Sexlust och orgasmsug med heteroparet Emma och Mats

Jag har varit inblandad i faktiskt intressant diskussion om sex på annat håll på nätet. Det berörde bland annat könsskillnader i lust i heterorelationer. Hade väl det här om "kvinnligt viagra" som utgångspunkt. Vi kom också in på det jag pratar om i det här inlägget - att standardsexuella praktiker oftast leder till orgasm för den med kuk och inte den med fitta och JÄVLAR vad det borde påverka skillnader i sexlust. Jag kom på på en grej jag vill utveckla, gällande det.

Det kommer vara hetero, cis, och generaliserande kring en viss typ av fall. Jag vet mycket väl att verkligheten är mer komplex, men nu pratar jag inte om alla relationer någonsin, utan om en viss situation som jag ofta sett beskrivas - i litteraturen, på nätet, i frågespalter. Ca det fallet beskrevs också i reddit-texten jag länkar till från inlägget om oralsex. Jag sammanfattar det relevanta i ett fiktivt fall. Jag kommer också att likställa man med att ha kuk och kvinna med att ha fitta. 

FALL 1 Mats och Emma är gifta sedan flera år. Mats har fortfarande sexlust, men Emma vill mycket mer sällan. Mats tycker det år tråkigt att Emma inte vill ha sex med honom. Emma tycker att sex känns tråkigt och mekaniskt och önskar mer kyssar och smekningar på andra ställen än könet. 

Just detta upplägg upplever jag är väldigt vanligt. Kommentarer på detta kan bli att det är tröttsamt typiskt att det låter som att kvinnan vill ha mer kyssar och romantik. Och typiskt att mannen är den med sexlust, medan kvinna är den utan. Min poäng idag kommer vara att det egentligen är Mats som saknar sexlust i det här upplägget, och Emma den som har sexlust.

Om jag själv skulle beskriva den enskild största skillnaden mellan mäns och kvinnors sexualitet i Sverige idag så skulle det vara att de praktiker som räknas som "riktigt sex" är påtagligt mer sannolika att leda till orgasm hos män än hos kvinnor. Detta har väldigt många olika konsekvenser.

Sedan vill jag också införa två begrepp som vi ska skilja på - sexlust och orgasmsug. Sexlust är lusten till att ha sex med en partner, ge och ta, ha ett samspel. Vid sexlust ses det som nåt kul och inte en uppoffring att göra grejer som är mer sexuellt och orgasmiskt stimulerande för partnern än för en själv. Orgasmsug är att vara sugen på en orgasm men att inte vara sugen på all interaktion runtomkring. Vid orgasmsug känns det inte kuli sig att smeka sin partner när det inte ger en själv nåt som tydligt medel till orgasm.

Så låt oss gå till Mats och Emma och se hur det uppfattas när den ena har sexlust och den andra orgasmsug.

Tänk er ett att Mats har sexlust och Emma orgasmsug. Den sannolika utvecklingen är då följande.

FALL 2 Mats försöker ha sex med Emma. Han börjar smeka och gosa henne, kyssa henne, ge henne sexuella komplimanger, göra inviter, bära till sängen, försöka skapa stämning. Emma är dock inte sugen på sex, fast hon kan vara sugen på orgasm. Emmas säkraste och bästa sätt att komma är att onanera i duschen. Hon gör det i smyg från Mats så att hon kan få sin orgasm och samtidigt slippa förklara varför hon vill onanera men inte ligga med sin make.

Tänk er nu tvärtom, att Emma har sexlust och Mats har orgasmsug.

FALL 3 Ett bra sätt för Mats att få orgasm är att ligga med Emma. (Han får orgasm och på ytan ser det ju ut som att de har sex, så han slipper fundera över jobbiga frågor och förklara dem för Emma) Mats initierar samlag, men är inte sådär jätteintresserad av annat än att komma. Emma vill ha sex. Hon försöker interagera med Mats, och hon vill själv att han interagerar med henne. Smeker henne, kysser henne, gör annat än att onanera i henne. Efter ett tag blir Emma opepp på att försöka nåt mer.

Fall 1 och fall 3 är ju egentligen densamma. Ändå tolkas situationen ofta att det är Mats som har sexlust och Emma som saknar den. Det kan se ut som att Emma vill ha fluff och romantik, medan Mats vill ha sex, när Emma egentligen vill ha sex och Mats vill ha en orgasm. (Och sedan kan man ju skriva kilometer om att "fluff" nedvärderas som en mindre bra och riktig sexuell praktik och böjelse)

Vad tänker ni? 

Fritt trams och lek kring guld i äktenskap

Okej så SvD har en text där två personer intervjuat gifta par som vart gifta i 50 år. Ett citat är "Min erfarenhet är att otrohet eller polyamori är ödeläggande." och en del personer är ju såklart inte glada i detta uttalande. En har frågat mig om jag har nåt att säga. Klart jag har.

Att nån persons erfarenhet är att polyamori är ödeläggande bryr jag mig ganska lite om, även om denna person tillåts prata i SvD. Det jag tycker är ett jävligt stort problem är däremot detta babblande om att 50 år av äktenskap är eftersträvansvärt, baserat på -- vadå?

Det som hänt är alltså att två personer intervjuat 30 par som firat guldbröllop - dvs vart gifta med varann i 50 år. Och det är jättespännande förstås, jätteintressant, det är ju verkligen bra att man lyfter fram avvikande och ovanliga relationsformer! De flesta är ju inte gifta i 50 år, så det är jättevärdefullt att lyssna på dem som är det.

Sen kan man ju låta bli att bygga jävligt oklara resonemang på att vissa har varit gifta i 50 år. Och det lyckas Crafoords inte med. Som det där citatet ovan, låt oss se det i kontext:

Bland de 30 paren berättade en del om otrohet, något fler kvinnor än män. Paren hade hanterat konflikterna som följde på olika vis. För några tog det år att komma över, vissa sökte hjälp, andra hade ett slags överenskommelse om att ”privata förehavanden på annan ort behöver inte redovisas”. 

Clarence fortsätter att förklara varför han i  dag förespråkar monogami och trohet. 

– Annars sätter man stopp för den vuxna sexuella passionens utveckling. Min erfarenhet är att otrohet eller polyamori är ödeläggande.

Såtteh... det som hände att en del av paren hade såväl otrohet som överenskommen icke-monogami för sig. Och det gick ju ändå bra med projektet "vara gift i 50 år". Clarences själva tycker att parens gemensamma nämnare är resiliens, förmågan att återhämta sig från svårigheter. Det låter bra. MEN VAR I HELVETE KOMMER HOPPET TILL MONOGAMIN IFRÅN? Goddag yxskaft.

Kul i sammanhanget är förresten att denne Clarence Crafoord är inne på sitt fjärde äktenskap. Där nånstans kan man ju tycka att han kanske borde reflektera om att monogami inte funkat så jädra bra för honom, för av det jag förstått hade han aspirationen att vara mono i alla dessa och hittills misslyckats i tre fall av fyra (hur det gått i hans icke-registrerade relationer vet jag ju inte, men anar att även dessa har inte varit särskilt lyckade i att vara livslångt monogama). Men Clarence väljer att prata om 68 åch sexuell revolution istället om att monogami också liksom är ödeläggande om man ska se på hans verkliga indata.

Annan rolig sak som händer är ju detta att man tar folk i en viss specifik relationstyp. Sen tar man dem som "lyckas" med det, är nöjda etc. Sedan drar man slutsatser om att dessa personer skulle vara generaliserbara och deras erfarenheter allmängiltiga.

Har de som bara haft en enda sexpartner inte gått miste om något i sina liv? 

– Nej! Det kan låta som en moralistisk stränghet. Men även för individerna är det här nog vad vi förstår tryggt och tillfredsställande för de här människorna, säger Clarence. 

– Bekräftelsen och närheten som man kan räkna med ger trygghet och gör att man vågar mer. Och så är det positivt för hälsan, immunförsvaret påstås bli bättre, säger Gunnel.

 Det är förstås ren jävla trams att man inte skulle gå miste om något om man endast hade haft en sexpartner. En femåring som inte vet vad sex är skulle kunna förklara det för en. Det är mycket möjligt att om man gillar att bara ha en partner så finns det fördelar med att bara ha en partner, men det är klart man tappar en massa potentiellt bra (eller dåliga) erfarenheter. Fan vet ni om detta med att inte gå miste om saker med endast en partner, författarna, ni har ju båda äktenskap bakom er! Men nähej, i äkta monoluftslottanda så är det ju inte så att de ser på varandra med förtroende och tillit och ba "det tillför mig ingenting att ligga med dig, eftersom jag legat med andra".

Önskar ni själva att ni hade levt i en 50-årig relation? 

– Jaa. Man gifter sig ju med den intentionen. Sen blir ju inte alltid rätt, säger Gunnel och syftar på sitt första äktenskap. Clarence lyfter fram hur allmängiltig strävan efter att leva i par är. 

– Om vi betraktar äktenskapet som frivilligt i ett jämlikt samhälle där män och kvinnor har lika mycket makt så är det vad människor vill ha. Folk vill ha allvarliga, lust- och tillitsfulla förhållanden, oavsett om de är samkönade eller inte, säger Clarence.

Man kan förstås tacka Clarences för deras otroooooliga tolerans och acceptans i att "allvarliga, lust- och tillitsfulla förhållanden" faktisk är könsoberoende. Som vanligt sträcker inte toleransen och acceptansen till att sådana förhållanden även kan innehålla olika grader av icke-monogami. Men jaja, strunt samma, kan vi prata om detta med vilja? För som vanligt blandar man ihop dagdrömmerier och vad människor faktiskt vill göra. Båda författarna ville ju uppenbarligen inte leva i tidsrekordtagande äktenskap med sina tidigare partners, annars hade de ju gjort det.

Och visst ja, det vore ju soft att hitta "rätt" från start (läs här tidigare utbrott om att den rätte anses definitionsmässigt vara mono, dafuq), men det är typ som det här med att kvinnor vill vara hemmafruar. Det är ju rätt få som vill vara hemmafruar om det innebär halverad inkomst och hårt slit. Det är nog många som skulle vilja vara hemmafruar om det innebar att slippa jobba och bara softa. Att vilja ha livslånga monogama relationer är samma kategori som att vilja vinna på Triss, leva i ett slott, vara en alv, och annat som man gärna tänker att man vill, men för det mesta har vett att inte räkna med.

Det hära med "jämlikt samhälle där män och kvinnor har lika mycket makt" är för övrigt också ganska mycket sagostund. Men för mig ett betydligt mer intressant mål att kämpa för än att människor ska leva i statligt registrerade parrelationer i exakt 50 jordsnurr.

Så vad tänker jag om det hela? Jag tänker att man ska ge fan att dra generella slutsatser av en skevt urvald grupp. Och ska man dra slutsatser så får man väl åtminstone skärpa sig och se till att man håller sig till infon man fått från dessa 30 par, och inte till att passa på och prata om sina monogama värderingar helt plötsligt. Och så är det ju alltid roligt hur man inte kan vaska fram par som faktiskt är livslångt monogama ens till en text som hyllar livslång monogami.

Och till alla som lever i relationer som de trivs i och vill vara i - grattis! Fan va kul för er!

Väninnekörens behov av Tanja

Jag har just läst ut Utan Personligt Ansvar och det har varit nån form av intresse för att jag ska uttala mig. Så jag ska uttalar mig om det vanliga.

Vi kan börja med att jag tycker att Ester Nilsson är dum i huvet. Nu tycker nån kanske att jag saknar litteraturanalys, men jag tror ändå att Egenmäktigt förfarande och uppföljaren tillhör genren där man ska vilja ta ett fika med huvudpersonen och säga "girlfriend...". Så jag säger, girlfriend, du är dum i huvudet. 2013, när boken fick Augustpriset och allt var jag också inblandad i sån där oklar relation. Jag har full förståelse för att våndas, försöka släppa, försöka att få klarhet, få lyckorus när telefonen plingar. Men vet du vad jag gjorde parallellt med det där, Ester? Jag träffade andra! Herregud, man kan ju inte låta sig gå olagd och odejtad bara för att nån typ på två gånger fyra bokstäver inte kan bestämma sig. Är du dum eller? Hur mycket har du fått ligga i två romaner, Ester? Typ som jag får på en månad. Visst herregud jag fattar att man kan bli införd i brainfuck, men man ska ju inte släppa allt annat för det! (Och min relation gick bra till slut. Symptomatiskt. Herregud, girlfriend...) Min första professionellt hållna workshop nånsin handlade om att problemlösa genom poly. Man tog alltså frågor i Vecko-Revyn eller kända filmer och ba "dejta både Jacob och Edward, problemet löst, nästa!". Här ser jag solklart fall av självspäkning medelst mono. Skärp dig, Ester. Det är okej att älska svin, men man behöver ju inte hålla sig till ett?

Men nu ska jag skaffa lite litteraturanalys och fortsätta prata om mitt bästa ämne ligga. Jävlar vad jag inte är nere med sexskildringarna i UPA (EF minns jag inte så mycket av på den fronten). Det är klassisk pryd roman över det hela. Ester längtar efter Olof Sten (det är alltså Hugo Rask 2.0) men när de väl ligger är det liksom "han trängde in i henne" och nåt om naken hud utan blygsel. Stånd heter "fysisk reaktion". Jamen ni fattar. Och nu säger nån kanske att stor litteratur inte behöver pornografiska skildringar i minsta detalj. Problemet är bara att dessa skildringar utelämnar detaljer (och med "detaljer" menar jag här "jättestora viktigt frågor") som faktiskt borde vara lika viktiga och talande för relationen som Olofs SMS-frekvens.

Han tränger in sig i henne. Ok. Har de preventivmedel? Det nämns inte alls, nämligen. Och jag tänker att här har vi alltså ett otroget as och en kvinna med ytterst sexuellt sparsamt liv. Är det verkligen irrelevant med hur de skyddar sig? Om de inte gör det alls - vore inte det en väldigt viktig markör i relationen? Det här att Olof kan låtsas att sexet liksom bara hände? Oplanerat? När Ester förbereder sig för det egentligen väldigt planerade sexet, skulle det inte vara av värde att nämna att hon skaffar p-piller? Eller är det bara relevant att nästintill skriva ut receptet på maten hon tänker laga, och exakt vilken sort blus hon köpt? Jävla instagramsamhälle.

När Olof är på och av, vore det inte rimligt att det kanske även avspeglade sig i hans kondomanvändning? Var han ejakulerar? I vilka typer av sex de har, ställningar, praktiker, engagemang i hennes orgasm? Vi får ibland veta att samlaget var kort, men det är det enda. När det uppdagas att Olof vänstra med ytterligare en kvinna, borde inte Ester åtminstone gått och testat sig? Borde inte Ester tänkt på den rent fysiska risken Olof utsatte henne för, eller är Ester så uppe i tankar om moral och etik att hon glömt att klamydia inte alltid ger symptom?

Jag gillar romanerna. De är meditativa, det är liksom samma grej om och om igen, och det är lättläst. Jag blir invaggad i en sorts ro som passar tågresor, och så känner man igen sig själv ibland och ler lite plågat. Men det är samtidigt väldigt talande hur en roman om en köttslig passion skriver mer om vilken kött personer köper över disk, och knappt någonting alls om sexualitetens praktik. Som om sexualiteten saknade nyanser bortom ifall sex hände eller inte. Jag antar att det kan finnas någon sorts tanke med det här, att ställa intellekt mot sexualitet (vilket Ester ju oroar sig att Olof gör i hennes fall), men jag bryr mig inte om denna poäng. Jag vill veta om Ester får orgasm. Jag vill veta om Ester blir slickad. Jag vill veta om Ester oroar sig för graviditet. Jag vill att väninnekören ska ha en Tanja som kan berätta om multiresistenta gonorré. Det är okej att älska svin, men använd kondom!