måndag, december 27, 2010

Världens gulligaste pojkvän får glömma ens födelsedag

Jag har, under julens frånvaro från bloggar, tänkt på en #prataomdet-grej.

Jag har tänkt på det länge, hur svårt det är att prata om misslyckat, dåligt sex utan att det blir till en katastrof. Det blir lätt "våldtäkt eller inget att klaga på", och berättar man om dåliga erfarenheter så är det automatiskt att göra en katastrof av en bagatell. En del av reaktionerna på #prataomdet har ju varit sådana. Att syftet är att utvidga gränserna för våldtäkt. Eller att de som skriver där tar på sig offerkoftan och avsvär sig eget ansvar.

Jag tror att denna polarisering mellan kravmärkt sex och våldtäkt, denna oförmåga att sansat tala om situationer när det blir dåligt, denna oförmåga att hantera att man själv gjort minsta lilla övertramp - det är ett tecken på att vi inte lever i ett sexpositivt samhälle.

Vi lever i ett samhälle där sex fortfarande ses som någonting som i sig inte är värt att ägna sig åt. Det ska fortfarande vara ramar kring sex som legitimerar det. Jag hörde två tweens diskutera vad en hora är nyligen, och den ena av dem satte verkligen fingret på hur sex ses - "en hora är en tjej som har sex i onödan".

Vi lever i ett samhälle som inte är sexpositivt, och därför känner vi som har sex ett behov av att skydda vårt sexliv från att bli ifrågasatt. En företeelse som ses som accepterat kan leda till hur mycket problem som helst, men det kommer rinna av. Minsta svarta fläck på någonting som från början ses som dåligt besudlar resten.

Så vi försvarar sex. Vi försvarar sex som vi försvarar kompisen som föräldrar inte gillar genom att aldrig nämna tillfällen som skulle få föräldrarna vatten på deras kvarn. Vi försvarar sex som vi försvarar pojkvännen ens vänner stämplat som svin från första början, för att de inte ska känna att de fått rätt. Vi försvarar sex som vi försvarar i efterhand dåliga beslut vi fattat som andra varnat oss om.

Har vi sex inom andra ramar än "i onödan" försvarar vi sexet för att dåligt sex inte ska kasta skugga över ramarna. Vi försvarar människor vi ligger med och tycker om från hemska stämpeln våldtäktsman, och i och med det kan vi inte tala om gränsövertramp överhuvudtaget.

Därför blir det så svårt att prata om gråzoner. Det blir svårt att prata om situationer när sex inte blev bra, utan att riskera glida ned i extremen som handlar om våldtäkt och att man måste må dåligt för resten av livet. Man kan inte gardera sin text från att läsas med antingen-eller-glasögon. I vårt samhälle finns det oftast bara två sätt att se på en gråzon. Antingen försvarar man sex så mycket att man helt enkelt vägrar inse att det skedde något fel, det var inget att gnälla om. Eller så spricker försvaret och det är omöjligt att tänka att övergrepp visserligen ägde rum, men det har inte tagit livet eller ens sexualiteten från den utsatta.

I ett sexpositivt samhälle skulle gråzonerna kunna finnas mer öppet. Nästan paradoxalt skulle ett mer sexpositivt samhälle uppmuntra till att prata om negativa sexuella upplevelser. Att negativa upplevelser kan förekomma skulle inte ses som ytterligare ett bekräftande tecken på att sex är dåligt. Man skulle inte känna sig som någon som blivit varnad och ändå valt att leka med elden.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Tidigare om det här med sexpositivt.

8 kommentarer:

Anneli sa...

Du sätter verkligen fingret på någonting här. Jag försökte komma åt det när #prataomdet höll på som mest men lyckades aldrig riktigt formulera det.

Det är sjukt svårt att prata om dåligt sex utan att sex i sig blir dåligt. Och jag kan känna att det inte spelar någon roll vilken kontext man gör det i heller. Har två olika vänskapskretsar där det inte finns den minsta plats för att prata om dåliga engångsligg där saker gått fel.

I den ena tolkas det helt enkelt som "självklart, engångsligg är ju dåligt!". Sex i onödan. Och i den andra gör folk närmast en grej av att vara sex- och snuskpositiva, man ska vara vågad och sugen och hela köret. Så där finns det liksom inte heller något utrymme för att säga "fast jag är grymt osugen på fyllesex för sist jag försökte sög det verkligen". Då är man tråkig och sexnegativ.

Jag tycker verkligen att det vore skönt med lite utrymme för att kunna prata om sex som någonting bra i grunden, men där det ändå finns plats för att alla gånger inte varit särskilt fantastiska.

Anonym sa...

"Vi försvarar sex som vi försvarar i efterhand dåliga beslut vi fattat som andra varnat oss om." Vilken klockren formulering!

j sa...

Du är så himla bra! Jag önskar att jag hade fler personer som dig i min närhet!

Vilda Bäbin sa...

Jag tycker du har helt rätt! Bra skrivet. :)

Anonym sa...

Du har helt rätt. Det känns på något sätt som att man måste hålla tyst om jobbiga upplevelser för att försvara att man överhuvudtaget har sex, speciellt om det skett med personer eller i situationer som andra inte gillar eller förstår sig på. Allt för att slippa "vad var det jag sa"-känslan... Det ligger väldigt nära "skyll dig själv"-grejen också, känner jag. Sex kan inte vara som saker är mest - både bra och dåligt och allt däremellan - eftersom att vi inte är ens i närheten av ett avspänt förhållande till sex. Allt sexrelaterat måste vara antingen fruktansvärt skamligt och för evigt handikappande, eller himlastormande. Att samhället är så "sexualiserat" (som en del säger) med SEX på löpsedlarna, o.s.v. tyder nog snarare på en överspänd syn på sex än en stor frigjordhet och öppenhet... det är mest något folk gillar att tro i vårt samhälle.

Tack för uttrycket "sex i onödan", förresten.

Johanna Sjödin sa...

Personligen känner jag inte igen mig alls. Jag diskuterar med jämna mellanrum dåligt sex och ser mycket sällan något behov av att påtala att det var frivilligt, men att det inte gav så mycket jag hade hoppats på.

Att prata om dåligt sex är ofta en förutsättning för bra sex, det borde väl de som gnäller på de som pratar om dåligt sex förstå?

Tanja Suhinina sa...

Tackar tackar ^_^

Johanna Sjödin:
Fast du är ju själv väldigt sexpositiv, umgås säkerligen med mer sexpositiva människor än snittet, liksom.

bortmedallt sa...

Bra skrivet!
Gällande personer i min omgivning så är det typ två läger, dels de som kan prata om såväl bra som dåligt sex och de som inte vill prata alls. Det är som om det i dessa fall inte finns några gråzoner alls. Ganska märkligt egentligen. Jag gör dock mitt bästa för att lära folk att sex inte är dåligt - även om det nu kan vara det ^^