Wei, Vecka 6

Jag ska coola ner med att promota V6 så småningom, men nu är vi ju bara inne på andra veckan, med tema "hur lär man sig?". Och förra veckan var det tolv pers utom mig som skrev om att sova ihop, vilket känns heeelt okej för att vara första veckan.

Stay tuned!

Hur man får bra vård

Hej Tanja!
Jag började skriva den här frågan till dig på Formspring men det blev alldeles för långt, så jag skickar ett mail istället. Känn dig fri att blogga fråga och svar (har någon sorts känsla av att det kan vara av mer allmänt intresse), ta bort mitt namn bara.

Jag undrar alltså om du har några tips för hur man får bästa preventivmedelsrådgivningen. I dagsläget äter jag p-piller och är inte alls nöjd: jag går upp i vikt, slemhinnetrassel och så vidare. På min "vanliga" mottagning känns det som att de tycker att p-piller är bäst och informerar knappt om andra saker (endast genom min googling på "hormonfria preventivmedel" fick jag reda på att pessar fortfarande existerar), man får träffa olika personer varje gång och blir därmed utelämnad till deras personliga åsikter (en tyckte att jag skulle testa östrogenfria p-piller, nästa undrade varför jag trodde det skulle "hjälpa"), samt i allmänhet en inställning om att sju kilo och lite mellanblödningar inte är något att bråka om.

Nu har jag beställt en tid på en annan mottagning och funderar nu lite på vad för strategier som är bäst för att bli lyssnad på och få så adekvat information som möjligt (att ha bara _en_ barnmorska känns som en bra början på det). Jag vill ju inte vara gnällig och omöjlig, och kanske är p-piller den minst dåliga lösningen för mig, men jag vill inte bli övertalad till något som inte känns bra heller. Hur gör man egentligen för att kommunicera med vårdpersonal, specifikt kommunicera med vårdpersonal om sex- och samlevnad, på bästa sätt? (Tänker mig att du skulle kunna ge råd här, efter din guide till vad fittan gillar samt att du snart kommer vara vårdpersonal själv).

Tack för en bra blogg, håll uppe det bra arbetet!
Vänliga hälsningar

[Namn]

Hej!

Tack för att du delar med dig av din fråga! Jag ska försöka svara så gott jag kan och jag hoppas av läsarna bidrar med egna erfarenheter och tips!

Word of mouth

Jag vet inte om det gäller just specifikt vårdpersonal inom sexrelaterade områden, eller om det är så överallt, men kvaliten varierar och det är svårt att på förhand veta om man får trevligt och kompetent bemötande. Jag har hört vittnesmål om såväl klåpare på bra sjukhus, som guldklimpar till umgdomsmottagningar i obskyra förorter. Så ett första tips är att kolla runt i kompiskretsen och se om någon har bra tips.

Vuxenmottagning

Mitt intryck är att ungdomsmottagningar är ofta väldigt trevliga och snälla, men lite väl insnöade på att deras klientel är ca femtonårig flicka som är lite nojig över att det kommer göra ont första gången. De är jättefina om man ska lämna sitt första klammetest, få sin första kondom och kolla upp sin första svampinfektion, men det kan bli lite bökigt att bli tagen på allvar om man har mer avancerade önskemål. Det här är alltså en grov generalisering, vissa UM är jättebra och har specialister på alla möjliga konstigheter som inte kan lösas med att man slappnar av och väntar på att bli riktigt kåt. Känner man att umgdomsmottagningen inte funkar för en, var inte rädd att söka hjälp på något ställe som riktar sig till vuxna.

Skriv lista

Ja, alltså, det behöver inte vara en fusklapp du plockar fram. Men tänk genom vad du vill ha ut av besöket. Annars blir det lätt att du rycks med i någonting barnmorskan säger, och plötsligt är du tillbaka hemma, utan att du fått det du gick till läkaren för.

Ungefär såhär "Jag går till läkare för att det kliar i pungen, oförklarligt, det har det gjort i tre månader och gör livet allmänt jobbigt för mig. Om läkaren inte vet varför det kliar vill jag ha remiss till pungspecialist som har mer detaljkoll på obskyra pungklisyndrom".

Eller såhär "Jag går till barnmorska för att jag vill ha preventivmedel. Jag vill inte ha p-piller, inte ens en annan sort än mina gamla. Jag vill ha konsultation om för- och nackdelar med hormonfria preventivmedel, och kanske ett sånt medel om det låter bra".

Jag har själv många gånger varit med om situationen när läkaren har kollat för infektion i blodet och typ urinprov, hittat ingenting och sagt "vi hittade inget, jag vet inte vad det är" med "gå hem" i blicken. Och man ba "okej, men då var det väl inget då, om ni hittade inget", och så går man hem och i hissen ba "vääänta lite!". Har man tänkt genom besöket i förväg är chansen högre att man redan hos läkaren inser att ens besvär inte försvinner bara för att labbet inte hittade nåt.

Men sjukdomar kan man ha önskemål om bra vård, men kanske inte riktigt om utfall. Men preventivmedel kan man vara mer bestämd. Man kan vara sådär "minipiller är säkert värda att prövas, men det tänker inte jag göra för det står så i mitt horoskop". Men tänk fortfarande genom vad du vill, så kan du fatta balanserat informerat beslut när barnmorskan kommer med sina förslag och sin information.

Stå på dig. Alltså, inte som i att vara jobbig, men om barnmorskan ignorerar plusminus sju kilo, påminn om att du tycker det är jobbigt och försämrar livskvalitén. Du har all rätt att prata om biverkningar med vårdpersonal, och diskutera om biverkningarna är värda vinsten.

Ha infon tillgänglig

Den första frågan du kommer få är att beskriva dina problem. Se till att du kan göra det ordentligt. Tänk genom följande:

• Vad bekymrar dig?
• Hur ser symptomen ut? När blir de värre/bättre?
• När började problemet?
• Hände nåt annat samtidigt? Har andra problem börjat samtidigt? Har någonting i ditt liv förändrats då?
• Vad tar du för mediciner? Har du andra sjukdomar?
• Har du behandlats för det här förut, och i så fall hur? Gick det bra?

Du kommer få de här frågorna, så det blir smidigare om du tänkt genom dem i förväg. Det blir lättare för personalen att se samband och möjliga orsaker till problemen. Och du låter mer trovärdig om du kan berätta varför du söker vård utan att det blir för rörigt.

Anteckna gärna dina vårdkontakter, datum, namn på läkare och vilka mediciner du tar. Det underlättar mycket om du behöver ta kontakt med kliniken igen och behöver referera till tidigare erfarenheter (typ "jag träffade barnmorskan Lisbeth Salamander sjunde mars och hon satte in kopparspiral, vi pratade om att jag skulle höra av mig om jag fortfarande hade blödningar en månad senare och det har jag" jämfört med "jag var hos er för typ en mpnad sen och satte in spiral och blöder fortfarande").

Fish in the sea

När jag intervjuade kvinnor med vestibulitbesvär för mitt examensarbete kom det fram att flertalet vid något tillfälle hade slutat söka vård, fast de inte kände sig friska. För det kändes lönlöst. Det är också min egen erfarenhet, efter ett tag blir det lite old att ta blodprov i fingret och inte få någon hjälp. Så man ba eh, orka. Men kämpa vidare, och försök hitta en annan läkare, eller annan mottagning, där du får hjälpen du behöver.

Kommunicera om sex och samlevnad

Jag tror tyvärr att det är så att även vårdpersonal som jobbar med sexnära saker ofta har svårt att prata om sex. De ställer nog inte alltid så mycket frågor som de borde, och går inte in på ämnet mer än "har du samlag?", typ. Så jag tror att man själv får öppna upp för ämnet om det behövs. Om det känns jobbigt kan du tänka på vad du vill berätta i förväg och hitta ord du är bekväm med.

Känn inte att du är jobbig/pervo/drar upp irrelevanta saker om du vill prata sexualitet som patient, och vårdpersonalen har inte frågat först. Det är inte TMI om du känner att det är relevant. Att personalen inte frågat kan mycket väl bero på att de aldrig lärt sig ordentligt hur man gör, och du som patient ska inte få sämre vård för det.

Litteraturtips

Jag har förut fått tips om en bok som verkar relevant - How Doctors Think av Jerome Groopman. Jag har inte läst den än, men den verkar spännande.

...

Hoppas det hjälpte! Och ni som läser får hemskt gärna bidra med era tips och erfarenheter. Jag har själv ganska begränsade erfarenheter på den givande sidan av vården, så jag har säkert missat en massa!

V6 - Sova ihop och skedmanövern

Ja, det här är alltså ett inlägg till Vecka 6 där nå pucko bestämde att det ska vara ihopsovningstema. Puckot tänkte förstås inte på att jag inte hade nåt bra inlägg planerat. Nåväl.

Jag tänkte först på det här med att sova ihop ofta blir en följd av sex. Sedan tänkte jag att det finns det motsatta också, att sex händer för att man sover ihop. Johanna Sjödin bloggade nyligen om det jättespännande ämnet "sex som bara händer" och översovningssex är väl typiskt sån sak. Visst, ibland är det så att man råkar upptäcka att man vill ha sex när man redan hamnat i samma säng. Oftast tror jag dock att man sett till att missa sista tåget, eller vara väldigt vänligt inställd till att låta någon sova över så han slipper gå hem en hel kvart i regnet, eller något annat bra svepskäl med viss sanningshalt. För att få ligga som man bäddat.

Hur man går från "alltså, det blir nog behändigast om vi sover i samma säng hehe he hhe" till hångel är förstås olika, men jag tänkte direkt på "skedmanövern". Den manövern är av betydande sentimentalt värde för mig eftersom jag en gång i tiden fick tillämpa den på två personer, under väldigt olika omständigheter, med mycket varierande resultat. Det blev en väldigt illustrativ kontrast, och jag ska försöka skriva humoristiskt nu, men det blir ännu mer humor för mig som vet en massa detaljer som jag utelämnar av anonymitetsskäl.

Så, manövern jag talar om är alltså att man heeeelt platoniskt råkar sova sked väldigt nära och stora skeden... alltså, varför heter det "stora skeden"? Skedar som skedar är ju lika stora, det är liksom poängen. Ja, i alla fall, stora skeden kan då visa initiativ bakifrån genom att råka andas väldigt nära strategiska områden av öron-hals-typ. Lilla skeden kan visa initiativ, eller gensvar, genom att i sömnen vända sig om så att man kommer ansikte mot ansikte. Superbra manöver! Det går att ta myrsteg mot varandra hur länge som helst innan någon behöver våga gå över gränsen för det uppenbara. Vill man inte eskalera är det bara att råka byta sovställning till baravänner. På det sättet är manövern, vid korrekt genomförande, väldigt samtyckesvänlig. Bästa raggningstekniken om man inte vill vara för på, inte vill vara otrevligt avvisande, och vill ha en säng nära till hands om man lyckas.

Nåja. Så det började alltså med N. N visste att jag ville för jag hade under dagen upplyst N att jag tänkte ragga på honom. Genom att säga "jag tänker ragga på dig, hur gör man bäst?", ungefär. Om mina raggningsskillz i stycket ovan råkar framstå som subtila, så får ni nu en bild av hur smoove jag är ijenkligen. Nåväl, så jag tillbringade dagen med att informera N om mitt intresse, och N tillbringade dagen med att inte visa någon större entusiasm. "Kejrå" tänkte jag till slut och gick och la mig. På min sovplats. Som var bredvid N:s. Det blev så. Och så tog jag hans kudde för min var kass.

Det finns en engelskspråkig skildring av det som hände härnäst som jag skrev i ett mail till en utrikisk kompis. Jag tänker inte citera allt, men det rör sig om en från båda sidorna föredömligt genomförd skedmanöver. Han ville förstås inte ha tillbaka kudden, det var visst okej att jag hade den. Fast han la också huvudet på kudden (rätt!). Och slängde armen runt mig, för det är ju liksom bekvämt om man ligger så nära (rätt!). Det där sista beskrivs i mailet som "SUCH a moment of INEVITABLE SCORE", för därifrån var det uppenbart vad som skulle hända, men vi genomförde förstås hela dansen. Han andades mig i nacken (rätt!), jag vred på huvudet lite så hans läppar nuddade min hud (rätt!), han nafsade mig i örat (rätt!), jag vred mig ändå lite till (rätt!), och till slut så var jag klar med min 180-gradersvändning och vi kunde börja kyssas som folk.

Här ser vi alltså en skedmanöver på initiativ av stora skeden. Att ta initiativ från den positionen är något lättare, men det innebär inte att det är kört för lilla skeden som vill visa framfötterna. Detta demonstrerade jag tydligt några månader senare med A.

Här hade jag inte alls gått runt hela dagen och sagt åt A att jag tänkte ragga upp honom. Jag hade till exempel inte tänkt tanken, vi var polare och det kändes väldigt rimligt. Men nu hade jag varit hemma hos A och vi hade sett på film, och under kvällen uppstod det (i min uppfattning) någon sorts gnista som jag blev nyfiken på att följa upp. Så jag proklamerade helt enkelt att nu var klockan mycket och antingen så skulle jag gå nu-nu, eller så skulle jag sova över. Sova över fick det bli.

Iklädd trosor och lånad T-shirt låg jag alltså med ryggen mot A:s mage i en 105-säng - ett perfekt utgångsläge! A försökte inte göra en N och inleda nåt, utöver en arm runt mig. Det var dags för skedmanövern från framläget. Under lugna halvsömninga andetag vände jag mig om, fortfarande på säkert avstånd från A. Jag fick ingen reaktion, A fortsatte bara andas och hålla om mig. Jag rullade närmare. Fortfarande ingen reaktion. Det kändes inte direkt som att han tänkte kasta sig över min unga fasta kropp nån gång snart. Å andra sidan låg vi lite för nära för att han skulle vara bekväm med det om han inte faktiskt ville att vi skulle ligga för nära. A verkade trivas där han var.

Och alltså, han var ju vaken. Det hörs ju på andningen när nån sover på riktigt och när nån bara blundar och andas för det är vad som förväntas av en såhär dags på natten. Så jag rullade ännu närmare, i ett sista låtsasdrömryck. Nu låg vi ansikte mot ansikte, näsa mot näsa, andetag mot andetag. Det gällde bara för någon att röra sig en millimeter framåt för att komma över kyssgränsen. Nu eller aldrig!

Efter några minuter blev det tråkigt att ligga så, så jag fejkade REM-sömn igen och rullade tillbaka till skeden. Det var absolut inget fel på mitt genomförande av skedmanövern, men motpartnen var uppenbarligen inte intresserad.

Månader senare, när det gick att prata om det, lät A:s version som följande: "det var så jobbigt att sova med nån som flåsade en i ansiktet". Jag får fortfarande höra det, flera år senare. Mina försök att förklara att skedmanövern är ett vedertaget koncept och att jag faktiskt gjorde allt rätt ledde inte till någon som helst förståelse för finess jag iakttog i mina närmanden. A hävdar att han inte känner till nån skedmanöver och vet ingenting om att det ska vara det officiella sättet att komma till hångel från kompissovning.

Men N då? Highfivear han mig när vi ses? Ger han mig komplimanger för min utsökta tajming i diskret rotation? Berömmer han mig för mitt tålmodiga genomförande av parningskoreografin? Skickar han mig Facebook-gratulationer på årsdagen? Nope. Nej. Tråkmåns.

Vecka 6

Hej! Jag har haft en liten tanke jag burit på ett tag, och nu tänkte jag göra verklighet av den. Varsågoda, en svensk bloggutmaning med sextema! En gång i veckan tänkte jag lägga upp ett ämne som alla som vill kan inspireras av och blogga om. Och så samlar man länkarna till inläggen där också, och de som inte bloggar kan kommentera i kommentarerna om de vill!

På det sättet tänker jag göra en god gärning och främja ett levande samtalsklimat om sexualitet på svenska internet. Haka på!

KBT & poly I

I slutet av föra terminen hade vi ett examinationsmoment där alla i klassen skulle förbereda ett litet föredrag på temat "det här är KBT-relaterat och någonting jag inte lärt mig i skolan". Jag ville göra det lätt för mig, men man fick inte ta nåt man läst tillvalskurs, så jag kunde inte ta sexologi. Istället tog jag "KBT för polyamorösa personer och konstellationer". Förutom att det var ett lätt ämne för mig tror jag faktiskt att klassen uppskattade det. Vi hade knappt fått prata parrelationer under utbildningen, än mindre andra möjliga sätt att samleva på.

Vad är poly?

Ja, till att börja med är det prefix som indikerar "flera", som vi fått från klassisk grekiska. I relationssammanhang är poly ett paraplybegrepp som jag tycker är lättast att förklara fram utifrån vad det inte är - poly är sådant som inte är monogam tvåsamhet. Och ja, om man tänker på hur många andra varianter än monogam tvåsamhet det finns, så blir det inte konstigt att poly blir just ett paraplybegrepp.

Polyamori täcks inte direkt av Rikstermbanken, så det finns inte fast slagna definitioner på ord, och terminologin skiljer sig länderna emellan. I Sverige talar man ofta om polyamori och relationsanarki. Hur mycket de överlappar eller skiljer sig från varandra, och ifall poly är ett passande paraplybegrepp för båda, är omdiskuterat.

I den uppdelningen är polyamori relationer som man har definierat och rangordnad. Man kan exempelvis tala om primärpartner och sekundärpartner. Primärpartner skulle exempelvis kanske kunna vara någon man bor med och om hen flyttar till annan stad så följer man med. Personen som man tar med sig när kusinen gifter sig. Sekundärpartner är kanske någon man umgås mycket med och älskar, men som man inte anpassar sitt eget liv lika mycket efter. Eller tänk er ett klassiskt öppet förhållande, där ett par visserligen får träffa andra, men det är ändå de som är Paret.

Termen relationsanarki (RA) är, som jag förstått det, ett svenskt påfund. Jag tycker att den förklaras bäst av "det är precis vad det låter som". RA innebär inte att man har ytliga relationer eller att man gillar alla lika mycket. Däremot att man håller nere på etiketterna och tar varje relation för vad den är. Då blir ju även hierarkierna annorlunda, så att relationer med folk man har regelbundet sex med inte automatiskt värderas högre än platoniska sådana, till exempel.

Förvirrande? Vi kan prata lite mer om det.

Hur kan poly se ut?

Till exempel kan det vara en fast relation, som är som vilken annan radhusrelation som helst, men båda parterna har ibland småäventyr vid sidan om.

Till exempel kan det vara tre personer som bor ihop och älskar varandra, men planer på att göra det livet ut. De har varken kärleksrelationer eller sex med personer utanför triaden.

Till exempel kan det vara en person som har ett stort socialt nätverk med såväl nära vänner som ytliga bekanta. Med vissa har personen även sexuell relation med, men det finns inte direkt något tydligt samband mellan att man har sex och att man är känslomässigt och socialt tajt.

Till exempel kan det vara ett par som tar in en tredje person som paret gillar och har sex med, men "vi" i relationen är tydligt ursprungsparet.

Till exempel kan det vara en person som har kärleksrelationer, träffar nya personer, blir ihop, och så tar det kanske slut så småningom. Men det behöver inte röra sig om en person i taget, utan relationerna överlappar varandra.

Till exempel kan det vara ett vitt äktenskap där makarna älskar varandra bortom sans och förnuft, men har inget sexualliv tillsammans.

Till exempel kan det vara ett sjuttiotalskollektiv där alla delar stekspade, bokhylla, sex och kärlek.

Det kan helt enkelt se ut på väldigt många olika sätt om det inte rör sig inom ramarna för 1) monogam och 2) tvåsamhet. Det blir poly om man bara stryker "monogam", eller bara stryker "tvåsamhet", och så blir det poly om man stryker båda.

Jag upplever att man ofta målar upp poly och monogami som två separata företeelser som aldrig kan mötas, vilket blir lätt osunt och sidorna får svårt att förstå varandra. I mina ögon kan det för att mjuka upp grönserna vara bra att tänka att seriell monogami inte är monogami. Inte egentligen. I vårt samhälle finns "den rätta" som ett ideal, visst, men det är numera väldigt accepterat att man provar sig fram, eller att olika personer kan vara den rätta vid olika tillfällen. Det ses som rimligt att man kan uppleva Äkta Kärlek flera gånger i livet, med olika personer. Och om man ser det så blir steget därifrån till att ha flera kärlekar parallellt inte särskilt långt.

Om man sedan tänker på att det nuförtiden ör accepterat att ha kk-relationer, korta sexuella kontakter och vara ihop med folk som man inte tänker leva för resten av sitt liv med blir det än mer uppenbart att poly och mono faktiskt existerar i precis samma universum.

...

I nästa avsnitt: Varför blir man poly? Är polymänniskor systematiskt annorlunda från noralt folk i Hollywoodfilm? Är poly en läggnng?

DSM sa de va de!

När det stod som mest om Anders Behring Breivik verkade alla upprörda över att han kallades för "ensam galning". Det tyckte jag också var intressant, fast alla barnen verkade mest bry sig om "ensam" (att det finns strukturer inom vilka han tilläts utvecklas till det han utvecklades till), medan jag tänkte på "galning" (att alla så himla gärna vill att personer som gör nåt dumt ska vara ordentligt psykiskt störda, så man kan ha trevliga vattentäta skott mellan "de" och "vi som är normala och skulle aldrig").

Idag läste jag Johannes Åmans ledare om gårdagens mobbningsartiklar i SvD. Han skriver "en pojke i fyran dagligen fått tillmälen som ”damp-unge”, ”cp-unge” och ”psykopat”." Japp, här har vi det igen ja. Tre diagnoser, mer eller mindre psykiatribundna.

Men är ljus vågor eller partiklar?

Jag har inte ork att avsluta min Cosmoprenumeration. Ibland funderar jag att införa motsvarande Cosmodiss, men svenska Cosmo är faktiskt inte helt lika galen som amerikanska. Däremot bär senaste numret på en pärla som jag vill dela med mig av. I artikeln Skönhet som boostar ditt humör, som handlar om typ att en sund kropp och en sund själv är en snygg kropp. Typ att man blir tjusig om man sover.

Färgpeppa humöret

Det är välkänt att färger i ditt hem kan påverka ditt humör, så egentligen är det inte så märkvärdigt att detsamma gäller för din makeup. Färgterapeuten Judith Molnar förklarar hur det fungerar.

- Färger består av ljus och ljus är i sin tur nödvändigt för att vi ska bilda hormonet serotonin (som gör oss pigga, glada och alerta, reds anm), menar Judith Molnar.

Så, eehh, nån som vill ha en bunt Forskning & Framsteg från mitten av 00-talet? Jag behöver ju uppenbarligen ingen mer populärvetenskap än Cosmo*...

* Alltså, allvar, det är hyllrensning hemma, vill nån ha?

Orättvisa extremfall

Diskussion i kommentarerna till Pär Ström-inlägg.

Jack:

Hörde på tunnelbanan en kanske 16 årig kille berätta för en tjej att han stött något arbete mot trafficking och att bli tagen från sitt hem för att arbeta som slav någon annanstans var det värsta man kunde bli utsatt för som männniska.

Det slog mig att för bara 10-15 år sedan var det nästan exakt vad han själv snart skulle råkat ut för genom värnplikten. Likheten är inte helt exakt dock, värnplikt är ofta värre genom att det är designat för att bryta ner en, innehåller stora mängder av misshandel (ex tvång att springa en mil under hot om fängelse (visst precis som med misshandel läker kroppen ihop sen, även om det kan krävas kirurgi om något gått av)) och att den är normaliserad på nationell nivå (95% i de normaliserade länderna förebrår dig för svaghet som klagar, istället för att 95% ser att du varit utsatt för övergrepp).

Per:

Allmän värnplikt är alltså värre än att säljas som slav och tvingas utstå sexuella övergrepp flera gånger dagligen under resten av sitt liv, du är så härligt nyanserad och vettig, Jack!

Jack:

Per,

”Allmän värnplikt är alltså värre än att säljas som slav och tvingas utstå sexuella övergrepp flera gånger dagligen under resten av sitt liv,”

Tycker inte du gör en rättvis liknelse. Du har valt ut ett extremfall av civil trafficking när du jämför med den statliga.

Dutterns etymologi

Som en del av er vet, gillar jag utter. Jag gillar även säl och iller. Men jag kallar inte sälar och illrar för konstiga saker, medan jag konsekvent refererar till uttrar som duttrar. Varför, kan man undra?

Jo, det finns en viktig rysk litteratursnubbe från första halvan av 1900-talet som heter Kornej Tjukovskij. Han är för breda allmänheten mest känd för barnsagor på rim som är riktigt bra, men egentligen har han gjort mycket mer och är väldigt intressant person att läsa om. Bland annat intresserade han sig för barnens språkutveckling och har skrivit en väldigt bra bok om det, som heter ungefär Från två till fem. Jag hade den när jag var liten och läste den gärna, fast inte så mycket som utvecklingspsykologiskt verk som kul samling av såna där lustigheter som barn som inte lärt sig prata ordentligt säger.

När jag faktiskt läste utvecklingspsykologi som vuxen fick vi en gång en lapp med några barncitat för att vi skulle göra en hemuppgift med dem. Jag kände igen flera av dem från boken, men fick aldrig nåt svar om de faktiskt hämtades från den.

I den boken finns där i alla fall en scen som någon observerar. Flicka A retar Flicka B genom att kalla henne "utter." Jag vet inte varför just utter, och Flicka B tar inte åt sig. Då anländer Flicka C och påpekar en viktig sak. Utter heter ju выдра (vydra) på ryska, och вы är ju "ni". Man niar inte folk man retar, man ska säga тыдра (tydra) istället för att ты är "du". Flicka A lydde rådet, och flicka B sprang iväg gråtandes.

Och ja, därför dutter. Och ärligt, om ni tittar på en dutter, är det inte självklart att man duar den? De är inte så respektingivande så det stör, alltså. Skulle ni nia den där på bilden, till exemlel? Nej, just det.

PS. På Parken Zoo finns det jätteduttrar. För minst 400 kronor om året kan man bli dutterfadder! Det är jag! Fast det står inte på sidan för det gäller från halvårsskiftet och jag anmälde mig, strategisk som jag är, i juli. Dutterfadder! Ha!

Äventyr inom kvinnlig hygien

Det började med att jag genom PsychologyToday hittade ett blogginlägg om en gynexpert och vad hon tycker om ett märke av amerikanska fittskölj som heter Summer´s Eve (här finns videon hon skriver om). Som ni kan förstå tycker en människa med koll på kvinnohygien rätt illa om fittskölj. Dessutom tycker hon det är väldigt dumt av dem att marknadsföra sin produkt genom att ge tips om hur man får löneförhöjning, varav ett är att skölja fittan. Summer's Eves hemsida innehåller massor av underhållning i form av exempelvis en hand som kallar sig Vagina och pratar med en. Och fitt-deo med Tropical Rain-doft.

Jag är väldigt glad över att detta med dofta annat än fitta i fittan inte riktigt är populärt i Sverige. Libresse har i och för sig lanserat någon aloe vera- och kamomillpimpad historia som enligt en användare (det är värsta communityt på Libresse hemsida) "luktar gott och har typ rosor på dem:)". Men det är ändå undantaget.

Just med fallet bindor tycker jag att tanken att maskera underlivsdoft med parfym är inte helt klartänkt. Det beror kanske främst på en gång som jag var utomlands och det enda som fanns när jag behövde trosskydd för lätta mensdagar var trosskydd som doftade kamomill och hade gröna blommor på. Kamomilldoften var för sig helt okej. När man lade till mensklegg doftade det inte längre kamomill, utan det sämsta av världarna "använt trosskydd" och "artificiell blomma", plus något mer doftprodukt av denna oheliga allians. Dessutom blev jag skrämd varje gång jag såg skyddet, för att det var gröna fläckar på det. Jag trodde alltid först att jag var sjuk, sen kom jag på att det bara var den tjusiga dekoreringen.

Så när man köper doft- och bildsatt mensskydd ska man kanske fundera på att man inte kommer ha bindan som soffdyna. Man kommer hälla saker på den. Är mensblod och kamomill bättre än bara mensblod?

För att kolla vad det finns för mensskydd på svenska marknaden nuförtiden (för jag har ingen koll för jag har menskopp! MENSKOPP! Ingen koll! Fatta!) gick jag in på Libresses och Always hemsidor. Det blev en överraskande upplevelse, minst sagt. Framför allt Libresses hemsida, som har en massa användarkontaktfunktioner. Man kan till exempel kommentera olika produkter. Och folk gör det!

Dessutom finns det frågespalt. Där får man vet att So Slim-bindan "är förpackad i en folie som är mjukare och kan öppnas tystare än den tidigare plastförpackningen" och att Libresse själva tycker mans ka byta trosskydd var fjärde timme. "Mensskydd är faktiskt inte så himla krångligt" står det i ingressen. Ja, det tyckte jag med innan jag gick in på er hemsida...

PS. Rubriken är, på riktigt, en rubrik från en reklamsida som ska få unga tjejer att använda just vissa mensskydd. Bevis.