fredag, oktober 10, 2008

Sexdagarna på SU - kom och lek med mig!

För några veckor sedan tillfrågades jag om att hålla i nåt roligt under Sexdagarna på SU. Först blev jag smickrad oc tackade ja. Sedan började jag fundera på vad jag skulle göra. Jag utlovade snabbt nåt om icke-monogami, och sedan tänkte jag på det väldigt luddigt fram tills när jag kom tillbaka från Finland och fick ett mail om "kort text till programbladet, tack". Så i förrigår, i panik och på en sån där liten söt enkilosdator med omöjligt tangentbord skrev jag:
Hej! Skriv att jag heter Tanja Suhinina och ska implementera
icke-monogami på kända fall från populärkulturen, histo0rien och
frågespalter för att belysa att icke-monogami inte alls behöver vara
komplicerat och ogenomförbart, och att monogami är rätt jäkligt
överkomoplicerat iblnd. Utlova publikkontakt och hhumor.
Kram!
Tanja
Som tur är kunde den ansvariga skriva copytext bättre än jag.
Tor 23/10, 14.00–14.45
Poly i praktiken
Tanja Suhinina, författare, psykologistudent och bloggare, undersöker tvåsamhetsnormens beskaffenhet genom populärkulturella exempel. Hon tar död på myten om att icke-monogama förhållanden per definition är krångliga och visar hur kulturens stora kärleksdramer hade kunnat få ett lyckligare, flersamt slut. Ett publiksamtal med fokus på de roliga men skarpa analyser som är Tanjas adelsmärke.
-Sexdagarnas hemsida, kolla för mer info!
Så, ja. KOM GÄRNA! Jag vill ha aktiv publik som hjälper mig att under trekvart underhålla en publik genom att.. eh, jag har inte bestämt så noga än. Men typ det som står. Jag vill gärna fokusera på just krångligheten som icke-monogami ofta anklagas för att eventuellt kunna leda till.

Om det här inte lockar er, så vet jag inte vad som lockar...

Jag känner mig alltid lite (okej, mycket) otacksam när jag blir erbjuden tid i rampljuset och känner att jag inte riktigt är säker på att jag vill ha det. Eller hur jag ska göra nåt vettigt av det. Det beror väl helt enkelt så att jag i alla fall med fallet med icke-monogami inte riktigt upplever att jag vill missionera för någonting. Om någon frågar hur jag ser på saken eller så, an jag förklara. Om jag ser nåt normativt jag ogillar kan jag kommentera. I övrigt vill jag mest propagera för att folk ska prata med varann och kommunicera och komma fram till vad just de vill ha av just den där relationen, och jag behöver inte trekvart för att gå fram och ryta "PRATA MED VARANDRA!!!!!".

Jag känner mig verkligen inte som någon auktoritet eller relationsexpert. Jag tycker inte att det skulle finnas någon poäng med att använda mina trekvart på SU:s sexdagar på att berätta hur jag kom fram till hur jag vill ha det, för det, tycker jag, inte är så fasligt intressant och värt att lyssna på om man inte tycker att jag är en speciellt intressant person. De som tycker att just min resa är intressant kan fråga mig eller så kan jag blogga om det. Och jag kan väl ge relationsrådgivning på kompisnivå, men att föreläsa... neeeej.

Någonting jag däremot tycker jag vara bra att göra offentligt och föreläsande i icke-monogamisammanhang, och någonting jag själv skulle känna mig bekväm med är att ta upp normer och ramar. Peka ut. Visa att det finns andra sätt att tänka på. Sätta ord på saker. Jag är stark anhängare av att ens begreppsapparat begränsar hur man tänker och att det därför är viktigt att visa att det finns andra ord att använda än de vanliga, andra sätt att formulera det man vill ha sagt. Att det finns fler fack att placera ens tankar i. Jag tror att det kan ha en förlösande effekt att höra någon uttala en tanke som man själv tänkt men inte kunnat formulera. Det tycker jag är viktigt. Det tycker jag är bra. Det är anledningen till varför ja ställer upp i radio- och TV-inslag och svarar på ofta ganska ogenomtänkta frågor.

Jag börjar märka att jag svamlar (feber, feber) och kanske var den här delen av inlägget inte helt nödvändig. Det jag vill säga är att jag är noll bekväm med att leka auktoritet, jag är noll bekväm med att säga till folk hur de borde göra, jag är bekväm med att föreställa en förebild . Däremot ett exempel på hur man kan göra om man vill, och att man faktiskt kan göra så, eller på andra sätt som inte är som vanligt.

Det är intressant att läsa mitt svammel! Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

3 kommentarer:

GEG sa...

Jag har hittat ett Youtube-klipp som har klippt ner filmen Tillsammans och bara kondenserat fram de scener som rör det öppna förhållandet mellan Göran (filmens mjäkige hjälte) och Lena. Klippet visar hur Lena träffar och blir kär i Erik, hur Erik lämnar kollektivet och Göran gör sitt bästa för att trösta Lena. Klippet slutar med filmens slutscen, där Göran (som för första gången börjar hävda sig) blir inspirerad av hur hans syster avslutar ett destruktivt förhållande och bestämmer sig för att göra detsamma med Lena.

Jag tror redan filmen gjort dig så förbannad som den kommer göra dig, så det skadar nog inte att se klippet.

Tanja Suhinina sa...

Det är ganska naturligt att man i en film om en relation väljer sida och framställer en person som sympatisk och en som osympatisk, så att publiken vet vem de ska känna med och glädjas åt. Men det mest intressanta är sammanhang där man inte ens behöver signalera vem man ska sympatisera med, det liksom bara antas. Som om det är en sovjetisk tecknad barnfilm om karikerade sovjetsoldater mot karikerade fascister från Tyskland så vet man att det är sovjetsoldaterna man ska sympatisera med även om båda sidorna gör lika lömska elaka bananskalhumor-saker.
I de här klippen är det liksom helt uppenbart att det är Görans sida man som publik står på. Och han behöver inte ens framställas på nåt särskilt sätt för det. Han kräks när hon är glad över att hon fått sin första orgasm. Han häller fucking mat på sin ledsna flickvän! Jag gissar att man ska se honom som en otroligt självuppoffrande individ när hon är ledsen över att Erik åkt, detta trots att hon stannar hos Göran. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!

Mikey sa...

Men typiskt... då har jag ett seminarum! Möjligt att jag skippar det och kommer och lyssnar på dig i stället, kursen jag läser just nu är... ja. Och hur som helst, rooooligt! :D