Duktiga och Intelligenta 2010

Januari...

...inledde med att sammanfatta mitt 00-tal.

... rapporterade jag horfynd på min ost.

...gjorde riktig samhällsnytta genom att skriva ett inlägg om pedofiler som var full av självklarheter.

...berättade för folk hur de ska ragga.

...skrivit att mitt sex- och kärleksliv har vart bra, passande nog till #prataomdet som kommer pågå ett år senare.

Februari...

...skrev och tecknade om puckad gynekolog. Föga anade jag att gynekologbesök skulle bli ett mönster för resten av året.

...vart trött på hur manlig sexualitet ständigt dissas.

...dissat videospelsjournalistik (och videospel).

...gett goda råd till antifeminister, det kommer jag åretkomma till under hösten.

...klätt ut mig till Ayn Rand förklädd till vänsterunge. På hösten klädde jag ut mig till Fredrick Federley och var sjukt lik, men jag har tyvärr inga bilder.

Mars...

...stört mig på folk som pratar om min brytning.

...förklarat vad sexpositiv betyder.

...hajpat menskopp.

...skrivit ett långt inlägg om hur maktlösa barn är i grundskolan.

...skrivit om att det kanske inte är så lätt att ligga sig till jobb, och förresten kan man golfa sig till jobb också.

April...

...vart god förebild med små bröst på Kroppsbilder.

...fortsatt förklara att sexuell makt inte är så enkelt som att man får allt man pekar på bara för att man har fitta. Och så en gång till.

...sammanställt Metroreklam och SF-bioaffischer under en dag för att konstatera att män generellt är mer påklädda och kvinnor inte finns på bio.

...förklarat att ingen vinner på dikotomiseringen av manlig och kvinnlig sexualitet.

...superpedagogiskt förklarat att män kan penetreras och kvinnor tas på könet utan penetration.

Maj...

...utvecklat lite det här med sexuell makt och sexualisering av reklam och tjofräs.

Sommaren...

...påpekat att vården är rätt kass på att ta problem som kan ses som sexuella på allvar efter att Uppdrag Granskning handlade om vestibulit.

...skrivit att analsex inte hanteras som nåt folk kan tänkas vilja göra. Förargade Hanna Fridén. Sammanfattade alltihop.

...skrev om dressing mot svamp. Strax efter började en infektion som ledde till underlivsproblem som fortfarande inte fixat sig helt.

...blivit påtafsad i Frankrike.

...skrivit om mangabarnporrfallet. Och barn och sex i allmänhet.

...börjat en serie inlägg som heter Sexokön. Och fortsatt.

...återvänt till elitklasser, och igen.

September...

...börjat läsa Flashbacks sexforum och jämfört samtal om analsex med samtal om menssex.

...gästbloggat på Genusnytt.

...förklarat hur man får analsex.

...fortsatt blogg om sexokön, den här gången om att se ut.

Oktober...

...funderat kring prostatacancerkampanj som handlar om prostat.

...problematiserat minskad sexuell lust. Högaktuellt med alla gynbesvär jag haft.

...sagt att alla vill va hemmafru om de slipper jobba och göra nåt jobbigt.

November...

...undrat hur sjutton samtycke kan förstöra sex. Och sen på Newsmill.

...utlyst tävling om att hitta konstruktuva färslag i Pär Ströms blogg. Justfan, ni kanske vill ha priserna nångång. Utlyst ny tävling om att hitta manshat i min blogg.

...skrivit om att skolbarn har kassa arbetsförhållanden. Ledde sedemera till en skoluppsats på temat där jag med sällskap konstaterade att det inte finns forskning på skolläxor och skolbarns livskvalitet.

...sexokönat om pseudo-reciprocal gift discourse och att föra och följa i sex. Tatt upp en gammal serieremix om mäns och kvinnors ansvar i sägen.

...skrivit om hur jag får orgasm. Nångång mellan smärtproblem och tappad sexlust på grund av dessa.

...dubbelkollat om allt sex som inte är missionären verkligen är förnedrande.

...hanterat inspirationsbrist genom att förklara varför jag är feminist. Blev väldigt förvånad över responsen. Och smickrad.

December...

...stört mig på misslyckade besserwissrar som förklarar varför ditten och datten omöjligen kan leda till orgasm.

...tillämpat KBT på jämställdhet.

...anmärkt på att det inte är sex överallt, om man ser bortom skandalrubrikerna och underklädesannonserna.

...upplyst allmänheten om att jag har ont där det känns och är deprimerad.

...kommit tillbaka till vinterns porrtankar och skrivit om porrskada. Återkommer till ämnet nästa år.

...har pratatom att man inte behöver bete sig som en rövhatt bara för att man inte utsatts för övergrepp. Pratar även om att vi har svårt att prataomdet för att samhället inte är sexpositivt.

...har i serieform genialt förklarat hur man är konsekvent i våldtäktsdebatt.

Jag tittar tillbaka och ser vissa teman. Typ analys av hur man pratar om sex och sexighet, analsex (jag vet faktiskt inte riktigt varför), samtal om feminism med folk som inte kan hålla med en feminist ens om man tycker likadant. Sexokön blev inte helt till den serien den var tänkt, men många andra inlägg passar in påtemat. Och så ser jag ett mönster av att jag vart smart och satt fingret på viktiga saker, så jag kan vara stolt över min insats i bloggosfären.

Nästa år vill jag gärna skriva mer som psykolog, det började jag så smått om med i år, och jag tycker det behövs. Nästa år vill jag fortsätta som jag börjat under hösten. Nästa år vill jag nog nå ut till större publik än 300 besökare per dag. Vi får se om det går utan att man tappar sådant som jag verkligen uppskattar med min blogg - typ att jag skriver när jag vill och kan hoppa över ämnen jag tycker är ointressanta, även om det typ är Assange. Och jag tycker det är guld värt att människor är generellt trevliga och vettiga i mina kommentarer. Det verkar vara rätt sällsynt att blogga sex och feminist utan att bli utsatt för otrevliga kommentarer. Tack, läsare, och tack alla som länkat till mig, kommenterat och uppskattat och retwittrat.

Världens gulligaste pojkvän får glömma ens födelsedag

Jag har, under julens frånvaro från bloggar, tänkt på en #prataomdet-grej.

Jag har tänkt på det länge, hur svårt det är att prata om misslyckat, dåligt sex utan att det blir till en katastrof. Det blir lätt "våldtäkt eller inget att klaga på", och berättar man om dåliga erfarenheter så är det automatiskt att göra en katastrof av en bagatell. En del av reaktionerna på #prataomdet har ju varit sådana. Att syftet är att utvidga gränserna för våldtäkt. Eller att de som skriver där tar på sig offerkoftan och avsvär sig eget ansvar.

Jag tror att denna polarisering mellan kravmärkt sex och våldtäkt, denna oförmåga att sansat tala om situationer när det blir dåligt, denna oförmåga att hantera att man själv gjort minsta lilla övertramp - det är ett tecken på att vi inte lever i ett sexpositivt samhälle.

Vi lever i ett samhälle där sex fortfarande ses som någonting som i sig inte är värt att ägna sig åt. Det ska fortfarande vara ramar kring sex som legitimerar det. Jag hörde två tweens diskutera vad en hora är nyligen, och den ena av dem satte verkligen fingret på hur sex ses - "en hora är en tjej som har sex i onödan".

Vi lever i ett samhälle som inte är sexpositivt, och därför känner vi som har sex ett behov av att skydda vårt sexliv från att bli ifrågasatt. En företeelse som ses som accepterat kan leda till hur mycket problem som helst, men det kommer rinna av. Minsta svarta fläck på någonting som från början ses som dåligt besudlar resten.

Så vi försvarar sex. Vi försvarar sex som vi försvarar kompisen som föräldrar inte gillar genom att aldrig nämna tillfällen som skulle få föräldrarna vatten på deras kvarn. Vi försvarar sex som vi försvarar pojkvännen ens vänner stämplat som svin från första början, för att de inte ska känna att de fått rätt. Vi försvarar sex som vi försvarar i efterhand dåliga beslut vi fattat som andra varnat oss om.

Har vi sex inom andra ramar än "i onödan" försvarar vi sexet för att dåligt sex inte ska kasta skugga över ramarna. Vi försvarar människor vi ligger med och tycker om från hemska stämpeln våldtäktsman, och i och med det kan vi inte tala om gränsövertramp överhuvudtaget.

Därför blir det så svårt att prata om gråzoner. Det blir svårt att prata om situationer när sex inte blev bra, utan att riskera glida ned i extremen som handlar om våldtäkt och att man måste må dåligt för resten av livet. Man kan inte gardera sin text från att läsas med antingen-eller-glasögon. I vårt samhälle finns det oftast bara två sätt att se på en gråzon. Antingen försvarar man sex så mycket att man helt enkelt vägrar inse att det skedde något fel, det var inget att gnälla om. Eller så spricker försvaret och det är omöjligt att tänka att övergrepp visserligen ägde rum, men det har inte tagit livet eller ens sexualiteten från den utsatta.

I ett sexpositivt samhälle skulle gråzonerna kunna finnas mer öppet. Nästan paradoxalt skulle ett mer sexpositivt samhälle uppmuntra till att prata om negativa sexuella upplevelser. Att negativa upplevelser kan förekomma skulle inte ses som ytterligare ett bekräftande tecken på att sex är dåligt. Man skulle inte känna sig som någon som blivit varnad och ändå valt att leka med elden.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om #prataomdet, prataomdet, sexpositiv

Tidigare om det här med sexpositivt.

Har man sagt A så har man sagt B

I högstadiet var jag ett stort fan av Svenska MAD. Därav valet av format för detta inlägg som handlar om ansvar, konsekvens och ständigt återkommande teman i diskussioner av våldtäkt.


Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om våldtäkt, ansvar, prataomdet, genus, goda råd, #prataomdet, #metaprataomdet, svenska mad

Viktigt att skydda barnen

Från det ena till det andra, vad tror ni händer barnen om de råkar se Revaxör örondroppar och sköljblåsa?

Tanja Suhinina har inget att prata om, men är en vettig människa ändå

Jag har följt #prataomdet litegrann under senaste dagarna. Det har redan från början känts som ett bra initiativ som jag inte kan bidra till. Det är inte det att jag aldrig haft sex jag borde låtit bli. Inte så att jag aldrig tjatat. Men jag känner ändå att jag faller utanför när jag läser det som står på allt taggat #prataomdet. I jämförelse är mina erfarenheter av gråzoner väldigt väldigt vita.

Jag har aldrig blivit utsatt för sex när jag inte visat att jag är med på det. Inte ens av pojkvänner som (det vet ju alla) har rätt att sticka in den när som helst, för allt annat vore sängdöden. Inte ens bara en hand innanför trosorna. Inte ens bara hångel.

När det varit i närheten av sådana situationer har jag kunnat sätta stopp för dem, säga nej, och bli respekterad för det. Ingen har sagt att jag överreagerar. Även om jag låtit väldigt anklagande i situationer som inte vart grabbarnas fel det minsta.

Jag har aldrig varit med om kondomtjafs. Det närmaste jag kommit är ett ONS som frågade om jag tog p-piller. Jag blängde och sa att det inte spelar roll för jag tycker det är självklart med kondom. Och det var det, inget mer trassel.

Jag har aldrig haft kompisar som utnyttjat min utsatthet och vår närhet till att få sex av mig fast jag inte ville.

De flesta historier jag läst på prataomdet.se är rena science fiction för mig. Jag kan inte föreställa mig i den situationen.

Jag vet inte varför det är så, men jag kan se saker som kan ha bidragit. Jag har haft väldigt få engångsligg. Rätt få partners överlag, faktiskt. Jag festar inte så att jag inte åker hem till mig själv så ofta. Jag dricker inte mig full. Jag är ganska fuckoff av mig generellt och det påverkar nog även sexuella gränser. Personer jag haft längre relationer med har varit mycket vettiga.

I stort kan jag helt enkelt säga att jag har varit förskonad. Hade enbart mina erfarenheter räknats hade man kunnat dra slutsatsen att världen inte är en hotfull plats. Men det är inte enbart mina erfarenheter som räknas, och världen är betydligt mer dyster än vad jag sett. Det borde vara en enkelt grej att förstå, men jag har sett människor i min priviligerade situation vara riktigt rövhattar i samtal om gråzonsex. Jag har sett många människor utgå från sin egna av tur eller skicklighet skyddade position och bete sig som att gråzonsövergrepp inte finns, eller att de är lätta att skydda sig från. Det känns trevligt att veta att mina positiva erfarenheter inte har fått mig att vara en idiot.

Nej, jag har inte blivit utsatt för övergrepp. Det har aldrig fått mig att gå runt och hävda att det innebär att ingen annan har det heller. Det har aldrig fått mig att säga att en av tolv (tio, åtta...) måste vara en för hög siffra, för jag har aldrig varit med om nåt sånt och typ knappt mina kompisar heller. Att jag inte har sådana erfarenheter får mig inte att avfärda att andra människor har det. Det är inte ens det att jag går med på att visst det kan förekomma men kan inte vara så vanligt. Att det inte hänt mig betyder inte att det inte händer andra, ofta.

Ja, jag kan hitta förklaringar till varför just jag har sluppit. Detta innebär inte att jag anser att om alla bara skärpte sig och gjorde som jag så skulle allt bli bra. För nej, allt skulle inte bli bra, allt skulle inte lösa sig, det finns ingen garanti. Man kan möjligen minska riskerna, men aldrig vaar tillräckligt försiktig, helt enkelt eftersom övergrepp begås av någon annan. För att inte tala om det självklara i att en stor del av gråzonsberättelserna handlar om situationer som inte är gråzoner, i lagens mening. Och i samma lagens mening har alla rätt att slippa bli påsatta i sömnen - inklusive folk som super, knullar runt, och blir ihop med svin.

Låter jag som att jag borde få en medalj för att jag inte beter mig som en rövhatt? Det var inte meningen. Jag tycker inte det är värt medalj, jag tycker det är en lägstanivå för att över huvud taget räknas som en vettig människa. Om många pratar om det, om många olika historier kommer fram, då kan vi kanske få ett mirakel av julfilmsmått. Textvågen kanske petar upp en och annan träskalle över gränsen. Ju mer man pratar om det, ju fler olika historier offentliggörs, desto svårare blir det att hävda att kränkningarna är ett problem som drabbar väldigt få personer, och förresten är lätt att undvika, och förresten är deras eget fel.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om #prataomdet

Tema: gränssättning och markering med text och bild och toaletter

Sambon kollar lägenheter på Internet och visar upp intressanta fynd. Som det här.


Mitt i all kitch tycker jag att det är riktigt trevligt att sovrummet är markerat med ord som står för vad man egentligen gör i sovrum. Det heter ju sovrum i alla ritningar, coh sängar sover man i. Fast ala vet att sovrum och sängar också är till för sex. Det blir riktigt fånigt när man pratar KBT mot sömnproblem. En av punkterna i sådana behandlingar är att man ska ta bort associationen "säng" -> "ställe man ligger och roterar sömnlöst i". Så det tipsas alltid om att man bara ska sova i sängen, att sängen bara ska användas till sömn. Ibland har folk vett att lite höhöigt tillägga att sex går också bra, men lika ofta låter man bli, och jag undrar uppriktigt hur man tänker då.

Varför man skriver "fånga dagen" på toaväggen är för mig mindre klart. Apropå skyltar och toaletter satt jag nyligen på en akutmottagning och hade få saker för mig som var roligare än att titta på toaskylten. Jag återger symbolerna jag såg med en bild jag ritat med datormusen.

Det var alltså en grönaktig dörr med en sån bild på. Och det slog mig att jag ju genast fattade att bilden betydde "toalett för både män och kvinnor". (Att det var handikapptoa framgick endast av att dörren var karaktäristiskt bred.) Men visst är det fånigt att man så direkt tolkar en bild av streckgubbe i kjol bredvid streckgubbe utan kjol? Okej att man fattar att den ena personen är man och eden andra kvinna. Inte min favoritvärldsbild, men det är i alla fall nåtsånär logiskt.

Men hur kopplar man egentligen att det är en toalett? Det skulle lika gärna kunna betyda provrum. Eller, för att återkoppla till början av inlägget, knullrum för heteropar. Eller hiss. Eller "ni måste hålla handen för att gå in". Eller mingelrum. Eller vad som helst. Nu är förstås en del av tolkningarna lite orimliga för att det rörde sig ju om en akutmottagning, men jag hade tolkat bilden likadant om det var en nattklubb, eller någons hem. Förresten så fattar man, trots att det är två personer på skylten, att man inte egentligen ska gå dit parvis. Antagligen allra minst om paret är en man och en kvinna.

Och ja, apropå uppdelning i kategorier. Gårdagens DN serverar här en fin framsida av vi och de. Så läsarna inte känner att de själva riskerar att trilla dit.


Och den här bilden var inte tänkt i inlägget från början. Den inkom medan jag skrev, sambon hittade den på 4chan, och på något sätt är den mycket mycket relevant. Den är genial i sin bugg eller feature-ambivalens.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om man, kvinna, kategorier, toaskyltar, vi, de, koder

Rättelse: Sambon hittade bilden på gelbooru, inte 4chan. Det borde jag insett för han lyckats få hushållet bannat från 4chan för nån månad sen.

Få jag leka biologist nu?

Det där jag skrev om att allt som stödjer att män är alfahanar som drivs av lust att föröka sig med unga snygga kvinnor är biologi, medan allt som antyder nåt annat inte alls utlöser samma entusiasm att leka baklänges-Darwin.

Tänk er följande situation. En israelisk studie har visat att det är fördelaktigt för kvinnor att vara snygga om de söker jobb, medan det är en nackdel för män. Man upptäcker också att de som gör den första sorteringen av CV:n är män, och de sorterar bort snygga män och sorterar fram snygga kvinnor.

Vad tänker man om det om man gillar leka evolutionspsykolog? Jo, man tänker att man än en gång funnit stöd för att män konkurrerar med andra män om de snygga kvinnorna och män i maktposition utnyttjar sin ställning för att stärka sin tillgång till honor. (jag skrev "horor" först, freudianskt nog) Överdriver jag? Det tycker jag inte. Det är en väldigt rimlig uppskattning av hur män från Mars kvinnor från Venus-vurmande individer skulle tolka rönen.

Fast nu är det ju så att det är tvärtom, det är fördelaktigt att vara snygg om man är man och en nackdel om man är kvinna om man vill ha jobb. Enligt studien.

Sååå. Dels står det redan i artikeln, och som jag förstått det är det citat från forskarteamet, att det inte rör sig om konkurrens. Nejdå, det är avundsjuka. Jo, jag vill hävda att ordvalet är rätt könat, för jag kan inte för allt i världen tänka mig att man skulle prata avundsjuka om det var män som sorterade bort män. Då skulle det vara konkurrens och tävling. Konkurrens och tävling är öppen, schyst och nästan lite ädelt. Manligt är det, hur som helst. Avundsjuka är att backstabba på fikarasten.

Dels är ingen pigg på att lyfta fram att kvinnor inte bara sorterar bort snygga kvinnor, de väljer dessutom fram snygga män. Ingen verkar pigg på att dra slutsatser att kvinnor som kan sortera typ ba "oooh snygga karlar, ögongodis, jippie!". Ingen pratar om att det nog bekräftar att heterokvinnor dras till snygga män, för de signalerar fertilitet och goda symmetriska gener.

Så, nu har jag sagt mitt. Hade jag inte suttit i skolan hade jag bifogat bilder på snygga män som jag rent evolutionärt tycker är hårda nog att säkra sina barns överlevnad och inte dö i förkylning. Men nu sitter jag i skolan. Sådeså. Ni får gå och prata porrskada istället!

Porrskada diskuteras ivrigt av Tanja och hennes engagerade läsare.

Hej, läsare! Nu jävlar ska vi diskutera! Framför allt för att jag själv är på utkaststadiet och vill veta vad ni tycker.

Jag har av olika anledningar funderat på begreppet "porrskada" på sistone. Till att börja med för att det är ett begrepp som används och då vill man veta vad det betyder. För det andra för att jag tror att porren påverkar folks sexliv mer än många gärna vill tro. Och det är ju inte så att det inte pratas om det - men jag tror att det samtalet omfattar mycket mindre än vad porrens påverkan är.

Jag tror att gängse intuitiva definitionen på porrskada är typ:

Porrskada: när man sett för mycket porr och inte längre tänder på vanligt sex utan vill ha våldsamt/experimentellt/dominant/grymt/kinky/extremt/förnedrande sex. Som man blir man då hårdhänd och dominant. Som kvinna blir man en slyna som ställer upp på allt. an antingen ses som positivt eller negativt.

Och det är ju sådär lagom spännande, om man är jag. Om man är jag finner man denna definition otillfredställande. Så jag har tänkt lite på vad jag själv uppfattar som porrskada. Och när jag här nedanför skriver porr menar jag mainstreamporr, även om en hel del av det jag skriver appliceras på annan porr också.

Porrskada som i påverkan
Porrskada är väl till att börja med ett negativt laddat ord. Så det är väl helt enkelt den negativa sidan av porrpåverkan, eller porrpåverkan när det yttrar sig negativt. Samtidigt används det positivt också, som i att en tjej är helt jävla porrskadad. Och jag skulle kunna spontant använda ordet om all porrpåverkan, även det som inte är uppenbart negativt.

Porrskada som i segmentering av praktiker
I porren finns det klar uppdelning mellan olika handlingar. Olika sexuella praktiker definieras och får ramar, innehåll och namn. Det finns en rimlig förklaring - konsumenten vill vet vad hen får ut på förhand. Man vill veta var filmen innehåller för att den ska var upphetsande nog, men också för att inte råka se nåt man tycker är avtändande. Man vill dessutom ha en bekant dramaturgi för att kunna tajma onanisessionen till rullen.

Det jag talar om är att man pratar om sexuella aktiviteter i korta väldefinierade termer. Inom porren skulle jag också säga att de utförs på det sättet. Å ena sidan är det förstås bra att ha ord för saker och ting, det blir så mycket lättare att kommunicera då. Å andra sidan blir sexnarrativet hackigt. När det finns definierade handlingar får det emellan dem inget benämnande, och själva handlingarna riskerar att bli begränsade i hur de utförs. Sexuella relationer och sexuella preferenser blir till en checklista.

Jag känner igen det mycket från Internetsamtal där ens sexliv, preferenser eller partner ofta sammanfattas i "munknull, ansiktssprut, analsex, rimming, gagging". Ofta kommer det i sammanhang då personer söker nya idéer - de säger sig har provat det mesta och skriver ut en checklista. De söker då efter fler saker att lägga till listan, och det är ofta det de får.

Jag tycker inte om att prata om vissa sätt att ha sex på som sämre än andra. Men jag tror att personer som tänker i termer av checklista löper större risk att bli uttråkade av sitt sex som personer som ser det hela som ett kontinuum. Det är svårare att ha varit överallt på en kontinuerlig karta än en diskret. Och det finns fler vägar att gå.

Fan i helvetes jävelkuken, jag kan verkligen inte fatta mig kort och koncist. Oavsett vad för följder segmenteringen av handlingar har (folk kanske blir fett nöjda om de får munknull, ansiktssprut, analsex, rimming, gagging, vad vet jag) skulle jag kalla sådan segmentering för porrskada.

Porrskada som i segmentering av kroppen

Samma sak gäller kroppsdelar. Det görs uppenbart vilka kroppsdelar som är gångbara i sex: mun, händer, skinkor, anus, kuk + pung, fitta, bröst. Sperma, som inte är en kroppsdel, men räknas in här. Det är där man håller sig, det är kontakt mellan de delarna som det finns ord för. Jag skulle faktiskt gärna vilja göra en tabell över vad kontakt mellan olika laddade kroppsytor heter...

Om smekningar av andra kroppsdelar med andra kroppsdelar förekommer räknas det lätt som en grej, en fetisch. Smeker man penis med fötterna ägnar man sig åt fotsex. Det är en separat checklistepunkt.

Precis som med olika sexuella handlingar blir det ju så att om varje kroppsdel är egen grej och checklistpunkt blir allt som ligger mellan de små öarna obelyst.

Porrskada som i manual
I att handlingarna är väldefinierade ingår att det finns rätt sätt som de utförs på. Det blir, återigen, en begränsande effekt av sexchecklistan. För visst är det både ingen och all skillnad på "avsugning" och "smeka en man i kuktrakten med mun och eventuellt andra tillhyggen"?

Porrskada som i laddning

Det här är kanske det jag tycker är mest intressant, och kopplat till de jag förut skrivit om aktiviteter som antas vara förnedrande. Illustrationen till hela blogginlägget är mest relevant till det här. För vad är det vi ser? Jo, en man ejakulerar över en kvinnas bröst. Men visst är det uppenbart att bilden och handlingen väcker fler associationer än enbart face value? Förnedring, underkastelse, vad vet jag. Eller, kanske det mest uppenbara, porrighet.

För det är kanske det som alla ovanstående punkter om segmentisering kan summeras i - i porrigt sex är allt en grej. Sexpraktiker är mer än summan av kroppsdelar och aktivitet, det finns också laddning och det aktiviteten ska förmedla. Ungefär som man ger kvinna röd ros i reklamfilm ses som mer än summan av man, kvinna och ros.

Laddning kan ha en förstärkande effekt. Tänk bara att just aktiviteten spermasprut, någonting som i sig är harmlöst oskadligt, anses som lite wild och crazy. Det är ett sätt att krydda sitt sexliv med lite farlighet utan att göra minsta lilla farliga. Å andra sidan tror jag att många fler kvinnor skulle vara okej med att få sperma på kroppen om det inte var laddat med värstaporrigt.

Framför allt är det ju den lilla detaljen att färdigförpackad laddning försvårar att se att en aktivitet kan vara laddad på annat sätt - eller helt oladdad.

Porrskada som i ramar
Jag tror att pornografin har ett ganska starkt inflytande över dagens svenska ungdomars sexbild. Varför skulle porren inte göra det med tanke på att porr är enda tillfället de sett andra knulla, och dessutom oftast innan de själva börjat. Och när vuxenvärlden ska prata sex med kids pratas det ju ofta om att sex inte är som i porren - och porren blir än en gång en utgångspunkt. Man kanske vill göra vissa saker för att man sett dem i porren och de verkar najs, eller så vill man undvika vissa aktiviteter för man sett dem i porren och man vill inte ha med porrsex att göra.

Bra eller anus?
Det är ju så himla svårt det där med att prata om att porr kan ha negativa effekter utan att låta som en moralkärring. Å andra sidan tror jag har tillräckligt med sexpositiv kredd för att inte känna mig särskilt hotad av den stämpeln. Och ja, jag är för att porr ska finnas och folk ska kunna onanera till det, inspireras av det eller helt enkelt bli upphetsade. Men jag tror också att porr kan skapa scheman för sex som i slutändan är ganska begränsande. Jag gillar inte begränsande. Vad tycker ni?

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om porr, pornografi, ramar, scheman, sex, sexualitet, laddning, gränser, ramar

Relevant från förr:
Min relation till porr genom tiderna
Hur porrsex är sex där man ser ut
Porr och realism

Annat relevant:
Tråden "min flickvän vill bli fistad" på Flashbacks sexforum. Mycket illustrativt.

Sliddjurens evolution

Det här är mest här för att ni inte ska tro att jag gick och dog efter deppblogg.

Jag tycker det här är typiskt, alltså intressant och illustrativt.

Det är alltså en man (Akilles-själ) som har en dröm! En vision, nästan! Och oj vad visionär han är som vågar säga att män är polygama och kvinnor är monogama och det är så naturen skapat oss.

Precis som rubriken säger och många tjejer inte värkar kunna fatta! När skall ni vakna upp ur er sociala monogama hjärntvätt om prinsar och prinsessor och vad "vårat" samhälle oftast bara vill få er tejer lungna och vi män då produktiva och i kontroll i samhällets ekorrhjul. Nej låt oss nu män istället nu erkänna vad vi grabbar verkligen känner egentligen, våga sätta ner foten! Det ligger oss män naturligt att känna så här. På samma sätt som kvinnofolket känner som dom gör, allt är helt biologiskt och naturligt. Men vi killar måste stå upp för vad vi känner så vi kan ha ett mycket bättre liv med massa knull hit och ditt och sen ha en fin kärlek hemma, vilken dröm det vore tänk er! Visa nu vart skåpet skall stå och skriv en rad eller två så sliddjuren till slut fattar oss krigare! kram på er alla

Allmänt folk reagerar med att skriva att det är skillnad på tjejer och tjejer och alla är olika. Sedan kommer en toiz, och framför lika biologisk-evolutionära argument för att kvinnor är naturligt promiskuösa.

Naturen har ju gjort det så att man 1 gör en kvinna kåt och sen somnar han. Kvar ligger en kåt kvinna som då letar upp man 2. Som naturen utstyrt med en penis formad så att den ska ta bort man 1 sperma ur slidan. När man 2 fått utlösning och eventuellt även gett kvinnan en utlösning somnar han. Kvar är en kvinna som fortsatt är pigg och kåt och redo för man 3... Hon kan ju komma hur många ggr som helst.

Det naturliga och biologiska verkar mer vara att kvinnan ska ha multipla partners och det är både mannens och kvinnans biologi skapt för.

Så skippa det skitsnacket.

Sen är det också så att män måste vara så "på" för att få något. Det är inte särskilt många män som är knulldugliga medan de flesta kvinnor är det. Om en man ser sig om bland 100 kvinnor kan kan mycket väl kunna ha sex med 90 av dem. En kvinna i samma situation kanske hittar en man hon vill ha sex med. Om hon har tur.

Ja, män vill knulla runt. Det är biologiskt safe eftersom ni ändå inte får det

Signaturen avicenna rycker och anklagar toiz för att bedriva jämställdhetsarbete.

Jämställdheten i alla ära,kvinnan måste vara en exakt kopia av mannen på alla plan för annars är hon diskrimininerad.

Det här är ju ganska representativt för hur samtal om biologi/kultur samt mäns och kvinnors sexlust låter. För på nåt sätt är det väldigt vanligt att förklara att män vill knulla runt med natur. Att de är byggda för det. Det är evolutionstänk som ligger bakom, det anser både de som tycker uttalandet är vettigt och de som tycker det är puckat. De som tycker det är vettigt säger "man kan inte gå mot naturen!", de som tycker det är puckat säger "jävla biologist-amatördarwins!". Alla överens att det är evolutionstänk i grund.

Men det går liksom inte att tala om att kvinnor av naturen är promiskuösa utan att det blir ideologiskt laddat. De som för fem sekunder sen viftade med att man inte ska tjafsa emot natur glömmer plötsligt allt de nånsin vetat om hur man tänker evolutionärt när det stödjer nån annan bild än att kvinnor är monogama och vill gosa. De som framför argument för att kvinnor är naturligt promiskuösa brukar själva ofta presentera sig och argumentet i feministisk kontext.

Så oavsett hur man gör blir det folk som bara ser på naturfakta utan att blanda in moral kontra flummiga önsketänkare. Eller biologistidioter kontra oss som fattat att kön är social konstruktion.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om evolution, manligt, kvinnligt, biologism

Nämen privat.

Eh, hej.

Jo, jag tänkte bara säga att jag inte mår så bra. Eller, såhär är det.

Jag har höstdepressioner. Det har jag haft i stort sett varje höst de senaste elva åren, minst, förmodligen längre tillbaka ändå. 2007 var nästan helt lugn, 2008 var jag stressad och lyckades fixa semester mitt i terminen, 2009 var piss, och i år hade förmodligen varit något bättre om det inte var för att sommaren varit kass och jag är konstant sjuk.

Depression, alltså. För er som sluppit undan kan jag berätta att det suger. Man mår dåligt och är ledsen utan anledning. Jag blir inte entusiastisk över någonting och har ingen livslust. Jag blir orklös, och får tydliga smällar på minnet och tankeförmågan. Jag tänker långsammare än normalt. Jag minns mindre än normalt. Jag kan inte koncentrera mig. Som tur är jag sjukt smart, så jag klarar mig.

Den här terminen har handlat mycket om depressioner. I skolan, alltså. Jag hade en aha-upplevelse när de pratade om hur depression påverkar dt sociala livet, och hur det sociala påverkar depression. Att ha ett rikt och omväxlande umgänge är bra för att skydda en från att deppa ihop. Men umgås är också nåt som deprimerade ofta skär ner på, man orkar inte med människor. Så ens kompiskrets krymper under en depression. Det kan bli en ond cirkel om depressionepisoderna är återkommande.

Det förklarade genast varför jag är så kass på att behålla ytliga kompisar. Nära vänner kan jag. Men inte bekanta. För varje höst tackar jag nej till förslag om att umgås för jag orkar inte och jag orkar inte heller höra av mig. Sen krälar jag ur depressionen, men då får jag ju dåligt samvete över att jag vart kass kompis. Och ni vet hur det lätt kan bli när man har dåligt samvete över att inte ha hört av sig till en person - man fortsätter att inte höra av sig. Lika bra förresten att inte skaffa nya kompisar om man är så kass på att hålla kvar folk.

Upprepa nästa år.

Varför skär jag ner på umgänge och party? För att jag inte är så jävla kul att umgås med om jag är deppad. Mycket i att klara sig genom depression handlar om att göra saker ändå, fast man är ledsen. Gå upp, läsa skolböcker, diska. Man får gråta samtidigt, men man diskar, duschar, går och handlar. Men man gör det, man får saker gjorda. Och det här går noll med umgänge. Jag kan inte umgås med nån och umgänget blir gjort fast jag stirrar in i en vägg, zonar ut och snyftar. Det funkar inte så. Grejen med umgänge är att man ska reagera på den andre på ett adekvat sätt. Jag reagerar inte när jag är deppad och det blir lätt tillgjort och stelt om jag fejkar. Elin skrev om att vara engagerad nyligen och jag svarade, och hon svarade jättefint till mig, men jag har (karaktäristiskt nog) inte svarat och berättat att jag blev riktigt rörd och glad.

Så ja, om hösten blir jag nedtryckt av en våt filt och livet blir till en kamp för att klara vardagen med värdigheten i behåll, och helst utan att gråta på offentlig plats. Det är nästan det jävligaste. När jag är deprimerad är då jag kämpar mest i livet. Och det är en styrka som ingen ser. Tvärtom verkar jag som mest skör då, precis då som det krävs styrka för att ens kunna uppnå den nivån av skörhet. Det är när jag är som mest patetisk som jag verkligen förtjänar medalj. Folk har sagt att jag måste vara så stark som lärt mig ett nytt språk eller så duktig som skrivit en bok. Allt det där är småpotatis jämfört med mina höstkamper. Men ingen fattar. Det känns ensamt.

Men jag klarar det mesta rätt bra, så länge livet flyter på okej så funkar jag. Jag stannar kanske hemma mer än jag borde, jag gråter mer och jag blir inte lika upphetsad över projekt, saker och människor som normalt. Men jag lär mig att handskas med monstret bättre för varje år. Jag är sjukt duktig på strategier och lösningar och få saker gjorda fast livsgnistan är sådär. Jag lärde mig massor förra hösten och den här hösten skulle bli bättre. Det skulle det säkert också blivit, om jag inte blev sjuk i juni.

Jag fick underlivssmärtor. Typ svamp fast inte svamp. Som inte blev bättre av en veckas dansande i Herräng, ni minns hur varm sommaren var? Smärtor ledde till stress, jag vaknade om nätterna och jag var stel i hela kroppen. Relationstrassel som råkade tillkomma då förvärrade stressen. Stressen förvärrade relationsproblemen. Underlivssmärtorna förvärrade relationsproblemen. Alltihop ökade på stressen.

Gynundersökning visade ingenting. Antibiotika fick mig att må illa, inte kunna äta ordentligt, jag blev ännu mer svag och orklös. Antibiotikan dödade av alla bakterier och mitt stackars underliv utsattes för ett utopiskt projekt att döda av allt för plantera ny och underbar bakterieflora. Jag kopplade så småningom hur allt - stressen, spänningarna, relationstrassel - hängde ihop och började göra avslappningsövningar. Det hjälpte något. Det blev nästan helt bra i början av oktober.

Sedan började allt om igen. Smärtor, jag tog ut spiralen för att det kanske skulle hjälpa, relationstrassel. Sexlusten levde ett sprattlande zombieliv. Jag blev sjuk i allt, gick genom antibiotikakurer fyra och fem sedan augusti. Återigen utan att kunna äta som en människa. Återigen med avdödad bakterieflora och besök till gynakuten. Och stress, ångest, tårar, vakna mitt i natten av att det gör ont, lustdöd, hopp och förtvivlan. Nu är allt på väg mot att eventuellt bli bättre. Jag återställer återigen bakterierna. Det svider bara lite. Snälla snälla snälla?

Jag vet att det kan vara värre. Jag klarar ju ändå skola, vilket är det viktigaste. Relationerna har inte sprängts i luften, studentorkestern där jag fixar med dansgruppen rullar på. Men jag är så himla sliten nu. Bara smärtorna hade jag klarat. Eller enbart depressionen. Eller både och om jag visste att jag kan få adekvat vård. Allt samtidigt, och att vården bryr sig varken om depp eller underlivssmärtor om man inte orkar slåss mot vårdmaskinen (och jag orkar en del, men inte tillräckligt för att åstadkomma mirakel), det blir lite för mycket.

Eh hej.

Varför bloggar jag ens om det här? Jag vet inte riktigt, faktiskt. För jag behöver inte riktigt sympati. Inte råd heller, om det är depressionsråd. Har nån nåt vettigt om underliv, säg gärna till. Jo, nu vet jag. Jag har tänkt på det här alla gånger som folk kommenterat bloggen, eller twittrat och sagt att jag är bra, och jag inte orkat reagera. Förlåt att jag inte alltid svarar. Jag blir så glad som jag överhuvudtaget förmår över att det finns människor som tycker att det gör en skillnad i världen att jag finns. Tack. I'm still here, jag orkar fortfarande skriva och tänka. Fast lugnt, och i snömodd, och lite avtrubbat sådär. Men jag vaknar nog till så småningom, gör jag alltid.

PS. Jusstja. Folk jag umgås med IRL som nu inte vet vad ni ska göra. Allt är som vanligt. Att jag skriver det här förändrar ingenting för det har alltid vart såhär, det är bara att ni kanske inte märkte nåt. Jag är samma som alltid. Gör som ni alltid gjort.

Manligt sexobjekt kommer sällan ensam

Det snackas objektifiering och sexualisering här och här och här. Jag kom att tänka på en sak. Jag illustrerar.

Ensam sexig kvinna är sexig!

Ensam sexig man är inte ensam!

Alla vet ju att halva mitt feministiska engagemang går ut på att jag vill se snygga halvnakna karlar överallt. Och det blir ju inte samma sak om de inte bara kan stå och se trånande och halvnakna ut utan kompletteras av än mer halvnakna chicks. Eller tänker jag fel? Jag tycker det ofta blir så när män i reklam ska vara sexiga och inte ha mycket kläder på sig. Publiken antas inte fatta att de är sexiga och får chicks om de inte står där med en näve brudar. En sexig kvinna kan vara sexig helt på egen hand.

Andra saker jag kom att tänka på.

Jag skrev en gång ett nyttigt inlägg om män och kvinnor i bild för att referera till det då och då. Jag refererar till det nu.

Allra första inlägget på den här bloggen handlade om Ljungbergs kalsongreklam. Kul att se att just den kampanjen fortfarande används på det sättet som jag skriver om.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om halvnakna karlar, ssexism, reklam, sexualisering av det offentliga rummet, sexualisering, naket

Sex i det offentliga rummet

Avdelningen saker jag stör mig på.

Offentliga rummet är sexualiserat och det är sex överallt. Hört den? Sex i alla tidningar, sex på teve, sex i radio, sex sex sex. Känns igen?

Jaha, men försök ha sex som intresse då. Lycka till med att gå in i en butik och köpa en tidning som handlar om det man vill ha koll på. Har man tur hittar man porr på macken eller Ottar i en välsorterad butik. I övrigt? Det finns fler tidningar om hur man efterbehandlar foton digitalt än sex. I en artikel i SvD omnämns att det finns 37 inredningsmagasin på svenska marknaden. Tretti-jävla-sju. Det finns fler tidningar om mat än om sex. Det finns fler tidningar om sudoku än sex.

Ja, porren finns, som sagt. Det är ungefär som om alla tidningar om mat bara hade bilder på quinoasallader och beskrivningar av hur gott det nybakta brödet doftar. Porr är som alla hårtidningar man ser hos frisören som bara innehåller bilder på klipp. Det finns fler såna hos din lokala tidningshandlare än tidningar om sex.

Ibland går det program om sex på teve. De brukar vara intetsägande och på en nivå som aldrig kunnat fungera i en teve-produktion om bilar. Fniss, gillar du röda bilar? Nämen, jag gillar bilar med wunderbaum. Ska vi gå och fråga folk på stan vad de gillar? Använd säkerhetsbältet.

Kvällstidningar har sexsidor. Ja, visst, de kanske heter så, men de borde heta Sex, Samlevnad, Skandal och Sexism. För det som står om sex där är påfallande ofta antingen någonting som en kändis har gjort (inklusive att kändisen haft bikini på stranden eller scenkläder på scen) eller någonting populärvetenskapligt om att män är si och kvinnor så.

Damtidningar anses vara ett medium där sex tar mycket plats. Jämför mängden plats som sex respektive skönhet får nästa gång ni håller i ett nummer. Jag skulle exemplifiera med decembernummer av Cosmopolitan för jag har det här på bordet. Jag tänkte att det skulle vara ovanligt mycket sex då det i just det numret fanns hela fyra (4) sidor pinuppor med hundvalpar. Tyvärr visade det sig samtidigt att varken avsnittet Cosmo Love eller Guy spy innehöll artiklar om sex.

Jag kan hålla med om att det är väldigt mycket sexighet (kvinnlig, då) överallt. Jag kan hålla med om att det är mycket par (hetero, då) överallt. Jag kan hålla med om att pressen försöker få ens uppmärksamhet med sexrubriker.

Jag förstår uppriktigt inte hur människor kan tycka att sex får för mycket exponering. För mycket jämfört med vad? I relation till vad? De flesta människor har ju en sexualitet de gör någonting av, eller har problem med. Hur syns då sex för mycket i medieutbudet med sina enstacka teveproduktioner och ungefär en tidskrift? Särskilt om man då jämför med hur många har digitalkamera, eller chefskarriär, eller för mycket fritid. Jag kan förstå att man blir provocerad av att över huvud taget höra om sex om man inte vill, men säg då det, för det håller inte att säga att vi talar om sex för mycket.

Man kan inte ens räkna till tio utan att börja prata sex. Skandal. Läs även andra bloggares åsikter om sex, sexualisering, tidningar, media, press

Också, inte istället.

Som ni vet så händer det allt för ofta att när man sådär feminstiskt föreslår att människor ska testa sånt som normalt hör det andra könet till reagerar människor med att hävda att man vill att män ska bli kvinnor och kvinnor ska bli män. Det är lätt inte vad jag vill, det jag vill är att människor ska få fler valmöjligheter.

Och i samband med det tänker jag "ökad beteenderepertoir, motherfuckers!".

Jag pluggar till KBT-psykolog. Det står för kognitiv beteendeterapi. Kognitiv som i tankar, man jobbar med saker som automatiskt poppar upp i huvudet och regler som styr ens liv. Beteende står för saker man gör, och vad de har för konsekvenser på kort och lång sikt. När man jobbar med det i terapi jobbar terapeut och klient med att göra tankarna och beteendena mer funktionella, så livet funkar bättre.

En av tankarna jag tilltalas mest av i KBT är att man så gott som aldrig försöker sluta göra någonting eller tänka någonting. Det är helt enkelt så att det är nästintill omöjligt att radera någonting, bara sådär. Jag kan ta KBT:s paradnummer som exempel - specifik fobi. Typ säg kackerlackor. (jag tycker verkligen inte om dem, så jag tänkte det är ett etiskt passande exempel)

När någon har kackerlacksfobi vill personen ofta sluta vara rädd för krypen. Det är rätt svårt att åstadkomma. Man tänker istället såhär - varför är det ett problem att vara rädd för kackerlackor? Jo, för när man konfronteras med en orange jävel blir man rädd, man viftar med armarna och piper som en dagisunge, man hoppar upp på stolar och bär sig fånigt åt, man undviker att resa till ställen där krypen kan tänkas finnas och gå hem till folk som har kackerlackor, man ser inte vissa filmer och Arkiv X-avsnitt där krypen förekommer... Ja, det är helt enkelt en massa saker man gör, och en massa saker man undviker att göra på grund av rädslan.

Det man jobbar på i en terapi är inte att sluta vara rädd. Man får vara precis så rädd som man behagar. Men man tar och börjar göra saker man inte gjorde förut. Brukar man alltid springa iväg när man ser ett kryp får man stanna kvar. Brukar man blunda när man råkar se dem på teve får man titta på dem. Man åker till mormor och sover över fast man vet att det förekommer äckliga vidriga djur i hennes lägenhet. Man klappar dem och fångar dem i glas. (nån annan, inte jag, nevar)

Efter ett tag minskar ofta rädslan, men det är bara en bieffekt. Det man jobbar med är att man ska kunna göra fler saker än man kunde göra förr. Man breddar sitt beteenderepertoir.

Samma tanke går genom behandlingar av många andra tillstånd. Är man deprimerad och alltid tackar nej till fest får man klä upp sig och gå på party. Tänker man alltid "han ringer inte för att han hatar mig" får man tänka ut andra förklaringar, typ att han faktiskt är på Antarktis och det är svårt att ringa därifrån. Man undersöker hur man alltid gör i en situation och lär sig att göra andra saker. Också, inte istället.

Tanken är att det gör en mer flexibel och anpassningsbar. Att man blir mindre rigid, kan hantera livets föränderlighet bättre och får ut mer av tillvaron. Att man får större kontroll över sitt liv. Ingen kommer någonsin stoppa en från att klättra upp på en stol, tro att alla som inte ringer hatar en, eller stanna hemma istället för att gå på fest. Men det är bra att kunna ta bort djuret, tänka att man befinner sig i radioskugga, eller gå ut och träffa kompisar.

Vad passande då att jag ägnar mig åt att som feminist tycka att det är kasst att så många saker häri världen är så strikt könade. Som blivande KBT-terapeut vore det närmast oprofessionellt av mig att tycka annat än att människor skulle må bättre av vara mer flexibla i sina tankar och beteenden.

Men klitoris då, man måste ha med klitoris!

Det här inlägget är alltså helt och hållet "jag stör mig på". Inget jag tycker nån annan ska behöva störa sig på. Utan jag gör det.

När män läser diskussioner om kvinnlig orgasm på Internet så dyker det alltid upp en massa anatomi och punkter. Folk ska vara så jävla bildade och håller på att ifrågasätta en massa. Det känns som att de varit duktiga och lärt sig klitoris och G-punkt, och nu ska de sprida sin nyvunna kunskap, oavsett hur många egna upplevelser som andra vittnar om de måste ogiltigförklara.

Typ

Bella: Jag kan få orgasm av analsex!

Jake: Helt orimligt påstående, hur skulle det gå till rent anatomiskt?

Edward: Nejmen, det är rimligt, för man kan ju komma åt G-punkten genom mellanväggen!

eller

Charlie: Alla vaginala orgasmer är egentligen klitorisorgasmer för att det man kallar klitoris är ju bara ollonet, och så finns det jättemycket klitoris under huden etc etc

Jag blir irriterad. Dels stör jag mig på att människor som gör så tar på sig någon sorts vetenskaplig expertroll utan att riktigt ha koll. Det är förstås bra att folk lär sig att klitoris är större än vad många tror. Men det är ingen anledning att hålla på som att man bara kan få orgasm av stimulering av de mest vanliga och känsliga erogena zonerna.

För det andra kommer upplysare ofta och ifrågasätter människors upplevelser. Det är som med den där G-punktsstudien som alla skrev om för ett tag sen. De tog ett gäng tvillingar varav en del sa att de hade G-punkt och en del sa att de inte hade det. Sen jämförde de med andra tvillingen i paret, hittade inget samband och konstaterade att G-punkten är en myt. Trots att en stor del av kvinnorna i studien självrapporterade G-punkt.

Jag kan själv komma av att höra någon jag tänder på onanera i telefon, så jag tycker det är väldigt tröttsamt när folk leker upplysta och absolut måste koppla njutning till de punkter på kroppen som de anser vara godkända. Det är liksom något mer invecklat och möjligheterna är ofantligt fler än klitoris och G-punkt, eller vad man nu valt att leka bildad om.

Så ni som stör mig, sluta med det omedelbums! Jag blir ju irriterad!