När känner VR-läsare sig som sexigast?

Jag ville ha nåt att läsa på tåget häromdan och utbudet var inte det bästa, så jag köpte VR. Ingen som vill överleva till pensionsåldern orkar bry sig om allt i Veckorevyn, men det här tyckte jag var anmärkningsvärt.

VR nr 03 2010

Inte så att det är fel, men det är underligt att fyra av fyra svarar att de känner sig sexigast när de fixat sig jättemycket och mer eller mindre ska på fest. Antingen tycker plusminus alla VR-läsare så eller så tyckte redaktören att det var just de här fyra som skulle lyftas fram. Som sagt, intressant.

Läs även andra bloggares åsikter om vr, vecko-revyn, veckorevyn, sexig

Om jag var heterokille skulle jag flippat för länge sen

Jag skulle bloggat om det där annars också, men nu har det visat sig att Gustav och Lisa Magnusson har bloggat redan. Hela inlägget är förresten superhetero.

Nour El Refai pratar alltså killar som är dåliga i sängen. Det är bitvis ganska roligt, även om större delen av humorn grundas på att en skitsnygg tjej säger "fitta". Men i ett större sammanhang känns det hela rättså trött. För det är väl ett beprövat kvalitetshumorrecept - snygg tjej pratar grovt om hur män är (kassa) i sängen.

Alltså, ja, det är roligt. Men hade jag varit kille hade jag varit sjukt sur på sexrådgivning och -framställning i populärmedia. För visst, väldigt mycket av ens dagliga bildintag caterar den manliga sexualiteten, det som räknas som "riktigt" sex är skönare för män som grupp än kvinnor som grupp. Men om man som kille försöker göra rätt... Alltså, på sätt och vis har heterokillar tur för väldigt många av de tekniska sextipsen riktar sig till dem - men samtidigt med en underton av att det är fel på dem och de måste jobba upp sig till nånsorts lägsta acceptabla nivå. För från början är de kuken-i-fittan-fixerade one minute men.

Alltså: Att så stor del av råden handlar om hur en heterokvinna tillfredställs signalerar två saker. Dels att heterokvinnor är bra på att göra det skönt för sina partners och behöver således inga råd och heteromän är dåliga och behöver skolas. Dels att heterokvinnor är svårtillfredställda och man behöver guidebok och karta, medan heteromän är lättillfredställda och man inte behöver nån teknik.

Hade jag varit heterosnubbe hade jag vart skitsur för att jag inkompetensförklaras, men också för att ingen verkar bry sig om att ge goda råd om hur jag skulle tillfredställas. "Testa den nya häfiga orgasmen" - hur ofta handlar det om snubbar? Hur skulle man kunna skämta om tjejer som suger på att suga (heh heh heh) utan att framstå som en mansgris?

I nuläget är jag mest heterobrud som blir skitsur varje gång hon får för sig att hitta sextips på hur man gör med killar. Nä, jag ska tydligen gå på instinkt och behöver ingen teknikstöd. Yeahright. Och så tycker jag att killar borde flippa lite mer, precis som i andra jämställdhetsfrågor.

Nu kan jag förresten medge att jag kanske har en väl rosenröd bild av sex, för precis som med relationer har det alltid funkat bra för mig. Jag gissar att mycket av den här sorts humorn är igenkänning. Jag kan tänka mig att det är skitkul när Nour El Refai beskriver killar som skryter om sin kärlek till fittslick och sedan är kassa på det om man har stött på såna. I humorsammanhang är även hela utläggningen om kisspapper (eller att lida genom för att inte såra känslor) rimlig.

Men precis som att det finns ett korn sanning i att vissa killar tror att deras fittslickinsats är det som gör alla (alla) kvinnor lyckliga, upplever jag att det finns ett korn sanning i Nour El Refais ståuppreaktion. Konstruktiv kritik? Hell no. Kritik? Hell yeah! Om det rör sig om en feature blir det en rolig och insiktsfull beskrivning av kasst sex utan kommunikation. Om det bara är killarna man ska skratta åt tycker jag inte längre det är roligt - för kom igen, det är ju ändå han som frågar om det var skönt. Det är ju ändå killen i berättelsen som verkar ha nån sorts engagemang i att vilja göra det skönt för sin partner. Det är killen som ser till att få en orgasm på ett sätt som passar honom.

Nej, det skulle inte vara samma sak om en ung snygg manlig komiker pratade om fellatio på samma sätt. Det skulle uppfattas annorlunda. Dels är det fortfarande nån sorts tvärtom-provokationshumor när tjejer pratar om att de vill ha sex. Dels riskerar en man, som ovan nämnt, uppfattas som konservativ jämställhetsblind perspektivlös människa som inte ser sitt sexliv i större sammanhang. En ung kaxig tjej på scen tror jag uppfattas som nån sorts feminist även om hon aldrig uttalat sig i sådana frågor. (<- men inte ung kille, det här är förresten också intressant) Men grabbar, är det inte tröttsamt att alltid framställas som sexuella analfabeter vars alla behov tillfredställs av att sticka in den i ett random hål? Kan inte strukturmedvetna killar börja göra humor av hur tjejer är dåliga ligg? Jag vill se!

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om sex, fitta, fittslickning, oralsex, nour el refai, bra sex, dåligt sex, kommunikation, jämställdhet, feminism

Gynekologfail - berätta det med en serie!

Jag hade av nån anledning bestämt att jag skulle berätta det här i serieform. Sedan orkade jag egentligen inte och skulle skriva ett vanligt inlägg, men kunde inte, så jag kompromissar med visserligen kluddig, men ändå serie.

Så.... i torsdags hade jag äntligen fått gyntid.
Jag vet faktiskt inte riktigt vad som skulle vara en mer slående punchline - den i serien antydda att gynekologen puckobehandlade mig för att jag inte är monogam, eller att gynekologen över huvud taget pratar på det sättet. Jag hoppas på det första, för då får åtminstone inte de flesta av gynekologens patienter höra taktlösa skämtfrågor om ifall de är säkra på att deras partners inte har oskyddat sex bakom ryggen på dem.

Och jag tänkte också rita upp ett flödesschema över hur hon inte lyssnade på hur jag försökte förklara för henne att jag misstänker spermaallergi, men det skulle bli ett tråkigt flödesschema. Alla pilar skulle ledatillbaka till "säg att det är svampirritation". Hävdar patient att hon får irritation i underlivet efter kontakt med sperma i vissa perioder? Det är bara svampirritation, spermaallergi finns inte. Hävdar patient att hon får röda fläckar på huden vid kontakt med sperma under samma tidsperioder? Svamp, spermaallergi finns inte. Hävdar patient att hon inte nödändigtvis har svampsymptom under samma tidsperioder? Svamp, spermaaleergi finns inte. Hävdar patienten igen att hon får flckar på huden? Svamp svamp svamp.

Jag är ju inte läkare och spermaallergi kan inte finnas så mycket den vill, men det minsta den som är läkare bör göra är att lyssna på vilka symptom patienten beskriver.

Jag fick hur som mina antisvamppiller, så besöket var inte helt fruktlöst. Men nu tänker jag hitta en bra gynekolog i Stockholm, och tänker att ni ska hjälpa. Kommentera här eller maila (tanja.suhinina på gmail)!

Kontaktannons:

Ung kvinna söker gynekolog. Man eller kvinna spelar ingen roll. Du ger fan i om jag gillar skogspromenader eller inte och försöker minimera smalltalket under undersökningen. Du har HBT-kompetens eller vanligt jävla folkvett så att de frågorna som du ställer om mitt privatliv är relevanta. Känner du igen dig? Don't call me, I'll call you.

Och efter sådana där tillfällen blir jag än mer förbannad över att jag inte får någon som helst undervisning i normbrytarvett i min psykologutbildning.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om gynekolog, pucko, läkare, hbt-kompetens, irrelevanta frågor, oprofessionellt, kasst, va kan man få klamydia av att ha sex?

...but a bitch ain't one

Jag tycker det är roligt att raggningsskolan har fått så mycket uppmärksamhet. Jättemånga har reagerat. Det finns en snubbe i min umgängeskrets som jag och vänner har vid flera tillfällen diskuterat i termer av "hur fan gör han?!". Han har kommenterat. Han tyckte, tror jag, att vad jag skrev var vettigt och tycker generellt man inte ska verka desperat. Lyssna på grabben, han har koll!

Hur som, inlägget ledde till en rad inlägg om hur man inte ska göra lite längre fram. Julia började, och sedan dess har även Agnes och Helena bloggat, Elin har skrivit lite historier ur livet, och Agnes inlägg kommenteras på pelletsmaskinen. Jag tänkte hoppa på det tåget, men det blir faktiskt lite svårt. För jag verkar ha blivit oändligt förskonad från totala stolpskott. Jag har aldrig heller betett mig überpuckat på ett sätt som man kan få till ett klatchigt tips - "ligg inte med monogampojkvännens bäste vän, särskilt om de haft konflikter över att båda gillade samma tjej förut" är varken roligt eller helt nödvändigt att informera allmänheten om. Allmänheten fattar nog själva.

Nä, alltså, här skulle jag kunna skriva om det problematiska, men också roliga, i att göra egna erfarenheter till allmängiltiga regler. Men jag sitter istället och myser åt att jag haft det så oförskämt bra. Jag har inte haft ett helt skyddat kärleks-/sex-/dejtingliv, jag har vågat friskt och blivit nobbad, jag har varit inblandad i dysfunktionell neverending story, jag har engångslegat med en kille som efter sexet frågade om jag ligger utanför förhållandet för att min kille är dålig (det här är nog det närmaste jag kommer ett bra tips på saker man inte ska göra, fy faaan). Men generellt verkar jag ha turen och skickligheten att inte hamna i situationer där mitt värde som människa blir ignorerat så uppenbart som i allt för många punkter på listorna som jag länkar till.

Sweet!

Johanna Sjödin har, oberoende av don't-tåget, skrivit om hur man inte ska ha sex. Jag kanske borde ta och spinna vidare på det och kanske fortsätta lite på det här. Fast käckare och mer kvällstidningsmässigt. Det verkar ju var det vinnande konceptet.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om sex, relationer, dejting, rådgivning

Hen+

PS till förra inlägget.

En vanlig typ av kommentar när man i vissa kretsar pratar om "hen" lyder ungefär:

Jag får Orwell-vibbar av det här, radikalfeminister vill utplåna alla skillnader och individualism och bara vill göra kollektiv av allihop.

-Signatur Signatursson*

Jag undrar verkligen hur Signatur Signatursson har lyckats missa att vi förutom "han" och "hon" har pronomen "de" (eller "dom" om man gillar det bättre). Det är könsneutralt och oändligt mer kollektivistiskt än "hen". Men se, "han" och "hon" har inte utplånats för det.

Och sen kan man ju ha åsikter om människor som både tycker att man ska titta på verkligheten och inte språket, och sedan ser "hen" som ett hot mot individualism (som i det här fallet betyder att alla föds in i antingen den ena eller den andra gruppen). Läs även andra bloggares åsikter om hen, individualism, orwell, människor som refererar till en bok de förmodligen inte läst, newspeak, pronomen
*-son är feature, inte bugg.

Hen (adj-na,n) (1) strange; odd; peculiar; weird; curious; queer; eccentric; funny; suspicious; fishy; (2) unexpected; (3) change; (4) incident

Mitt bidrag i diskussionen om "hen" (diskussionen: Lisa Magnusson, Elin Grelsson, Genderrorist):

Jag tycker det är sjukt behändigt att slippa säga "han eller hon" när jag inte vet vilket kön det rör sig om, när personen är hypotetisk, eller när det inte spelar roll. "Hen" är kortare. Punkt. Sen är det trevligt att slippa exkludera dem som varken känner sig hemma i han eller hon, men även om alla kunde placeras i dessa två kategorier är det fortfarande lättare att säga "hen" än "han eller hon" eller försöka gissa. Jag brukar ofta använda andra sätt att hantera situationen, som "en" eller typ "patienten", men "hen" är ofta mycket mer praktiskt.

Så. Det är praktiskt. Jag gillar.

Bonus: det är ju ändå lita talande hur provocerade folk blir. Inte i alla situationer, för hen sticker ju i ögonen bara genom att vara ovant, men ibland kan reaktionerna på användning av "hen" verkligen synliggöra hur viktigt det är att genusbestämma folk.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om hen, pronomen, praktiskt,

Julia Skott och Frihet, Fildelning, Feminism-Johanna Nylander har skrivit reaktions-/komplettering-/relevanta inlägg till min raggningsskola. Läs och lär!

Tänk på barnen

Jag kanske borde införa en särskild etikett bara för allt bloggande om hur illa jag tycker om skolan. Som institution och förvaringsplats för barn.

Imorse läste jag till exempel pappersversionen av den här artikeln om störande ljud på arbetsplatser. (Lite extra intressant för mig som just avslutat min psykologpraktik på Hörsel- och Balanskliniken på KS) Rubriken var "Skolan värst utsatt för störande ljud" och Lärarnas riksförbunds ordförande uttalade sig om att de är väl medvetna om problemen med dålig arbetsmiljö ur ljudsynpunkt.

Å, vet ni va, ve ni va? Vet ni vilka går i skolan varje dag, förutom lärarna? Och dessutom har skolplikt, till skillnad från lärarna? Ja, jusste, skolbarn! Som förväntas lära sig saker. Och kunna koncentrera sig. Och inte ha några fackföreningar som kan påverka det minsta. Osv. Osv.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om ljudnivå, skolan, skola, arbetsmiljö

Tanjas raggningsskola

Anneli länkade häromnyligen till en raggskola för nördkillar hon skrivit och fick lite skit för att den bara var riktad till killar och yadda yadda. Jag tänkte "fan, jag vill också lära folk scorea!" och jag tänker gardera mig nu. För det första är min guide könsneutral (även när jag kommer med könade exempel). För det andra har jag inte ens en målgrupp - jag skriver för att jag tycker det är roligt. Jag vill skriva larvig tjejtidningstext. Eller, jag ville det. Jag orkade inte riktigt.

Å andra sidan tycker jag att det är roligt med du-tilltal, så jag tänker såhär: Berättarduet är ganska ung, kanske i gymnasieåldern. Hen är inte överdrivet hipp eller cool. Hen tycker det är ett problem att hen inte får ragg/pojkvän/flickvän/onetruelove, när alla andra får det. Hen har en liten fallenhet för att ibland ägna sig åt nice guy-tänkande, eller någon annan förklaringsmodell som är lite bitter och ganska kontraproduktiv. Hen vill dessutom inte läsa vanliga raggningsguider för att de är ytliga eller bara handlar om krogen. Jag kommer tilltala henom som om hen vore helt inkompetent på alla områden, så kan läsaren ta åt sig det som är relevant för läsaren.

Tanjas raggningsskola

Det finns inget sätt att kunna bli ihop och ha meningsfulla relationer med precis vem som helst, men jag tycker det är hyfsat enkelt att sammanfatta vad som kan underlätta. Var snygg, var intressant och trevlig, visa intresse, ha förmågan att ta ett nej. Och här kan man ju förstås säga att jag har rätt, men att det inte hjälper någontans. Lugn, jag ska ge konkreta hands on-råd!

Se bra ut

Nu tycker du kanske att jag är ytlig och att du vill bli älskad för din personlighet, men chanserna att bli omtyckt för ens personlighet är högre om man ser bra ut. Med bra menar jag då inte att du ska lägga ned all din vakna tid på att se till att lösögonfransarna sitter rätt, utan att du inte avsiktligt förvärrar första intrycket människor får av dig. Om man aldrig tidigare har engagerat sig i sitt utseende kan man känna att man inte vet var man ska börja - vadå "hitta rätt passform"? Det är det butikspersonal finns till! Om du tycker det är pinsamt får du bita ihop, testa att åka till Kicks på en ort där ingen känner dig, eller fråga folk med koll på Internet.

• Kläder: Har du ingen stil och inget intresse för kläder? Perfekt, du har alla chanser att fördubbla dina utseendepoäng med små medel. Det du ska göra är att investera en dag av ditt liv i att hitta vad du klär i, sedan kan du fortsätta köpa precis likadana plagg år efter år och fortfarande se bra ut (förutsatt att du ser hyfsat likadan ut i övrigt, förstås). Hitta en färgskala du klär i, lär dig vad bra passform innebär, ta hand om dina kläder. På det sättet kan du fortfarande ta på dig du hittat på golvet på morgonen, men se tusen gånger bättre ut!
  
• Kroppen: Jag ska låta bli och idiotförklara dig genom att hävda att det är bra att röra på sig i nån aktiv form. Ska jag ge goda råd har jag egentligen två ord - hållning och hygien. Ta reda på hur bra hållning ser ut och försök åstadkomma. Lukta inte mer svett än nödvändigt och se till att klippa naglarna.
  
• Hårvård: Om du vet med dig att du frisörskolkar skaffa för guds skull inte frisyr som man behöver underhålla, det är sällan en klippning ser bra ut i alla stadier av bortglömd och utvuxen (trust me, I know). Satsa på snagg som du fixar själv eller odla ut håret. Ett varningens ord - långt hår behöver tvättas (med balsam!) och toppas. Om man låter bli att tvätta håret för att se ut som Snape i fanfiction kommer man se ut som Snape i böckerna.
  
• Hudvård: Det här är kategorin där jag mest rekommenderar att du pratar med kompetent folk för att hitta det du behöver. Mitt tips är att börja med att testa Apotekets produkter - de är billiga, bra, och ofta oparfymerade.
  
• Smink: Det här är förstås väldigt upp till vilka kretsar du umgås i. Oavsett umgängeskrets kan man bli kompis med concealer - täckstift trollar bort mörka ringar och röda fläckar man inte vill ha i ansiktet. Om du inte är van att shoppa smink tipsar jag att att du pratar med personalen om det gäller smink som ska se "naturligt" ut, sådant är svårare att välja rätt på egen hand än turkos ögonpenna. En i princip kostnadsfri insats som kan göra enorm skillnad är att noppa ögonbrynen.
  

Vad utstrålar du?
Jag tror att en av de vanligaste invändningarna när man börjar ge tips för att lyckas bättre med att "hitta nån" är att "vadå, ska jag ändra på mig själv". Det här handlar inte så mycket om det - även om vissa kan vinna på att se över sin syn på ett och annat - utan om hur mycket av den underbara personligheten man anser att andra ska gilla en för de andra faktiskt får se. Du kan gå runt och gilla dina vänner hur mycket som helst, men de kommer inte veta om det om du inte visar det. Du kan vara hur kär som helst, men grabben kommer aldrig veta det om du undviker att umgås med honom.

Det ligger i sakens natur att det är svårt att märka sådant på egen hand, så ta gärna hjälp av människor i din omgivning som kan vara ärliga mot dig. Tänk på alla gånger som någon haft en bild av dig som du inte tyckte stämmer, särskilt om det händer ofta. Tänk på gångerna som någon som lärt känna dig bättre sagt "jag trodde du var [adjektiv], men du är inte alls så!". Att det är skillnad mellan utsidan och insidan behöver inte vara dåligt ur raggningssynpunkt - många tyckas maskera osäkehet till partyröj eller mystik, och så länge det inte går till överdrift är det nog snarast en tillgång.

Om du upptäcker att du utstrålar någonting kontraproduktivt finns det väl egentligen två val: sluta utstråla det eller ha strategier som kompenserar. Jag vet till exempel att jag utstrålar rätt mycket fuck off och är svår att ta kontakt med om man inte redan känner mig för jag har svårt att spontant vara intresserad av nya människor om de inte gör nåt exceptionellt häftigt. När jag ett år efter att jag träffat Nisse faktiskt märker att Nisse intressant har Nisse förmodligen redan gett upp kontaktförsök för länge sen. Det går okej för mig ändå, för när intresse från min sida uppkommer visar jag intresset tydligt.

• Relations- och sexsyn i allmänhet: Fundera på vad du säger och hur du beter dig när hjärtasmärta kommer på tal. Hur pratar du om sex och relationer? Vad kan omgivningen dra för slutsatser av detta? Är det lockande att försöka få ihop nåt med dig efter att man hört dig prata om dina ex? Hur beskriver du anledningen till att du är ofrivilligt singel? Kan det bidra till att du fortfarande är singel? Om man lyssnar på det du säger, låter det som att du hellre äter daggmask än kysser någon på munnen? Försöker du alltid få det att låta som att alla dina mindre lyckade relationer egentligen var medvetet utnyttjande från din sida - slit och släng?
  
• Relations- och sexintresse konkret: Det här gäller givetvis även på mikronivå, i relationer med konkreta människor du är intresserad av. Hur uppenbart vad du känner än är för dig är det inte nödvändigtvis lika uppenbart för den känslorna gäller. Om du har problemet med att du hamnat i kompisfacket - fundera på om det finns någonting du gör som får dig att hamna där.
  
• Visa att du kan ta ett nej: Det här är egenskapen som balanserar ut "var tydlig med vad du vill". Min pappa hävdar att han kanske inte var världens bästa förälder när jag var liten, men en av sakerna han försökte vara konsekvent med var att acceptera när jag inte ville, utan att kräva utförligare motivering än "vill inte". Sådant kan du utstråla genom att inte vara överdrivet bitter på människor i ditt förflutna vars enda fel var att personen inte besvarade dina känslor. Eller genom att kunna ta ett nej i andra sammanhang än romans.
• "Se dina inre egenskaper": Klassiskt Twilight-upplägg. Vi har en till synes vanlig människa och så kommer den rätta och kan se hur speshul man är genom den vardagliga ytan. I verkligheten går ytterst få och försöker se bortom varje vardaglig yta de ser. Se till att din fantastiska insida går att upptäcka. Är din plan att om du går med en iPod tillräckligt länge kommer Anna gå fram till dig och fråga vad du lyssnar på och häpna över din fantastiska musiksmak, kan du räkna med fiasko. Det kan hända att någon frågar, men chanserna är små att det är just Anna. Sannolikare är det nån som kommer säga "har aldrig hört talas om dem". Tycker du att scenariot "A går fram till B som lyssnar på iPod och frågar" är fint - gå själv fram till Anna och fråga vad hon har i lurarna.

Det finns några möjliga fällor i genren, jag listar några.

• Nice Guy: Klart jag inleder med den! Du försöker framstå som så ofarlig som möjligt och beter dig som vän fast du egentligen vill ha romans. Du får vänskap tillbaka och blir sur.
• Svårflörtad: Du försöker att inte verka allt för tillgänglig genom att låtsas vara ointresserad. Du framstår som jobbig brainfuckperson, eller just ointresserad. En klassisk variant är exempelvis att du är singel, vill hitta nån, men basunerar hela tiden ut att du är singel av helt fri vilja, det här är fantastiskt och du vill inget annat. Kan lätt skrämma bort någon som är intresserad.
• Desperat: Generellt vill människor känna sig valda på mer stabila grunder än att de är av relevant kön. Verkar du desperat kan du träffa någon som är superspeciell, men som ändå kommer känna sig som första bästa för att det var det du verkade vara ute efter.
• Hyperromantik: Du går runt och fördömer dagens ungdom som blir ihop efter två veckor och gör slut en månad senare. Du talar om att du söker efter den rätta och tänker inte satsa på nåt mindre än ditt livs enda stora kärlek. Du creepar ut alla som inte är säkra på att de vill ha ditt sällskap vid altaret innan ni ens varit på dejt.
• Om jag bara : "Bara jag får en kille kommer allt bli bra" är varken bra för dig eller för andra. Du kommer bli sjukt besviken när allt inte löser sig. Den tilltänkte kan skrämmas bort av att inte ha en chans i världen att uppfylla alla dina förhoppningar.
• Närhetsfobi: Komma folk nära inpå kan vara läskigt, likaså att öppna sig. Om ditt försvar mot detta är att spela cool och oberörd kan det lätt bli så att du spelar lite för bra. Kan vara en miss om det är nära relation du är ute efter.
  

Ta initiativ

Om berget inte kan komma till Muhammed, får Muhammed komma till berget. Att ta initiativ är svårt, men om ingen gjorde det skulle inga barn bli gjorda.

• Idoldyrkan: Har du märkt att en person du inte riktigt känner får det att pirra i kroppen? Lär känna personen! Att sukta på avstånd kan vara himla trevligt, men du ska vara medveten att den du suktar efter är inte personen, det är din fantasibild som sannolikt inte matchar den du projicerar bilden på på många viktiga punkter. Är du riktigt puckad kommer du sedan bli besviken för att människan inte var som du hittat på.
• Det är ditt ansvar: Varför då? Jo, för att du vill att nåt ska hända.
  
• Det är svårt: Att man tar första steget gör en sårbar, det gör att man riskerar ett nej. Det är nog inte lätt för någon.
  

Var trevlig och intressant
Jag lovar, det hjälper! Inte bara på raggningsmanualsmarknaden, utan i de flesta sociala sammanhang.

• Visa att du gillar: Många (inklusive mig ibland) får för sig att livet är en popularitetstävling. Om man visar att man gillar nån, och denne inte visar samma sak tillbaka har man förlorat. Om man gett en komplimang och inte fått en tillbaka ligger man på minus. Om man tycker om någon som man vet inte hyser samma känslor för en, är det lika bra att aldrig berätta om sina känslor för personen. Fukk dat. Man förlorar sällan på att yttra äkta positiva tankar. Helst då inte bara till nån du vill ligga med, utan vid alla möjliga tillfällen du tänkt nåt snällt. Säg till kollegan att han har snygg tröja. Säg "bra gjort" till kompisen som just varit mogen i dum konflikt. Det finns alla fördelar. Du får till exempel öva i att ge komplimanger. Det vadderar i de situationer du behöver säga någonting otrevligt. Om du ger komplimanger till alla riskerar du inte vara en sån människa som bara är trevlig mot dem han vill ligga med.
  
• Var intressant: Det här är betydligt mer omfattande än hudvård, så det är svårt att ge konkreta tips. Observera människor du tycker är intressanta - hur gör de? Skaffa en hobby. Gör saker - även om du inte får till det enbart för att du får intressanta historier att berätta kommer du i alla ha gjort nåt kul.Sluta anta att ingen är intresserad av sådant som händer dig.
  
• Lyssna på andra: Att vara en bra lyssnare är guld värt, och någon sorts balanserande motvikt mot att själv vara intressant. Lyssna inte bara - visa att du gör det också.
  

Träffa potentiella partners
När jag gick på högstadiet och inte fick ligga var mitt största problem, åtminstone i min uppfattning, inte att ingen ville ha mig. Det var att jag inte kunde hitta någon intressant. Vi hoppar idag över att ifrågasätta detta, utan köper det rakt av. För många som har svårt hitta någon upplever just det som ett problem. Okay, here we go!

• Vilka trånar du efter?: För att vara lite krass - siktar du för högt? Det är mest sannolikt att ömsesidig attraktion uppstår om det råder plusminus jämvikt i status/attraktionspoäng/utseende. Hollywoodgrejen med loserkille som får ihop det med skitsnygg superambitiös brud är liksom en hollywoodgrej. Är ens livsintressen att ligga på soffan och äta chips är det på motsvarande soffor man ska leta livs-/sängkamrat. Om man vill maxa sina chanser.
  
• Kompisar: Jag tror att de flesta träffas genom sociala sammanhang de tillhör. Försök hamna i situationer där du får träffa dina kompisars kompisar - fest, bowling, matlag, spela brännboll. Det är inte heller dumt att låta ens kompisar rekommendera sina bekanta, i termer av "jag tror ni två skulle gilla varandra". Däremot tror jag inte att sätta upp dejt är alltid så bra - men kanske be att din kompis bjuder dig och hon du skulle gilla till samma fika?
  
• Kurs: Här är klassikern - gå på en kurs där gruppen du är intresserad av vistas i stora mängder. Jag tror det är en bra idé - men bara om du är intresserad av kursens innehåll. Om man klarar av att gå på kurs bara för att träffa chicks och faktiskt lyckas scorea är man förmodligen redan skillad påatt scorea.
  
• Internet: 2010. Inte längre fult.
• Se dig omkring: Ta kontakt med folk i sociala sammanhang där du ändå vistas, men kanske brukar umgås mer med dem du redan känner än nya människor. Tipset är nog egentligen, när jag tänker efter, lär känna så många som möjligt. Ju fler du lär känna desto större är chansen att ljuv musik uppstår.

Eh. Lycka till!

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om raggningsguide, relationsråd, relationstips, raggning, raggningstips, hur man träffar tjejer, hur man träffar killar, hur man träffar den rätte, hur man får ligga, hur man inte framstår som ett as, hur man är snygg

Pedofil betyder...

Jag vet inte varför jag inte skrivit om det tidigare, åtminstone inte i den här bloggen. Kanske för att det borde vara självklart för alla sedan länge.

Pedofil betyder inget annat än att ens sexuella tändningsmönster är att vara attraherad av förpubertala barn.

Pedofil betyder inte att man någonsin haft sex med barn.

Pedofil betyder inte att man vill ha sex med barn på riktigt.

Pedofil betyder inte att man konsumerar barnporr, vare sig fotografisk, tecknad eller textuell.

Trots att pedofil betyder att man tänder på barn och inget annat används ordet slarvigt, och det är inte alltid så noga när ord används slarvigt, men här är det livsavgörande.

När man använder "pedofil" synonymt med "någon som har utnyttjat ett barn sexuellt" (och det är lika fel åt bäda hållen - man behöver inte tända på barn för att våldta ett barn) är man med och skapar ett samhälle där oskyldiga människor monsterförklaras. Där tändningsmönster blir synonymt med handling, där man inte förtjänar att leva för att man är wired så att man inte kan leva ut vissa av sina fantasier i verkligheten.

Och det görs hela tiden. Det görs i media. Det görs i vardagssamtal. Det görs på min utbildning där jag får bita ihop och inte tjafsa emot varje gång någon pratar om att vi ska vara beredda att kanske en dag sitta där och behandla människor som gjort hemska saker, som pedofiler.

Det görs av människor som aldrig tänkt på det. Det görs av människor som borde veta bättre. Det är därför jag flippade på Genderrorist häromdan när han verkligen försökte skilja på tändningsmönster och brott i ett inlägg, men kallade ändå förövare för "aktiva pedofiler". Skulle man någonsin kalla en man såm våldtog en kvinna för "aktiv hetero"? En kvinna som våldtog en kvinna för "aktiv homosexuell"? Visst är det inte helt rättvis jämförelse, man kan utöva tändningsmönster på vuxna människor på ett lagligt sätt, men kallar man personer som förgripit sig på barn för pedofiler drar man likhetstecken mellan brott och tändningsmönster.

Denna ihopblandning kan få katastrofala följder på personligt plan. För tänk er allt ni hört om HBT-ungdomar i konservativa miljöer. Att inse att man är annorlunda, att försöka sluta tända, att tränga bort, och misslyckas, att bära på en stor hemlighet, att inte kunna berätta för någon, att veta att det vore förödande om det någonsin kom fram, att känna sig som en monster. Tänk allt det där och tänk nu att man kan vara en ungdom som istället för att märka att hen tänder på personer av samma kön upptäcker att hen tänder på barn.

I dagens Sverige lever homofobin kvar, men det är åtminstone på pappret okej att vara gay. Det finns framtid att hoppas på, även om man är lesbisk flicka i stereotypaste småstan ni kan tänka er. Tänder man på barn är det någonting man måste bära med sig hela livet. Man kan gå genom livet utan att utöva sin läggning, men kommer det ut kan man vänta sig ett socialt helvete. Så man får bita ihop, inte berätta för någon, aldrig, någonsin, utom kanske någon man känner att man kan lita på (och tänk om den personen sedan inte håller sitt ord), utom kanske anonymt på Internet. Leva med att hela tiden bli dömd för handlingar man inte gjort, för tändningsmönster man inte valt, att ständigt höra att man är det lägsta som finns, att man förtjänar att kastreras, brännas, lynchas.

Självklart förtjänar ingen beröm och medalj för att hen inte förgripit sig på barn trots att hen tänder på dem. Men ingen förtjänar stigmatiseringen som människor vars enda fel är att de råkar tända på barn utsätts för.

Så snälla - tänk på hur ni uttrycker er i frågan.

Bland det viktigaste jag nånsin skrivit. Läs även andra bloggares åsikter om pedofil, pedofili, förövare, våldtäkt, ord, stigmatisering

Ingenting mellan benen

"Och istället för det vi män tänker med har ni ett hål!"

- bästa förklaingen på varför män är smartare än kvinnor

Jag har nyligen läst ut en bok som heter The Science/Fiction of Sex: Feminist Deconstruction and the Vocabularies of Heterosex av Annie Potts. One of these days kommer jag skriva hur tröttsamt jag tycker det kan vara med "hur skadar det kvinor"-feminism som utgångspunkt. För boken handlar om hur heterosex konstrueras, byggs på motsatspar och definitioner av vad riktigt/bra/sunt/önskvärt sex är och hur det påverkar människor ända in i sängkammaren. Mycket av det som påpkas handlar om mannens situation, hur manlig sexualitet konstrueras, hur det påverkar verkliga människors verkliga liv, och hur den manliga sexualiteten hämmas och inskränks av ramarna. Det är säkerligen intressant för folk som ägnar sig åt jämställdhet (inklusive "äkta jämställdhet"), men det känns som att en del av dem kommer automatiskt rygga tillbaka för att författaren explicit har utgångspunkten hur diskursen skadar kvinnor.

One of these days.

Ett genomgående tema i boken är dikotomier. För att någon ska vara stark måste den svage finnas. Om någon ska vara aktiv måste den andre vara passiv. Det ena finns inte utan den andra. Potts uppehåller sig givetvis en hel del kring könsorganen, hur mannen har någonting externt och kvinnan internt. Och hur mannen har någonting medan kvinnan saknar.

Det har fått mig att tänka på mina egna upplevelser av uppdelningen i könet på utsidan och könet på insidan.

Jag har ju verkligen upplevt det. Min moster som för sin snyftande dotter förklarade att hon visst hade kissa precis som storebrorn, men hennes var på insidan. Eller kompisar som sa "ni som inte har nåt" om tjejer, och när jag invände sa "men du veeet ju vad jag menar". Eller killkompisar som under diskussioner om skrevsparkar suckade och tyckte att gud kunde ju vart smart och satt allt på insidan och jag hostade belåtet. För nånstans har man vant sig vid att man är lika mycket värd, fast invärtes; det syns liksom inte, men det finns. För tjejer har nåt, men på insidan, så det syns (=finns) inte på utsidan. Fullt rimligt.

Jag kom att tänka på hela grejen med populär-Freud, att pojkar blir helt traumatiserade när de ser en naken flicka för dt ser ju ut som att det saknas en del. Jag kände att kunde relatera, och undrade varför. Sen insåg jag. Det för att män har ingenting mellan benen.

Det hade jag förstås kunnat listat ut innan jag fick bevittna nakna karlar in action, men jag kom aldrig att tänka tanken att försöka föreställa mig det. Nu blev det istället en insikt jag fick när jag ställdes inför faktum. Där normala människor (läs: jag) hade blygdläppar och veck och massor av spännande grejer hade grabben ingenting. Det var som att se en människa utan mun. Det var helt fascinerande.

[här skulle jag ha en bild på Neo med igenvuxen mun, men hittar bara mycket obehagliga sådana]

Det har lärt mig mycket värdefullt.

• Ingenting ser inte ut som en vulva
• Man kan vid rätt tillfälle hävda att det är talande att den delen av fittan som räknas är uppenbarligen vaginan - penetrationssexnorm, någon?
• Män har någonting där kvinnor har ingenting, kvinnor har någonting där män har ingenting.
• Männens och kvinnornas yttre könsdelar sitter på olika ställen - varför pratar man aldrig på det sättet utan envisas med "ha eller inte ha"?

Jag slits mellan huruvida det här är otroligt banalt eller väldigt revolutionerande.

Dessutom kom jag in på Avancerat på SSS! . Läs även andra bloggares åsikter om penis, fallos, vagina, vulva, slida, dikotomi, ingenting, innanför, utanför

Let's ha trött diskussion!

Let's Dance-säsongen har börjat, och precis som förra gången (här, eller här, eller här) kan man ägna sig åt relevant analys, för hur mycket färger och rör sig-underhållning det än är finns det så mycket mer under ytan. Nu har vi till exempel Gudrun Schyman som dansar, och det uppfattas naturligtvis som provokativt bara det.

I nuläget, efter ett avsnitt bara, kan manroa sig åt reaktionerna på Gudruns feministiska utspel tjoho nånting. Jag vet inte ens vad de pratar om, helt ärligt, för hon dansade väl sin cha-cha utan att låta feminismen gå ut över dansen. Hur som är det nu 6 stycken artiklar som handlar om dans och jämställdhet inom ramarna för Schyman och Let's Dance.

Diskussionen går i så upptrampade spår att man nästan blir tårögd. Suzanne Holtz undrar till exempel varför feminister vill ändra på allt som är traditionellt, hon vill själv dansa med lång stark karl och begriper inte vad "ligger bakom denna heta önskan att få dansa med likakönade, eller att få föra dansen när man är kvinna". Holtz behöver inte tänka på vad som ligger bakom hennes egna heta önskan att dansa med karlar, hon behöver inte tänka på var hennes partners heta önskan att föra kommer ifrån heller. Men hon känner uppenbart sig provoceradnär nån råkar tycka att annat vore kul.

Och det är relevant till så mycket.

Det är relevant till "äsch, det finns då ingen norm, du tror bara att du är så provokativ när du bryter mot den, men ingen kommer bry sig", och när man väl bryter bryr folk sig som fan.

Det är relevant till "En tjej kan aldrig vara en kille"

Det är relevant till bra=naturligt och dåligt=konstruerat. Och det som är avvikande måste vara ett politiskt statement, ett aktivt val som går emot naturen, inte nåt man kanske faktiskt vill.

Det är precis som när folk känner att kärnfamiljen är hotad bara för att man skriver om att andra relationsformer är bra.

Nu är hälften av Newsmill-artiklarna mer för än emot och det är uppenbart att det är en rättså forcerad diskussion till att börja med, men just trötta diskussioner är där man ser de intrampade stigarna som tydligast. Kollar man runt på bloggar finner man både stenhård tro på att bara för att man säger "det är tradition" eller "så har det alltid varit" så har man vunnit, och övertygelse om att feminister inte borde ägna sig åt sammanhang som ha feministiskt tveksamma rötter. Jag har alltid undrat hur man som feminist skulle överleva om man skydde allt som man som feminist kan ifrågasätta.

Inte så jävla intressant. Läs även andra bloggares åsikter om gudrun schyman, let's dance, dans, sexism, feminism, normbrytning, provokation

Förresten, med risk för att framställa mig som medieanalfabet - betalar Newsmill folk pengar?

Gustav om samma sak.

Jag är konservativ, jag har Facebook

Jag skaffade mitt Twitterkonto 2007 och fattade aldrig vad jag skulle ha det till. Nu när varenda kotte har Twitter hade det vart meningsfullt att använda det, men jag pallar inte med fler närplattformar än dem jag redan har, och det jag hade gjort på Twitter gör jag istället på Facebook. Så jag tänkte bara säga att om ni vill ha miniblogg från mig får ni adda mig på Facebook. Skriv vilka ni är när ni addar mig (alltså typ "hej jag läser din blogg") så addar jag tillbaka. Ni får inte bara tillgång till fantastiska studentorkesterfoton på mig, utan dessutom mina statusuppdateringar och massor av länktips. Som till exempel senast en YouTube-video om abstinence only-fail och Christian Side Hugs, HJs underbara inlägg om Caramelldansen, en gripande seriestripp, falloskonst, Lupe Fiasco's Food & Liquor och illustrationer till Rödluvan. Jättegott!

Cheesecake

Hjärnan funkar så att inte alla sinnesintryck bearbetas aktivt och medvetet. Hjärnan sållar och ser till att den inte överhettas genom att reflektera över varenda liten detalj sinnesorganen rapporterar om. Det är en jättebra mekanism, för hade man tänkt på allt hade man blivit uppäten av en bild för länge sedan, men den leder till att man ofta missar det underbara i vardagen. Ett av mina största nöjen i livet är att försöka gå runt den och märka sådant som man normalt inte tänker på. Det är nog ungefär samma grej som när människor som spelar spel letar påskägg. Hur som, det är tack vare mig eviga jakt på lycka genom små glimtar av "vääänta lite" som jag häromveckan fick tillfälle att roa mig över ost.

Tanken var att jag och Petter skulle köpa brieost på lokala Coop, så vi stod vid disken stirrandes på flera sorter som kostade lika mycket och var säkert identiska på andra sätt också. Då går man efter förpackningen, och det fanns en halvkiloshistoria som var rund med stadsmiljöbild föreställande Paris från förra sekelskiftet, och över bilden stor det nåt i stil med "Moulin Rouge" fast "ost" i font som skulle påminna om metron i samma stad.

"Klart man ska ha ost med ful art nouveau-font" tänkte jag tills jag tittade närmare på bilden lite närmare. Om man bara tittade på bilden som hastigast insåg man genast att den skulle föreställa en gata i Paris på den romantiska absint-hinkande tiden. Tittade man på vad bilden egentligen föreställde såg man att det är gata med hus, och på gatan finns det människor varav de flesta är gatflickor. I annan miljö skulle kvinnorna kanske komma undan som arbetare i underhållningsbranschen, men här var det uppenbart att det var annan bransch flickorna arbetade i. "Det är horor på osten!" sa jag, och fortsatte att säga det i flera dagar varje gång jag tänkte på osten.

Jag är på jobbet, här har man Paint.

Jag är fortfarande road. För min del gör det varken till eller från att bilden på osten jag köpte på Coop föreställer sexarbetare, men med tanke på hur prostitution uppfattas generellt är det något underligt och känns verkligen som ett fall av blind fläck, en situation där ingen stannat till och tänkt "vad är det vi har på vår ost, egentligen?".
"Vad vill vi signalera med vår ost?"
"Paris, romantik, baguette"
"Hur gör vi det bäst?"
"Jo, vi tecknar några horor!"

Jag kan naturligtvis inte låta bli att tänka den obligatoriska tanken "hur hade det sett ut om man hade Thaisoppa med motsvarande bild på". Och jag vill betala en förälder med sjuåring för att de ska kontakta en kvällstidning och berätta om att de köpte ost till lille Kalle och när de kom hem insåg de att bilden på osten föreställde prostituerade. Det ska vara sånt här foto till:

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om ost, brie, brieost, moulin rouge, romantik, paris, horor, gatflickor, hur fan tänke de?, tänkte?