Puss, gumman!

I helgen var det rephelg inför min studentorkesters årliga konsert. Heldagar med dans fika dans mat dans fika dans stretcha kollapsa fest. På lördagkvällen var vi några stycken som lämnade Nymble och jag och ytterligare en kvinnlig dansare utbytte några entusiastiska rop med innebörden "du dansar bra!" respektive "du med!".

"Vad gulliga ni är" sa en manlig vän och fick genast en föreläsning i tillämpad feminism. Lite synd för det var egentligen inte han som behövde den. Det är bara det att jag reagerar när snubbar kommenterar hur brudar är trevliga mot varann.

Jag kan istället berätta om en snubbe som hade behövt den. Det var på Facebook, i en diskussionsgrupp. Jag minns inte vad huvudämnet var, men någonstans fick en snubbe för sig att berätta för då bland annat ett gäng kvinnor hur kvinnor fungerar. Snubbe hade nämligen en flickvän och denna flickvän hade berättat att tjejer ger varann mycket komplimanger typ "vad fin du är gumman" men de klingar falskt.

Tack, o flickvänsförsedda snubbe. Nu vet jag allt om tjejer. Här får du föreläsningen som nu istället hamnade hos en kille som en gång - ja, du hörde rätt, snubbe med flickvän - råkade avbryta mig och sen sa att jag inte ska låta honom avbryta mig och sen lät mig prata vidare. Okej, nu lät det som att jag har väldigt låga krav på män. Okej, vi går vidare.

Jag är så jävla trött på att det uppfattas som falskt eller överdrivet när jag och mina kompisar är trevliga mot varann! Ursäkta mig för att jag gillar kvinnorna jag umgås med, liksom! Ursäkta mig att jag är glad för deras skull! Ursäkta mig för att jag uppmärksammar när de gjort nåt bra, eller åstadkommit nåt de velat! Nej vänta ursäkta inte alls, jag gillar att ha det så, för jag gillar att umgås med trevliga och kompetenta människor.

Varför tror alla alltid att man har baktankar när man är snäll och fin och bra mot sina polare, om man är tjej och inte lindar in ord i ståltråd? Fan är problemet? Varför antas det bara att kvinnor väntar på första bästa tillfälle att backstabba varann, och kan absolut inte mena det trevliga de säger? Tänk om de menar det?! Varför tror alla alltid så lätt på konspirationsteorierna och inte ba typ köper att brudar ifråga kanske gillar varandra och har en fin vänskap eller respekterar varann eller nåt?

Fan, jag menar ju liksom "Puss, gumman!" när jag skriver det till Alex! Varför skriver inte du "Puss, gubben!" till dina polare, va va?

Samhällsnalys och individualterapi

Läkartidningen lägger upp en kort text om patienters upplevelse i samband med bemötande i samband med psykisk sjukdom. Intressant och bekräftar min (och säkert många andras) bild. Men!

Jag tänker att det här finns två perspektiv i denna analys som är viktiga att hålla i huvudet samtidigt. Perspektiv ett är den grundläggande analysen av diagnostisering och medikalisering. Alltså detta att inse att diagnoser inte är huggna i sten. Att man enkelt kan skriva ut mediciner för symptom som kanske skulle behandlas annorlunda. Det är liksom det som menas med "Det är ett allvarligt fel om vi gör ett medicinskt problem av något som egentligen är en folkhälsofråga. Ohälsa som beror på strukturer och processer i samhället försvinner inte genom att skriva ut läkemedel till den enskilde", och absolut, det är viktigt att tänka på. Att det allt för ofta blir så att man sjukskriver och KBT:ar/mindfullar personer som egentligen hade behövt interventionen "anställ fler på arbetsplatsen så arbetsbördan minskar". Och jag har just lagt ner 7,5 hp av mitt liv på att diskutera att diagnosen "minskat sexuellt intresse" förutsätter att alla ska vara kåta hela tiden, annars är det fel på en.

Viktigt att fatta, absolut.

Perspektiv två är att vårdpersonal inte är politiker. Eller trollkarlar. Eller några som kan skriva ut "revolution" på recept.

Enligt pressmeddelandet kopplade patienterna symtomen till påfrestande yttre faktorer, till exempel arbetslöshet eller förlust av en närstående. Samtidigt upplevde de att läkaren avfärdade detta genom en omtolkning till medicinska problem som krävde läkemedelsbehandling.

Jag förstår absolut att problemen ofta är helt rimliga reaktioner på en dålig situation. Jag förstår att patientupplevelsen kan vara att man inte blir lyssnad på när läkaren föreslår piller. Men vad ska läkaren föreslå? Vad ska läkaren göra om inte medicinera? Läkaren har 20 minuter per patient och hen gör vad hen kan - det hen kan göra är att ställa diagnoser och skriva ut läkemedel (nu förutsätter vi att den hypotetiska läkaren inte är ortoped eller kirurg, men de brukar nog ändå inte föreslå sina paradmetoder mot själslig smärta...). Läkaren kan inte ge en jobb. Läkaren kan inte hämta tillbaka ens anhöriga från dödsriket. Läkaren är inte där för att göra en samhällsanalys. Läkarens uppdrag och profession är att ägna sig åt medicin.

Jag jobbar med samtalsterapi. Mitt jobb är också att på uppdrag från samhället behandla individer, även om jag kan se det problematiska i miljön. Och jag sitter där med beteendeaktivering mot arbetsmarknadshaveri, tillämpad avslappning mot patriarkatet, värderad riktning mot bostadsbristen. Vad ska jag annars göra? Det är det jag kan. Det är därför människor kommer till mig. Har jag tid, och om patienten är intresserad, sätter jag gärna individen i sammanhanget, validerar, bekräftar. Men sedan kan jag inte göra mer än att erbjuda evidensbaserad psykoterapi. Inte för att jag behöver skaffa mig en analys, utan för att det är vad jag kan göra.

Jag tycker mig ofta höra vårdkritik från normmedvetna personer. Men man måste kunna hålla två saker i huvudet. Att kunna förstå att diagnoser kan vara och ofta är problematiska, att personer erbjuds piller när det är miljön som är giftig. Och att kunna förstå att vi i vården behandlar individen inte på grund av bristande analysförmåga, utan för att vi inte kan skriva ut rättvisa på recept. 

Modell över heteromannens självbild beroende på hur lättkommen partnern är

Jag har ju skrivit om heterosexuella roller förut, så lojala läsare har nog hört detta att en kvinnlig orgasm är ett kvitto på mannens kompetens. Bland annat här, ett bra klassiskt inlägg med bilder. I och med detta så är det ju uppenbart att hur lättkommen en kvinna är påverkar mannens självbild och hans bild av hur lyckat sexet är. Så jag tog upp detta på Twitter igår, kan en kvinna vara för lätt- eller svårkommen? Jag fick ett gäng svar och ritade en modell baserad på dem.

Diskutera!

Obs lättkommen är inte samma sak som lättfotad. Lättkommen är ett bra ord för "har lätt för att få orgasm".

But first, let me take a selfie

Tydligen har Friends kört igång en kampanj som heter #unselfie. För att visa unga tjejer (eftersom de ofta kränks på internet) att det är insidan som räknas. Hej Blekk har skrivit bra.

Jag vill utveckla en grej jag egentligen skrivit på socmedia tidigare. Att insidan ska fukkin kunna räknas även om man har en utsida. En kampanj som hade gått ut på att uppmuntra unga att blogga eller twittra, det skulle vara att visa att deras insida räknas. En kampanj som hade uppmuntrat dem att starta youtube-kanal kring nåt de tycker är kul, det hade vart en uppmuntran till att visa insidan.

Att trakka ner på selfies är inte att visa att det är insidan som räknas. Det är att visa att utsida och insida står i motsatsförhållande. Sluta visa utsidan, tjejer, för visar ni den kommer folk inte fatta att ni har en insida. Vet ni va, unga tjejer på internet? Vad sägs om ni slutar synas alls? Vore ju ännu bättre. Då blir ni inte kränkta.

För det är ju det som Friends säger. "Sluta synas, ungdomar". Bra jobbat från en antimobbningsorganisation.

De är (inte) olika

En artikel från Expressen kom upp på psykologernas hemliga gömda Facebooksida, och jag hade ägnat hela kvällen åt att snacka sexologiforskning i den efterkommande tråden. Artikeln är av "nu är det bevisat"-slaget, och inom popsexologin är det nästan alltid samma grejer som nu är bevisade:

• G-punkten finns (inte)!
• Det finns (inte) olika typer av orgasmer!
• Män och kvinnor är (inte) lika!

Den här artikeln var av subgruppen "nu är det bevisat, kvinnor har två olika orgasmer". Jag har kollat snabbt och det som verkar stämma överens med Expressen-artikeln som är plankad från Daily Mail är en pilotstudie där man kollat vilka delar av klitoris stimuleras vid olika stimulans. (De som inte är bekanta med att klitoris är större än "knappen" kan ägna fyra minuter åt detta bildande.) I alla fall, när man stimulerar klitorisollonet så stimuleras klitorisollonet. Om man stimulerar inifrån slidan så stimuleras även de "underjordiska" delarna av klitoris. Captain Obvious dagsverke, förstås, men även sånt behöver forskas på.

Enligt abstracten drar forskarna slutsatsen att "Despite a common assumption that there is only one type of female orgasm" så finns det nog (minst) två orgasmtyper. Sexologen i mig undrar genast sedan när antagandet att det bara finns en orgasmtyp är sådär vedertaget som forskarna vill påstå. Har läst massor av litteratur där man talar om två eller fler orgasmtyper (oftast typ klitorisorgasm, vaginalorgasm, cervixorgasm). Och vanliga reaktioner på sådana tidningsartiklar om att kvinnor kan få olika typer av orgasmer är ju ofta nåt i til med "bara två?" eller " men det här har vi ju vetat hela tiden". Men stopp... vad menar vi nu med olika typer?

Menar man att typen bestäms av var man pillar för att den ska hända? I så fall finns det massvis för belägg (både från självrapportering och labbstudier) för att det finns fler typer än två. Men ska man nu kalla varje orgasm för egen typ? 

Eller menar man att det beror på vilken del av klitoris stimuleras? Vad ska vi då göra av alla orgasmer där klitoris inte petas på alls? Å andra sidan har jag hört förklaringen att orgasmer av exempelvis kyssar uppstår av att ens redan erigerade klitoris stimuleras av rörelsen från runtomkringliggande muskler. Och om detta är orsaken till orgasmen så är väl alla orgasmer av klitorisstimulanstyp ändå?

Kortfattat kan man ju säga att det man åtminstone vet säkert är att fittfolk kan få orgasm av att bli stimulerade på väldigt olika sätt. Det vet man i alla fall säkert.

Om man då bortser från att man inte riktigt lyckats definiera vad en orgasm är.

Dansens drottningdöme

I helgen var det åttonde mars och jag hade dansrep med Baletten Paletten - det enda könsblandade sällskapet jag varit med om där det rådit kvinnligt tolkningsföreträde.

Paletten är en dansgrupp kopplad till PromenadorQuestern. Ja, ni som följt mig ett tag vet, jag är studentorkestermupp, jag dansar charleston och lindy hop och sånt, det finns lite tidigare inlägg om mitt dansande. Ja. På ett personligt plan har det inneburit oändliga förändringar för mig att börja i dansgruppen. Jag har en helt annan relation till kroppen nu än förr, till exempel. Jag har fått massor med vänner och personer jag har samarbetat kring projekt med. Jag har lärt mig hur det kan vara att vara med i en grupp där man litar på varann. Helt fantastiskt.

Jag har skrivit om det förut, men jag kan påpeka igen - Paletten har varit jättetidiga med att ta in killar i sin dansgrupp. Såväl KI:s som SU:s orkestrar har börjat med det under min tid som aktiv. Kollar man runt om i landet så är det fortfarande vanligt med helkvinnliga dansgrupper. Chalmersbaletten fick förra året ett jämställdhetsstipendium från Chalmers för att de har börjat ta in manliga dansare. Alltså, seriöst, på riktigt. Hursom, Paletten har länge varit könsblandad och jag har inte tänkt mycket på det. Men jag har alltid känt att det är nåt med den som skiljer sig från andra könsblandade jag vart med om, och det är först förra året jag kopplade - det råder kvinnligt tolkningsföreträde i Paletten.

Det är så jävla häftigt, och jag tror att det är utvecklande för alla medlemmar.

Hur märks det? Ja, exempelvis genom att när man pratar scenkläder för en specifik dans så pratar man alltid om de kvinnligt kodade kläderna. Trots att män har utgjort cirka en tredjedel av medlemmarna, och trots att det ofta är hälften män på scen, så är svaret på frågan "vad har vi på Black Bottom?" givetvis "Charlestonklänningar! Alltså, nej, inte charleston-charleston, utan nattlinnena med spets". Sen kommer "och killarna kan ha... eh... byxor, skjorta?".

Det märks på vilka ämnen anses vara rimliga att diskutera högt och ogenerat. *MENS SPIRAL BRÖST REPEAT* Det märks på att det äts och dricks typiskt kvinnligt kodade mat- och dryckesvaror. Det märks på att det är manlig ankenhet som anses vara intressant och spännande.

Det märks på att killar inte antas vara ansvariga. Om någon utomstående kommer in i rummet och frågar nånting om verksamheten kommer det i de flesta fall vara en tjej som blir tillfrågad. För tjejer antas vara de med koll.

Det märks på att alla förväntas ha koll på typiskt kvinnligt kodade saker som smink, frisyrer och nylonstrumpbyxor. Det märks på hur jag behandlas i egenskap av en person som är mån om ytan. Att jag är sminkad, stylad och allmänt fixad anses inte vara ett tecken på att jag är korkad, saknar djupare själsliga processer, eller vill ha uppmärksamhet. Mitt och andras intresse för ytligheter ses som kompetens. Man får respekt för att kunna foundation och klackskor. "Snygg" står inte för "behaglig att vila ögonen på", "snygg" står för koll, kompetens och skills. Folk frågar en saker, folk vill lära sig. Och med "folk" menar jag "även manliga dansare". För de förväntas också lära sig sminka sig, själva. Inte vänta på att en brud fixar det åt dem. (Precis som våra kvinnliga dansare som inte vanligen sminkar sig, alltså) Man förväntas inte kunna smink och stil när man börjar, men man förväntas vara intresserad av att lära sig.

Jag tror det är svinbra att ha en sån grupp att hänga i. De med snippa lär sig att antas vara kompetenta och ta ansvar. De intressen som vanligtvis tillskrivs deras kön, och vanligtvis avfärdas som trams, ses här som viktiga färdigheter. De med snopp lär sig att inte behöva ta ledningen, men också vad det innebär att vara det andra könet. De får lära sig hur det är när det andra könet sätter agendan och hur man kan bete sig i sådana situationer.

När jag har pratat om det här med vänner har några påpekart att det ju rör sig om vilka personer har styrt och ställt. De har pekat ut några alfahonor och poängterat att det kanske rör sig om att det är individerna (hittepånamn) Vendela, Rakel och Jenny som vart styrande. Och visst, de individerna är bossiga så det räcker och blir över. Men samtidigt som de tog ledningen fanns det också individer (fler hittepånamn) Magnus, Anders och Tomas som egentligen var lika lämpliga kandidater som Vendela, Rakel och Jenny. Bara det att det automagiskt antogs att Vendela, Rakel och Jenny liksom var självklara val. De fick blickar när kandidaturer började diskuteras. Det var dem man bad att hjälpa till när man behövde en som kunde hålla i uppvärmningen och strech. Äldre ansvariga gav dem en extra push. De hade förebilder att se upp till och inspireras av.

Jag har umgåtts i mpnga rent kvinnliga sällskap där kvinnorna satt agendan. Men av dem sammanhang där jag vistats i är Paletten det enda där det är typ som i en grupp med bara kvinnor, fast män också är med.♥ ♥ ♥ Paletten ♥ ♥ ♥