Holstein är verkligen underlig. Det låter verkligen som om han är nykär i kapitalism. "kapitalism gör det här" "kapitalism är så" "igår tänkte jag på kapitalism".
Hoppas inte kapitalism gör slut med honom.
onsdag, januari 30, 2008
Igår tänkte jag på kapitalism
tisdag, januari 29, 2008
Kitty Jutbring är singel!
Ni kommer kanske ihåg att jag skrev om tidningen Starlet förr i tiden? (Det gör i alla fall Anna Svensson, så det kanske är fler) Senast jag skrev handlade det om att de bytte chefredaktör, men behöll spalten Fråga Kittys kille.
För några dagar sedan fick jag ett SMS om någonting väldigt viktigt för det popkulturella pusslet: "Omg. Kitty Jutbring är singel! Vad händer då med Kittys kille?"
Det stod tydligen i .SE att hennes civilstatus var "singel". Och ja, kommer de nu behålla Fråga Kittys kille?
Jag tycker i alla fall att det är en mycket intressant fråga och jag återkommer så fort jag fått svar.
För några dagar sedan fick jag ett SMS om någonting väldigt viktigt för det popkulturella pusslet: "Omg. Kitty Jutbring är singel! Vad händer då med Kittys kille?"
Det stod tydligen i .SE att hennes civilstatus var "singel". Och ja, kommer de nu behålla Fråga Kittys kille?
Jag tycker i alla fall att det är en mycket intressant fråga och jag återkommer så fort jag fått svar.
Fyra små rätter
Och det magiska ordet?..
Jag tror jag har lyckats sätta fingret på vad jag stör mig på med människor som resonerar som Pär Ström eller till exempel Yzerman i kommentarerna till mitt stora inlägg om Mansförtryck och Kvinnovälde. Ni vet, människor som säger sig förespråka jämställdhet och vilja ha samhällsförändrinmgar, men som samtidigt talar om feminismen som en ideologi som bara kämpar för jämställdhet för ena könet (!!!).
Det jag stör mig på är historielösheten i kombination med total frånvaro av tacksamhet.
Vilka tror Pär Ström har i hundra år arbetat för att han som man ska kunna prata om pappaledighet utan att bli utskrattad för sin omanlighet? Vilka är det som fört den största delen av jämmställdhetsarbetet och vilka är det som fortfarande gör det?
Visst kan man klaga, och med rätta, på att problemen ofta formuleras från ett kvinnligt perspektiv. Språk speglar och språk skapar, och just därför kan man varken vifta bort formuleringarna av jämställhetsdelmål eller avfärda kritiken mot att alla är män tills motsatsen bevisas med "det rör sig ändå bara om språkliga spetsfundigheter" (Ström, sid 83). Men faktum framstår, från vilket håll feminister än har närmat sig jämställdhet har de närmat sig jämställdhet. Och skapat ett mer jämställt samhälle.
Vilket kön har arbetat mer syns i vilka som oftast syns i samband med jämställdhet. Med tanke på hur efterfrågade män har varit i jämställdhetsfrågor och med tanke på att män har god tillgång till medierna tror jag inte på att den huvudsakliga anledningen till varför män är underrepresenterade i offentliga jämställdhetsdebatten inte att män tack vare någon sorts feministisk sammansvärjning inte har någon talan i jämställdhetsfrågor utan att de flesta som ägnar sig åt jämställdhetsfrågor är kvinnor. Och inte bara kvinnor, utan feminister.
Det här är förresten inte kritik mot bara Ström och Yzerman, och inte ens kritik mot bara män. Jag är lika kritisk mot kvinnor som sågar feminismen uta att inse hur mycket i deras liv de har att tacka feminister för. Både feminister från förr och feministerna nu, för även om det har blivit bättre finns de gamla problemen kvar. Det tar tid, det där.
Sagan om kvinnor som bara roffat åt sig fördelarna
När människor som är "för jämställdhet men emot feminismen" kritiserar den feministiska rörelsen brukar man ofta få höra att feminister bara har roffat åt sig mer möjligheter utan att släppa på privilegierna. Kvinnor vill ha kakan och behålla den kallas det. Mnja, jag tror vi har förlorat en bra bit av kakan...
Varje gång jag kommer till min ryska släkt inleds mötet med att någon man tar min resväska ifrån mig. Även om det är en väska med hjul som jag är helt kapabel att dra själv. I Sverige får jag bära mina väskor själv, vilket fungerar utmärkt. Det är förresten bra att jag klarar mig själv, för jag kan inte längre förvänta mig att min pojkvän ska spöa ner folk jag har konflikter med, jag kan inte förvänta mig att bli försörjd av någon annan än mig själv eller skattebetalarna, jag kan inte förvänta mig att mitt manliga middagssällskap betalar (det händer, men det händer minst lika ofta att jag bjuder), om jag skiljs från mina barns pappa kan jag inte räkna med att behålla barnen för mig själv. Visst håller folk upp dörren för mig, men lika mycket män som kvinnor och jag svarar med att hålla upp dörren för andra oavsett kön. Visst har kvinnor kämpat sig till nya möjligheter, men inte utan att betala.
Ström tar förresten upp Titanic och hur kvinnor och barn skulle räddas först. Ja, så var det. Och enligt Ström är "kvinnor och barn först" fortfarande en regel, i teorin. Mycket möjligt och i fallet barn berättigat, men av dödssiffror från katastrofer att döma har ridderligheten sinat. På Titanic var det bara 20% av männen som räddades, av kvinnorna var det 74%. Av passagerarna på Admiral Nachimov (1986) rädaddes 46% av de manliga passagerarna och 55,5% av de kvinnliga (för besättningen var siffrorna 85% resp 73%). Från Estonia räddades 20% av männen och 5% av kvinnorna.
Priset kvinnor betalat för att slippa ihopbuntas med barn. Säkerligen praktiskt om man ska sättas i livbåt, men i vardagen kan det nog vara rätt påfrestande. Skönt, förvisso, om man inte vill ta ansvar, men vill man kunna ta ansvar för sitt liv är barn inte vad man främst vill förknippas med.
Med sådan frihet behöver man ju nästan inget tvång!
Vidare förväntas kvinnor faktiskt gå över manssidan. Prova bara på att vara hemmafru i Sverige.
Strömnytt
Charlotte har skrivit ett bra inlägg om boken. Och Ström har intervjuats i Sydsvenskan. Jag tycker att journalistens skeptiska inställning lyser genom lite väl mycket, men det gör inte Pär Ström mer sympatisk eller förtroendeingivande. Ser man Fi som representativa representanter för feminismen i Sverige eller utlar sig om att ens " huvudtes i boken är ju inte att kritisera feminismen som rörelse" efter att ha ägnat en mycket stor del av boken åt att såga den feministiska rörelsen får man liksom räkna med att inte tas på särskilt mycket allvar.
Jag vet ärligt talat inte om ytterligare ett inlägg om Pär Ström är så intressant. Andra bloggar om: pär ström, mansförtryck och kvinnovälde, feminism, jämställdhet, kön, titanic, otacksamhet, historielöshet, perspektivlöshet, sammanhangslöshet, jag är inte feminist, privilegier
Jag tror jag har lyckats sätta fingret på vad jag stör mig på med människor som resonerar som Pär Ström eller till exempel Yzerman i kommentarerna till mitt stora inlägg om Mansförtryck och Kvinnovälde. Ni vet, människor som säger sig förespråka jämställdhet och vilja ha samhällsförändrinmgar, men som samtidigt talar om feminismen som en ideologi som bara kämpar för jämställdhet för ena könet (!!!).
Det jag stör mig på är historielösheten i kombination med total frånvaro av tacksamhet.
Vilka tror Pär Ström har i hundra år arbetat för att han som man ska kunna prata om pappaledighet utan att bli utskrattad för sin omanlighet? Vilka är det som fört den största delen av jämmställdhetsarbetet och vilka är det som fortfarande gör det?
Visst kan man klaga, och med rätta, på att problemen ofta formuleras från ett kvinnligt perspektiv. Språk speglar och språk skapar, och just därför kan man varken vifta bort formuleringarna av jämställhetsdelmål eller avfärda kritiken mot att alla är män tills motsatsen bevisas med "det rör sig ändå bara om språkliga spetsfundigheter" (Ström, sid 83). Men faktum framstår, från vilket håll feminister än har närmat sig jämställdhet har de närmat sig jämställdhet. Och skapat ett mer jämställt samhälle.
Vilket kön har arbetat mer syns i vilka som oftast syns i samband med jämställdhet. Med tanke på hur efterfrågade män har varit i jämställdhetsfrågor och med tanke på att män har god tillgång till medierna tror jag inte på att den huvudsakliga anledningen till varför män är underrepresenterade i offentliga jämställdhetsdebatten inte att män tack vare någon sorts feministisk sammansvärjning inte har någon talan i jämställdhetsfrågor utan att de flesta som ägnar sig åt jämställdhetsfrågor är kvinnor. Och inte bara kvinnor, utan feminister.
Det här är förresten inte kritik mot bara Ström och Yzerman, och inte ens kritik mot bara män. Jag är lika kritisk mot kvinnor som sågar feminismen uta att inse hur mycket i deras liv de har att tacka feminister för. Både feminister från förr och feministerna nu, för även om det har blivit bättre finns de gamla problemen kvar. Det tar tid, det där.
Sagan om kvinnor som bara roffat åt sig fördelarna
När människor som är "för jämställdhet men emot feminismen" kritiserar den feministiska rörelsen brukar man ofta få höra att feminister bara har roffat åt sig mer möjligheter utan att släppa på privilegierna. Kvinnor vill ha kakan och behålla den kallas det. Mnja, jag tror vi har förlorat en bra bit av kakan...
Varje gång jag kommer till min ryska släkt inleds mötet med att någon man tar min resväska ifrån mig. Även om det är en väska med hjul som jag är helt kapabel att dra själv. I Sverige får jag bära mina väskor själv, vilket fungerar utmärkt. Det är förresten bra att jag klarar mig själv, för jag kan inte längre förvänta mig att min pojkvän ska spöa ner folk jag har konflikter med, jag kan inte förvänta mig att bli försörjd av någon annan än mig själv eller skattebetalarna, jag kan inte förvänta mig att mitt manliga middagssällskap betalar (det händer, men det händer minst lika ofta att jag bjuder), om jag skiljs från mina barns pappa kan jag inte räkna med att behålla barnen för mig själv. Visst håller folk upp dörren för mig, men lika mycket män som kvinnor och jag svarar med att hålla upp dörren för andra oavsett kön. Visst har kvinnor kämpat sig till nya möjligheter, men inte utan att betala.
Ström tar förresten upp Titanic och hur kvinnor och barn skulle räddas först. Ja, så var det. Och enligt Ström är "kvinnor och barn först" fortfarande en regel, i teorin. Mycket möjligt och i fallet barn berättigat, men av dödssiffror från katastrofer att döma har ridderligheten sinat. På Titanic var det bara 20% av männen som räddades, av kvinnorna var det 74%. Av passagerarna på Admiral Nachimov (1986) rädaddes 46% av de manliga passagerarna och 55,5% av de kvinnliga (för besättningen var siffrorna 85% resp 73%). Från Estonia räddades 20% av männen och 5% av kvinnorna.
Priset kvinnor betalat för att slippa ihopbuntas med barn. Säkerligen praktiskt om man ska sättas i livbåt, men i vardagen kan det nog vara rätt påfrestande. Skönt, förvisso, om man inte vill ta ansvar, men vill man kunna ta ansvar för sitt liv är barn inte vad man främst vill förknippas med.
Med sådan frihet behöver man ju nästan inget tvång!
- En kvinna kan välja mellan en livsstil som är mer eller mindre manlig och en högst feminin livsstil, liksom allt däremellan. Jag tänker då på beteende, attityd, aktiviteter, utseende med mera. Hon har valfriheten att skaffa sig förmåner i en manlig omgivning genom att spela på sin kvinnlighet de gånger hon har lust med det, men när hon hellre vill uppträda könlöst och neutralt går det också bra.Ja, det är mer accepterat för kvinnor att göra typiskt manliga saker än för män att göra "kvinnliga" saker. Absolut. Det suger. Och jag kan förstå hur en man kan uppleva det han observerar när han ser på kvinnor som frihet att röra sig fram och tillbaka. Kruxet är bara att om en kvinna vill bli accepterad (och det är ju det "friheten" handlar om, ignorerar man vad samhället tycker är den här diskussionen ointressant) får hon först uppfylla kraven på att vara en bra kvinna och först när man lyckats med det ägna sig åt den andra planhalvan. Kvinnor har betydligt mer frihet att välja till än att välja bort.- Ström, sid 29
Vidare förväntas kvinnor faktiskt gå över manssidan. Prova bara på att vara hemmafru i Sverige.
Strömnytt
Charlotte har skrivit ett bra inlägg om boken. Och Ström har intervjuats i Sydsvenskan. Jag tycker att journalistens skeptiska inställning lyser genom lite väl mycket, men det gör inte Pär Ström mer sympatisk eller förtroendeingivande. Ser man Fi som representativa representanter för feminismen i Sverige eller utlar sig om att ens " huvudtes i boken är ju inte att kritisera feminismen som rörelse" efter att ha ägnat en mycket stor del av boken åt att såga den feministiska rörelsen får man liksom räkna med att inte tas på särskilt mycket allvar.
Jag vet ärligt talat inte om ytterligare ett inlägg om Pär Ström är så intressant. Andra bloggar om: pär ström, mansförtryck och kvinnovälde, feminism, jämställdhet, kön, titanic, otacksamhet, historielöshet, perspektivlöshet, sammanhangslöshet, jag är inte feminist, privilegier
tisdag, januari 22, 2008
7 sanningar
Isabella har utmanat mig. Sju sanningar ska det vara. Om mig. Okay!
1. Jag är svag för följande hjärta-smärta-scenarion:
return of the gammal flamma
bästa vänner där vän A är fruktansvärt smärtsamt förälskad i vän B
det kan aldrig bli vi två och vi är vuxna människor och vi vet det.
2. Jag har en komplicerad kärleksrelation till bandet Franz Ferdinand.
3. Jag tycker mycket om en viss typ av manlighet, men jag har svårt att sätta fingret på vad det är som är typiskt för den och det gör mig frustrerad. Det är någonting som finns hos bl a Vladimir Vysotskij, Roy Mustang och Leonard Cohen. Och sättet jag tycker om den där manligheten om är inte att jag absolut vill ligga med män som de eller att jag vill ha sådana i min närhet ens en gång, utan mer att om jag var en man skulle jag vilja vara en sådan man.
4. Det här är också lite svårt att sätta fingret på, men jag uppskattar hur som helst mångsidighet hos människor och en av mina mest omtyckta sociala processer är att upptäcka att någon jag halvkänner är en sådan där mångsidig människa. Att gång på gång upptäcka nya sidor hos människan som jag inte skulle kunna gissat utifrån det jag redan vet om människan. Det är helt fantastiskt! I kontrast till förra punkten har jag bara upplevt det med kvinnor, men man kan förstås inte dra förhastade könsslutsatser för sådana människor är sällsynta.
5. Jag leker vit kaffevecka nu. Andra dagen. Still going strong!
6. Jag är en av de människorna som kan loopa en låt en miljon gånger. Det behöver inte ens vara en låt jag tycker är jävligt bra, det behöver bara vara en sån där låt jag loopar. Det värsta är att jag inte ens brukar lyssna sönder grejer utan bara lyssna på låten normalsällan sedan. Bo aldrig ihop med mig. Eller ge mig hörlurar.
7. Ibland tänker jag på N och tänker att jag nog aldrig har älskat någon som jag älskat N. Sedan kommer jag på att men förihelvete, jag har aldrig älskat någon som jag älskat någon annan. Då blir jag grymt irriterad över att jag tänker i klyschor som "aldrig älskat någon som jag älskat N".
Jag utmanar Hello Kitty, Vladimir Putin och Gud!
1. Jag är svag för följande hjärta-smärta-scenarion:
return of the gammal flamma
bästa vänner där vän A är fruktansvärt smärtsamt förälskad i vän B
det kan aldrig bli vi två och vi är vuxna människor och vi vet det.
2. Jag har en komplicerad kärleksrelation till bandet Franz Ferdinand.
3. Jag tycker mycket om en viss typ av manlighet, men jag har svårt att sätta fingret på vad det är som är typiskt för den och det gör mig frustrerad. Det är någonting som finns hos bl a Vladimir Vysotskij, Roy Mustang och Leonard Cohen. Och sättet jag tycker om den där manligheten om är inte att jag absolut vill ligga med män som de eller att jag vill ha sådana i min närhet ens en gång, utan mer att om jag var en man skulle jag vilja vara en sådan man.
4. Det här är också lite svårt att sätta fingret på, men jag uppskattar hur som helst mångsidighet hos människor och en av mina mest omtyckta sociala processer är att upptäcka att någon jag halvkänner är en sådan där mångsidig människa. Att gång på gång upptäcka nya sidor hos människan som jag inte skulle kunna gissat utifrån det jag redan vet om människan. Det är helt fantastiskt! I kontrast till förra punkten har jag bara upplevt det med kvinnor, men man kan förstås inte dra förhastade könsslutsatser för sådana människor är sällsynta.
5. Jag leker vit kaffevecka nu. Andra dagen. Still going strong!
6. Jag är en av de människorna som kan loopa en låt en miljon gånger. Det behöver inte ens vara en låt jag tycker är jävligt bra, det behöver bara vara en sån där låt jag loopar. Det värsta är att jag inte ens brukar lyssna sönder grejer utan bara lyssna på låten normalsällan sedan. Bo aldrig ihop med mig. Eller ge mig hörlurar.
7. Ibland tänker jag på N och tänker att jag nog aldrig har älskat någon som jag älskat N. Sedan kommer jag på att men förihelvete, jag har aldrig älskat någon som jag älskat någon annan. Då blir jag grymt irriterad över att jag tänker i klyschor som "aldrig älskat någon som jag älskat N".
Jag utmanar Hello Kitty, Vladimir Putin och Gud!
söndag, januari 20, 2008
Ha lite stake!
I onsdags gjorde jag någonting så heroiskt att jag fortfarande inte riktigt kan sitta. Jag lyssnade genom hela Pär Ströms bok Mansförtryck och Kvinnovälde (ni som känner för att gå genom samma procedur, börja vandringen genom att klicka här ). Det var förresten ett bra medium för boken, uppläsaren hade stora problem med att uttala ordet patriarkat. Det kanske var meningen att det skulle låta som att han var skeptisk till ordet, men nu lät det mest som att han var skeptisk till ord med så många bokstäver i.
Det tråkiga är att mycket av det Pär Ström lyfter fram är viktigt, men han har uppenbarligen missat att frågorna han tar upp inte helt okända för jämställdhets-/feminismdebatten. Med "inte helt okända" menar jag att de har diskuterats och i många fall har stora förändringar skett sedan diskussionerna först började.
Och vad hände med att vara konsekvent? Inte konstigt att Pär Ström hela tiden skriver att han tror att han kommer bli motsagd, han motsäger ju sig själv hela tiden!
Bland många exempel på hur män är förtryckta drar Pär Ström upp att kvinnor en varm dag kan klä sig i luftig kjol eller klänning, mellan män måste hålla sig till långbyxor. Jag håller fullständigt med om att det är en helt onödig könskonvention.
Det här är ungefär vad jag skrev om i det här inlägget. "Feminister är DUMMA, feminismen är ONÖDIG *dissdissdiss* och förresten bu-hu får jag inte ha kjol alltså är män diskriminerade och det är oss det är synd om!".
Vad jag vet är det ytterst sällsynt att feminister, i egenskap av feminister, protesterar mot att män bär shorts eller kjol. Om feminister har åsikter om sådant över huvud taget är det att utsuddande av sådana gränser mellan könen är en superbra idé. Har feminister inte skapat en värld där män kan ha kjol hur som helst? Well, det tog ett bra tag innan det skapades en värld där kvinnor kunde bära "herrkläder" utan att bli åtminstone utstirrade. Och klädkoderna förändrades inte genom att någon viftade med ett trollspö och det över en natt blev helt okej att bära byxor även om man inte hade kuk, det krävdes mycket insatser från enskilda individer. Lite, öh, stake.
Kan fruntimmer, så kan män! Vem stoppar dem från att ta på sig en kjol och gå till jobbet? Är det piiinsamt? Rädda att folk kommer titta? Kanske till ochy med fnissa? Har man dresscode som föreskriver olika kläder för män och kvinnor? Det finns lagstiftning mot diskriminering, var så goda, använd den!
(Och hur var det nu med att kunna ta av sig tröjan när det är varmt?..)
Senare i boken pratar Pär Ström om brandmän och att det inte är ojämställt att de flesta brandmän är män, för "[b]randmannayrket ligger helt enkelt inte för majoriteten av kvinnor, så
enkelt är det" (sid 184). Kvinnor kan bli brandmän i lika stor utsträckning som männen, men få kvinnor söker, så det är inte alls tecken på ojämställdhet att det finns nå kvinnliga brandmän. De vill helt enkelt inte.
Öh, och de flesta män vill inte ha kjol. Eller shorts. Män kan ju köpa kjol lika mycket som kvinnor. Hallååå.
("Brandmannayrket ligger helt enkelt inte för majoriteten av kvinnor", nej och inte för majoriteten av män heller.)
För att förvirra oss ytterligare tar Pär Ström till det stora farliga vapnet och det värsta som kan hända en modern människa - men tänk om det blir tråkigt!
Öh, men okej, om det nu blir så trist med att könen är "kopior" av varandra, vad gapade du om i shortsexemplet? Det skulle ju vara oerhört tråkigt om män och kvinnor kunde välja kläder lite mer som de ville?
(Och hur blev "kön gjorda till kopior av varandra" till "avkönad"?..)
Helt sant. Och jag känner till minst en grupp människor som i väldigt många år har talat om att det suger att pappor knappt känner sina barn. De kallas feminister.
Pappornas våndor beskrivs till exempel i ett tankeexperiment.
Och sedan, när barnet inte använder närhets- eller biologistprincipen när det väljer vilken förälder det vill ha tröst av känner jag mig, uh, fånig? Varför då? För att mitt barn har två föräldrar som det kan hämta tröst hos?
Menar Pär Ström at det är så män upplever faderskapet? Faaaaan. Då är det illa ställt med världen om halva mänskligheten inte kan hantera att deras barn har två föräldrar som båda kan tillgodose barnets behov av tröst och känslomässig gemenskap.
Inte nog med att män tydligen inte tål se andra kramas, det är dessutom så att män är medfött mer riskbenägna, medan kvinnor är naturligt mer omhändetagande och empatiska (sid 163). Men vad bra då att mammorna är med barnen mer än papporna. Och så borde det väl förbli, eller? Nej, jusste, det var dåligt. Män var förtryckta.
Snälla någon, ska man hålla på med biologism får man svälja att kvinnor har företräde till barnen. Säger man att skillnaderna är naturliga så är det naturligt att barnet springer till mamman och snyftar i hennes barm. Eller passar det att kräva 50-50 när det handlar om ett område där män är underrepresenterade medan man brandmannamässigt får tala om att kvinnor inte vill och att vi ska respektera det? När det kommer till pappor pratar Ström om att mammorna minsann motarbetar att föräldraledigheten delas lika. Är det inte så att papporna inte vill? För hade de velat hade de ju varit pappalediga, ska vi inte respektera deras val?
"Exakt vad är problemet med att de flesta brandmän är män? Är inte det viktiga att de är bra på att släcka bränder?" (sid 187). Det kan man ju undra. Och exakt vad är problemet med att de flesta föräldralediga är kvinnor? Är inte det viktiga att de är bra på att uppfostra barn? Och det är ju klart att de är, de är ju empatiska och "känsligare för andra människors sinnesstämning
och subtila signaler" (sid 163).
(Könsskillnaderna måste vara naturliga för att nio månader gamla barn beter sig könsolika, att man behandlar ungarna olika från födseln kan ju inte spela in...)
Det finns mycket mer jag skulle kunna kommentera, till exempel fler inkonsekvenser i resonemanget eller någonting annat, som att Ström är så övertygad att varje seger för feministerna är ett nederlag för männen och jämställdheten. Jag skulle kunna analysera framväxten av termen "egofeminister" (det är feminister som vill att det ska bli bättre för kvinnor, vilket automatiskt innebär "sämre för män" om man är Ström). Jag skulle kunna undra hur sjutton man kan säga "det finns inga ”strukturer”" (sid 182) om man just ägnat en hel bok åt ett samhälle byggt så att män systematiskt förtrycks. Eller, vänta, det där är ytterligare en inkonsekvens.
Men jag orkar inte. Det finns andra bloggare i bloggosfären och de får ta hand om resten.
Intressant, Tanja, men folk läser det här bara för att du har sexig bild på dig i bloggen. Hade du varit man hade du inte dragit läsare lika lätt! K-vapnet, Tanja, K-vapnet. Andra bloggar om: pär ström, mansförtryck och kvinnovälde, feminism, jämställdhet, inkonsekvens, pappor, mammor, biologism, hårda bollar
Det tråkiga är att mycket av det Pär Ström lyfter fram är viktigt, men han har uppenbarligen missat att frågorna han tar upp inte helt okända för jämställdhets-/feminismdebatten. Med "inte helt okända" menar jag att de har diskuterats och i många fall har stora förändringar skett sedan diskussionerna först började.
Och vad hände med att vara konsekvent? Inte konstigt att Pär Ström hela tiden skriver att han tror att han kommer bli motsagd, han motsäger ju sig själv hela tiden!
LÅNGBYXOR
Män är förtryckta, de måste bära långbyxor.
Bland många exempel på hur män är förtryckta drar Pär Ström upp att kvinnor en varm dag kan klä sig i luftig kjol eller klänning, mellan män måste hålla sig till långbyxor. Jag håller fullständigt med om att det är en helt onödig könskonvention.
Det här är ungefär vad jag skrev om i det här inlägget. "Feminister är DUMMA, feminismen är ONÖDIG *dissdissdiss* och förresten bu-hu får jag inte ha kjol alltså är män diskriminerade och det är oss det är synd om!".
Vad jag vet är det ytterst sällsynt att feminister, i egenskap av feminister, protesterar mot att män bär shorts eller kjol. Om feminister har åsikter om sådant över huvud taget är det att utsuddande av sådana gränser mellan könen är en superbra idé. Har feminister inte skapat en värld där män kan ha kjol hur som helst? Well, det tog ett bra tag innan det skapades en värld där kvinnor kunde bära "herrkläder" utan att bli åtminstone utstirrade. Och klädkoderna förändrades inte genom att någon viftade med ett trollspö och det över en natt blev helt okej att bära byxor även om man inte hade kuk, det krävdes mycket insatser från enskilda individer. Lite, öh, stake.
Kan fruntimmer, så kan män! Vem stoppar dem från att ta på sig en kjol och gå till jobbet? Är det piiinsamt? Rädda att folk kommer titta? Kanske till ochy med fnissa? Har man dresscode som föreskriver olika kläder för män och kvinnor? Det finns lagstiftning mot diskriminering, var så goda, använd den!
(Och hur var det nu med att kunna ta av sig tröjan när det är varmt?..)
Äkta jämställdhet är inte 50-50, det är att det kan vara 50-50.
Senare i boken pratar Pär Ström om brandmän och att det inte är ojämställt att de flesta brandmän är män, för "[b]randmannayrket ligger helt enkelt inte för majoriteten av kvinnor, så
enkelt är det" (sid 184). Kvinnor kan bli brandmän i lika stor utsträckning som männen, men få kvinnor söker, så det är inte alls tecken på ojämställdhet att det finns nå kvinnliga brandmän. De vill helt enkelt inte.
Öh, och de flesta män vill inte ha kjol. Eller shorts. Män kan ju köpa kjol lika mycket som kvinnor. Hallååå.
("Brandmannayrket ligger helt enkelt inte för majoriteten av kvinnor", nej och inte för majoriteten av män heller.)
Tråkigt utan skillnader
För att förvirra oss ytterligare tar Pär Ström till det stora farliga vapnet och det värsta som kan hända en modern människa - men tänk om det blir tråkigt!
Vi hyllar det multikulturella samhället, vi understöder dialekter, vi ger hundratals miljoner kronor av skattemedel i presstöd för att upprätthålla partipolitisk pluralism i nära nog varje svensk stad, men könen ska helst vara kopior av varandra. Bortsett från att det strider mot naturen och lägger en plågsam tvångströja på människor tycker jag själv att en avkönad värld känns oerhört tråkig.Skittråkigt med folk som är individer utan någon förhandsbestämd mall för vad deras favoritfärg är, vad de gör med sin föräldraledighet och vilken sorts skor de väljer. Fruktansvärt tråkigt, långtråkigt och tråkigt och alldeles alldeles...- sid 186-7
Öh, men okej, om det nu blir så trist med att könen är "kopior" av varandra, vad gapade du om i shortsexemplet? Det skulle ju vara oerhört tråkigt om män och kvinnor kunde välja kläder lite mer som de ville?
(Och hur blev "kön gjorda till kopior av varandra" till "avkönad"?..)
PAPPOR
Pappor får inte lika självklar tillgång till barn som mammor.
Helt sant. Och jag känner till minst en grupp människor som i väldigt många år har talat om att det suger att pappor knappt känner sina barn. De kallas feminister.
Pappornas våndor beskrivs till exempel i ett tankeexperiment.
Tankeexperiment för kvinnorDet var ett intressant tankeexperiment. Min unge får en "hård boll" i huvudet och jag ler och förbereder mig på att ta lilla älsklingen i knät? Istället för att ställa mig upp, grabba tag i ungen och snacka förstånd med barnen som kastat "hård boll" mot en unge som är mindre än de?
Tänk dig att du sitter på bänken vid en lekplats medan ditt lilla barn springer omkring i sanden. Plötsligt får barnet en hård boll från några större barn på sig. Det gulliga lilla ansiktet som du älskar så mycket förvrids och gråten bryter fram medan barnet sätter fart i riktning mot dig. Du lägger bort den bok du läste, ler mot ditt barn, sträckar fram armarna och gör dig beredd att ta upp din lilla älskling i knäet. Då springer hon förbi dig, bort till nästa bänk där din make sitter, och hon ropar ”pappa, pappa”. Ditt leende stelnar medan du långsamt sänker dina armar. Du känner dig fånig, tittar dig skamset omkring, undrar om någon såg det hela, och funderar på hur du nu ska agera. Det skär till av smärta i dig när ditt barn trycker sig mot din mans bröst och de isolerar sig från omvärlden i en känslomässig gemenskap så tydlig att den exkluderande bubblan runt omkring duon nästan går att ta på.- Sid 22
Och sedan, när barnet inte använder närhets- eller biologistprincipen när det väljer vilken förälder det vill ha tröst av känner jag mig, uh, fånig? Varför då? För att mitt barn har två föräldrar som det kan hämta tröst hos?
Menar Pär Ström at det är så män upplever faderskapet? Faaaaan. Då är det illa ställt med världen om halva mänskligheten inte kan hantera att deras barn har två föräldrar som båda kan tillgodose barnets behov av tröst och känslomässig gemenskap.
Den sociala konstruktionen är en konstruktion
Inte nog med att män tydligen inte tål se andra kramas, det är dessutom så att män är medfött mer riskbenägna, medan kvinnor är naturligt mer omhändetagande och empatiska (sid 163). Men vad bra då att mammorna är med barnen mer än papporna. Och så borde det väl förbli, eller? Nej, jusste, det var dåligt. Män var förtryckta.
Snälla någon, ska man hålla på med biologism får man svälja att kvinnor har företräde till barnen. Säger man att skillnaderna är naturliga så är det naturligt att barnet springer till mamman och snyftar i hennes barm. Eller passar det att kräva 50-50 när det handlar om ett område där män är underrepresenterade medan man brandmannamässigt får tala om att kvinnor inte vill och att vi ska respektera det? När det kommer till pappor pratar Ström om att mammorna minsann motarbetar att föräldraledigheten delas lika. Är det inte så att papporna inte vill? För hade de velat hade de ju varit pappalediga, ska vi inte respektera deras val?
"Exakt vad är problemet med att de flesta brandmän är män? Är inte det viktiga att de är bra på att släcka bränder?" (sid 187). Det kan man ju undra. Och exakt vad är problemet med att de flesta föräldralediga är kvinnor? Är inte det viktiga att de är bra på att uppfostra barn? Och det är ju klart att de är, de är ju empatiska och "känsligare för andra människors sinnesstämning
och subtila signaler" (sid 163).
(Könsskillnaderna måste vara naturliga för att nio månader gamla barn beter sig könsolika, att man behandlar ungarna olika från födseln kan ju inte spela in...)
ON AND ON AND ON
Det finns mycket mer jag skulle kunna kommentera, till exempel fler inkonsekvenser i resonemanget eller någonting annat, som att Ström är så övertygad att varje seger för feministerna är ett nederlag för männen och jämställdheten. Jag skulle kunna analysera framväxten av termen "egofeminister" (det är feminister som vill att det ska bli bättre för kvinnor, vilket automatiskt innebär "sämre för män" om man är Ström). Jag skulle kunna undra hur sjutton man kan säga "det finns inga ”strukturer”" (sid 182) om man just ägnat en hel bok åt ett samhälle byggt så att män systematiskt förtrycks. Eller, vänta, det där är ytterligare en inkonsekvens.
Men jag orkar inte. Det finns andra bloggare i bloggosfären och de får ta hand om resten.
Intressant, Tanja, men folk läser det här bara för att du har sexig bild på dig i bloggen. Hade du varit man hade du inte dragit läsare lika lätt! K-vapnet, Tanja, K-vapnet. Andra bloggar om: pär ström, mansförtryck och kvinnovälde, feminism, jämställdhet, inkonsekvens, pappor, mammor, biologism, hårda bollar
måndag, januari 14, 2008
Jag visar ballen! Nu! Nej... men NU!
Avdelningen "saker jag borde skickat till NoN, men orka":
Det skulle vara mycket roligt om mannen faktiskt menade just vad han sa, vilket jag misstänker att han inte gör.
Hur upplevde du testvisningen?
- Det var oerhört obehagligt. Lite panikångest, faktiskt. Som om någon plötsligt drar ner ens brallor och tvingar en att visa ballen mitt på torget.
Gjorde du några ändringar?
- Ja, jag klippte om en del, men jag minns hur jag satt med alla dessa hundratals enkäter och inte visste vad jag skulle göra av informationen. Det är väl annorlunda om man som regissör vill testa olika grejer mot en publik. Man visar fortfarande ballen, men då har man åtminstone självmant gått till gynekologen.
Det skulle vara mycket roligt om mannen faktiskt menade just vad han sa, vilket jag misstänker att han inte gör.
söndag, januari 13, 2008
Tillämpad queer läsning
Jag har en genuspsykologikurs och som examination måste vi skriva ett paper (lol, paper) (vilket är just vad det är meningen att jag gör nu...) om ett fenomen som vi analyserar ur genusperspektiv. Jag skriver om slash. Jag tror det är någon sorts regel att om man någonsin har varit slashare och sedan hamnar i akademisk miljö och får tillfälle att skriva om slash så måste man göra det. Jag försökte välja ett annat ämne, men det gick helt enkelt inte.
Så jag sitter här och kallar slash för praktisk användning av det queera läckaget och är lycklig.
Hur som helst. I samband med researchen letade jag upp en artikel jag skrev till Osqledaren för snart fyra år sedan och blev mycket positiv överraskad av hur BRA den var. Ni vet, så bra som bara sånt man själv gjort och sedan glömt bort och nu läser på nytt kan vara, för man får verkligen den där känslan av "jamen precis så tänker ju jag fast jag hade aldrig kommit på att formulera det såhär smart!". Som visserligen kan uppnås genom andras texter också, men det är vanligare med egna, och dessutom blir man stolt och fattar att man inte behöver skämmas för allt man gjorde för fyra år sedan. En del av er har redan läst artikeln, ni andra:
Intressant. JAG tycker det i alla fall. Andra bloggar om: subtext, buttsex, fangirls, slash, bögporr, homoerotika, queert läckage, queer läsning, bevis på att tanja suhinina alltid har varit duktig och intelligent
lördag, januari 12, 2008
Vi svenskar är så stela
Jag har en för omgivningen irriterande vana att skaffa meningar som jag jämt deklamerar i vissa situationer. Ett tag sa jag alltid "Frankrike - revolutionens vagga" när landet Frankrike nämndes i ett samtal. Jag såg ut att mena det också. Under en annan period rynkade jag pannan och himlade med ögonen samtidigt som jag sade "när resten av Europa låg i ruiner..." närSverige under 1940-talet kom på tal.
Mitt nya favorittjat är "vi svenskar är så stela". När jag säger det försöker jag se ut och låta som folk ser ut och låter när de på allvar hävdar att vi svenskar är så stela. Lite ursäktande, lite beklagande, men ändå med en stolthet av "jag är [dålig] men stolt ändå av ren princip"-typen. Jag är så trött på "vi svenskar är så stela" att det inte finns. Jag är faktiskt förbannat trött på hela "vi svenskar är så..." över huvud taget. Särskilt "... stela" och "... lagom".
Jag är apatrött på att lagom anses vara någon sorts nationalsymbol. Nästa gång jag hör någon säga att ordet lagom inte finns i något annat språk än svenska kommer jag... öh, inte osäkra min Browning och inte heller motsäga människan som uttalar sig, utan nicka och säga "vi svenskar är så stela". Men innerst inne kommer jag vilja gå därifrån. Särskilt om människan sedan kommer försöka motovera sitt uttalande med att sådant Sverige är känt för utomlands är typiska fall av lagom och är kända för att vara just det. Typ IKEA.
Här. Var så goda.
3 . Nobelpriset
En lagom viktig utmärkelse som firas med en helkväll av lagom.
2. ABBA
SI-enheten för lagom sedan 1974.
Svensk vägg - klätterställning a la gympasal, ribbstol, alltså. Jag vet inte varför het heter så, basånivet.
Sverige är allt annat än lagom, snarare tvärtom, och jag förstår uppriktigt inte vad människor får ut av att lite ursäktande stämpla "lagom" i pannan på landets hela infödda befolkning. Eller någon annan etikett för den delen, "vi svenskar är så stela" låter inte mycket bättre i mina öron. Eller "vi svenskar är så jante". Och särskilt när dessa egenskaper sedan framställs som någonting Sverigeunikt ("i Danmark är ju allt, som bekant, mer kontinentalt, och till och med i Norge, fast det var de som hittade på jante...") och omgivningen nickar igenkännande när talaren orerar att inget annanstans i världen är det så tabu att tro att man är nåt och sticka ut. Jag förstår det inte alls. Vill man hitta på några egenskaper att ena nationen runt, varför inte välja nåt bra och trevligt och som faktiskt inte finns precis överallt.
Intressant. Andra bloggar om: vi svenskar är så, lagom, jante, stel, mellanmjölk, vardagsrasism, vardagsmysterier
Alla bilder i det här inlägget är hittade med Googles bildsök.
När jag skulle skriva "lagom, jante" i andrabloggarom-fönstret råkade jag först skriva "latte".
Mitt nya favorittjat är "vi svenskar är så stela". När jag säger det försöker jag se ut och låta som folk ser ut och låter när de på allvar hävdar att vi svenskar är så stela. Lite ursäktande, lite beklagande, men ändå med en stolthet av "jag är [dålig] men stolt ändå av ren princip"-typen. Jag är så trött på "vi svenskar är så stela" att det inte finns. Jag är faktiskt förbannat trött på hela "vi svenskar är så..." över huvud taget. Särskilt "... stela" och "... lagom".
Jag är apatrött på att lagom anses vara någon sorts nationalsymbol. Nästa gång jag hör någon säga att ordet lagom inte finns i något annat språk än svenska kommer jag... öh, inte osäkra min Browning och inte heller motsäga människan som uttalar sig, utan nicka och säga "vi svenskar är så stela". Men innerst inne kommer jag vilja gå därifrån. Särskilt om människan sedan kommer försöka motovera sitt uttalande med att sådant Sverige är känt för utomlands är typiska fall av lagom och är kända för att vara just det. Typ IKEA.
Här. Var så goda.
GODTYCKLIG FEM-I-TOPP SAKER SVERIGE ÄR KÄNT FÖR UTOMLANDS
5. IKEA
Man skulle kunna tro att IKEA är känt för att den erbjuder designkopierade möbler billigt, men egentligen är IKEA känt för att sprida lagom som man får pyssla ihop själv.
Man skulle kunna tro att IKEA är känt för att den erbjuder designkopierade möbler billigt, men egentligen är IKEA känt för att sprida lagom som man får pyssla ihop själv.
4. Björn Borg
Lagom, och dessutom väldigt jante. Vi svenskar är så jante.
Lagom, och dessutom väldigt jante. Vi svenskar är så jante.
3 . Nobelpriset
En lagom viktig utmärkelse som firas med en helkväll av lagom.
2. ABBA
SI-enheten för lagom sedan 1974.
1. Astrid Lindgren
Kvinnan bakom Pippi Lagomstrump och Emil från Lagomberga.
Bubblare:
Ingmar Bergman, socialdemokrati, stål, Olof Palme, Bofors, vackra kvinnor, sexköpslagen, vikingar, Volvo, Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, tetrapack, frigjord sexualitet, köttbullar, August Strindberg.
Ingmar Bergman, socialdemokrati, stål, Olof Palme, Bofors, vackra kvinnor, sexköpslagen, vikingar, Volvo, Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, tetrapack, frigjord sexualitet, köttbullar, August Strindberg.
RYSSBONUS
I ryska finns det flera substantiv som får ny innebörd med "svensk" framför sig. Här är tre av dem.
Svenskt bord - smörgåsbord, alltså. Om lagom kunde vara mat skulle det vara smörgåsbord, eftersom man äter lagom mycket - dvs så man nästan sprängs.
Svensk vägg - klätterställning a la gympasal, ribbstol, alltså. Jag vet inte varför het heter så, basånivet.
Svensk familj - sexkollektiv, jag har mest hört uttrycket om sammansättningen en kvinna och två män.
Sverige är allt annat än lagom, snarare tvärtom, och jag förstår uppriktigt inte vad människor får ut av att lite ursäktande stämpla "lagom" i pannan på landets hela infödda befolkning. Eller någon annan etikett för den delen, "vi svenskar är så stela" låter inte mycket bättre i mina öron. Eller "vi svenskar är så jante". Och särskilt när dessa egenskaper sedan framställs som någonting Sverigeunikt ("i Danmark är ju allt, som bekant, mer kontinentalt, och till och med i Norge, fast det var de som hittade på jante...") och omgivningen nickar igenkännande när talaren orerar att inget annanstans i världen är det så tabu att tro att man är nåt och sticka ut. Jag förstår det inte alls. Vill man hitta på några egenskaper att ena nationen runt, varför inte välja nåt bra och trevligt och som faktiskt inte finns precis överallt.
Intressant. Andra bloggar om: vi svenskar är så, lagom, jante, stel, mellanmjölk, vardagsrasism, vardagsmysterier
Alla bilder i det här inlägget är hittade med Googles bildsök.
När jag skulle skriva "lagom, jante" i andrabloggarom-fönstret råkade jag först skriva "latte".
lördag, januari 05, 2008
I've had it with these motherfucking ignorant white men in my motherfucking feminism
Pär Ströms inlägg och debatten runtomkring påminde mig om ett fenomen som brukade irritera livet ur mig när jag var yngre och hängde på feministfora på Internet. Det har jag gjort länge, så jag har en helt samling sådana tillfällen i minnet.
Vi har alltså ett forum för diskussion av feminism. Det diskuteras allt möjligt i feminismväg och de flesta användarna är kvinnor. SUDDENLY dyker en man upp från ingenstans och upplyser forumets stammisar om att det minsann inte bara är kvinnor som förtrycks. Det låter ungefär såhär: ni kvinnor behöver inte göra lumpen vi män får offra ett helt år [när vi är som mest produktiva och unga och vackra] åt att göra lumpen det behöver inte ni kvinnor göra men ni vill visst ha mer makt utan mer ansvar och ni feminister kämpar bara för kvinnors rättigheter fast ni säger att ni vill ha jämställdhet men vi män är också förtryckta HA JAG HAR AVSLÖJAT FEMINISMEN!!!! NI ÄR HYCKLARE ALLIHOP!
Och det är väldigt uppenbart att mannen bakom tangentbordet på fullt allvar tror att han är den förste som märkt att män faktiskt har nackdelar i samhället (eller att sådant som man normalt ser som fördel kan ses som nackdel, typ när kvinnor får stanna hemma med barnen och män jobbar). Bara genom det visar han att han har aldrig varit intresserad av feminism på allvar.
Och det är väldigt uppenbart att mannen bakom tangentbordet aldrig har ansträngt sig det allra minsta för att hjälpa kvinnorna, men anser det vara kvinnornas plikt att hjälpa honom, och i förlängning andra män.
Jag har aldrig svarat "JAHA OCH VAR VAR DU OCH DINA BRÖDER NÄR VI PRATADE OM OLIKA SÄTT SOM KVINNOR DISKRIMINERAS PÅ?!?! HAR DU NÅGONSIN, EN ENDA JÄVLA GÅNG, LYFT ETT FINGER FÖR ATT HJÄLPA KVINNOR??? VARFÖR TYCKER DU DÅ ATT VI SKA HJÄLPA DIG NU?!!?!", för det vore ju generaliserande att dra såna slutsatser utifrån ett inlägg. Men enough is enough. Jag har sett för mycket sånt och jag är djävulusiskt trött på att se män som aldrig engagerat sig i kvinnosaken komma och gnälla över att kvinnorna inte fokuserar på männens rättigheter. Bu-knull-hu, vill du att feminister på din sida, gå och bli en.
(x-post, ifall nån får deja-vu-vibbar)
Intressant och viktigt. Andra bloggar om: feminism, arga unga män, arga unga kvinnor, jämställhet, avslöjanden
Vi har alltså ett forum för diskussion av feminism. Det diskuteras allt möjligt i feminismväg och de flesta användarna är kvinnor. SUDDENLY dyker en man upp från ingenstans och upplyser forumets stammisar om att det minsann inte bara är kvinnor som förtrycks. Det låter ungefär såhär: ni kvinnor behöver inte göra lumpen vi män får offra ett helt år [när vi är som mest produktiva och unga och vackra] åt att göra lumpen det behöver inte ni kvinnor göra men ni vill visst ha mer makt utan mer ansvar och ni feminister kämpar bara för kvinnors rättigheter fast ni säger att ni vill ha jämställdhet men vi män är också förtryckta HA JAG HAR AVSLÖJAT FEMINISMEN!!!! NI ÄR HYCKLARE ALLIHOP!
Och det är väldigt uppenbart att mannen bakom tangentbordet på fullt allvar tror att han är den förste som märkt att män faktiskt har nackdelar i samhället (eller att sådant som man normalt ser som fördel kan ses som nackdel, typ när kvinnor får stanna hemma med barnen och män jobbar). Bara genom det visar han att han har aldrig varit intresserad av feminism på allvar.
Och det är väldigt uppenbart att mannen bakom tangentbordet aldrig har ansträngt sig det allra minsta för att hjälpa kvinnorna, men anser det vara kvinnornas plikt att hjälpa honom, och i förlängning andra män.
Jag har aldrig svarat "JAHA OCH VAR VAR DU OCH DINA BRÖDER NÄR VI PRATADE OM OLIKA SÄTT SOM KVINNOR DISKRIMINERAS PÅ?!?! HAR DU NÅGONSIN, EN ENDA JÄVLA GÅNG, LYFT ETT FINGER FÖR ATT HJÄLPA KVINNOR??? VARFÖR TYCKER DU DÅ ATT VI SKA HJÄLPA DIG NU?!!?!", för det vore ju generaliserande att dra såna slutsatser utifrån ett inlägg. Men enough is enough. Jag har sett för mycket sånt och jag är djävulusiskt trött på att se män som aldrig engagerat sig i kvinnosaken komma och gnälla över att kvinnorna inte fokuserar på männens rättigheter. Bu-knull-hu, vill du att feminister på din sida, gå och bli en.
(x-post, ifall nån får deja-vu-vibbar)
Intressant och viktigt. Andra bloggar om: feminism, arga unga män, arga unga kvinnor, jämställhet, avslöjanden
ain't no Houellebecq girl
Min sambo köpte min julklapp några dagar innan julafton och tiden fram till öppningen fördrev han med att nämna allt som var relevant till den. Jag dog av förväntan. När jag fick klappen fanns inget rim, utan innehållsdeklaration där allt som boken (att det var en bok var jag helt säker på) var relevant till stod listat. Jag citerar.
...men omslaget var i alla fall riktigt snyggt.
Jag tyckte inte boken var bra, men den var i alla fall lättläst. Språket är så enkelt att det tar mer hjärnarbete att vinkla ögonen så att de kommer åt alla bokstäverna än att skapa mening av det man ser. Boken är tillräckligt spännande för att man ska orka lägga ner de timmarna som behövs - den första tredjedelen var det spännande att se om det skulle bli bättre och precis när jag insåg att det inte skulle det blev det spännande att se om slutet var lika förutsägbart som jag trodde. När det blev klart att slutet skulle bli precis som jag trodde var det bara ett fyrtio sidor kvar och dem läste jag ut fast det inte var spännande längre.
Vad handlar Plattform om då? Temat för dagen är sexturism, och romanens berättarjag tycker att sexturism är det bästa som kan hända det moderna globaliserade samhället. Han och några bifigurer börjar ordna sexturistresor, men sedan kommer militanta muslimer och sabbar allt. Jag har läst på Google att Houellebecq har beef med islam sedan tidigare, så det är ju passande att han ger muslimerna en känga även i den här boken. Fast det är förstås synd att han missade att skriva någonting om att det är bra att flyga flyg till de från Frankrike sett avlägsna sexturismorterna för då värmer man upp jorden ytterligare. Då hade han fått känna sig ännu mer rebellisk.
Det där med att Houellebecq ska få känna sig lite bad-boy-häftig och uppröra tycks nämligen vara syftet med boken. Jag kan inte komma på något annat. Det är inte temat som får mig att tro det, för man kan säga mycket om exempelvis samhället genom att skriva om distanserade vita män som gör sådant som samhället i allmänhet tycker är en dålig idé, men det har gjorts förut och bättre. Med framgång, till skillnad från Houellebecq.
Det finns mycket i boken som teoretiskt sett skulle kunna uppröra. Kvinnorna beskrivs genomgående som snygga bärare av våta springor, i de sällsynta fall då fula kvinnor dyker upp är de inte bara fula utan även osympatiska på andra sätt och berättarjaget tycker hiskligt synd om män som behöver ligga med dem. En och annan intvålad fitta dyker upp och en perfekt rund rumpa beskrivs som att den totalt saknar fett (!!!). Berättarjaget håller lyckligtvis inte låda om sin filosofi särskilt mycket, av det lilla av varan man får drar jag slutsatsen att jag skulle tycka än mindre om boken om jag fick läsa mer om varför kvinnor i väst är dåliga ligg medan kvinnor i öst är bra (orientaliskorna ställer lägre krav).
Men Houellebecq misslyckas med att uppröra. Istället suckar man som läsare och undrar varför. Vad får han själv ut av det? Vad ville han säga? Det känns ofta som att han ville låta sitt berättarjag göra sådant som han själv vill, men det anses vara för opassande. Skurklekar kan man leka hemma, utan att skriva 300 sidor om thailändska fittor och att Frankrike har ett rykte om att vara sååå sexuellt men egentligen är en sexöken (jfr samma uttalanden om Sverige, det är rätt kul).
Det som upprörde mig på riktigt är snarare att det här ses som någon sorts kvalitetslitteratur. När jag var yngre och läste att litteraturen är manlig och manliga författare bedöms vara bra för att de är män tänkte jag att det här ändå var att ta i. Att kvalitetslitteratur var manlig berodde helt enkelt på att män hade större möjligheter att utveckla sitt skrivande, de hade tillgång till studier och kunde lägga ned mer tid på sin konstnärliga utveckling, de fick ignorera sina ungar och ignorera familjen för att följa sitt konstnärliga kall... Trodde jag, alltså. På sistone har jag mer och mer börjat känna att de där feministiska artiklarna jag läste som liten hade rätt. Den enda anledningen till varför det här skulle räknas som "riktig" litteratur som man ska vara stolt över att ha läst, är att boken är skriven av en man. Hade en kvinna skrivit någonting så torftigt om ett kvnnligt alter ego hade det på sin höjd setts som kiosk-chicklit.
En annan sak som upprörde mig, i kölvattnet av min insikt om män och kvalitet, är att jag aldrig skulle kunna skriva en sån bok. Skriver en man om hur han utnyttjar sina vita västerländska privilegier är han ett svin. Skriver en kvinna om det är hon vad som helst, utom just svinig. Shoppar hon för mycket är det för att fylla ett tomrum i själen. Knullar hon för mycket är det också för att fylla ett tomrum i själen. Kvinnor kan vara dåliga mödrar, hysterikor, psykobitchar, men inte svin. Hade jag skrivit Plattform med kvinnlig huvudperson hade det setts som ett inlägg i den feministiska debatten. Hade jag skrivit Plattform med manlig huvudperson hade det också setts som ett inlägg i feminismdebatten. Som kvinna slipper man aldrig undan att bli sjuk- och feministförklarad. Houellebecq, trots att huvudpersonen Michel uppfyller alla krav för att klassas som själatomrumfyllande, framstår likförbannat som ett typiskt västerländskt svin. En Vit Man. Det är nästan så att jag själv börjar tro att jag dissar Plattform bara för att jag är avundsjuk på honom.
Intressant. Andra bloggar om: bokrecension, recension, plattform, michel houellebecq, houellebecq, sexturism
- Rap français
- Shopenhauer
- Pål Hollender
- Solsemester
- Blogge Bloggelito
- Vit Man
- Postmodernism
- AZN
- Viktig bit i det popkulturella pusslet
- Rasism
- Sexism
- Bloggosfären
- DN Kultur
- Sex
- Våld
- Finkultur
- Fulkultur
- Naomi Klein
- Timbro-högern
- Rudyard Kipling
- Exotism
- Kajsa Ekis-Ekman
- Freud
- Tjejer som säljer sig billigt
- Clash of Civilisations
...men omslaget var i alla fall riktigt snyggt.Jag tyckte inte boken var bra, men den var i alla fall lättläst. Språket är så enkelt att det tar mer hjärnarbete att vinkla ögonen så att de kommer åt alla bokstäverna än att skapa mening av det man ser. Boken är tillräckligt spännande för att man ska orka lägga ner de timmarna som behövs - den första tredjedelen var det spännande att se om det skulle bli bättre och precis när jag insåg att det inte skulle det blev det spännande att se om slutet var lika förutsägbart som jag trodde. När det blev klart att slutet skulle bli precis som jag trodde var det bara ett fyrtio sidor kvar och dem läste jag ut fast det inte var spännande längre.
Vad handlar Plattform om då? Temat för dagen är sexturism, och romanens berättarjag tycker att sexturism är det bästa som kan hända det moderna globaliserade samhället. Han och några bifigurer börjar ordna sexturistresor, men sedan kommer militanta muslimer och sabbar allt. Jag har läst på Google att Houellebecq har beef med islam sedan tidigare, så det är ju passande att han ger muslimerna en känga även i den här boken. Fast det är förstås synd att han missade att skriva någonting om att det är bra att flyga flyg till de från Frankrike sett avlägsna sexturismorterna för då värmer man upp jorden ytterligare. Då hade han fått känna sig ännu mer rebellisk.
Det där med att Houellebecq ska få känna sig lite bad-boy-häftig och uppröra tycks nämligen vara syftet med boken. Jag kan inte komma på något annat. Det är inte temat som får mig att tro det, för man kan säga mycket om exempelvis samhället genom att skriva om distanserade vita män som gör sådant som samhället i allmänhet tycker är en dålig idé, men det har gjorts förut och bättre. Med framgång, till skillnad från Houellebecq.
Det finns mycket i boken som teoretiskt sett skulle kunna uppröra. Kvinnorna beskrivs genomgående som snygga bärare av våta springor, i de sällsynta fall då fula kvinnor dyker upp är de inte bara fula utan även osympatiska på andra sätt och berättarjaget tycker hiskligt synd om män som behöver ligga med dem. En och annan intvålad fitta dyker upp och en perfekt rund rumpa beskrivs som att den totalt saknar fett (!!!). Berättarjaget håller lyckligtvis inte låda om sin filosofi särskilt mycket, av det lilla av varan man får drar jag slutsatsen att jag skulle tycka än mindre om boken om jag fick läsa mer om varför kvinnor i väst är dåliga ligg medan kvinnor i öst är bra (orientaliskorna ställer lägre krav).
Men Houellebecq misslyckas med att uppröra. Istället suckar man som läsare och undrar varför. Vad får han själv ut av det? Vad ville han säga? Det känns ofta som att han ville låta sitt berättarjag göra sådant som han själv vill, men det anses vara för opassande. Skurklekar kan man leka hemma, utan att skriva 300 sidor om thailändska fittor och att Frankrike har ett rykte om att vara sååå sexuellt men egentligen är en sexöken (jfr samma uttalanden om Sverige, det är rätt kul).
Det som upprörde mig på riktigt är snarare att det här ses som någon sorts kvalitetslitteratur. När jag var yngre och läste att litteraturen är manlig och manliga författare bedöms vara bra för att de är män tänkte jag att det här ändå var att ta i. Att kvalitetslitteratur var manlig berodde helt enkelt på att män hade större möjligheter att utveckla sitt skrivande, de hade tillgång till studier och kunde lägga ned mer tid på sin konstnärliga utveckling, de fick ignorera sina ungar och ignorera familjen för att följa sitt konstnärliga kall... Trodde jag, alltså. På sistone har jag mer och mer börjat känna att de där feministiska artiklarna jag läste som liten hade rätt. Den enda anledningen till varför det här skulle räknas som "riktig" litteratur som man ska vara stolt över att ha läst, är att boken är skriven av en man. Hade en kvinna skrivit någonting så torftigt om ett kvnnligt alter ego hade det på sin höjd setts som kiosk-chicklit.
En annan sak som upprörde mig, i kölvattnet av min insikt om män och kvalitet, är att jag aldrig skulle kunna skriva en sån bok. Skriver en man om hur han utnyttjar sina vita västerländska privilegier är han ett svin. Skriver en kvinna om det är hon vad som helst, utom just svinig. Shoppar hon för mycket är det för att fylla ett tomrum i själen. Knullar hon för mycket är det också för att fylla ett tomrum i själen. Kvinnor kan vara dåliga mödrar, hysterikor, psykobitchar, men inte svin. Hade jag skrivit Plattform med kvinnlig huvudperson hade det setts som ett inlägg i den feministiska debatten. Hade jag skrivit Plattform med manlig huvudperson hade det också setts som ett inlägg i feminismdebatten. Som kvinna slipper man aldrig undan att bli sjuk- och feministförklarad. Houellebecq, trots att huvudpersonen Michel uppfyller alla krav för att klassas som själatomrumfyllande, framstår likförbannat som ett typiskt västerländskt svin. En Vit Man. Det är nästan så att jag själv börjar tro att jag dissar Plattform bara för att jag är avundsjuk på honom.
Intressant. Andra bloggar om: bokrecension, recension, plattform, michel houellebecq, houellebecq, sexturism
torsdag, januari 03, 2008
Statliga feminister och att se längre än sin egen kuk
Roy Mustang - statlig feminist.(bild av för mig okäng konstnär)
Igår råkade jag på SvDs Brännpunkt där rubriken löd Män kuvas av statlig feminism. Suck, stön och lol.
Alltså, jag håller med om att män befinner sig i underläge på en del punkter, för mig har feminismen alltid handlat om könsrollerna och hur de slår mot bägge könen (alltså, jag talar om 'bägge könen' just i tvåkönsnormsperspektivet) och jag känner igen exemplen på mansförtryck från feministiska debatten förd av kvinnliga feminister (värnplikten, t ex, ). Det är alltid väldigt intressant att höra uppenbart oinsatta män (eller kvinnor, men oftast är de män) som målar upp en feministisk diskussion som finns, öh, typ i deras huv'en? Pär Ström generaliserar gärna enskilda gruppers uttalanden till feminismen i stort (som om den var enhetlig) och rycker loss bäst han kan. Med jämställdhetsmedkämpar som han behöver jag inga fiender. Dessutom får jag tillfälle att kryssa i rutan för en av mina i sammanhanget mest hatade klyschor - "humanism istället för feminism". Har man problem med "feminism" kan man i alla fall säga "jämställdhet" eller säga nåt om att man är liberalist och då ingår individualism bortom könsgränserna. Vad sjutton ska folk blanda in humanism för?
Ni som roas av en hel brännpunktsida av sånt kan gå och läsa. Jag tänker inte kommentera själva artikeln mer, däremot omslaget på hans bok (för Pär Ström har skrivit en bok med titeln Mansförtryck och kvinnovälde. Hej och hå.
Omslaget föreställer två skor.Den ena skon är bekväm, anpassad till att bäraren ska bekvämt ta sig fram i varierande terräng och att skon ska stanna kvar på bärarens fot under vandringen. Den är anpassad efter ägaren.
Den andra skon är inte särskild anpassad till att gå i, vare sig i naturlandskap eller ens i stadsmiljöer (för er som inte brukar högklackat - stan är full av galler att gå på). Skon är faktiskt inte ens särskilt anpassad för att stå i. Knappt ens sitta i, med tanke på att den är så snäv att den trycker ihop foten. Sitta är ändå bäst, det finns ingen snörning, så skon sitter inte på foten särskilt stabilt. Dessutom signalerar skon att bäraren är otillräcklig - uppenbarligen är bäraren för kort, åtminstone i benen, och detta måste korrgeras. Det är helt uppenbart att skon inte är anpassad efter bärarens egentliga behov, utan ska fixa till och begränsa bäraren.
Jag tror inte jag behöver förklara hur jag drar slutsatsen att den fösta skon är manlig och den andra är kvinnlig.
Det är sannerligen synd om männen. De är verkligen förtryckta. Hela tiden. Överallt. På alla sätt och vis. Duger inte alls som de är. Stackars män. Herregud. Det är nästan så att jag inte ska dra ut och kastrera män ikväll, som jag brukar göra när jag får lite tid över.
Seriöst. Kan bokens skapare vara lite mindre diskreta med signaler om att Pär Ström inte kan se längre än sin egen näsa (eller, mer sannolikt, sin egen kuk)?
Förresten, här är hans blogginlägg som ska komplettera artikeln. Ifall någon tror att han egentligen är vettig, men att artikeln råkade bli riktigt korkad av ren slump.
Touga Kiryu - feminist. Han ligger med alla kvinnor lika mycket!(bild - ohtori.nu, beskuren)
PS Irrelevant till inlägget, men inte helt off topic. Humor i kommentarerna till inlägget om hur jag blev påtafsad. Börjar med "Hej jag är en kille och fattar faktiskt inte hur ni tjejer funkar."
Intressant, särskilt om man är en stackars förtryckt man. Andra bloggar om: pär ström, mansförtryck och kvinnovälde, statsfeminism, statsfeminister, feminism, humanism, jämställdhet, stackars män, förtryck, bild, bildanalys, stackars förtryckta män, mansförtryck, dumma dumma feminister, dumma dumma statsfeminister, vit man
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)