Acceptans. Ett modebegrepp som är lätt att misstolka.
Till vardags menar man ofta att man tycker om det man accepterar. Man ska acceptera HBTQ-personer. Man ska inte acceptera rasism. Det är lite så ordet används.
För mitt jobb-jag har acceptans ingenting att göra med vad man tycker om, eller med hur saker borde vara. Acceptans har att göra med hur det är. Oavsett om man gillar det eller inte. Att acceptera sin tillvaro är att i livet utgå från en karta som faktiskt motsvarar terrängen.
När jag pratar om acceptans pratar jag om att utgå från hur det är, för dig, just nu. Inte hur det borde vara, hur det är för andra, hur det var för dig förut, och hur det kommer vara för dig i framtiden. Utan från dig, nu.
Att acceptera är inte att tycka om. Att acceptera är inte att ge upp. Det är att vara ärlig med hur det är nu. Sedan kan man försöka ta sig därifrån (om det funkar, just för en, just då), men ändå utgå från just nu.
Till vardags menar man ofta att man tycker om det man accepterar. Man ska acceptera HBTQ-personer. Man ska inte acceptera rasism. Det är lite så ordet används.
För mitt jobb-jag har acceptans ingenting att göra med vad man tycker om, eller med hur saker borde vara. Acceptans har att göra med hur det är. Oavsett om man gillar det eller inte. Att acceptera sin tillvaro är att i livet utgå från en karta som faktiskt motsvarar terrängen.
När jag pratar om acceptans pratar jag om att utgå från hur det är, för dig, just nu. Inte hur det borde vara, hur det är för andra, hur det var för dig förut, och hur det kommer vara för dig i framtiden. Utan från dig, nu.
Att acceptera är inte att tycka om. Att acceptera är inte att ge upp. Det är att vara ärlig med hur det är nu. Sedan kan man försöka ta sig därifrån (om det funkar, just för en, just då), men ändå utgå från just nu.
1 kommentar:
Brukar passa på att lustkaraktärsmörda "borde" och "måste" när det här kommer upp. Eller rentav ta acceptansen som en av flera underavdelningar när jag sågar sönder "måste".
Skicka en kommentar