Read my lips

I senaste Cosmo (finns nog inte i butik än, jag har den för att jag prenumererar för man skulle få sminkpenslar på köpet eeeh) finns en artikel om simultanorgasm. Man kan säga mycket om den om man är feministisk bitterfitta alternativt sexnörd, såklart. Men. Men. Det finns ett råd i den som är helt fantastiskt.

Jag är inte hemma nu så jag kan inte dubbelkolla. Jag kanske minns fel. Jag kanske läste fel. Men om jag läste rätt går tipset ut på att man ska säga till snubben som failar på att ge oralsex att man ska visa hur man vill bli slickad. Och sen ska man kyssa honom som man vill få oralsex.

När jag tänker på det är det typ alltid väldigt komiskt, men aldrig sexigt, och det är väldigt synd om killen. Mina favoriter i slickteknik överfört på kyss:

• Långa kladdiga drag (även känd som slickandets doggy style)
• Tungspets intensivt koncentrerad på ett och samma ställe ("alltså, tänk att din mungipa är typ ollonet? Okj, nu visar jag")
• Att samtidigt få ett finger i sig.

Tramsinlägg om datorspel som brukar vara konst, anatomi och annat

DN har en artikelserie om kvinnliga datorspelare. Medan alla andra bryr sig om annat blir jag alldeles lycklig över att Bioshock beskrivs som "förstaperson skjutarspel, där spelare skjuter med vapen, med gentekniskt förändrade monster" och ICO beskrivs som "äventyrsspel med problemlösning i fokus". Annars brukar Bioshock och ICO typiskt framställas som värsta revolutionerande spel som sätter spel på finkulturkartan. DN tells it like it is.

Det där med NoBoyToys kommentarer har fortsatt, och även allmän diskussion om analsex i hennes blogg. Hon har hela tiden poängterat hur farligt anal penetration är och till och med lagt upp otrevliga bilder på skador. Sedan går hon och lägger upp en inlägg där hon tycker att män ska analpenetreras (med vittnesmål från hela två säkert väldigt representativa män som man får använda i argumentation. Man skulle nästan kunna tycka att NoBoyToy borde upplysa NoBoyToy om de hemska riskerna och visa de hemska bilderna som hennes rekommendation utsätter stackars män för!

En av hennes läsare, Jeppe, gör dessutom en sensationell anatomisk observation. "Det kan inte vara nyttigt....evolutionen har ju gjort vissa saker...vaginan är för att kissa med och för sexuel njutning och analen för att bajsa med för att uttrycka sig lite vulgärt..!". Jag kanske är elak som roar mig åt folk med sämre anatomikoll än vad jag har, men jag har banne mig förtjänat lite skratt på andras bekostnad, jag har grävt i DSM-kriterier hela dan. Det tycker jag ni ska läsa, det är intressant. Tycker jag. För att jag är nörd.

Sen har vuxna män bråkat. Jag bryr mig inte så värst, men Fredrik Stangel skrivit bra. Han har också skrivit om att jag är bäst.

DSM-5 - störning av sexuellt intresse/upphetsning hos män

Det här inlägget är ett i en serie av inlägg i samband med förslaget på utformning av DSM-5. Gå till sambandscentralen för mer info!

Ser det här kort ut? Det beror på att mycket av det som skulle kunna stått här har jag redan gått genom när jag pratade om samma sak fast för kvinnor. Det beror också på att jag inte hade samma tillgång till information om mäns låga sexlust. Till stor del för att det inte finns lika mycket information. Nåväl...

Olika förslag
Det här DSM-5 som jag skriver om finns inte. Än. Det som finns är ett förslag. Därför är det fortfarande väldigt oklart vad man ska göra av diagnosen hämmad sexualdrift för män. I nuläget finns det tre förslag.

Förslag 1
Man behåller DSM-IV-kriterierna för nedsatt sexualdrift, men kallar den nya diagnosen för nedsatt sexualdrift hos män. Såhär ser det ut nu:

A. Ständigt eller återkommande brist på (eller avsaknad av) sexuella fantasier och önskan till sexuell aktivitet. Bedömningen av brist eller avsaknad görs av klinikern, som då skall ta hänsyn till faktorer som påverkar den sexuella funktionen, t ex ålder och personens livssituation.

B. Störningen medför påtagligt lidande eller relationssvårigheter.

C. Den sexuella funktionsstörningen förklaras inte bättre med någon annan axel I-störning (andra sexuella funktionsstörningar undantagna) och beror inte på direkta fysiologiska effeker av någon substans (t ex missbruksdrog, medicinering) eller någon somatisk sjukdom/skada.

Förslag 2
Att ta bort könsspecifieringen från kvinnligt nedsatt sexintresse, så att diagnoskriterierna ska vara samma för män och kvinnor. Som i DSM-IV, alltså, fast man ändrat kriterierna.

Förslag 3
Man använder samma kriterier som kvinnor får i DSM-5, med undantag för A6. Jag påminner:

(6) Absent/reduced genital and/or nongenital sensations during sexual activity (on all or almost all sexual encounters)

If it ain't broke, don't fix it
Ett av förslagen är alltså att behålla en gammal diagnos, trots att den är lätt att kritisera. Det mest uppenbara är givetvis tidsangivelserna - närmare bestämt frånvaro av dessa. Ska man ha mått såhär i flera år eller räcker det igår kväll? Dessutom finns det, precis som för kvinnor, indikationer på att upphetsning och lust överlappar, och att mäns lust kan se väldigt varierande ut - lusten kan vara helt normal och ändå inte gå ut på att man spontant vill ligga och fantiserar.

Så det finns tecken på att diagnosen borde ändras. Kruxet är att man gärna vill ha mycket forskning att basera sådana ändringar på, och det har inte gjorts mycket forskning. När det kommer till att inte vilja ha sex är kvinnor helt klart mer undersökta. De flesta studier av låg drift hos män handlar om män med låga hormonnivåer eller män med erektionsproblem. Så även om det finns forskning på män som kan tänkas vara representativa, så är det inte mycket.

I bästa fall är den lilla forskningen som finns tillräcklig för att förbättra diagnosen. I värsta fall går man från en fel (men gammal och beprövad) diagnos till en fel ny diagnos. Därför tänker man göra lite fältstudier innan DSM-5 ska vara klar, för att se vilket av de tre alternativen är bäst.

I likhet med kvinnor
Bara för att det inte finns lika mycket forskning på män innebär det inte att det inte finns alls. Precis som kvinnor verkar välmående och sexuella aktiva män kunna uttrycka lust i egna ord på helt andra sätt än spontan kåthet och fantasier. I de nya kriterierna för kvinnor finns punkter som berör att man inte blir upphetsad av erotik, eller av partnerns inledande smekningar. Det baseras på en idé om att all lust är responsiv och behöver väckas till liv, och den modellen gäller såväl män som kvinnor.

Kuken kan vara lugn, den får egen diagnos
Kvinnors diagnos har en lista med sex kriterier som man ska uppfylla minst fyra av. De flesta verkar stämma in på män lika mycket, men sista punkten är lite problematisk. Den om fysisk upphetsning.

Som hos kvinnor finns det stor överlappning mellan dem som inte känner lust i huvudet och de som inte känner det i kroppen. Å andra sidan har man inte lyckats finna fysiologiska och fysiska skillnader mellan män som upplever låg sexlust och män som inte upplever det. Oavsett om män ska eller inte ska ha A6 i sin diagnos kommer det finnas en separat diagnos för ståndet.

Om det färdiga DSM-5 kommer att innehålla Förslag 2 kommer man behöva vara tydlig med att man här menar andra tecken på fysisk upphetsning än erektionen. Man skulle alltså i diagnosen för minskad sexuellt intresse tala om mannens upphetsning i termer av att huden blir mer känslig, man blir pirrig, hjärtat bultar, bröstvårtorna styvnar och man andas sådär tungt och sexigt.

Källor

Källor jag har använt mig av:
Hemsida för förslaget på DSM-5, främst sidorna om den relevanta diagnosen
Min lilla röda MINI-D IV som innehåller diagnostiska kriterier enligt DSM-IV-TR
Sexologi under redaktion av P. O. Lundberg, andra upplagan.

Tapetmönstret på bilden kommer härifrån.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om dsm, dsm-5, sexlust, sexuellt intresse, psykiatri

DSM-5 - störning i sexuellt intresse/upphetsning hos kvinnor

Det här inlägget är ett i en serie av inlägg i samband med förslaget på utformning av DSM-5. Gå till sambandscentralen för mer info!

Hej, Sofia. Hoppas du fortfarande läser min blogg. Här kommer lite om det du efterfrågade.

I den versionen av DSM som används nu är diagnoser för minskad sexuell lust och minskad upphetsning olika. Lust (desire) är alltså att man är kåt och sugen på sex. Upphetsning (arousal) är att kroppen beter sig upphetsat; allt med att man blir våt och blodet rusar vild och hett.

Det som finns som förslag till DSM-5 är att man slår ihop dessa diagnoser för kvinnor - därmed gör man lustdiagnosen könad, förr var bara upphetsningsdiagnoserna det. Det nya namnförslaget skulle kunna översättas till ungefär "störning i sexuellt intresse/upphetsning hos kvinnor" och diagnoskriterierna (jag hoppas det går bra att jag inte översätter, säg till om det behövs) ser ut som så:

A. Lack of sexual interest/arousal of at least 6 months duration as manifested by at least 4 of the following indicators
(1) Absent/reduced interest in sexual activity
(2) Absent/reduced sexual/erotic thoughts or fantasies
(3) No initiation of sexual activity and is rarely or never receptive to a partner’s attempts to initiate
(4) Absent/reduced sexual excitement/pleasure during sexual activity (on all or almost all sexual encounters)
(5) Desire is rarely or never triggered by any internal or external sexual/erotic stimulus (e.g., written, verbal, visual, etc.)
(6) Absent/reduced genital and/or nongenital sensations during sexual activity (on all or almost all sexual encounters)

B. The problem causes clinically significant distress or impairment.

C. The sexual dysfunction is not better accounted for by another Axis I disorder (except another sexual dysfunction) and is not due exclusively to the direct physiological effects of a substance (e.g., a drug of abuse, a medication) or a general medical condition Addition of the following specifiers:
1) Lifelong (since the onset of sexual activity) vs. Acquired
2) Generalized vs. Situational
3) Partner factors (partner’s sexual problems, partner’s health status)
4) Relationship factors (e.g., poor communication, relationship discord, discrepancies in desire for sexual activity)
5) Individual vulnerability factors (e.g., depression or anxiety, poor body image, history of abuse experience)
6) Cultural/religious factors (e.g., inhibitions related to prohibitions against sexual activity)
7) With medical factors relevant to prognosis, course, or treatment

Historisk tillbakablick
Om man intresserar sig för sexologi dröjer det inte länge tills man stöter på Masters och Johnsons klassiska upphetsningskurva. William Masters och Virginia Johnson lät på 1960-talet ett stort antal par ha sex i deras laboratorium, och utifrån observationerna gjorde de en modell som de ansåg representera den mänskliga sexuella responsen.

Modellen består av fyra stadier:

Upphetsningsfasen - det strömmar till blod till genitalierna, man tänder till, och allt det andra som hör till.
Platåfasen - man är kåt, upphetsad och ägnar sig åt sexuella aktiviteter.
Orgasmfasen - njutningen når sin topp.
Avslappningsfasen - man kollapsar i en hög, pustar ut och tappar ståndet.

Mycket sexologisk forskning och överlag tänkande kring sexualitet har utgått från den här modellen. Men modellens allmängiltighet har ifrågasatts. När Masters och Johnsons sexterapi började användas i kliniska sammanhang blev man förvånad för vilka problem människor sökte hjälp. Det man hade väntat sig är att de flesta skulle vilja ha hjälp med prestationer eller problem med den fysiska upphetsningen. Det visade sig att det vanligaste problemet som kvinnor sökte för var att de inte hade något intresse för sex.

Under sena 1970-talet föreslog forskarna Kaplan och Lief oberoende av varandra en modell som delade upp skeendet i tre faser: lust, upphetsning och orgasm. Det är den modellen som används som grund för DSM.

Den har också fått kritik. Mer om det senare...

Hur vanligt är det att inte känna lust?
Det är svårt att veta hur vanligt det är att kvinnor har minskad sexlust. Till att börja med vill man kunna jämföra flera olika studier, och definitionen av minskad sexlust skiljer sig mellan studierna. Det är lite typiskt att den versionen av DSM jag använder mig av har ingenting att säga om hur länge och hur ofta lusten ska vara borta för att man ska möta diagnoskriterierna.

Siffrorna varierar mellan studierna, fynd man ser är allt från 27-32%, till 24-36%, till 16-46%. Jag har sett siffror på andra håll också, och om jag var tvungen att höfta skulle jag säga att var tredje kvinna säger att hon sällan är sugen på sex. Om man frågar, alltså.

Vill man ta det close to home har man i en svensk studie analyserat data från 1056 kvinnor som har varit sexuellt aktiva under senaste året visat att 89% rapporterade låg sexlust någon gång under året, för 29% var lusten låg ofta, nästan alltid eller alltid.

Måste det vara ett problem?
Men! Någonting man också finner i studier av kvinnors lust är att långt ifrån alla kvinnor störs av att de inte är sugna på sex. Om man tar den svenska studien jag pratar om ovan har man funnit att av de 29% som sällan kände sexsug upplevde 47% det som mycket besvärande, 40% upplevde det som något besvärande och 13% besvärades inte alls. Hur stor eller liten andel av kvinnor med låg sexlust besväras av det varierar, men forskningen verkar peka på att en stor del av kvinnorna som inte är sugna tycker inte det är ett problem.

Vissa kvinnor störs mer och andra mindre. Den vanligaste anledningen att tycka att den låga lusten är jobbig är att man har en partner, särskilt om partnern är missnöjd med sexlivet. Åldersgruppen som upplevde mest låg lust+besvär av det var kvinnor i åldrarna 25-44. I övrigt verkar det besvära kvinnor när lusten minskar i samband med andra förändringar i sinnet och kroppen - depression eller hormonförändringar till exempel.

Det är givetvis diskutabelt om man ska kunna få diagnosen om man känner noll lust, men även noll problem med det. Har man brutit benet är har man brutet ben oavsett hur mycket bryr sig, right? Samtidigt finns det en DSM-tradition av att ett problem inte är det om det inte upplevs så. Vissa identifierar sig som asexuella - är de sexstörda? Oavsett är lidande eller svårigheter ett kriterium. Och kliniskt spelar det egentligen mindre roll - det man inte stör sig på söker man inte vård för.

I begynnelsen var lusten... eller?

Ständigt återkommande brist (eller avsaknad av) sexuella fantasier eller önskan om sexuell aktivitet.

Så förklaras nedsatt sexualdrift i den reviderade upplagan av DSM-IV. Tanken bakom är lite att då och då blir man kåt, och då och då sitter man och fantiserar om sex och är sugen att sätta igång en omgång mellan lakanen. Men för att kunna säga vad som är avvikande måste vi först veta vad som är vanligt och normalt. Beskriver människor sin åtrå på det sättet?

I Kaplans modell kommer lusten först och sätter igång hela den sexuella förloppskedjan. Det är numera ifrågasatt. Det finns forskningsstödda förslag på att sexlusten inte kommer inifrån, utan är en reaktion, ett svar på yttre sexintryck. Enligt den modellen är all lust responsiv, kåtheten är vad man känner när man blir varse kroppens signaler. Upphetsningen kommer före lusten, alltså.

Överlag finns det kritik mot alla linjära framställningar av hur det här med kåthet och upphetsning går till. Det finns en betydligt mer invecklad modell som Rosemary Basson har föreslagit där lust, upphetsning och orgasm går mer i en cirkel. Den vinner på att stämma bättre in i en verklighet där upphetsning föder lust, orgasm föder upphetsning och kåtheten åker upp och ned under sexakten.

Kvinnor (och män) rapporterar långt fler skäl att börja hålla på med sex än att de är kåta. Man kanske vill vara nära sin käresta. Eller så är det en person man är attraherad av, vilket ju inte behöver betyda att man konstant är kåt i personens närvaro. Eller så vet man att sex brukar vara ruskigt skönt så man sätter igång. Kåtheten behöver inte vara med från början, utan kan växa till sig under tiden.

Med allt detta i bagaget ser vi att det inte funkar att störningsförklara frånvaro av spontan kåthet. Det är vanligt att människor behöver en knuff i sexriktningen och blir mer och mer tända när det väl hettar till. I en studie rapporterade 78% av kvinnor att de var sexuellt aktiva och nöjda med läget. 77% angav att de ansåg sex vara väldigt viktigt. Ändå berättade flertalet att de sällan (0-2 gånger/månad) upplevde lust till sex.

Om ni nu tittar på symptomlistan i förslaget till DSM-5 är den längre än "Ständigt återkommande brist (eller avsaknad av) sexuella fantasier eller önskan om sexuell aktivitet." Istället finns nu flera symptom som man ska uppfylla för att få diagnosen. Att de är fler och olika speglar helt enkelt att forskningen verkar tyda på att lust inte alltid funkar enligt en trestegsmanual.

I min fantasiih
Det här med fantasier, förresten. Majoriteten av kvinnor berättar inte om fantasier när de pratar om sin lust i egna ord. Då blir det också missriktat att ha fantasier som krav för att vara sexuellt normal. En intressant sak som framkommer dock är att fantasier ofta används som ett verktyg för att maxa kåtheten som redan finns. När man behandlar kvinnor med sexuella problem kan man rekommendera att fantisera under sex - för att lättare hålla kvar lusten, bli mer upphetsad och lättare få orgasm.

Hur sällan är sällan?
I DSM-IV står det att symptomen ska vara ständigt återkommande brist eller avsaknad av. Det kanske låter klart och tydligt tills man ska sätta diagnos och det står ingenstans hur långvariga och ständiga problemen ska vara för att vara vårdberättigande. Det rimmar förstås sisådär med DSM:s mål om enhetlig forskning och likvärdiga diagnoser. I femman föreslår man att problemen ska vara i minst sex månader. Dessutom ska de uppträda vid minst 75% av sexuella situationer. Eftersom inte alla har tillgång till sexuella situationer att observera sexlust i föreslår man också att man ska kunna diagnostisera på bara långvarigheten, om det är rimligt i sammanhanget.

Men hur var det med upphetsningen?
Ja, nu har vi pratat om lust och kåthet, men vad hände med lubrikation och erektion? Det som i DSM-IV-TR romantiskt uttrycks som "sekretion och avsvällning av yttre genetalia eller förmåga att behålla den sexuella responsen till den sexuella aktiviteten är avslutad"?

Man har funnit att kroppen och sinnet brukar säga samma sak. Vill inte den ena så vill inte den andra. Dessutom har det helt enkelt visat sig finnas stor skillnad mellan hur man uppfattar sin fysiska upphetsning och hur det förhåller sig vid objektiv medicinsk observation. Kan kan vara hur blöt som helst och ändå känna sig okåt i kroppen.

Eftersom det tycks vara sällsynt med kvinnor som är kåta i huvudet men inte kroppen föreslår man nu att göra det fallet till Sexuell Störning UNS.

Partnerfaktorer
Som jag nämnt brukar kvinnor se sin låga drift som ett problem i högre grad om de har partner. Givetvis spelar partners in i hur ens sexualitet fungerar, Och det kan röra sig om både problem i relationen och problem i sexlivet. Signifikanta faktorer för låg sexlust hos kvinnor är exempelvis:

• partnern är mer på sexuellt än kvinnan
• partner smeker fel
• partner tycker kvinnan gör fel när de har sex
• partner har sexuella behov kvinnan inte känner att hon kan tillfredställa
• kvinnan har sexuella behov partnern inte kan tillfredställa
• kvinnan finner inte partnern attraktiv

Under inga omständigheter!
Som vanligt är det lite riskabelt att sjukdomsförklara för mycket. Brotto, vars rapport är viktigaste grunden för det här inlägget, anmärker att man ska tänka till lite mer om man verkligen ska ha "generaliserad eller situationell" med. Att man inte kan bli kåt i vissa situationer kan faktiskt mycket väl vara normalt och rimligt. Det kan vara situationen och inte kvinnan det är fel på.

Kort översikt över hur "[w]ith medical factors" kan se ut
Alla problem med smärtor kan orsaka minskad lust, men givetvis är risken högre om det rör sig om smärtor i sexrelevanta delar av kroppen. Även medicinska tillstånd som är mer obehagliga än pinsamma kan leda till minskad sexlust - urinläckage, till exempel. Andra sexuella problem kan leda till att man tappar lusten. Exempelvis kan man tappa lusten helt om man förlorar förmågan att få orgasm. Samlagssmärtor. Att man tappar ståndet.

Hormonförändringar av alla slag kan påverka. Naturliga - som klimakteriet eller att man blir äldre. Tillförda hormoner - som olika hormonbehandlingar, eller hormonella preventivmedel. Särskilt män är känsliga för låga testosteronnivåer, medan kvinnors kåthet och hormoner har en mer komplex relation.

En del mediciner har minskad sexlust som biverkning. Jag har tidigare bloggat om SSRI-preparat, men även vissa medel mot epilepsi kan medföra sänkt lust. Vissa parkinsonmediciner kan medföra såväl ökat som minskat sexuellt intresse, det förra är dock vanligare...

Jag sa kort, va? Jag tror jag ska satsa ett helt eget inlägg på hur sjukdom och medicinering kan påverka hur man fungerar sexuellt.

~*~

Källor jag har använt mig av:
Hemsida för förslaget på DSM-5, främst sidorna om den relevanta diagnosen
Min lilla röda MINI-D IV som innehåller diagnostiska kriterier enligt DSM-IV-TR
Sexologi under redaktion av P. O. Lundberg, andra upplagan.
Sexual Dysfunction: a guide for assessment and treatment av John P. Wincze och Michael P. Carey, släppt 2001 av The Guilford Press. Andra upplagan.

Tapetmönstret på bilden kommer härifrån.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om dsm, dsm-5, nedsatt sexualdrift, sexlust, lust, luststörning, upphetsning

DSM 5 - introduktion till DSM och till vad jag tänker göra med det

För länge sedan skrev jag ett inlägg om minskad sexlust som biverkning av SSRI-preparat. Signaturen Sofia frågade om jag kunde skriva om nedsatt sexlust, vad det är och hur man behandlar det. Jag tänkte att klart jag kunde, sen fick jag plötsligt ambitionsnivå och skulle kolla vad förslaget på nya DSM säger om det, och sedan blev det inget av.
Tills nu, för nu ska jag försöka starta ett inläggsserie där jag går genom förarbeten till de sexrelaterade diagnoserna i DSM-5. Min plan är att jag ska förena nytta med nytta. Det är bra för mig att läsa genom rapporterna ordentligt, och så sprider jag lite kunskap om forskningen. Att jag dessutom tror det kan bli roligt för mig att skriva det här är bara en till anledning att sätta igång.
Det jag har tänkt mig är alltså inte så mycket en redogörelse av diagnoserna för sig, punkt för punkt. Istället tänker jag sammanfatta lite forskning, ta in lite annat löst relevant och lyfta fram sådant jag tycker är intressant. Men först...

Vad är DSM?
DSM står för Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders. Den ges ut av APA (American Psychiatric Association, uttalas "apa", mycket skoj). Manualen innehåller diagnoskriterier för psykiatriska diagnoser. Kriterierna används dels inom vården och dels inom forskningen. Det är bra att alla har samma diagnoskriterier om man ska mäta hur vanligt det är med depression i olika länder. Det är också behändigt att alla som försöker behandla depression definierar depression på samma sätt, så att man kan jämföra resultaten. Och givetvis är det så att det hjälper att vårda en person om man har en vettig helhetsbild av problemen, med tillhörande kunskap om olika behandlingar.

Manualen revideras med jämna mellanrum. Den senaste versionen, DSM-IV, kom 1994. En revidering kom 2000, och det är den reviderade versionen av DSM-IV som jag är upplärd på. En ny version är på väg, den heter DSM-5 (arabisk nuffra istället för romersk - fresh!) och ska komma ut 2013. När man reviderar manualen ser man hur de gamla diagnoskriterierna har funkat och inte funkat, man studerar vad det har tillkommit i forskningsväg och försöker ändra på diagnoskriterierna så de funkar bättre.

Det finns flera diagnosmanualer och -system. Inom vården använder man kodning från ett diagnossystem som heter ICD-10, som även omfattar kroppslig sjukdom. Som jag har förstått det är tanken att man ska kunna "översätta" mellan den och DSM i stort sett smärtfritt.

Hur är diagnoserna uppbyggda?
Grupper
Diagnoser presenteras i DSM i grupper, efter likhet. Den gruppen jag kommer prata om heter Sexuella störningar och könsidentitetsstörningar. Kan vara kul att veta. Det kan också vara intressant att notera att kriterierna för vissa av sexstörningarna är könsspecifika.

Symptomdiagnoser
Diagnoserna är symptomdiagnoser. När man sätter diagnos på urinvägsinfektion ber man patienten att kissa i en burk och sedan kollar man efter en viss bakterie. Om det var en symptomdiagnos hade man istället frågat om man är kissnödig, om det svider att kissa och om man kissar blod. Hade man svarat ja hade man fått diagnos.

Diagnoserna är oftast formulerade på följande sätt: du ska må dåligt tillräckligt ofta, tillräckligt intensivt, under tillräckligt lång tid, och på tillräckligt många relevanta sätt. Att du mår dåligt ska inte kunna förklaras av någonting annat.

Varje diagnos har ett gäng symptom som man ska kunna kryssa i. Vissa symptom måste man uppfylla för att få diagnosen. Andra symptom kan komma i en lista där man ska kryssa för minst ett visst antal för att få diagnosen, men man behöver inte ha alla.

Förklaras inte av nåt annat
Ofta har diagnoserna ett tillägg om att problemen inte bättre ska kunna förklaras av nåt annat. Att man ser gröna gubbar kan vara ett tecken på schizofreni, men inte om man ser gröna gubbar när man är full och hög. Att man rasar i vikt kan vara ett tecken på ätstörningar, men inte om det beror på att man är magsjuk.

Är ett problem
DSM-diagnoser har en tendens att innehålla "orsakar kliniskt signifikant lidande" i sig. Det innebär alltså att problemet ska upplevas som ett problem, försvåra vardagen, eller utgöra fara för personen och/eller hennes omgivning. Som jag förstått det är det fullt DSM-rimligt att se gröna gubbar utan att få diagnos - om man är vettig samhällsmedborgare, har goda relationer och klarar sitt jobb.

UNS
I en diagnosgrupp finns det ofta en diagnos som heter UNS - utan närmare specifikation. Det gäller situationer där det uppenbarligen finns problem på området, men det finns ingen diagnos de passar in på. Det kan röra sig om sällsynta svårigheter, eller dignoser som det inte finns tillräckligt med forskning på för att man ska kunna sätta upp tydliga kriterier. Exempelvis klassas det som man kallar för hetsätningsstörning för ätstörning UNS.

Axlar
När man bedömer en person med DSM kan man placera tillståndet på flera axlar. Det kan vara bra att känna till, eftersom vissa diagnoser kräver att symptomen inte bättre förklaras av annan Axel I-störning, och då vill man veta vad axelsystemet innebär.

Axel I: Kliniska syndrom och andra syndrom som kan vara i fokus för klinisk utredning och behandling
i stort sett alla diagnoser, utom de på Axel II. Fobier, depressioner, tvång, ångest, substansrelaterade störningar - you name it! Sexuella dysfunktioner hör hit.

Axel II: Personlighetsstörningar och mental retardation -
låg intellektuell funktionsnivå, samt personlighetsstörningar som antisocial, narcissistisk eller borderline.

Axel III: Somatisk sjukdom/skada
om man har kroppsliga problem som är relevanta för diagnosen och behandlingen antecknas de här.

Axel IV: Psykosociala problem och övriga problem relaterade till livsomständigheter
här antecknar man relevanta problem i miljön, som att man inte har vänner, man mobbas på arbetsplatsen eller att man håller på att bli vräkt.

Axel V: Global skattning av funktionsförmåga
man sammanfattar hur personen klarar vardagen på en skala 0-100. 100 är att man är frisk och glad, relationer funkar och man klarar jobbet. 0 är fara för sig själv och omgivningen.

Specifiera om...
Efter diagnoskriterierna finns det ibland en lista på omständigheter kring diagnosen man vill specifiera närmare. Här är några vi kommer att se när vi tittar på förslag för DSM-5-diagnoser för sexuella funktionsstörningar.

Livslång (lifelong) eller förvärvad (acquired)
Om man alltid (innebär ofta "sedan man blev sexuellt aktiv") haft problemet, eller om problemet dök upp senare. Alltså skillnaden mellan att Emma aldrig fått orgasm och att Emma haft orgasmproblem senaste året.
Generaliserad (generalized) eller situationsberoende (situational)
Om problemet inträffar alltid sedan det började, eller bara i vissa situationer. Alltså skillnaden mellan att Nisse aldrig får upp den, och att Nisse får upp den på egen hand men inte tillsammans med Molly.
Partnerfaktorer (partner factors)
Eftersom man ofta är sexuell med partnern kan partnerns situation påverka en. Som att Lola alltid haft lust men inte nu på sistone när Erik inte haft nån lust att ha sex.
Relationsfaktorer (relationship factors)
Är relationen trasslig kan det färga av sig på de inblandades sexualitet. Det kan också vara saker som skillnader i sexuella preferenser.
Individuella sårbarhetsfaktorer eller psykiatrisk komorbiditet (Individual vulnerability factors or psychiatric comorbidity)
Problem som ångest kan påverka en även i sängen. Likaså kan tidigare erfarenheter av övergrepp göra det.
Kulturella/religiösa faktorer (cultural/religious factors)
Om man kommer från en bakgrund där mamma hotade med att skära av snoppen om man rörde vid den kan man få problem med att ha sex som vuxen. Sånt hör hit.
Medicinska faktorer relevanta för prognos, förlopp och behandling (With medical factors relevant to prognosis, course, or treatment)
Det finns mängder av somatiska åkommor som direkt eller indirekt påverkar hur man funkar sexuellt. Dem får man ta hänsyn till i behandlingen.

Diskussion
Grattis, nu vet ni mer om DSM än en psykstudent på termin 3! Mer än de flesta psykstudenter, faktiskt, för att kunna specar för sexstörningar i förslaget till DSM-5 är nördöverkurs. Nu ska jag bara skriva lite om hur man kan tänka kring den här typen av diagnoser. Jag tycker det är viktigt.

Diagnos förklarar ingenting
DSM-diagnoser är symptomdiagnoser, och det innebär att de förklarar noll om orsakerna bakom symptomen. När man får veta att man har urinvägsinfektion beror det på att snälla svåräcklade labbmänniskor hittat bakterier i ens urin. När man får veta att man har enures (utan somatisk grund) får man veta att man kissar på sig. Hur fick man veta det? Jo, man har sagt till läkaren att man kissar på sig.

En diagnos kan absolut vara klargörande genom att koppla ihop olika problem i ens liv till en helhet. Men den säger egentligen inte nåt man inte visste. Man kan lätt hamna i cirkelresonemang - man är ledsen för att man är deprimerad, men man är deprimerad för att man är ledsen. Kan vara bra att tänka på.

Diagnos, inte människa
Ett problem med diagnoser är att de kan sprida sig över större del av personen än de ursprungliga symptomen. Som jag skrev ovan behöver man för många av diagnoserna inte ha samtliga symptom på listan till 100% hela tiden. När man har en diagnos kan både personen själv och andra börja tänka att personen är sin diagnos till punkt och pricka. det kan också lätt bli att man förväntar sig att alla med den diagnosen är likadana.

Ett annat möjligt problem är att man kan hamna i en situation där man får en standardbehandling för sin diagnos, snarare än en behandling anpassad till individuella förutsättningar.

Diagnos -> vård
På ett sätt är det bra att man vill kvalitetssäkra vården genom att se till att vården vårdar riktiga sjukdomar. Problemet är att man kan må dåligt utan att riktigt uppfylla diagnoskriterierna för någon störning. Då kan man bli utan vård fast man skulle behöva det. Samtidigt är läkare också människor och fattar mycket väl när en person behöver hjälp, så de kan sätta diagnos på någon som egentligen inte uppfyller krav, bara för att personen ska få hjälp. det kan leda till att vissa diagnoser blir "slaskdiagnoser", typ att alla barn som behöver lite extra hjälp i skolan har ADHD. Det kan i sin tur leda till att diagnosen slutar tas på allvar.

Onda läkemedelsföretag etc
Det vore naivt att tro att forskning sker i ett moraliskt sterilt vakuum. Det vore också naivt att tro att läkemedelsföretag som har piller mot ett problem inte vill att problemet ska få en egen diagnos - det leder till ökad försäljning. Överlag finns det ekonomiska vinster i fler diagnoser för dem som tjänar pengar på vård - finns det diagnos så betalar försäkringen eller något annat socialt skyddsnät behandlingen.

Normer och sociala konstruktioner
När man läser DSM för första gången känner man lätt igen sig i allt. Det är inte konstigt - symptomen som räknas upp är sådant som händer alla då och då. För att få diagnos måste de dock vara onormalt många, starka och länge. Det finns ingen naturlig gräns för hur ledsen man kan vara eller hur mycket man ska hallucinera innan det blir onormalt. Även grupperingarna för symptomen är godtyckliga, om än baserade på forskning. Vi sysslar alltså i hög grad med skapande av normer och med sociala konstruktioner.

Detta betyder dock på intet sätt att lidandet hos personer som har diagnos är påhittat. Det är viktigt att komma ihåg att fast grupperingarna av symptom och gränser för hur många man ska ha är godtyckliga, så är lidandet faktiskt och riktigt.

Länkar till inlägg i serien
Störning i sexuellt intresse/upphetsning hos kvinnor
Störning av sexuellt intresse/upphetsning hos män
Erektil dysfunktion
Orgasmstörning hos kvinnor

Relaterade inlägg

Om transhumanism och erektionspiller

Om att DSM-5 erkänner att upphetsningen inte bara sitter i könet

Intressant! Läs även andra bloggares åsikter om dsm, dsm-5, dsm-iv, dsm-iv-tr, psykiatri, sexologi, sexuella störningar, diagnoser

Pojkar i klänning

SvD har idag en idagsidan-artikel om pojkar i klänning. Kanske första i en serie, eller kanske inte. Jag vet inte, jag postar bara det här för att berätta en av mina favorithistorier om feminism i vardagen.

Det här läste jag på en amerikansk feministblogg för tusen år sedan. En pojke i lägre skolåldern hade en storasyster som han fullständigt avgudade. Han ville vara som hon på alla sätt och vis, och han ville gå till skolan i klänning. Mamman var orolig för hur det skulle gå, men lät honom göra det.

På kvällen ringde pojkens lärare och sa åt mamman att det var en dålig idé att låta grabben ha klänning och hon borde inte låta det hända igen. "Blev han retad?" frågade mamman orolig. Hon märkte inte att pojken var ledsen efter skoldagen, men klart hon misstänkte att han kunde blivit retad för klänningen.

Men det visade sig att de andra grabbarna i klassen tyckte det var häftigt, gick hem och började tjata på sina föräldrar att de också ville ha klänning. Föräldrarna blev upprörda och ringde läraren om det. Och läraren ringde pojkens mamma.

Bästa nånsin.

För övrigt har Pelle Billing skrivit bra.

Svamptjej i stan?

Hej! Jag tänkte om nån var intresserad av att hjälpa vetenskapen och typ få behandling mot återkommande svampinfektioner. På Danderyds sjukhus pågår nu ett forskningsprojekt om kvinnor med återkommande svampbesvär. Jag såg annonsen i december när jag nattfestade på gynakuten och hörde av mig, och de ringde tillbaka nu. De söker fler försökspersoner (och friska kontrollpersoner) så jag tänkte att jag kunde leka dejtförmedling.

De söker: kvinnor med återkommande besvär av underlivssvamp. Jag minns inte exakt men jag tror det stod 4 ggr/år på lappen på akuten.
De erbjuder: undersökning och behandling. Projektledaren jag pratade med i telefon idag ba "man får en bra behandling, vi vill fixa det ordentligt". Jag hade kysst henne om det inte var i telefon.

Så om man har problem med svamp och vill hjälpa vetenskapen samtidigt som man får vettig behandling (eller om man är frisk men vill vara kontrollperson) är det bara att maila projektledarna. Jag hittar ingen information om projektet på nätet, så jag vill inte heller lämna ut några mailadresser. Maila mig på förnamn.efternamn@gmail.com så mailar jag adresser till er.

PS. För att ni inte ska tro för mycket gott om vården kan jag berätta om vad som har hänt efter ett gynakutbesök för en månad sen. Jag gick till Huddinge. Jag blev inte ens undersökt av den rättså otrevliga läkaren, men jag började gråta och hon lovade mig remiss till vestibulitspecialist på Danderyd. Eftersom jag inte hade fått nån kallelse skulle jag kolla upp hur det gått med remissen. Det visade sig att det besöket inte blev registrerat överhuvudtage, än mindre har nån remiss skickats. Så jag har pratat med chefens sekreterare idag och ska prata med klinikens chef imorgon. Ni vet, vården är ojämlik och akademiker får bättre vård för de kräver sin rätt? Här har vi det in action.

Kåtnitiv dissonans

Jag har funderat lite på en grej jag vet för att jag är cool sexnörd och hur den kan vara kopplad till att kvinnor ser negativt på porr i större utsträckning än män.

Det finns någon sorts generell uppfattning om att män får stånd av vad som helst. Det är faktiskt inte rätt. Det är kvinnor som får stånd av vad som helst. Män är betydligt mer selektiva i vad de blir fysiskt upphetsade av, medan för kvinnor räcker det med att se två apor kopulera*. Kvinnor blir alltså fysiskt redo för sex så fort hjärnan rapporterar att sex pågår nånstans i närheten.

Det anses bero på att kvinnor ska skadas mindre vid ofrivilligt sex - har man inget val om att bli penetrerad är det i alla fall bra om det finns glid, så man inte blir skadad. Ironiskt nog ställer denna mekanism till med problem i ett modernt samhälle - var det verkligen våldtäkt, hon var ju våt?

Att det inte är någonting som folk generellt tänker på beror på att det är ganska lätt för kvinnor att missa att de är fysiskt upphetsade om de inte är psykiskt upphetsade. För män är den fysiska upphetsningen betydligt mer uppenbar. Att kvinnor blir upphetsade av fler stimuli än män märks alltså inte i någon större utsträckning, och än mindre eftersom kvinnlig upphetsning uppmärksammas betydligt mindre än manlig. Betydligt fler vet att män får stånd än vad som motsvarar det hos kvinnor, och då uppmärksammas det också mer.

Att kvinnor inte alltid märker att de får erektion och blir våta betyder inte att de aldrig märker det. I vissa situationer ökar sannolikheten att man märker förändringarna i underlivet - som till exempel när man tänker ta och onanera lite till porr. Man tittar på en film där aktörer gör grejer man tänder på och blir våt och kåt och det är trevligt och upphetsande. Problemet är att man även blir upphetsad om filmen visar sig innehålla saker man faktiskt inte tänder på. Plötsligt dyker det upp bilder man äcklas och blir avtänd av - men fittan säger någonting annat.

Jag har bra kontakt med mitt underliv och märker ofta om det får för sig att vara upphetsat. Det känns olustigt när det händer när jag blir påhoppad av sexskildringar jag inte vill se och inte tänder på. Inte nog med att jag blir äcklad och avtänd - jag blir dessutom upphetsad! Det känns kränkande. Inte kränkande som att jag dör, men kränkande som i gränsövertramp. Att någonting jag inte vill ha i mig kommer in i min kropp och får mig våt. Att porren trixar med min sexualitet.

Nu skulle någon kunna invända att jag kanske faktiskt blir upphetsad av det där, bara att jag inte vill erkänna det för mig själv av ideologiska skäl. Så är det inte. Det är skillnad på att (om än kanske motvilligt) faktiskt bli upphetsad och att känna att man får stånd, men this is it. Det finns noll upphetsning i huvudet och det fysiska håller inte i sig.

Jag har tänkt lite på om det kan vara en faktor i att en del kvinnor ogillar porr. För det kan vara en rätt obehaglig upplevelse, att tända till på någonting som man inte visste att man tänder på, någonting man äcklas av och inte vill ha med att göra. På det sättet tycker jag det är skönt att vara väldigt medveten om att min kropp kan tända på saker utan, så att säga, min medverkan. Jag behöver inte ha identitetskris över all äcklig porr jag ser på nätet. Men ändå är det obehagligt och känns som ett intrång.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om kvinnor, sexualitet, porr, pornografi, upphetsning

*Generaliserat och med uppskruvad kontrast, givetvis.

More like guidelines

I en kommentardiskussion - som började med att jag motsagt att det inte finns någoting i kvinnors anatomi som skulle leda till orgasmer av analsex - blev jag ombedd att förklara varför kvinnor som onanerar främst smeker klitoris. Antar att tanken är att hade de kunnat få orgasm av penetrationssex så hade de penetrerat sig själva när de onanerar.

Jag tänker på en grej som Mattias S klokt skrev i sitt första inlägg i senaste utbrottet av bloggare som har för lite att göra och skriver om analsex och kvinnlig orgasm.

[Citat susanna55:]Vad är det som är så förbannat fascinerande med att knulla någon i röven? Att homosexuella gör det kan jag förstå, finns inte så mycket mer att välja på än det och oralt, men vi kvinnor har redan ett ställe avsett för ändamålet.

Men ultrasuck 2000!
Det finns inte så mycket mer att välja på? Jag kan komma på 100 andra saker att välja på.
Sen att kvinnor har ett ställe avsett för ändamålet, haha, det kan man säga varje gång en kvinna klagar på att pojkvännen inte vill ha förspel, eftermys eller nått.
"Ni kvinnor har ett ställe avsett för ändamålet, fttan. Ni kan inte förvänta er att mannen ägnar sig åt något annat."

Jag tänker såhär. Om det blir så att onanivanorna är kompass och karta till hur kvinnor vill ha sex, så blir det genast problematiskt bara man stoppar in en till människa. Kvinnor brukar onanera själva, varför ska de ha en partner över huvud taget?

Men okej, det där är kanske rätt skämtsamt. Men tänk om man började förhålla sig skeptisk till alla aktiviteter som kvinnor inte i regel ägnar sig åt när de onanerar. Varför hålla på att smeka kvinnan med händerna över brösten och magen, låren och skinkorna? Det är inte så att de flesta kvinnor gör det när de onanerar, och de flesta får verkligen inte orgasm av det. Varför hålla på och kyssa kvinnan överallt om hon inte gör det när hon smeker sig själv? Och om inte ens de vigaste kvinnorna normalt slickar sig själva, varför ska kvinnor bli slickade under partnersex?

Onani och partnersex är ofta ganska olika aktiviteter, med olika mål och olika sätt att vara på. Vid onani är orgasm ofta ett tydligt mål. Partnersex involverar faktiskt ofta fler mål än så. Exempelvis är partnersex ofta kopplad till känslor. Under sex med partner är man ofta ute efter mer nyanserad sexuell njutning än enbart orgasm. Man är benägen att ta mer tid på sig och ägna sig åt saker som känns bra fast de inte direkt leder till orgasm. Personer som under partnersex försöker komma så fort som möjligt, för att sedan somna är typiskt föremål för sexhumor. One minute man i partnersituation anses generellt vara en förolämpning, på egen hand kan man komma så fort man vill utan att det gör en "sämre" på sex.

Vid partnersex har man dessutom tillgång till sätt att bli stimulerad på som man inte har på egen hand. Man får en hel person att leka med, man får händer och mun och kön - ja, man får jättemånga kilo levande människa. Det är väl då inte konstigt att man njuter av saker med partner som man inte kan göra på egen hand? Visst, en dildo kan vibrera, men kan den stöta in och ut utan av egen kraft samtidigt som du känner en välbekant tyngd mot din kropp? Omvänt kan sexleksaker vara mer orgasmframkallande än partner - tänk på dem som kan komma med vibrator, men inte om partnern smeker dem. Vad man kommer av på egen hand behöver inte säga ett dyft om vad man njuter av i någons sällskap.

Agendan man har vid solosex skiljer sig generellt åt från vad man är ute efter när man har sex med partner. Sex med partner innebär dessutom att man har andra förutsättningar för stimulans än på egen hand. Tillsammans leder det till att det blir skevt att dra slutsatser om människors preferenser vid partnersex utifrån hur de onanerar.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om orgasm, sexualitet, onani, partnersex

Kvinnan utan klitoris bloggar ofta om analsex

Jag känner mig alltid som värsta posören när jag skriver om analsex. Jag skriver ju om det jämt, känns det som. Det känns som att jag mer och mer framstår som en person som har analsex som viktigt inslag i sitt liv, och har nån sorts personlig kampanj för att sprida evangeliet. Jag skulle inte ha några problem med att vara en sån person, men nu är jag inte det. Så jag känner mig något fejk.

Analsex får så mycket plats i min blogg helt enkelt för att det är så himla illustrativt. Det finns så mycket att belysa i hur vi talar om det. Hur lätt man glider in i att det är underförstått pinsamt och förnedrande och innerst inne vill ingen vara på mottagarsidan. Hur analsex är okej, men ändå inte. Ett paradexempel är standardrådet till tjejer vars killar tjatar om att de vill prova - att säga att man först vill köra upp en gurka/dildo i honom. Det funkar säkert, men rimmar illa med att rådgivaren samtidigt säger att givetvis ska alla få ha analsex om de vill och rådgivaren inte lägger in nån värdering i det. Och att analsex har en särställning visas väl ändå fint om att andra sexformer inte får det här svaret? Tjatar killen om att du ska kissa honom i munnen - säg att du vill att han ska kissa dig i munnen först! Tjatar killen om att du ska suga av honom - låt honom testa på en gurka först!

Jag minns en P3-produktion som jag lyssnade på för att Johanna Sjödin var med och det skulle pratas analsex öppet (det här, tror jag). Fast alla inblandade betonade att de inte pysslar med det själva, men givetvis är det helt normalt och folk ska få göra det om folk vill. Tonen var sådan att det var uppenbart att det inte skulle gå att säga annat om man så var nordens största analslyna. Det är typiskt för hur ämnet behandlas i media. Jag har själv gärna undvikit att nämna vad jag har för erfarenheter av just analsex i bloggen, trots att jag i övrigt varit öppen med mycket. Men för mig känns det inte minsta självutlämnande att säga att jag har fittsex eller att jag suger kuk. Att säga att jag har analsex känns betydligt mer självutlämnande. Än mer utlämnande känns det att säga att jag har analsexat mina manliga partners, det känns lite som att hänga ut dem. Att säga att jag sugit av dem känns inte minsta laddat. Där känns det inte alls att folk ska tro nåt om dem.

Att jag skriver det här just nu beror på att att det pågår en kalasrolig diskussion om analsex hos stackars Mattias. Han skrev ett inlägg om det med anledning av att Aftonbladet besvarade en "min pojkvän vill ha, men inte jag". Där skriver han dels om Aftonbladets artikel, men också om bloggreaktioner, bland annat från NoBoyToy. Humor uppstår, framför allt när Mattias citerar att NoBoyToy skriver att 1% av kvinnor kan få orgasm vid analsex. Mattias översätter "1%" till "flera miljoner", vilket får NoBoyToy att gå i taket. Hen vägrar förstå vad flera miljoner kommer ifrån, hen själv skrev ju 1%.

Och så blir jag lillad och kallad för kvinna utan klitoris i kommentarerna.

Sedan skrev Mattias två inlägg till, och jag för en inte särdeles givande diskussion i NoBoyToys kommentarer. Och NoBoyToy med sällskap av Bitter Feminist är verkligen en träffande illsutration på det jag har skrivit om människor som ska framställa sig som vetenskapliga och sedan fastnar på klitoris.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om analsex, feminism, orgasm, kvinnlig orgasm, klitoris, kvalitativa studier, over 9000

Reefer Madness -musikalfilmen

För länge sedan i Hollywood fanns det censur och vissa saker fick inte framställas på film eftersom de var osedliga och amoraliska. Men då kom man på ett smart drag att man kunde göra filmer där man visade hur illa det gick för folk som betedde sig osedligt. Man behövde givetvis visa hur amoraliskt och djupt personerna sjönk och då var man ju tvungen att visa naket och förfall. Det var ju liksom i gott syfte, och då kom man undan censuren lite.

På trettiotalet gjordes en anticannabisfilm som hade titeln Tell Your Children. Den fick sedan några nya scener som visade lite mer hur amoraliska alla var, så man fattade ordentligt, och nyversionen släpptes under titeln Reefer Madness. Den filmen var givetvis rätt kass, och av någon anledning blev det lite av en kultfilm, åtminstone i nån krets. Jag vet faktiskt inte varför, för den är urtråkig. Alltså, även som kass film betraktad.

1998 gjorde ett gäng en scenmusikal baserad på filmen, och 2005 kom en filmversion. Den tycker jag ni ska se.

Varför? Jo, för den är svängig, snygg, smart, rolig och välcastad.

Den är inget mästerverk som folk kommer minnas om hundra år, men styrkan ligger i att filmen inte heller har så höga pretentioner. Som smart betraktad är den inte den djupaste politiska satiren som gjorts till film, men det är helt okej, helt enkelt för att filmen aldrig skryter med att den är smart. Det pausas aldrig när intelligent politisk humor dyker upp och ingen pekar på skämtet och förklarar för oss varför det är roligt. En sämre film hade funkat med sådana förutsättningar. Reefer Madness är rätt bra, och vinner verkligen på sin lågmäldhet, samtidigt som det gnistrar och glimmar när man tänker på att den släpptes i USA år 2005. Att den kritiserar USA och samtidigt verkar helt inom en USA-centrisk diskurs funkar här alldeles utmärkt. En annan film som har den konflikten är Team America, och där är jag fortfarande djupt förvirrad över vad som är bugg och vad som är feature.

Reefer Madness blandar högt och lågt på ett otvunget sätt. Jag är inte särskilt road över den mesta nakenhumorn, men jag måste ge filmen kredd för att det går utmärkt att bara garva åt män i string utan att tempot slöas ned av referenser till William Hearst. Den är smart, men aldrig smartare än åskådaren.

Så jag tycker ni ska se den. Om inte annat är den aktuell i och med alla samtal om vem som äger det offentliga rummet och att man inte får visa ammande mammor på Facebook. Orkar ni inte se hela - se bara Jesusscenen. Tyvärr är YouTubeklippet i kass kvalitet, så ni missar sannolikt Jesu fantastiska superstarspel.

Sex överallt typ?!

Jag läste Sex överallt, typ?! under julhelgen. Det är en kvalitativ studie av ungdomars attityd till porr från 2006. Ungdomarna är i högstadie- och gymnasieåldern, de intervjuas i enkönade fokusgrupper samt en och en.

Jag blev faktiskt lite chockad. För av den studien framgår det en rätt negativ porrbild. Betydligt mer könad än vad jag hade trott, dessutom.

Generellt verkar ungdomar tycka att det är ganska fail att konsumera porr. Det är nåt man gör när man inte har nån att ligga med. En vanlig uppfattning är att killar i yngre tonåren tycker porr är häftigt, och sedan växer ur det, att man då skaffar flickvän är bidragande orsak. Porrkonsumtionen minskar mycket riktigt mellan yngre och äldre tonår för killarna, men ökar tvärtom för tjejerna. Det senare förklaras med att tjejer blir ihop med killar som vill se på porr ihop.

Killar har generellt en positiv eller ambivalent bild av porren - ambivalent är oftast att de runkar till det men tycker samtidigt att det är rätt sunkigt. Porrindustrin ses inte positivt, och inte heller innehållet i filmerna. Tjejerna verkar generellt vara ganska ewww av sig och hävdar att de inte blir upphetsade. Det påpekas att sexet i porr är överdrivet hårt. Både tjejer och killar tycker att människor som konsumerar porr påverkas av den, men givetvis inte de själva.

Jag hade en uppfattning om att dagens unga har en betydligt mer positiv inställning till pornografin, men nu när jag tänker efter var det lite samma förvåning som förra året när jag var i en diskussionspanel om porr som ingick i ett gymnasieprojekt. Kanske har jag en felaktig bild av unga. Å andra sidan fick jag när jag läste Sex överallt typ?! en känsla av att ungdomarnas svar är lite väl "rätt". Kanske beror det på forskarnas urval av citat? Eller, troligast, att ungdomar inte sade hela sanningen under samtalen. Man vet ju vad man ska tycka om porr inför kompisar och vuxna.

Vid ett par tillfällen reagerade jag också på situationer när tjejer pratade om porrsex som otrevligt eftersom det var för hårt. Det lät på något sätt som schablonbilden av barn som råkar vandra in i föräldrarnas sovrum vid fel tillfälle och tror att pappa slår mamma. Jag kan inte riktigt förklara vad det var jag fastnade för, men det var något i tjejernas svar som tog fram en skrämmande och mystisk bild av det fysiskt häftiga och okontrollerade sexet. Det var som att något djupare glimtade till mellan alla svar om att porrskådespelerskor är drogade fjortonåringar och att man inte vill vara ihop med en kille som kollar på porr.

Resultaten av studien är mycket schablonartade; killar runkar, tjejer äcklas, alla tycker att porr är sunkigt. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det. Å ena sidan känns resultaten misstänkt karikatyrmässiga, tillräckligt för att man ska misstänka att ungarna svarade det som förväntades av dem. Å andra sidan är det faktiskt en studie av verkligheten, och kanske ser den ut så och inte som jag trodde.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om sex överallt typ, pornografi, ungdomar, porr

De som inte får simultanorgasm dör ut

Ibland säger någon någonting som man hört förut, och det har varit dumt då också, men den här gången fastnar det verkligen och man kan inte få bort det ur huvudet. En föreläsare ipå min institution får äran att ha inspirerat första inlägget för 2011.

Jag satt alltså helt fredligt på en föreläsning om KBT i höstas, någonting om hur man lär sig saker och skaffar sig vanor och ovanor. Jag minns inte så noga, men föreläsaren pratade om naturliga förstärkare. Alltså, sådant som kan sägas inte är en social konstruktion att det känns bra. Typ att få mat när man är hungrig. Och så sade han nåt i stil med att sex är en sån sak, för det är evolutionärt, de som gillade att ligga förökade sig och de andra dog ut.

Jag har ju hört det förut, att grejen med att det är skönt att knulla är att det är för att annars skulle människan dö ut. Men nu sades det i en för min smak för höhöig ton av en person i rollen som vetenskaplig auktoritet på en högskola. Så det fastnade. Jag förstår att det är en väldigt enkel slutsats att dra och låter rimligt. Mycket man kan hitta på om evolution låter rimligt, men behöver inte stämma för det.

Det är många arter som förökar sig genom parning. De flesta tycker inte det är skönt på det sättet som sex är skönt för människor. De flesta arter parar sig för att få avkomma när det är rimlig tid på året och honorna är fertila, och alla andra omständigheter som ska uppfyllas för att den nedlagda jobbet ska ge resultat. Att ligga för skojs skull är ingenting som djur behöver för överlevnad. Många djur lyckas fast honan käkar upp hanen efteråt, eller trots att en av honorna dör som följd av den våldsamma parningen.

Det var alltså invändning ett (och kanske viktigast), man kan tycka det är jävligt oskönt att para sig utan att arten dör ut.

Om detta inte vore nog. Kan vara en tankeställare för många att tänka på att kvinnor har typ klitoris. Nej, signaturen Orolig, du blir inte gravid av att en kille gnuggar din klitoris. Bara den lilla detaljen, kvinnlig orgasm som svårförklarad ur evolutionssynpunkt, rör till allt en del. Det finns en hypotes kvinnor suger in sperma i livmodern när de orgasmerar. Ska man hålla sig till den självklara slutsatsen* så ska kvinnor alltså vara genetiskt programmerade för vaginala simultanorgasmer. Yeeeeah.

Alltså, det kan mycket väl vara så att orgasmens sugfunktion är bra för fortplantning. Med tanke på att kvinnlig sexuell njutning inte så jättesjälvklart är kopplad till barnalstrande knull kan man ändå kosta på sig och fundera om bilden är mer komplicerad än "de som inte gillar KiF-sex för inte sina gener vidare". Sex och fortplantning är inte synonymt för människor, det var det inte på tiden före p-pillret, det var det inte ens innan Ayla och Jondalar uppfann sextinian**. Sex fyller en social funktion hon människan. Det kan vara med i förklaringen till varför moderna människor gillar att ha sex.

Och ja, man kan ju säga att de sociala aspekterna av sexualitet och klitorisorgasmer ju ändå bidrig till att människor knullade och förökade sig, och alltså har man rätt när man sade att vi människor tycker att sex är skoj för att de av våra förfäder som gillade sex låg med varann och förde gener vidare. Men det är fortfarande så att det inte finns nåt som helst nödvändigt samband mellan att gilla samlag och att arten överlever.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om evolution, sex, sexualitet, kvinnlig orgasm

*Annars kan man ju roa sig med att hitta på andra evolutionära förklaringar. Kvinna K1 och Man M1 knullar. M1 kommer och tappar givetvis allt intresse för sex för han är ju man som just sprutat.
- Evolutionär slutsats- alla män är programmerade till att vara gentlemän i sängen för det är de mannen som sett till att deras kvinna kommit efter spermaekajuleringen som fört gener vidare.
- Eller evolutionär slutsats - alla kvinnor är horor för de som blitt gravida är de som gått vidare till M2 och sett till att de fått komma och suga in sperman från M1 (eller M2...) i livmodern.
- Eller evolutionär slutsats - alla kvinnor är lite bi för att efter att M1 däckat utan att ens gnugga näsa lite så fick K1 gå till sin tjejkompis K2 för att få orgasm. Och då sögs sperman in och K1 blev gravid och förde sina bisexuella gener vidare.

**Jag har bara fått Grottbjörnens folk-böckernaåterberättade, så referensen är ren chansning.