måndag, oktober 30, 2017

Rånkultur

Jag skrev om raggning som förstörs av att man inte vågar säga hej till en man längre häromdagen. Givetvis kom det in en person som skulle kommentera att försiktighet är något man talar om vid alla möjliga brott, det är inte unikt för sexuella övergrepp. Personen kom med ett tämligen klassiskt exempel - "räknar jag en årslön i sedlar på tunnelbanan på väg mot Norsborg en fredagnatt medan jag har ett par promille i blodet, kommer jag nog inte att få mycket sympati om jag blir rånad, däremot lär jag få höra en del kommentarer om vad jag borde ha gjort annorlunda".

Ja, det hade nog hänt, men det betyder inte att vi lever i en rånkultur. För att mn ska kunna tala om rånkultur som motsvarar våldäktskultur behöver rån och liknande mildare situationer vara något som färgar ens vardag, som påverkar väldigt många människor, som är en del av populärkulturen. Såhär skulle en sådan rånkultur se ut.

Du betalar i kassan i en mataffär. Kassören säger skämtsamt att hen vill behålla växeln. Det tar dig tio minuter att få tillbaka växeln, och du är aldrig helt säker på ifall kassören skämtade eller faktiskt tänkte behålla växeln. Ibland behåller de faktiskt växeln, för du orkar inte hålla på och tjafsa. Du vet att det kan hända varje gång du handlar.
Du är ute och ska beställa en drink i baren. En främling säger "jag vill också ha en sån" till bartendern. Du känner obehag. Är det en sån främling som räknar med att du ska betala? Men främlingen tar fram sin egen plånbok och betalar sin drink. Du pustar ut. Det finns goda främlingar. 
Du är ute och ska beställa en drink i baren. En främling säger "jag vill också ha en sån" till bartendern. Du känner obehag, och du har rätt, främlingen räknar med att du betalar. Hen går därifrån när hen fått sin drink. Du klappar främlingen på axeln och säger artigt att hen får betala för sig. Du får en utskällning om att du förstör festen med att vara så tråkig. 
Även om du slipper främlingar i baren hör det till att det under kvällen kommer fram människor och tjatar om att få din drink eller smycken - eller bara tar dem helt enkelt. Folk vet ofta inte ens att det är brottsligt. Och det är oftast meningslöst att försöka få dem utkastade.
Du väntar på tåget. Människor du aldrig mött förut kommer fram till dig och frågar om du vill ge dem pengar. Du säger nej och vissa stannar där. Men vissa följer efter dig och lämnar dig inte ifred. Och du vet aldrig vilken människa av alla du möter kan vara en sån som kommer fram. 
Du bjuder hem en bekant och ni har en trevlig kväll, du får mycket komplimanger för din inredning som du leende tackar för. Mot slutet av kvällen försöker din bekant ta en del saker hem med sig och blir upprörd när hen inte får. Varför bjöd du hem hen, och det var väl uppenbart vart det var på väg när du fick som mycket komplimanger och var glad för dem?
En kompis har för vana att ta hem saker hen gillar när hen är på besök, allt från fidget spinners till laptops. Man skäms när man inser att man blivit utsatt för det. En gång vågar du berätta inför vänskapskretsen, och det visar sig att nästan alla råkat ut för det, och skämts. Men vissa försvarar också vännen med att hen ju är snäll och skulle aldrig.  
En vanlig uppfatning är att om man bir rånad på riktigt, inte bara lite utan på riktigt, att man försökte kämpa emot men de tog ens saker. Ja, då kommer man nog inte kunna ha en sund ekonomi på flera år. Kanske aldrig. Man förändras som person av att bli rånad. Det är inte som andra brott som man kan bli omskakad av men som inte sägs slita sönder själen och vara värre än mord.
Om du inte känner så efter ett rån så blev du nog inte rånad på riktigt.
På en after work försöker du att aldrig vara ensam med chefen, det går rykten. Det blir så ändå, och chefen tar din mobil. Du vågar aldrig berätta för HR för du vet att du riskerar att bli av med jobbet.  
En kompis sover över. Du sa att hen bara ska sova över, inget mer. Varje gång hen går upp för att kissa eller ta ett glas vatten blir du orolig och lyssnar - packar hen med sig något?
Du och en kompis vill se en film, men hen har inte råd, och du bjuder på biljetten. Tiden innan filmen fördriver ni med att gå på stan och kompisen föreslår fika som hen förväntar sig att du ska betala för. Du gör det. Kompisen går förbi ett par affärer och plockar på sig saker som hen vill att du betalar. Du är irriterad, och det är inte kul att umgås längre, men du säger inte nej. Kompisen kanske bli ledsen, och ni har ju redan biljetter så lika bra att du inte förstör biobesöket med tjafs. Det har hänt förut med andra vänner. Att du aldrig lär dig. 
När främlingar försöker prata med dig låtsas du att du inte hör dem. Mest sannolikt vill de bara snacka, eller fråga om vägen. Men du har för många gånger behövt värja dig mot människor som mer eller mindre påstridigt velat ha pengar av dig. 
Det går rykten om att en kändis är notorisk kleptoman, och tar gärna saker från personer med mindre inflytande. Hen försvaras av andra kändisar som hävdar att hen är så populär och rik att hen inte behöver stjäla saker.  
Du står i kö till en korvkiosk med öppen plånbok, du ska beställa och har pengarna redo. Personen bakom dig i kön tar en tjugolapp från plånboken. Du blir irriterad, men dina vänner säger att du överreagerar. En tjugolapp är inte en big deal. Det finns riktiga rån, med pistolhot.
Det är inte osannolikt att man har blivit utsatt för något sådant vid enskilda tillfällen. Det är inte heller omöjligt att det finns personer som lever i världen jag beskriver. Det som krävs för att denna rånkultur ska motsvara våldtäktskultur är att den påverkar väldigt många människor i vardagen, i stort och smått, och inte enbart som undantag. Och jag vill hävda att så ser det faktiskt inte ut i dagens Sverige.

10 kommentarer:

Helena sa...

Det här är så briljant!

Anonym sa...

herregud det här är nog världens smartaste blogg. tack för att du tänker och formulerar dig så bra!

Andreas Larsson sa...

Grymt bra!

Charlotte sa...

Verkligen klockrent!

Kalle sa...

Försökte läsa men det var för många "hen" i texten så det blev tyvärr oläsbart.

frigg sa...

Jag läste den. Det var inte för många "hen" i texten. Den var nämligen fullt läsbar. Och mycket upplysande.

Mini sa...

Hade texten varit läsbar för dig Kalle om det skulle stå "han eller hon eller någon med könsneutral identitet" hela tiden istället för hen? För i texten är det precis vad det betyder, det kan handla om en han eller hon eller nån som inte uppfattar sig som varken hon eller han.
Vill en respektera ALLA ska en nog lära sig ordet hen. Det finns sen 1960-talet så det är bara att hänga med.

Margareta sa...

Så väldigt bra skrivet, hoppas de som gapar högst får något att tänka på - jag delar på FB.

Gustaf sa...

Också väldigt okunnigt och obehagligt när folk liknar att öppet räkna pengar vid att bara vara, eller visa hud, precis som om ens kropp/sexualitet vore en resurs snarare än en del av ens person.

YuSie Rundkvist Chou sa...

Så himla bra! Tack!