Duktiga och intelligenta Tanja Suhinina: Det kan låta taskigt, men så känner jag

söndag, oktober 19, 2008

Det kan låta taskigt, men så känner jag

Jag frågade för någon månad sedan om vad ni anser att psykologer kan göra på sin fritid som skulle skada er uppfattning om dem som psykologer. Vi skulle göra en enkät i skolan och behövde lite underlag. Hur som helst, igår fick jag en kommentar:

Det lilla intryck jag fått av dig säger mig att du är just en sån person som inte borde bli psykolog. Du verkar excentrisk, gör allt rätt för att vara "intelligent" och beskriver delvis människor i termer av vad du kan "få ut" av dem (i ztvprogrammet). Jag skulle aldrig ha tillräckligt med förtroende för en sådan person som du ger intryck av att vara. Så mitt tips är att du slutar blogga och utbildar dig till något där du inte har ansvar för en annan persons själsliv. Det kan låta taskigt, men så känner jag.

- Andreas. psykologistudent

Jag tyckte det var... hm... intressant. Jag medger direkt att min första spontana kognitiva reaktion är den lika självklara som ironiska "och jag tycker att människor som bedömer andra såhär fort är olämpliga att bli psykologer". Min första spontana affektreaktion är att bli lite sårad. Min beteendereaktion är uppenbarligen att blogga. Andreas, kan du utveckla det här lite? När är jag excentrisk? Varför skulle det vara ett problem? Och vad menar du med "gör allt rätt för att vara "intelligent""? Eller bara vad intelligent inom citatecken betyder. Varför tipsar du om att jag både ska sluta blogga och utbilda mig till nåt annat? Jag antar att du är en sån där som kommenterar, men aldrig kommer tillbaka. Men jag hoppas du gör det. Kom tillbaka, förklara dig!

28 kommentarer:

Elin J sa...: Det låter taskigt för att det ÄR taskigt. Jag har aldrig förstått den här typen av resonerande, alls. Din kompetens i din yrkesroll har INGET att göra med hur du är som privatperson, även om de gränserna tycks suddas ut mer och mer.

Nu känner ju jag dig, och vet hurpass allvarligt du tar dina psykologambitioner, men jag tror att jag skulle få exakt samma intryck av att bara läsa din blogg - och att man får se dig på tv och får lära känna dig som person är bara en bonus.

Den stereotypa bilden av en psykolog är ju en dammig, trist, medelålders man som röker pipa och har mjäll (eller, öh, det är min iaf) och jag är glad att se den raseras genom dig.

Bli inte sårad. Jag skulle gå i terapi hos dig, any day. If you'd have me.; 19 oktober 2008 kl. 22:52
Anonym sa...: Jag skulle inte känna tillit till en svamlande nolla av den typ som Andreas verkar vara. Det kan låta taskigt, men så känner jag.

Jag fattar inte heller det där med ""intelligent"". Menar han det faktum att Tanja har en sällsynt förmåga att resonera tydligt och att se igenom bullshit och stereotyper, och att verkligen tänka själv? Ja hu, det duger ju inte alls. När man har med människors själsliv att göra kan det ju aldrig vara bra att analysera läget klart.; 19 oktober 2008 kl. 23:29
Anonym sa...: Ja, snälla Andreas, svara. Jag vill höra hur du argumenterar djupare.

/Louise; 20 oktober 2008 kl. 01:00
Mattias S sa...: Av det lilla jag vet om dig och Andreas och bara baserat på era privata personlighetstyper så tycker jag du verkar vara en betydligt mer sympatisk person som jag känner kan hjälpa mig mycket mer som psykolog.
Ville bara säga det för det där låter både taskigt och oförtjänt på så många sätt.

Ditt sätt att tänka själv och inte låta förutfattade meningar styra ditt liv tror jag gör dig till en bra psykolog t.ex då du kan lyssna och ta dig till en person och sen prata med och komma fram till saker som kan vara bra för den personen även om det ligger utanför det man kanske väntar sig.; 20 oktober 2008 kl. 02:53
Anonym sa...: Nu är ju inte jag Andreas, men det är inte de andra som har kommenterat heller.

Jag kan tänka mig två sätt att tolka kommentaren på rak arm. Det ena är som en simpel spydighet, ett uttryck för missunnsamhet maskerat som välvilja. Det andra är en genuin oro för att det du "står för" skulle vara skadligt (i någon sorts objektiv eller kvasi-objektiv bemärkelse). Jag brukar försöka att inte avfärda andra människor(s åsikter) och se allting från flera håll, vilket är en av anledningarna till att jag inte alltid håller med dig när du är upprörd över något, men jag respekterar dig och tycker du håller en högre nivå än de flesta andra vad gäller förmåga att lyssna och resonera (två mycket bra egenskaper hos människor i allmänhet och psykologer i synnerhet). Öppenhet och nyfikenhet på olika aspekter av mänskligt fungerande är också ett stort plus (tycker jag). Varför excentrisk och intelligent skulle vara nackdelar i något som helst yrke begriper jag inte. Antar att Andreas menade att du är falsk och tillgjord, men det är verkligen inte ett intryck jag har fått. Tvärtom.

Som en liten självgod bonus kan jag nämna min egen personliga irritation över hur vissa betraktar vårdyrken (inte för att man måste jobba inom vården eller ens med terapi som psykolog men det är väl vanligt att man hamnar där) som "extra ansvarsfulla". Um... fail, som dagens ungdomar säger. Man må ha mer direktkontakt och en mer direkt effekt på enstaka människors liv i sitt yrkesutövande, men ingenjörer, jurister, programmerare, skådespelare och faktiskt de allra flesta yrkesutövare har en stor sammanlagd effekt på samhället och därmed på alla människor som ingår i det. Att placera ett större ansvar på just psykologer är inget mindre än illa dold hybris.; 20 oktober 2008 kl. 03:27
Anonym sa...: O ja, utan att känna Tanja mer än från denna blogg kan jag hålla med felmoftan om att Tanja ser igenom snömos, och att hon dessutom är ödmjuk (ok kaxig men inte arrogant). Däremot skulle jag vilja säga att Andreas (iallafall av den lilla kommentaren att döma) kanske inte borde bli psykolog. Det kräver nämligen respekt för excentricitet. Att vara psykolog innebär INTE att få folk att passa in i en given mall. Det är det som är problemet med Hemligheten, eftersom den inte bara vill ge goda råd, utan dessutom är normativ. Det är fel.
Däremot håller jag delvis med om en grej: det där ur ztv-programmet (som jag förresten inte gillade) där du säger något om vad du kan "få ut av" människor. Det stämmer inte med intrycket jag har av denna blogg, det kan nämligen låta lite egotrippat och personkonsumistiskt (vilket jag däremot förknippar med den som skulle vara din moraliska helyllemotpol i det där programmet).; 20 oktober 2008 kl. 03:29
Anonym sa...: Plus att han givetvis borde definiera excentrisk (eller snarare klargöra vad just han menar med det), och varför han ser något negativt i att vara det.; 20 oktober 2008 kl. 03:34
Anonym sa...: Det kräver nämligen respekt för excentricitet.

"Excentricitet" diagnostiseras och medicineras bort redan i barnaåren med största bestämdhet och välvilja av Andreas' själsfränder inom vårdskolaomsorg.; 20 oktober 2008 kl. 09:33
Anonym sa...: Jag tror att du kan bli en betydligt bättre psykolog än de flesta, eftersom du inte lutar dig mot stereotyper och förutfattade meningar.
Bara du är öppen och ärlig mot dina framtida klienter och förklarar att "det är mycket möjligt att jag kommer att blogga om mina psykologupplevelser eller skriva en bok om det - givetvis utan att nämna några klienters namn", så kan de själva avgöra om de vill gå till en annan psykolog eller ej.; 20 oktober 2008 kl. 10:52
Anonym sa...: Ja, det är ju alltid lite läskigt att man kan komma att bli material, så att säga. Så där får du vara noga - inte råka skriva nåt i bloggen, ta en paus kanske emellan terapin och skrivandet. Men det finns ju etiska regler, som ni väl går igenom.
Dan Josefsson är jätteläskig. Han har plockat ur brev och mail från sina gamla ex (som han behandlat som skit). "Människokonsumtion" är till exempel en anklagelse han fått av en ex. Sen går han i terapi ett halvår, skriver en bok för att bli rik, stämplar en ex som sinnessjuk i DN och förbereder sig sannolikt för att skriva en handbok i hur man skiljer sig.; 20 oktober 2008 kl. 12:34
Tanja Suhinina sa...: Alltså, jag hinner inte kommentera ordentligt (men tack, tack =) även om inlägget inte var menat som komplimangfiske, faktiskt) men för att ingen ska få idéer -

NEJ JAG SKA INTE BLOGGA OM MINA KUNDER. Förihelvete. Det finns ju regler mot sånt.; 20 oktober 2008 kl. 13:59
Anonym sa...: det märks faktiskt att det inte var komplimangfiske... du behöver ju inte ta det personligt, haha, utan se det mer som beröm av vissa principer: respekt för "excentricitet" är det för lite av i största allmänhet.
Men världen är stor.; 20 oktober 2008 kl. 14:40
Maria Carlsson sa...: Ööh kanske en korkad reflektion från en psykologstudent till... men är man verklgien ANSVARIG som psykolog för ngnannans själsliv???; 20 oktober 2008 kl. 17:58
Anonym sa...: Från en psykologiintresserad: i viss utsträckning är psykologen väl det. Men med många reservationer. Alltså, en patient kan inte lägga hela sitt liv i psykologens händer och förvänta sig att hn löser alla problem. Men psykologen har ju ett ansvar - det här måste ni som pluggar ämnet veta bättre än jag - för att hålla sig till vissa regler. Tystnadsplikt; att respektera de så kallade ramarna (inte inleda en kärleksrelation med patienten t.ex), att inte medvetet försöka styra en patient för mycket, alltså att inte vara auktoritär; inte kränka genom att säga: "du är obotlig", "du är misslyckad", "vem skulle vilja vara íhop med en sån som dig"; ansvaret är väl att vara försiktig, att lyssna, inte vara för kategorisk, och inte alltför bokstavstroende och dogmatisk när det gäller någon teori. Ansvaret är väl att hjälpa patienten att bygga upp sitt självförtroende, till exempel, eller komma fram till praktiska lösningar i vissa fall; en psykolog måste vara väldigt öppen, inte komma med alltför mycket pekpinnar. Ungef'r så tänker jag att ansvaret för patientens själ ser ut.; 20 oktober 2008 kl. 18:16
Anonym sa...: Och apropå förhållandet yrkesidentitet - hur man är som privatperson, så är det två olika saker. Jag kände en familj där föräldrarna var psykologer, som var förvånande orättvisa som föräldrar. Bland annat hade de nästan bara foton av det ena barnet på väggarna, de favoriserade en och var inte särskilt snälla mot det andra barnet. Himskt att se.; 20 oktober 2008 kl. 18:20
Anonym sa...: Du kommer nog få fler nedsättande kommentarer rörande din intellegens. Ju självsäkrare och kaxigare du blir desto mer sticker det i ögonen. Du ska vara blyg och söta och blinka med stora ögonfransar.
Johanna – genusstudent; 20 oktober 2008 kl. 21:57
Maria Carlsson sa...: Men som psykolog ansvarar mn till viss del för _behandlingen_ av 'själslivet' eller dyl.Inte 'själslivet' i sig. Viss skillnad.; 20 oktober 2008 kl. 22:29
Anonym sa...: Ja, bättre formulerat: ansvarar för behandlingen av själslivet, eller något åt det hållet.
genusstudent: att vara kaxig kan tillåtas om det sker på rätt sätt, kanske mest när en kvinna kritiserar feminismen, t.ex. Men kaxig på allvar, nej det är inte tillåtet - man måste alltid bekräfta män, inte hota deras självbild eller deras privilegium att ha tolkningsprivilegiet när det gäller sexualiteten. En kvinna som rubbar den ordningen får ett nedsättande bemötande.; 20 oktober 2008 kl. 23:35
Tomas Antila sa...: trovärdighet i argumentet försvan när han nämnde att du skulle sluta blogga.

Jag tycker det låter som om han tycker att du borde skaffa en penis, eftersom kvinnor inte får vara så lyckade som du. Det vore ju hemskt om kvinnor hade ansvar för VÅRA själsliv. (vad är det förresten? Själ är bara en fix idé, det borde väl psykologer veta)

Jag råder Andreas att sluta läsa din blogg om han nu tar skada av det och lära sig att skilja på privat och professionell.; 21 oktober 2008 kl. 00:33
Anonym sa...: Det där "det kan låta taskigt, men så känner jag" ska jag lägga på minnet. Kan man använda när och hur som helst...
Men det vore faktiskt intressant att höra Andreas berätta mer om hur han tänker.; 21 oktober 2008 kl. 14:52
Tanja Suhinina sa...: Martin:
Annars kan du sno lite disstekniker från Dan Josefsson. Transkription här http://barneyk.blogspot.com/2008/10/lite-mer-konstruktivt-bemtande.html; 21 oktober 2008 kl. 23:52
Anonym sa...: Jag hoppas Andreas dyker upp snart och förklarar sig lite, det hade verkligen varit intressant.

Jag har aldrig fått känslan av att texterna på denna blogg handlar om att verka smart i första hand. Det mesta känns resonerande, öppet och funderande på ett sätt som är väldigt tacksamt när det gäller genus, könsroller och sex (som annars brukar följa väldigt fasta manus om över å underordning, makt, struktursnack och annat som funnits i vänsterorienterad kurslittertur sedan trettio år tillbaks)

Så jag förstår inte vad Andreas menar. Han får förtydliga.; 22 oktober 2008 kl. 01:30
Tanja Suhinina sa...: Jag hade haft betydligt mer förståelse för Andreas uttalande om det stod "gör allt rätt för att verka "intelligent"", men vara?

Återigen, guys, tack! Liksom, kanske inte så mycket för det ni skriver, utan för att ni skriver. Det känns bra att veta att det finns folk som rycker in för att försvara en. Tycker jag. Det kanske inte riktigt behövs nu, men det kan komma att behövas och det känns skönt att veta att man har uppbackning.; 22 oktober 2008 kl. 02:20
Anonym sa...: Förstår reaktionen.
Jag studerar inte till psykolog för jag tror inte jag skulle klara av det, har för mycket egna problem att ta itu med.

Men mitt första intryck står kvar, för vad det är värt. En aning överdrivet att be dig byta utbildning, såhär i efterhand.; 22 oktober 2008 kl. 08:54
Tanja Suhinina sa...: Kul att du svarade, Andreas. ä, faktiskt, många kommenterar en grej och sedan försvinner, och det är tråkigt om man vill ha en diskussion eller fråga om nåt i deras kommentar. men nu när du ändå är hä, skulle du kunna svara på mina frågor?; 22 oktober 2008 kl. 12:25
Anonym sa...: Om det är något jag tycker så är det att det behövs fler feminister inom psykologin (som så många fält). Jag har träffat dig och skulle gladeligen lägga mitt fragila psyke i dina händer. rock on!; 23 oktober 2008 kl. 09:36
Anonym sa...: "Det kan låta taskigt, men så känner jag."

Whoah. Idoljuryn goes psykologistudier.; 23 oktober 2008 kl. 16:39
Anonym sa...: Det var verkligen taskigt att säga så...han känner ju knappast dig och kan inte dömma dig från en blogg...; 8 november 2008 kl. 22:23

Skicka en kommentar