torsdag, december 02, 2010

Också, inte istället.

Som ni vet så händer det allt för ofta att när man sådär feminstiskt föreslår att människor ska testa sånt som normalt hör det andra könet till reagerar människor med att hävda att man vill att män ska bli kvinnor och kvinnor ska bli män. Det är lätt inte vad jag vill, det jag vill är att människor ska få fler valmöjligheter.

Och i samband med det tänker jag "ökad beteenderepertoir, motherfuckers!".

Jag pluggar till KBT-psykolog. Det står för kognitiv beteendeterapi. Kognitiv som i tankar, man jobbar med saker som automatiskt poppar upp i huvudet och regler som styr ens liv. Beteende står för saker man gör, och vad de har för konsekvenser på kort och lång sikt. När man jobbar med det i terapi jobbar terapeut och klient med att göra tankarna och beteendena mer funktionella, så livet funkar bättre.

En av tankarna jag tilltalas mest av i KBT är att man så gott som aldrig försöker sluta göra någonting eller tänka någonting. Det är helt enkelt så att det är nästintill omöjligt att radera någonting, bara sådär. Jag kan ta KBT:s paradnummer som exempel - specifik fobi. Typ säg kackerlackor. (jag tycker verkligen inte om dem, så jag tänkte det är ett etiskt passande exempel)

När någon har kackerlacksfobi vill personen ofta sluta vara rädd för krypen. Det är rätt svårt att åstadkomma. Man tänker istället såhär - varför är det ett problem att vara rädd för kackerlackor? Jo, för när man konfronteras med en orange jävel blir man rädd, man viftar med armarna och piper som en dagisunge, man hoppar upp på stolar och bär sig fånigt åt, man undviker att resa till ställen där krypen kan tänkas finnas och gå hem till folk som har kackerlackor, man ser inte vissa filmer och Arkiv X-avsnitt där krypen förekommer... Ja, det är helt enkelt en massa saker man gör, och en massa saker man undviker att göra på grund av rädslan.

Det man jobbar på i en terapi är inte att sluta vara rädd. Man får vara precis så rädd som man behagar. Men man tar och börjar göra saker man inte gjorde förut. Brukar man alltid springa iväg när man ser ett kryp får man stanna kvar. Brukar man blunda när man råkar se dem på teve får man titta på dem. Man åker till mormor och sover över fast man vet att det förekommer äckliga vidriga djur i hennes lägenhet. Man klappar dem och fångar dem i glas. (nån annan, inte jag, nevar)

Efter ett tag minskar ofta rädslan, men det är bara en bieffekt. Det man jobbar med är att man ska kunna göra fler saker än man kunde göra förr. Man breddar sitt beteenderepertoir.

Samma tanke går genom behandlingar av många andra tillstånd. Är man deprimerad och alltid tackar nej till fest får man klä upp sig och gå på party. Tänker man alltid "han ringer inte för att han hatar mig" får man tänka ut andra förklaringar, typ att han faktiskt är på Antarktis och det är svårt att ringa därifrån. Man undersöker hur man alltid gör i en situation och lär sig att göra andra saker. Också, inte istället.

Tanken är att det gör en mer flexibel och anpassningsbar. Att man blir mindre rigid, kan hantera livets föränderlighet bättre och får ut mer av tillvaron. Att man får större kontroll över sitt liv. Ingen kommer någonsin stoppa en från att klättra upp på en stol, tro att alla som inte ringer hatar en, eller stanna hemma istället för att gå på fest. Men det är bra att kunna ta bort djuret, tänka att man befinner sig i radioskugga, eller gå ut och träffa kompisar.

Vad passande då att jag ägnar mig åt att som feminist tycka att det är kasst att så många saker häri världen är så strikt könade. Som blivande KBT-terapeut vore det närmast oprofessionellt av mig att tycka annat än att människor skulle må bättre av vara mer flexibla i sina tankar och beteenden.

9 kommentarer:

Peaches sa...

Just det, just det, JUST DET! Nu tycker jag ännu mer om dig eftersom du pluggar till KBT-terapeut. KBT is the shit.

Dvärghundspossen sa...

*S* Det finns lite paralleller med klickerträning av hundar. Istället för att tänka "buhuu, hunden litar inte på mej, litade hunden på mej så skulle han inte vara rädd för den här grejen" eller "usch, jag måste vara en dålig ledare för hunden" så försöker man träna hunden att bete sej på ett annat sätt istället. T ex gå fram till en viss grej, istället för att springa ifrån den. Det blir ofta bättre när man fokuserar på det konkreta beteendet.

Det är klart att det inte är helt jämförbart, för vid KBT så "tränar" man ju sej själv, om än under terapeutens ledning. Men det finns ändå lite likheter.

Tomas Antila sa...

Väldigt bra! men jag önskar längre text om hur man kan använda sig av kbt inom jämstäldhetsaebete.

Caroline sa...

Jag bara, jag bara nickar.

Hampus Eckerman sa...

Och jag som var så rädd för att du hade valt psykoanalys! ^^

Anonym sa...

Tja men få Feminister att inse att ingen trycker ner dom för att de har fitta utan istället älskar dem för det så blir nog allt bra. Och det är ju sant också. Sanningen brukar ju segra tillslut.
//T

Jonas Strandman sa...

Jag tycker att du är najs :)

Clara sa...

@T: Men jag vill inte bli älskad (eller nedtryckt för den delen) för att jag har en fitta. Jag vill bli älskad för att jag är jag.

Tanja Suhinina sa...

T:
Givertis är det sant att fitta ger nackdelar i vissa situationer och fördelar i andra.

JS:
Tack!