tisdag, december 22, 2009

Smått och länkfyllt om sex och feminism

Senaste Ottar har psyktema. Man får läsa bland annat om att psykvården och psykutbildningarna inte gärna tar i sex med tång. Alla som sett mig yla "de e inget sex på psyyyyket!!!" fattar att jag tycker att det är bra att Ottar skriver om det här.


Jag tycker att det är roligt att Pär Ströms senaste blogginlägg ser ut såhär. Inlägg ett: länk till hans Newsmillartikel om att det är evolutionärt att flickor och pojkar gillar olika leksaker och förresten är det väl så att man kan köpa vilka leksaker man vill. Inlägg två: Pär Ström har kommit på att man kan jämföra tjejgym med Sydafrika och utlyser bildtävling på temat.
For the record tycker jag absolut att man kan ifrågasätta tjänster och varor som bara en viss grupp får köpa, men man ska väl sjutton också fundera på det här med uttalade och outtalade men ändå kraftfulla gränser.

Mariah Larsson har skrivit ett svarsinlägg på mina porrinlägg (1, 2). Jag ska omgorka skriva mer om porr, kanske mindre luddigt till och med, för jag tycker det finns saker jag vill prata mer om. Det där med medium, t ex.

Jag skulle gärna vilja skriva nåt om Fi:s kampanj Feminister har bättre SEX (diskuteras ymnigt av Elin här och här och här och Gustav här och här). Elin och Gustav har massor av poänger, men jag tycker de håller lite väl hårt på "man kan inte vara ett bra ligg, däremot kan man ha bra sex". Nej, klart att medvetenhet om klitoris existens inte berättigar till medalj, men för mig känns sån sexsyn lite... Det är relaterat till det jag skriver om här, att sex behandlas som väsentligt annorlunda från andra aktiviteter. Visst är kompatibilitet och att man tänder på varandra centralt, men varför ska alla ha medalj och bulle om alla inte är lika intresserade? Alla tycker inte att sex är superviktigt. Alla orkar inte lägga ner tid. Alla har inte lika lätt för att vara lyhörda. Oavsett hur mycket gnistor det slår mellan mig och en person föredrar jag att hen har de egenskaperna jag tycker gör en bra sexpartner än att hen saknar dem. Nära relationer handlar väl i minst lika stor utsträckning om kompatibilitet och känslor, men det är väl få som skulle säga att man inte kan vara bättre eller sämre på sådana?

Annars kan man roa sig med att läsa kommentarerna på Gudrun Schymans svarsinlägg. Bra läsning om man har försvarsflyttat in i en rosa bubbla där man kan vara orubbad i sin tro att ingen skulle väl argumentera mot en debattör genom att säga att hon är osexig, och dessutom onanerar. Schyman nämner i sitt svar att kampanjen är lite en reaktion mot uppfattningen att feminister inte har sex, man behöver inte bläddra långt i kommentarerna hos henne eller Elin för att sluta tvivla på att folk verkligen säger så när det snart är 2010.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

måndag, december 21, 2009

Årets julpysselinlägg

Vi har klätt vår plastgran nu, den står rätt snett, och jag kan väl göra en tradition av inlägg om kreativ julpyssel. Ähum.

2002 flyttade jag och mamma ut från hennes exman och startade ett helt nytt hushåll. När det skulle bli var det trist och tråkigt så vi skulle ha gran. Vi köpte en i plast för vi hade koll på vår julighetsnivå, och så hade vi inget pynt så vi skulle fixa. Vi köpte ett gäng kulor, varav tolv likadana silverkulor i plast som jag pimpade upp med vad jag nu kunde leta upp. Fota silvergrankulor med blixt och utan skillz är jättebra idé, men använd fantasin.

Några av kulorna har "jag har trashat ett par nätstayups"-tema.


Men de som får mig att gå "WTF?!?!?!?!? Jag är ett geni!!!!" varje år är de som syns där bakom och på nära håll ser ut såhär

Det är silverjulgranskulor med pålimmade påskkycklingar. De är väldigt Lille prinsen och bäst.

Bonus: longcat is looooong

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

fredag, december 18, 2009

I always feel like somebody's watching me

Porr, alltså. Det är underligt hur lite jag skrivit om det med tanke på hur närvarande ämnet har varit i mitt liv, just som ett ämne man diskuterar. Och lite symptomatiskt tänker jag kommentera diskussionen istället för rakt av komma med åsikt. Det här kommer bli rörigt, spekulerande och inte helt nydanande. Men bättre det här än att jag inte skriver om de här tankarna.

Medfött-schmedfött
Jag tror inte för ett ögonblick att vad man tänder på och hur man har sex är någonting raktigenom medfött och opåverkbart. En del är säkert medfött, men ens sexualitet påverkas även av miljön - av vilka man träffat och vad man gjort, klass och etnicitet, ljuva och traumatiska upplevelser, sanningar man hört, saker man sett, konsekvenser av egna och andras handlingar. Både sådant som hänt i tidiga barndomen och under ens aktiva vuxna sexliv, både sådan man minns och sådant som man inte har klara medvetna minnen av. (Henrik Grubbström skriver om trender i sex här)

Om man tycker så är det klart intressant att titta på porren. Oavsett vad man tycker bör man inte, som inte så få pro-porrtalare gör, hävda att man kan lära sig mycket av porr i samma anda som man förlöjligar dem som säger att porren kan verka skadligt.

Variation-schvariation
När man talar skadlig inlärning, eller porrinlärning över huvud taget, hamnar diskussionen lätt i genus- och heteronormterritoriet. Förenklat påpekar de som i diskussionen får ta mot-positionen att mainstreamporr förmedlar en snäv och genusklyschig (och kommersialiserad) bild av sex, de som i diskussionen är för porr hävdar att det finns mängder av olika sorts pornografi för alla smaker och det är många med avvikande sexualitet som har kunnat upptäcka sin läggning bättre med porrens hjälp. Jag vet att det finns porr utanför mainstreamfåran och att det med Internets hjälp har blivit mycket lättare att få tag på det, men jag tror också att det är precis som med annat material och Internet - man söker gärna efter det man redan känner till, och det som dominerar nedladdningarna är det som hade dominerat betalmarknaden (Rebecka Ahlberg skriver om samma fast musik). Därför tycker jag att det är rimligt att erkänna att det finns smalare porr, men att man ändå kan tala om mainstreamporr och utgå från att den utgör en betydande del av porren människor konsumerar, precis som med annan kultur.

Medium-schmedium
Även fast mycket i genus- och sexnormväg i mainstreamporren helt klart är värt att diskuteras tycker jag att man ofta glömmer en viktig faktor, som jag tror påverkar vanliga porrkonsumenter och om jag allt för sällan ser diskuteras - när man talar om porr menar man i princip uteslutande film och bilder. Och medierna i sig har egenskaper och begränsningar som påverkar sexet, påverkar vad porrkonsumenten runkar till, påverkar i slutändan porrkonsumentens sexualitet.

Synligt-schsynligt
Jag tror till exempel att man ofta söker svar på fel håll när man diskuterar val av ställningar och tekniker i porrfilm. Även om andra tolkningar än mediets begränsningar kan vara intressanta och relevanta, tycker jag att mediets begränsningar är en faktor man verkligen inte borde förbise. I min erfarenhet förbises den nästan jämt i samtal om varför porren (hädanefter är "porr" likvärdigt med mainstream-bild-hetroporr, om jag inte skriver annat) innehåller vad den innehåller. Det som är med är det som kan synas. Det påverkar vilka ställningar som är med, vilka praktiker som är med, hur "verklighetstroget" utövandet av praktikerna ser ut.

Ställningarna som framställs är nästan uteslutande ställningar där man kan se penetrationen klart och tydligt, vilket begränsar antalet variationer, och jag vågar påstå att ställningar som rekommenderas för att tjejen ska kännas trängre försvinner mer än andra. När man väl knullar är det mycket fokus på in och ut, inte så mycket in och vagga fram och tillbaka. Avsugningar gör sig bra i bild, det är tydligt och klart och man ser allt. Fittslickning är det svårare med. Fingra en tjej går, men inte enligt alla guiderna ni läst om hur man bäst stimulerar g-punkten, utan betydligt mer av the old in-out. För det syns vad man gör då.

Jag tror att även analsex är en aktivitet vars närvaro i porren har delvis synligheten att tacka. Vid anal penetration är själva penetrationen synligare än vid vaginal, det är mer on-off, inne eller ute. Vid vaginal penetration är gränsen för när man är inne inte lika självklar. Jag tror förresten att synlighet är även delförklaring till intimestetik som borttagning av könshår och blygdläppar.

Nu tror jag inte att man är fucked for life om ens uppfattning av hur sex går till kommer från porren, men jag tror det färgar ens sexliv rätt hårt. Förutom att porren faktiskt är en källa till kunskap och inlärning är porren till skillnad från andra källor - säg RFSU och kompisar - en integrerad del av ens sexliv. Idéerna på vad som ska göras och hur kommer inte ur ett vakuum, och har man porren som stor del av databanken klart att den kommer påverka. Jag tror att nybörjare på sex, liksom nybörjare på annat, är mer benägna att "göra rätt" än samma människor en del erfarenhet senare.

Voyeur-schvoyeur
En annan aspekt av att porr är visuellt eller audiovisuellt är att den bilden av sex man får av porren är att sex är någonting som ser ut och låter (sexigt). Doft, känsel och smak har en mycket liten roll som sinnen som är med i akten om man jämför med synen och hörseln. Sexet i porren per definition betraktas, syns, är voyeristisk/exhibitionistisk. Att sexet är skönt är inte det centrala - det viktiga är att det ser ut och låter sexigt.

Effekten av att det sipprar ut i vanliga människors sovrum när de ska ha sex med nån annan än sig själva är, tycker jag, mer intressant än att porrskådespelerskor envisas med att slänga upp knäna mot bröstet så fort de ska onanera. Eller, för all del, det lär ju också påverka hur man sexar i verkligheten. För jag tror att porrkonsumtion leder till, vad ska man säga, ökad medvetenhet om att man ser ut och väsnas. Inte bara hur man ser ut och låter sexig, alltså, utan att man tar hur man ser ut och låter i beaktning i större utsträckning.

Naturligtvis har folk sett ut och och låtit i sängen sedan tidernas begynnelse, men jag tycker nog att man kan se en del porrpåverkan i hur människor beskriver sina sexuella upplevelser. Och inte så sällan är det inte bara uppenbart att se sexig ut har varit viktigt, utan att det visuellt sexiga är inspirerat av pornografin. Herregud, bara ordet "porrig", liksom.

Man skulle kunna kommentera hur porren påverkar vad man uppfattar som sexugt utseende eller läten (vilket många har gjort), men det jag tycker är mest intressant är snarare det där med att man som porrkonsument förmodligen är mer medveten om hur man ser ut och låter. Eftersom det här är min blogg och jag får spekulera fritt tror jag att porrkonsumtion borde kunna påverka ens sexupplevelse till någonting man har utifrån-perspektiv på, vilket i sin tur kan sänka graden av närvaro. Det kan säkerligen vara upphetsande att samtidigt vara med om en sexupplevelse och observera den, men om tredjepersonperspektivet inte går att stänga av kan man bli en främling i sitt eget sex. (Om sexologi-Saga nämner närvaro här)

Avrunda-schmavrunda
Det här har varit en magsäckfull av mina tankar kring ett ämne, men det centrala jag ville få vara med är att pornografin som de flesta konsumerar är bild- eller videoporr och att det i sig påverkar innehållet. Innehållet i pornografin man konsumerar både påverkas av och påverkar ens sexualitet. Just i fallet visuell porr dels genom att bilden av sexet i den innehåller dels aktiviteter som är lätta att synliggöra, och dels genom att sex blir en bild- och ljudupplevelse. Om man inte har andra erfarenheter av en sexuell aktivitet än det man sett i porren kommer porrens bild stå för en betydande del av ens uppfattning.

Pust.

Nu börjar det bli intressant! Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

tisdag, december 15, 2009

Fuck yeah porr!

Jag har längelänge filat på ett inlägg om porr. Faktiskt flera, men just nu pratar jag om inlägget om porr som sexualundervisning. Min tes är att porr är kass sexualundervisning. Det kan tyckas självklart, men det finns folk som hävdar att porr är bra sexualundervisning, så jag motsäger faktiskt inte tomma intet, utan faktiska uttalade åsikter.

Hur som helst, jag tänkte inte gå in på vinkeln att "folk kan väl att skilja på fiktion och verklighet" och "man pratar minsann aldrig om att man lär sig orealistiska saker om andra filmgenrer, säg action". Vanligt argument folk som positionerar sig emot såna som är emot porr drar upp.

Det tänkte jag inte gå in på. Tills det slog mig att det där argumentet är väl sjutton inte ens sant? Folk lär sig en del felaktigheter från annan film än porr. Jag har för mig att jag många gånger hört att det är vanligt att människor tror att bilar sprängs när de kraschar och det verkar stämma (Snopes, Insultingly Stupid Movie Physics). Här har vi en filmmissuppfattning som kan vara farlig, men det finns givetvis många andra, som inte behöver visa sig fel under lika farliga omständigheter. Man lär till exempel aldrig riskera liv och hälsa för att man tror att någon kan höra en skrika i rymden. De släpper inte ut folk som tror sånt i rymden.

Vad som gäller att andra genrers realismbrist inte diskuteras vill jag minnas att en del i invändningar mot videovåld var att ungdomar som slogs trodde, efter att ha sett actionfilm, att man tål mycket mer stryk än man egentligen gör.

Så se, det är inte alls att man inte kritiserar annan film än porr för bristande verklighetstrohet. Och det är inte alls så att tittarna inte får felaktiga uppfattning av verkligheten av att se på film. Det handlar väl helt enkelt om hur ofta man konfronteras med motsvarande information om verkligheten - och ingen erfarenhet alls kan man ha av både bilkrock och analsex.

Så, nu har jag skrivit om det där jag inte skulle skriva om i det planerade av de några stycken porrinlägg jag tänkt på!

Och det har inte ens börjat vara intressant! Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Småplock - RPM går om gymnasieintellektuell, Pelle Billing blir upplyst.

Meningslöst inlägg, men jag måste bara länka till Roland Poirier Martinssons (RPM:s) kolumn som han inleder med "Jag dömer människor utan vidare eftertanke. Det är ingen egenskap jag uppskattar, men så är det." Det visar sig handla om språket - råkar man använda uttryck som RPM inte gillar får man finna sig i att inte bli tagen på allvar. Förutom att kolumnen i sig inte är någon större språkkonst lyckas männskan verkligen med att låta som en gymnasieintellektuell unge. Fantastiskt.

Pelle Billing vill starta en rörelse som heter Mansnätverket genom att ha startat en Facebookgrupp som heter Mansnätverket. I gruppens manifest finns det en punkt om att man ska sluta omsköra pojkar, och givetvis måste folk komma in i kommentarerna och påpeka att det är viktig tradition och kulturell markör för vissa grupper. Jag misstänker att Billing är medveten om det, och tycker att man inte ska omskära ändå. Det är vad jag tror. Någon kommenterar att han inte får pierca sin nyfödda dotter. Det är kanske mer Magnus Betnér som den här diskussionen behöver.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

måndag, december 14, 2009

Do I look like I sell [...]?

Jag reagerade på det här när jag läste, men orkade inte blogga. Sen tyckte jag det var för sent, men Anna Svensson tog upp det, så jag kommenterar. Det i fråga är Annika Marklunds krönika där hon upprörs för att ha blivit misstagen för att vara prostituerad under sitt USA-besök. Det jag läste förut var Annikas blogginlägg här och här, här är Annikas krönika och Anna kommenterar här.

Ja.

Det jag reagerade på när jag läste var att av allt att döma hade Annika och de många läsarna som håller med henne om att det var hemskt att hon blev misstagen för att vara prostituerad inte reflekterat över vad reaktionen sade om deras syn på prostituerade. Jag har läst det mesta av kommentarerna och det verkar som att de som tycker att det är hemskt att man kan gå på gatan och bli misstagen för en sexarbetare inte känner att de behöver motivera sin åsikt särskilt mycket.

Man skulle kunna reagera på mycket i den situationen. Till exempel verkar Annika upplevt läget som hotfullt. Hon hade kunnat skriva en krönika om varför hon tror hon gjorde det - det var ju mitt på ljusa dan det hände. Hade hon upplevt det som hotfullt om hon hade röd tröja på Siba och någon frågade vad den där brödrosten därborta kostade? Om inte, varför? Det hade man kunnat skriva om. Eller hur lagstiftningen kring prostitution påverkar sättet Annika blev kontaktad på. Om prostitution är mer eller mindre olaglig kan en prostituerad inte enkelt sätta upp en skylt med texten "will fuck for money". Då måste kontakt mellan klient och säljare skötas under oklara omständigheter och fel person kan råka bli tillfrågad. Det skulle man kunna skriva om.

Annika hade kunnat skriva om sin syn på prostitution. Förmodligen (min gissning) hade hon fördömt torskarna och systemet, men hävdat att hon inte dömer hororna. Och i så fall kanske åtminstone öppet reflektera över varför hon blev så provocerad av att någon trodde att hon var en sexsäljare.

Men nej. Istället skrivs det om att folk trodde att Annika sålde sex och det är fruktansvärt att någon tror det om en person. Och "man ska kunna klä sig hur som helst utan att bli..." dyker upp. Jag trodde att den diskussionen handlade om att man ska kunna klä sig hur man vill, utan att bli utsatt för övergrepp. Att man ska kunna klä sig utmanande utan att det leder till att omgivningen ser det som mer okej att behandla en mer integritetskränkande än någon med heltäckande klädsel.

Jag köper att mannen var otrevlig efter att Annika hade ignorerat honom. Jag köper att Annika blev illa berörd även av hans första fråga.

Det jag inte jag vill se en femintisk diskussion där det inte tycks finnas annan möjlig tolkning av fråga om priset på en sextjänst än trakasserier. Det är inte rimligt att jämställa fråga om en sexuell tjänst med våldtäkt, det är inte ens rimligt att jämställa frågan med att nån ropar "hora!" efter en tjej för här handlar det faktiskt om "hora" i direkt betydelse, inte överförd. (Om man nu ser ordet hora som synonymt med prostituerad, och ignorerar att ordet betyder och har betytt kvinna som har sex utanför äktenskapet, typ) Här är "hora" ett yrke, inte förolämpning.

Hur jag än försöker kan jag inte bortförklara horföraktet till tonen i många av kommentarerna. Ta det där med kläder. Annika klär sig till exempel i "söta klänningar (inte horigt), och andra coola kombinationer (inte heller horigt)", P hävdar att hen "har inte sett en enda bild där [Annika] sett prostituerad ut", någon annan undrar om han som frågade hade erfarenheter av ovanligt stylish sexarbetare. Bara det liksom - horor klär sig fult, inte i söta klänningar, inte i coola kombinationer. De välmenande har en uppfattning om hur horor ser ut, men anklagar mannen i bilen för just samma sak.

Det är fascinerande hur ytligt vissa kommentatorer tar på det här - av det de skrivit att döma verkar de tycka att den största förolämpningen i fallet är att mannen i bilen och vissa av kommentatorer tycker att Annika klär sig fult.

Alla de välmenande kommentatorerna gör mig mörkrädd - de är så övertygade om att de är goda och har rätt, och rätt att döma andra. Samtidigt som de gör allt i deras makt för att ta avstånd från sexsäljarna, distansera Annika från dem som faktiskt hade svarat på frågan om vad en avsugning kostar. Annika skriver "Jag har vant mig vid att vara människa. Så kom jag hit. Fick en stämpel i passet och förvandlades till ett stycke saftigt kött, en piece of ass." i sin krönika, och jag vet att hon menar objektifiering, men i ljuset av resten av diskussionen känns det på sin plats att någon skulle påminna henne att prostituerade också är människor.

Ha, jag kan spela ut "jag har sexarbetat"-kortet om det blir konstigt i kommenaterna! Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

torsdag, december 10, 2009

Hold that Tiger - choke him, poke him, kick him and soak him!

Tigerduck! Tigerduck!
Does whatever a tigerduck does!

Alltså, höstsäsongens bloggämnen som alla av nån för mig obegriplig anledning skriver är Anka och Tiger. Titta, roligt! Djur!

Hur som, jag har svårt att förstå alltings kollektiva intresse för Tiger Woods privatliv. Å andra verkar det som att bloggosfären bryr sig rätt lite om det, och bryr sig mer om att affären har lyft fram frågan om huruvida allting verkligen är monogamins fel och hur lätt det är att få ihop ansvarslöshet och intemonogami. Helena skriver bra, likaså Niklas, och Agnes, och Saga. Sedan kan man ju anmärka på att bedragna Elin jagade Tiger med en jävla golfklubba, det gör t ex the Genderrorist.

Jag försökte skriva ett inlägg om att Helena har helt rätt om att otrohet handlar om svika löfte man gått med på, och det har inte så värst mycket med monogami-är-dåligt att göra. Det blev så halvhjärtat att jag inte orkade avsluta och publicera ens för att visa er att jag lever.

Och så lade jag upp en gammal text om "it's complicated" på Facebook. Och Momo svarade
" Men varför komplicera saker? Jag har hellre öppna förhållanden till allt och inget än komplikationer i relationer. För enkelt för att definiera liksom.."
Okay, då postar jag väl det här då, för att länka till Helena och alla andra som kommenterar att det är ibland är lite väl förenklande att sätta likhetstecken mellan öppet och okomplicerat. Även om man säkert stundtals gör det onödigt svårt för sig genom att försöka få in relationen i någon av de få vanliga ramarna, och man slipper den delen om man frångår just de ramarna, blir relationerna i sig inte nödvändigtvis mindre komplicerade. Jag tror nu att Momo själv fattar att det inte är så enkelt som att öppenhet tar bort allt det invecklade, men det är faktiskt värt att skrivas ut. Både de frälsta och de skeptiska tycker jag verkar ibland sakna den insikten.

Bonus: Marina Tsvetajeva försöker sig på svartsjuka.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

onsdag, december 09, 2009

It's complicated, and it was in 2008 and even before

Läste Gustavs inlägg om relationsstatus på Facebook och kom att tänka på en krönika jag skrev till Expressens sommarkrönikörtävlingsgrejs förra året, men jag missade deadlinen och blablabla.

***

Av allt gott som Facebook har fört med sig...

Nej, förresten, Facebook har inte medfört så mycket gott. Tjänstens främsta förtjänst är att den har avslöjat många proffsskribenter som fullständiga Internetanalfabeter när de började klaga på avtalsvillkoren (som de undertecknade utan att ha läst) och riktad reklam (på sina gratis profilsidor). I övrigt har Facebook mest lett till att vuxna människor har skickat varandra virtuella vampyrbett och blommor på betald arbetstid. Sedan insåg de att det kanske inte var så roligt och började stolt prata om att ”våga vägra Facebook” istället.

Men Facebook har faktiskt medfört någonting gott. Så svart på vitt som bara rullgardinmenyer på Internet kan har Facebook satt ord på någonting som egentligen borde varit självklart och uttalat sedan länge - relationer är komplicerade.

Att det finns fler nyanser i civilstatus än ”ihop” och ”inte ihop” är väl någonting som de flesta som passerat lågstadiet har lärt sig i livets hårda skola. De flesta som levt förbi gymnasieåldern vet att nog även att inte ens ”KK” och ”öppet förhållande” räcker till för att måla upp hela bilden. För vad kallar man det när ens kompis berättar att hon och Mia har praktiskt taget bott hos varandra de senaste månaderna, gått på fester tillsammans och stickat halsdukar åt varandra, men de är inte ihop för Mia har gjort slut på en lång relation jättenyligen och vill vara singel ett tag?

Man kallar det ”it's complicated”.

Vad kallar man det när Robert berättar att han och flickvännen har tagit en paus, men inte sån paus att de får dejta andra, utan bara paus? Vad kallar man det när Miriam utövar photoshop-voodoo på en bild av sin drömprins som dök upp tio år för tidigt enligt hennes livsplanering? Vad kallar man två av sina polare som älskar varandra djupt och innerligt samtidigt som de är vuxet medvetna om att de är helt inkompatibla som par?

Man kallar det ”it's complicated”.

Man kan förstås även kalla det ”skärp er, förfan” eller ”vilken röra” eller bara sucka och bjuda på kaffe. Man har ju klarat av sånt förr, innan Facebook fanns. Men nu är det godkänt av Internet. Nu är det inte längre en det är fel på om man inte vilken ruta man ska kryssa i nästa gång man måste berätta om sitt civilstatus. Nu kan man känna sig förstådd av ett supercyniskt amerikansk community den dagen man finner sig hopplöst söndersliten mellan Niklas och Vincent. Inga lösningar, ingen utväg, bara riktad reklam. Men man behöver i alla fall inte kompromissa med vilken civilstatus man ska välja i sin profil.

Nästa steg är att ta bort alla andra alternativ. Helt ärligt, ”it's complicated” borde räcka.

***

It's interesting. Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

tisdag, december 08, 2009

Ordmärkning - våldtäkt och reduktion

En av läkarna som dömdes för att ha styckat kroppen i da Costa-fallet har uttalat sig om hur det kändes att vara anklagad
"jag kände mig våldtagen in på bara kroppen"
Hur stor personlig tragedi det än kan varit för läkaren tycker jag att det är värt att märka ord och kommentera hur våldtagen som metafor verkar ha gått ett helt varv här.

Om jag ändå inne på ordmärkning tycker jag att jag kan citera en mening ur Pelle Billings blogg. Roligt och illustrativt.
Det finns nämligen en tendens att reducera mansfrågor till mänskliga frågor, medan kvinnofrågor alltid tas upp som kvinnofrågor.
Jag vill också bli reducerad till människa, liksom. Vilket inte betyder att Billing inte har poäng i det han skriver om i inlägget, det har han. Men jag lyfter inte bara fram citatet för att det är roligt, utan jag tycker att det är så illustrativt för hur förbi varandra-samtalet mellan feminister och anti-dito ser ut. För det här med att mansfrågor är mänskliga frågor medan kvinnofrågor är kvinnofrågor är ju någonting som får all kritik från feministhållet. Eller när antifeminister hävdar att kvinnor har privilegier i form av "kvinnor och barn" medan feminister pratar om samma sak fast ur "men slut behandla kvinnor som hjälplösa barn"-perspektiv. Sidorna har ju så mycket gemensamt, men ändå... Suck. Hur som, word, sista! Jag tycker iofs att båda parterna borde skärpa sig, men får Billing någon att tänka tilloch skärpa sig är det ju win. För båda sidorna. Om man nu över huvud taget ska prata om två läger.

tisdag, december 01, 2009

Kvantitet, kvalitet och tydligen kunde jag haft ännu högre IQ

Läste i DN att konditionsträning i ungdomen är kopplat till framgång senare i livet, eller åtminstone högre IQ. Pappersversionen var annorlunda, men där påpekades det precis som i nätversionen jag länkat till att man inte ska dra ner på skolgympa.

Vänta, jag ska bara slå på Caps Lock.

MEN FÖR I JÄVLAKUKHELVETE!!!! JA, SJÄLVKLART ÄR DET VIKTIGT ATT UNGARNA RÖR PÅ SIG OCH ATT SKOLAN SER TILL ATT KOMPENSERA FÖR ATT ALLA HAR OLIKA FÖRUTSÄTTNINGAR HEMIFRÅN, DET VISSTE VI JU REDAN INNAN DEN HÄR UNDERSÖKNINGEN! VAD SÄGS OM ATT SLUTA PRATA TIMMAR OCH BÖRJA PRATA HUR UNDERVISNINGEN SER UT?

Nu slår jag av Caps Lock. Men jag är bara marginellt mindre förbannad.

Nu vet jag att jag har en ganska negativ bild av idrott- och hälsa i skolan på grund av egna erfarenheter, men jag har ansträngt mig och pratat om det med andra och funderat på hur jag skulle sett på gympan om jag hade haft lika lätt för det som för de flesta teoretiska ämnen. Jag har jämfört gympa med språk, ett annat skolområde jag har svårt för. Jag tycker klart och tydligt att det finns anledningar att vara skeptisk till gympan även om man tar hänsyn till faktorn att jag var kass.

Mycket av det har jag skrivit om i ett tidigare inlägg. Nyckelord: tävling, våld, den uppenbara skillnaden mellan "det viktigaste är att du är med" och faktiska förhållanden, påtvingad nakenhet före och efter.

Men framför allt, det där med att gympalektioner hade så lite med lektion att göra. Om skolan nu är tänkt att rusta barn för vuxenlivet kan jag inte se poängen med den oändliga mängden bollsport jag ägnat mig åt de dagarna mamma inte ville skriva lapp om att jag hade lite ont i halsen. Bollsport, som förutom att inte vara en omfattande del av hur folk rör på sig i vuxen ålder innehåller allt det där med tävling och laguppdelning och slå sina klasskamrater.

Det var väldigt lite undervisning i idrottsundervisningen, väldigt lite pedagogik och väldigt lite tanke på att en del av barnen hade sport som fritidsintresse. Man antogs kunna en hel del automagiskt, och den förväntningen verkade ingen av mina lärare tycka var en ur skolsynpunkt hög ribba - en del av barnen kunde ju det. Jag har väldigt svårt att föreställa mig en franskalektion där läraren kommer in, märker att några av barnen har en fransktalande förälder eller kanske semestrat i Frankrike väldigt mycket och av detta drar slutsatsen att rimlig pedagogisk insats är att snabbt rabbla upp några grammatikregler och sedan säga åt barnen att prata lite franska med varann. Gud vet att min språkundervisning inte alltid varit den bästa, och att de som hade fransktalande föräldrar eller sommarhus på strategiska ställen hade en fördel, men det har aldrig varit i närheten av hur det sett ut när min klass skulle spela fotboll.

Bild och Form skulle nog kunna vara någonstans på samma nivå. Fast utan att man valde lag, och slogs, och var naken. Och med all respekt för konsten är det kanske inte lika stor folkhälsofråga att bildundervisningen fungerar väl.

Att jag är så förbannad beror inte bara på att jag hatade gympan som liten. Och inte bara för att jag sörjer de förlorade timmarna av min barndom. Och inte på att hur mycket jag än gör nu kan jag inte riktigt ta igen för att jag inte rörde på mig ett dyft i ungdomen. Utan också för att skolgympan, tillsammans med smalhetsgrejen och tillsammans med ätstörningarna, har tagit min kropp ifrån mig. Min kropp, som jag nu i vuxenålder får återerövra bit för bit. Min kropp som jag nu har stiftat fred med i en kamp mot dem, när varje joggingrunda blir en del i rape-revenge-berättelsen. Min kropp, som jag numera ibland kan tänka "jag" om, inte "jag och min kropp". Min kropp, som hade mått så mycket bättre om jag inte hade fått all detta skolpliktstäckta träning i att känna olust inför fysisk aktivitet. Minst 500 timmar, säger läroplanen. Minst 500 timmar vadå?

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,