Du könade gamla värld.

Lite inspirerat av Frågan är inte huruvida Caroline ska få heta Sven.

Ett inslag jag inte tycker jag hör för sällan i feminist- eller HBTQ-kampsammanhang är det att någon, ofta en person som själv inte är engagerad i frågorna, tycker att rörelsen ägnar sig åt fel frågor. Rörelsen borde sluta bry sig om det vardagliga i moderna toleranta jämställda Sverige och kämpa för de förtryckta i omoderna intoleranta ojämställda Långtbortistan, eller möjligen kämpa för att förändra unkna gamla åsikter hos dem som bär på Långbortistans bakåtsträvande kultur i vår förnuftiga Sverige.

Jag låter läsaren själv beräkna hur många obehagliga undertoner sådana uttalanden har och fokuserar bara på vikten av små detaljer i vardagen. Ofta uttrycker sådana uttalanden att skribenten anser att allt är fixat och klart så fort det inte längre är lagstiftat att kvinnor inte får jobba inom vissa yrken eller att homosexuella inte får gifta sig. Naturligtvis är det värre att riskera att bli ihjälslagen än att riskera att bli blängd på när man går på stan, men de små händelserna påverkar, och i slutändan rör det sig om hur man lever sitt liv.

Jag tycker det är fascinerande med hur pass könad vår omgivning är på ställen där det är oändligt irrelevant. En typisk lista med roliga fakta av typen som förr cirkulerade på arbetsplatser tack vare kopiatorer och nu finns på Internet innehåller ofta den om att det finns dubbelt så många toaletter som det behövs i Pentagon, för när Petnagon byggdes planerade man separata toaletter för vita och färgade (Snopes). Numera förväntas vi alltså att tycka att det är roligt. Jag har nog aldrig sett någon skratta åt att de har två precis likadana toaletter på arbetsplatsen, fast med olika symboler på dörren. Jag har däremot sett köer vid damtoaletten när herrtoaletten varit ledig. (Johanna Sjödin bloggade om det nyligen)

Att jag skriver inlägget beror, förutom SvD-ledaren, på att jag kom att tänka på sådana uppdelningar när jag skulle köpa en tandborste på Apoteket igår och roade mig med att observera hur de valt att skylta, framför allt rubrikerna Intim, Ansikte och Man. Jag orkade inte kolla in om Man verkligen var precis samma sak som Ansikte, fast blåare, för jag var hungrig och ville hem. När jag, medan jag skrev inlägget, försökte ringa Apoteket och kolla upp mer exakt var de rätt otrevliga och hävdade att de inte kan ge ut sådan information. "Sådan information" är alltså vad som står i deras Intim-hylla. Fantastiskt.

Jag svängde förbi Enhörningen senare igår kväll, och Manshyllan är mycket riktigt en blandning av Intim och Ansikte, fast det står "MAN" på flaskorna. Och till och med jag känner att nu är det allt för små saker jag bryr mig om, men egentligen, hur jävla moget det är att köna tvål?

Och det här är bara två exempel.

Jag vet att alla redan tänkt på det här, men alla är inte alla och det är uppenbart att manstvål och tjejrakhyvlar fortfarande inte är en skrattretande tanke. Och så länge vi lever i en värld där bara kvinnor kan ha spets på sina underkläder, där Kajsa föredrar att sminka tjejer för dem kan man sminka roligt medan killar kan man bara sminka naturligt, där en brud inte får heta Sven och där man skämtar om sex i termer av "hur mycket kan du få henne att ställa upp på"... så länge tänker jag anse att det faktiskt är viktigt att engagera mig i småsaker.

Rätt råkigt, egentligen. Läs även andra bloggares åsikter om feminism, hbt, hbtq, rättigheter, de små stegens tyrani, djävulen är i detaljerna, djävulen bär pravda, män, kvinnor, apoteket, toalettskyltar, herr, dam, sexism, saker som suger

Jusstja, som tröst för kasst inlägg får ni tips om hur man förför feminister. Tack, Helena!

Lägenhet? Rum? Garderob? Plz?...

Jag ska skriva inlägg av vikt, men just nu vill jag mest bara säga att den som kan fixa etta/liten tvåa åt min kompis. Eller ett rum. I Stockholm. Och typ, för tre veckor sen. Men så snart som möjligt går också bra. Sjukt bra kompis, jag har känt henne i 22 år nu, så jag kan agera pålitlig referens.

Låt de rätta komma in

Jag har sedan igår bett människor i min omgivning att förklara Hanne Kjöllers ledare i DN igår. Ni kan också vara med och hjälpa till! Till exempel inledande meningen

Varför är invandring en icke-fråga i länder som Kanada, USA och Nya Zeeland?

Menar hon den USA där de jagar illegala invandrare (ni vet, såna där som jobbar i Anna Ankas trädgård), lastar dem i bussar och kör dem tillbaka till Mexico och bygger mur utifall att? Eller är det en annan USA? Eller så kan ni förklara vilka decennier det här rör sig om och why I'm not invited:

Under decennier har den svenska invandringen uteslutande bestått av asylsökande och deras familjer.

Jag vet att jag använder överdrifter ibland för att förtydliga min poäng, men då säger jag inte "uteslutande", jag säger "generellt" eller "de flesta" eller kanske "i regel".

En anledning till att invandring är en icke-fråga i Kanada kan vara att invandrarna bidrar till landets utveckling.

Här börjar det kännas väldigt obehagligt. Jag ser hennes poäng, men när hon vill låta som att hon med sin åsikt vill hjälpa invandrarna samtidigt som hon uttrycker sig som hon gör känns det faktiskt mest obehagligt.

Dessutom är Hanne Kjöller inte ett svenskt namn. Läs även andra bloggares åsikter om invandring, hanne kjöller, icke-fråga

Чтоб ты жил на одну зарплату!

Ett sådant blogginlägg som inte nödvändigtvis är kopplat till någon aktuell debatt, men som kan vara bra att ha här och länka till.
Till alla som hävdar att det förr gick att leva på en lön och nu inte, och det i samband med hemmafruar, barn-som-inte-får-träffa-sina-föräldrar och förtryckande feminism som tvingar båda ut i arbetslivet.

Meh. Inga nya tekniska prylar eller möbler bara för att det går, inte köpa nya kläder och accessoirer utan använda de gamla år efter år, låta ungarnas kläder gå i arv mellan syskonen och i bekantskapsgränsen, skaffa mindre lägenhet, glömma utlandssemester eller -klassresa, laga mat hemma och inga snacks eller läsk utom på särskilda tillfällen, lära sig stoppa strumpor... ja, och några åtgärder till. Då är man sannolikt nere i en lön, som förr. Och levnadsstandard som förr. Bara att köra!

Nämenbuhu, jag vill ha samma standard som familjer med två föräldrar som jobbar, fast med hemmafru! Läs även andra bloggares åsikter om det var bättre förr, ju förr desto bättre, levnadsstandard, feminism, hemmafruar, hemmafru, lön

Killar är världens bästa kön

Anna har bett mig att skriva om fenomenet "tjejer som skryter om att de bara har killkompisar". Jag tycker att det är utmärkt initiativ att be mig att skriva om saker, så om nån önskar någonting är det bara att fråga. Jag lovar ingenting.

(fig. 1) Representativt filmgäng

Jag tycker inte att det är särskilt uppseendeväckande eller intressant om en tjej mest umgås med killar. Intressant blir det när tjejen får det att låta som någonting att vara stolt över, och riktigt intressant är det för att det verkar vara någon sorts mönster.

Jag känner mig trött när jag hör en tjej stoltsera med att hon bara umgås med killar som inte är som tjejer, men jag känner också igen mig. Jag har varit där, glad att slippa läskiga tjejgäng och kvinnerier, glad att ha accepterats av grabbarna. Jag minns inte när det gick över, men numera känner jag ingen extra stolthet över att jag har lyckats vinna en persons vänskap bara för att personen råkar vara flera stycker och grabbar. Det var ingen plötslig insikt som fick mig att växa upp och sluta tycka att killgäng var det mest åtråvärda som fanns i det sociala livet, det var en långsam resa med små steg.

Kanske upptäckte jag en gång att tjejer inte är som på film, och tjejighet i gäng inte behöver innebära konstanta ytlig- och våpigheter. Helt enkelt att jag faktiskt inte är den enda kvinnan i världen som är smart, intressant, rolig och värd att umgås med. En av askerna jag vill säga till one woman one of the guys-pridetåg är att de kanske skulle fundera över sin kvinnosyn. Dels bara för sakens skull, och dels kommer man kanske upptäcka att man faktiskt kan umgås med dem om man inte antar att de är förrädiska hyndor som snackar bakom ryggen på en. Ni vet, det skämtsamma pro-bi-uttalandet, att man inte ska nöja sig med halva mänskligheten? Det funkar med vänner också.

En annan upptäckt, som har kommit av att jag umgicks med killar, är att killar inte är så jävla häftiga. Visst var mina killkompisar kul att hänga med, men det var inte för att de var killar utan för att de var mina kompisar. Många killbekanta jag fick på köpet var helt ointressanta. Inte för att de var killar, utan för att de var ointressanta. Helt ovärda att kämpa för att få hänga med och sedan vara stolt för att de var faktiskt killar. Genom ens uppväxt har man som tjej skolats i att man var lite häftigare om man var med grabbar, och sedan insåg jag att verkligheten inte var som, ja just det, fiktion. Med tanke på hur "bli accepterad av hanarna" har alltid framställts som en social seger är det inte konstigt att många tjejer tokhävdar att de var pojkflickor som små eller att de är en av grabbarna nu, men verkligheten är inte en ungdomsbok om häftiga kids som löser brott.

Någonting som jag tycker kan slå mot en efter ett tag av umgänge i manlig miljö och med manliga kompisar är det där med grabbighet. Det ingår i bilden av "hur män umgås" som både män och kvinnor mer eller mindre köper, och till att börja med kan just det vara lockande. Det är inte så jävla snällt och PK hela tiden, det är rått och man känner sig tuff och som en av grabbarna tills det blir allt för uppenbart att man inte riktigt är det. Jag menar inte att alla grabbgäng och grabbmiljöer får någon gång den enda tjejen att vakna till och känna att nu har det generaliserats nedvärderande om kvinnor en gång för mycket (och när hon säger ifrån få svaret "vadå, du är ju inte en tjej" på ett sätt som visar att hon förväntas tacka) men det händer mer i killgäng än tjejgäng.

Tillbaka till tjejer som pratar om att bara umgås med killar som om det var nåt att vara stolt över. En ganska otrevlig följd är att man ofta ser sin plats som Tjejen i Gänget (fig. 1) som någonting exklusivt och det uppstår problem när en annan tjej dyker upp. There can be only one, och dessutom är man kanske inte så positivt inställd till kvinnor till att börja med om man inte vill umgås med dem. Det är inte särskilt sympatiskt.

Umgås med vilka du vill, även om jag personligen skulle tipsa på sympatiska människor av mer än ett kön (ja, kön spelar roll, för det spelar roll för uppväxtvillkoren och erfarenheterna), men tänk på vad du egentligen säger när du väljer bort halva mänskligheten. Och inte vilken halva som helst, utan din egen. Försök inte dra den om att du inte känner samhörighet med andra av ditt kön bara för att du har samma könsorgan, uppenbarligen känner du avsmak mot andra av ditt kön för att de har samma könsorgan och det är precis lika generaliserande, men betydligt mindre sympatiskt. Försök att tänka ett varv till och inse att du kanske inte är den enda kvinnan som inte känner någon lust till kuddkrig, manikyr och backstabbing, så det kanske går att umgås med kvinnor på andra sätt. Försök att inse hur mycket självförakt du utstrålar när du talar nedvärderande om gruppen kvinnor.

Det är dumt att välja bort halva mänskligheten.

Intressant, det tycker i alla fall Anna. Läs även andra bloggares åsikter om kvinnor, mön, killar, umgps med killar, grabbighet, killgäng, gäng, att vara en social varelse, fördomar, generaliseringar, självförakt, kvinnoförakt, pojkflicka, en av grabbarna

Warning: if you see this man...

Grabben lär bli bloggosfärhjälte utan min hjälp, men jag måste ändå posta.

Från insändarsidan i dagens DN

Läs även andra bloggares åsikter om love bergström, killar din mamma varnade dig för

Hon gör sin egen historia sann?

Saxat från baksidan av senaste Bang, Feministisk Mötesplats kursprogram för hösten.

De tar verkligen emot att fråga om en kvinna jag inte känner har blivit våldtagen, och det tar emot att låta hennes kredibilitet hänga på det, men vi har pratat om det förut. Det är relevant. Nån som vet vad är dealen?

Idiotsäkerhet

Ett flygplan kraschar på en öde ö och bara en flygvärdinna överlever. Hon hittas av ett par kannibaler som säger att de kan låta henne leva om hon har sex med dem. Flygvärdinnan säger "okej, men använd de hära för att jag inte ska bli gravid". Så gör de som planerat och dagen efter blir hon räddad tillbaka till civilisationen.
Några månader senare möts kannibalerna igen, och den ene säger till den andre, "du, jag tar banne av mig den här nu, så får hon väl bli gravid då!".
- Kasst skämt

Jag har tidigare bloggat om vardagsinkompetens man möter hos vårdpersonal när man kommer in på ämnet preventivmedel, och nu kom jag att tänka på ett fantastiskt tillfälle. Vi kan säga att det hände en kompis kompis när hon var på Huddinge sjukhus kvinnoklinik i samband med att hon slarvat bort sin spiral.

Min kompis kompis fick alltså veta att hennes spiral inte satt där den skulle för några veckor sen och skulle då komma på ett besök för att saken skulle undersökas närmare och spiralen kanske hittas. Kompis kompis hade självklart använt kondom sedan dess, men man kan säga att det hände en liten olycka, så min kompis kompis bad om att få göra gravtest.

Vårdpersonalen tittade på min kompis kompis och sa "vadå, har du inte skyddat dig?". "Jo, jag har använt kondom, men..." sa min kompis kompis. "Ja, men då borde du inte vara gravid" sa vårdpersonalen med vårdpersonalauktoritet i rösten.

Nähä. Men dåså. Va bra.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om kondom, vårdpersonal, inkompetens, preventivmedel, graviditetstest, min kompis kompis

Attackera och gå på, det kan löna sig!

Elin har skrivit på Aftonblandet.se om den idag hajpade undersökningen som visar att ungdomar har sex på internet (på min tid hette det minsann cybersex eller c6). Det är intressant, för att inte säga talande, att bland de sju kommentarerna som har hunnit komma in finns det redan en som visar att inte alla i vårt samhälle har begripit vad "se men inte röra" kan betyda:

Elin Grelsson...Herre Gud man blir ju rent ut sagt tokig på artikeln du skriver. Har du kollat snyggast.se? Unga tjejer som visar upp sig halvnakna...ofta tjer i åldern 13 till 14 år. Tycker du det är okey? Jag tycker inte det. Var är föräldrarna? Har dom inget ansvar för vad deras unga döttrar gör på nätet? Sen anklagar man snuskgubbar för att dom attackerar dessa unga tjejer. Du borde nog tänka efter vad du skriver Elin.

-man, 39

Ja, man, eh, anklagar folk som attackerar folk. För det är liksom olagligt att attackera. Man har faktiskt rätt att slippa bli attackerad ens om man är en ung tjej som är sexig på nätet. Tänka sig.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om elin grelsson, nätsex, snuskgubbar, unga tjejer, flås, våldtäkt

Rå jargong

Ett tema som jag fastnade för i sammanhanget som rör föregående inlägget (attraktionsdiskussionen, alltså) är "rå jargong". Dels för att det är närliggande till Bad Boys vs Nice Guys-diskussionen som aldrig slutar vara min lilla guilty pleasure, dels för att jag tycker det är fascinerande hur det verkar finnas många människor som likställer "prata sex" med "rå jargong". Jag tycker att "rå jargong" är bland det mest larviga och avtändande jag vet i samtalsväg. Vettigt sexsnack är både intressant och faktiskt sexuellt attraktivt. Vi tar mer om det sen.

För mig är det uppenbart att det finns skillnad på sexprat som är "rå jargong" och öppet sexprat som inte är det. Samtidigt kan jag inte riktigt sätta fingret på vad skillnaden skulle vara, och då ringer min moralism-varningsklocka och påminner mig om att bara för att jag tycker det finns en gräns betyder det inte att gränsen är universell och allmängiltig. Det är som pornografi och erotik, jag kan göra skillnad på dem två, men jag skulle inte förvänta mig att någon annan drar gränsen på samma ställe, och jag skulle aldrig hävda att det finns principiell skillnad mellan dem i en debatt.

Men jag försöker åtminstone sätta fingret på skillnaden för mig själv.

FAIL: "schyssta pattar!"
WIN: "hon har riktigt snygga bröst, faktiskt"
Det här är bara ett exempel, men det hänger mycket på ordvalet för mig och det är inte helcoolt med objektivitet och så. Alltså, vilka ord man uppfattar som nedvärderande och okej är ändå rätt personligt. Jag kör själv på kuk-fitta-knulla och jag vet att en del tycker att det är lite väl hårt. Samtidigt skulle jag själv ha svårt för nån som refererade till mitt könsorgan som "mus". Så det här är verkligen... ja, inte särskilt objektivt nånstans.

FAIL: Att man pratar om att man knullar någon.
WIN: Att man pratar om att man knullar med någon.
Man kan inte riktigt dra meningar ur sammanhang, men om helhetsintrycket är att sexskildringen handlar om två av varandra oberoende kroppar får det inte Tanja godkänner-stämpeln.

FAIL: Den som pratar är uppenbart obekväm med ämnet, tycker att sex är nåt att per automatik skratta åt, behandlar sex som en aktivitet helt separerat från övriga livet och uppenbart upplever orden som används som laddade.
WIN: Den som pratar är bekväm med ämnet, skrattar inte åt sex om det inte är roligt, behandlar sex som en naturlig del av livet och ha inga problem med att använda de ord som krävs.
Å, det här var ju en exakt lista på saker, ja. Det där med att oprovocerat skratta åt sex är någonting jag har stora problem med, men det behöver ju naturligtvis inte röra sig om "rå jargong" - det kan vara "fniss slida fniss" istället för "höhö FITTA höhö". Båda är lika enerverande.

FAIL: Nåt halvolkart med att syftet är ett dumt syfte som att göra sig lustig på nån annans bekostnad, höja sin status på ett puckat sätt eller fördöma andras preferenser.
WIN: Nåt halvoklart med att syftet är ett vettigt syfte, som att det är intressant att prata om en ändå rätt stor del av livet, erfarenhetsutbyte, anekdoter som är intressanta inte bara för att de handlar om ligga utan för att de faktiskt är intressanta, tips.
Jag säger ju att det är halvoklart. Men känns ändå rätt centralt. "Rå jargong" är inte särskilt konstruktivt, även om det förstås fyller viktiga funktioner.

FAIL: Signalerar att den som pratar är kass i sängen.
WIN: Signalerar att den som pratar inte är kass i sängen.
Duuuuh. Men på något sätt tänker jag "rå jargong" vara begränsad till ganska få aktiviteter som beskrivs ganska onyanserat. Tanja approves-sexsnack tyder på att den som talar har åtminstone grundläggande förståelse för sexualitetens nyansbredd och omfång.

Och så någonstans det där med objektifiering som jag verkligen inte kan sätta fingret på.

Ser man på WIN-listan är det noll konstigt att jag tycker att förmåga att prata sex är en attraktiv egenskap. Man signalerar att man är bekväm med sexualitet. Man signalerar att man kan kommunicera kring det. Man signalerar att man vet vad man gör när man får till det. FAIL-listan är nog lika uppenbart avtändande. Det känns fortfarande uppenbart att det är skillnad. Men jag kan fortfarande inte riktigt precisera.

Några åsikter?

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om rå jargong, sexsnack, sex, sexualitet, win, fail

Tillbaka till evolutionen

Jag sitter och läser Pelle Billings blogg med kommentarer och har så svårt så svårt. Det diskuteras attraktion (här, t ex). Attraktionsfrågan dyker då och då upp i feministiska samtal, men för antifeminister verkar den vara väldigt central.

Jag har så svårt för det för jag känner inte igen mig i hela "kvinnor är privilegierade på köttmarknaden"-grejen. Men jag kanske inte känner igen mig för att jag är blind för mina privilegier. Eller så beter jag mig okvinnligt. Eller så umgås jag i fel miljö, jag är ju själv först med att erkänna att jag och krogen inte har med varann att göra. Jag känner inte igen mig, och jag stör mig när det står att kvinnors preferenser är si eller så när det är preferenser jag aldrig sett förut eller möjligen känner igen från min lista på avtändande saker, men jag kan ju inte heller uttala mig generellt utifrån vad jag själv vill ha.

Och så evolutionen. Jag har ett gammalt inlägg om ett av mina problem med evolutionstänket, jag länkade till det redan i förra inlägget, men det är bra så jag gör om det. Problemet, för er som inte kan med bilder på Zac Efron, är att amatördarwinister verkar väldigt ofta tänka i riktningen "det är så nu alltså var det så förr", och det är inte så evilutionen funkar.

Men det kanske ännu större irritationsmomentet är när två egenskaper som förut kunde ha tänkts vara var en och samma är numera rätt av varandra oberoende. I det legendariska förr behövde kvinnor män som kunde skydda och försörja avkomman, t ex. Det sköttes, enligt legenden, av alfahannar som hade status och muskler. Status och fysisk styrka hängde ihop. Hävdas det. Av det kan man ta två slutsatser om moderna kvinnor, om man nu antar att allt jag just sa om status och styrka stämmer. Ett är att kvinnor gillar starka män med muskler. Två är att kvinnor gillar män med status. Är man en antifeministdebattör i en diskussion om vad kvinnor vill ha är det tydligen fritt fram att välja, beroende på vad det är man själv saknar. Är man otränad och plufsig är det muskler honorna dras till, t ex. Det verkar i alla fall vara någon sorts oskriven regel.

Man brukar förresten även blanda in aggression, alltså att förhistoriska kvinnor som låg med starka, aggressiva män med status fick avkomma som överlevde mer än andra tack vare sina pappor.

Och jag tror inte att jag någonsin hört någon biologist säga att en av egenskaperna som kvinnor dras till rent biologiskt sådär är att mannen verkar vara ett bra ligg.

Jag vill prata attraktion. Men jag vågar inte riktigt. Jag vet inte riktigt var jag ska börja, och hur jag ska orka bemöta ogenomtänkta kommentarer om att jag ska sluta tro att jag vill ha mjukismän, för min livmoder vill ha en man som inte frågar mig om jag vill ha sex. Har ni några uppslag? Ni kan i alla fall börja förklara hur folk som tror att det är fritt att välja vilka egenskaper moderna kvinnor attraheras av tänker.

Tillägg 11/9: Relevant artikel frn Newsweek. Tror det var den som refererades till nånstans i DN häromveckan.

Det här var ganska heteronormativt skrivet, ba så ni vet att jag vet. Läs även andra bloggares åsikter om evolution, evolutionism, biologism, attraktion, alfahane, förr, dejting

Jag söker förresten fortfarande lägenhet! Etta! Stockholm! Gärna åt Tyresöhållet! Hjälp!

Modern forskning finner svaret på gåtan om varför dinosaurier dog ut

Jag vet att det här inte är så upphetsande och lite odl, men jag måste kommentera en sak med den för världens välbefinnande inte helt nödvändiga skribentens Malin Wollins uttalande om en ammande man.

Det är sån här idioti som gör att jag vill slå kvinnokampen rakt på äggstockarna och gå tillbaka till hemmafru, hustrun äter rester i köket när mannen har ätit färdigt. Plötsligt vill jag tillbaka till en tid då jag inte hade rösträtt och måste gifta mig för att överleva. Jag vill tillbaka till ett könsuppdelat samhälle i protest. Om jag måste välja mellan Ragnar och ett liv i ett mansfängelse så väljer jag ett liv där jag är förtryckt för att jag är kvinna. Om obstinate Ragnar ska börja amma vill jag inte vara med längre.

Om jag lever i hundra år så kan jag inte komma på något så avtändande som en ammande karl.

-Här!

Jag tycker alltid att det är lite intressant när folk börjar använda "jag tycker det är osexigt" som argument i vad som helst som rör jämställdhet eller genus. Lite relaterat till det här. Och känns lite evolutionistiskt också, sådär skönt "aaaah om alla börjar göra så kommer ingen tända på varann och då kommer alla bara dö ut!!!". (självreklam, men jag skrev ett bra inlägg om vad jag tycker om evolutionism förut)

Som nån smart människa vars blogg jag läser påpekat - Wollin kan gärna flytta till ett land där kvinnor är superförtryckta, det finns gott om sådana.

////

Tillägg 10 sep
Jättebra inlägg på temat naturligt/onaturligt och sexigt/osexigt.

I is fashion icon!

Stockholms psykologstudenter har ett fanzin som heter Oxytozine. Jag har inget med det att göra utom att jag för sjukt längesen lovade att illustrera och sen inte riktigt hörde av mig. Jag skäms.

Nåja, jag fick just ett nummer i brevlådan, och hihihi....

Den där längst ner i mitten är ju min tröja! Alltså, inte som i "jag har en likadan" utan att jag har gjort en sån själv! För jag tyckte det var en kul idé. Här, bild!

Nöjesguiden. Ahhh, det var trevligt att vara ung, snygg och photoshoppad!

Hihihihihi. Min Skinnertröja. Hihi.

PS.

Okänd eller ökänd?

Jag har på sistone gått ett steg längre i att läsa antifeministbloggar och börjat kommentera hos Pelle Billing. Jag tycker hans inlägg ofta är vettiga, däremot finns det ett stort antal puckon i kommentarerna. Jag försöker lyssna så gott jag kan, men när de är uppenbart helt ointresserade av vad jag har att säga orkar jag inte riktigt tjafsa.

Hur som helst, har Billing postat ett gäng inlägg på temat manlig sexualitet. Här är det första och jag håller verkligen med originalinlägget. Sedan kom en kommentar som jag ville svara på så jag gjorde det och har numera blivit upplyst om att dagens unga tjejer inte alls är blyga som de kanske var på min tid. Men Anders och jag fick ihop ett hyggligt samtal i alla fall.

Det det rör sig om är att Anders påpekade att män som inte får ligga framställs inte särdeles positivt i media. De hånas, de skrattas åt, de ses som löjliga och patetiska och man kan göra en hel komedi med temat "titta, en 40-årig man som aldrig fått till det". En tonårspojke som runkar gör det typiskt aldrig för att det är skönt utan för att han inte får ligga med en flicka - har man the real deal behöver man ingen fröken Höger, och har man inte the real deal är man inte riktigt en riktig man. Jag håller helt med om att män som inte får ligga framställs ensidigt och ovänligt.

Det jag ville uppmärksamma är att visst kan man ju se det som positivt att tonårstjejer slipper vara humorobjekt på samma sätt, men å andra sidan beror det på att sprängkåta men oknullade tonårsflickor inte får synas i närheten av lika mycket som killar i motsvarande situation. Tonårsflickor beskrivs sukta och vara olyckligt kära, inte toksurfa porr och bli påkomna av en förälder som sedan har ett uppbyggande samtal om "jag har också varit ung" och donerar några sönderlästa porrblaskor till dottern.

När kåta killar i yngre puberteten framställs positivt är de lite naaaaaaw-gulliga och det är sådär coming of age-romantiskt, när kåta flickor i tidiga puberteten framställs positivt är de nymfetter.

Jag skulle kunna konkretisera med ungdomar som inte får ligga i några sidor till, men det jag är ute efter är det generella som säkert finns beskrivet kortfattat och bra av någon filosof i en skrift jag inte har läst - ska man tala synlighet är det inte bara på vilket sätt man syns som är det intressanta utan även om man syns över huvud taget. Det känns som båda sidorna i debatten - om man kan tala om feminister och antifeminister som två olika sidor - missar det ganska ofta. Nej, just det könet framställs inte negativt i just det sammanhanget - men framställer man det könet i det sammanhanget över huvud taget?

Jag befarar tyvärr att även om man lyckas ta det steget kommer diskussionen kansek ändå inte röra sig framåt eftersom sidorna kommer börja bråka om vilka det är mer synd om.



Jag avslutar med en låt av Zemfira, här till videomaterial från Utena. Den heter Созрела (Har mognat) och handlar om en tonårsbrud som ingen vill ligga med som sitter på sitt rum och onanerar. Alltså, Zemfira. Allså, så jävla den artisten som mest av alla gjorde min tonårstid uthärdlig.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om feminism, antifeminism, feminister, antifeminister, synlighet, diskurs, nucka, oskuld, förlöjligande, naaaw, porr, pubertet, zemfira

Inte för att vara en sån, men jag letar fortfarande etta-tvåa i Stockholm åt en kompis! Klart ni har en!

Redan de gamla grekerna pratade klassisk grekiska - det var bättre förr!

En liten fågel har viskat i mitt öra att folk är upprörda för att en bloggande fjortis har bloggat på YouTube och valt att inte profilera sig som intelligent. Människor är tydligen oroliga för mänsklighetens framtid och ojar sig över nån sorts sjunkande bildningsnivå och att inte alla andra kan just det de själva tycker är allmänbildning, och framför allt inte på sju europeiska språk varav tre döda.

Jag tycker så illa om sådant att det finns inte. Till och börja med alla katastroftankar om att världen är på väg i ett puckokrati, alla bara blir dummare och det var bättre förr. Vilket jävla förr? Alla som förfasas över den allmänt sjunkande bildningsnivån, vad jämför de med? Ja, det finns sjukt intellektuella texter från förr. Tror vart är världen på väg-folket att alla satt och läste dem bara för att de fanns?

Andra irritationsmomentet är att människor som ställer till med en scen varje gång någon visar tecken på "nya tidens idioti" är, i min erfarenhet, inte själva så bildade att det stör. Det är oändligt sällan jag hör "riktiga intellektuella" dra långt gående slutsatser om den allmänna allmänbildningen utifrån att någon i deras sällskap just erkänt att hen inte vet vem Tarkovskij är, jag har hört många pretto-wannabe-gymnasieintellektuella hålla på sådär. Om min observation stämmer kan man tänka fram flera olika sannolika förklaringar. Dels har riktiga intellektuella förmodligen bättre saker för sig. Dels behöver riktigt bildade människor kanske inte riktigt hävda sig så fort de får chansen mot nån stackars sate som råkat avslöja ett hål i sitt inre bibliotek. Och dels tror jag att människor som vet mycket inser också att kunskap inte är gratis, att det kostar att få det, att det är nåt man väljer att skaffa sig och kan alltså välja bort.

Jag hade själv en ögonöppnande erfarenhet våren 2005. En grupp på fyra- jag, en jämnårig tjej Tove, och två några år äldre killar - skulle skriva ett kort spex. Killarna var på prettodrygt humör och jag hade kul och ville dessutom jättegärna att de skulle fatta att jag var cool och bildad. Spexet skulle innehålla en massa mer eller mindre aktuella mediepersoner, tyckte grabbarna, bland annat Linda Skugge och Helge Fossmo och Simone de Beauvoir. Det var då det uppdagades att Tove inte visste vem Simone var och jag och grabbarna reagerade med dissande förvåning. Tove undrade när hon skulle lärt sig om vem Simone de Beauvoir var och vi föreslog typ gymnasiet eller högstadiet eller nåt. Tove svarade då, något defensivt med väldigt rakryggat för den situationen, att på den tiden tränade hon gymnastik tusen timmar i veckan.

Och jag kan tyvärr inte säga att det var direkt då jag fattade hur puckad jag var som hävdade mig genom att dissa Tove, men det var den händelsen som så småningom sjönk in under huden så pass att jag insåg att den tiden jag lade ner på att bli bildad var tid jag inte lade ner på, ja, exempelvis träning. Att jag var hyfsat bildad, men Tove var stark, smidig och snygg, och visst kan man tycka att kroppslighet är ytligt och inte lika högstående som intellekt, men mens sana in corpore sano. Det handlade om prioriteringar, vi båda hade valt bort någonting, och även om vi båda säkerligen kände att vi valde rätt kunde man inte prata om att valen var bättre eller sämre för någon annan än just mig och Tove som individer. (Det är här Petter håller käften om att han minsann tränade alla pass i veckan men kan ändå recitera poesi vid passande tillfällen)(Jag kan förresten tillägga att jag har haft nöjet att lära känna Tove närmare över åren som gått och kan inte säga annat än att hon är en grym och bright tjej som jag har oändlig respekt för, och jag hade varit ett pucko om jag inte hade mognat och slutat se ner på folk på puckade grunder)

Vad som hör till almänbildningen är känsligt, vad man ska förväntas känna till är oklart, inte minst om man till exempel är ung stockholmska med pretentioner på att vara en sån som vet saker, och måste förhålla mig till både klassisk bildning och koll. Ska jag på min generöst tilltagna fritid satsa på Stravinskij eller Yelle? Ska jag förvalta mina ryska kultursidor genom Khlebnikov eller ryskspråkiga bloggosfären? Ska jag sätta in mig i samlad filosofisk visdom genom förstahandskllor eller ska jag hålla mig uppdaterad med feminismdebatten i dagens Sverige? Vad jag än väljer kommer jag ha stora bildningshål, helt enkelt för att jag inte hinner med allt. En sak är säker, om någon börjar förfasa sig över mänsklighetens framtid för att jag inte känner igen ett namn eller inte kan redogöra för en teori, är människan officiellt ett ärkepucko.

Om man argumenterar emot "ingen kan latin längre och det är ett stort problem, inte för att jag kan latin"-folket framstår man lätt som en Wikipedia-kramare som tycker att faktakunskap är såå 1900-tal, och jag vill jättetydligt säga att nej, jag är inte en sån. Det är nånstans här jag skulle vilja klippa in min favorit-Berglinstripp (bara för att jag har en favoritstripp med Berglin är ju ett säkert tecken på att jag snart kommer uttala mig om att bildning är bra...) som handlar om bland annat att lärare kanske ska kunna ämnen de lär ut. Sista rutan föreställer ett gäng Berglinfigurer som sitter i en datasal och en säger "man kan googla franska revolutionen!" och så googlar hen med ljudeffekten "google google".

Klart man kan googla, men man ska också veta vad man ska googla efter, och man ska kunna hantera informationen man får och bedöma trovärdigheten. Och för det behöver man så mycke faktakunskap att man kan lätt börja längta tillbaka till korvstoppningsskolan. Visst är det sjukt behändigt att kunna slå upp saker lätt, jag gör det hela tiden, men det är ofta jag känner att jag saknar utantillkunskap som jag behöver för att veta var jag ska börja söka. Ingen Wiki i världen kan koppla det jag kan koppla i huvudet. Möjligen har behovet av utantillplugg minskat, men verkligen inte tillräckligt mycket för att man ska tala om att utantillkunskap inet längre behövs. Det här gäller givetvis inom samma ramar som det jag skriver om ovan - om man prioriterar att kunna saker får man snällt ta och lära sig utantill idag som för trettio år sedan. Om man inte prioriterar att veta saker kunde man inte vilket år franska revolutionen var för trettio år sedan heller.

Jag letar förresten efter en lägenhet till en kompis. Sjukt ordentlig, skötsam och bra tjej. Stockholm, etta eller liten tvåa, andrahand. Så fort som möjligt. Jag vet att alla letar etta i Stockholm, men det är just därför man utnyttjar att man har en blogg som folk typ till och med läser.

Utantillkunskap om Tanja - Tanja har läst både latin och klassisk grekiska. Inte för att det har hjälpt det minsta. Läs även andra bloggares åsikter om intelligens, bildning, youtube, utantillkunskap, wikipedia, infosök, koll, allmänbildning, klassisk bildning, grekiska, latin, bättre förr, ju förr desto bättre, puckon, självhävdande puckon

Visst var det skitsnyggt när jag stoppade in mens sana in corpore sano? Liksom så sjukt medvetet, med latinsk fram som några kommer behöva googla och några kommer bli helt ba "oj jag kände igen det jag är så 1337" och vissa kommer typ tänka "hihi mens". Men ååååh! Så medvetet! Så snyggt!