Under ytan

Såväl i skolan, jobbet och privatlivet har ett ämne varit återkommande på sistone - att prata om sex i relation till att sex är privat.

Det är särskilt en åsikt som jag märkt särskilt. Inte min, men utifrån. Detta att samtal om sex skulle göra sexualiteten ytlig. Om man sammansmälter flera personers argument till en helhet kan man väl säga så. Sex är någonting väldigt intimt, någonting som är djupt rotat i själen, någonting väldigt primitivt och skört, någonting som är andligt och alltför känsligt att visa upp. Att man hela tiden pratar om sex leder till att sex blir ytligt, offentliga samtal om sex (eller intima sådana) förmår ändå aldrig att närma sig det djupa, och sex förenklas till någonting banalt, enkelt och endimensionellt. 

Jag kan förstå resonemanget, samtidigt som jag inte ser hur det ena kan utesluta det andra. Jag kan ju prata om sex, både roligt, och vulgärt och akademiskt. Undrar om de som tycker att man inte ska prata om sex tror att det jag pratar om är hela min sexualitet? I så fall vore den förstås ganska stympad och ganska enkel - jag är inte så pass bra på att uttrycka mig för att uttrycka riktigt komplicerade saker. Inte heller vill jag prata om vissa personligare eller djupare sidor av min sexualitet, inte med alla alltid, inte som offentlig person, inte med någon någonsin - beroende på just vad det gäller. 

Jag håller helt med om att det sexet som syns i det offentliga rummet är ytligt och tramsigt. (Vem bestämmer vad som räknas som ytligt och tramsigt? Jag bestämmer, det är min blogg.) Men vad har man för självbild om man utifrån löpsedlarnas nakenchockrubriker drar slutsatser att alla andras sexualitet påverkas av media och blir ytlig och tramsig, medan man själv bär på avgrund och himmelska höjder i sin själ? 

Visst, om man hör andra prata om sex och relationer vill man kanske utbrista "banala jävla människor!" och titta lite gillande på sin egen inre erotik. Men man bör nog tänka på att precis som man själv inte vill avslöja sina sexuella inälvor hur som helst, så vill kanske andra hålla privata saker för sig själva. Inte för att sexualiteten har en särskilt privat natur, utan för att det gäller allt som är djupt och eget. Oavsett om det är kärlek, sex, självbild, hat, relationen till kroppen, uppfattning om gott och ont, tro, eller något annat av alla saker som kan vara djupa och viktiga och ytliga och offentliga och väldigt privata.

(Snackade förresten sex hos Cissi Wallin i Radio 1 i veckan. Två timmar, lyssna här om du gillar sånt.)

Statusuppdatering

Tänkte köra en liten uppdatering på vad jag håller på med nuförtiden.

Varannan torsdag (ca, plusminus) är jag i Malmö och läser mastern i sexologi på 50%.

Varje tisdag jobbar jag på Vårdcentralen Solnas Hjärta. Som psykolog. På vårdcentral. Kriser, lindrig ångest och depp, relationsproblem, sömnsvårigheter? Throw'em my way!

Måndag+onsdag varannan vecka, och måndag+onsdag+torsdag varannan vecka jobbar jag på Psykiatrihälsan i Farsta. Varför gör de såhär mot fina grekiska bokstaven psi? Jag vet inte. Vad gör jag på psykiatrihälsan? Jag jobbar med svår ångest och depression. Bedömning och behandling.

Vad gör jag på fredagar? Pluggar de där 50% som jag nämnde ovan. Och har ett roligt projekt i pipelinen *lol entreprenör* Men seriöst, vad innebär det för er?

• Man kan haffa mig för fika/frukost/lunch/middag i Malmö! Eller typ lunch i Solna C eller Farsta C!
• Jag kan F-skatta igen eftersom jag nu kan be a-kassan och deras puckade regler att dra åt helvete. Därför kan jag nu föreläsa och skriva! Vill ni att jag ska komma och föreläsa på er arbetsplats, skola, sexdag, temakväll, möhippa, eller annat event som ni tänker att jag skulle förgylla? Hör av er så snackar vi! Vill ni ha en artikel skriven? Jamen, det kan jag också!

Vinden har vänt.

PS. Vinn min bok. Signerad! Komsi komsi!

Protips för psykologer som pluggar statistik

Det kom upp en fråga på Twitter imorse om hur vi som läst till psykolog uppfattade statistikkursen. Av erfarenhet vet jag att psykologstudenter brukar tycka statistiken är riktigt läskig. Så jag tänkte ge några protips. De kommer vara uppbyggda efter hur undervisningen såg ut på SU På Min Tid, men jag tror nog att de är åtminstone delvis generaliserbara. Och inte bara till psykologer...

Protip 1: Du är inte dum bara för att du inte kan matte.

Jag har då som extraknäck under studietiden hållit i statistikövningar för yngre studenter. Det var jätteroligt, lätt ett av mina roligaste jobb någonsin, och jag får fortfarande ibland kommentarer från studenter som tyckte att jag gjorde ett bra jobb. Jag blir fruktansvärt glad. Jag gillar ju själv matte, och siffror, och bokstäver tillsammans med siffror, och statistik. Därför blir jag ledsen när jag ser personer som kommit in på en av de mest svårinkomna utbildningarna i landet sitta och känner sig dumma för att de inte kan matte för att matte är svårt.

Alltså, okej, jag kan gå med på att många inte kan matte. Men det är inte för att matte är svårt. Det är för att ingen har lärt ut matte ordentligt. Du är inte dum för att du inte är bekväm med formler. Formler är ett språk som ingen har lärt dig ordentligt. Stanna kvar så ska jag dela med mig av lite tips på hur man överlever statistikkursen, som jag faktiskt har skrapat ihop av flera års observationer av psykologstudenter som inte gått på KTH först.

2. Skriv ut formler med ett språk du är bekväm med

Okej, formler. Det kommer vara en massa sånt i räkna-för-hand-delen av kursen. Ingen panik!

Vad är en formel? Det är ett sätt att skriva ner någonting på ett tämligen informationskompakt sätt. 1+1=2, det ser inte läskigt ut, eller hur? Försök nu att uttrycka det med ord. Om du tar en av någonting och lägger till en av någonting till så får du två av någonting. Det blir mycket längre med ord. Och faktiskt inte lika tydligt. Men försök att tänka likadant med andra formler. Formulera om dem. Dela upp dem i bitar. Skriv, rita, omformulera till ett språk som du förstår.

Inte en jävla varför bildena blev så fula, förresten. Bakgrunden skulle vara vit. Nåväl.

3. Omfamna formler och fundera på hur de funkar

Det här är faktiskt jättebra att göra. Det gör att man förstår formler mer och det ger en bättre förståelse för de statistiska begreppen. Vi börjar med ett enkelt exempel. Den röda på bilden.

a=b/c 

Vad skulle bokstäverna kunna representera? Jamen säg att a* är antalet sälar per bassäng. b är alltså sälar, c är bassängar. Hur skulle man gå tillväga för att få så stort antal sälar per bassäng som möjligt? Antingen genom att öka antalet sälar, eller minska mängden bassänger. Resultatet växer när täljaren växer och resultatet minskar när nämnaren växer. Är alla med?

Okej, då tar vi den blå formeln längre ner på bilden. Fett läskig, men okej. tdf är en nuffra som man vill ha hög (det kommer du lära dig när du lär dig om t-test). Hur kan man gå tillväga för att få den hög?

Du kanske vill undersöka om längden i en grupp systematiskt avviker från medellängden i Sverige. Du vill såklart att t ska vara högt för att vissa att ja, det avviker systematiskt. 

Ett sätt är att ha en stooor täljare. Det som står i täljaren är din grupps medelvärde minus det tänkta medelvärdet som du jämför med.  Om din grupp är dagisbarn så kommer skillnaden bli rätt stor, och täljaren likaså. Om din grupp är psykologklassen så kommer det kanske bli skillnad, men rätt liten sådan. 

Nämnaren då? Vi vill att den ska vara så liten som möjligt för att t ska bli så stort som möjligt, right? Nämnaren blir mindre om s är mindre, och det kommer du också veta när du kommer till t-test att s är ett mått på hur spridda värden är i gruppen du mäter. Det känns rätt intuitivt. Om alla i din gupp är exakt 1,68 m så kommer det nog vara lättare att påvisa att de på ett systematiskt sätt inte är 1,78** m, än om din grupp är typ mellan 1,55 och 2,03 m. 

Ett annat sätt att få nämnaren liten är att få större n - det vill säga antal personer i gruppen. 

Jaja, ni kan säga att det är overkill. Men det ökar faktiskt förståelsen för vad man håller på med. Lovar! Och du kommer se skillnader och likheter mellan formler och metoder! Lovar!

4. Skriv ut alla formler du behöver
Okej, så du sitter med ett tal, och vet vad du ska använda för formel i slutet. Skriv upp den. Kolla sen om det är nåt du behöver räkna ut för att kunna använda den formeln. Skriv upp den formeln. Fortsätt tills du inte kan fortsätta nåt mer. Följ samma process fast baklänges när du räknar. Jag har sett tentorna, många fel görs för att man tappar bort sig i processen för att man inte har processen klar och tydlig. Dessutom - om ni har hela planen framme kan tentarättaren se att felet beror på räknefel, och ge bara ett litet poängavdrag.

5. Gör en översikt av alla analysmetoder ni går genom, formler för dessa, vad de heter på engelska (i SPSS) och i vilka situationer man använder dem

Typ en tabell. Lättast gör man det för hand, för det är krångligt att skriva formler i dator. På det sättet får du en översikt som kopplar ihop de olika delarna av kursen och din framtida användning av statistiken. Hitta gärna på exempel på studier där just den metoden skulle vara relevant.

6. Ta fram forskningsartiklar om saker du tycker är skoj

Att analysera random siffror i SPSS är tråkigt. Att se om just din enkätstudie har gett intressanta resultat är däremot rena thrillern. För det här är ju inte det minsta roligt om man inte tillämpar det. 

Och här är en sak viktig att komma ihåg. Som framtida psykolog kommer du kanske inte producera så många egna studier, men du kommer läsa en massa studier, rapporter, och annat smaskigt med tabeller, grekiska och siffror i. Och då är det viktigt att du fattar siffrorna, för du kommer att fatta beslut baserade på dem. Viktiga jävla professionella beslut. Så lika bra att lära sig detta med en gång. 

Ta fram studier du tycker är intressanta (i mitt fall hade det handlat om sex, i ditt fall är det kanske ACT) och kolla genom metod- och resultatdelen. Hur hittar man signifikansen? Effektstyrkan? Vad är ens effektstyrka? Vilken analysmetod använde de? Ja, och så jämför du hur de siffrorna ser ut när man rapporterar dem i en artikel, och hur motsvarande ser ut i din beräkning i SPSS, och hur formeln ser ut om man skulle räkna för hand. 

7. Plugga med kompisar

Låter det jobbigt att gå så grundligt in på varje formel, varje litet test? Dela upp arbetet, för guds skull! Och redovisa för varandra. Jag hade aldrig kunnat den här statistikgrejen så bra om jag inte hade lärt ut den. Man lär sig jättemycket på att förklara för andra. Just den här kursen lämpar sig utmärkt för att studera i grupp på det sättet!

8. Köp den dära SPSS-boken

Ja, den är dyr, SPSS för Psychologists, men jag har haft stor nytta av den när jag behövde göra analyser på jobbet. Så om du tycker SPSS är knepigt och du är inte säker på att du vet hur man väljer rätt metod - köp boken. Eller låna. Eller memorera. 

9. Gör din egen kursbok

När du ändå håller på och lägger ner tid på det här - gör ett studiematerial till ditt framtida jag. Förklara allt på ett sätt som du fattar. Lägg allt i en mapp och skriv TILL MIG I FRAMTIDEN på den. Om några år kommer du att behöva återvända till alla dessa ANOVA och t-test och chi två, och då kommer du tacka dig själv i det förflutna (och mig) för att du gjort det där. Punkt 5 på den här listan, exempelvis - guld värd när du glömt allt! Och punkt 2! 

Lycka till! Sprid gärna till behövande! 

 *Jaja, fysiker. jag minns själv hur jag fick spader när fetstil i min statistikbok inte betydde "vektor" utan "viktig bokstav". Sen lärde jag mig att acceptera det.
** Påhittad medellängd på människor i Sverige

Phonephucker-utlottning 1

En gång i tiden skrev jag en bok om telefonsex. Det vet alla som googlat mig nångång. Nu har jag fått ett gäng författarex och tänkte lotta ut några. Vi får se hur många det blir. Givetvis signerade och allt. Vi börjar här.

Hur deltar man i utlottningen? Jo, såhära. Jag vill att ni svarar på en fråga och mailar svaret till mig senast 28 september. Sen publicerar jag alla svaren och drar lott om vem som får boken. Okej? Okej!

Formalia:
Mailet ska skickas till tanja.suhinina@gmail.com senast lördagen 28 september
Mailets rubrik ska vara phonephuckerkulturkanon annars får man inte vara med.
Mailet ska innehålla svar på tävlingsfrågan som får vara max 1000 tecken långt inklusive mellanslag och signaturen som ni önskar synas med i inlägget där jag publicerar alla svar.

Frågan:
Det finns kultur som man förutsätts känna till om man ska hänga med i samhällsdebatten. En artikel om arbetslöshet eller fat shaming kan innehålla en referens till romanen Dorian Grays porträtt, teveserien Mad Men eller tavlan Mona Lisa, och läsarna förutsätts känna till dessa verk och ha kunskaper om deras innehåll.
Vilket verk som nu inte är såpass en del av medelsvenssons kulturkanon skulle du vilja vara det, eftersom verket skulle vara en användbar lins att se samhället genom?

Jag hade ju tangerat detta i mitt förra inlägg när jag skrev att jag hade använt begreppet AT-fält som psykolog om Neon Genesis Evangelion vore allmängods. Mitt eget svar på frågan skulle vara animéserien Utena, och jag ids inte motivera för att det är inte jag som tävlar.

Lycka till! 

[Viktigt] AT-fält

Ja, detta är alltså ett nytt (grymt efterlängtat) inlägg om saker som har varit viktiga för mig som tänkande och kännande person.

Det finns en tecknad serie från Japan som heter Neon Genesis Evangelion. Den handlar om att jorden blir anfallen av ständigt evolverande oförklarliga varelser som kallas Apostlar. Man vet inte var de kommer ifrån, och de är aldrig den förra lika, så det är svårt att förutsäga hur den nästa kommer att se ut och var den kommer att anfalla. Men det finns vissa likheter, och en av dem är att dessa varelser har någonting som kallas för AT-fält. En sorts energifält som synligt bildar ett oktagonmönster, som konventionella vapen inte kan penetrera.

De enda som kan slå sig genom AT-fältet är gigantiska människoliknande robotar som körs av fjortonåringar.

Dessa robotar kan också utveckla AT-fält.

Vid något tillfälle, på något sätt, får man veta att AT står för Absolute Terror. Det låter förstås som töntig hittepåförkortning som ska låta cool, men det finns faktiskt en poäng. För AT-fält är inte enbart flashiga skyddsbarriärer. AT-fält är det som skyddar ens själv från omvärlden, och samtidigt definierar ens själv.

Det mest skrämmande som finns är att få den gränsen kränkt med våld, mot ens vilja. Att bli totalt exponerad, att känna främlingar klampa in i ens allra innersta. Det som ofta kallas för en psykisk våldtäkt. Rädslan att komma någon för nära för dessa fält bryter ned varandra, och man förlorar sig själv.

Därav Absolute Terror i namnet.

Det är egentligen ganska basic psykologi, väldigt enkla saker. Integritet och intimitet. Rädsla för närhet. Vilja att smälta samman med en annan person samtidigt som man är rädd för att låta den andre komma in. Det som gör att jag tänker på just AT-fält när jag tänker psykologiskt är att serien visualiserar detta fält så konkret, och skildrar upplösningen så brutalt. När man väl begripit vad de åttakantiga energisköldarna är blir vissa scener nästan olidliga att se, trots att det på ytan rör sig om superrobotaction.

Hade Neon Genesis Evangelion varit en del av medelsvenssons kulturbildning hade jag tveklöst använt mig av begreppet i min roll som psykolog.

PS. Jag vill ha det här paraplyt! Ge den mig.

PPS. Om ni gillar kombon Tanja+NGE kan jag påminna om min text om Kaji på Mangafilm.se!

Designat classy sex

Okay, det här kommer vara sån där grej som jag skriver i affekt. Fuck samhällsanalys. Fuck god ton. Fuck era tår om jag trampar på dem. Det blir lite som det här, och det var ju en stor succé.

Fan vad jag hatar classy sexleksaksbutiker och classy sexleksaker. Fyfan helvete. Ni vet, de där nya, som heter classy saker (inte US Video) och säljer snygga leksaker som man kan skönt syndigt ha framme som dekorationer. Jag har länge tänkt på varför och jag tror jag har lite förklaringar.

För det första är det en del av samma våg som burlesk. Och jag hatar ju burlesk. 

Men ja, det är ju en klass-grej, en statusgrej. De senaste tio åren har det varit en enorm uppsving av lyxifiering av vardagsvaror. Jag har alltid gillat mörk choklad och förritin behövde man gå till välsorterad specialaffär för att köpa det. Nu finns det en hel hylla överallt. Olika avarter av tomat finns nu i din närmaste grönsaksdisk. Mer vardagslyx åt folket. 

Och så ska allt vara livsstil. Alla ens prylar ska signalera vad man är för människa. 

Och att vissa fenomen blir "okej" om de formges rätt, stöps om i rätt form, och är plötsligt edgy och inte sunkiga. Fast de tidigare förlagorna är fortfarande sunkiga. Som sexleksaker som inte ser ut att vara köpta på Designtorget. Som strippor. Som saker som bara är gamla och inte vintage. 

Ja, hur som. Alla dessa classy burleskleksaker. Som ofta kommenteras med att man kan ha dem framme som dekoration. Vem fan har sina sexleksaker framme? Sexleksaker blir kladdiga. Det fastnar damm på dem. Man ska ha sex och så mitt i kommer man på att man ska ha den där analpluggen i förgyllt glas. Och om den stått framme så måste man gå upp och fucking diska eländet först. 

Men hela grejen med att de kan stå framme är ju förstås att man ska inreda så det syns för alla att man är en härlig sexuellt aktiv person. 

Okej, här kommer några inredningstips på hur du inreder så alla vet att du knullar:

• Ha kondomer på nattygsbordet
• Och glidmedel
• Och om du har sexleksaker framme, se till att de är kladdiga
• Lägg öppna kondomförpackningar på golvet
• Och använda kondomer
• Lägg dem åtminstone synligt i en papperskorg 
• Ha också en rulle papper vid sängen
• Ja, och använda papper såklart
• Och inte bara vid sängen utan också vid soffan och köksbordet

Så, följ mina enkla DIY-råd och alla dina kompisar kommer veta att du är en härlig frisläppt människa som knullar. Jag har aldrig ägt en sexleksak som man kan ställa i bokhyllan, men på något sätt vet mina kompisar att jag knullar ändå. Och mina grannar. Och mina grannars grannar. 

Ja, det här med classy leksaker har säkert fått fler att våga köpa sexleksaker. Eftersom vissa uppenbarligen blir bortskrämda av att vissa butiker inte har inredning med tapeter i murrig färg, strutsfjädrar och Shalimar. Och alla ba "åååh nu är det okej och inne med såna här sexsaker va härligt", och så befäster man såklart att en del sex är okej och annat inte. Och alla tidningar ba "Äntligen [har medelklassen börjat med det här, så nu är det accepterat!". Och alla ba "nejnej, det är ingen vulgär sexgrej, det är en classy designad sexgrej, så att ingen kan tro att vi har sex och inte håller på med en livsstilslajv!".

Jag kan hantera när ens sexpreferenser blir en livsstil. Men när livsstilen tar över sexet, särskilt den där slätstrukna designade classy livsstilen som suger upp allt omkring sig och spottar ut gentrifierad klonad scenograferad verklighet... Jag kan inte. Jag vill bara fly i ren social klaustrofobi. Gör inte så mot mitt älskade sex! 

Viktiga saker bör lämnas ifred

RFSU har nyligen släppt ett material om hur man ska kunna integrera sex i undervisningen i grundskolan och gymnasiet. Enligt läroplanen ska sexualitet integreras i olika ämnen, och RFSU föreslår hur man kan göra det. I vissa fall blir det rätt töntigt - hållbarhet av kondomer i fysiken är ju krystat. I andra fall är det nästan obegripligt att sex inte redan nu är en del av undervisningen. Ett självklart område är biologin, men där tar man faktiskt upp de biologiska aspekterna av sex. Historia, samhällskunskap och religion skulle däremot verkligen vinna på att ta upp sexualiteten.

Det har varit lite kritik mot materialet, men den har mest varit ganska ljummen.. Inte ens tidningen Dagen lyckades bränna mycket svavel i sina texter. Det jag vill ta upp är dock Ann Heberleins text på SVT Debatt, och då särskilt ett specifikt citat:

Ändå tänker jag att det finns områden i en människas liv som är så ömtåliga och viktiga att de ska få lov att få lämnas i fred och vara lite hemliga.

Alltså, denna besatthet av att tala om hur man bör låta bli att tala om sex. Detta fokus på att sexualitet ligger utanför det vanliga livet. Att just sex är någonting man bör utforska på egen hand, annars förstörs det.

Ja, jag fattar att jag sitter på en annan värdegrund än andra. För mig är det prio att människor har bra sex. För mig är den saken i sig viktig. Och är man för bättre sex för alla så är det svårt att ha inställningen att sex bör utforskas på egen hand. När ingen ser. Utan befintliga begrepp, utan kunskap om kroppen, utan att veta vad som kan vara farligt och skadligt.

"Ska sexualiseringen av allt följa med i skolan?" undrar vissa, som om skolbarn lämnade sina könsorgan och hormoner utanför skolan på morgonen, för att sedan plocka upp dem igen på vägen hem.

Man kan ha invändningar mot RFSU:s material. Man kan anmärka på att lärarna själva saknar de kunskaperna för att kunna integrera sexualiteten i exempelvis historieundervisningen. Lärare utan kunskap och färdigheter kan säkerligen göra mer skada än nytta. Man kan ha åsikter om att RFSU framställer sexualiteten genom en feministisk lins, och många av förslagen handlar egentligen om jämställdhet och inte sexualitet (tangerat ämnet här). Men att påstå att sexualiteten ligger på något helt annat verklighetsplan än resten av vuxenlivet leder inte till bättre sex, bättre sexualsyn, eller bättre förståelse av egen sexualitet. Det leder inte till bättre förståelse av rollen som sexualiteten har i samhället.

Jag förstår att Heberlein känner på ett visst sätt, men vad vinner eleverna på att man håller sex lite hemligt? Jag tänker genast på ett inlägg jag skrivit där jag kommenterar en debattörs motivering till hemlighetsmakeri, nämligen omsorg av barnens framtida sexliv. Att de ska få upptäcka själva. Man talar om sex som någonting som kan bli förstörd av kunskap, medan man inte alls har samma inställning till annat man lär sig i skolan - litteratur, matlagning, idrott, fysik, bild. Allt detta kan man upptäcka på egen hand, men skolväsendet ser att det behövs information för att man ska kunna göra det, att det behövs introduktion och undervisning.

Skolans uppgift är att förbereda eleverna på vuxenlivet. Att klara av att leva som vuxna, att kunna förstå sin omvärld som vuxna. Att förberedas inför ett framtida sexliv, att få kunskaper kring sin redan nu aktiva sexualitet, att förstå sexualiteten i ett större sammanhang - kan man ens bestrida att allt detta i högsta grad ingår i skolans uppgift? Särskilt då eleverna redan från början är sexuella varelser (och de som är asexuella behöver också få hjälp med att hitta sin plats i det sexuella landskapet). Jag har extremt svårt att se varför just sex ska lämnas ifred för att det är viktigt.

PS. Skrivit om kopplingen tabu=sexigt förut, kan va relevant. 

41 nyanser av sköna nerver

Såtteh, jag är alltså student igen. Med tillgång till alla databaserna!!!!!!! Äntligen slipper jag tigga min teknologkille att ta fram psykologartiklar åt mig.

Hur som, nån länkade till en the Guardian-artikel med den käcka rubriken Sexiest parts of the body revealed by neuroscientists. Ja, alltså, själva artikeln de refererar till handlar om erogena zoner. Och det tycker jag är jätteroligt. För det känns som att det är ett tema tom väldigt sällan berörs på något vettigt sätt. I boken Sexualitet och hälsa av Birgitta Hulter står det exempelvis:

Beröring av penis och vulva hos en sexuellt oengagerad människa känns som just beröring, under det att samma beröring av en sexuellt stimulerad person ger en sexuell känsla beroende på svullnaden i vävnaden
Svällkropparnas blodfyllnad har en avgörande betydelse för att förnimmelser ska upplevas som sexuellt njutbara.

Och jag blir helt nnngh. Varför då? Jag har sett andra liknande beskrivningar på fler ställen och alla är sådär "om A så är det inte sexuell beröring, om B så är det sexuell beröring". Man ba "men vad är sexuell beröring?!??!". Ja, och så finns det närliggande fenomenet, nämligen frasen "många sköna nervtrådar" som motiverar varför man ska smeka någon särskild del av kroppen. Jag blir helt förstörd. Vadå "sköna nervtrådar"??!?! Eller bara att säga att det finns mycket nerver och att området är känsligt, och därför bör smekas för skönt sex. Slår jag armbågen i saker så är det också nerver och känsligt, men inte fan är det nån som försöker använda det för att motivera armbågessex. Och alla dessa människor som försöker förklara analsexets vara eller icke-vara med nervbanor struntar blankt i att förklara kyssar med samma logik. Argh! Jag blir knäpp! Varför upplevs viss beröring som sexuell och annan inte?! Varför anses vissa områden vara erogena och andra inte!? Vad är en skön nerv?! Varför vill ingen prata om det med mig?!

Nu vet jag ingenting om personerna bakom artikeln eller Cortex som tidskrift, men jag tänker att det är rätt svårt att fucka upp att göra en enkät och räkna ut medelvärden. Så det här är nog i värsta fall mer intressant än en webbenkät på Aftonbladet, och kul sak att diskutera runt. Det här är alltså någon form av studie där man har bett folk att betygsätta 41 olika kroppsdelar efter hur sexuellt stimulerande (alltså, erogena) de upplevs. Sen har man försökt fatta vad det säger om erogena områden och hjärnan.

Det fanns en hypotes som man ville testa. Ni vet hur det finns olika delar av hjärnan som registrerar och bearbetar känselintryck från olika delar av kroppen? Man tänkte att de områden som är erogena är de som i hjärnan avbildas närmast könsorganen. I så fall borde fötterna vara väldigt erogena, och visst stöd kanske fanns i att fotfetisch är en väldigt vanlig fetisch. Fast då gäller det ju mer att titta på fötter, och inte att få egna fötter smekta. Nåväl. De har i alla fall frågat väldigt många människor och kommit fram till att poängsättningen är väldigt lik oavsett hur man valt att dela upp informanterna (kön, hudfärg, härkomst, ålder, sexuell läggning). I slutändan hamnade fötterna långt ner på listan. Och armbågarna är verkligen i botten, trots att det gör svinont att slå i dem. Slutsatsen blir att eftersom det verkar vara så lika poäng människor emellan så borde det nog finnas neurologisk grund för vilka områden som känns erogena. Dock vet man inte exakt hur, även om de föreslår några förslag.

Jag tänkte hur som helst att lämna er med listan över mäns och kvinnors poängsättning när de hade följande kroppsdelar att ta ställning till. Diskutera, i grupp eller rakt ut i etern, om det är nånting som känns intressant.

The 41 body parts were reported in approximate ‘body height’ order, and consisted of: Front of Body: forehead, eye and temple, nose, cheeks, mouth/lips, ears, front of neck, shoulders, elbows, wrists, hands, fingers, breast, chest, nipples, stomach, sides, bellybutton, pubic hairline, hips, clitoris, vagina, penis, scrotum, perineum (listed with an explanatory note specifying ‘area between genitals and anus’), inner thighs, outer thighs, knee caps, ankles, foot, and toes. Back of Body: head and hair, back of neck, shoulder blades, upper back, lower back, buttocks, back of thighs, behind the knees, and calves/back of shins.

PS. De som märkte det uppenbara som saknades på listan kan gå och läsa den här Salon-artikeln. 

Relationer och öppenhet... alltså, inte som ni tror

Man pratar ofta om att personer som ingår parrelationer borde vara bättre på att förhandla om vissa saker innan problem uppstår. Det mest klassiska är kanske var gränsen för otrohet går. Det skulle ju vara enkelt att sitta ner och diskutera det här i början av relationen, men då är man kanske upptagen med annat. Som att försöka fatta om man är ihop eller inte, till exempel. Eller att gosa ihop sig i en liten bubbla och helt ignorera möjligheten att livet någon gång kommer gå vidare från denna nyförälskelse. Så man snackar aldrig genom sina förväntningar på den andre, och ett år senare slänger man porslin i marken över att ens partner har sovit i samma säng som en kompis.

Jag har sett många exempel på vad man skulle behöva diskutera så tidigt som möjligt. Exklusivitet är nog det vanligaste, men även till exempel detta med att skaffa barn dyker upp. En grej jag tycker man borde prata mer om är hur mycket och för vem de inblandade tycker att man ska kunna berätta om relationen. Hur mycket är det okej att berätta om relationen för sina vänner? Hur mycket om den andres känslor och sexualitet är det okej att lämna ut?

För det här är faktiskt både känsligt och svårt. När jag hört mina vänner berätta att deras partners inte vill att de snackar om relationen har jag ofta hört varningsklockor om att relationen inte verkar särskilt sund. Å andra sidan förstår jag att saker man gör med och berättar för sin partner kan vara sådant man inte vill lämna ut till hela kompiskretsen, och särskilt inte att någon annan lämnar ut en. Väljer jag att berätta en rolig sexanekdot lämnar jag ut min(a) partner(s), berättar vad man själv gillar lämnar man ut vad ens partner(s) gör. När det gäller sex och relationer är det svårt att bara berätta om sin del.

Jag tycker det är intressant hur lite det verkar diskuteras. När det är stor skillnad på de inblandades spärrar har jag mest sett det hanteras med att man inte diskuterar frågan överhuvudtaget, och alla låtsas att den pratglada partnern inte alls för alla sina vänner berättat om den gången som hen gick upp mitt i sexet och krävde tandborste. Och just som den pratglada partnern i de flesta sammanhang vinner jag på att dessa gränser aldrig diskuteras. Men helt ärligt så borde man diskutera det här lite mer. Det handlar i slutändan om tillit och trygghet, rätt viktiga saker i en relation.

Säkrare sex bortom penetrationsnormen

Jag har nu börjat på masterutbildningen i sexologi på Malmö Högskola. För allmänheten kommer det att innebära följande.
1) Varannan torsdag kommer jag sannolikt ha tid för frukost eller middag i Malmö, om nån vill ses.
2) Jag kommer blogga om sex.

På vår allra första föreläsning igår kom vi in på att prata om sexuella script. Sexuella script är helt enkelt vilka "manus" man följer i sex och relationer. Man vet ju att det förväntas att man gör saker på ett visst sätt i en viss ordning. När jag intervjuade kvinnor med vestibulit för min examensuppsats var det flera som var inne på spåret att de hade svårt att inleda sexuell kontakt överhuvudtaget för att de visste att flört leder till kyssar, kyssar leder till hångel, hångel leder till petting, petting leder till oralsex, oralsex leder till samlag där vaginan omslutar penis. Personer med vestibulit kan ofta inte ha vissa typer av sex smärtfritt, men vestibuliten i sig är inte i vägen för flört, kyssar och hångel. Ändå väljer många att undvika att säga A om de inte kan säga B. För man upplever att detta B förväntas om man sagt A, man vet att det blir krångligt om man försöker stanna på A eller röra sig mot C. Man vet att det finns en förväntning på hur sex ska inledas, fortsätta och avslutas.

Föreläsaren igår nämnde forskning om HIV-prevention och hur man studerat kvinnors sexuella script för att specifikt se när och hur de introducerar kondom. Jag tänkte på en grej, just gällande script, som kom med annan vinkel på kopplingen kondom och HIV-prevention. Det var nämligen först för några år sedan, när jag läste boken The Science/Fiction of Sex, som jag insåg att säkrare sex kan också handla om vilken typ av sex man väljer att ha. Det tycker jag att man borde prata mer om.

Ofta framställs alternativen för den ansvarstagande som att man antingen har sex med kondom eller inget sex alls. Man säger "jamen då kan man låta bli att ha penetrerande samlag", och kommer inte riktigt med några alternativ. Då är det klart att säkrare sex låter rätt trist för den som inte har viljan eller möjligheten till att använda kondom. Jag skulle vilja se mer förslag på trevliga saker att göra med varandra just när man pratar säkrare sex. Så att kopplingen inte nödvändigtvis är "det här är en oklar ny partner, klart jag använder kondom", utan kanske "det här är en oklar ny partner, det finns massor av saker vi kan göra!". Jag brukar alltid försöka sälja in handsex, så jag passar på nu också. Oralsex är inte riskfritt, men rejält mycket säkrare än vaginalt eller analt samlag. Gnuggsex. Män som oroar sig för att ofrivilligt bli pappor borde verkligen satsa på säkrare sex genom val av sexuella praktiker, snarare än preventivmedel.

Det finns massor av anledningar att skippa penetrationsnormen. Dels leder det till större variation och i mångas fall mer sexuell njutning. Och så aspekten jag pratar om - att många andra sexpraktiker helt enkelt är säkrare.

Det här inlägget är bidrag till Bortom penetrationsnormen, veckans tema på Fanny Åströms och genus SCHMENUS bloggutmaning. Lite på temat har jag under Malmövistelsen träffat Robert Jacobsson som passade på att intervjua mig om vestibuilit.

Dude, du glömde skämtet

Om man ska skratta åt sexistisk, rasistik, eller på andra sätt PK-främmande humor, det är en evig fråga på mitt internet. Senast var det till exempel en snubbe som skrivit sexistisk humorlista, och folk tyckte inte om den och han blev sur.

Min personliga inställning till sådant är att ja, jag skrattar om skämtet är roligt. Men ofta behöver jag inte ta ställning, för ofta är skämten inte roliga. Det är nämligen så att många glömmer skämtet när de ska vara o-PK. Det är ju lätt hänt, för att de har lärt sig att humor blir bättre om man skämtar om saker som inte är politiskt korrekta, och på vägen har de glömt bort att det politiskt inkorrekta i sig inte är skämtet.

Så det är lätt att inte skratta. "Feminister är tjocka" - jaha? "Bögar gillar schlager" - jaså? "Ryssar, de dricker vodka" - gäsp, va?

Nu tycker jag ju överlag att man ska försöka låta bli att skämta om våldtäkt och folkmord, men om man absolut måste så vore det ju trevligt om det fanns skämt i skämten. Om det var kravet skulle vi få betydligt färre härliga o-PK-tjillar med härliga o-PK-skämt. Det vore riktigt trevligt. Men på ett privat plan, liksom, okej, kör! Men glöm inte att det ska vara roligt också.

Jag har för övrigt skrivit längre och bättre om o-PK-humor förut.

PS. Jag har tydligen skrivit om typ precis samma sak förut till och med. Nåväl...

24/7-relation

Jag har tänkt mycket på detta att folk alltid pratar om att man ska älska sig själv, och acceptera sig själv, och att det är konstigt att man är mest kritisk just mot sig själv.

Det är fan inte konstigt. Det är typ det rimligaste som finns.

Tänk att du har nån person du gillar. Tänk nu att dras med den personen 24/7. Alltid. Jämt. Fatta vad lack man hade blivit, ens om man verkligen älskade personen. Man hade inte varit lack jämt, men då och då. På vissa saker personen gjorde. Å herregud.

Och så alla dumheter man själv har för vana att göra. Ens bästa kompis kanske är mer en av tre gånger som man häver ur sig dumma kommentarer, så ens bästa kompis kanske tycker man dömer sig för hårt. men man själv är med varenda jävla gång man gör bort sig. Varje gång utan undantag. Eller med undantag, och i så fall är det ännu jobbigare.

Så alltså, jag tycker det är superrimligt att jag ibland hatar mig själv, och är fruktansvärt trött på mig själv, och ser fel andra inte ser. hade ni varit tvungna att hänga med mig varje dag i snart 30 år hade ni också varit ganska lack.

Slut på sagan.

Arbetsnamn: Kaji är en jävla loser

Tänkte bara meddela att jag gästbloggat på Det heter faktiskt mangafilm igen, denna gång om att Kaji i Neon Genesis Evangelion inte är så cool som man tyckte när man var i Shinjis ålder. Varje gång jag bloggar på Mangafilm.se blir jag påmind om att jusstja, det är ingen som nånsin ger respons där. Så om ni typ bryr er så kommentera gärna!

Obs man kan också fråga saker på ask.fm!

Det är bara blunda och inte köra

Jag har på sistone läst väldigt mycket litteratur om hur man återupptäcker glöden i en befintlig relation. Jag vet egentligen inte ens varför just det blev att mönster, jag tänkte att jag köpte böcker som mest handlade om relationer i allmänhet, men nånstans hamnar alla i att berätta om par som efter många års relation inte längre har sex, och hur de kan göra för att hitta tillbaka. Det är lite olika vinklar på det här. Vissa böcker fokuserar på neuroaspekten, att hjärnan beter sig olika under nyförälskelse respektive längre relation, och vad det innebär för sexet. Vissa fokuserar på övningar för att reparera sexet. Vissa snackar om att monogami är naturligt, eller onaturligt.

Jag tycker det är intressant att oavsett bokens agenda och vinkling så finns det konsensus på att mängden och kvaliteten av sex minskar i ett fast förhållande. Att det är liksom nåt som händer naturligt och ofrånkomligt.

Det jag tycker är intressant att alla dessa böcker ser den här minskningen som nåt plötsligt och inte ens process. Det handlar alltid om "Jessie och James är ett stabilt par i 30-årsåldern. De möttes för sju år sedan när James råkade slå Jessie i huvudet med en katt och har nu bott ihop i sex år. I början hade de sex alltid, konstant och äventyrligt. När de kommer till mig klagar dock Jessie på att James aldrig vill ligga längre. James säger å andra sidan att Jessie är en galen nymfoman, och att han faktiskt inte är sugen på att ligga utan istället är sugen på att löpträna med sin nya app". Sedan följer författarens tips, terapiskildring, åsikter om monogami och äktenskap, eller funderingar om hur Jessie och James relation förhåller sig till magnetröntgen.

Vad jag tycker är intressant att så lite i dessa böcker handlar om hur man kan upprätthålla sexlivet. Jag skulle hemskt gärna vilja läsa vad man kan göra för att inte hamna på det sluttande planet, och vad man kan göra innan man glidit så pass långt ner att man inte längre kan låtsas bort problemen. Det talas inte om hur man kan bygga upp en rutin för sexet som gör att det inte prioriteras bort. Vet inte riktigt vart jag vill komma, men intressant, detta, tycker jag. Påminner också om att samtal om "var drar vi egentligen gränsen för exklusivitet" ofta kommer när det är kris snarare än i början av relationen, eller som ett pågående samtal under relationen.

***

Har för övrigt skaffat ett konto på ask.fm, ställ frågor där! Hittills blandning mellan frågespalt och trams, det är en bra kombo!