dryg men vafan

Häromdagen debatterade Pär Ström feministisk porr i Kvällsöppet. Min sida av Twitter kalasade på det hela dagen. Det fanns en väldigt bra anledning - Pär Ström har uppenbart inga som helst meriter för att diskutera porr. När han blev tillfrågad om han har erfarenheter av porr i programmet säger han "det har väl hänt några gånger". Som meningsmotståndare fick han Kristina Ljungros från RFSU. Sannolikt mer relevant för att diskutera porr, även om RFSU-engagemang inte automatiskt innebär att man har just porr som expertområde.

När debatten kom igång blev Twitter himlaglad i att dissa Ström och heja på Ljungros. Ett uppenbart fall av "vi gillar RFSU. vi ogillar Ström, och sen får de säga precis vad som helst". För de gjorde ungefär lika bra ifrån sig, båda två. Eller lika dåligt. Eller, mest rätt uttryckt, lika ointressant. För det är vad man får om man ställer två personer som med en nysläppt serie som utgångspunkt ska diskutera ämnet "är feministisk porr finare än vanlig porr". Ge Martin Luther King en master i porrkunskap och en talarstol, och han hade inte kunnat åstadkomma någonting intressant med den frågeställningen.

Jag vet att det här är andra gången på kort tid jag kommenterar på illa formulerade frågor, men det blir inte mindre sant för det - om grundfrågan inte håller så kommer inte heller svaren att göra det. I Kvällsöppet talar Ström och Ljungros glatt förbi varandra, och hade man inte från början vetat att det är meningen att de är motståndare så hade man sannolikt inte märkt det. Om man inte på förhand bestämmer sig för vem som vinner av dem två så är det inte heller uppenbart att den ena debattören är bättre än den andra. Båda får in vettiga poänger. Båda trasslar in sig i dumheter. Ingen av dem visar någon större koll på porr.

Jag förstår verkligen att det är kul att sitta på Twitter och tillsammans med kompisar heja på vem som helst som pratar mot Pär Ström. Men det känns också som ytterligare ett irriterande symptom på en tråkig debattkultur. Enkel dramaturgi, vi mot dem, Ström mot feminister och alla coola mot Ström. Ström blir bjuden till teve för att prata om ett ämne han inte har koll på flr att producenterna tror det blir kul debatt, vi på Twitter buar ut Ström utan att lyssna på vad han säger. Om någon ung snygg feministtjej som min Twitterkrets Twitterföljer stod där och sade att "feministisk porr" är en luddig term, och att ordet "feministisk" kan användas för att ge någonting finkulturstämpel, hade folk buat?

Jag vill inte uppmana någon att freda Ström från kritik. Han är ofta okunnig, obegåvad, och han har fått allt för stort utrymme i frågor som jag tycker är viktiga och borde företrädas av någon med koll. Han är själv duktig på att döma efter person och inte efter vad personen säger. Han är själv en del av den debattonen. Så jag vill inte uppmana någon att freda Ström från kritik, jag vill inte uppmana någon till någonting alls. Jag vill inte ha en till "sluta teckna antifeminister så fula"-debatt, fast den förra var bra och intressant. Jag tycker bara själv, för egen del, att det blir allt mindre intressant att bry sig om feminismsnack. Jag är less på vi-mot-dem, jag är less på att man hejar på personer/kompisar och inte åsikter, jag är less på att det så så sällan sägs någonting nytt och intressant, jag är less på att ingen lyssnar på någon annan. Jag blir understimulerad. Jag tycker ämnet är fruktansvärt intressant, men jag förstår inte hur så många ids att engagera sig i att prata förbi varandra. Jag är som Alice i Underlandet, kan någon komma och underhålla mig typ nu?

Och så är jag förstås less på att det alltid blir trams när man ska prata porr. Varför kan två vuxna människor, en vuxen programledare och två vuxna bisittande twitterläsare inte komma på att Maran recenseras i riktiga tidningar (vilka, förresten? Varken DN eller Svd har recenserat ju) eftersom den är en ambitiöst tecknad serie med handling och svenska folktroelement? Varför är just porr ett accepterat ämne att debattera utan att ha erfarenheter av det? Varför är frågan "är feministisk porr finare än annan"?

Jag vet inte, och jag börjar sluta bry mig. Men vill ni ha folk som bjuds till media för att snacka om nåt de har koll på så ska ni lyssna på mig och Antila när vi pratar animé i P3 Populär!

/dryg men vafan

VVVVVV

Vi som vart med i gemet ett tag vet att RFSU:s kondomer gick förr i tiden att få upp med en hand, och sedan enkelt med två händer. Men relativt nyligen försvann det behändiga djupa jacket och ersatte med många små jack. Samtidigt blev förpackningsplasten tjockare. Jag är inte en person som tycker att kondomavbrott är hemska i sig. Ofta tycker jag att det är rätt sexigt med den lilla konstpausen när jag med en elegant rörelse får upp förpackningen och båda vet att snart, snaaaart....

Elegans har inte kännetecknat mina kondompauser sedan de nya förpackningarna infördes. Om man vill vara positiv kan man säga att förpackningarna tar fram min djuriska sida - jag sliter allt som oftast upp dem med tänderna. Att öppna dem med händerna kräver tur och enorm skicklightet, och är inte ens att tänka på om man fått glidmedel på fingrarna. Och jag är ändå duktig på det här, jag har sett en vuxen karl misslyckas med att få upp den (kondomförpackningen) över huvud taget. Tänk burken med konserverad ananas i Tre män i en båt.

Jag klagade på Twitter och Twitter hörde min klagan. Bland annat min kompis Dan som till slut mailade RFSU. Och nu vet vi! Här är RFSU:s svar:

Tack för ditt mail. Det är mycket värdefullt för oss att få vetskap om vad våra konsumenter upplever med våra produkter. Det hjälper oss i vårt arbete att ständigt bli bättre.
Det som har hänt i detta fall är att vi har bytt material till ett mer miljövänligt material. Samtidigt med materialbytet förändrade vi öppningsbrottet till att bli fler på båda långsidorna, mot för tidigare 1 jack på en sida.
Tyvärr så har det visat sej att fler konsumenter än du har hört av sej och upplever svårigheter med att öppna förpackningarna.
Resultatet av era synpunkter har blivit att vi gör om öppningsbrotten till att vara lite djupare, samtidigt kommer vi till hösten att förtydliga på förpackningarna att det enklaste sättet att öppna dem på är att "vrida" upp dem.
Om du skickar mej din adress så skall jag genast skicka några nya kondomer till dej med de nya öppningsbrotten. De har ännu inte kommit ut i handeln.

Tack, Dan!

~

Jag har för övrigt snackat barnporr, kvinnliga pedofiler och mangadomen i Radio1 (andra halvan av programmet). Tror inte jag gjorde bort mig förutom att jag råkade freudianskt felsäga att jag är psykolog, så jag är introducerad som sådan.

Jag tycker lite att alla ska maila Pär Ström (par[at]atomer.se) och meddela honom att nu har en feminist har i egenskap av just feminist uttalat sig om att kvinnor kan begå brott - kan han snälla nu svara på mitt snälla mail där jag undrar vad han tycker behöver göras för att det ska bli fler manliga psykologer.

Positiv övning, jag ska va med i radio, säl

Jag lärde mig en kul övning i positiv psykologi idag. Den beskrevs bara lite kort och jag vet inte exakt varför den funkar, men den ska öka lycka och minska depressivitet något. Om jag minns rätt. Man mådde hur som bättre. Så jag tänkte ni kan få roa er.

LÄS STEG ETT INNAN STEG TVÅ

Skriv ner fem styrkor ni har. Det ska alltså vara fem saker ni är duktiga på eller fem egenskaper ni tycker är bra hos er. Behöver inte vara de fem bästa, bara fem egenskaper som är era styrkor. Done?

STEG TVÅ

Nu ska ni under den kommande veckan använda de här egenskaperna på ett nytt sätt, en egenskap per dag. Jag antar att de menade arbetsdag, för det stod "fem styrkor" och "en vecka". Men ja, poängen är att ta styrkorna och en gång per dag använda en styrka på ett sätt den inte brukar användas till. Kör!

Vi skulle göra en minivariant med två styrkor och använda en av dem imorgon. Jag skrev upp mina styrkor lakoniskt och bestämt "ligga rolig".

Ja! Från det ena till det andra! Jag ska vara med i Efterlyst Special med Hasse Aro imorgon klockan ett. Då ska jag prata kvinnliga pedofiler och eventuellt mangadomen. När jag först fick mailet stod det inte vad ämnet var och jag var helt inställd på Pär Ström och tänkte fuuuuuk tråkigt. Men det blev annat, roligare, ämne, som ni ser. Och Hasse Aro sa han kunde skriva en lapp till skolan eftersom jag behövde missa lite.

Och till det tredje - serien med sälen är bästa finaste nånsin. Jag anföll stackars tecknaren på twitter idag angående hennes användarbild, och sen fick jag se serien och anföll henne ännu mer med kärleksförklaringar.

Chatta med mig!

Chatta med mig! Det blir säkert sjukt konstruktivt. Jag kommer dessutom synas och höras i webcam. Sådeså!
20:20-ish. Idag. Stay tuned.

Senare uppdatering.
Chatten går att läsa här, programmet går att höra här.

Paint it black

Gustav skriver om svartsjuka, Elin skriver om svartsjuka, Niklas skriver om svartsjuka. Svartsjuka är uppenbarligen det nya svart, så jag skriver också om svartsjuka. Dessutom har Elin efterfrågat. Jag är inte helt superledig just nu, så inlägget är inte så aktivt genomtänkt, och kanske därför ganska personligt och jag-jag-jag. Men kanske inte mindre intressant för det.

Jag tror inte jag öppnar några nya horisonter när jag säger att man kan vara obekväm med hur svartsjuka behandlas i vårt samhälle jämfört med andra negativt laddade känslor. Det finns något vackert och poetiskt över svartsjuka, och man uppmuntras att uppskatta sin partners svartsjuka mycket mer än man uppmanas att uppskatta partnerns ilska. Det är ett inte helt ovanligt förekommande relationstips att göra sin partner lite svartsjuk (för det och fler goda råd - läs artikeln i Cosmo med titeln Få honom att avguda dig), medan det är sällan man får höra att man ska få sin partner att känna sig lite klädsamt arg, bedårande rädd för att bli nedspöad eller gulligt självföraktande. Mindre uttalat, visst, småddissighet kan ju t ex påpekas vara attraktivt, och jag tror det ligger någonting i att simulera negativa upplevelser. Ilska rekommenderas ju också ibland, men aldrig i termer av "gör din partner lite småarg" utan mer att man inte ska vara alltför konflikträdd och faktiskt våga ta upp jobbiga saker, inte att man ska provocera fram det eller vara tacksam om partnern blir arg. Svartsjuka är däremot en negativ känsla som hajpas öppet. Visst är det i termer av lagomsvartsjuka när det kommer till verkliga världen, men även mer extrem svartsjuka kan framställas som fin i litteraturen - ett svartsjukemord är ju tusen gånger mer ädelt än att kniva nån för pengar.

Så kan man se det.

En annan sak är att trots att svartsjuka uppfattas som ett typiskt problem som kan dyka upp i relationer finns det inte särskilt mycket samtal om hur man ska hantera den. För svartsjuka ska man helst inte hantera, den ska bara bort. Antingen ska orsaken till den bort ("Min tjej gillar att klä sig utmanande och jag blir sotis. / Nisse" "Säg till henne att hon ska tänka på hur hon klär sig och vilka signaler hon sänder ut och hur du uppfattar det, så får hon klä på sig lite. / Relationsexpert") eller så ska man utrota den ("Jag blir svartsjuk när min tjej pratar med andra killar. /Nisse" "Nisse, du är dum, sluta genast, tänk positivt, att din tjej pratar med andra är ingen anledning att vara svartsjuk så sluta med det. /Relationsexpert"), inte att leva med den. Jag pratade nyligen om poly med en journalist och han sade nåt i stil med "jag kommer även ställa dumma frågor, typ 'men blir det inte problem med svartsjuka'", och det är en av de vanligaste frågorna som ställs om icke-monogami. Frågan är ju dum, för klart det kan bli problem, precis som i monorelationer. Men det man egentligen undrar är nog "om man inte är monogam måste man ju antingen inte könna svartsjuka (hur funkar det?) eller kunna leva med svartsjuka (hur funkar det?)".

För svartsjukespelet går ut på framkalla-eliminera. Flörta med Nisse - förklara för Kalle att det ändå är han som räknas och Nisse är som en bror för dig. Det är så jag förstår det. Om Maja ger Kalle anledning att vara konstant svartsjuk på Nisse, om Kalle är konstans svartsjuk trots Majas bedyranden, rör det sig om patologi.

Och närvarande svartsjuka verkar antas vara så ohanterbar att många helt enkelt antar att icke-monogama inte känner svartsjuka, alls, någonsin. Det förklarar hur de kan leva sina relatrioner. Det ger den antagande "normisen" frikort från att behöva tänka på sin relationssyn - antingen har man inget svartsjukecentrum i hjärnan eller så har man det, och har man det behöver man inte tänka utanför mono-normen. Förresten är det överlappande med patologisering av icke-monogama (tänk Dan "anknytnigsstörningar" Josefsson eller Sara Danius häromdan).

Så kan man också tänka.

Man kan tänka, återigen, på sanktionerad och icke-sanktionerad svartsjuka. När man förväntas känna så och omgivningen förväntas bry sig och ta hänsyn (kärleksrelationer) och situationer där svartsjuka är larvig och någonting man ska arbeta bort, absolut inte någonting som andra ska uppmuntra (vänskap, syskonrelationer).

Jag är en sådan som många antar inte blir svartsjuk, och sedan blir förvånade när jag inte bara är kapabel till svartsjuka, utan dessutom inte ens försöker låtsas något annat. Däremot känner jag oftast svartsjuka i situationer där den uppfattas som gullig och lite lustig, den tas inte på allvar på samma självklara sätt som monogamfolkets partnersvartsjuka. Det blir så uppenbart hur svartsjuka inte ses som en känsla på egna villkor, utan en känsla reserverad för konceptet förhållande där den inte bara får förekomma, utan även kanske till och med rekommenderas.

För mig uppstår svartsjuka när jag känner min position hotad. Det rör sig inte om att det kommer någon ny in i bilden som kanske ersätter mig, utan att jag försvinner ut ur bilden. I min värld är det ju inte samma sak, men för monofolk är förstås ny person ett hot på ett helt annat sätt. Jag är riktigt glad att jag slipper känna så. Hur som helst är denna relationssynskillnad inte ens relevant för situationer där jag blir sotis, för mina svartsjukeanfall har rört sig om vänner. Folk jag har romantiksextjafs med - no problem. Vänner däremot... Bästa vännen minns nog hur jag morrade när han blev ihop med hans senaste och jag plötsligt försvann ur hans liv. Jag och vännen har pratat om det, han kände sig smickrad och jag förstår varför, men utomstående brukar ofta tycka det är lite gulligt. Sådär lagom inte allvarligt, och "oj vad intressant" och ingen skulle nånsin uppmana honom att se till att inte bete sig så att jag blev sotis.

Paradexemplet är dock det där med min danspartner. Det finns en snubbe jag dansar lindy med. Han dansförstår mig som ingen annan någonsin har dansförstått mig. Jag dansförstår honom episkt. Yadda yadda. För min del är det helt lugnt att han dansar med andra, men när han börjar prata om nån annan följares förträfflighet lite väl systematiskt, eller när någon följare i närheten plötsligt blir bra på nåt jag önskar jag var bra på men inte är... då jävlar. Ojojoj. Det känns i bröstet, i magen, jag vill slita benen av följaren och tvinga henne att äta upp sina dansskor. Ungefär. I somras hade partnern inte dansat med mig på ett tag, och när jag hade sett honom dansa två snygga danser med annan partner, fast han visste att jag ville, var jag tvungen att rusa från lokalen, hitta en mörk gränd och gråta lite innan jag kunde gå tillbaka. (Det småregnade också, och mitt smink rann lite)

Det som är relevant är att ingen tar det här på allvar. Ingen säger åt min förare att han ska skärpa sig. Samtliga människor jag känner skulle nog inte tycka att jag var nååågot över gränsen för vad som ör okej om jag krävde att han inte gick på kurser med andra följare. Jag känner inte att jag har rätt att ställa till med svartsjukedrama. De flesta fattar inte att jag menar allvar när jag säger att jag blir svartsjuk, och behandlar läget därefter. Partnern själv tycker det är lustigt, även om han numera har kopplat att jag inte skämtar. I wouldn't want it any other way. För visst är det sjukt jobbigt. Det rör sig om 100% äkta svartsjuka med smärta och psykosomatik och allt. Men i slutändan är det så jag tycker det är rimligt att svartsjuka ska hanteras. Som vilken annan jobbig känsla som helst, inte den läskiga undantagskänslan som inte ska få förekomma utom som krydda.

Samtidigt suger det förstås att det inte tas på allvar. Inte i mitt personliga dansfall, utan på ett större plan. För det är samma svartsjuka, oavsett om man är sotis på sin danspartner eller sin särbo, oavsett om man är svartsjuk på en vän eller ett syskon. Det gör lika ont och är lika ensamt oavsett om svartsjukan rör en relation där svartsjuka anses kunna förekomma eller en relation där det inte ska vara meningen att man känner så.

Intressant. Här ska det vara etiketter när jag pallar!

Ja! Men ni där! Jag ska vara med i radio! I P3, tisdag klockan 20:06. Repris i P2, och webbradio, info här. Här är texten, jag tror inte jag sagt hälften av det de skrivit.

25-åriga Tanja Suhinina kallar sig för feminist och poly - det vill säga polyamorös och för relationsanarki och öppna förhållanden. Tanja läser psykologlinjen vid Stockholms universitet och skriver dessutom bloggen Ablativ, som handlar om allt från sexualitet till politik och psykologi. Tanja menar att öppna relationer handlar om att inför varje ny människa vara helt öppen för att göra riktiga möten möjliga, och att det handlar om alla aspekter av möten - inte bara sex som många kanske tror. Hon upplever att hon ofta hamnar i en försvarsposition när det kommer fram att hon inte bara är positivt inställd till öppna relationer, utan att hon faktiskt lever så själv, trots att hon har en pojkvän som hon bor ihop med.

Men det lär bli något närmare det jag sa i radio. PLUS! Man kan chatta med mig! Jag är naturligtvis överlycklig över att jag får chatta-med-lyssnare för jag aldrig gjort det förut. Det blir nog sweet!

Vårkänslor

Jag svarar på frågan om jag har vårkänslor i gårdagens Metro. Ser ut som en mupp gör jag också.

Dessutom var jag omnämnd i SvD igår, i en krönika av Lars Berge. Jag fick läsa den i förväg och korrade lite faktafel (typ att det stod att jag är 24, men jag fyllde ju kvartsekel nyligen), däremot lät jag Berge tycka vad han ville och behöll mina åsikter om att det jämt ska lyftas fram saker som att jag har "barnslig röst". Och att jag har tvåkommanoll. Det andra är nästan mer irriterande. Två komma noll, mycket viktigt att lyfta fram att jag är smart. Och psykolog. Och får man plats får man in Teknisk Fysik. Och "inget offer".

Apropå min synlighet i media håller vi på och diskuterar mycket yrkesetik i skolan just nu, vilket jag är helt för, men jag känner mig utpekad ibland. Typ i fallet Linda skriver om. Jag blir grymt avis på mina teknologvänner som slipper bry sig om sånt här.

För övrigt har Louise P svarat på mitt inlägg om det där stycket i hennes bok när hon låter sig verka oförmögen att se självklarheter. Inte nog med att hon missar min poäng och tillskriver mig åsikter när jag pratar om en slutsats B som är helt självklar om man är med på antagandet A, hon kan dessutom inte konstruera drinking games.

Förresten läser jag Pär Ströms genusblogg för det är ofta saker där som jag håller med om att det är puckat och ojämställt. Dessutom blir det lätt, om man är jag och främst umgås med vettigt folk, att tro att folk som dissar feminister som osexiga och no sense of fun inte finns på riktigt. I Ströms blogg blir man påmind om att de finns, så det är vettigt att lyfta fram dem ibland. Här är det t ex tjafs om att en studentförening tryckt upp tröjor med texten "jag vill dansa utan dina händer påmig". I kommentarerna får man veta att tafs inte är så farligt, att ha händer på folk är en del av parningsleken och det är tydligen dans med, feministerkan inte dansa, de som inte vill ha oprovocerad kroppskontakt på dansgolvet lider av beröringsskräck... osv.
Det jag tycker är tragikomiskt här är att Ström är någon sorts integritetsdebattör också. Det där med att slippa att främlingar lägger händerna på en när man dansar är väl sjutton just en integritetsfråga?

Och som vanligt, öh, har varit kass på att blogga på sistone. har inget nyskapande att säga. Vill ni höra nåt särskilt från mig får ni säga till så bloggar jag nåt jag inte tycker är nyskapande, men nån annan kanske. Puss!

Kommer ifrån

På Snowball träffade jag en massa nya männuskor väldigt ytligt, och det betyder naturligtvis att jag ställts inför frågan "var kommer du ifrån?" mer än under fyra vanliga dagar av mitt liv "Var kommer du ifrån?" är nog den jobbigaste frågan i min värld, jobbigare än singeldagarnas alla "när tänker du skaffa pojkvän"-aktigheter sammanlagt. För om anledningen till varför frågan ställdes är att någon har kopplat att jag heter konstigt eller uttalar ord udda så vill jag innerst inne alltid skrika någonting i stil med "DET HAR DU INTE MED ATT GÖRA!", men får le och säga "Ryssland". Vilket ofta leder till att jag blir tillfrågad om var i Ryssland, varför jag kom till Sverige eller något annat som jag vill svara "DET HAR DU INTE MED ATT GÖRA!" på. Men jag får förstås le le le, för det är ju egentligen inte den personens fel att jag är förbannat trött på frågorna.

Men i andra sammanhang kan det betyda någonting helt oskyldigt, under Snowball menade de flesta att de ville veta vilken stad i Sverige jag kommer ifrån och var jag dansar lindy annars. Och då vore det jätteopassande att be dem att dra åt helvete. Så jag svarar att jag kommer från Stockholm, men innan jag svarar det hinner nackhåret resa sig och musklerna spännas i bästa fight or flight-anda. Dessutom blir jag alltid, oavsett hur många gånger jag är i situationen, ställd och stum i några sekunder och motfrågar ibland "hur menar du?". För jag kopplar inte vad de vill veta - att jag är kosack eller studentorkestrare, liksom. Och eftersom alla vet att "var kommer du ifrån" är en ren artighetsfråga blir det hela lite off.

Livets små jobbigheter. Nu ska jag läsa en bok om ätstörningar som Elin rekommenderat. Är den inte bra ska jag skriva en arg kommentar och be henne att rekommendera den tillbaka. När jag inte läser den ser jag på Friday Night Lights. Amerika. Quarterbacks. Relationer. Herregud. Ja!

Polykonferens 2008

Jusstja, glömde att säga, men jag ska vara med på Polykonferens 2008. Nämligen i följande programpunkt

Lördag 25/10 10:30 - 12:00 RD/RA

Ofta beskrivs polyamori och relationsanarki som vitt skilda förhållningssätt. Men är skillnaderna så stora egentligen? Vad finns det för likheter? Hur kan vi förstå varandra bättre? Relationsanarkister och relationsdefinitionister diskuterar.

Nu är det ju försent att anmäla sig och så, men ni kanske tycker det är kul att veta att jag ska vara med ändå, vad vet jag.

Ses, kanske? =)

-*-

Glöm inte att jag ska ha mig på sexdagarna imorgon! Woo-hoo woo-hoo!

-*-

Det har på sistone ibland känts lite typecastat med mig, offentlighet och icke-monogami. Men så tänker jag "det är i alla fall inte telefonsex" och det käns genast lite bättre =)

Re: Jag i 'Sexuellt'

Dan Josefsson.

Nu har jag sett inslaget.

Du är ett korkat pucko*.

Jag är ledsen över att jag behöver uttrycka mig så bestämt, men du är fan det. När jag började höra på din del av vår "dialog" i Sexuellt tänkte jag att det var rätt dumt att klippa ihop mig med honom, för vi talar ju om helt olika saker. Jag kunde hålla med om en hel del av det han sade till och med, till exempel att det är ett problem om man bara har kortare sexuella relationer och tycker att det är ett problem. Och att man ska rannsaka sig själv och fundera på vad det är man vill ha. (Det där säger jag till och med uttryckligen i min del av inslaget) Och att de flesta vill ha mänsklig närhet. Jag väntade mig att min och hans del av inslaget inte skulle funka ihop, egentligen, för vi skulle bara prata förbi varandra och om olika saker.

Men nehej. Efter att jag fått säga mitt kommer han in och snabbanalyserar min och Stangels relation. Som han för övrigt inte kan veta så mycket om för att hans inslag filmades innan mitt. Jag respekterar att andra inte förstår hur jag och Stangel tänker i vår relation eller inte kan relatera till den, men när någon tvärsäkert säger att två konkreta personer väljer bort närheten är det inte okej. Det är respektlöst mot mig och Stangel, och det är grymt självrespektlöst från Josefssons sida.

(Nu tänker jag förstås febrilt på alla gångerna jag dissat monogama relationer och undrar om jag inte uttalat mig lika tvärsäkert, men jag hoppas verkligen att jag haft mer vett än Josefsson. Jag hoppas jag i alla fall haft ödmjukheten att säga "jag tycker" i början av dissandet.)

Att han får sista ordet är inte någonting som vänder inslaget till hans fördel. Om vi säger så.

Sedan lyckas han dessutom framställa sig som en sådan som tycker att sex är värsta jätteseriousbusinessgrejen (i alla fall om man har det med andra än den man ska föreställa ha närheten med, däremot är sex inte värsta seriousbusinessgrejen om det är one night stands, uppenbarligen). För att inte tala om att han undviker det där med att hur mycket av en stabil identitetskärna man än har så kan man inte undvika att identiteten skapas i samspel med andra, relativt andra. Att tala om att man med ne viss människa kan skala av lager efter lager tills ens sanna jag kommer fram är ganska, ähum, simpelt.

Intressant. Andra bloggar om: dan josefsson, tanja suhinina, närhet, tanja suhinina vill inte vara i närheten av dan josefsson

*Mattias S kallar det "jubelidiot" och det funkar bra för mig.

Jag i 'Sexuellt'

Eftersom jag är trög glömde jag att jag är med i det avsnittet av ZTV:s Sexuellt som sändes i måndags. Som tur är har Jon Jordås påmint mig. Eftersom jag är i identitetssvacka vågar jag inte se inslaget, men som tur är har Jon även sagt att en säker källa har sagt att jag gjort bra ifrån mig.

Hur som helst, kolla det här avsnittet. Mina inslag är korsklippta med Dan Josefssons som börjar någon kvart in i programmet.

I beskrivningen är jag "Tanja som tycker att man utan problem kan ha one night stands medan man är i ett förhållande". Morr. Grejen var såhär, va. Jag skulle finnas där som svar-på-tal till Josefsson (han har skrivit en bok där han och en psykolog förklarar romantiska vuxenrelationer utifrån anknytningsteorin och verkar tyvärr ha åsikter om att man inte kan uppnå sann anknytning utan att vara monogam). Bli intervjuad på ett kafé. Utsättas för tagning av klippbilder på mig som gör vardagsssaker. Bli nedklippt till två minuter totalt. You know.

Och med superkort marginal kom det in önskemål på att Fredrik Stangel skulle vara med på klippbilderna för att det skulle ju visa min vardag och Stangel är ju superrelevant. Det var precis i samma veva som jag tog bort "in relationship"-grejen från Facebook och jag var verkligen inte på humör för såna där påhitt. Dels för att jag alltid försökt hålla honom borta från mig-i-media, dels för att jag är anti tanken på att just Stangel ska behöva representera mitt relationsliv precis jämt. Dessutom skulle Stangel jobba den dagen. Så jag sa att nej, men eftersom de nu ville ha mig som fleramorös så skulle det väl passa jättebra med nån annan (ev. viktig) person i mitt vardagsliv som skulle kunna vara med på klippbilder.

Allt det där talade jag om med snubben som jag faktiskt skulle möta och bli intervjuad av, men allti skulle sedan gå till producenten och sedan tillbaka till mig genom snubben. Med minimala tidsmarginaler. Snubben verkade hur som helst vara okej med att det inte är just min sambo som skulle synas med i några sekunder. Jag tänkte fort och lyckade fixa en sympatisk kille för vardagslivsillustrationer, jag hade till och med träffat honom förut. En gång. ZTV-snubben verkade helt lugn när jag något blygt och undvikande svarade att jag helst inte ville sätta etikett på relationen än för att den var typ ny.

Men morgonen som inslaget skulle filmas ringde producenten mig och sade att det fick vara Stangel eller ingen. Förklaringen löd ungefär "jag har nog missuppfattat dig för jag trodde det var Fredrik du hade det där bandet med, men om det inte är så så blir det nog förvirrande för publiken om det inte är han, för det blir ju ett kort inslag och det skulle bli förvirrande om han i klippbilderna inte var Fredrik utan... vem det nu var som du hade vadå för relation till?".

Jag tror man överskattar publiken rejält om man tror att de på klippbilderna skulle kunna identifiera om mannen som håller mig sällskap är någon jag har det där bandet till eller inte.

Så jag är extra sur på beskrivningen av mig som "Tanja som tycker att man utan problem kan ha one night stands medan man är i ett förhållande" just här, för det har verkligen varit upp och sagts att det inte är så enkelt som jag, Fredrik och sidorätter. Fast programmet har engångsligg som tema, så på det sättet är det inte helt dumt. Men vafan, vadå "utan problem". It's always complicated.

Nåja. Se programmet. Jag ska kanske också göra det nån gång snart. Förutom den ovanbeskrivna röran visade de mer förståelse än jag fått i de flesta andra sammanhang jag pratat icke-monogami och ställde frågor som inte fick mig vilja spilla mitt kaffe över dem, ens det allra minsta.

Intressant. Andra bloggar om: monogami, monoamori, polyamori, ztv, sexuellt, one night stands, flersamhet, det där bandet, klippbilder, ztv-producenten sabbade min första dejt

Sexdagarna på SU - kom och lek med mig!

För några veckor sedan tillfrågades jag om att hålla i nåt roligt under Sexdagarna på SU. Först blev jag smickrad oc tackade ja. Sedan började jag fundera på vad jag skulle göra. Jag utlovade snabbt nåt om icke-monogami, och sedan tänkte jag på det väldigt luddigt fram tills när jag kom tillbaka från Finland och fick ett mail om "kort text till programbladet, tack". Så i förrigår, i panik och på en sån där liten söt enkilosdator med omöjligt tangentbord skrev jag:

Hej! Skriv att jag heter Tanja Suhinina och ska implementera
icke-monogami på kända fall från populärkulturen, histo0rien och
frågespalter för att belysa att icke-monogami inte alls behöver vara
komplicerat och ogenomförbart, och att monogami är rätt jäkligt
överkomoplicerat iblnd. Utlova publikkontakt och hhumor.
Kram!
Tanja

Som tur är kunde den ansvariga skriva copytext bättre än jag.

Tor 23/10, 14.00–14.45
Poly i praktiken
Tanja Suhinina, författare, psykologistudent och bloggare, undersöker tvåsamhetsnormens beskaffenhet genom populärkulturella exempel. Hon tar död på myten om att icke-monogama förhållanden per definition är krångliga och visar hur kulturens stora kärleksdramer hade kunnat få ett lyckligare, flersamt slut. Ett publiksamtal med fokus på de roliga men skarpa analyser som är Tanjas adelsmärke.

-Sexdagarnas hemsida, kolla för mer info!

Så, ja. KOM GÄRNA! Jag vill ha aktiv publik som hjälper mig att under trekvart underhålla en publik genom att.. eh, jag har inte bestämt så noga än. Men typ det som står. Jag vill gärna fokusera på just krångligheten som icke-monogami ofta anklagas för att eventuellt kunna leda till.

Om det här inte lockar er, så vet jag inte vad som lockar...

Jag känner mig alltid lite (okej, mycket) otacksam när jag blir erbjuden tid i rampljuset och känner att jag inte riktigt är säker på att jag vill ha det. Eller hur jag ska göra nåt vettigt av det. Det beror väl helt enkelt så att jag i alla fall med fallet med icke-monogami inte riktigt upplever att jag vill missionera för någonting. Om någon frågar hur jag ser på saken eller så, an jag förklara. Om jag ser nåt normativt jag ogillar kan jag kommentera. I övrigt vill jag mest propagera för att folk ska prata med varann och kommunicera och komma fram till vad just de vill ha av just den där relationen, och jag behöver inte trekvart för att gå fram och ryta "PRATA MED VARANDRA!!!!!".

Jag känner mig verkligen inte som någon auktoritet eller relationsexpert. Jag tycker inte att det skulle finnas någon poäng med att använda mina trekvart på SU:s sexdagar på att berätta hur jag kom fram till hur jag vill ha det, för det, tycker jag, inte är så fasligt intressant och värt att lyssna på om man inte tycker att jag är en speciellt intressant person. De som tycker att just min resa är intressant kan fråga mig eller så kan jag blogga om det. Och jag kan väl ge relationsrådgivning på kompisnivå, men att föreläsa... neeeej.

Någonting jag däremot tycker jag vara bra att göra offentligt och föreläsande i icke-monogamisammanhang, och någonting jag själv skulle känna mig bekväm med är att ta upp normer och ramar. Peka ut. Visa att det finns andra sätt att tänka på. Sätta ord på saker. Jag är stark anhängare av att ens begreppsapparat begränsar hur man tänker och att det därför är viktigt att visa att det finns andra ord att använda än de vanliga, andra sätt att formulera det man vill ha sagt. Att det finns fler fack att placera ens tankar i. Jag tror att det kan ha en förlösande effekt att höra någon uttala en tanke som man själv tänkt men inte kunnat formulera. Det tycker jag är viktigt. Det tycker jag är bra. Det är anledningen till varför ja ställer upp i radio- och TV-inslag och svarar på ofta ganska ogenomtänkta frågor.

Jag börjar märka att jag svamlar (feber, feber) och kanske var den här delen av inlägget inte helt nödvändig. Det jag vill säga är att jag är noll bekväm med att leka auktoritet, jag är noll bekväm med att säga till folk hur de borde göra, jag är bekväm med att föreställa en förebild . Däremot ett exempel på hur man kan göra om man vill, och att man faktiskt kan göra så, eller på andra sätt som inte är som vanligt.

Det är intressant att läsa mitt svammel! Andra bloggar om: sexdagarna. sexdagarna på su, sexdagarna på stockholms universitet, tanja suhinina, polyamori, poly, monoamori, mono, relationer, normer,

Jag i Verkligheten

Jusstja, det borde jag kanske ha nämnt. Jag var med i Verkligheten i P3 helt nyss. Har inte hört programmet själv än, så jag vet inte riktigt hur de klippte ihop de 40 minuterna vi egentligen pratade, men kompisar har hört och påstår att jag inte gjort bort mig mer än nödvändigt. Och att de tog med min första association till ordet "sex". Som naturligtvis var "...JATACK". Vad mer kan man säga?

Återkommer sannolikt med fler åsikter när jag hört programmet, för jag har aningar om att det har blivit mycket "Tanja har seeeeex med mer person" när jag i alla fall upplevde det som att jag själv hellre pratade om att liksom tycka om folk och känslor och vänskap och så. Den slutsatsen drar jag iofs mest av att de beskriver mig som "Poly-tjejen som inte nöjer sig med bara en sexpartner", det är mycket möjligt att programmet i sig är mer nyanserad. Redaktionen verkade vettiga, om än oinsatta. 

Nu ska jag försvinna i någon vecka till. Hörs!

Wingårdh GET!

Gert Wingårdh har självdistans och så kallad social kompetens; det är en del av ingredienserna i hans framgångssaga. Han sticker förtjust fram en kopia på en ­seriestrip ur tidskriften Kritik. En kvinna beskriver lyriskt ett besök på utställningen, med ord som ”Wingårdhs sinnliga material­palett är utlagd för våra hungriga fingertoppar att smeka”. ”Och budskapet?”, undrar hennes seriösa kollega, varpå kvinnan blir svarslös.
–Den är jätterolig. Klockren!, säger Gert Wingårdh som inte är intresserad av någon teoretisk inramning till sin arkitektur eller har några ambitioner att förändra världen.

- Svd, 14 maj

Nu var det inte jag utan Pär Eliaeson, grundaren av KRITIK, som skrev manuset till serien. Men jag tar likförbannat åt mig, för det var jag som tecknade.

Förresten har tidskriftens andra nummer kommit ut. I den finns inte mindre än tre texter om Alain de Bottons Lyckans arkitektur varav en är min. Här kan ni läsa Mikael Askergrens recension. Min text kan ni läsa i tidskriften för jag har ingen hemsida.

Var jag skriver när jag inte bloggar här (ge mig jobb)

Jag kom att tänka på att om jag läste en blogga v någon som även skrev på andra håll skulle jag uppskatta tips på var man hittade de texterna och vad frilansaren gjorde i övrigt. Så nu ska jag skriva om sådant. Jag är ärligt talat kass på att mingla mig till skribentjobb, men igår var jag på inte mindre än två relevanta events samtidigt.

Petra Östergren hade release för pocketupplagan av sin bok Porr, horor och feminister. Jag kände naturligtvis att det var min förbannade plikt att gå. Jag är ju Phonephucker och den boken var hett stoff när jag debatterade kommersiellt sex som mest och Petra Ö är bra. Dessutom är min bästa vän ihop med Petra Ös lillsyrra som också är en gammal högstadievän till mig, så det passade utmärkt på alla sätt. Det var också riktigt trevligt, träffade folk jag inte sett sedan jag hade release, ungefär, träffade folk jag bara känt till på internet, log och hinkade tranbärsjuice. Fick veta lite detaljer om "riktiga versionen" av föreställningen jag skrev text till häromåret. Paneldebatten missade jag en stor del av, tyvärr, för jag var tvungen att gå efter ett tag. Inti Chavez Perez ville visst få tag i mig efteråt, visade det sig, synd att vi inte hann prata.

Det jag behövde dra till var hur som helst flms fest som naturligtvis var helt annorlunda och alla såg ut som en modeblogg. Inte lika mycket folk jag råkade känna där, men jag råkade läsa en kurs med en tjej som jobbar på flm för ett par månader sedan, så det där att Sverige består av fem människor varav tre bor i Stockholm stämmer fortfarande. Hur som helst fick jag av en medföljande kompis veta att de lägger upp sina texter online. Här är min. De kontaktade mig först med förfrågan att skriva om amatörporr, men jag har nllkoll på det och noll intresse av att ta reda på mer, ärligt talat. Så jag skrev om ryskt tecknat. Alexandra Dahlström nämnde en sovjetisk TV-serie jag visade för min pojkvän för bara några månader sedan. Intressant, det där med sammanträffanden. Här är hur som helst första avsnittet av serien jag skriver om. Ha kul.
Och ja, hade jag varit bättr epå att läsa mina egna texter hade jag inte låtit någon trycka antropomorfisk när jag menar antropomorf.



Jag skriver förresten för tidskriften Kritik också. Där skriver jag inte i egenskap av Ung Kaxig Tjej som skriver om SEX, och det är jag jävligt glad för. Och så får jag teckna serie, och det gör mig till Professionell Serietecknare™. Kritiks texter finns inte gratis på internet, men läs gärna om ni får tillfälle. Jag borde göra portfolio/CV och söka jobb aktivt. Men hittills har det funkat så bra med att jobben hittar mig att jag ärligt talat inte vågar bryta trenden.

I övrigt var jag imorse med i något morgonprogram i SR Jönköping angående att nummerupplyssningsnumret 118 800 skulle hotta upp sina telefonister. Helt ärligt var jag nog kass. På veckodagsnätterna ska man sova, inte komma hem från flm-fester.

Inte särskilt intressant. Andra bloggar om: ung kaxig tjej, mediehoreri, flm, petra ö, sr jönköping, kritik, tidskriften kritik, nu pogodi

Tomas Antila känner mig på riktigt!

Bilden är tecknad av Tomas Antila och föreställer Lisa Medin (som känner Elin Jonson!) , Tomas Antila och mig.

Tomas säger:
Hej Tanja! Jag pratade om dig idag. OMGZ CP!!!
Tanja and the Phonephuckers säger:
OMG=?
Tomas säger:
veckans uppgift var att ta en aktuell text och se den ur ett queer-perspektiv. Och efter seminariet när jag pratade med en klasskarmat visade det sig att hon valt phonephucker.)
Tanja and the Phonephuckers säger:
SRSLY??!?!?!?!??!?!?!??!
Tanja and the Phonephuckers säger:
Fan va baaaaallt!
Tanja and the Phonephuckers säger:
*^_^*
Tomas säger:
även jag började känna av det jobbiga med att du är kändis:) Jag höll masken och lät henne säga vad hon tyckte om boken innan jag avslöjade att jag kände dig. Men senare kom jag på hur dumt det lät. Typ: ah hon är kändis, jag KÄNNER henne som om jag typ stått efter dig i kön på ica.
Tanja and the Phonephuckers säger:
Hahahahha ^_^
Tanja and the Phonephuckers säger:
JAG HAR RITAT EN SJÄLVBIOGRAFISK SERIE OM HENNE!!!1!
Tomas säger:
ja, eller typ hon har gett mig mat!
Tanja and the Phonephuckers säger:
^___^
Tomas säger:
vad man än säger låter det så dumt.
Tanja and the Phonephuckers säger:
Jag kan skriva en lapp. "Härmed intygar Tanja Suhinina (Phonephucker) att Tomas Antila känner mig på riktigt"

Mear Phonephucker

För er som inte läser Expressen, här är webbversionen av söndagsgrejen med de snygga fotona. Någon som har läst artikeln och hade åsikter är en kvinna som kallar sig Michelle Mybell (borde det inte vara MaBelle?) och det var länge sedan jag blivit utsatt för en människa i hennes viktkategori av FAIL. Hon tror verkligen att hon får mothugg för att hon provocerar på ett roligt och kaxigt sätt. Hon tror det på allvar. Hon tror även på allvar att hon inte dömer ut telesexsäljare när hon skriver att hon tycker att det är patetiskt att dra sig i kinden och tillfredställa män med sin röst. Här är en länk. Fucking njut.

Jag upptäckte det där inlägget av en slump och tänkte att det kunde vara bra att googla lite så att jag fick se det som skrivs om mig, men inte syns på knuff. Fast än så länge har jag bara hittat Göteborgs stadsbiblioteks hösplanering i cacheform, med mig kvar.

Hur som helst, det vore riktigt trevligt om fiolk kunde säga till när de hittar en recension eller så nånstans. Jag visste när och var intervjuer skulle publiceras, men recensioner eller krönikor är en helt annan sak. Hade inte jornalisten mailat, hade jag inte fått se det här. Och det vore ju inte så bra.

PS. Apropå "är telefonhoreri prostitution" och så. På omslaget till senaste numret av Cosmo: "Bli ett SEXPROFFS!"
Alltså, jag har bläddrat i tidningen och de menar inte det "sexproffs" egentligen borde tolkas som.

PhiB 2 - the end of this omgång av fame

Utifall ni lyckats missa bilderna från Expressen hallå, trots att jag har narcissat dem överallt, här är min favorit, som även användes i artikeln. Fler finns här.

(Thomas Engström, Expressen )

En helt vanlig skoldag förra veckan. Jag köper amelia på väg till skolan, river upp plasten, drar ut tidningen, slänger plasten och succémascaran i väskan och öppnar tidningen på innehållsförteckningssidan. Vad möts jag av? Jo:

(Theresia Köhlin)

Sedan tog det mig en timme att komma vidare - jag brast ut i LOL varje gång jag tänkte på den här bilden. Såhär ser den stora versionen ut. På mig har jag världens coolaste linne jag köpte i Borlänge i somras för hela fem kronor. Accesoirerna diskhandskar och diskborste matchar linnet. Jag har på mig turkosa glasögon istället för mina blå för att inte övermatcha. Till det hela hade jag jeansshorts, men de syns tyvärr inte.

Det bästa med amelia-bilderna är att de är shoppade som in i helvete. Köket ser renare ut. Födelsemärket jag har vid vänstra mungipan (under, kolla på diskbortsbilden) är borta på porträttbilden. Alltså, jag har inget emot retusch, jag tyckte bara det var roligt att de cleanade upp kökskaklet.
Min favorit fan girl angle. Jag ser bedårande ut 4 real.

(Sara MacKey?)

Här är jag i tidningen Vi. Jag skulle ha mig vid KTH den dagen, så fotografen och jag bestämde oss för att träffas där. Sedan tog vi en miljard bilder. Det här är mitt ansiksuttryck för "satansatansatan hoppas ingen jag känner går förbi nu det vore pinsamt liksom här står jag och blir fotad med värsta kameran och så ska jag visst se naturlig ut".
På mig har jag min nuvarande favoritkavaj (har den även på Metrobilderna som är tagna en vecka senare, men på ungefär samma locations), pojkvännens T-shirt och gud vet vad nedtill.

Jag måste förresten berätta en grej från telefonintervjun till Vi. Första frågan journalisten var "I din presentation står det att du föddes i Leningrad 1984. Hur kommer det sig?".
Klart den mest minnesvärda frågan från hela Phonephucker-mediashebanget.

Och nu... BOKMÄZZAN!

(från Li Östbergs blogg)

Det här är jag och Elin. För en gångs skull posear jag mer. Och så ser jag bra ut. Jag har misslyckats med det på de flesta bilderna från releasen, och då är jag ändå inte en sån människa som tycker att bilder på mig är per automatik hemska.



De där två däruppe är tagna av Elin. Tror jag. De är i alla fall från hennes Facebook. Den första föreställer mig och förläggaren. Den andra föreställer mig, jag tror jag skriver kort. Den första bilden är tacksam att sätta in pratbubblor med rolig text i. Det gillar jag.
På mig har jag samma tröj-halsband-glasögon-kombo som jag skulle haft i Rapport om inslaget hade sänts. Halsbandet matchar glasögonen perfekt, vilket inte kan beskrivas på annat sätt än WIN. När jag gick ut för att ta ut pengar, till exempel, hade jag på mig min rutiga kavaj. Som ni ser på bilden med Elin.
Det där i bakgrunden är vår monter. Imorgon ska jag till releasen för Lukas Göthmans Run Naked (Hydra Förlag, whoaduh). Om någon har kamera kan jag modeblogga därifrån.

Bokmässan

Vid lunchtid på lördag, enda dagen jag var på mässan, bestämde jag mig för att jag var dötrött på att signera och le och ville istället shoppa loss. Jag gick ut, ställde mig i bankomatkön som var längre än en genomsnittlig telefontorskkuk, bestämde mig för att man bara lever en gång och tog ut två femhundralappar. Direkt efter ringde förläggaren och sa att jag skulle tillbaka till montern NU. Jag rusade dit och när jag kom fram satt förläggaren där ensam och upplyste mig om att jag just missat att signera Alex Schulmans exemplar. Jag morrade åt att jag just fått armbåga mig genom hela mässan för att jag trodde det var nåt viktigt, och armbågade mig tillbaka till entrén för att kunna utforska från start. Gick runt. Letade. Hittade ingenting intressant.

Ingenting.

Jag är inte helt fanatisk i att äga böcker. Visst är det skönt att ha några hyllmeter hemma (jaja, skratta ni som varit hemma hos mig och sambon...), men finns en bok på biblioteket lånar jag den gärna, och sedan kanske köper om jag tror att jag kommer vilja ha den lättillgänglig. Poesi är bra att ha hemma, likaså några lättlästa böcker för att kunna spontanta dem med sig på länga SL-resor. Böcker på ryska är svåra att få tag på i Sverige, så dem köper jag i stora lass när jag får tillfälle, och eftersom ögonporr ska vara tillgänglig när lusten faller i ska man inte tvingas gå till biblioteket varje gång man vill titta på Stenberg-affischer. Men modern skönlitteratur utgiven i Sverige på svenska, vilket var vad de flesta tycktes sälja, går det utmärkt att låna. Får jag verkligen för mig att köpa en bok kan jag köpa den till fullpris, ingen anledning att skaffa den i Göteborg.

Så jag hittade ingenting och var sur. Mässan stängde klockan arton. Vid femtiden funderade jag på att SMSa Aron och fråga om han fortfarande ville fika med mig, fast jag har varit på bokmässan utan att ha köpt en enda bok. Sedan gick jag på toa (de hade förresten pissoirer på tjejtoaletten) och på vägen tillbaka hittade jag en monter med böcker om design, resor och arkitektur. Shoppade för 600, totally halva priset mot det vanliga. Blev glad. bestämde mig för att cruisa antikvariat en gång till, utifall att.

Just antikvariat tänkte jag skulle vara tacksamma att kolla in och det var dem jag blev mest besviken på. Det är en sak att internethandla skönlitteratur från antikvariat, men ska jag köpa runkmaterial vill jag kunna bläddra i det först och se vad boken egentligen innehåller. Vid första genomgången av antikvariatmontrarna hittade jag dock varken bra porr eller mässpriser som kunde få mig att satsa på mindre bra porr. Och så plötsligt, vid mitt andra försök..... Åh! De kostade 645 tillsammans. Klockan var 17:30. Elin skulle ut och röka. Det passade mig bra, jag fick sällskap i bankomatkön. En kvart senare var jag en lycklig konsument.


De är från 1983 och handlar om hur man ska tänka när man attackrenoverar bostäder. De är superpedagogiska med tydliga illustrationer och, i fall med den första boken, fåglar med pratbubblor. Som

Jag vet inte ens om det hjälper att känna mig för att förstå hur glad jag är.

För övrigt fick jag en affisch på Harry Martinsson från Harry Martinsson-sällskapet. Helt gratis. Den glömde jag hos Elin. Och så träffade jag Li Östberg. Och så såg jag och Elin Victor från Sex med Victor åka spårvagn.

tema:bibliotek

mässan
Imorgon åker jag till bok- & biblioteksmässan. Ska vara där under helgen, kanske fredag också. Kom förbi, träffa mig och Elin, stamma lite nervöst och uppskatta våra skills i att vara heta!

täby
Min pojkvän väckte mig idag med att recitera följande insändare i dagens DN

Biblioteket i Täby var ett av sommarens stora internskämt - det var i Täby kommun som bibliotek inte fick låna ut film av konkurrensskäl. Lokala videouthyrare var lika WTF som jag.
Så jag mailade och frågade vad dealen med nya böcker var. Det visade sig vara någonting mycket mindre dramatiskt och internskämtvärdigt - heeelt vanlig ekonomi. §54 punkt 6.
Och det är ju naturligtvis när man inte köper in nytt som det är rimligast att inte öppna den helt nyinköpta och fina filmavdelningen...

/asplund
Alltså. Venne. Jag är nor fel kvinna för uppdraget med tanke på min tidstypiskhetsfilofobi, att stora glasytor får mig att fnissa och att jag på allvar stör mig på att allt ser ut som ett jävla bibliotek. Det sistnämnda beror nog på att jag bor nära Södertörns högskolans bibliotek. Jag har liksom sett det byggas från grund. Jag ser det rätt ofta. Jag har nog överdoserat bibliotek med betong och mycket glas, men även någonting organiskt över sig.
Det enda jag kan säga att jag inte fattar Blanket och att det är trevligt att de löst det jag störde mig på med Cut, att man inte kunde ta sig från ena sidan negativa tårtbiten till andra på ett bekvämt sätt. Nu behöver man inte det.

Intressant? Andra bloggar om: bibliotek, bokmässan, bok- och biblioteksmässan, /asplund, asplund, stockholms stadsbibliotek, blanket, cut, täby,

Känn ingen sorg för mig Göteborgs stadsbibliotek

I somras, efter att min debuttantpresentation hade kommit ut, blev jag kontaktad av Göteborgs stadsbibliotek. De ville ha författarbesök. Jag blev glad. Liksom, författarbesök. På ett bibliotek. Med böcker i. Inget jävla "oohkollaungsextjej" utan författarbesök. Jag bokade datum såfort schemat för höstterminen hade kommit - jag ville ju inte missa någonting obligatoriskt - skrev 11/10 in i kalendern och såg fram emot.

Förra tisdagen (18/9) ringde min mobil. Det var Nissinna Nilsson (som egentligen heter någonting annat) från biblioteket. ag trodde att jag skulle få höra lite konkreta detaljer kring besöket, men fick istället veta att det blev inställt. Sedan följde ett ganska långt samtal, kanske tio minuter-en kvart. (Hade det här varit Phonephucker hade jag nu refererat till Solaris angående att jag borde lärt mig att uppskatta telefontidssträckor) Vad vi kom fram till kan sammanfattas ganska kort, men det tog lång tid att framföra. Inte minst för att Nissinna hade svårt, riktigt svårt, att förklara för vad min bok var.

Hon förklarade avbokningen ungefär såhär:

Alltså jag fick din bok och den var riktigt bra, jag tyckte om den, men den var tyvärr liksom för... Ja, för... För positiv, kanske?
Ja, jo, du beskriver de dåliga sidorna också, mebn det blir ändå för...
Om du skulle komma hit, skulle vi behöva ha någon från den andra sidan också. Den andra sidan är någon som är emot sexbranschen, alltså.
Din bok är för...
Om vi skulle kalla in någon från "den andra sidan" om det var ett annat jobb du beskrev i positiva ordalag? Jaqg vet inte, vi har inte varit i sådan situation med andra författare. Vi har haft hon med Sexpuckona anfaller här.
Alltså, det här blir ju nästan som reklam för branschen.
Ja, jag förstår hur du känner också, såklart.
Du blir nästan "den lyckliga horan", om du förstår...
Vi är ett bibliotek, vi har liksom en bildande funktion och det här skulle ju bli som reklam. Det är för positivt.
Om vi hade kallat in någon motdebattör om boken hade varit negativ till sexbranschen? Nej.
Vad vi hade väntat oss så att vi bokade in dig till att börja med? Alltså, att boken inte skulle bli så positiv.
Jo, tänkte väl att du inte ville ha någon debatt, det skulle sätta dig i en defensiv sits, liksom.

So far so fine. Det är hennes jobb att bestämma vilka som ska komma och författarbesöka, inte mitt, och framförhållningen var god. Men när vi kommit överens om att det inte skulle bli något besök alls eftersom besöket skulle innebära debatt (boken handlar om mina upplevelser, trots allt, och ingen som inte känner mig väl ska komma och ifrågasätta mina upplevelser) sade Nissinna någonting som gjorde mig upprörd.

Nissinna kvittrade nämligen någonting om att det var synd, egentligen, för boken var välskriven och det kändes nästan som slöseri för en så smart och rolig tjej som jag att jobba med telesex.

Hade jag varit kvick hade jag comebackat att det var slöseri med en tjej med så fin röst att jobba som bibliotekarie. Men jag var inte kvick. Jag var irriterad. Det är en sak att i egenskap av någon som företräder ett bibliotek ställa in ett besök på grund av att bibliotekets och bokens värderingar inte går ihop, men Nissinna får gärna bespara mig sina personliga åsikter om mitt före detta jobb. Om att det inte var ett bra jobb för en smart tjej och så. Det tyder, om inte annat, på dålig läsförståelse av boken - jag tycker det framkommer alldeles solklart att intelligens och humor är mycket relevanta egenskaper för yrket. Dessutom verkade hon anse att jag borde ta det där som en komplimang och sade att jag får kanske en ny chans om jag skriver en till bok.

Biblioteksgöteborskan verkar inte vara den enda som förväntade sig saftigare misärporr av Phonephucker, tecken på sådant tänk har funnits i en del recensioner och jag ömsom stör mig på att människor vill se mer elände i mitt liv, ömsom roar mig med att göra dem ännu mer besvikna. Jag tyckte om mitt jobb, whatcha gonna do about it? Jag har inte märkt några förändringar i mitt sexliv som beror på att jag snackade pr0n med män jag inte känner. Jag tyckte om mina kunder, fast vissa mindre än andra. De kunderna jag tyckte mindre om var sådana som var jobbiga kunder. Igår Facebook-converserade jag med två kolleger och det var nästan så jag saknade jobbet. Bokens syfte var att skildra mina erfarenheter och är de för positiva för någon... well, jag är i alla fall glad att jag hade övervägande positiva erfarenheter.

Det hela får mig att tänka på ett par radiointervjuer. De är relevanta till förväntningarna folk ibland har, och dessutom har jag inte länkat till dem förr. Jag har inte hört inslagen själv, basånivet, blir fortfarande rätt jobbig av att höra mig själv prata svenska. Jag berättar ur minnet.

SR Metropol
(länk här, i mitten av klippet, ~kl 8:45)
Tänk er att ni klockan kvart i nio efter er releasefest väcks av direktsänt radio som i telefon vill höra svar på frågor som "vem utnyttjar vem". På min "öh, vadå uttnyttjar?" får jag förklaringen "alltså, du får ju pengar, men kunderna får sin fantasi tillfredställd".
Öh. Ja?

Kvällspasset i P3 idag
(klicka här, jag ska visst vara i början av andra delen, klockan var ~ 20:15, om det hjälper)
Det var tydligen torsktema. Jag lyssnade inte, jag firade pojkvännens födelsedag. Men jag fick ett par fantastiska frågor. Dels om jag känt mig såld. Dels om det där med att man måste låta trovärdig för att kunder ska gilla det, hur låter man trovärdig?
Tja, typ, skådespelar?

Det är inte så att jag bara får sådana frågor av P3, men de syns tydligast i livesändningar. När tidningar ställer liknande frågor och jag stirrar oförstående och undrar vad sjutton de menar med "såld" i det här sammanhanget brukar det istället bli så att frågan formuleras om eller inte tas upp alls i den färdiga intervjun. I radio får jag stirra oförstående utan att det kan bli bortklippt. It's live's gift, it's live's curse.

Intressant? Andra bloggar om: phonephucker, tanja suhinina, författarbesök, göteborgs stadsbibliotek, kreativa pseudonymer, intervju, radio, p3, fördomar, telefonsex, positivitet, torskar, sexköpare, sexsäljare