Manlig omskärelse

Jag förstår inte folk som försvarar manlig omskärelse. Av spädbarn alltså, vill vuxna kroppsmodifiera är det deras problem.

Jag förstår inte folk som inte kan se kopplingen mellan manlig och kvinnlig omskärelse, och särskilt när de säger att kvinnlig omskärelse inte har med religion att göra och är enbart kulturellt och då är det inte okej, men manlig omskärelse har med religion att göra och då är det okej. Helt plötsligt. Och helt plötsligt okej att det dessutom är kulturellt viktigt. Plötsligt är samhörighetsmarkören ett argument.

I dagens SvD skriver Sanna Rayman att "[d]et finns vetenskapliga belägg på att [omskärelse] påverkar mastrubation negativt, och just detta motiv nämns som bakgrund till omskärelsens utbredning bland amerikaner" och Paulina Neuding dumkontrar med "[a]tt omskärelse skulle användas av pryda amerikaner för att stävja onani, låter inte helt otroligt. Det pågår även i USA, har jag hört". Jo, jag med. Jag har läst väldigt många amerikanska texter om hur man har sex och någonting som för mig som människa från förhudsnormativ miljö är uppseendeväckande är glidmedlets självklara ställning i all form av handjobs.

Glidmedel som helt naturligt eller till och med nödvändigt inslag i att runka. Hallå?

Förresten förekommer nog onani bland omskurna kvinnor med, det finns bara betydligt färre tonårskomedier om det på svenska torrentsidor, så Neuding kan inte skriva att hon minsann hört.

Apropå omskurna kvinnor. Är det bara jag som reagerar när man beskriver kvinnlig omskärelse av den värsta sorten (disclaimer, förresten: självklart fattar jag att många former av kvinnlig omskärelse är otroligt mycket hemskare ingrepp än att man skär bort förhuden på en pojke) med att man skär bort blygdläpparna och hela klitoris? Vadå, hela klitoris? Vad är det för jävla 1900-talsuppfattning om kvinnlig anatomi?

Jag förstår hur som helst inte folk som inte kopplar att man skär bort en jävla erogen zon.

Jag förstår inte heller folk som drar in hygien- och könssjukdomsargument som är intressanta för länder utan rinnande vatten och kondomer. Och dessutom, könssjukdomsargumentet är inte så värst relevant till nyfödda. Som whatshisface, nu glömde jag bara för det vad han heter, nämner här.

Jag förstår inte varför antifeministerna i bloggosfären inte bryr sig. Människor i tidningar försvarar onödiga kirurgiska ingrepp på små pojkar med kultur, religion och att de inte kommer smittas eller smitta kvinnor. Det här är ju ett gyllene tillfälle för antifeministerna att göra lite nytta och på ett vettigt sätt använda favoritargumentet "hade man skurit bort erogena zoner från flickor hade det blivit mediestorm!". Men jag ser ingenting om ämnet i de bloggarna jag har koll. Skärpning!

JavillseAntichrist,menjagvillINTEseAntichrist! Läs även andra bloggares åsikter om omskärelse, manlig omskärelse, kirurgiska ingrepp, trodition, kultur, religion, puckade argument, onani, manlig onani, glidmedel, erogena zoner män gott kan klara sig utan

Lingo

Eftersom den här bloggen läses av folk med koll på sånt. Är det nån som vet om man, när man har urinvägsinfektion, kan käka lingon för att uppnå samma effekt som om man åt tranbär? Jag vet att "de är ungefär lika stora och röda" inte är en anledning, men det känns åtminstone som att lingon borde kunna skapa rätt sur miljö och åtminstone inte förvärra infektionen. Om det hjälper tänker jag 1) fortsätta låtsas som om jag gör nåt vettigt när jag äter decilitervis med halvtinade lingon (mmmmmmmm gott) och 2) referera till UVI som "alternativa lingonveckan".

Kvinnliga kungligheter borde förresten ha blåbärsveckor. Hihi.

Läs även andra bloggares åsikter om lingon, tranbär, blåbär, små röda bär, mens, lingonvecka, urinvägsinfektion, rojalisthumor

Bögfetto! Bögfetto!

Jag tänkte bara säga att det i pappers-DN häromdan fanns en artikelgrejs om Beth Ditto och Love. Jag tänkte länka och kommentera som en del av följetongen (1, 2, 3, 4), men jag hittar inte artikeln online. Men det fanns en. Artikelgrejs. Om Beth Ditto och Love.

Haters, hallå?!

Ett av de hetare ämnen i svenska bloggosfären (haha, jag skrev bloggosfären)(haha, skrev) just nu är näthat. Charlotte skriver om det, till exempel, och Julia och Sleepless. Och en massa andra. Och jag vet att anonyma kommentarer som är puckade, elaka, otervliga, skrivna med uppenbar avsikt att såra och ofta sexistiska och sexuella är någonting som förekommer på tok för ofta. Jag har sett dem hos folk. Jag har sett folk införa kommentarmoderering på sina bloggar på grund av det.

Men.

Jag får aldrig sånt. Eller, jag har säkert fått någon kommentar i kategorin nångång, men jag kan inte på rak arm komma på en enda. Och jag är ändå inte en person som elakheter rinner av lätt och omärkbart. Jag är rätt känslig. Jag blir ledsen om jag är i en bräcklig period, och förbannad om jag är normal. Så det är inte det att jag helt enkelt har turen att vara blind. Och alla kommentarer jag får är inte kärleksfulla, men när jag får kommentarer som är negativa är det normalt kritik mot mina åsikter. Ibland är formuleringarna rätt elaka, men det är på något sätt alltid någotsånär genomtänkt och i alla fall utsatt för försök att vara välformulerat. Inte alltid lyckade försök, men försök. Det är liksom inte "håll käften å dö din feta feministsubba". Det är inte "du är ful och borde bli knullad i alla hål och tvångssteriliseras". Det är inte ens "fan va du alltid e korkad, sluta skriv!". Inte ens "va tyst, medelklass".

Jag fick aldrig sånt på min jobblogg, jag får inte det på min teckningsblogg och inte mitt vardagslivsdagboksblogg, jag får inte det här. Jag trodde länge att det var för att jag inte var tillräckligt stor, men jag pratat om det här med Linda och hon lät förvånad över att jag aldrig haft problemet. För hon har det, och hon och jag spelar väl i samma division när det kommer till storhet i bloggosfären? Dessutom får andra bloggare av min blygsamma kaliber kommentarer av näthattypen. Men inte jag, nehej.

Det här går helt emot min självbild. Jag tror ju att jag är jobbig och folk stör sig på mig. Bloggkommentarer från folk som tycker annorlunda än jag vittnar om att jag är fullt kapabel att vara irriterande och ointelligent i folks ögon. Men ändå, ingen verkar tycka att hen behöver anonymt upplysa mig om att världen vore ett trevligare ställe om jag dog.

Det är inte så att jag är avundsjuk, men det k'änns lite som att man inte finns om man inte är hatad. Ni behöver inte tröstflejma mig, men om någon kan förklara dealen vill jag gärna höra.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om näthat, hat, bloggosfären, blogosfären, anonymous coward, anonyma kommentarer, bloggkommentarer, nätikett

första steget mot att män blir överflödiga

Hih, jag grävde just upp en DN-artikel från i onsdags. Jag la den på minnet för att jag trodde att antifeministbloggare skulle reagera, men det gjorde de inte. I alla fall inte som jag märkte. Artikeln handlar om att forskare har framställt konstgjorda spermier, plusminus, och nätversionen innehåller inte det relevanta:

-Om spermierna visar sig kunna befrukta ägg och ge friska individer så är det här första steget mot att män blir överflödiga, säger professor Magnus Westgren, överläkare vid kvinnokliniken på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge.

- (pappersupplagan, ons 9/7 2009)

Superryckt ur sammanhang, säkert. Men lite roligt, och ganska inte helt okej.

Om en kvinna visar brösten och det finns ingen man som kunde se dem, har hon visat brösten då?

Satt på diskussionsfrukost idag och diskuterade nakenhet i allmänhet, och Bara Bröst lite extra. Det var normer, och vilka man ska följa, och hur man ska förändra dem och hur rimligt det är att ersätta en norm med en annan. Att det ju inte vore önskvärt om förbudet att visa bröst på badhus ersattes med tvång att visa brösten.

Och sen kom jag att tänka på en superuppenbar grej som jag inte tänkt på förut. Det är ju redan tvång (eller ja, badhusregel) på att visa brösten. Och inte bara brösten, utan rubbet. Men det är minsann okej och det tänker man minsann inte på, för det är ju bara för människor av samma kön och då räknas det inte. Typiskt att man inte tänker på det. Och då är jag ändå En Sån Som Tänker.

Så uppenbart när man tänker på det! Läs även andra bloggares åsikter om bröst, bara bröst, bada topless, topless, duscha naken, naket, samkönade miljöer, heteronorm eller vad?

Friday Night Lights

Jag rekommenderar kulturgrejor alldeles för sällan och av någon anledning kommer jag aldrig på att tipsa om dem när jag ar idétorka. Men nu hade jag plötsligt tid och kände att nä, nu jävlar, ska jag säga det jag tänkt säga i ett halvår nu - Friday Night Lights är en riktigt bra serie. Se den om ni har tid över.

FNL är en amerikansk serie på tre säsonger (den är avslutad, men det kommer två säsonger till nästa år) som handlar om ett high school-fotbollslag i en amerikansk håla. Det är väldigt amerikanskt och väldigt high school och väldigt fotboll utan att vara det man spontant tänker på när man hör genrekombinationen. Man tänker överdrivet, karikatyrmässigt, moralkakburk och alla skolklyschor man nånsin sett. Man får en välskriven och -spelad serie med intressanta figurer, vardagsnärhet, och stor avsaknad av moraliska ställningstaganden.

Efter att ha sett alla tre säsongerna vet man fortfarande inte riktigt vilka värderingar författarna har. Det kommer inga (när jag säger "inga" menar jag förstås "uppfriskande få") illustrativa straff och belöningar, inga klara kameravinklar och övertydlig stämningsmusik för att man ska se vad författarna tycker är bra eller inte. En av figurerna blir frälst - jag vet trots det inte vad manusförfattarna tycker om populärkristenhet. En annan börjar knapra piller för att bygga muskler - det blir konsekvenser, men inget fördömande moralpoäng. En av mina favortifigurer uppfattas konsekvent av omgivningen som snäll och positiv person trots att hen ofta beter sig elakt och ogenomtänkt. Jag väntade länge på gudomlig betsraffning och demonstrativ payback, tills jag insåg att serien helt enkelt är enormt verklighetstrogen - det är så sådana människor behandlas i verkligheten. En annan av mina favoritfigurer får aldrig den kredd hen förtjänar och jag var också irriterad på manusförfattarna tills jag insåg att hen inte skulle fått kredd i verkligheten heller.

Eller ett annat mått på realism. Skådespelarna är inte samtliga jättesnygga och de som är uppseendeväckande snygga uppfattas även att vara det som sina rollfigurer.

Eftersom serien handlar om ett fotbollslag är det främst ungdomar man får bekanta sig med, men serien skulle inte vara i närheten av lika bra om inte även de vuxna skildrades riktigt väl - framför allt lagets coach och hans fru. Hade inte deras relation fungerat trovärdigt hade hela serien fallit.

Jag är en av de tre människorna i Sverige som aldrig fattat grejen med nya amerikanska TV-dramahajpen. Jag tycker att de omtalade amerikanska serierna alla talar om verkar trista som koncept och när jag försökt se på dem blir min uppfattning bara bekräftad. Att jag ser FNL som någonting som står ut skulle kunna grundas i okunskap om andra serier som är lika bra på det jag tycker gör FNL intressant. Av det jag läst i TV-kolumner verkar det dock vara så att FNL inte bara är bra, utan även är bra relativt.

Se inte FNL om: du klarar bara av att titta på tecknat, du vill veta vilka figurer som är författarnas favoriter genom att de vinner på lotteri i slutet, du är helt hopplöst allergisk mot amerikanska TV-serier, du inte pallar med att inte se mer av sexscenerna än kyssar (on screen-mässigt är serien mycket barntillåten).
Se FNL om: du tycker att Dillon, Texas, ärpotentiellt intressant miljö, du gillar när det är sport och spännande, du tycker att det är sweet med en cheerleader som dessutom är intressant människa, du gillar att kolla in i herrarnas omklädningsrum.

Ehhh, go Dillon Panthers! Läs även andra bloggares åsikter om friday night lights, fnl, tv, modern amerikansk tv, tv-serie

vi låter Nörden gå mot oändligheten...

Efter att inte riktigt haft sommarledigt på tre somrar tyckte jag jag förtjänade ett riktigt sommarlov i år och när jag tänkte på vad jag ville göra av allt min lediga tid sammanfattade jag mina sommarplaner med fyra ord: DANSA, KNULLA, TECKNA, BLOGGA. Det har hittills gått bra med de första tre, men blogga har det vart sisådär med. Därför är det lite extra trevligt att se att jag fått massor med nya bloggkommentarer medan jag var borta i Herräng (och ägnat mig åt att DANSA*), för då blir man verkligen motiverad att BLOGGA.

Kommentarerna kretsade kring diskussionen om vad "bra ligg" har med "sätter partnerns behov före sina egna" att göra. Jag är, som ni kanske minns, skeptisk. Jag har lite svårt att strukturera upp varför, för hela grejen är en nystan av trådar som går in i varandra, men jag försöker. My lovely assistants Nörden och Cheerleadern ska hjälpa mig lite.
Prestation
Till att börja med - prestationsfrågan. Som till exempel Anneli skriver om här. Alltså att ena sidan presterar i att göra det skönt, medan den andra sidan presterar att ha det skönt för att den första sidan ska få sitt.
Att prestation och att känna sig duktig kan vara en del av bra sex är inget problem för mig (det finns faktiskt en text av mig på temat, användes i en teaterföreställning för två år sen, kan hittas här). Men där jag tycker att det blir problematiskt är när partnerns njutning verkligen blir central, för då sätter det press på partnern.
Tanke jag inte riktigt vet var jag ska få in: det är ju skillnad på att gilla att partnern njuter och att man får parntern att njuta.


(O)själviskhet
Ja, press på partnern, alltså. Det finns uppenbart någonting dubbelt i "fokusera på partnern", för visst gör man det skönt för partnern, men man gör det för sin skull. Så i extremfall (vi låter Nörden gå mot oändligheten...) leder till att Cheerleadern blir ett medel för Nördens njutning, och hon kommer dessutom förväntas vara tacksam. Det är i stort sett samma situation som om Nörden använde Cheerleadern för sin njutning utan att hon passerar "Gå", om ni fattar vad jag menar.
Det finns förstås en text av mig på temat. Här, på Phonephucker.

Balans?
Jag kan mycket väl tänka mig att det finns situationer där att vara ett bra ligg är att tänka på partnerns sexuella behov före ens egna. Men att det skulle vara adekvat beteende i alla situationer är inte ett sätt att tänka som jag rekommenderar. Till att börja med skulle det innebära med att en situation där två personer som är bra i sängen möts automatiskt leder till dåligt sex.
Och nu kommer jag förresten låta som att jag motsäger mig själv angående prestation, men det gör jag inte alls. Så det så. Om Cheerleadern försöker fokusera på Nörden ett tag och Nörden struntar i det och börjar pilla på henne igen och signalerar att de ska återgå till det vanliga mönstret... ja, risken finns att Cheerleadern drar den rimliga slutsatsen att hon inte är bra på att göra det skönt på Nörden. Dessutom kommer hon inte heller bli bra, för hon kommer aldrig lära sig vad han gillar i termer av sexuell stimulans.
Och slutligen. "Sexuella behov" brukar i det här sammanhanget betyda ungefär "orgasm" eller åtminstone någonting närliggande. Sättet man talar på i exempelvis artikeln erkänner på något sätt att sexuell njutning kan vara mer än så när det gäller Nörden (för honom finns det ju en njutning i att Cheerleadern njuter), men fråntar Cheerleadern den delen av sexet. Eller innebär det att Nördens sätt att prioritera Cheerleaderns behov kan leda till att han presterar njutning för hennes skull?


Jämställdhet
Det här hade jag aldrig lyckats sätta fingret på om det inte var för Oscars kommentar. Den relevanta delen:

Jag prioriterar medvetet njutningen hos min partner över min egen njutning. I huvudsak av två anledningar; 1. jag går igång som fan på att min sex-partner njuter (om det märks!), 2. mina partners är alltid till större del kvinnor (jag vill inte tvingande påföra någon ett genus).

Jag har aldrig tänkt att man kan tänka på det som en feministisk handling, och nu när jag tänker på det känns det väldigt bakvänt. För mig känns det ungefär noll genusrollsöverskridande att mannen ger och kvinnan tar emot. Det känns som någonting från samma fack som att större penis eller förmågan att fördröja utlösning skulle göra en till bättre älskare. För det är ju tänkt att jättekuken/uthålligheten gör det skönare för kvinnan, men det känns ändå mest snoppmätning för att manliga egot ska få nåt att äta.
Personerna på bilderna har ingenting med texten att göra. Läs även andra bloggares åsikter om sex, sexualitet, genusroller, att vara bra i sängen, bra sex, sexuella behov, njutning, prestation

* För övrigt frågade en av mina favoritförare i min grupp om jag var Tanja Suhinina från Ablativ efter sista lektionen. Jag blev naturligtvis så paff och generad att jag glömde att fråga vad han heter. Han heter Emil fick jag veta senare. Och han kunde dessutom uttala mitt efternamn. Det är inte alla som klarar. Cheers, Emil!