Lugnet efter stormen

Detta har hänt:
Jag skriver ett inlägg där jag kommenterar två texter jag läst samma dag som speglar en syn på analsex jag finner negativt.
Hanna Fridén, som står bakom en av texterna, kommenterar vad hon tycker om min text i ett långt inlägg.
Jag svarar på Hanna Fridéns text i ett blogginlägg, kommentardiskussion förbi varandra följer.
Hanna Fridén skriver att hon lägger ned diskussionen i sin blogg.

Det är väldigt intressant det här, hur lätt man rycks med de andras kommentarer och börjar följa det spåret och trassla sig i. Plötsligt satt jag och ägnade halva söndagen åt att förklara självklarheter. Plötsligt var jag själv någonstans med på att det jag ansåg vara problematiskt i Fridéns svar till Camilla var att nån som kanske gillar analsex kan ta illa upp.

Men för knullet. Mitt originalinlägg handlar ju faktiskt om en väldigt enkel sak - att svaret Camilla fick hade inte fungerat så självklart i en kultur där analsex inte anses vara nåt killar tjatar sina tjejer till, men aldrig skulle prova själva.

Och hade jag hållit huvudet ännu kallare än jag gjorde, hade jag bara bitit ihop och inte blivit upprörd efter att ha anklagats för att inte skilja på frivilligt och påtvingat sex, hade jag inte trasslat in mig i en massa förklaringar. Jag hade bara hållit mig till min originallinje, för när allt kommer omkring är det väldigt enkelt.

Tipset "föreslå att du sätter på honom först så tiger han nog" är ett tips som låter vettigt tack vare hur analsex i heterorelationer är laddat i samhället. Det hade inte låtit lika vettigt om det rörde sig om de flesta andra sexformer.

Det hade inte låtit lika naturligt om det var en tjej som klagade på att hennes flickvän ville ha vaginalt penetrationssex. "Visa strap-ons till din tjej och säg att du vill knulla henne med den där fina" hade inte haft lika solklar koppling till att tjatflickvännen skulle sluta och hon som sökte hjälp skulle slippa den oönskade sexformen.

Testa samma scenario med andra konstellationer. Andra former av sex. Det handlar inte ens om att oralsex eller vaginalsex anses vara "snällare" - jag tror inte att en person vars partner tjatar om att få kissa på henne skulle få tipset att föreslå att hon ska kissa på partnern.

Och det är inte Fridéns (anal)sexsyn det handlar om, inte det minsta, utan sättet man pratar om det generellt, sättet man pratar om det i mainstreammedia och hur andra rådgivare tipsar. För jag har hört det här rådet många gånger, hade Fridén varit den första hade jag knappast reagerat. Men det är tack vare den synen som Fridéns svar är så självklart, och svarar man så upprätthåller man den. Det är okej att inte ta den striden just den gången, det är okej att ge ett svar som funkar även om det inte är optimalt ur alla synvinklar, men man kommer inte ifrån att svaret hänger ihop med hur den här sexformen behandlas i samhället.

Och det är egentligen det jag ville ha sagt. Bara det.

Och en sak - i kommentarerna till Hanna Fridéns inlägg om att hon avslutar diskussionen står det en hel del kritik mot mig. Jag tänkte bara säga att om du läser mig och tycker att jag är dum i huvudet tycker jag att du ska säga det här. Helst i andra termer än "dum i huvudet" förstås, men jag tycker jag är värd den respekten det innebär att ge mig feedback, även när man tycker att jag har fel.

Re: analsex och poänger

Hanna Fridén har svarat på flera svar på hennes analsextjattips, konkretiserat med mig. Då svarar jag väl också.

För det första - själva rubriken. "Kan man göra en samhällssexuell poäng av individer som känner sig förnedrade?". Man kan och bör göra samhällsexuella poänger av tips som ges av människor som anses ha sexexpertis i media. Om man svarar på en sexfråga i en tidning eller liknande svarar man givetvis inte bara till den som frågat. Det spelar faktiskt inte ens någon större roll om frågan kommer från en riktig individ eller är påhittad av redaktionen. Poängen är att svaret ska kunna hjälpa flera som läser.

Ska Hanna Fridén ge råd i media, får hon tänka på att hennes svar läses inte bara av Camilla och personer i Camillas situation. De läses även av killar som tjatar och killar som är nyfikna, tjejer som faktiskt vill ta sina partners med en strap on och människor som aldrig tänkt på frågan förut. Och inte minst - eftersom Fridén påpekar att hon har skrivit om analsex på andra håll och att det är orimligt att kritisera ett svar utan att ha läst hennes övriga texter i ämnet - personer som aldrig läst någonting annat av henne än det här svaret och kommer kanske aldrig läsa någonting mer. Fridén skriver att hon aldrig skulle göra en samhällssexuell poäng av en människa som känner sig förnedrad, men hon missar att hon gör det, i egenskap av en sexexpert som svarar på en fråga i ett offentligt forum.

Sedan misstolkar Fridén det jag skrev och får det att låta som att jag inte inser att det är skillnad på frivilligt och ofrivilligt sex. Hon missar till exempel att jag skrev att problemet är tjatet och inte analsexet, och att mitt problem med hennes svar är att svaret handlar om analsex. Och att svaret dessutom inte är det optimala för en person med tjejens problem, för svaret hanterar inte tjatdelen, hanterar inte hur man ska kunna svara på "hur vet du att du inte gillar det om du aldrig har provat".

Hanna Fridén skriver:

Jag misstänker att de här argumenten aldrig förekommit om det handlade om en situation där, tja, säg typ jag. Jag gillar att klä ut folk, jag har en viss smak för män i kvinnokläder. Jag har föreslagit det här för flera av mina partners, men jag har inte tjatat. Hade jag tjatat och de skulle ha föreslagit att jag skulle klä ut mig till något de upplever som förnedrande för sig själva som jag troligtvis inte heller skulle gilla, så skulle jag nog inte börjat babbla om samhällets fruktansvärda syn på kvinnokläder.

Hade jag svarat på en fråga från en kille hade jag inte börjat babbla om kvinnokläder. Jag hade börjat babbla om tjat och att kunna säga nej. Det är vad jag tycker rådgivaren borde ha gjort i sitt svar till Camilla.

Hanna Fridén skriver att hon har gett det här tipset förut och har då mött kritik liknande min. Det kanske är dags att tänka att om man får samma återkommande reaktion på samma återkommande beteende så är det dags att tänka om kritikerna kanske har en poäng.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om analsex, hanna fridén, frivilligt sex, ofrivilligt sex, expertis, expert, sexexpert, sexualrådgivning

Pain in the ass

Idag hade analsextema för mig. Eller, om det var en boktitel - "ANALSEX - hur man alltid pratar om det som nåt som ingen skulle ha frivilligt".

Det började med att DN hade en artikel om Svante "Som en pascha" Tidholm med tillhörande frågestund om sexköp med en medarbetare på socialtjänstens enhet KAST i Malmö. Det här är avslutande frågan:

Kan sexköp minska antalet våldtäkter?

Jag har hört resonemanget men det finns inga belägg. Min erfarenhet är att det inte är samma mekanism. Våldtäkt är inget alternativ för att köpa sex. I höst publicerar vi en undersökning som visar att de flesta köparna inte betalar för analsex eller något våldsamt sex. Jag vill inte kalla det vanligt sex. Men det är oralt och ”penetrativa vaginala samlag”, som vi kallar det. Många tror ju att män som inte får analsex hemma går till prostituerade.

Frågan handlar om våldtäkter, svaret kommer givetvis in på våldsamt sex (som åtminstone någonstans har en rimlig våldtäktskoppling) och så givetvis analsex. För analsex är direkt associerat med våld. Det är inget vanligt sex. Analsex är den sorts sex som folk verkar tro det är rimligt att tänka "klart flickvännen inte ställer upp, klart man måste betala för att få det" om.

Senare under dagen gick jag in på Pillow Talk och upptäckte att Nyheter24 har fått en sexsida. Jag kollade genom och fastnade genast för en rubrik. Det var en läsarfråga och den handlade om att "Camillas" pojkvän bara tjatar och tjatar om analsex, medan Camilla bara tänker på bajs och smärta. Svaret blev klassikern - föreslå att sätta på honom med strap on. (läs hela här) Gud vad trött jag är på det här svaret. Jag har sett det så många gånger och det är kanske lite roligt, men mest dumt.

För det första underförstår man i svaret att killen (läs: ingen hetrokille någonsin) aldrig någonsin skulle låta sig bli penetrerad. Hotar man med strap on kommer han givetvis fatta hur hemskt det är och sluta tjata. Scenariot att han blir superpå finns aldrig med i sådana svar.

För det andra är det väl inte analsexet som sexform som är problemet, utan att puckot tjatar. Fokuserar man på "får jag ta dig i prutten först?" missar man hela grejen med att killens problem är att han inte fattar när han ska sluta.

Varken KAST-Linda Byqvists eller Nyheter24-Hanna Fridéns svar skulle fungerat om man inte från början köpte att analsex var någonting utöver det vanliga, någonting som objektivt är äckligt och förnedrande för den på analsidan av det hela, inte en fråga om personlig smak. Utan den inställningen hade Bykvist inte svarat analsex på fråga om våldtäkt. Det är ju uppenbarligen "penetrativa vaginala samlag" folk är ute efter vid sexköp - men skulle hon någonsin sagt att många tror att man går till prostituerade för vaginalsex när flickvännen hemma inte ger dem vaginalsex?

Utan den inställningen hade Fridén inte kunnat tipsa att föreslå att göra motsvarande på killen och med sådan säkerhet anta att tricket kommer funka. Tänk er samma scenario med en tjej vars kille vill nafsa på hennes bröstvårtor, eller en tjej som inte vill bli slickad oavsett vad pojkvännen tjatar. Hade "nafsa försiktigt i hans bröstvårta, nipple som nipple" funkat? Eller "säg att du vill börja med att slicka honom på ollonet först, det får förhoppningsvis tyst på honom"?

Jag vet att folk ofta har en laddad relation till analsex, men jag ser ingen anledning till varför människor som jobbar med sexualitet professionellt ska mata den attityden. Media är en av de viktigaste informationskällorna när det kommer till sex. Tar man sitt ansvar och slutar hålla liv i laddningen kommer nog många tänka mindre våldtäkt, ajajaj och bajs och mer njutning.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om analsex, "penetrativt vaginalt samlag" som vi kallar det, hanna fridén, linda byqvist, sex och blandat

Nu när vestibulit inte längre är aktuellt, liksom...

Min hemliga hobby är att bli refuserad av Aftonbladets och Expressens debattsidor. Här är en grej jag skrev innan jag åkte bort med orkestern. Ni kan ju få läsa.

***

I en krönika som publicerades i Aftonbladet 9 juni skriver Martin Ezpeleta vad han tycker om läget hos vestibulitbehandlingar i Sverige. Eller snarare kan man säga att han sammanfattar Uppdrag Granskning-reportaget från samma dag, hans egna bidrag är egentligen bara de två avslutande meningarna.

”Att kunna njuta av sin sexualitet verkar vara en rättighet, när det handlar om män. Men en lyx, när det handlar om kvinnor.”

Det är mycket svårt att se hur han kan dra den slutsatsen av reportaget i SVT. Det som omnämns där är att kvinnor med vestibulit har väldigt svårt att få hjälp inom vården. Männens situation omnämns inte över huvud taget, vilket i ett program om vestibulit inte är någon konstighet. Hade programmet handlat om sexuella besvär över huvud taget hade nog Ezpeleta knappast uttalat sig om att det är en rättighet för män att njuta av sin sexualitet. Åtminstone om slutsatsen ska bygga på möjligheter att få bra vård.

Sexuella problem är knappast ett högprioriterat område i Sverige. För att problem med sexualiteten inom vården ska åtgärdas krävs en bra infrastruktur med specialmottagningar och tydlig information till patienterna om vart de ska söka sig när lusten sviktar eller utlösningen kommer för tidigt. Patienterna ska känna sig bekväma med att ta upp sådana problem. Vårdpersonalen ska kunna ta sexualitet i patientsamtal, även om patienten inte söker för sexuella besvär. Och det borde vara självklart att vårdpersonalen ska vara insatta i vad sexuella besvär innebär och hur de kan åtgärdas.

Allt detta borde vara självklart inom vården, men det är dessvärre inte läget. Jag har nu läst sju terminer på Psykologlinjen på Stockholms Universitet och har inom den ordinarie undervisningen aldrig lärt mig att tala om sexualitet med patienter. Av det jag har förstått är läget detsamma för andra som utbildar sig inom vårdyrken – får man lära sig att ta upp sexualitet inom sin yrkesutövning har man tur, men det är knappast någonting man kan räkna med att få med sig från undervisningen. När inte läkaren, psykologen eller sjuksköterskan kan ta upp sex på ett sakligt och respektfullt sätt, hur mycket ska man då kräva av patienten?

Jag läser för närvarande även en tillvalskurs i klinisk sexologi. Som en person som i många år burit på drömmen att arbeta med sexologi har jag haft mycket nytta av den. Jag har lärt mig mycket om sexuella dysfunktioner - det oroande i hur vanliga de är och det glädjande i att det finns behandlingar som ger goda resultat. Men jag har också lärt mig att trots att problemen är vanliga är det knappast så att jag har en blomstrande arbetsmarknad framför mig. Dessa besvär prioriteras helt enkelt inte inom vården.

Jag tror att man är fel ute om man drar skarpa jämställdhetsslutsatser av reportaget i Uppdrag Granskning. Kvinnorna i programmet har mött på barnmorskor och gynekologer utan rätt kunskap. Visst, men de visste i alla fall vart de skulle vänta sig. För kvinnor är det betydligt mer självklart vem de ska ta kontakt med när de har problem i underlivet än för män. Och visst är svårigheter med att få stånd det mest utforskade sexproblemet, men sidenafilpreparat (som Viagra) är inte subventionerade. Och hur mycket hjälp skulle en man som klagade på diffusa smärtor vid samlag få?

Det stora problemet är inte att kvinnor bemöts sämre än män, utan att alla patienter får lida för ett system som behandlar sexualitet som en guldkant på tillvaron.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om vestibulit, martin ezpeleta, sexuella besvär, vården

Som en pascha, och så vad jag tycker om hela prostitutionsgrejen.

Stillbild ur Som en pascha från SVT-sändningen förra veckan.
"Pay a woman" textas till "köper en kvinna". Talande.

Signaturen Anna har i ett äldre inlägg frågat mig om jag har sett filmen Som en pascha och vad jag tycker om prostitutionsfrågan i stort. Jag svarade som jag alltid gör att jag inte ser något problem med att sälja sex för pengar. Däremot finns det en mängd faktorer i hur världen ser ut idag som gör det hela komplicerat.

Anna bad mig att förtydliga varför jag inte tycker att det är fel att sälja sexuella tjänster och jag svarade med att länka till ett gammalt inlägg om att vara sexpositiv och att tillägga att jag själv har sålt sexuella tjänster, så det vore underligt av mig att säga att ingen annan får. Sedan blev det ytterligare kommentarer, och jag såg till att se filmen.

Så, till att börja med, vad tycker jag om dokumentären? Jag tycker att den är hiskligt intetsägande. Den är kort och den fungerar inte om man inte redan tycker att prostitution är dåligt. Man måste vara med på att köpsex är sunkigt för att verkligen provoceras av bilderna.

Berättaren förkunnar att männen som köper sex inte vill ställa upp på film, därför måste man fråga kvinnorna som jobbar. Exakt en kvinna får komma till tals. Minst tre män. Kvinnan verkar ha en ordentlig historia av övergrepp bakom sig, och det blir inte bättre av att Svante Tidholm filmar henne i mycket små kläder i sexig belysning. Givetvis berättar hon både om sju våldtäkter hon varit med om och att hon ibland på jobbet inte klarar av att le mot kunderna och känner sig tom och oengagerad.

90% av min respekt för skaparen av en dokumentär skildring av prostituerade med vinkling att det är dåligt ryker vid sådana tillfällen. När sexsäljaren avslöjar att hon (medveten könsmarkering här) inte alltid trivs med jobbet, inte alltid orkar le, att det finns morgnar när hon inte vill gå till jobbet. Det är billigt och lågt att använda det som argument. Man kan utan ansträngning få ut motsvarande ur nästan vilken människa som helst om människan jobbar med klienter. Hade någon inom hemtjänsten sagt att hon ibland inte är med i huvudet, och kopplar bort, och inte vill jobba då skulle man knappast använda det som argument mot yrket. Sannolikt hade hemtjänstarbetaren dessutom fått kommentarer om att dagens ungdom är så jävla gnälliga och vill ha kul på jobbet jämt. Här har vi myten om den lyckliga horan.

Utan att man från början ser filmen med inställningen att säljsex är sunkigt blir det mesta oerhört tråkigt. Kameran fångar gärna långa kulvertar - jag antar att det är för att det ska kännas smutsigt. Vi snackar ett elvavåningshus, dt är inget sunkigt med att det finns kulvertar i ett ett sådant. Tidholm pratar med mannen som driver verksamheten och som åtskilliga gånger påpekar att affärsidén är att sälja en dröm. Tidholm säger trots detta att han tycker att stället är orealistiskt. Lyssnar han ens?

Klienterna, den prostituerade tjejen, männen bakom verksamheter, de uttrycker alla att mannen måste få utlopp för sin sexuella energi. Att om flickvännen inte släpper till, eller om man är ensam, då måste man. Det är en röd tråd i alla svaren. Fångas det upp? Nej. Filmarens motvilja mot att ens ta i prostitutionen märks inte bara i det han säger utan även i hur han aldrig närmar sig personerna eller ens själva byggnaden. Han kommer aldrig in på någonting känsligt, han tar aldrig i någonting. Distans royale.

Nu låter jag kanske överdrivet positiv till prostitution mot vad jag är. Jag tycker ju till exempel att man är pucko om man anser att män måste få fitta om flickvännen är bortrest. Jag fattar att sju våldtäkter är en erfarenhet man inte önskar någon. Jag fattar att många prostituerade inte borde göra det de gör. Jag tycker inte att det ba är att legalisera så har man löst alla problem.

Men jag tycker att dokumentären var hyfsat pinsam. Tidholm sade själv att han var förvånad över att han fick komma in och filma. Med den distansen han håller har de som släppt in honom knappast riskerat något avslöjande.

Men vad är då min inställning till prostitution? Ja, som jag skrivit ovan finns det många faktorer som gör det hela mycket osympatiskt. Hur lagligt man än gör yrket blir de som jobbar med det inte automatiskt accepterade av samhället, till exempel. Jag tror inte heller att det är ett jobb för alla, och jag tror att många som jobbar i branschen är egentligen fel personer på fel ställe.

Men jag kan bara inte känna att själva grejen med att byta sex mot pengar är fel. Jag kan se att vissa anledningar att ha sex kan vara allt annat än bra i vissa fall. I allmänhet kan jag inte uppbåda mig själv att känna att det är upp till mig att bestämma varför människor bör eller inte bör engagera sig i sexuella aktiviteter.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om prostitution, som en pascha

UTMANING! - få custom made Mitt Livs Novell-novell!

Kära ni! Nu har jag vart på turné i Sverige, Danmark och Tyskland med min studentorkester - bästa PQ. Nu är jag tillbaka och kramar Internet. Dessutom vill jag att ni ska utmana mig.

Jag är fett sugen på att skriva såna där hångelporrnoveller som finns i typ FRIDA. Mitt mål är att å ena sidan skriva dem efter konstens alla regler utan att vara kasst skrivna eller exkluderande.

Det jag vill ha av er är uppslag. Det kan vara en handling, några nyckelord, genre, tidsperiod, hur långt de inblandade går sexmässigt, eller ungefär vad som. Det jag vill leverera är så mycket pirrig läsning jag bara kan åstadkomma.

1, 2, 3 - GO!

Sexotism

Jag har tänkt lite på andra SATC-filmen och det här som hon som jag glömt vad hon heter på riktigt på Like A Bad Girl Should skrev om att tjejfilm är shoppingporr och herrfilm är våld, och det här med exotism.

Sen kom jag att tänka på att både SATC2 och Prince of Persia har kritiserats för hjärndöd och exotism, och de exotifierar väl typ samma Arabland? Jag ha inte sett nån av filmerna och lär nog inte göra det sådär jättesnart. Har nån annan smart jämfört dem och dragit slutsatser?

Och det blir inga vestibulitbehandlingar i framtiden heller.

Jag har just kollat på Uppdrag granskning-inslaget om vestibulit som jag tipsade om tidigare under dagen.

Ja, vad säger man. Är jag förvånad att det är sjukt svårt att få hjälp när man har vestibulit? Inte det minsta. Är det bra att det tas upp så att de som har liknande besvär kan se, och känna igen, och kanske hitta rätt? Ja.

Men jag tänker mest är ett seminarium i en sexologikurs jag läser nu. Seminarieledaren hade jobbat i psykiatrin och fick en fråga om hur man som psykolog inom psykiatrin kunde tillämpa sina kunskaper om de dysfunktionerna vi läst om (orgasmer som kommer för tidigt eller för sent, problem med lusten och upphetsningen, erektionsprblem, smärtor).

Det där var förra veckan, och jag har fortfarande inte smält svaret. För dels sade hen att det var väldigt ont om specialistenheter som ägnar sig åt sådant. Och dels att om man är ny på en mottagning som sysslar med psykiatri i största allmänhet så ska man kanske inte säga "jag vill ha patienter med orgasmbesvär!" det första man gör. Man ska avvakta och känna efter om det är okej att ta upp att man kan och vill behandla sexologiska besvär.

Jag vill inte behöva sitta på specialistkunskap på ett område där kompetens uppenbarligen behövs, och kolla läget om ifall jag kan ta upp att jag har kompetensen och intresset att behandla en patientgrupp som organisationen är till för. För det är ju liksom meningen att behandla psykiatriska tillstånd inom psykiatrin. Och allt det där har ofta psykologiska faktorer och står på sida 181 i min lilla röda DSM-IV.

Jag borde väl förstås inte gå efter en enskild seminarieledares uppfattning, men det är lite intrycket jag fått i största allmänhet.

Sorgligt. Läs även andra bloggares åsikter om vestibulit, psykiatri, samlagssmärtor,

Uppdrag Granskning om vestibulit

Jag har fått ett mail där jag snällt ombes att informera läsarna om att det går ett reportage om vestibulit på ettan klockan åtta. Det gör jag så gärna så, jag hade tänkt att se programmet och blogga om det senare hur som helst.

Här är trailern.

--

PS. Här kan man se programmet!

Mer än en? Revolutionerande!

This goes out to all the amatörevolutionspsykologer out there, antar jag.

I senaste Economist finns det en artikel om två forskningsrapporter om det här med partnerurval i djurvärlden. Det forskarna kom fram till var att både guppyer och syrsor använder olika strategier för att attrahera honor. Syrsorna, till exempel, kunde antingen vara stora eller högljudda. Guppyer som fick till det var antingen showoffs eller "sneakers" som det så fint uttrycktes. De senare hade bättre sperma.

Så, ja, bara för att kort introducera tanken på att det kan finnas fler än ett sätt att attrahera chicks på, även om man går tillbaka till Naturen.

Cirkelresonemang

Skamlöst snodd från Saga.

Jamen, dags att plocka fram Gayle Rubins sexhierarkicirkel. Som så ofta annars. För er som är obekanta med den kan jag berätta att cirkeln belyser dikotomier i sexualitet. Den inre cirkeln är "önskvärd" och "bra" sexualitet. Den yttre är den "oönskade" och "dåliga" sexuella beteenden. Right? Right.

Hanne Kjöller har skrivit en kortis om kvinnlig sexturism. Man kan spela bingo.

Kjöller tycker alltså att all sexturism är dåligt. Och varför? Jo, för att det är rika gamla västerlänningar som för pengar tillskansar sig sex av fattiga unga U-ländare.

Jag tycker själv inte att prostitution är fel i sig, men att det blir en betydligt mer komplex fråga när man tänker på vilka som väljer att sälja sex och vilka som väljer att köpa det. Men i Kjöllers krönika märks det tycker jag att sexturism inte bara är dåligt för att det är problematiskt ur rika länder exploaterar fattiga länder-synpunkt. Det är dessutom ett problem att äldre västerlänningar köper sex av yngre... herregud, jag vill verkligen skriva "infödingar".

Och meningen "Det finns säkert både bland västerländska män och kvinnor fall av genuin kärlek, men det finns också de andra, mer besvärande relationerna." checkar verkligen in rutor om att sex är dålig om det är tillfälligt, mot betalning och "i synd". Som om det problematiska försvinner om "genuin kärlek" från västerlänningen (!) är med i bilden.

"Det är möjligt att vissa av de fattiga männen och kvinnorna också får ut något av denna byteshandel. " skriver Kjöller mot slutet. Jamen, i början skrev hon "De umgås ett tag, låter de turistande kvinnorna betala för allt, och i bästa fall får de så småningom följa med någon av dem till deras hemland.". Det kan ju vara det de får ut.

Nu ska jag gå och äta vegetariskt alternativ till lamm och dricka alkfritt alternativ till rosévin. Det värsta av skolan är avklarat. Puss på er!

Intressant.