Gammelmedia brings on LULZ

Att [Louise P] som kvinna bloggar är också ett exempel på att bloggandet inte har minskat, utan snarare blivit mer utbrett och mindre likriktat. Länge dominerades internet av liberala män med gott självförtroende och det var särskilt tunt med kvinnliga bloggare.

Idag har DN skrivit om politiska bloggar. Lulz raktigenom.

Intressant! Andra bloggar om: internet, internet - serious business, serious business, bloggar, blogosfären, revolution, digital revolution, gammelmedia, lulz

Det syns om folk inte vill göra saker och ting

Jag har dansrep på onsdagkvällar, så Sex med Victor ser jag på internet, i efterhand, ett par-tre program i taget.

Såg programet om gränser nyss, det från 10/10. I slutet, när frontmannen Ellen Feissar fram slutklämmen säger han "Det syns om folk inte vill göra saker och ting. Och det kan vem som helst som haft sex känna av, det går liksom inte att missa. Tyvärr tänker inte alla såhär och då blir det problem. Det blir allvarliga problem".

Undrar om det är menat som en kommentar till "stureplansvåldtäkten" och domen som fortfarande var aktuell då, att tjejen blev våldtagen, men att grabbarna som knullade på henne inte visste det.

Intressant? Andra bloggar om: sex med victor, tv, old news is old, stureplansvåldtäkten

Tidstypiskt! - 2

Nu orkar jag inte skriva en hel fucking krönika. Men.

1. Jag har svårt för tidstypiska saker. Bara det, liksom.
2. Min pojkvän säger att jag borde gå i terapi för det, men jag tycker det gör mig svår, spännande och konstnärlig.
   
3. Ju kortare tid en trend håller desto jobbigare är den. Typ åttiotalsrevivaln tycker jag inte längre är jobbig för den har hållit på i typ fem år.
   
4. En del trendgrejen jag först tycker är fula börjar jag uppskatta, eller i alla fall acceptera, efter ett tag. Typ leggings. Det tog tre år, men numera kan jag med dem och har till och med egna. Fast jag brukar slå ihop dem med benvärmare/långa strumpor.
   
5. En del trender förblir fula, som när folk stoppar in jeansen i stövlarna. Det var inte snyggt när det var nytt och häftigt. Det är fortfarande inte snyggt. Det är bara okay om Oscar Francoise de Jarjayes gör det. Det är faktiskt till och med bättre att stoppa in byxorna i strumporna än i stövlarna. MHO.
   
6. Och apropå strumpor. Jag har alltid tyckt om strumpor. Jag väljer mina strumpor mycket omsorgsfullt och tycker om dem så mycket att jag stoppar dem. Det sägs att det är skorna som gör outfitten, men fuck skorna. Jag gillar strumpor i alla former, men särskilt de längre varianterna. Knästrumpor. Lårstrumpor. Långstrumpor är låååånga.
7. I höst är knästrumpor inne.
8. Slå ihop 1 med 5 och 7. Då får ni det där onämnbara man ser ute på stans gator och torg. Stövlar. Över jeans. Och knästrumpkant som sticker ut. WRYYYY??????
   

Intressant!111!11111! OCH VIKTIGT! Andra bloggar om: mode, trendbarometern, knästrumpor, jeans, instoppade jeans, stövlar, fult

Nu vet jag vad jag ska ha för sex när jag inte är kåt!

63. Är det farligt att ha samlag om man inte är kåt?
Det är inte bra att ha samlag om man inte är upphetsad. Kvinnokroppen förbereder sig för samlag genom att bli våt, slemhinnorna blir tjockare, livmodern flyttar sig ur vägen. Om man har samlag utan att vara upphetsad och utan glid, så kan det göra ont och slemhinnorna skadas. I längden kan det även leda till vestibulit och andra problem. Respektera din kropp och ha smeksex eller oralsex istället.

66 sexfrågor du alltid undrat över men aldrig vågat ställa, veckorevyn.se

Sälj dig dyrt

Hanna Fridén blogvertisear. Det står det om i dagens DN och i Hanna Fridéns blogg.

Hanna Fridén får en massa skit. Hanna Fridén kallas cynisk. Hanna Fridén kallas "[...]billig. Vad kallar man billiga tjejer som säljer sig?" av någon stjärna som kommenterar hennes inlägg.

Urban Lindstedt säger till DN att "[f]ör en bredare allmänhet kan det här sänka bloggarnas trovärdighet".

Det vore fucktastiskt bäst om bloggarnas trovärdighet sänktes i den bredare allmänhetens ögon och den bredare allmänheten ägnade sig åt lite källkritik (som Hanna Fridén föreslår) istället för att vara fast övertygad om att blogg är per automatik en liten människas röst för demokratins bästa och äkta 100% etisk gräsrotsjournalistik.

Och, vilket Hanna Fridén också påpekar, borde även gammelmedias (lololol) trovärdighet sänkas hos den bredare allmänheten, i alla fall på altruismfronten. Seriously. Blogvertiser är ju dessutom tänkt att vara mer trovärdighetsframkallande än mycket annat inom kreativ marknadsföring - man får dissa produkter.

Alltså, once and for all.

Internet är inte gratis, även om det ser ut att vara det.

Allt som finns på internet är producerat av någon. Allting har kostat tid, ansträngning och (ofta) pengar, även om det är gratis att konsumera.

De som producerar bloggar, communities, flashfilmer, uppslagsverksgrunder, spel, fanart osv är inte skyldiga sina obetalande konsumenter att fortsätta med att inte ta betalt.

Om konsumenterna inte betalar, kan någon annan göra det. I utbyte mot någonting annat, naturligtvis.

Slutligen. Inte allt som står på internet är sant.

Hade den här bloggen varit populär nog hade jag blogvertiseanslutit mig in no time.

Intressant? Andra bloggar om: blogvertise, hanna fridén, ta betalt, internet, internet är inte gratis, bloggar, trovärdighet, bloggosfären, breda allmänheten

Tomas Antila känner mig på riktigt!

Bilden är tecknad av Tomas Antila och föreställer Lisa Medin (som känner Elin Jonson!) , Tomas Antila och mig.

Tomas säger:
Hej Tanja! Jag pratade om dig idag. OMGZ CP!!!
Tanja and the Phonephuckers säger:
OMG=?
Tomas säger:
veckans uppgift var att ta en aktuell text och se den ur ett queer-perspektiv. Och efter seminariet när jag pratade med en klasskarmat visade det sig att hon valt phonephucker.)
Tanja and the Phonephuckers säger:
SRSLY??!?!?!?!??!?!?!??!
Tanja and the Phonephuckers säger:
Fan va baaaaallt!
Tanja and the Phonephuckers säger:
*^_^*
Tomas säger:
även jag började känna av det jobbiga med att du är kändis:) Jag höll masken och lät henne säga vad hon tyckte om boken innan jag avslöjade att jag kände dig. Men senare kom jag på hur dumt det lät. Typ: ah hon är kändis, jag KÄNNER henne som om jag typ stått efter dig i kön på ica.
Tanja and the Phonephuckers säger:
Hahahahha ^_^
Tanja and the Phonephuckers säger:
JAG HAR RITAT EN SJÄLVBIOGRAFISK SERIE OM HENNE!!!1!
Tomas säger:
ja, eller typ hon har gett mig mat!
Tanja and the Phonephuckers säger:
^___^
Tomas säger:
vad man än säger låter det så dumt.
Tanja and the Phonephuckers säger:
Jag kan skriva en lapp. "Härmed intygar Tanja Suhinina (Phonephucker) att Tomas Antila känner mig på riktigt"

Biblioteket i Täby strikes again!

I början av september fattade kultur- och fritidsnämnden i Täby beslut om att kommunens bibliotek från den 1 oktober ska ta ut en avgift vid utlåning av cd-skivor.
- Det är ett klart upphovsrättsintrång, säger Ellinor Gyllenstierna, jurist på Svenska artisters och musikers intresseorganisation (Sami)..

[...]

[R]edan innan [Sami, Ipfi och Stim] skickade sitt brev hade de anställda på biblioteket reagerat och på eget initiativ slutat hyra ut cd-skivor.

-DN

...men man kan i alla fall låna gamla böcker där, det är ju trevligt.

Intressant! Andra bloggar om: bibliotek, täby, bibliotek i täby, täbybibliotek, följetong, cd-skivor, gamla böcker

För ett gratisare internet!

Dagens DN

Här, Bo Madestrand, var så god.

Intressant? Andra bloggar om: facebook, bo maderstrand, old people med no clue, gratis internet, gratisare internet, internet, spons, kapitalism

Modet är alltid en spegling av tidsandan

För [modeskaparna] är mannekängerna bara vandrande klädhängare och svajande klädställningar som de kan hänga upp sina senaste kreationer på, skapelser som inte är gjorda för kvinnor utan för att imponera på kollegerna.

Det är så fascinerande när människor träffar helt rätt, fast det ändå blir fel. Som när Herman Lindqvist skriver om modevisningar i Fokus (jag hittade krönikan genom Approximation). Liksom, ja, mode är en sån där konstform. Hade mode handlat om att visa T'n'A hade inte så mycket hänt i branschen - alla vet redan hur det görs på bästa sätt. Mode är typ kreativitet och grejer. Modellerna är inte där för få sina kvinnliga former hyllade, de är där för att de är ett nödvändigt ont.

Att det där sedan förväxlas med kläder som människor ska bära och (ganska ofta vill) se bra ut i är en annan sak.

Mear Phonephucker

För er som inte läser Expressen, här är webbversionen av söndagsgrejen med de snygga fotona. Någon som har läst artikeln och hade åsikter är en kvinna som kallar sig Michelle Mybell (borde det inte vara MaBelle?) och det var länge sedan jag blivit utsatt för en människa i hennes viktkategori av FAIL. Hon tror verkligen att hon får mothugg för att hon provocerar på ett roligt och kaxigt sätt. Hon tror det på allvar. Hon tror även på allvar att hon inte dömer ut telesexsäljare när hon skriver att hon tycker att det är patetiskt att dra sig i kinden och tillfredställa män med sin röst. Här är en länk. Fucking njut.

Jag upptäckte det där inlägget av en slump och tänkte att det kunde vara bra att googla lite så att jag fick se det som skrivs om mig, men inte syns på knuff. Fast än så länge har jag bara hittat Göteborgs stadsbiblioteks hösplanering i cacheform, med mig kvar.

Hur som helst, det vore riktigt trevligt om fiolk kunde säga till när de hittar en recension eller så nånstans. Jag visste när och var intervjuer skulle publiceras, men recensioner eller krönikor är en helt annan sak. Hade inte jornalisten mailat, hade jag inte fått se det här. Och det vore ju inte så bra.

PS. Apropå "är telefonhoreri prostitution" och så. På omslaget till senaste numret av Cosmo: "Bli ett SEXPROFFS!"
Alltså, jag har bläddrat i tidningen och de menar inte det "sexproffs" egentligen borde tolkas som.

Doris Lessing

Sandlådan börjar... NU!

Ottar Rapport 9/10

Nu undrar ni varför jag visar denna bild?

Jo, för att uppmärksamma er på att nya Ottar Rapport finns nu på nätet.

Det officiella temat är "nya EU-länder", men det inoficiella temat verkar vara mer "den katolska kyrkan hatar abort". Transsexualitet/-ism, lipsters och en bok som kommer i oktober och verkar intressant. Läs.

Men sluta skriv era böcker på min näsa!

Jag fick lust att läsa social-SF häromveckan och gick till biblioteket. Experimentet "låna Ayn Rand och se om jag blir antecknad i block och tittad på konstigt" failade - the Fountainhead var utlånad. Jag dumpade katalogen på datorn och gick till den fysiska SF-hyllan. Det blev en underlig upplevelse.

På högstadiet gick jag i Engelbrektsskolan och att svänga förbi standsbibblan på väg hem var mer norm än undantag. Hade någon brutit mina armar och ben samt bundit för mina ögon hade jag ändå kunnat krypa till SF-hyllan och mina inre blödningar till trots lyckas låna en klassiker. Jag läste mycket science fiction och jag är fortfarande svag för genren - det finns så mycket man kan säga om oss nu genom att visa en annan planet, en annan tid, en annan utveckling.

På högstadiet var SF-hyllan i Asplunds runda bibliotek en av de fasta punkterna i min tillvaro. Nu, nästan tio år senare, är hyllan omflyttad och känns så liten som allting ska kännas när man kommer till sin barndoms stad i vuxen ålder. Jag har aldrig fått uppleva det med just städer - Petersburg är fortfarande enorm, Olaine har alltid gått att korsa på en kvart och Krasnoarmejskaja har jag inte varit i sedan jag var femton. Science-fiction-hyllan, däremot, den hade verkligen krympt i mina ögon.

Jag tittade på titlarna, lånade Mona Lisa Overdrive och åkte vidare till Medis. Där, av en slump, såg jag Beatriz och himlakropparna, en roman jag läst om i DN i våras, när den släpptes på svenska (hej, Täby!). Jag lånade. Jag läste.

Det här är omslaget, se och njut.

Ja. Vad säger man. Bok. Trevlig. Lättläst. Inte dålig. Språket är sådär kaxigt som omslaget lovar. Ung tjej, knark, gamla värderingar, nya värderingar, kärlek, relationer, familjespöken, kropp, sex. Genom hela boken kände jag att jag hade kunnat skriva en sån, vilket inte nödvändigtvis är en dålig sak. Det som var dåligt, åtminstone för min läsupplevelse, var att den hela tanken gick "jag hade ju kunnat skriva en sån, fast jag skulle skämts sedan för att den var så explicit".

Jag har någon sorts uppfattning om att det inte är särskilt coolt att skriva "Mary-Jane var en bitchig bitch", man ska istället försöka visa det genom Mary-Janes beteenden, andra romanfigurers beteenden mot Mary-Jane och så vidare. I Beatriz och himlakropparna är allting väldigt tydligt och pedagogiskt förklarat. Visserligen fint beskrivet men ändå lite väl tydligt för att jag ska bli imponerad. Förvisso gillade jag just precis den här berättande och allvetande tonen i Öster om Eden, men kanske passade den mer till den sorts historia som Steinbeck berättade. Eller så är Steinbeck en bättre författare.

Inte för att Beatriz och himlakropparna är en dålig bok, den är sammanhållen och konsekvent, personligheterna är framställda på ett sätt som gör deras påverkan på varandra fullständigt naturlig. Om det här var en recension skulle jag rekommendera den till gymnasieungdomar som kan känna igen sig i Beas problem.

Hur som helst gillar jag inte att få saker skrivna på näsan. Jag tycker mycket illa om det. Det är i grund och botten en fråga om hur mycket min intelligens betyder för min självuppfattning - ifrågasätter man den genom övertydlighet blir jag defensiv. Att det finns en personlig ingrediens i att jag föredrar att inte får saker skrivna på näsan borde dock inte påverka helhetsinställningen till att jag tycker om när skönlitteraturen nöjer sig med att berätta, inte förklara eller lära mig hur världen fungerar eller bör fungera. Det är här jag tänkte skriva några rader om Peter Pohls nya, Nu heter jag Nirak.

För er som missat den lilla debatten som förts: boken är en ungdomsbok och handlar om en fjortis som ligger med sin mammas nye man och njuter av det. Jag har inte läst boken, det har inte Mikey heller, men han skriver ner några viktiga tankar och vill ni veta mer får ni gå till hans blogg.

Jag blir inte upprörd över att människor har svårt att hantera det där med att en flicka har sex med någon som är tre gånger så gammal som hon. Det är ett svårt ämne... Men för knullet, jag trodde att vi alla var överens om att skönlitteratur inte ska behöva ha någonting med vare sig läsarens eller författarens eller någons överhuvudtaget moral att göra. Varför diskuteras Nu heter jag Nirak på det sättet?

WRYYY????!!!!

Tipsa mig gärna om bra social-SF. Det gillar jag.

Intressant. Andra bloggar om: sf, science fiction, bibliotek, beatriz och himlakropparna, bokrecension, peter pohl, nu heter jag nirak, boecker

för den döde munken

Jag har börjat se på MTV igen. På MTV finns det mycket Jamba-reklam. I ♥ Jambareklam. De kör lätt fem inslag per paus och många börjar med motsvarande "det här har du aaaaldrig hört förut!". En av de spottarna som går nu pimpar olika teman att pimpa mobilen med och ungefär mitt i får man höra "...för den döde munken, skicka TEMA6".

Varje gång jag hinner jag hoppa till och tänka "har de for serious gjort en bakgrundsbild av den där bilden på en död rödklädd munk som flyter i en flod?! Hur snabba är de på Jamba, egentligen? Och var inte det hela ändå, öhm, cyniskt?"

Och sedan kommer jag på att nääj, det är bara den här bilden som heter death monk hos Jamba. Bara den och lite tajming.

Andra bloggar om: död munk, death monk, jamba

gamelmedia

Ute på stan med Calle igår. Calle ser Stockholms Unika Vattenspegel. Calle pekar och säger "titta, Tanja, vattenspegel". Jag låtsaskräks. Jag står inte ut med ordet, inte sedan insändartorkans badhus-hegemoni.

I alla fall. Vill Calle även i fortsättningen få mig att låtsaskräkas, får han väl peka på en tidning och säga "gammelmedia". Ett vidrigt ord. Inte nog med dess egna äcklighet, det används dessutom ofta i sammanhang där folk skriver "hela bloggosfären" och menar det. Och är lätt att särskriva.

På väg hem från ute på stan (och utan Calle) stannar jag till för att ta på mig mina långa svarta benvärmare. En man går förbi och säger "Vad långa strumpor du har!".
Jag tittar naturligtvis upp och säger "tack!", artig som jag är.
Mannen inner sig först efter att ha passerat mig med ett halvdussin meter. "Vassego!".
Det var roligt.

Andra bloggar om: hemska ord, vattenspegel, gammelmedia, människor, möten

VR (satan vilken dålig tidning) om otrohet

Helena skriver om otrohet för att SvD skriver om otrohet.

Jag skriver om otrohet för att VR skriver om otrohet.

Jag var på Coop när jag såg ett lila nummer av VeckoRevyn och på omslaget står det OTROHET - därför kan det vara okej. Tidningen kostade som en latte. Jag köpte. Och ja, vad säger man? Visst är det jobbigt när folk som inet är monogama framställs som ett jävla freakshow, men man kan ju alltid trösta sig med att monogamin framställs som precis lika knäpp.


Och ja, öppet förhållande är naturligtvis lika med otrohet. Samma sak. Precis.

I samma nummer: IQ-test för treåringar, "märker en kille om jag bytr från rosa klänning till orange?", poänglös krönika om smisk och Ebba von Sydows egna sida med rubriken "det lila extra".

Intressant? Andra bloggar om: otrohet, veckorevyn, öppna förhållanden

PS.
fri kvinnlig sexualitet ♥ bögporr
biljetterna till BLYG har släppts

PhiB 2 - the end of this omgång av fame

Utifall ni lyckats missa bilderna från Expressen hallå, trots att jag har narcissat dem överallt, här är min favorit, som även användes i artikeln. Fler finns här.

(Thomas Engström, Expressen )

En helt vanlig skoldag förra veckan. Jag köper amelia på väg till skolan, river upp plasten, drar ut tidningen, slänger plasten och succémascaran i väskan och öppnar tidningen på innehållsförteckningssidan. Vad möts jag av? Jo:

(Theresia Köhlin)

Sedan tog det mig en timme att komma vidare - jag brast ut i LOL varje gång jag tänkte på den här bilden. Såhär ser den stora versionen ut. På mig har jag världens coolaste linne jag köpte i Borlänge i somras för hela fem kronor. Accesoirerna diskhandskar och diskborste matchar linnet. Jag har på mig turkosa glasögon istället för mina blå för att inte övermatcha. Till det hela hade jag jeansshorts, men de syns tyvärr inte.

Det bästa med amelia-bilderna är att de är shoppade som in i helvete. Köket ser renare ut. Födelsemärket jag har vid vänstra mungipan (under, kolla på diskbortsbilden) är borta på porträttbilden. Alltså, jag har inget emot retusch, jag tyckte bara det var roligt att de cleanade upp kökskaklet.
Min favorit fan girl angle. Jag ser bedårande ut 4 real.

(Sara MacKey?)

Här är jag i tidningen Vi. Jag skulle ha mig vid KTH den dagen, så fotografen och jag bestämde oss för att träffas där. Sedan tog vi en miljard bilder. Det här är mitt ansiksuttryck för "satansatansatan hoppas ingen jag känner går förbi nu det vore pinsamt liksom här står jag och blir fotad med värsta kameran och så ska jag visst se naturlig ut".
På mig har jag min nuvarande favoritkavaj (har den även på Metrobilderna som är tagna en vecka senare, men på ungefär samma locations), pojkvännens T-shirt och gud vet vad nedtill.

Jag måste förresten berätta en grej från telefonintervjun till Vi. Första frågan journalisten var "I din presentation står det att du föddes i Leningrad 1984. Hur kommer det sig?".
Klart den mest minnesvärda frågan från hela Phonephucker-mediashebanget.

Och nu... BOKMÄZZAN!

(från Li Östbergs blogg)

Det här är jag och Elin. För en gångs skull posear jag mer. Och så ser jag bra ut. Jag har misslyckats med det på de flesta bilderna från releasen, och då är jag ändå inte en sån människa som tycker att bilder på mig är per automatik hemska.



De där två däruppe är tagna av Elin. Tror jag. De är i alla fall från hennes Facebook. Den första föreställer mig och förläggaren. Den andra föreställer mig, jag tror jag skriver kort. Den första bilden är tacksam att sätta in pratbubblor med rolig text i. Det gillar jag.
På mig har jag samma tröj-halsband-glasögon-kombo som jag skulle haft i Rapport om inslaget hade sänts. Halsbandet matchar glasögonen perfekt, vilket inte kan beskrivas på annat sätt än WIN. När jag gick ut för att ta ut pengar, till exempel, hade jag på mig min rutiga kavaj. Som ni ser på bilden med Elin.
Det där i bakgrunden är vår monter. Imorgon ska jag till releasen för Lukas Göthmans Run Naked (Hydra Förlag, whoaduh). Om någon har kamera kan jag modeblogga därifrån.

Alla kvinnor är horor

Jag älskar älskar älskar andra kommentaren på denna debattartikel (handlar om "drinkhoror" kontra "dyra resehoror" i Stueplanmiljö, rätt bra).

Äntligen en tjej som öppet säger som det är; alla tjejer säljer sexuella tjänster på ett eller annat sätt. Det är bara skillnad i betalningssätt.

Nej, artikeln handlade inte om det. Lovar.

Det är fantastiskt hur vissa människor är överförtjusta i att peka ut det hela tiden (typ "jag har sex med thaihoror och det är som att ha västerländsk flickvän för att flickvänner i väst tar en massa pengar fast man säger att de älskar en gratis"). Tar verkligen varje tillfälle i akt. Det roligaste man kan göra när sånt folk börjar prata om vad drinkar kostar är att börja berätta för dem vad det kostar att hålla sig snygg. Det är ju inte bara att kleta på lite läppglans och ögonskugga; det är hudvård, hårvård, nagelvård, sillisar, högklackade skor vars klackar går av hur lätt som helst, solarium, underlag och sminkborttagare, före- och efterkrämer, dyra underkläder, hårborttagning, strumpor som går sönder efter en gångs användning... alltså, tar man det där med utseende på allvar kostar det. Inte bara tid, utan även cash.

Det är bra att jag vågar säga att alla killar säljer sexuella tjänster på ett eller annat sätt.

Öh.

Bokmässan

Vid lunchtid på lördag, enda dagen jag var på mässan, bestämde jag mig för att jag var dötrött på att signera och le och ville istället shoppa loss. Jag gick ut, ställde mig i bankomatkön som var längre än en genomsnittlig telefontorskkuk, bestämde mig för att man bara lever en gång och tog ut två femhundralappar. Direkt efter ringde förläggaren och sa att jag skulle tillbaka till montern NU. Jag rusade dit och när jag kom fram satt förläggaren där ensam och upplyste mig om att jag just missat att signera Alex Schulmans exemplar. Jag morrade åt att jag just fått armbåga mig genom hela mässan för att jag trodde det var nåt viktigt, och armbågade mig tillbaka till entrén för att kunna utforska från start. Gick runt. Letade. Hittade ingenting intressant.

Ingenting.

Jag är inte helt fanatisk i att äga böcker. Visst är det skönt att ha några hyllmeter hemma (jaja, skratta ni som varit hemma hos mig och sambon...), men finns en bok på biblioteket lånar jag den gärna, och sedan kanske köper om jag tror att jag kommer vilja ha den lättillgänglig. Poesi är bra att ha hemma, likaså några lättlästa böcker för att kunna spontanta dem med sig på länga SL-resor. Böcker på ryska är svåra att få tag på i Sverige, så dem köper jag i stora lass när jag får tillfälle, och eftersom ögonporr ska vara tillgänglig när lusten faller i ska man inte tvingas gå till biblioteket varje gång man vill titta på Stenberg-affischer. Men modern skönlitteratur utgiven i Sverige på svenska, vilket var vad de flesta tycktes sälja, går det utmärkt att låna. Får jag verkligen för mig att köpa en bok kan jag köpa den till fullpris, ingen anledning att skaffa den i Göteborg.

Så jag hittade ingenting och var sur. Mässan stängde klockan arton. Vid femtiden funderade jag på att SMSa Aron och fråga om han fortfarande ville fika med mig, fast jag har varit på bokmässan utan att ha köpt en enda bok. Sedan gick jag på toa (de hade förresten pissoirer på tjejtoaletten) och på vägen tillbaka hittade jag en monter med böcker om design, resor och arkitektur. Shoppade för 600, totally halva priset mot det vanliga. Blev glad. bestämde mig för att cruisa antikvariat en gång till, utifall att.

Just antikvariat tänkte jag skulle vara tacksamma att kolla in och det var dem jag blev mest besviken på. Det är en sak att internethandla skönlitteratur från antikvariat, men ska jag köpa runkmaterial vill jag kunna bläddra i det först och se vad boken egentligen innehåller. Vid första genomgången av antikvariatmontrarna hittade jag dock varken bra porr eller mässpriser som kunde få mig att satsa på mindre bra porr. Och så plötsligt, vid mitt andra försök..... Åh! De kostade 645 tillsammans. Klockan var 17:30. Elin skulle ut och röka. Det passade mig bra, jag fick sällskap i bankomatkön. En kvart senare var jag en lycklig konsument.


De är från 1983 och handlar om hur man ska tänka när man attackrenoverar bostäder. De är superpedagogiska med tydliga illustrationer och, i fall med den första boken, fåglar med pratbubblor. Som

Jag vet inte ens om det hjälper att känna mig för att förstå hur glad jag är.

För övrigt fick jag en affisch på Harry Martinsson från Harry Martinsson-sällskapet. Helt gratis. Den glömde jag hos Elin. Och så träffade jag Li Östberg. Och så såg jag och Elin Victor från Sex med Victor åka spårvagn.