onsdag, augusti 25, 2010

Elitklasser, iiiiigen.

Jag har fortfarande inte riktigt återhämta mig till svenska bloggverkligheten efter allt resande, men jag ser i alla fall att man pratar elitklasser. Minst två vettiga människor (här och här) har uttalat sig emot, och det började med att Jan Björklund var för.

Och här har vi väl ett fall där min åsikt går emot folk jag tycker är vettiga och för det som folk som ör generells ovettiga tycker. För jag är fortfarande för "elitklasser". Jag har skrivit om varför förut, så jag hänvisar er till tidigare texter för djupare förståelse (1, 2, 3).

Kortfattat kan jag väl säga följande:

  • Jag tycker det finns en social poäng i att låta begåvade barn att jobba med barn på ungefär sin nivå istället för att alltid vara bäst, duktigast och allas fröken.
  • Begåvningsnivå handlar inte bara om skolan, utan om intressen, vilka lekar man tycker är kul, och massor av annat socialt.
  • Jag tycker att det är ohållbart att jämföra med att man inte ens som vuxen kommer få välja begåvningsnivå på sina kamrater. Vilket gymnasium man hamnar i avgörs av intressen och betyg. Högskoleutbildning likaså, och man kan välja tempo betydligt mer än i grundskolan. Arbetsplats är också hyfsat fritt att välja. Ja, givetvis är allt det där friheter som begränsas av praktiska omständigheter, men grundskolekids har skolplikt. Det minsta man kan göra är att åtminstone anstränga sig litegrann för att låta dem utvecklas i riktning de är intresserade av i ett tempo som är lagom utmanande.
  • Specialintressen är inte tänkta att ersätta grundkraven. I en matteklass läser man inte matte hela tiden, utan utöver det alla grundskolebarn läser.
  • Det är lite intressant att de specialutbildningar som finns och är hyfsat allmänt accepterade är specialutbildningar i sådant som erbjuds massivt även utanför skolan - musik och idrott. Var ska kidsen som är intresserade av naturkunskap, matematik, historia och litteratur vända sig om varken skolan eller fritidsaktivitetsarrangörer erbjuder dem fördjupning?

22 kommentarer:

Ylva sa...

Det är intressant det där med elitklasser. Visst kan det handla om en intressefråga, men annars kanske man bara kan ha klasser som håller ett lite högre tempo i de flesta ämnen och sluta kalla det elitklasser (Det sticker i ögonen på vissa vilket skymmer sakfrågan och är dessutom fel eftersom alla är bra på något). Det är inget som diskuteras. Du, som verkar följa debatten bättre, kanske vet varför?

Anna sa...

Nu har jag läst en del inlägg och massa kommentarer och kan inte riktigt bestämma mig vad jag tycker, båda sidor har poänger. Men jag tycker verkligen inte att man ska kalla det elitklasser, för elit har (för mig och för en hel del andra enligt vad jag kunnat läsa mig till) en lite negativ klang. Typ "vi som tycker vi är bättre än alla andra". Kalla det historieklasser, svenskaklasser, engelskaklasser etc, analogt med idrottsklasser och musikklasser.

Jag tycker det är synd att så många ställer högpresterande mot lågpresterande och menar att alla som inte når upp till "normen" kommer lida för att de snabba får mer hjälp. Kan vi hantera både försvar och sjukvård borde vi väl kunna hantera både de som läser långsamt och de som läser snabbt.

Lite mörkrädd blir man när man läser inlägget du länkar till i inlägg två, där hen menar att de som blir klara snabbt ska hitta på egna aktiviteter för att stimuleras, eller hjälpa klasskamrater. Vi pratar BARN här, de håller fortfarande på och utvecklas! Men självklart, är du duktig ska du förstås inte få mer stimulans, du får faktiskt ta ansvar för dig själv! Dessutom är ju uppenbarligen alla som är duktiga i skolan socialt inkompetenta och måste lära sig interaktion. Ja, jag var bäst i klassen (normalklass) men jag är tyvärr fortfarande socialt inkompetent eftersom jag var lite utstött för att jag var en plugghäst. Dessutom lider jag lite av att alltid känna mig tvungen att vara bäst, eftersom jag var det i nio år.

Min enda poäng är egentligen att elitklasser kanske inte är lösningen på några problem, men är det inte lite intressant att INGEN ifrågasätter att det ultimata sättet att dela in klasser är efter ålder? Om man slutar säga "vid nio års ålder bör alla kunna detta" och istället säger "efter grundskolan bör alla kunna detta" kanske man skulle slippa en hel del problem?

T-anna sa...

jag har inte fördjupat mig så mycket i ämnet, men den här texten tycker jag vara bra: http://danslararen.blogspot.com/2010/08/spets-eller-bas.html Eller, tja, ur utbildningssynpunkt bra. Som barn hade jag hatat det.

Lovisa sa...

Jag var alltid bäst klassen i grundskolan och höll alltid alltid tillbaka. Låtsades att jag inte kunde, att jag inte förstod eller att jag "förstod på ett ungefär" när det i själva verket var helt självklart. Vi hade mattelärare som var så opedagodiska att jag i princip fick vara lärare i ett år, och min enda identitet var "hon den smarta". Att vara smart, och framför allt att vara intresserad av undervisningen som barn/tonåring är ett handikapp.

Sedan gick jag IB på gymnasiet, en internationell linje med oerhört höga krav, och det var helt fantastiskt att komma till en klass där folk läste på för skojs skull. Där folk ställde följdfrågor till lärarna, där man blev uppmuntrad när man kunde något och där man faktiskt kunde föra intressanta diskussioner och utvecklas. Det hjälpte mitt självförtroende så oerhört mycket, helt plötsligt var det inte fel på mig för att jag kunde och ville.

Christine sa...

Jag har några frågot till alla er som är emot elitklasser. Observera att dessa frågor är högst allvarligt menade, utan ironi eller elakheter. Jag vill verkligen ha svar. Ursäkta också om frågorna framstår som korkade...

1)Ni som är emot också emot elitklasser är ni också emot elitklasser inom musik och idrott? Om inte, varför inte (denna fråga är den viktigaste jag vill ha svar på)?
2) Om ja, vet ni några försök har gjorts att stoppa de elitklasser som finns musik och idrott?
3) Jag får intrycket av att det verkar vara mer kontroversiellt med elitklasser inom teoretiska ämnen än inom just musik och idrott. Håller ni med om det, eller är det jag som är bitter? Om ni håller med, varför tror ni att det är så?

Hans-Georg Lundahl sa...

applåd (vet ej om du vill ha min, men ...)

Kim87 sa...

Varför skriver du "kids" och inte "barn"?

"Elitklasser" finns ju redan på gymnasienivå, har alltid funnits och det är bra. Men behöver vi vekligen sådana på grundskolenivå?

De högbegåvade barnen hittar sina vägar att utveckla sin intelligens ändå. Detta med att de skulle "dras ner" eller "hållas tillbaka" skulle jag vilja se någon undersökning på.

Jag tror inte det. Däremot skulle jag kunna ge flera exempel på barn med dåliga förutsättningar som det har gått bra för mycket pga att de har fått vara tillsammans med "duktiga" klasskamrater och lärare.

Tanja Suhinina sa...

Varför skriver du "kids" och inte "barn"?

För att variera mig lite. Jag skriver "barn" på andra ställen.

"Elitklasser" finns ju redan på gymnasienivå, har alltid funnits och det är bra. Men behöver vi vekligen sådana på grundskolenivå?

För att barn är olika redan på grundskolenivån.

De högbegåvade barnen hittar sina vägar att utveckla sin intelligens ändå. Detta med att de skulle "dras ner" eller "hållas tillbaka" skulle jag vilja se någon undersökning på.

Jag har t ex hört väldigt många människor som jobbar med studievägledning och liknande på högskolenivå berätta att de som var högpresterande i grundskolan ofta får det svårt på högskolan då de aldrig lärt sig studieteknik.

Jag tror inte det. Däremot skulle jag kunna ge flera exempel på barn med dåliga förutsättningar som det har gått bra för mycket pga att de har fått vara tillsammans med "duktiga" klasskamrater och lärare.

Jag har många exempel på "duktiga" barn som inte fick utvecklas i egen takt, och drogs tillbaka av "mindre duktiga" klasskamrater och lärare som inte gav dem möjlighet att utvecklas i tempot de behövde. Inte heller fick de vara tillsammans med "duktiga" kamrater.

Like A Bad Girl Should sa...

Kommentar till ett av dina gamla inlägg: det där du skrev om disciplin var intressant. Jag hade inte tänkt på det, men det födde en del intressanta tankegångar.

Dock hänvisas det då och då till obs-klasser i de här diskussionerna... om jag har förstått mina lärarvänner rätt är väl obsklasser avskaffade sedan länge? Vidare tog väl aldrig obsklasserna sig an elever som bara var svaga i ett ämne, de hade väl hand om elever med inlärningssvårigheter?

Like A Bad Girl Should sa...

Och förresten: sweet att du är tillbaka efter semestern, har saknat din blogg lite!

cicci n sa...

jag håller med tanja och vill tillägga en viktig aspekt; det handlar inte - i alla fall inte vad jag hört eller uppfattat - om att alla skolelever ska få göra olika tester och därefter bli indelade i klasser eller skolor efter sin begåvning. det handlar snarare om att - precis som tanja så klokt skriver - specialklasser med inriktning mot t.ex. matte, naturvetenskap, språk eller samhällsvetenskap borde erbjudas precis som att det redan idag erbjuds klasser på grundskolenivå med inriktning mot idrott, musik eller andra specialämnen (på den högstadieskola där jag en termin gick i musikklass erbjöds t.ex. mode- och designinriktning och dator-/teknikinriktning utöver musik och idrott). dessa specialklasser ska ha särskild antagning, precis som musik- idrotts- och de andra specialklasserna, t.ex. genom prov och/eller tidigare högt betyg i ämnet. lika lite som elever idag delas in efter idrottskunskap i "den vanliga skolan" ska de delas in efter teoretisk begåvning. men specialklasserna med särskilda inriktningar ska få finnas, erbjudas alla elever som kvalificerar sig och framför allt inte ses ner på.

(och ja, jag skulle kunna skriva spaltmeter efter spaltmeter om hur jag hade mvg i allt på högstadiet, gick ut med ofullständigt slutbetyg i gymnasiet i brist på motivation och idag har sjukt svårt att klara mina teoretiska kurser på grund av total avsaknad av studieteknik - jag har t.ex. inte tagit en enda tenta på första försöket - men läs vad tanja skriver i ämnet istället, mina historier låter ungefär likadana).

Tanja Suhinina sa...

Bara för att förtydliga - jag menar både specialklasser med inriktning och klasser med allmänt högre tempo.

Johan sa...

Jag förstår inte riktigt vad som är kontroversielt eller nytt med hans uttalande. När jag började högstadiet så hade vi ett matte prov för att börja i skolans matte/no klass och det började folk lite överallt ifrån Stockholm i den. Detta var på alla sätt och vis en elit klass där alla var extremt studiemotiverade och vi gick extremt mycket djupare i de teoretiska ämnena än andra högstadieklasser. Ungefär som de klasser som det pratas om idag men nu är det så att jag började högstadiet 1998...

Alex sa...

Mja jag tycker att diskussionen om elitklasser är lite en lyxdiskussion, så att säga... Visst, om skolan har obegränsat med resurser så är det klart att det kanske kan vara vettigt med såna klasser. Men just nu känns det som att det är oändligt mycket mer viktigt att hjälpa de som har svårt i skolan, upptäcka dyslexi, ge stöd åt alla som faller mellan osv. Att någon annan sitter rastlös för att den redan löst alla uppgifter känns tämligen oviktigt när folk går ut högstadiet utan betyg i matte och svenska. Det är trist att ställa saker mot varandra, men tyvärr måste man väl göra det om man snackar svensk skola :(

Tanja Suhinina sa...

Alex:
Javisst kostar det. Dock är "elitklasser" en relativt billig lösning. Relativt att lärare ska anpassa undervisningen till elitklassungen i klassrummet.

Sedan är det så att det kanske vore ett lyxproblem om det enda som var ett problem för begåvade barn i vanliga klasser var att de blev lite rastlösa ibland.

Tanja Suhinina sa...

Johan:
Jag tycker också det är intressant att sådana förslag bemöts som om det aldrig hänt förut. Jag gick själv i matteklass i Engelbrektsskolan 1997-2000 och då var matteklasserna redan väl etablerade där. Undrar om det finns utvärderingar av sådana satsningar.

Anonym sa...

Alex: Med lite smart tänk borde man kunna spara pengar. Sätt alla som har lätt för ämnet i en stor klass med en snabb lärare. De får mer studiedisciplin och lär sig mer.
De som har svårt för ämnet hamnar i en mindre grupp, och får hjälp att klara av grundkraven.

Som det är nu har du en grupp som lär sig bli uttråkade glidare och en grupp som inte hänger med i undervisningen. Antalet lärare är dock förmodligen detsamma, vilket innebär att kostnaden är lika hög (eller högre, om man räknar in förlorade möjligheter)

Detta är optimala möjligheten och idealet såklart osv

Johan sa...

Haha, då gick ju du precis året över mig! Hade ni också Henning i fysik/matte?

Tanja Suhinina sa...

Johan:
<3 Henning <3

Fredrik Stangel sa...

Alex: Ur ett rent samhällsekonomiskt perspektiv är att underlåta att utnyttja den s.k. "begåvningsreserven" (slarvigt och egentligen olämpligt intryck för personer som visar hög potential för utbildning, men som p.g.a. sociala skäl inte kommer till stånd att förverkliga sin fulla potential vad avser akademisk bildning) som att låta bli att bryta malmfyndigheter eftersom gruvbrytning är fruktansvärt kostsamt.

Jag skulle argumentera att det rentav är en ännu större ekonomisk förlust (eg. utebliven vinst) för samhället än att avstå aldrig så rik skörd av naturresurser, möjligen undantaget rika oljefält.

markus sa...

Christine: Elitklasser inom musik och idrott har inte samma potential att förstöra skolsystemet som elitklasser i teoretiska ämnen.

Vi vet att det i snitt är bra för elever utan studietradition att val av skolinriktning skjuts upp. Enhetliga skolsystem är helt enkelt bättre än system med tidig indelning.

Om elitklasser skulle bli allmänna och omfatta en stor del av eleverna skulle vi ha sabbat vårt skolsystem. Hobbyklasser med musik och idrottsinriktning har inte den potentialen.

markus sa...

Sen köper jag inte riktigt tråka ut barnen argumentet.

Skolan tråkar ut de flesta, inte bara särskilt begåvade. Den enda skillnaden är att de särskilt begåvade senare upptäcker att de kan uppskatta grejer som liknar dem de gjorde under andra förutsättningar i skolan, och därefter felaktigt tror att skolan också hade kunnat vara kul.

Det här är ordentligt hårddraget, och jag tror inte på allvar att det här är hela förklaringen eller ens hälften av den, men jag tror att det är en tillräckligt stor del av förklaringen för att den ska vara värd att nämnas.