fredag, november 12, 2010

Orgasm - or how I stopped worrying and learned to.

Jag har länge tänkt blogga min personliga orgasmhistoria. Varför, kan man fråga sig. Jo, dels tror jag det kan vara bra att konsumentupplysa om var jag kommer ifrån. Inte för att jag tror att allas sexliv ser ut som mitt, men you know. Dels gör alla coola (och mindre coola) kvinnor som skriver om feminism och sex det, och jag vill inte vara sämre. Antar att det är en tradition i "nu ska vi kunna prata om det öppet så att ingen skäms"-anda. I och för sig handlar det oftast om hur man lärde sig att ha bra sex utan att få vaginalorgasm, och det är ju inte min historia. Men min historia är å andra sidan en historia jag hade velat läsa när jag var tretton. Eller sjutton.

Jag: Fast jag kommer ju typ av allt...
Karro:
Oralsex, fittsex, analsex?

Jag:
Alltså typ eh ögonkontakt?..
- tjejsnack

Min första kontakt med vuxensnack om sex var när jag var runt tio och min mamma skaffade en kompis som jobbade hemifrån med allmän skönhetsvård. Gina var en mycket frispråkig dam och hade dessutom en hel hög av tidningen Cosmopolitan hemma. Det var där jag första gången hörde talas om orgasm. Orgasm som i någonting som är extra skönt, alltså, att män ejakulerade visste jag redan innan. Vid närmare eftertanke vet jag inte när jag lärde mig att manlig orgasm och pappafröutskjutningen hänger ihop. Men det är i alla fall inte ämnet för dagen.

Jag fattade att den där orgasmen var någonting som var riktigt najs och man ville åt. Framför allt ville man få det samtidigt med sin partner. Mer än så förstod jag inte, men det störde mig inte så mycket. Jag såg fram emot att ha sex när jag blev vuxen för sex verkade störtskönt, men jag tänkte inte på de där orgasmerna.

Ett par år senare hade jag flyttat till Sverige och det var ungefär då jag vaknade vuxensexuellt. Jag fick eget rum, och kunde nu onanera allt jag ville. det var också då som jag minns att jag började störa mig på att jag inte riktigt visste vad en orgasm var. Jag minns att jag ville slå upp det i nåt stort uppslagsverk min styvfarsa hade, typ säkert NE, men jag skulle behöva vänta in att ingen av föräldrarna var hemma för jag skulle ju behöva översätta med ordbok. Detta var 1996, och jag började visserligen använda Internet ungefär då, men det var liksom gemensam dator och kolla sex kändes som en grej jag helst ville göra utan att päronen hade koll på det.

Jag blev äldre och lärde mig väl förr eller senare vad orgasm innebar. Ibland stod det orgasmtips i nån tidning och jag provade, men de funkade inte och jag brydde mig inte nämnvärt. Jag smekte mig själv till sömns typ varje natt, hade ett utvecklat fantasiliv, fick noll sexerfarenheter med partner; helt ärligt minns jag hela sexan till början av gymnasiet som en tid då jag gick runt och var konstant kåt. Att jag inte fick orgasm kändes aldrig som ett problem. Jag tänkte det nog kommer med erfarenheten, läste i Cosmo att visste du att 1% av alla kvinnor kan få orgasm av enbart kyssar och tänkte "hoppashoppashoppas". Men jag beskyllde mig aldrig mig själv för att vara tråkig att ha sex med, bara för att jag inte kunde ge mig själv orgasm.

När jag just fyllt sjutton fick jag min första pojkvän. Sex var roligt, spännande och typ så bäst som jag alltid trott det skulle vara. Varken jag eller han såg det som ett problem att jag aldrig kom. Jag är än idag oändligt tacksam att han inte fick mindervärdeskomplex eller hävdade att det minsann alltid gick för hans ex.

En kort tid in i den relationen satt jag och chattade med min dåvarande bästis. Vi pratade ganska mycket sex, sådär generellt, inte minst onanivanor. Under det ödesdigra samtalet sade jag att jag i stort sett onanerade varje dag innan läggdags och hon svarade beundrande att själv tyckte hon att det var svårt att somna efter att hon kom. Jag sa att jag inte kom, så dt var ju inget problem. Kompisen blev hemskt förvånad. Och jag kände för första gången att det var något fel på mig, och att jag nog ändå borde få orgasm.

Det som följde på det var några månader av kass jävla värdelös onani. Det slutade vara roligt och blev orgasmjakt - någonting som knappt ens är kul när man kan få orgasm, och verkligen helt värdo när man inte kan det. Nu var året 2001 och jag hade lärt mig att radera surfhistorik, så jag sökte hjälp på nätet, hittade en massa klitoriskartor, och fick noll nytta av det. Det kändes verkligen inte bra, särskilt med all statistik över kvinnor som aldrig kom. Vad gjorde jag för fel? Är det där verkligen klitoris? Men om vi testar [versal]-punkten? Nej, inte där heller. Jag minns inte att det påverkade sexet med pojkvännen, men jag minns ångesten och misslyckandena och känslan av att inte funka som jag borde.

Och sedan kom en sommarlovsnatt då jag hade vänt på dygnet och porrsurfat halva natten. Det var redan morgon när jag lade mig och jag kände att nu jävlar. Nu ska det hända. Kåtheten var då inte ett behagligt tillstånd jag kunde sväva i som det varit under mina tonår, utan ett tryck jag ville släppa på. Och nu kändes det nära. Jag tog 1) klitoris och 2) vibrator jag hade fått i födelsedagspresent av min frispråkiga kompis och gjorde mitt bästa. Jag kände att jag var nära. Ibland riktigt nära. Tills jag plötsligt kände en sekund av en annorlunda känsla. Den var inte ens särskilt skön. Men det var den. The big O. Tidningsexperterna skrev alltid "man vet om man har fått orgasm" och jag visste. Jag somnade slutkörd och lättad.

Några månader senare lärde jag mig att komma snabbt, enkelt och kraftfullt med bara händerna. Jag ringde pojkvännen direkt efter och skröt. Ett tag senare lyckades han hitta min G-punkt med fingrarna och vår gemensamma lycka var gjord. Klitorisorgasm kunde jag fortfarande bara få på egen hand, men "kom hit"-smekningarna är fortfarande bland det bästa som kan hända mig i sängen. Orgasm vid KiF-sex... Ja. Alltså. Det hände, typ kanske eventuellt, typ fyra gånger totalt och rätt futtigt. Jag sa att jag fick dem, men jag var inte heeelt hundra. Men å andra sidan var det framför allt för att det var så trevligt annars att det var svårt att verkligen märka en kort liten explosion.

Sen tog det i alla fall slut med första killen och på det följde två år av, tja, ingenting. Ingenting, först kom ingenting, sen kom ingenting, sen kom ingenting. Jag var aktiv i Mangakai, och läste tekniskt basår och började på KTH. Hej och hå. Jag onanerade. Mycket. Det var liksom det som fanns, och fan vad jag bara blev bättre på det.

När dessa år fick sitt slut i och med inledning av en längre relation sade det bara boom. Big bada boom. BOOM. Plötsligt (på två år, alltså) hade jag förvandlats till tjejen man läser om när man läser nåt internetforum och nån kille skriver "åh, en gång hade jag en flickvän som kunde komma av att man smekte hennes bröst, ljuva minnen" och man tänker "yeeeahright". Jag kom massor, jag kom starkt, jag kom av allt sex och ibland av saker som inte riktigt egentligen är sex. Ungefär det enda man kunde vänta sig som inte funkade var penetration+klitorisstimulans. Denna standardmetod ledde till att det ena tog ut det andra och inget var skönt.

Därifrån har det bara blivit bättre. Det kändes som att om man väl "låste upp" ett nytt ställe på kroppen så kunde jag i fortsättningen ganska lätt komma av att bli smekt där. Från början var det spännande att upptäcka nya hot spots, men numera orkar jag inte ens ha koll. Ofta kan jag inte riktigt svara på frågan "kommer du av [...]", för jag minns inte, bryr mig inte, och kan säkert, om jag försökte. Dessutom har jag kommit av rent psykiska orsaker så många gånger att jag inte ens längre tänker mig ett samband mellan smek av min kropp och orgasm. För nej, det är inte direkt fysiskt skönt att runka av nån. Jag kommer likförbannat. Komma av att kyssas? Piece of cake, Tanja, 13!

Trevligt nog har orgasm och bra sex inte blivit synonymt. Det händer att jag har bra sex utan att komma minsta lilla. Det händer att jag kommer utan att sexet varit så värst bra. Ibland smeker jag mig själv under partnersex, och det är inte för mig någon som helst signal på att partnern inte gör sitt jobb. Ibland ser jag till att komma när vi är klara med varann för att jag fortfarande känner mig sexsugen, och en orgasm på egen hand får mig att känna mig klar, medan en orgasm med partner lämnar mig sällan med en känsla av att jag är tillfredställd och kan gå och diska. Jag känner framför allt ingen press på att komma som kommer ifrån mig själv. Det är faktiskt fruktansvärt trevligt att vara mig.

Jag har tänkt en del på hur mycket lärdom man kan dra av det här. Är det enbart tur eller också liiite skicklighet? Jag har tänkt och jag har kommit fram till att jag nog kan ta åt mig lite kredd och dra lite slutsatser av solskenshistorian.

För det första är det råbra att onanera, och att onanera utan att ha orgasm som mål. Jag antar att jag som femtonåring hellre hade velat få orgasm där och då, men i efterhand tror jag att jag lärde känna min kropp väldigt bra under tiden som jag onanerade utan annat mål än njutning. När jag väl började kunna få orgasm hade jag koll på alla övriga nyanser av njutning., och var van att hela min kropp var med.

För det andra är orgasmhets dumt, jobbigt och kontraproduktivt. Däremot är det bra att aktivt försöka hitta vad som funkar. Hade jag inte haft anatomikoll och vibrator hade jag inte lyckats få den där första löjliga sommarnattsorgasmen.

För det tredje ska man ligga med bra folk. Alla jag haft längre sexuella relationer med har varit engagerade i att sexet skulle vara skönt och bra för alla inblandade. Nya förmågor har också varit en tillgång när de kom med egna angreppsvinklar och idéer. Kombo penetration+klitorisstimulans började till exempel magiskt funka när jag inte pallade informera en ny partner om att det inte gjorde någonting för mig.

För det fjärde vet man aldrig vad som kan hända. När jag satt där och var sjutton och det var fel på mig hade jag aldrig trott att det skulle bli såhär najs. Och det hade nog inte hjälpt att tänka att om jag inte lyckats komma efter fem års onani så kommer det aldrig hända mig.

För det femte har jag alltid, superorgasmisk eller ej, sett till att informera mina partners om vad som känts bra och inte, och att göra saker i sängen som jag tyckte om. Jag skulle inte sätta orgasmgaranti på detta beteende, men det är nog svårt att få sämre sex av att se till att ha sex som man gillar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

6 kommentarer:

Mattias S sa...

Så härlig läsning!
Jag blir sugen på att skriva om mina egna orgasmerfarenheter men jag är inte riktigt sådär öppen och så som du är. :)

Frida sa...

Sant!
För bövla härlig läsning!

Lovisa sa...

Jag har också haft superlätt för att komma, och jag tyckte det var ganska jobbigt. Mest för att jag blir brutalt okåt efter att jag har kommit, och det var alltid pyttesmå orgasmer som kom jättelätt och så var det slut sen. Så för mig blev det tvärtom, jag bara intekommaintekommaintekommaFAN! Jag har inte lika lätt för det längre, och det tycker jag om, och då blir sex inte alltid orgasm. Jag tycker nästan mer om när det inte slutar i orgasm, faktiskt.

Min pojkvän nu är så grym på att göra det skönt för mig också, och jag får värsta sköna orgasmen när han smeker mig! Men när vi har KiF-sex som du så fint uttrycker det, blir dom inte lika bra och det tar oftast lång tid för min pojkvän att komma. Då blir det att jag kommer och det känns halvbra och sen får jag vänta på att han ska komma om jag vill att han ska göra det och det blir inte bra för nån av oss riktigt. Sex blir mycket bättre om man inte fokuserar på orgasm, definitivt.

Tanja Suhinina sa...

H...h..h...hhhhärligt!

Lovisa:
Har alltid tyckt lite synd om de flesta män av just den anledningen, de måste ju ha "fårintekommafårintekomma" inbyggt i sitt sexmedvetande. Hade jag blitt okåt av orgasmer hade jag inte heller tänkt att mitt liv är så party som det är nu. Fast nu är det snarare tvärtom, jag kommer ofta igång lite extra efter första orgasmen. Fast det kan vara skitjobbigt om man sexar länge, för jag blir ju rätt slutkörd efter ett tag och killen kan relatera noll till att det är skönt men också fysiskt utmattande att komma så jävla jämt! #lyxproblem

anjaa sa...

"Ungefär det enda man kunde vänta sig som inte funkade var penetration+klitorisstimulans. Denna standardmetod ledde till att det ena tog ut det andra och inget var skönt."

Så har det alltid varit för mig också. Jag kan inte koncentrera mig på två sköna saker samtidigt, och i stället blir jag stressad och spänner mig. Det enda som faktiskt funkar för mig med en partner är att få oralsex (nej, kan inte fixa det själv om jag är med någon), men då måste jag 1) vara totalt avslappnad, 2) inte frysa ALLS och 3) helst inte se något av det som händer, vilket leder till att jag får orgasm ungefär var sjätte gång jag knullar om det är med till exempel en pojkvän eller långtids-kk, men aldrig vid randomligg.

Anonym sa...

Eftersom man ska ha smeknamn: gråsparv.

Jag upptäckte onani väldigt tidigt, kommer ihåg att jag visste hur jag skulle komma vid ca 4 års ålder (även om jag inte visste vad jag höll på med). Har alltid haft lätt för att komma på egen hand, men har aldrig någonsin kommit med partner. Jag har haft många partners och började ha sex ganska tidigt. Med min nuvarande kille är jag rysligt nära varje gång -men- det går aldrig fullt ut hur mycket jag än försöker. Jag är sjukt jävla less och undrar vad jag gör fel. Jag är inte intresserad av att ta på mig själv, det är inte så jag onanerar i vanliga fall heller, och känner mig inte speciellt sugen att avsluta det hela framför ögonen på honom. Det är svårare för mig att komma på rygg samtidigt som det är de gångwrna jag varit närmast att komma. Damned if you do damned if you dont. Ett sätt det skulle kunna fungera på är om jag rider honom och på så vis gnider mig mot honom under tiden, problemet där är att jag inte alls är nöjd med mina bröst och att jag råkade få min kille av misstag att berätta att han också tycker dem är fula. Puuuhh. Vad göra?
Något tips till mig?
/ desperat gråsparv