Det här läste jag på en amerikansk feministblogg för tusen år sedan. En pojke i lägre skolåldern hade en storasyster som han fullständigt avgudade. Han ville vara som hon på alla sätt och vis, och han ville gå till skolan i klänning. Mamman var orolig för hur det skulle gå, men lät honom göra det.
På kvällen ringde pojkens lärare och sa åt mamman att det var en dålig idé att låta grabben ha klänning och hon borde inte låta det hända igen. "Blev han retad?" frågade mamman orolig. Hon märkte inte att pojken var ledsen efter skoldagen, men klart hon misstänkte att han kunde blivit retad för klänningen.
Men det visade sig att de andra grabbarna i klassen tyckte det var häftigt, gick hem och började tjata på sina föräldrar att de också ville ha klänning. Föräldrarna blev upprörda och ringde läraren om det. Och läraren ringde pojkens mamma.
Bästa nånsin.
För övrigt har Pelle Billing skrivit bra.
16 kommentarer:
Pelle Billing skriver inte bra, men sammanhängande, men jag misstänker att hans bild av hur det är att vara man är väldigt ogiltig utanför honom själv och de som söker stöd hos sådana som han.
Så, när det står "man" och "män", läs "Pelle Billing" och "Pelle Billing och hans kompisar".
Jag ska dra tummen ur ändan och skriva ett riktigt långt och detaljerat svar, men bara två exempel:
"våra tydliga fördelar balanseras upp av våra tydliga nackdelar"
Nej, man kan inte räkna så. För vi håller hårt om våra fördelar och gör väldigt lite för att arbeta bort våra nackdelar. T.ex:
"vi har samtidigt haft rejäl brist på (..) relationsmakt (kontakt med barn, socialt nätverk, osv)."
I hur många fall är detta inte fullständigt självförvållat? Hur många försöker verkligen?
Man kan som vuxen man tycka att det är orättvist att kvinnor kan få ha hur varierande klädsel som helst, medans vi män har att välja på mörk kostym el likn. Kvinnor får ha långa el korta klänningar, gula röda blå etc. Vad beror det på? Jag tycker det är sexigt att se en kvinna i lång åtsittande blank röd klänning, men skulle jag tycka det vore lika sexigt på en man? ha ha! Nää! Här finns det något att göra kanske för vi "stackars" män i våra mörka kostymer.
Personligen tycker jag att det är snyggt när en kille och män har kjol på sig, och smink! Ja det är hot tycker jag.
Det handlar om att låta individer få vara just individer och inte hämmas. Flickor och pojkar ska inte begränsas såhär, det är bara sorgligt.
Sen måste jag såklart bara läsa kommentarerna till artikeln, och ja dom var såklart helt annorlunda mot vad de brukar vara när en sån här artikeln kommer upp i mainstream media.
Nej, där var jag ironisk. Fy fan var desperata och rädda vissa blir då genus nämns, OH NOES!!! Ta inte våra heliga könsnormer ifrån oss!! Men tänk på spänningen mellan könen! Rabiata genusforskare! Genusvetenskap, bla-jag-läser-för-mycket-på-Pär-Ströms-blogg-ordbajsande-bla. Äh GTFO.
Ok, jag hade tänkt att göra någon sorts punkt-för-punkt med artikeln, men det är bara så mycket fel. Jag har bättre saker för mig, så här kommer mitt första, bästa och enda försök. Efter detta kommer jag att ingå samma ensidiga avtal som jag har med Ronnie Sandahl med herrarna Billing och Ström: De håller sig utom syn- och hörhåll från mig, och är i gengäld fria att vara hur värdelösa som helst.
Först kommer det klassiska retoriska knepet att associera sig själv med hjältar. Billing drar upp att män har gjort farliga arbeten, varit krigare, samhällets fundament etc. Men Billing är ju varken krigare eller grovarbetare. Så han har ju lika mycket gemensamt med mannen, krigaren, som han har med mannen, våldtäktsmannen. Om han inte vill få skiten från den senare, får han inte heller glorian från den förra. Han behöver ju inte piska sig själv offentligt, men han verkar vara helt ovetande om sin väldigt selektiva syn på män.
Sedan, mansrollen: Det här med att offra kropp och hälsa för någon annan är ju knappast specifikt för män. Moderskapet har ju hyllats även när "död i barnsäng" var vanligt - och kanske till och med mer då.
"En riktig man klagar inte, särskilt inte över att vara man. En riktig man tar hand om kvinnor, inte om andra män."
Vilket är helt åt helvete fel. Vi män tar hand om varandra. Ibland måste man ta en kompis och ta ett snack om hur han mår. (Lärde mig mycket om detta av Försvarsmakten, ämne: "psykiska stridsreaktioner", har haft stor nytta av det.) Det vi har svårt för är någon som precis hela tiden klagar om hur orättvist behandlad han blir och jämför sig med krigare. Det finns en skillnad på att ha det kämpigt men att göra sitt bästa, och att ta på sig en riktigt varm och mysig offerkofta och vägra ta av sig den.
På tal om misslyckanden: Om man nu "misslyckas", och blir alkoholiserad och ensam - är det bara något som händer, bara sådär? Självklart spelar sociala faktorer in, men man kan inte bortse från det egna ansvaret. Den intressanta frågan är varför män super så förbannat, även när det strider mot idealet som säger att en man ska kämpa för sina nära och kära till döden. Varför drar vännerna? Beror det kanske på att få personer klarar av en självömkande alkis någon längre period?
"våra tydliga fördelar balanseras upp av våra tydliga nackdelar"
Nej, för det handlar inte om att män och kvinnor har någon sorts konton och bara vi har like mycket plus och minus så är allt ok i någon sorts nollsummespel. Det handlar om att båda könen är djävulskt bestämda att försvara sina revir och roller. Pelle säger att män måste prestera för att få tillgång till den manliga gemenskapen. Men helt ärligt, om en kvinna presterar som en man i ett manligt område, får hon då tillgång till gemenskapen? Eller blir hon väldigt ofta lillad och avfärdad på mycket oklara grunder? Är vi verkligen så objektiva som vi borde vara?
Alltså, ungefär som kvinnor ibland inte vill släppa in mannen i omvårdnaden av barnet, för att "karlar kan ju inte det där lika bra som en mor"?
Angående våra nackdelar: "vi har samtidigt haft rejäl brist på (..) relationsmakt ((...) socialt nätverk, osv)."
Jo, men är det något som bara händer, liksom ensamheten? Kanske har vi en kvinna som gömmer undan barnen, men borde inte en man ha förmågan att skaffa sig ett socialt nätverk? Hur många försöker verkligen?
Pelle Billing har sin motsvarighet i de sämsta av feminister, de som lånar sin gloria från de bästa av sitt eget kön, låtsas om att de sämsta inte existerar, anser sig styrda av strukturer, orättvist skuldbelagda av samället, anser sig vara missförstådd och orättvist behandlad av hela världen och tror att världen är skyldig kompensation för detta.
Den mansrörelse han företräder är inte mycket bättre: Självutnämnda missförstådda offer som inte fattar varför ingen vill vara kompis med dem och varför de inte får några tjejer.
Carneholmbaggis:
Ehh, joho! Attraktiv karl i nåt välskrddat och blankt och sensuellt - jag är på!
Anledningen tillatt det är så känsligt med pojkar i klänning är att han inte har tagit avstånd från det kvinnliga.Pojkar föds ju av en person av annat kön så han måste ta avstånd från moderns kön för att bli betraktad som en riktig pojke och man.
Flickor föds ju av en person av samma kön så hon har inget att ta avstånd ifrån.
Även om flickan bär pojkkläder och gör saker som man betraktar som pojkiga så har hon sin flickiga kropp som sen blir en kvinnas kropp
född av en kvinna.
Flickan föds till kvinna pojken måste göras till man bland annat genom att inte bära klänning!
@Anonymus Maximus:
Jag vet att Pelle Billing inte är ensam.
Om du undrar lite över vilka nackdelar män drabbats av pga sitt kön så har jag några exempel här:
I fråga om abort så har mannen ingenting att säga till om, varken juridiskt eller ekonomiskt. (Detta är - förstås - den enda tänkbara lösningen, men det försätter ändå mannen i ett ganska hårt underläge.)
Obligatorisk manlig värnplikt. Det var otänkbart att inte göra lumpen när jag gjorde det, en klar karriärdödare. Det har blivit bättre nu.
Misstänkliggörande om man jobbar på dagis/förskola. (Jag hade jobbat som barnskötare ett år då en pedofilskandal blossade upp någonstans i Sverige och kände att... näe nu får det bli något annat.)
Vid vårdnadsstrider så förlorar män nästan automatiskt. Heter mannen Achmed och kvinnan Ingela så förlorar han helt automatiskt.
Jag vet att många våldtäktsmän går fria och att fler skulle göra det om man ställde rimliga rättssäkerhetskrav i fråga om våldtäkt... men det hindrar inte att de låga beviskraven är ett problem i de fall anklagelser är falska
@Anonym:
Visst, att vara man är inte en dans på rosor, men betänk följande:
Obligatorisk manlig värnplikt: Hur har attityden bland män varit avseende kvinnor i försvaret? Snabb Googlesökning gav detta: "Sexuella kränkningar vanligt i lumpen". Det går inte att tala om hur synd det är om män som tvingas göra lumpen, om man samtidigt inte tar upp att män faktiskt har varit väldigt inriktade på att göra lumpen just exklusivt manligt.
Dagis / förskola: Detta är ett fall som jag håller med dig om. (Även det kvasi-maskulina begreppet "manliga sjuksköterskor".) Vill dock påpeka att Pelle Billing inte alls tar upp denna problematiken, och inte problemet med att vi män inte alltid är så snälla mot män som söker sig till vårdnadsyrken. ("Fan eru bög eller peddo eller?")
Heder åt dig att du höll ut så långt som du gjorde. Några av mina bästa minnen från barn-/ungdomen är just de vuxna män jag hade som ungdomsledare och förebilder på fritidsgården.
Vårdnadstvister: Vad jag förstår är delad vårdnad den vanligaste formen. Angående ensam vårdnad, tror du inte att det spelar en viss roll att pappan oftast inte är den som tar hand om barnet i familjen? Se: Vårdnadsdomar inte könsstyrda – föräldrarnas kön spelar ingen roll vid avgörandet av vårdnadstvister. Det viktiga är hur ansvarsfördelningen såg ut i familjen innan man skiljde sig, förklarar hon. Den förälder som har tagit hand om det gemensamma barnet mest, som till exempel har varit hemma när barnet har varit sjukt, har störst chans att få vårdnaden.
Visst kanske utfallet är ojämlikt, men ska vi helt plötsligt byta fot och propsa på lika utfall i just den här frågan?
Jag har aldrig sett en "antifeminist" eller "maskulinist" eller vad de kallar sig ens ta upp den här problematiken. Först är det "lika rättigheter, skit i utfallet". När det gäller vårdnadstvister blir plötsligt utfallet allt.
Våldtäkter: Här hamnar vi i något djävulskt komplext - hur döma i ett brott som i princip alltid sker avskiljt och utan vittnen? Fast när även TV-profiler inte fattar att "sex med samtycke" inte är våldtäkt, och oroar sig för att bli dömda för våldtäkt trots att kvinnan givit samtycke, så undrar jag om inte rädslan för att bli anklagad för våldtäkt blivit lite väl stark. Jag menar, om man har ett så skakigt grepp om vad våldtäkt är att man tror att man kan dömas till det även om kvinnan givit samtycke hela tiden, så borde man ta och lugna ner sig lite.
@Anonymus Maximus:
Obligatorisk manlig värnplikt. Jag ska inte säga emot dig - många män i försvaret har haft (och har fortfarande) en genomtaskig attityd gentemot kvinnor. Det hindrar inte att samhället/staten agerat djupt ojämställt när det tvingat mig som enskild man att göra något som samhället/staten inte tvingar någon kvinna till. För egen del så kostade lumpen mig 10 månader.
Jag tror att kriterierna för vem som får ensam vårdnad delvis är felaktiga. Precis som artikeln du refererade till säger så går vårdnaden till den förälder som vårdat barnet/barnen mest. Innebär det att egna företagare är sämre föräldrar än andra? Eller att den som heltidsarbetat och därmed dragit in mest pengar till familjen inte skulle kunna gå ned i arbetstid framöver? Näe, det känns mest som godtycke att använda hon-har-tagit-flest-vabdagar som kriterium. Så jäkla svårt har inte barn att anpassa sig till nya omständigheter att det behöver vara ett problem (annat än i märkliga randfall).
Rättssäkerhet i våldtäktsfall är ingenting att ta lätt på. Om det inte krävs bevis eller vittnen så kan vem som helst dra tillbaks sitt medgivande i efterhand, och faktiskt ljuga i en domstol. Skälen till lögn varierar. Hade hon redan pojkvän? Blev hon förbannad när det visade sig att drömprinsen slampade runt med andra? Led hon av någon psykisk störning (bipolär, borderline...). Ville hon pressa honom till något?
Ingen sansad människa förnekar att det finns män som agerar svinaktigt och/eller brottsligt. Däremot finns det många som missar att kvinnor kan vara galna, hämdlystna eller på andra sätt opålitliga... och att lagstiftningen måste fungera även i de fallen.
@Anonym:
Grovt sett riktar jag min kritik mot att Billing, Ström, etc. väljer att framställa saker som väldigt ensidiga och utan analys av sin egen sidas bidrag till sakernas tillstånd.
Värnplikt: Det är inte värnplikten som företeelse som jag vill debattera. Jag var och är själv motståndare till obligatorisk värnplikt. Detta trots att jag gjorde 15 månader av fri vilja (fick välja utbildningsreserv eller 15 månader, valde 15 månader - hade det väldigt roligt och såg det som en mycket lärorik tid). Det jag vänder mig mot är att frågan diskuteras utan att vi män vågar tala om hur mycket vi män som grupp vill ha värnplikten och inte vill ha några kvinnor där. Visst är den ojämställd och orättvis, men att säga "män är offer" missar att män är offer till stor del för män. Denna del av diskussionen saknas helt hos herrarna Billing och Ström. Att jag hört att "män som inte gjort lumpen är inte riktiga män" från en kvinna får stå som tecken på att allt inte går att skylla på män - men det är inte heller det jag gör.
Ensam vårdnad: Återigen, det är inte kriterierna jag vill debattera. Det jag har problem med är att ingen antifeministblogg ens tar upp faktumet att kvinnan i de flesta fall faktiskt har varit den som tagit hand om barnen mest. Detta verkar vara helt accepterat - förutom i vårdnadstvister.
Om det är ok att vuxna, myndiga par väljer att kvinnan tar hand om barnen - borde det inte vara helt ok om en domstol fastställer att det ska vara så? Det är ju bara en kodifiering av sakernas tillstånd, som tydligen var helt ok.
Rättssäkerhet och Våldtäkt: Visst, hur balanserar vi kravet på att bekämpa våldtäkter mot rättssäkerhet? Jag tycker fortfarande att det finns en falsk-anmälningsnoja hos antifeminister. Som jag skrev, om antifeminister är oroliga för att alla kvinnor är falska psykopater, och vill ha någon sorts garanti för att det aldrig, aldrig ska förekomma en felaktig fällande dom - sleva upp en garanti för kvinnor att de aldrig, aldrig ska bli våldtagna. Tanja har en sammanfattning här. På den antifeministiska sidan har vi Pär Ström, som oroar sig för rättssäkerheten när det gäller män, men drar sig inte för att publicera namn på den som anmälde Assange, trots att man måste vara helt verklighetsfrånvarande för att inte inse att detta leder till pöbeldrev.
Läste igenom mitt senaste svar och såg meningen i "Rättssäkerhet och Våldtäkt" som började "Som jag skrev": Så skrev jag inte alls. Ta bort dessa tre ord.
@Anonymus Maximus:
Du skrev bland annat:
Grovt sett riktar jag min kritik mot att Billing, Ström, etc. väljer att framställa saker som väldigt ensidiga och utan analys av sin egen sidas bidrag till sakernas tillstånd.
Jag tror att du här ovan sätter fingret på våra åsiktsskillnader:
Du menar att män kan ha kollektivt ansvar i egenskap av att vara män. Det tycker inte jag. Jag kan inte ta ansvar för hur andra män bemött kvinnor när jag inte varit närvarande eller ens hört talas om de enskilda fallen. Samma sak gäller krigsförbrytelser och våldtäkter: jag kan bara ta ansvar för vad jag gör. Inte för vad andra gör.
Du skrev vidare:
Om det är ok att vuxna, myndiga par väljer att kvinnan tar hand om barnen - borde det inte vara helt ok om en domstol fastställer att det ska vara så? Det är ju bara en kodifiering av sakernas tillstånd, som tydligen var helt ok.
Nej. Det är inte bara en kodifiering av sakernas tillstånd, och det är inte heller OK. Såhär tänker jag:
Det är farligt om ena parten känner att han/hon kan "vinna" vårdnaden genom att inte vilja samarbeta alls. I Sverige så vinner kvinnor strider om ensam vårdnad nästan automatiskt. Vårdnaden av barn där båda parter är någorlunda lämpliga föräldrar men som inte kan samarbeta bör avgöras slumpmässigt... om inte barnen är gamla nog att avgöra beslutet.
Du skrev vidare:
[...] om antifeminister är oroliga för att alla kvinnor är falska psykopater, och vill ha någon sorts garanti för att det aldrig, aldrig ska förekomma en felaktig fällande dom - sleva upp en garanti för kvinnor att de aldrig, aldrig ska bli våldtagna.
Jag vill inte göra mig till talesman för antifeminister, men jag tycker att du ställer ett orimligt krav här: att alla män ska stå ut med rättsosäkerhet för att vissa beter sig som svin.
Utan rättssäkerhet blir det ingen större skillnad på domstolar och pöbeldrev ur den anklagades synvinkel. Så vill inte jag ha det.
Angående att Pär Ström publicerade namn på kvinnorna i Assange-affären: jag reagerade också på det. Borde inte han kunna åka dit på en PUL-anmälan?
@Tanja: Jag känner att jag kanske missbrukar ditt kommentarsutrymme en aning. Säg till när du tycker att vi ska sätta punkt.
@Anonym:
Du menar att män kan ha kollektivt ansvar i egenskap av att vara män.
Kollektivt ansvar existerar inte, ej heller kollektiv skuld. Jag återkommer till vad jag menar med "sin egen sidas bidrag till sakernas tillstånd" snart.
Givetvis kan inte ansvar utkrävas där möjlighet att ta ansvar inte finns. Varje våldtäktsman är ansvarig för sina egna handlingar.
Det jag menar att vi som individer har samma ansvar som alla individer i att försöka bidra till ett gott samhälle. Som män har vi större möjlighet att påverka andra män. Om vi nu stereotypt befinner oss i chefsposition har vi större möjlighet att hålla rent i eget hus avseende sexuella trakasserier, t.ex.
Alla män har inte makt. Detta är sant. En del har det, dock. Du, t.ex. gjorde lumpen i 10 månader, vilket borde vara lika med gruppchef, eller? Med makt kommer ett ansvar, och jag anser att de som har makt har ett ansvar att bruka den rätt.
Att kräva av en människa att denne ska göra allt och fixa hela världen är omöjligt och orimligt, men vi har en plikt att göra det som är rätt. Och om det är svårt att veta vad som är rätt, att åtminstone försöka.
Angående sin egen sidas bidrag till sakernas tillstånd: Båda sidor måste göra rätt. Om vi byter till integrationsdebatten: Jag växte upp i en invandrarförort, och visst hörde jag en del säga "äh det är ingen ide att plugga, man får ändå inget jobb". Och så sket de i skolan. Och fick inget jobb. Och klagade. Visst finns det rasism, men samhället förutsätter ju att invandrarna gör sin del. Annars funkar ju inte det här.
I könsdebatten kan man inte bara lägga skulden på "någon annan", vare sig det är feminister, kvinnor, eller vad det nu kan vara. Man måste alltid inkludera i resonemanget frågan om man själv verkligen gör allt man kan.
alla män ska stå ut med rättsosäkerhet för att vissa beter sig som svin.
Varför inte? Du kan inte få bort all rättsosäkerhet utan att helt göra dig av med rättsväsendet. Frågan är bara var ribban ska sättas. Som det ser ut nu verkar det för mig vara en viss noja över falska våldtäktsanklagelser. Som jag sa, nu börjar män oroa sig för att samlag med samtycke till allt skulle vara våldtäkt. (Och Pär Ström hakar på.) Det blir liksom lite löjligt när bevisen för rättsosäkerhet är någon som helt missat vad sexuella övergrepp är.
@Anonymus Maximus:
Jag håller med om i stort sett allt du skriver, men har kommentarer till några av de sista raderna. Du skriver:
Som jag sa, nu börjar män oroa sig för att samlag med samtycke till allt skulle vara våldtäkt.
Den oron tror jag inte att det är många som delar. Den fråga som jag tror att debattinläggen kring Assange-historien handlar om är:
Om friska samtyckande vuxna människor under själva sexakten inte inser att de blir våldtagna, går det i efterhand att definiera händelsen som en våldtäkt?
Så uppfattar iallafall jag Assange-fallet. Men jag "vet" naturligvis bara sånt jag läst i bloggar och tidningar.
Fallet Assange har iallafall det goda med sig att det startat intressanta och nödvändiga diskussioner.
Tack för en intressant diskussion!
Om friska samtyckande vuxna människor under själva sexakten inte inser att de blir våldtagna, går det i efterhand att definiera händelsen som en våldtäkt?
Detta är en intressant fråga. Sanningen är väl att det inte finns något tydligt ja eller nej.
Själva principen att i efterhand definiera vad som hänt är solid.
Om vi talar om t.ex. bedrägeri, så kan jag ju lura dig att skriva på ett kontrakt som är olagligt (d.v.s. det finns klausuler i kontraktet som bryter mot lagen). Även om du inte fattar att du blir blåst under själva påskrivandet, eller efter transaktionen, så kan du givetvis söka rätt efteråt.
Om jag hyr ut en lägenhet till dig till ockerhyra så kan du ju efteråt kräva tillbaka pengarna - helt oavsett om du skrivit på ett kontrakt.
Så själva principen att i efterhand kunna söka rätt när man inte vetat om man blivit utsatt just när brottet begicks är ju ganska klar.
Ett annat exempel vore hustrumisshandel i familjer från kulturer där sådant inte är olagligt. En sådan kvinna kanske inte känner sig som ett brottsoffer, eftersom hon tror att några smällar bara hör till. Men vi kan ju efteråt sätta dit maken för misshandel.
Principen verkar hålla, men frågan är nu hur vi ska applicera detta på våldtäkt. De flesta brott har ju något sorts krav på att brottslingen måste ha förstått, eller borde ha förstått att denne begick ett brott. Och det är ju där problemet ligger i mycket av #prataomdet.
I de fall där kvinnan tydligt säger till är det ju logiskt att mannen döms för våldtäkt. Om kvinnan säger "sluta!" och börjar knuffa bort mannen, ja, då är det bara att sluta så fort som möjligt.
Men i en del av fallen i #prataomdet sker ju ingen tydlig kommunikation. Tjejen ligger bara tyst och väntar på att killen ska bli klar. Se här, till exempel. Hur vet man att samtycket dragits tillbaka, om det inte sägs? Är det våldtäkt då? Eller "bara" ett missförstånd? Eller gråzon? Och var tar gråzonen slut, då? Borde det vara våldtäkt? Verkligheten låter sig inte kategoriseras i "våldtäkt" och "icke våldtäkt" så enkelt.
Jag tror att detta är ett ämne som kommer att behandlas länge, för det finns väldigt få enkla svar. Men jag tror inte att någon sorts överdriven rädsla, vare sig för våldtäkter eller för falska våldtäktsanklagelser, för oss framåt.
Tack själv för en intressant diskussion!
Skicka en kommentar