För ett par veckor sedan bloggade jag om poly och använde ordet "läggning", vilket ifrågasattes i en kommentar. Jag lovade att utveckla, och glömde det så gott som omedelbart. Men nu kommer det!
Jag har aldrig sett någon forskning på detta, så jag väljer att utgå från orsaker som jag sett och hört när personer förklarade varför de är/gör poly. Och de orsakerna är väldigt olika. Vissa personer beskriver det på ungefär samma sätt som exempelvis homosexuella beskriver sin resa till att inse att de inte älskar som det förväntas. Att man länge känt att man är annorlunda, provat normativa relationer och vantrivts, tills man insett att man inte är monogam. Man är born this way. Den känslan. Vissa säger att det är så det är för dem, och jag ser ingen anledning att inte respektera detta. Inte minst för att det är så jag har upplevt min icke-monogami.
En del pratar mer om ett val. Kanske har det varit en politisk fråga för dem. Kanske ideologisk. Kanske har de kommit fram till att det är ett rimligt, logiskt, sätt att ha relationer på. Kanske passade det i just den relationen. Det blir helt enkelt fokus på någonting man väljer att göra.
Jag har även hört båda perspektiven i kritik av poly. Det första - "man måste vara sjuk i huvudet". Då är polys som de är, ode kan inte hjälpa att de vill ha flera relationer samtidigt, men de ska inte accepteras för det. Det andra - alla kan dras till fler, men man väljer att inte hålla sig till en, så man har inget att skylla sin förkastliga livsstil på.
Såhär tänker jag om saken på ett privat plan. Människan som djur är inte monoamoröst. Både om man ser till möjligheten att attraheras av flera på en gång, och om man ser till människoartens faktiska beteenden. Men det finns också variationer människor emellan. Vissa har större kapacitet för och intresse av flera nära relationer, andra inte. Vissa råkar passa in finfint i moderna samhällets föredragna relationsmodell (sex och romantik sköts seriellmonogamt, vänner kan man ha fler av, föräldraansvar kan man ha ihop med nån man inte just nu är i par med). Andra skulle passat finfint i att ha affärsmässiga äktenskap och älskare vid sidan om, men det är inte så man förväntas relatera nuförtiden. Jag tror att det finns medfödda eller inlärda faktorer som påverkar hur pass monoamorös man är. Det är likt läggning på det sättet.
Och så finns det val. Val finns alltid, oavsett läggning. Homosexuella kan välja att gifta sig med partners av motsatt kön och ha sex med dem. Visst, alla inblandade kommer vara eländiga, men man kan välja att agera normativt. Även de som känner igen sig i poly som läggning väljer att leva på ett visst sätt. De kan välja att leva monogamt - många väljer just detta av olika anledningar. De kan också välja att leva ickemonogamt på något av de väldigt många sätten som finns.
Att hävda att poly är en läggning kan vara skyddande - då blir kanske folk inte lika kritiska för att man kan ju inte rå för att man är en slampa som inte kan bestämma sig. Det kan också irritera vissa, jag har flera gånger sett uppfattningen att polys åker snålskjuts på H(BTQ):s kamp. Att hävda att poly är en läggning kan vara ett sätt att positionera sig mot de där andra som vill ha månggifte, ni vet, de där muslimerna som förtrycker och gud vet vad till skillnad från oss progressiva*.
Jag tycker man ska ha båda perspektiven i huvudet, men vara medveten om att man väljer hur man lever. Man väger in faktorer som normer, läggning, hotbild, ork, livssituation, eget intresse och mycket annat, och väljer att bete sig på ett visst sätt. Och jag tycker att det är viktigt att minnas att även människor som beslutar sig för exklusiv tvåsamhet gör det - väljer. En del av dem som väljer monotvåsamhet kanske känner attraktion till andra, men väljer att inte agera ut den. En del av religiösa skäl, eller politiska, eller ideologiska. En del för att det funkar i just den relationen. En del - rätt många - för att det är lätt att välja, och om man är hyfsat okej med de ramarna är det ett enkelt beslut. Oavsett hur man brukar känna eller vad man drömmer om så kan man göra val. Val som följer känslor, eller val som går helt eller delvis emot. På det sättet är poly alltid ett val, men det utesluter på intet sätt att det kan (för vissa, åtminstone) vara en läggning.
*inte min åsikt, men har sett den retoriken
Jag har aldrig sett någon forskning på detta, så jag väljer att utgå från orsaker som jag sett och hört när personer förklarade varför de är/gör poly. Och de orsakerna är väldigt olika. Vissa personer beskriver det på ungefär samma sätt som exempelvis homosexuella beskriver sin resa till att inse att de inte älskar som det förväntas. Att man länge känt att man är annorlunda, provat normativa relationer och vantrivts, tills man insett att man inte är monogam. Man är born this way. Den känslan. Vissa säger att det är så det är för dem, och jag ser ingen anledning att inte respektera detta. Inte minst för att det är så jag har upplevt min icke-monogami.
En del pratar mer om ett val. Kanske har det varit en politisk fråga för dem. Kanske ideologisk. Kanske har de kommit fram till att det är ett rimligt, logiskt, sätt att ha relationer på. Kanske passade det i just den relationen. Det blir helt enkelt fokus på någonting man väljer att göra.
Jag har även hört båda perspektiven i kritik av poly. Det första - "man måste vara sjuk i huvudet". Då är polys som de är, ode kan inte hjälpa att de vill ha flera relationer samtidigt, men de ska inte accepteras för det. Det andra - alla kan dras till fler, men man väljer att inte hålla sig till en, så man har inget att skylla sin förkastliga livsstil på.
Såhär tänker jag om saken på ett privat plan. Människan som djur är inte monoamoröst. Både om man ser till möjligheten att attraheras av flera på en gång, och om man ser till människoartens faktiska beteenden. Men det finns också variationer människor emellan. Vissa har större kapacitet för och intresse av flera nära relationer, andra inte. Vissa råkar passa in finfint i moderna samhällets föredragna relationsmodell (sex och romantik sköts seriellmonogamt, vänner kan man ha fler av, föräldraansvar kan man ha ihop med nån man inte just nu är i par med). Andra skulle passat finfint i att ha affärsmässiga äktenskap och älskare vid sidan om, men det är inte så man förväntas relatera nuförtiden. Jag tror att det finns medfödda eller inlärda faktorer som påverkar hur pass monoamorös man är. Det är likt läggning på det sättet.
Och så finns det val. Val finns alltid, oavsett läggning. Homosexuella kan välja att gifta sig med partners av motsatt kön och ha sex med dem. Visst, alla inblandade kommer vara eländiga, men man kan välja att agera normativt. Även de som känner igen sig i poly som läggning väljer att leva på ett visst sätt. De kan välja att leva monogamt - många väljer just detta av olika anledningar. De kan också välja att leva ickemonogamt på något av de väldigt många sätten som finns.
Att hävda att poly är en läggning kan vara skyddande - då blir kanske folk inte lika kritiska för att man kan ju inte rå för att man är en slampa som inte kan bestämma sig. Det kan också irritera vissa, jag har flera gånger sett uppfattningen att polys åker snålskjuts på H(BTQ):s kamp. Att hävda att poly är en läggning kan vara ett sätt att positionera sig mot de där andra som vill ha månggifte, ni vet, de där muslimerna som förtrycker och gud vet vad till skillnad från oss progressiva*.
Jag tycker man ska ha båda perspektiven i huvudet, men vara medveten om att man väljer hur man lever. Man väger in faktorer som normer, läggning, hotbild, ork, livssituation, eget intresse och mycket annat, och väljer att bete sig på ett visst sätt. Och jag tycker att det är viktigt att minnas att även människor som beslutar sig för exklusiv tvåsamhet gör det - väljer. En del av dem som väljer monotvåsamhet kanske känner attraktion till andra, men väljer att inte agera ut den. En del av religiösa skäl, eller politiska, eller ideologiska. En del för att det funkar i just den relationen. En del - rätt många - för att det är lätt att välja, och om man är hyfsat okej med de ramarna är det ett enkelt beslut. Oavsett hur man brukar känna eller vad man drömmer om så kan man göra val. Val som följer känslor, eller val som går helt eller delvis emot. På det sättet är poly alltid ett val, men det utesluter på intet sätt att det kan (för vissa, åtminstone) vara en läggning.
*inte min åsikt, men har sett den retoriken
