onsdag, december 12, 2007

Det är skönt att vara kvinna

Imorse blev jag påtafsad på pendeln.

Jag blev lite paff först, sådant har inte hänt mig sedan högstadiet. Då hade jag ett par gånger blivit utsatt för att bli juckad mot av någon som uppenbarligen trivdes med trängseln på gröna linjen. Det jag minns från de gångera är inte så mycket något särskilt trauma av att känna en erektion mot mitt lår, utan snarare den fruktansvärda känslan av vanmakt. Vad skulle jag göra? Säga ifrån? Vadå, han råkar bara stå så, vagnen är ju rena sardinburken och han juckar inte alls, det är vagnen som gungar. Och dessutom skulle ingen lyssna. Och dessutom bröt jag som fan på den tiden, så ingen skulle fatta. Men som sagt, ingenting sådant har hänt på riktigt länge, jag tror jag utstrålar någon sorts "fuck off" som gör att folk inte gör så mot mig.

Imorse satte jag mig på tåget, det var två säten bredvid varandra och jag satte mig längst in. Det är ganska lite benutrymme på sånt och rätt trångt och är man ensam där brukar andra undvika att sätta sig bredvid. Så jag bredde ut mina väskor och började läsa tidningen.

På stationen efter min gick en man på. Vagnen var halvfull, men han stannade till där jag satt så jag flyttade bort mina väskor från sätet bredvid och fortsatte läsa. Mannen slog sig ner och började snart breda ut sig. Män som sitter bredbent brukar vara ett omtyckt vardagsfeministiskt projekt för mig. Ni vet, om jag sitter bredvid och de får för sig att de absolut måste inträkta på mitt område kan jag faktiskt också sära på benen och ta plats. Liksom, hallå, så stort paket har du inte att du måste bre ut dig över mitt lebensraum. Men just idag tänkte jag vara snäll, det är ju som sagt rätt lite benutrymme vid sådana där säten, så jag slängde ena benet över det andra och komprimerade mig lite för att slippa kroppskontakt. Sedan fortsatte jag läsa.

Efter ett tag märkte jag att jag inte alls slapp kroppskontakt. Mannen satt bredvid mig, bredbent, med jackan slängd över benen och händerna under jackan. Hans högra hand vilade på motsvarande lår och då och då kom han åt mitt lår med handens baksida. Efter ett tag började handen röra sig lite. Jag flyttade bort litegrann, han kom snart ikapp. Jag började bli grymt irriterad. Jag trodde ju först att han bara var en sån där typ som tror att han ska få sina medpassagerares benutrymme, men nu började det bli uppenbart att det inte var det det rörde sig om. Mellan Årstaberg och Södra satt jag och hatade mig själv litegrann. Nu är jag ju gammal nog att kunna protestera. Jag borde protestera. Det är min förbannade plikt att protestera. Men han satt ju bara dår och "råkade" komma åt och fan vad folk är stela som inte klarar av lite kroppskontakt.

Sedan lutade han sig framåt, som för att klia sig på vaden, och hans hands vandring upp gick över mitt knä. Enough is enough, så jag tittade på snubben och sa att om han nu absolut behövde sitta så bredbent att hans hand JÄMT hamnade på mitt LÅR så kunde han väl sätta sig dääääär borta. Jag pekade. Det fanns tre lediga platser bredvid varandra lite längre in i vagnen.

Han sa inget. Han rullade bara ihop sin jacka och lade händerna över den. Tryckte ihop knäna. Det var uppenbart att många i vagnen hörde, men ingen sade någonting. Jag skulle av på Centralen, det skulle inte tafsaren. När jag skulle förbi honom var jag helt beredd på att dra honom till polisen om han "råkade" röra vid mig en sista gång. Som tur var gjorde han inte det, för jag vet inte hur jag skulle släpa en två meter lång karl ut ur vagnen mot hans vilja.

Efteråt var jag förbannad. Okej, liksom, jag gjorde rätt. Jag sa till och han slutade. Men sen då? Jag blev fortfarande påtafsad och killen kom undan med en spydig kommentar från mig. Jag minns en diskussion på Lunarstorm för många år sedan när en kille frågade vad gruppen tjejer skulle göra om de blev påtafsade på rumpan när de festade ute. Jag skrev att jag tyckte örfil var egentligen en mycket adekvat reaktion, även om det kanske inte skulle vara det jag gjorde. Killen blev natuuuurligtvis helt galen. Örfil! Det är ju våld och polissak! Att tafsande också är det var någonting han hade mycket svårt att begripa. Liksom, hallå, det är ju en komplimang, varför skulle tjejen slåss när hon fått en komplimang?

Äckliga tentakelpuckon. Puckade puckon. Puckade puckon som vet att de kommer undan. Men hur fan polisanmäler man sånt?

--------------------------
För inlägget irrelevant tips:
Sofia Dahlén på Cospicere skriver om skillnaderna i synen på lyxkonsumtion beroende på om det är män eller kvinnor som lyxkonsumerar. Här och här, bland annat.

Intressant. Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

17 kommentarer:

Charlotte sa...

Tja, sånt händer med jämna mellanrum under ett kvinnoliv...jag för min del försöker se rätt kallt på det, innan hade jag nog tendensen att liksom bli arg på mig själv för att jag inte förhindrat det redan innan det hände, om du fattar vad jag menar, nu försöker jag inte låta det gå in under huden på mig (fast det händer förstås alltmer sällan med åren, till slut går man in i den ålder då man istället inte längre existerar för omvärlden och det är inte kul det heller (eller kommer det att bli skönt?)...). Frågan är hursomhelst inte förstofrämst hur vi ska reagera utan vad fan de inbillar sig egentligen, killar & män som håller på sådär. Jävla idioter.

Det finns bara en Anna Svensson sa...

Jag läste en gång i Aftonbladets sexspalt, det var en man som skrivit in för hans fru skämdes så mkt för sin kropp att hon inte ville att han skulle se henne och verkligen inte ta på henne någonsin mer. De sov i olika rum men en gång varannan vecka kom hon in iklädd ett slags overall med en lucka mellan benen för att "sköta hälsan" som han kallade det. Sedan dess tänker jag varje gång jag råkat på eller hört talas om en sån här gubbe att det är han. Han plågades så mycket av att inte få känna sin frus hud. Han verkade ju iofs mest peppa på frugan men jag menar det finns nog ett gäng socialt dysfunktionella gubbar eller i grunden gulliga gubbar i ett dysfunktionellt system som tar till såna där grepp i desperation. Detta är inte menat som en ursäkt. Det är rätt patetiskt, jag mår dåligt av det på samma sätt som när tonåringar i puberteten skaffar konstiga frisyrer för att försöka känna sig unika men jag vet precis hur dåligt de mår därinne. Uhhhh...

Men det kan ju lika gärna vara att han tror det är hans förbanande rätt, inte ens reflekterar över det eller tänder på det. Lika patetiskt då med att göra såhär men utan min ömkan.

Har jag gjort mig förstådd förresten?

P sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
P sa...

Du gjorde vad du kunde och du gjorde det bra, men tyvärr så går det ju inte att göra så mycket mer... förutom att tafsa honom plågsamt hårt på kuken om du ser honom igen.
Förstår verkligen frustrationen, trots att jag faktiskt(!) inte varit med om nåt sånt själv, fattar verkligen inte hur jag lyckats undgå det men jag är ju en sån som folk inte vill sätta sig bredvid ens på en full buss. Om nu det har med saken att göra.

I alla fall, om du inte vill att han ska komma undan med en spydig kommentar så kan du ju skämma ut nästa gubbpucko ordentligt nästa gång :) Din örfilsstrategi är jäkligt fin alltså. Approve!

Tefascisten sa...

Grymt att du sa till! Jag var med om något liknande på bussen för ett tag sedan, en man satte sig bredvid mig och började läsa metro med väldigt utbredda armar. Varje gång han vände blad så pressade han sin armbåge mot sidan på mitt bröst. Jag satt där och undrade vad jag skulle göra, hey, han läser ju bara tidningen, han kanske är så inne i den att han inte känner hur hans ambåde regelbundet trycker upp mitt bröst. Sedan började iof hela han trycka sig mot mig i svängarna, och bussar kommer ju inte riktigt upp i den farten att vi kan snacka g-krafter så det var liksom inte så motiverat. När jag gick av kände jag mig så äcklad, och arg för att jag lät honom göra så mot mig. Men de är tricky, de där tafsarna. Det skulle ju kunna vara för att det var trångt, det skulle ju kunna vara så att han inte alls var medveten om att jag satt där och var extremt obekväm... Men skit samma, jag var ju obekväm och nästa gång det händer tänker jag påtala det. Högt.

Tinet sa...

En gång när jag var ute kom nån snubbe och tafsade mig på rumpan, och jag började rent relexmässigt strypa honom tills han slutade.

Men sånt har hänt mig väldigt sällan, eller också har jag inte fattat det om det har hänt. En gång nånstans i Rumänien försökte en ung kille tafsa på mina bröst på öppen gata, men jag var helt fokuserad på att han kanske ville sno min kamera, så jag brydde mig inte så mycket om tafsandet ... För att försvara kameran vände jag mig mot honom i anfallsposition och tog sats med knytnäven, och då sprang han förskräckt sin väg.

(Det kan kanske också vara en faktor att jag brukade sparra och brottas väldigt mycket med min f.d. pojkvän - en väldigt stark och smidig kille som hade tränat ju-jutsu - så min kampberedskap är alert, också i "sexuella situationer". XD )

Angelica sa...

Det som (i alla fall för mig) ger en känsla av vanmakt i såna här situationer, är att även om folk ser det, och tycker "fy fan vilket äckel", så är det aldrig någon som säger till. Om man bara kände att man hade andras stöd skulle det vara mycket lättare att säga ifrån.

m sa...

Du skulle snacka lite med Hanna Fridén. Hon säger att hon alltid alltid alltid polisanmäler. Och det är ju helt rätt. Om alla som blev antastade i tunnelbanan anmälde kanske det skulle bli andra bullar i tunnelbanan (för NÅN jävla kundvård vill de väl låtsas att de håller på med). Och, han som gjorde det kanske faktiskt inte, som redan sagts, fattade att det är olagligt. Folkbildning!

frankincense.blogg.se var det ja.

Suss sa...

Fy fan vad äckligt... Det värsta är som sagt att ingen bryr sig. Jag har skrivit ett inlägg på ämnet, jag har blivit utsatt för likadana grejer vid tre tillfällen. Och åker jag tunnelbana eller buss har jag alltid en väska bredvid mig så att jag själv kan välja vem jag låter sitta där. Men då får jag istället massa skit från gamlingar och gravida som tycker att JAG är det hemskaste på detta jordklot. Om de bara säger ursäkta eller jag lägger märke till dem så låter jag dem ju sitta självklart. Men jag är lite inne på att trycka en pin med någon bra slogan men du kan väl läsa i min blogg?

Tanja Suhinina sa...

Sorry att jag inte svarat, det var så mpnga kommentarer och så långa och så seriösa. Och jag är sjuk så hjärnan är mestadels gjord av mos. Jag tycker hsh att det är trevligt att folk läser och reagerar, även om det är sorgligt att de flesta bär på liknande erfarenheter.

m: Jo, men Hanna Fridén har också en hög med brev om nedlagda fall. Om jag blev påtafsad lika ofta som hon verkar bli skulle jag nog anmäla, men nu har jag ingen rutin på det.

Tefascisten: Det är ju jobbigt när man inte riktigt kan helt klart visa att det var tafs. EN grej man kan göra är ju att sätta sig annorlunda och se om även tafsaren gör det. Då är det ju liksom rätt klart.
Men egentligen borde man säga till även om det inte är tafs utan rent jobbighet med breda ut sig och armbåga folk. Det är ju samma "jag har rätt till andras utrymme"-attityd i grund och botten.

Angelica: Men jo, precis. Det vore riktigt najs om folk blandade in sig lite mer. Jag önskar jag vågade göra det, typ när folk är objektivt skitjobbiga på nattbussen och så, men jag törs sällan. Jag är ju faktiskt en rätt liten tjej, jag vågar fysiskt inte tjafsa med gäng av biffiga killar. Vilket f ö leder in på Tinets kommentar =)

scharonne sa...

Åh, den där situationen känner jag igen! Jag var bl.a. på en konsert i Amsterdam när någon nöp mig i rumpan. Jag vände mig om och möttes av typ 5 flinande ansikten. Jag visste ju inte vem som hade nypit mig och jag kunde ju inte slå till dem alla. Jag frågade vem fan det var och alla bara skakade på huvudet och låtsades som ingenting. VANMAKTEN! Det enda jag gjorde var att peka finger och dra längre fram i folkmassan - vilket iofs innebar att jag fick bättre plats, men jag mådde fan dåligt en bra bit efter. Som sagt - det handlar inte om att det gjorde ont i rumpan efter nypet utan att folk vet att de kan göra sånt och komma undan med antingen förnekelse eller någon dum ursäkt. Ibland blir jag arg och tycker att det borde vara rätt att slå till folk som ser misstänkta ut.

Anonym sa...

Hej jag är en kille och fattar faktiskt inte hur ni tjejer funkar.
Ska ändå försöka nu.

Tror mig kunna identifiera följande egenskaper om en generell flicka på tunnelbanan, vi kallar henne Lisa. Dessa följande egenskaper är för mig -kille- totalt främmande. är väl kanske skadad, av vad -porr? hur vet man att en tjej inte är lika kåt som man själv?

tjejen på tunnelbanan verkar inte koppla ihop närmaste med person med en sexakt. helt oförståeligt i en killes värld som oftast triggas av i princip allt i kjol som rör sig.

Antagligen beror det på att killar triggar igång på synintrycken-producerar hormoner och blir kåta. I vår värld är därför också tjejen i närheten också kåt. Eller så blir hon det efter lite tafsande. Det brukar ju funka om man dejtat några veckor och ligger i soffan och gosar. Finns det någon skillnad? Självklart i tjejernas värld, oförståeligt i killarnas. Igen på grund av hormonproduktionen, vad triggas man av som tjej resp kille?

Märk väl hittills har killens resonemang gått ut på "ömsesidig upphetsning" eller "nollläget". alltså ren mysighet. minns soffan...

Att någon skulle ta illa upp på alla de sätt som beskrivits inses faktiskt inte. Om detta skulle komma fram, förklaras, läras ut, whatever tror jag personligen att kvinnor skulle uppleva en helt annan frid. Männen beter sig utifrån du inre hormonbaserade känslor, instinkter de har.

Kvinnor upplever -tydligen- detta på ett helt annat sätt. Istället för frågeställninge mysig kontra nolläge så upplever kvinnan det som nolläge kontra negativt. En kränkning alltså. Något som gör ont, typ som ett slag på näsan. Detta är dessvärre helt främmande för killarna- då hade de flesta nog inte gjort det.

Eller som mitt ex uttryckte det. när du lyssnar och förstår känner jag att du tycker om MIG, när du tittar och pratar om sex känner jag att du inte tycker om mig. Killar måste man nog lära att tjejer hur tjejer fungerar. vissa har jättesvårt för det. jag är en.

Det måste vara jättehemskt att känna sig kränkt och i vanmakt som det kommit fram här. Och ni kvinnor har ju självklart rätt i sak. Synd bara att många killar -biologiskt- är på en helt annan planet, avseende hur ni känner. De behöver hjälp, för de fattar inte att ni lider.

Anonym sa...

Hittade dessa ord i kommentarerna. "äcklad, arg, gå in under huden, arg på sig själv, frustration, känna sig obekväm, reflexmässigt strypa, vanmakt, VANMAKT. jag mådde fan dåligt en bra bit efter."

Problemet är att förövarna inte haft en aning om att tjejer funkar/reagerar så. Deras minnen från porrens värld säger den dessutom den direkta motsatsen. Karlarna är ju helt ute på månen! Märk att många svenska killar upp till 17-18 års åldern inte fattar att även tjejer bajsar. De letar ju bara efter smurfer... Hur ska de då kunna förstå den kränkning som tunnelbanetaffset utgör? Det är sannerligen inte självklart, för en kille. Mer undervisning, tack!

Tanja Suhinina sa...

Alltså, det blev nyss 2008, och folk håller fortfarande på med dålig sexistisk ironi. Herregud.

Anonym sa...

Anonym:
Alltså precis så är det! Jag är en normalkåt kille, och när jag får stånd på tunnelbanan finns det bara ett sätt att bli av med den: runka!
Jag brukar välja ut en snygging och närma mig försiktigt men bestämt. Jag ställer mig bakom och börjar jucka lite försiktigt. Sedan tar jag itu med saken, om ni förstår vad jag menar;) Om jag har tunna byxor kan det ibland läcka igenom av mina underbara vätskor, och kladda av sig. Då smyger jag tyst ifrån och betraktar mitt mästerverk från håll.

En gång upptäckte killen mig som runkade på. Han blev jättearg. Jag förstår inte varför? Vi killar är ju alltid kåta, varför kan vi inte komma överens och ta itu med problemet tillsammans?
/Jörgen

underbaraclara sa...

HUrra vad bra gjort. Offentlig förnedring ska drabba dem som tafsas. Jefla äckel! Man får lust att bära kniv bara för att kunna kastreras...

Tanja Suhinina sa...

Clara: Alltså, jag skulle nog inte känna den rätta hämndtillfredställelsen av att kastrera sådana typer. Men jag skulle känna kilovis med tillfreställelse om det gick att effektivt polisanmäla och fälla dem.