Vänskapskretsupplysning

Jag ar tjatat om det förut, men jag tyckte verkligen det Jon Jordås sa på Pride-panelen om poly jag var med i var lysande, jag satt bredvid honom och kände att ögonen öppnades och orden hamnade på tankarna. Det där om hur mycket man jämt berättar för folk vem man har sex med; man börjar ha sex med nån, sen upplyser man omgivningen om att man har sex med den personen, och efter ett tag berättar man kanske om det för staten och får papper på det, och sedan måste man kanske upplysa staten om att man slutat ha sex och få papper på det också.

Hur som helst, jag har tänkt lite på det där med när folk i ens omgivning upplyser en om att de är kära och har sex. Alltså "vi är ihop". Jag har tänkt lite på vad det är man berättar, egentligen. För i vissa fall är det ju uppenbart att man vill dela med sig av glädjen i att ha hittat en grym ny människa man vill vara med, som dessutom vill vara med en. Det är stort. Det är förståerligt att vilja dela med sig.

Men folk upplyser en om att de är ihop även om man inte har så nära relation att de normalt berättar om livets glädjeämnen, och då handlar det ju om annat också. Till exempel att man ska börja behandla dem annorlunda. Räkna med att B dyker upp på festen som man bjöd A till. Hålla tassarna borta från bägge. Inte dissa A hur som helst i närvaro av B. Det handlar mycket om att dela ut en ny manual till hur man ska vara mot personen. Det är, egentligen, inte helt ovettigt. Jag önskar faktiskt att man gjorde det ännu mer och tydligare.

Av någon anledning tänker jag alltid att nya par borde berätta vad de vill att man ska göra om man ser A vara amorös mot nån annan än B. Nu är det förstås inte alltid så att de ens har pratat om det och vet själva, men om de nu faktiskt varit ansvarsfulla och tagit ett snack om sådant - skulle de inte kunna på något diskret sätt upplysa omgivningen om det? Det är ändå omgivningen som hamnar i klistret när regeln behöver tillämpas, och då kan man ju ofta inte fråga på något diskret sätt. Jag funderar ibland på att fråga ut alla par jag känner om det där, utifall att. Vet inte hur omtyckt man blir efter den rundan, dock.

*********

Lite tips.

I somras hamnade jag i engagerad diskussion om sånt jag kallar "tjejer som egentligen är som konventionellt snygga brudar, men man får indie-kredd för att tända på/gilla dem". Det började med Regina Spektor. Här är ett bra inlägg om samma sak.

Helena skriver om en artikel om ideal och sånt, med utgångspunkt att man kan pusta ut - män gillar inte alls smala kvinnor, utan kurviga. Det finns en omröstning också, just nu ser ställningen ut såhär

Jag tycker att det är så fascinerande vad ordet kurvig har kommit att betyda. Det är liksom inte smal, i alla fall motsatsen till smal, och ibland faktiskt tjock. Men också kvinnlig och det där som kurvig egentligen betyder, det där med att det är stor skillnad mellan olika delar av kroppen.

Intressant! Läs även andra bloggares åsikter om parrelationer, relationer, otrohet, kompisar, ihop, ideal, kurvig

Klatchigt!

Om man nu ska fortsätta med oseriösa inlägg kan jag meddela att jag har tänkt lite på två frågor.

1. Hur många penisringar har under senaste året sålts med "if you like it then you shoulda put a ring on it" i säljtexten.
2. Hur många svenska porrfilmer med DP haft taglinen "finns det hjärterum så finns det stjärterum".

Läs även andra bloggares mogna åsikter om penisring, beyoncé, slogan, porrfilm, dp

Två snabba om hur jag inte ska göra när jag blir stor och tidningssexexpert

Ibland känner jag att jag har lite för höga krav på vad jag ska skriva. Jag har t ex i princip helt slutta kommentera små vardagliga dumheter i branscher jag är inne på. Bra att andra inte har, och orkar läsa relationsrådgivningsspalter och -artiklar. Till exempel Mattias kommenterat en puckad artikel om förspel. Mattias inlägg har rubriken "jag hatar förspel" och jag håller lätt med (det gäller förstås inte Førspel, och inte heller aktiviteterna som ryms i begreppet). Om man inte fattar grejen med att hata begreppet förspel kan man läsa artikeln så fattar man kanske bättre varför.

Ett lekfullt och fantasifullt förspel förbereder kroppen och psyket på sex på flera sätt. Lusten väcks till liv. I kvinnors fall blir underlivet blodfyllt och klitoris får erektion, dessutom ökar fuktigheten i slidan vilket underlättar samlag. Ju längre förspel, desto bättre kvalitet i sexet. Många kvinnor behöver minst 20 minuters ”uppvärmning” innan de är redo för seriöst sex.

Sex - serious business. Förspel är bra, säger artikeln, det viktigaste, rentav. Men det är för att det förbereder för samlag med penis i slida. Jag har hört det kallas för riktigt sex många gånger, men aldrig tidigare seriöst sex. Det är så jävla tragiskt att man vill gråta.
Jag gillar förresten att underlivet fylls med blod i kvinnors fall. Vad fylls mäns underliv med - svart galla?

Gustav på Pillow Talk nämner också det, men framför allt ett annat inslag i svenska media, som är intressant i flera dimensioner. Malena Ivarsson svarar på en fråga i Aftonbladet. Frågan lyder

”Jag har nyligen varit i kontakt med prostituerade, då min frus sjukdom gjort alla vaginala penetreringar omöjliga. Till min stora besvikelse kunde jag inte få stånd trots stort engagemang hos dessa kvinnor. Vad ska jag göra? [...]”

Vad svarar Malena? Med tanke på mononormativiteten i sådana sammanhang borde hon inleda med att gå i taket för att han (förmodligen, för vi vet ju inte) bedrar sin fru. Man skulle kunna påpeka att det är olagligt att köpa sex, även om man inte får upp den. Man skulle kunna skriva samma sak som man skriver till oroliga tonårskillar i samma position - hej, du är kanske nervös? Eller, för all del, påpeka att mannen kanske inte tänder på sexsäljarna, hur engagerade de än är. Är det det Malena säger? Nej, hon säger

”Det finns något vi kallar penisvisdom, som innebär att när känslorna inte är med hela vägen så kan penis slakna. […] Tror du inte att din fru kan göra dig samma tjänst att smeka din penis till orgasm, så att du får känna gemenskapen med henne. Det tror jag att din penis innerst inne vill.”

Pfff....pf.... penisvisdom. Finns det någonting som vi kallar. Vilka jävla vi? Den innerst inne vill. Mannen tänker, känner, äter och sover med kuken, uppenbarligen. Nu upprepar jag verkligen det Gustav sa, men det tål att upprepas.

Jätteintressant, jag har lärt mig mycket nytt om kvinnlig fysiologi! Läs även andra bloggares åsikter om penisvisdom, malena ivarsson, sextips, förspel, penis, penetration

Kan du va själv

Hej, läsare.

Jag är lite upptagen och hyfsat orklös nu, jag snickrar på inlägg, men skriver inget just nu, som ni märker. Får se hur det håller i sig, för man brukar alltid flippa och skriva massor efter att man sagt att man inte skriver.

Så nu tycker jag att jag ska göra en sån där läsarkontaktgrej. Ni får helt enkelt ta och berätta vilka ni är. Här är några inspirerande satser att fullborda, om ni känner er inspirationslösa. Men ni får skriva som ni vill, det ni tycker jag vill veta om er, liksom.

Jag är:
Jag heter:
Jag läser din blogg för att:
Min hemliga hobby är:
Jag tycker att du tycker rätt/fel om:
Jag tycker du ska skriva om:
Min favoritårstid är:
Jag tycker du ska veta att:
Jag tycker det är kul/jobbigt att/när:
Jag har en läsarfråga som lyder:
Det hände mig en grej jag vill berätta om och det är:
Det här lärde jag mig av porren:
Mitt bästa partytrick är:
Din mamma är:

Ibland är Tanja psykstudent

Jag visar sällan det offentligt, men privat vet många vad jag tycker om min institution. Jag tycker om att läsa psykologi och jag är fast övertygad om att institutionen egentligen tycker det är kul att det går studenter där som vill lära sig, men jag skulle aldrig påstå att institutionen signalerar det särskilt tydligt. Institutionen är till exempel lite dålig på att inse att studenterna kanske kan behöva sitt schema innan kursen börjar. Och då gärna ett schema som inte kommer ändras sådär jättemycket under kursens gång. Och gärna så att man vet när tentorna är typ några månader i förväg. Institutionen missar ibland att om man har flera delmoment i en kurs borde de ansvariga för momenten kanske mötas och prata ihop sig lite. Institutionen tänker inte så långt att om en bok utgör halva tentan och en viktig del i en inlämningsuppgift skulle det kanske vara bra att ha nån enda föreläsning om bokens innehåll. Institutionen har helt enkelt gett mig många ljuva ögonblick av att längta tillbaka till KTH.

Men nu har institutionen banne mig överträffat sig själv. Under de sista två åren, som för min del kommer börja inträffa nästa termin, ska vi välja inriktning - PDT (psykodynamisk terapi) eller KBT (kognitiv beteendeterapi). Det är enda gången vi väljer inriktning, i övrigt är utbildningen rätt enhetlig sosse-alla-ska-va-lika-mellanmjölks-utbildning.

Hur som helst, när jag kom hem igår fick jag ett brev från institutionen. Jag hoppades att det skulle vara lönebesked. Istället var det ett besked om att jag måste välja inriktning. Innan 13 november.

Jag ska nu inte påstå att vi inte har fått någon introduktion alls. I slutet av förra terminen läste vi en fyra veckors introkurs. Först var det två veckors KBT: KBT-folk berättade hur KBT funkar och kastade paj på PDT och Socialstyrelsen. Sedan var det två veckor PDT: PDT-folk berättade hur PDT funkar och kastade paj på KBT och Socialstyrelsen. Under PDT-veckorna gick vi faktiskt till och med snabbt genom ett översiktsschema för PDT-inriktningen, samma tur hade vi inte med KBT. Jag minns inte heller att någon någonsin berättat hur inriktningen påverkar klientarbetet som vi ska ägna oss åt termin sju till nio.

Och nu går man alltså praktik i en termin, man träffar knappt sina kursare, man är nästan aldrig i skolan och har knappt någon kontakt med den, och plötsligt får man ett brev som meddelar att senast om en vecka ska man välja vilken sida man vill kasta paj på Socialstyrelsen från. Sjukt genomtänkt, det där. Man signalerar verkligen värderingar och attityder som vi som blivande psykologer borde ta med oss till arbetslivet... inte. Srsly, en av de fyra grundpriciperna i Yrkesetiska principer för psykologer i Norden är "Rättigheter och värdighet", det innefattar bland annat informerat samtycke. Att be oss att välja inriktning utan att förse oss med tillräcklig information, och efter att båda sidorna gjort sitt bästa för att förmedla en nidbild av den andra (KBT:are tror att människor är maskiner och PDT:are fantiserar ihop en massa flum) är inte riktigt förenligt med den principen. Det är onekligen skönt att känna att människor som man är beroende av ser en och bryr sig om en.

Men åååh!

Googlesnodd härifrån.

De som läst mig länge vet förhoppningsvis att jag kallar mig feminist, jag tycker att feminism är jättebra och har massor med framtid och massor med mer eller mindre stolt historia. Ni vet förhoppningsvis också att jag är intresserad av mansrollen och männens situation, att jag inte sätter kvinnor på piedestal som det kloka och naturligt goda könet, att jag försöker sätta mig in i tankegångarna hos dem som har annan ingång än jag in i det här med att könsroller suger.*

Jag hamnar ofta på antifeministiska bloggar, och försöker verkligen, och lyckas ibland. Det är så sorgligt att det är närmast omöjligt att få igång en dialog, för det skullevara givande och intressant och viktigt. Jag förstår också männen som blir riktigt less på det de uppfattar som feminismen, och känner sig hotade och ryggar instinktivt tillbaka. Men det är inte särskilt produktivt att bete sig så, kan jag intyga, och det blir aldrig produktivt om motståndaren bestämt sig för att jag är fienden innan han (oftast, sällan hon, men det händer) ens börjat läsa vad jag skrivit. Särskilt tragiskt blir det när jag faktiskt håller med poängen i inlägget jag kommenterar på.

Även om bloggaren själv är vettig, är ofta en del av kommentatorerna inte det och det går inte att nämna feminism utan att jag blir till sexualfientlig, manshatande, puckad, SCUM-runkande radikalfeminist (och jag som på min tid blivit bannad från Biting Beavers blogg!). I de samtalskretsarna verkar det finnas nån sorts syn att om man nu kallar sig feminist ska man finna sig i att bli förknippad med allt möjligt, och feminism är en så pass luddig rörelse att man inte säger någonting alls genom att kalla sig feminist (utom att man i vissa personers ögon skriver under på att man är puckad och manshatande, då).

Det kan jag köpa nånstans. Feminismen är inte enhetlig. Det är som att någon säger att hen är kristen, jag får en generell uppfattning, men kollar upp mer precist om hens religiösa tillhörighet blir relevant. Men ja, det är nu jag kommer till poängen. Det verkar som att det i de samtalskretsarna även finns någon sorts uppfattning att man ska säga att man inte är feminist utan humanist.

Men ååååh!

Jag blir så frustrerad varje gång. Feminism för dig är att man tycker att män är djur? Nämen, humanism för mig är att man läser humaniora. Bra diskussion vi kan få till här. Om man nu har ett problem med att "motståndarlaget" använder ett luddigt begrepp, varför kallar man sig humanist av alla saker? Jag blir så frustrerad och vill slå med pinne.

I övrigt tänker jag försöka vidare. Det går framåt med små myrsteg, och jag vill banne mig dra mitt strå.

*Det händer att jag failar, men jag försöker.

***

Här har vi förresten sån där antifeminism som faktiskt är uttalat antifeminism och också dumt. att det är uttalat antifeministiskt ser man på att essän heter Why modern feminism is illogical, unnecessary, and evil

Another fallacy on which modern feminism is based is that men have more power than women. Among mammals, the female always has more power than the male, and humans are no exception. It is true that, in all human societies, men largely control all the money, politics, and prestige. They do, because they have to, in order to impress women. Women don’t control these resources, because they don’t have to. What do women control? Men. As I mention in an earlier post, any reasonably attractive young woman exercises as much power over men as the male ruler of the world does over women.

Den där åsikten har jag hört jättehundra gånger, både i seriösa debatter och på fest. En kvinna kan styra en man med sex, visst. Kanske ett gäng. Men vad händer om man inte är attraktiv? Eller inte längre ung? Vad ska jag göra när det inte står karlar i kö för att imponera på mig för att jag ska vilja ligga med dem? Och vad ska jag göra om jag vill använda min sexualitet för att njuta snarare än för att kontrollera mig till nånstans att bo och nåt att äta?

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om humanism, antifeminism, feminism, dumt

Gör nytta, läsare.

Två frågor till er

Konstigt-konstruerat?
För ett par inlägg sedan skrev jag om en uppdelning mellan bra och dumt som man ofta stöter på. Inlägget är inte så genomfört, och skrapar bara på ytan. Det jag tycker är intressantast med det där är att det finns två faktorer som samverkar. Den ena är att någonting är främmande, utanför ens normsystem, och alltså dåligt. Den andra är att någonting är konstruerat, oäkta, och alltså dåligt. Det riktigt intressanta för mig blir att de faktorerna inte är oberoende av varandra - är någonting främmande verkar det gärna ses som konstruerat, manipulativt. Att det är mer legitimt att kritisera synsätt för att de är "konstruerade" än för att de är främmande kan vara en medfaktor, på något sätt.
Hur som helst. Jag tycker det är intressant, och jag skulle kunna skriva om det. Det känns dock som ett typiskt ämne som andra redan skrivit om och formulerat bra filosofiskt/teoretiskt/sociologiskt ramverk kring. Tips?

SCUM
Jag börjar bli lite trött på att antifeministfolket viftar med SCUM-manifestet och hävdar att Solanas är feminist och kallar man sig feminist så skriver man indirekt under. Det är särskilt lite tröttsamt då det alltid är samma exempel på manshatlitteratur de använder, som om det inte fanns nån annan bok nånstans. (Gustav, var det du som skrivit ett jättebra inlägg om alla de där vanliga "feminister hatar män"-exempel? Typ "män är djur"? Om det var du, var finns inlägget? Om det var nån annat - var finns inlägget?)
Hur som helst, jag vågar satsa min Krapoivinsalmling på att det finns många män som påstått sig vara emot feminism och på mer eller mindre allvar ansett att feminister ska våldtas så de slutar vara feminister. Stock botar feminism, det vet ju alla. Har någon bra tips på ett konkret sådant verk? Så att jag, och andra som vill, alltid kan ha ett standardsvar på "du är feminist alltså är du för SCUM-manifestet, alltså tycker du att man ska döda män". Det är okej om den är gammal, det är faktiskt att föredra.

Nåt ska man ju ha sina duktiga och intelligenta läsare till... Läs även andra bloggares åsikter om feminism, scum, antifeminism, främmande läskiga saker

RFSU kan väl ta böginfo i de särskilda bögklasserna som finns?

Ifall någon har missat det, det finns en särskild plats på SvD för äldre män som vill uttala sig om sexualundervisningen som sköts av RFSU.

Jag tycker det är intressant hur många av dem som är kritiska till RFSU:s undervisning efter att ha sett TV-inslaget hänger upp sig på just analsexet. Sammanfattning av invändningar mot analsex (hos dem som över huvud taget bemödar sig med att förklara vad som är så hemskt, det gör t ex inte Göran Skytte) är att analsex är överkurs (vaginalsex är grundkursen), onödigt, någonting som killar prackar på sina unga flickvänner, porrinspirerat.

Det är väldigt intressant att se hur alla dessa människor verkar missa en liten detalj - inte alla som sitter i klassrummen är hetero. Jag menar nu inte att analsex och homosexualitet implicerar varandra, men när man talar om att man ska bemästra kärleksfulla vaginala samlag innan man hoppar på avancerat vuxensex missar man sannolikt att ha tänkt på att en del av dem som sitter i klassrummen kommer forma par där det inte finns en fitta att vara kärleksfull i. Till exempel. När man målar upp scenarion med unga tjejer som känner sig tvingade verkar man inte heller ens tänka sig möjligheten att det kanske inte finns nån tjej inblandad.

Det är intressant hur analsex har gått från at vara så bög till så hetro. När hände det?

Det här är intressant och jag har hittills lyckats hålla mig borta från fyndiga -gate-benämningar på den här diskussionen. Läs även andra bloggares åsikter om svd, analsex, göran skytte, heteronorm

Förresten. Kommer ni ihåg Fucking Åmål? Där fanns det en scen där pojkvännerna spelade ishockey tror jag det var, medan flickvännerna, systrarna, satt och tittade på. Jag vill minnas att jag sett just den scenen analyseras och omnämnas på feministhåll för att den belyste femininitet-maskulinitet-aktivitet-passivitet-parrelationsdynamik-tjosanhejsan. Jag hade också för mig att "läktarflickvän" var ett vedertaget begrepp. Det verkar inte vara så om man kollar Google och enligt reaktionerna från mina kompisar när jag anänt ordet. Nån som vill uttala sig?

Vad är bra och vad är dåligt

Nu ska jag lära er att skilja mellan saker som är bra, naturliga och ärliga och saker som är dåliga, indoktrinerande och manipulativa.

Dåligt: Sovjetisk barnkultur som genomsyras av ideologi, propaganda och moralism. Så fort man ser en unge bär denne propagandistisk skoluniform, så fort det ör röd dag är det firande av årsdagen av revolutionen, och till råga på allt är det moralkakor där barn som beter sig fel straffas.
Bra: Västerländsk barnkultur som inte innehåller några moralpoänger eller buskap över huvud taget. Barn gör naturliga barnsaker som att ha barnkläder och fira jul. Inga beteenden straffas eller belönas.

Dåligt: När folk har otraditionella relationer, som de uppenbarligen har av teoretiserade och politiska anledningar (se t ex stycker om Lili Briks relationssyn)
Bra: Äkta och naturliga relationer som kommit till på grund av känslor och råkar dessutom vara monogama och tvåsamma, gärna också hetero och barnalstrande.

Dåligt: Genusdagis där man försöker manipulera barnen, och likaså annan genusuppfostran där man inte låter barn vara barn utan låter dem bli offer för vuxnas värderingar.
Bra: Vanlig uppfostran där barn får göra precis som deras personlighet säger dem och aldrig utsätts för de vuxnas värderingar.

Dåligt: Kvotering där man låter fler egenskaper än de för jobbet relevanta påverka beslutet.
Bra: Vanlig rekrytering, där man går på kompetens och inget annat.

Jag hoppas att ni med hjälp av dessa konkreta illustrationer nu insett att så fort man har tänkt till, flyttat sig utanför de vanliga referensramarna eller satt ljus på någonting som normalt inte sker explicit är det indoktrinering, propaganda, teorier och moralkakor. Det är lite fascinerande och lite obehagligt att observera hur många i övrigt helt välfungerande människor som tycker saker missar helt något så enkelt som att man påverkar barnen i genusfrågor även om man inte har en genomtänkt genuslinje i uppfostran, eller att skillnaden mellan kvotering och inte kvotering är i många fall att urvalet på andra grunder är kompetens görs i det första fallet explicit. Eller, varför inte, att RFSU:s sexualundervisning inte är sexualmoralneutral.

Det där med barn, till exempel. Klysch-"jag är mot feminism men för jämställdhet"-människan uttalar sig ofta om att man ska låta barn leka hur de vill och inte påverka. Det här fastnade från en artikel i Svenskan

– Pojkarna satte på sig klänningarna, speglade sig, gick på tå och svängde på rumpan. De prövade att använda ett mer kvinnligt kroppsspråk, men det var inte helt vanligt att de lekte prinsessa, säger hon.

Flickorna lekte istället mer traditionella prinsesslekar ur sagorna där några var prinsar som kom och räddade prinsessorna.

Här skulle straw-genuspedagogen hoppa in och försöka få pojkar att leka sagoprinsesslekar och straw-antifeministen skulle invända att man inte ska påverka barns lekar och leker pojkar och flickor - so be it.
Och då missar straw-antifeministen att barnen måste ha fått de där prinsessagorna från någonstans, och det var nog genom vuxenvärlden och ja, vuxna har nog påverkat. Även de som inte hade en medveten tanke med vad de ville förmedla till barnen.

Samma sak med kvotering, som Kalle Olsson (som jag hittade genom Johanna Sjödin) uttrycker det:

Hur kul är det för kvinnan att känna att hon blivit inkvoterad till styrelserummet? Ja, fråga mannen som sitter bredvid henne.

Bara för att man inte pratar om någonting betyder inte att det inte finns. Bara för att man inte blivit explicit vald delvis på grund av sitt exempelvis kön betyder inte att könet inte var till ens fördel.

Sovjetisk kultur är kanske ett något smalt irritationsmoment, jag har nog mer än andra konfronterats med folk som ser indoktrinering och ideologi i allt som händer i sovjetiska böcker eller film, samtidigt som de uppenbart inte inser att böcker från den kulturen de själva växte upp i förmedlar precis lika mycket om kulturen. Hur som helst är det ett bra exempel på att sådan hemmablindhet gäller inte bara "omedvetna" normyttranden utan även sådana som kommer från ens egen hemmiljö. Det är också intressant hur ofta moraliska budskap i sovjetiska barnböcker uppfattas som genomtänkt propagandistiska, att författaren medvetet tänkte "nu ska jag skriva en bok där barnen ska lära sig att de som ljuger är dumma och de som säger sanningen är bra", medan precis samma budskap i en västerländsk barnbok skulle ses som en naturlig del av handlingen och ingenting författaren försöker mata barnen med. Så fort det inte är normalt måste det vara genomtänkt och i och med det konstruerat, manipulativt och dåligt.

Gång på gång behöver man höra på människor som missar att man förmedlar långt mer än det man förmedlar medvetet, och de budskapen som är dolda är, om jag vet någonting om hur sådant fungerar, mer kraftfulla. Tänk på det, och slå mig i huvudet om jag failar på den här punkten.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om hemmablindhet, normer, majakovskij, multik, kulturkrock, egocentri

PS. Youtube-klippet i början är episkt. Det är rätt stora namn i sovjetisk barnkultur som står bakom filmen, som dessutom baseras på moralkakornas moralkaka av Vladimir Majakovskij. Den är uppenbarligen skriven utan någon större inblandning från musan, och heter Vad är bra och vad är dåligt, som att det är bra att tvätta sina kläder och dåligt att rulla i gyttja. Det underbaraste med den är att Majakovskij är ett geni, så alla hinder till trots är dikten inte dålig. Det ni.

You and me, baby, ain't nothing but mammals

Ibland tycker jag att skriva inlägg apropå kanske nåt, men framför allt för att senare kunde säga "som jag skrivit tidigare" vid väldigt många tillfällen. Här är ett sådant.

Det finns människor som tycker att man inte ska sexualupplysa särskilt detaljerat för att sex är instinkt och man ska låta naturen ha sin gång.

Till dem vill jag säga att även om man bortser från att de som har sex "naturligt" har förmodligen lärt sig en del genom modellinlärning, kan man inte bortse att naturligt sex på instinktnivå går till ungefär så:

ta en penis
se till att penisen är hård
se till att det går att föra in den i slidan
stoppa in penis i slida
ejakulera
...
BÄBIS!

Intressant och återvinningsbart. Läs även andra bloggares åsikter om sex, sexualitet, sexualupplysning, instinkt, natur, reproduktion

the Ethical Slut

För några veckor sen skulle jag åka från stan till Vällingby och hade inget att läsa. Jag gick till Hedengrens för att köpa nåt och efter mycket letande gick jag ut med Den Ensamma Fallosen och the Ethical Slut (andra upplagan). Den senare köpte jag för att det kändes som en sån bok som folk trodde jag har, och eftersom jag ibland får agera konsult i frågor om alternativa relationer tänkte jag jag kunde köpa den så att jag kunde låna ut den. Jag hade ingen större lust att läsa den.

Ett tag senare ville jag läsa nåt lättläst, så jag tänkte att jag kunde lika gärna läsa den, nu när jag ägde den. Nu ska jag uttala mig, så att ni vet om ni ska läsa den eller inte.

För dem som inte har en susning om vad the Ethical Slut är kan jag berätta att det är en bok som har någon sorts standardverkstatus när man pratar polyamori i modern tid. Den handlar om hur alternativa relationer (jag ogillar uttrycket, men orkar inte hitta på nåt bättre) kan se ut, hur man kan hamna i sådana, hur man tacklar svårigheter som kan uppstå.

Jag har aldrig varit intresserad av att läsa den helt enkelt för att jag har aldrig känt att jag behövt vägledning i polyfrågor. Jag kom på att jag inte var intresserad av traditionell tvåsamhet innan jag var ute på köttmarknaden och det att komma fram till insikten var en väldigt smärtfri process. Jag har alrig känt att jag behövt rådgivning i hur jag ska göra annan än min vanliga moraliska kompass jag använder i alla sammanhang i livet, inte bara relationer. I det mån jag behövt hjälp med relationshantering har det varit vännernas fikasupport, poyfolkets relationssnack har jag känt igen mig lika lite (eller mycket) i som i vanliga relationsdiskussioner.

Nu när jag läst boken känner jag att jag inte missat någonting. Men om man är ny till hela polygrejen, om man vill få en uppfattning om hur sådant som inte är tvåsam monogami kan se ut, om man är orolig för att det inte funkar, om man vill ha råd, om man befinner sig i ett knepigt läge och vill ha tips, om man vill ha lite pepp på att det löser sig... då är boken riktigt bra.

Nämenfaktiskt. Boken ger konkreta råd och exemplifierar utan att vara dogmatisk. Boken tar upp många olika former av saker som inte är monogam tvåsamhet utan att få det att låta som att sätten som tas upp är de enda möjliga. Författarna erkänner att det kan vara svårt, att relationer kan bli komplicerade, att de ibland tar slut, att svartsjuka kan vara ett problem. Kärleksfulla långvariga relationer lyfts fram med samma naturliga tilltal som kortvariga och ytliga sådana. Och det som gör mig gladast är att författarna lyckas förmedla synen på at alla relationer är värdefulla - djupa och ytliga, korta och långa, med eller utan sex, intensiva eller lugna. Alla relationer är relationer, inte bara sådant som påminner om konventionell kärlek. Det är för många svårhanterliga tankar framförda påe tt ytterst lättsmält sätt.

Det var länge sedan jag läst någonting som framställt alternativa relationer så lockande, jag förstår verkligen varför så många har blivit frälsta av just den boken.

Nytta jag haft av the Ethical Slut: -is
Nytta bokens målgrupp kan ha: -is -is -ibus -ibus -ebus

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om ethical slut, the ethical slut, polyamori, relationer

Många kommentarer om sex och samlevnad

Jag har just sett TV-inslaget som är roten till hela RFSU-diskussionen. Och läst en del av kommentarerna.

Kort

• Dagen efter-piller avbryter inte graviditeter. Lär er det nångång.
• De finns för övrigt att köpa receptfritt. Oavsett hur gammal man är. Utan att föräldrar informeras.
• Man ska tydligen vänta tills man är mogen att ta konsekvenser av sex, som graviditet. Att man skaffar dagen efter-piller räknas inte som att vara mogen och ta konsekvenser.
• För övrigt borde man kanske sluta formulera att man tar dagen efter-piller efter oskyddat samlag, utan kanske prata på ett sätt som inte signalerar att man medvetet struntat i kondom.
• Vad bra att inramningen till programmet tycker det är roligt att säga "fittfakta" och "kukkunskap". Ojojoj.
  
• Kan folk snälla sluta visa omtanke om flickor som pressas av sina killar genom att försvåra tillgången till dagen efter-piller? De flickor som har det problemet behöver nog annan hjälp. Och dagen efter-piller. De flickor som inte har det problemet kan också behöva dagen efter-piller.
• RFSU-snubben är så bra! Han ger så korta och sakliga svar på långa moraliska utläggningar. Nämen, dagen efter-piller är faktiskt preventivmedel. Nämen, det finns forskning.
  

Långt

Analsex
Mattias beat me to it, litegrann, men jag tänker skriva i alla fall.

Jag tror att analsex dök upp som offentligt samtalsämne ungefär när jag gick i högstadiet - jag vill minnas att till exempel Shocking Truth kom till efter att Alexa Wolf firade nån yngre tjejkompis deflorering och kompisen sa då att det var skönt, men det gjorde lite ont när killen skulle in i rumpan, vilket fick Wolf att vilja göra en film om samhällets pornifiering. Fortfarande, nu när det blivit svenne och någonting man ska testa om båda vill talar man om analsex som bacillstinn, potentiellt riskabel och avancerad sexteknik.

Det jag tycker är intressant är framför allt det att man på något sätt får till det till en polarisering mellan vaginalsex och analsex. Även de som talar om analsex på ett positivt sätt understryker att det kräver att båda vill, det ska glida, man ska gå fram lugnt, man ska kunna säga nej, man ska sluta om det gör ont, man vill inte få bakterier i urinröret.

Som om dessa punkter inte gällde vaginala samlag.

Och det här är inte ens ett retoriskt grepp, som om "ja, visst gäller det, men alla vet det så man behövr inte påpeka det". För det är många som har ont, har vaginalt penetrationssex fast det gör ont, får infektioner, inte är tillräckligt redo i kroppen. Jag har rätt bra koll på sex, och jag försökte idag komma på vad som fundamentalt skiljer riskerna med anala och vaginala samlag, i alla fall kortsiktsrisker. Jag kommer inte på nåt. Ni som har koll, visst behövs det rätt mycket våld för att skada någon seriöst under analt penetrationssamlag? Typ betydligt mer våld än vad som man realistiskt kan förvänta sig av ett par som försöker? Visst är nog risken att det ska göra sjukt ont större, men det är väl inte farligt?

Och, fortfarande, de konsekvenserna som man ska överväga angående analsex är sådant som tas som nödvändigt ont när det kommer till vanliga knull. Alla dessa råd om att mans ka vara försiktig för man vill ju inte få otrevliga bakterier på snorren - vad händer om man inte undviker bakterier? Urinvägsinfektion? Jag vill inte få det att låta som att precis alla tjejer hinkar tranbärsjuice i tyst samförstånd hela dagarna, men uvi är en vanlig konsekvens av vaginala samlag. Och det händer att det gör ont. Och det händer att man får småskador. Glid behövs, antingen naturligt eller tillfört. Det händer dessutom att man blir gravid.

Att för analsex påpeka att båda ska vilja det är förresten väldigt obehagligt. Som det eviga "öppna förhållanden är okej om båda är med på det". Man ska vara okej och med på saker man gör inom sitt sex- och relationsliv. Vare sig det är vanilj eller superqueert. Hör och häpna.

Vägleda egna barn
Poirier Martinsson talar om det både i programmet och i SvD-artikeln, i artikeln såhär:

Slutligen, om det finns föräldrar som anser det viktigt att deras barn tidigt får utforska sin sexualitet, då finns det inget som hindrar dem från att öppna de dörrarna. Men om skolan förespråkar den allra friaste synen på barns sexualitet är loppet kört för föräldrar med försiktigare filosofi.

Vad är det som hindrar honom, eller andra föräldrar med annorlunda syn än RFSU:s, från att förmedla sin egen uppfattning om sexualmoral till sina barn? Varför är loppet kört efter en dag med RFSU-informatiörer? Är det inte ett ypperligt tillfälle att diskutera sådant med barnen, de lär ju om inte annat märka att skolan inte alltid delar föräldrarnas åsikter i andra sammanhang och att barnet har varit på en RFSU-ledd lektion kan vara en bra startpunkt för diskussion om olika värderingar.

Smusselsmussel
I slutet av inslaget säger kvinnan från Hem och Skola något i stil med att "lite hemligheter ska man väl ha kvar till vuxenlivet", att sexualundervisningen inte ska "berätta allt", liksom. Trogna (polyblogga, förhoppningsvis) läsare vet vad jag tycker om att sex ska vara hemligt och spännande och gärna lita tabubelagd för att vara bra. Jag tycker saker om det här, till exempel. I det här sammanhanget blir synsättet ännu mer osexigt.

För kvinnan uttrycker uppenbarligen någon sorts omtanke om ungarnas sexliv. Det ska vara bra, de ska få upptäcka. Men hon verkar på fullt allvar tycka att hon gör barnen en tjänst genom att undanhålla kunskap från dem. Hon verkar se det som att barnen kommer få bättre sexliv genom att sex är okänt mark än genom att de vet hur man hittar klitoris, använder glidmedel eller rullar på kondom. Hemligt går före säkert.

Kanye är förresten inte död på riktigt. Läs även andra bloggares åsikter om sexualitet, sex, analsex, vaginalsex, normer, sexualundervisning, ungdomar, unga flickor, dagen efter-piller, rfsu, tell your children, värderingar

Jusstja! Jag har fått en del kommentarer på sistone som jag kanske inte hunnit svara på. Ni ska veta att jag älskar er ändå och är oändligt tacksam för all luv.

Bortom blommor och bin finns sedan frågor om moral och beteende

Meh! Blogosfären, jag är besviken! Roland Poirer Martinssons debattinlägg i SvD kom igår och hittills har inga av the usual suspects kommenterat. När Anna Anka härjade var det minsann en massa vettiga människor som brydde sig, till min stora irritation, men här kommer nåt intressant och typ den ende som kommenterar är Pelle Billing. (okej, och Pornografisk film, och Niklas Hellgren medan jag skrev, typ, okejrå.)

Nåja. Poängen är att en nisse skriver om sexualundervisningen som är för liberal och sköts av RFSU. "Vet föräldrar om att skolbarn tränas i tekniker för analsex i klassrummet?". Det är lite intressant läsning, framför allt kommentarerna. Som signaturen Småbarnsförälder som undrar "Förresten... ... vad har RFSU att göra i skolan?". Ptja, de är riksförbund för sexualupplysning, så de kanske sexualupplyser. Vad vet jag.

Både artikelförfattaren och kommentatorerna verkar tycka att särskilt det där med analsex är viktigt att lyfta fram som ett tecken på RFSU:s elitism och övrdrivet liberala inställning. Det låter på många som att första gången barnen konfronteras med fenomenet är dagen då RFSU kommer till skolan och säger att man är cool om man gör det. För att inte tala om den vanliga retoriken med analsex=farligt och skadoriskabelt, och vaginalsex är så ofarligt och riskfritt att det inte ens nämns. All my girls som haft urinvägsinfektion, svamp, underlivsirritation eller småskador av vanligt jävla vaginalsex - put your fingers up.

Fast just i fallet analsex är det faktiskt lite så att kidsen får en bild av hur det går till från porrfilm, och hur kass sexualundervisning porrfilm är ska jag nog skriva ett helt eget inlägg om. Att lära ut "analsextekniker" blir inte ens inlärning, utan omlärning, och jag hoppas verkligen inte att de som tycker att sexualupplysning är en privatsak för föräldrarna tänker att om ungarna testar analsex utan uppvärmning och glidmedel kommer de aldrig mer göra om det, och det är ju bra.

Sedan talas det också om att informationen är överflödig eller kommer för tidigt - som om man skulle argumentera mot andra skolämnen med att de som tycker det är intressant med europeiska huvudstäder kan lära sig på egen hand, eller att man inte ska pyssla med B-språk för det är ju inte direkt i mellanstadiet man kommer behöva kunna franska. Skolan lär ut mer än man behöver på vissa områden, mindre än man behöver på andra, och stor del av poängen med kunskap är att man skaffar den innan man behöver den.

Egentligen är det förstås en fråga om vad skolan ska och inte ska lära barnen, var gränsen för vad som man ska förväntas lära sig hemma går. Då är det verkligen inte sexualundervisningen som borde ryka först, utan i så fall hemkunskapen. Här har vi verkligen ett ämne för föräldraundervisningen, för pyttipanna är faktiskt nåt man borde kunna lära ut till sina ungar, likaså diskning. Det är dessutom ett ämne som ungar inte alls är beredda på och mogna för - förutom matlagning som alla minns ingår det faktiskt kunskap om "vuxensaker" som hur man skaffar och sköter en lägenhet, eller försäkringar, eller konsumenträtt. Det är kunskap som många skulle ha nytta av i vuxen ålder, men som kommer alltför tidigt för att kännas relevant. Sexualdebuten är nog mycket närmare för de flesta 14-åringar än att möblera egen lägenhet.

Jag tycker själv att sexualupplysning är en vettig uppgift för skolan, eftersom skolan är tänkt att anpassa en till ett fungerande liv i framtiden, och då är det rimligt att även sådant som livsstil, hälsa och identitets- och samhällsfrågor (och pyttipanna) tas upp och bearbetas. Hur man lägger upp undervisningen är jag inte så noga med, men jag önskar att sexualiteten behandlades som en naturlig del av sånt man behöver lära sig om livet. Det jag tycker skulle vara rimligt att inkludera skulle vara anatomi (som har med modern forskning och detaljnivå att göra, ska man kunna celldelar kan man lära sig klitoris också), reproduktion (återigen, modernt tack!), risker (och kanske inte så mycket lista på sjukdomar, utan mer "om ni gör så kan det bli så" och "om du har följande symptom kan det innebära följande"), förslag på vad man kan göra och hur (onani - ja, analsex - ja, inte behöva stoppa in nåt för att det ska räknas som sex - ja, leksaker - i mån av tid), preventivmedel (med utförliga instruktioner om hur en kondom används), att det finns alternativ till monogam heterotvåsamhet (på alla sätt man kan lyfta fram det), sexualsyn överlag (homofobi, att tjejer inte menar nej när de säger nej, hur man kan visa intresse).

Och jusstja, tänk på tjejerna! De får mer press på sig att ställa upp! Läs även andra bloggares åsikter om rfsu, sexualundervisning, sexualliberalism, sexualkonservatism, sexualupplysning, analsextekniker, tänk på barnen, skola, hemkunskap

PS. RFSL och RFSU är inte samma organisation. MVH, Tanja.

PPS. Vad RFSU lär ut kan man t ex läsa här, innan man bygger upp katastroftankar.