Tema: gränssättning och markering med text och bild och toaletter

Sambon kollar lägenheter på Internet och visar upp intressanta fynd. Som det här.


Mitt i all kitch tycker jag att det är riktigt trevligt att sovrummet är markerat med ord som står för vad man egentligen gör i sovrum. Det heter ju sovrum i alla ritningar, coh sängar sover man i. Fast ala vet att sovrum och sängar också är till för sex. Det blir riktigt fånigt när man pratar KBT mot sömnproblem. En av punkterna i sådana behandlingar är att man ska ta bort associationen "säng" -> "ställe man ligger och roterar sömnlöst i". Så det tipsas alltid om att man bara ska sova i sängen, att sängen bara ska användas till sömn. Ibland har folk vett att lite höhöigt tillägga att sex går också bra, men lika ofta låter man bli, och jag undrar uppriktigt hur man tänker då.

Varför man skriver "fånga dagen" på toaväggen är för mig mindre klart. Apropå skyltar och toaletter satt jag nyligen på en akutmottagning och hade få saker för mig som var roligare än att titta på toaskylten. Jag återger symbolerna jag såg med en bild jag ritat med datormusen.

Det var alltså en grönaktig dörr med en sån bild på. Och det slog mig att jag ju genast fattade att bilden betydde "toalett för både män och kvinnor". (Att det var handikapptoa framgick endast av att dörren var karaktäristiskt bred.) Men visst är det fånigt att man så direkt tolkar en bild av streckgubbe i kjol bredvid streckgubbe utan kjol? Okej att man fattar att den ena personen är man och eden andra kvinna. Inte min favoritvärldsbild, men det är i alla fall nåtsånär logiskt.

Men hur kopplar man egentligen att det är en toalett? Det skulle lika gärna kunna betyda provrum. Eller, för att återkoppla till början av inlägget, knullrum för heteropar. Eller hiss. Eller "ni måste hålla handen för att gå in". Eller mingelrum. Eller vad som helst. Nu är förstås en del av tolkningarna lite orimliga för att det rörde sig ju om en akutmottagning, men jag hade tolkat bilden likadant om det var en nattklubb, eller någons hem. Förresten så fattar man, trots att det är två personer på skylten, att man inte egentligen ska gå dit parvis. Antagligen allra minst om paret är en man och en kvinna.

Och ja, apropå uppdelning i kategorier. Gårdagens DN serverar här en fin framsida av vi och de. Så läsarna inte känner att de själva riskerar att trilla dit.


Och den här bilden var inte tänkt i inlägget från början. Den inkom medan jag skrev, sambon hittade den på 4chan, och på något sätt är den mycket mycket relevant. Den är genial i sin bugg eller feature-ambivalens.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om man, kvinna, kategorier, toaskyltar, vi, de, koder

Rättelse: Sambon hittade bilden på gelbooru, inte 4chan. Det borde jag insett för han lyckats få hushållet bannat från 4chan för nån månad sen.

Den som hittar mellangården får ett halvt kilo guld.

Men för i helvete, RFSL.

Seriöst.

Ni, av alla!

RFSL har i dagarna lanserat en sida som heter Sexperterna. "Sidan riktar sig främst till HBT-personer som bor, sexar och lever i Stockholm."

Det låter ju fint. Det är sexinformation ur perspektiv som inte är heteronormativt. "Sweet", tänker man och klickar på rubriken Skönare sex. Underrubrukerna kommer upp - Konsten att slicka fitta, Konsten att suga kuk, Bakvägen till njutning och annat som på rubriknivå känns flera tiopotenser mer sexpositivt än vad man oftast får se i populära media. Det är trevligt fram tills att man börjar känna en viss underförstådd läsekrets och attityd. Och då menar jag inte ens det något inbyggda dominans/underkastelse-tänket när de beskriver rimming respektive påstättning:

Det häftiga med rimming är att det finns en dubbelhet. Man kan slicka en röv för att visa sin undergivenhet, tacksam att få serva sin master, men det kan också vara ett sätt att mjuka upp personen som man snart kommer att dunka på. Oavsett varför och hur du gör det, njut av det.

Jag tänker faktiskt den här:

En annan lite bortglömd del av kroppen är mellangården, området mellan pung och röv.

Ja, okej att jag hittar den här meningen under rubriken Glöm inte P-punkten!, men det här är faktiskt den enda beskrivningen av en mellangård som finns i texten, och med en sådan karta skulle jag haft svårigheter att hitta mellangården på en person som saknar det manliga paketet. Jag hittar inte heller någonting om att man kan stimulera slidan indirekt genom mellanväggen. Sådana alternativ nämns senare i Din kropp/röven, men det är talande att de tappas bort i Skönare sex. Det där om att aldrig gå från rumpan till fittan utan att byta kondom eller vidta nån annan åtgärd hittar jag inte över huvud taget.

Jag läser vidare om hur man gör sexet skönare. Jag kan köpa att analsex är det man primärt pratar om under rubriken Glidmedel, men att det finns en rubrik för Fisting utan att det i tillhörande texten ens nämns att man kan föra upp handen i någons fitta, det är faktiskt oförlåtligt. Ja, de nämner denna möjlighet under både Din kropp/Säkrare sex med fittan och Skönare sex/Konsten att slicka fitta, men faktiskt just nämner - det finns ingen utförlig beskrivning av fittfisting som jag har hittat. Det finns ingen lång förklaring på att man ska ta det lugnt och långsamt öka antalet fingrar.

Sen rullar det liksom på. "Om det nyss gått för den som pissar kan urinen innehålla rester av sperma" står det under Skönt kinky, och man råkar tappa bort vulvan när man pratar om områden man kan använda en vakuumpump på.

Jag skulle säkert kunna läsa vidare och hitta fler tillfällen där det underförstås att det är snubbar man pratar om, eller kanske hitta nåt där fitta underförstås (och nej, de två felen skulle inte ta ut varann), men jag har lite bättre saker för mig och är tillräckligt irriterad som det är. För när typ Cosmopolitan eller Slitz failar är det betydligt mindre inke okej än när RFSL har ambitioner att göra saklig och kaxig informationssida och snubblar på så onödiga detaljer.

Gör om, gör rätt?

Ja, precis som ni tror har jag superviktig tenta på tisdag. Därav allt postande. Läs även andra bloggares åsikter om sex, analsex, rfsl, sexperterna, bögar, flator, transpersoner, homosexuella, mellangården, sexualupplysning, fail


PS - 1 mars
Jag mailade ett "bra jobb, men WTF?"-mail till sidansvariga igår och fick en förklaring, som de nu också har lagt upp på sidan.

Sexperterna.com skapades genom finansiering av hiv-medel, och kvinnor som har sex med kvinnor (KSK) är inte en av de prioriterade grupperna för hivmedel enligt Socialstyrelsen. Vi kände ändå att vi vill släppa en sida som inte bara snackar om sex mellan mellan killar utan även riktar sig KSK. Eftersom vi inte får använda pengarna för detta görs allt av det arbetet volontärt – och sexualhälsa för KSK har därför hamnat en aning i skymundan för allt kuksex.

-här

Nu känns det genast mycket bättre!

Om jag var heterokille skulle jag flippat för länge sen

Jag skulle bloggat om det där annars också, men nu har det visat sig att Gustav och Lisa Magnusson har bloggat redan. Hela inlägget är förresten superhetero.

Nour El Refai pratar alltså killar som är dåliga i sängen. Det är bitvis ganska roligt, även om större delen av humorn grundas på att en skitsnygg tjej säger "fitta". Men i ett större sammanhang känns det hela rättså trött. För det är väl ett beprövat kvalitetshumorrecept - snygg tjej pratar grovt om hur män är (kassa) i sängen.

Alltså, ja, det är roligt. Men hade jag varit kille hade jag varit sjukt sur på sexrådgivning och -framställning i populärmedia. För visst, väldigt mycket av ens dagliga bildintag caterar den manliga sexualiteten, det som räknas som "riktigt" sex är skönare för män som grupp än kvinnor som grupp. Men om man som kille försöker göra rätt... Alltså, på sätt och vis har heterokillar tur för väldigt många av de tekniska sextipsen riktar sig till dem - men samtidigt med en underton av att det är fel på dem och de måste jobba upp sig till nånsorts lägsta acceptabla nivå. För från början är de kuken-i-fittan-fixerade one minute men.

Alltså: Att så stor del av råden handlar om hur en heterokvinna tillfredställs signalerar två saker. Dels att heterokvinnor är bra på att göra det skönt för sina partners och behöver således inga råd och heteromän är dåliga och behöver skolas. Dels att heterokvinnor är svårtillfredställda och man behöver guidebok och karta, medan heteromän är lättillfredställda och man inte behöver nån teknik.

Hade jag varit heterosnubbe hade jag vart skitsur för att jag inkompetensförklaras, men också för att ingen verkar bry sig om att ge goda råd om hur jag skulle tillfredställas. "Testa den nya häfiga orgasmen" - hur ofta handlar det om snubbar? Hur skulle man kunna skämta om tjejer som suger på att suga (heh heh heh) utan att framstå som en mansgris?

I nuläget är jag mest heterobrud som blir skitsur varje gång hon får för sig att hitta sextips på hur man gör med killar. Nä, jag ska tydligen gå på instinkt och behöver ingen teknikstöd. Yeahright. Och så tycker jag att killar borde flippa lite mer, precis som i andra jämställdhetsfrågor.

Nu kan jag förresten medge att jag kanske har en väl rosenröd bild av sex, för precis som med relationer har det alltid funkat bra för mig. Jag gissar att mycket av den här sorts humorn är igenkänning. Jag kan tänka mig att det är skitkul när Nour El Refai beskriver killar som skryter om sin kärlek till fittslick och sedan är kassa på det om man har stött på såna. I humorsammanhang är även hela utläggningen om kisspapper (eller att lida genom för att inte såra känslor) rimlig.

Men precis som att det finns ett korn sanning i att vissa killar tror att deras fittslickinsats är det som gör alla (alla) kvinnor lyckliga, upplever jag att det finns ett korn sanning i Nour El Refais ståuppreaktion. Konstruktiv kritik? Hell no. Kritik? Hell yeah! Om det rör sig om en feature blir det en rolig och insiktsfull beskrivning av kasst sex utan kommunikation. Om det bara är killarna man ska skratta åt tycker jag inte längre det är roligt - för kom igen, det är ju ändå han som frågar om det var skönt. Det är ju ändå killen i berättelsen som verkar ha nån sorts engagemang i att vilja göra det skönt för sin partner. Det är killen som ser till att få en orgasm på ett sätt som passar honom.

Nej, det skulle inte vara samma sak om en ung snygg manlig komiker pratade om fellatio på samma sätt. Det skulle uppfattas annorlunda. Dels är det fortfarande nån sorts tvärtom-provokationshumor när tjejer pratar om att de vill ha sex. Dels riskerar en man, som ovan nämnt, uppfattas som konservativ jämställhetsblind perspektivlös människa som inte ser sitt sexliv i större sammanhang. En ung kaxig tjej på scen tror jag uppfattas som nån sorts feminist även om hon aldrig uttalat sig i sådana frågor. (<- men inte ung kille, det här är förresten också intressant) Men grabbar, är det inte tröttsamt att alltid framställas som sexuella analfabeter vars alla behov tillfredställs av att sticka in den i ett random hål? Kan inte strukturmedvetna killar börja göra humor av hur tjejer är dåliga ligg? Jag vill se!

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om sex, fitta, fittslickning, oralsex, nour el refai, bra sex, dåligt sex, kommunikation, jämställdhet, feminism

Cheesecake

Hjärnan funkar så att inte alla sinnesintryck bearbetas aktivt och medvetet. Hjärnan sållar och ser till att den inte överhettas genom att reflektera över varenda liten detalj sinnesorganen rapporterar om. Det är en jättebra mekanism, för hade man tänkt på allt hade man blivit uppäten av en bild för länge sedan, men den leder till att man ofta missar det underbara i vardagen. Ett av mina största nöjen i livet är att försöka gå runt den och märka sådant som man normalt inte tänker på. Det är nog ungefär samma grej som när människor som spelar spel letar påskägg. Hur som, det är tack vare mig eviga jakt på lycka genom små glimtar av "vääänta lite" som jag häromveckan fick tillfälle att roa mig över ost.

Tanken var att jag och Petter skulle köpa brieost på lokala Coop, så vi stod vid disken stirrandes på flera sorter som kostade lika mycket och var säkert identiska på andra sätt också. Då går man efter förpackningen, och det fanns en halvkiloshistoria som var rund med stadsmiljöbild föreställande Paris från förra sekelskiftet, och över bilden stor det nåt i stil med "Moulin Rouge" fast "ost" i font som skulle påminna om metron i samma stad.

"Klart man ska ha ost med ful art nouveau-font" tänkte jag tills jag tittade närmare på bilden lite närmare. Om man bara tittade på bilden som hastigast insåg man genast att den skulle föreställa en gata i Paris på den romantiska absint-hinkande tiden. Tittade man på vad bilden egentligen föreställde såg man att det är gata med hus, och på gatan finns det människor varav de flesta är gatflickor. I annan miljö skulle kvinnorna kanske komma undan som arbetare i underhållningsbranschen, men här var det uppenbart att det var annan bransch flickorna arbetade i. "Det är horor på osten!" sa jag, och fortsatte att säga det i flera dagar varje gång jag tänkte på osten.

Jag är på jobbet, här har man Paint.

Jag är fortfarande road. För min del gör det varken till eller från att bilden på osten jag köpte på Coop föreställer sexarbetare, men med tanke på hur prostitution uppfattas generellt är det något underligt och känns verkligen som ett fall av blind fläck, en situation där ingen stannat till och tänkt "vad är det vi har på vår ost, egentligen?".
"Vad vill vi signalera med vår ost?"
"Paris, romantik, baguette"
"Hur gör vi det bäst?"
"Jo, vi tecknar några horor!"

Jag kan naturligtvis inte låta bli att tänka den obligatoriska tanken "hur hade det sett ut om man hade Thaisoppa med motsvarande bild på". Och jag vill betala en förälder med sjuåring för att de ska kontakta en kvällstidning och berätta om att de köpte ost till lille Kalle och när de kom hem insåg de att bilden på osten föreställde prostituerade. Det ska vara sånt här foto till:

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om ost, brie, brieost, moulin rouge, romantik, paris, horor, gatflickor, hur fan tänke de?, tänkte?

Ordmärkning - våldtäkt och reduktion

En av läkarna som dömdes för att ha styckat kroppen i da Costa-fallet har uttalat sig om hur det kändes att vara anklagad

"jag kände mig våldtagen in på bara kroppen"

- dagens SvD

Hur stor personlig tragedi det än kan varit för läkaren tycker jag att det är värt att märka ord och kommentera hur våldtagen som metafor verkar ha gått ett helt varv här.

Om jag ändå inne på ordmärkning tycker jag att jag kan citera en mening ur Pelle Billings blogg. Roligt och illustrativt.

Det finns nämligen en tendens att reducera mansfrågor till mänskliga frågor, medan kvinnofrågor alltid tas upp som kvinnofrågor.

- här

Jag vill också bli reducerad till människa, liksom. Vilket inte betyder att Billing inte har poäng i det han skriver om i inlägget, det har han. Men jag lyfter inte bara fram citatet för att det är roligt, utan jag tycker att det är så illustrativt för hur förbi varandra-samtalet mellan feminister och anti-dito ser ut. För det här med att mansfrågor är mänskliga frågor medan kvinnofrågor är kvinnofrågor är ju någonting som får all kritik från feministhållet. Eller när antifeminister hävdar att kvinnor har privilegier i form av "kvinnor och barn" medan feminister pratar om samma sak fast ur "men slut behandla kvinnor som hjälplösa barn"-perspektiv. Sidorna har ju så mycket gemensamt, men ändå... Suck. Hur som, word, sista! Jag tycker iofs att båda parterna borde skärpa sig, men får Billing någon att tänka tilloch skärpa sig är det ju win. För båda sidorna. Om man nu över huvud taget ska prata om två läger.

Skärp dig, Pär!

I ett anfall av "åka buss mellan Linköping och Stockholm" och tjejtidningsabstinens köpte jag en VR. Där finns det en sida som heter "Fråga Pär" (Pär är en kille, så om man vill veta nåt om killar kan man fråga) och där hittade jag denna pärla.

Min pojkvän vill inte ha sex
FRÅGA: Jag har varit tillsammans med min kille i snart fyra å r och vi bor ihop. Men det senaste året har det bara blivit sämre och sämre vad gäller sexet. Jag gör mitt bästa för att bjuda till och har till och med köpt sexleksaker. Men ingenting hjälper. Han kan utan problem gå i flera veckor utan att ha sex och ibland känns det som om vi inte skulle ha sex om jag inte tog initiativet. När jag tar upp det blir han sur och säger att det handlar om oss båda och att det går upp och ner i allas förhållanden. Vad ska jag göra? / Hanna, 24
SVAR: Visst kan sexlivet gå upp och ner, men som din kille håller på verkar det ju som om han nöjt sig med ner. Min erfarenhet är att det inte är helt ovanligt att killar gör så här, utan att egentligen förstå att de dödar förhållandet. Det måste du förklara för honom. Han behöver att få höra att du tänker mycket på det här och att det är ett problem. Förhoppningsvis förstår han allvaret och skärper sig, annars bör du kanske ifrågasätta er relation och hans engagemang.

Veckorevyn nr 11 / 2009

Om nån från ett antifeministblogg eller typ Flashbacks forum surfar in på det här inlägget, här erbjuder jag er ett färdigt inlägg åt dig! Copypasta frågan och svaret ovan och lägg till följande:

Hade det här stått i en herrtidning hade det blivit ramaskri om det, men i Sverige år 2009 är det tydligen okej att säga till killar att skärpa sig och ställa upp för husfridens skull!

Sen kan du lägga till lite irrelevant Fi-bashing efter smak.

Jag hoppas litegrann att VR-Pär är ironisk. Jag är i alla fall inte ironisk när jag tycker att det inte är okej att skriva att man ska säga åt sin partner att skärpa sig när hen inte vill ligga. Verkligen verkligen inte okej. Det är inte heller okej att skriva att hans ointresse i att ligga är någonting som antyder frånvaro av engagemang i förhållandet. Och ur relationsrådgivningssynvinkel är det rätt fail att tipsa någon att försöka tända gnistan genom av Pär föreslagna metoder.

När jag lagt upp det här ska jag skriva ett vänligt mail till fragapar@veckorevyn.com. Det får ni också gärna göra.

Upprörande. Läs även andra bloggares åsikter om pär, vecko revyn, veckorevyn, vecko-revyn, fråga killen, relationsråd, sextips, antifeministbloggmedhjälp, tjatsex, okejsex, verkligen inte okejsex, skärpning

Dagens nej till feminism

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

Debattdisk

Av en anonym i Elins inlägg jag länkade till i förra inlägget har jag lärt mig att man tydligen kan diska folk från debatten för att de säger ett särskilt ord. Vad behändigt! Då ska jag passa på att diska alla som nämner Beth Ditto i diskussioner om ideal. Alltså, "nämner Beth Ditto" som i "men, såna kvinnor syns visst i offentligheten, ta till exempel Beth Ditto!". Av samma anledningar som att jag i inledande inlägget i den här bloggen ville byta Ljungberg-kampanjen mot vilken godtycklig som helst.

Ja, Beth Ditto finns. Och syns. Kan du nämna fler? Har du tänkt på varför det är just hon som dyker upp som exempel efter exempel, i den här diskussionen i olika sammanhang? Jag hade förresten inte vetat vem hon var om hon inte var tjock-och-het. Jag har aldrig hört hennes band, jag har aldrig läst intervjuer med henne som artist, men jag har stött på henne som exempel på överviktig och attraktiv kvinna väldigt många gånger. Min senaste blogg-återupplivning började jag bland annat med ett inlägg om att jag läst en notis om ändrade ideal som tidningen Love skulle vara ett tecken på - kort senare dök det i SvD upp en artikel som fick det att låta som att tidningen verkligen var ett tecken i tiden och en frisk fläkt. Både Beth Ditto på omslaget och de inne i tidningen.

–Är det inte förvirrande och fantastiskt att ha en ikonisk person som inte har en 60 centimeters midja? frågade Katie Grand retoriskt läsarna i sin introduktion och lovade att det i hela numret inte skulle finnas en person som var ”sample size”, modevärldens numera standardiserade mått för modeller och skådespelerskor.

Men när jag bläddrar i tidningen blir jag rädd, verkligen rädd, för jag förstår att "bryta mot normer" och "vara utanför ramarna" är i sammanhanget inte att väga tjufem kilo mer än en proffsmodell eller ha midja på 75 cm. Standarden verkar vara så snäva att Raquel Zimmermann ska ses som avvikande. Eller Natalia Vodianova. Eller någon annan av de många modellerna som poserar på konventionellt vackra foton. De är i alla fall med i tidskriften, och inga människor i sample size skulle ju förekomma. Det är möjligt att jag bläddrat förbi någon pyttebild, men Ditto är den enda som verkligen inte är smal i hela tidskriften.

Det här är verkligen en fråga om bugg och feature, för det skulle kunna vara en feature i form av superintelligent kommentar på snävheten i idealen. Men jag tror snarare på hemmablindhet, kraftiga referensramproblem och bugg.

Så, seriöst. Kan ni inte nämna ett annat exempel får ni inte vara med och leka. Ni är, vad var det det hette... omedelbart diskade från diskussionen!

Beth hitto, beth ditto... Läs även andra bloggares åsikter om kroppsideal, ideal, beth ditto, tjock och het, love, referensramar, avvikelser, normer

Om du inte äter upp dina grönsaker blir du kanske fotomodell!

SvD är enligt uppgift "utsedd till Europe's best designed newspaper of the year". Det står på första sidan. Jag vet inte om det innefattar grafik, men om ja är det här någonting en del i en stolt tradition:

Gårdagens SvD

Är man underviktig får man posea sexigt, annars får man stå och se symmetrisk ut. Till artikeln hör även en omröstning som inte direkt är gjord av win och inga värderingar:

Väger du för mycket?

• Ja, tyvärr
• Nej, inte direkt
• Nej, jag väger för lite

Man kan bara gratulera.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om vikt, bmi, smalhet, undervikt, övervikt, grafik, wtf, värderingar

Tack och fuckyou

Tack, alla som kommenterat förra inlägget. Verkligen. Jag ska svara så fort jag kollat på mer Friday Night Lights. First things first.

Elin skrev ett inlägg om pro-anorexia-forum och andra former av uppmuntran där hon tipsar om det jag skrev och anti-tipsar om DN:s kom-i-form-blogg. Jag måste naturligtvis in och läsa. Och jag tycker inte riktigt om det.

Märkligt det här hur plötsligt allt i mitt liv kretsar kring maten. När jag ska äta den, vad jag får äta och hur hungrig eller mätt jag är.

-Här

Och visst är jag kanske något överkänslig just nu, men för knullet. Det där passar i en pseudosjälvbiografisk dagboksutformad ungdomsbok om anorexiasjuk tjej, inte i en DN-blogg som ska på något sätt föreställa inspiration och gott föredöme.

Tanja ♥ havregrynsgröt med linfrö. Läs även andra bloggares åsikter om kom-i-form-blogg, kom i form, blogg, isodieten, havregrynsgröt, linfrö, puckodumhet, elin är bra. I dare ya!

Fredsduvans fail.

Det är mycket tankar i huvudet, men det tar tid att strukturera och bloggofiera allt. Så jag persenterar ytterligare ett avsnitt av "hur tänkte de?".

Dagens första objekt är en annons som Stangel har lagt märke till för att den fanns med i flera av studenttidningarna vi får hem. Jag scannade in från Osqledaren.

Hur tänkte de?

Nästa objekt är Doves Campaign For Real Beauty. Kampanjen har redan fått en del kängor för sina tidigare försök till att flörta med budskapet att alla är fina, och fler kängor borde det bli för den här omgången.

Bilden ovan är från hemsidan. På affischerna står det "Tjock? Hon tycker det. Hjälp henne att ändra åsikt". Det kan man ha massor av åsikter om. Till exempel att det budkapet "hon tycker feeeel" är lite väl paternalistiskt. Eller, återigen, att det är ju lätt att tycka "näää en sån söt flicka ska inte behöva tycka att hon är ful" när flickan ifråga inte ser ut som en vanlig tonåring. Vanliga tonåringar har till exempel porer.

Bilden på affischen är lite annorlunda från den på hemsidan, flickans blick och allmänna hållning signalerar inte lika mycket offer och betydligt mer bidrottning. Och då kan texten på affischen plötsligt sända ut högstadievibbar och av åskådaren läsas som "[Är du t]jock? Hon tycker det. Hjälp henne att ändra åsikt [genom att banta typ, så du inte längre är tjock, fetto]".

FLICKAN PÅ AFFISCHEN SÄGER ATT JAG ÄR TJOCK!

Det där med tonåringar som tycker de är fula och att automatiskt säga att de inte ska tycka det tycker jag är lite problematiskt. Å ena sidan, visst, skönhetsidealen är orealistiska. Med "orealistiska" menar jag att de går att uppnå, men få vanliga tonåringar har personliga tränare, egna dietister, smink- och hårstabb och möjligheter att bli proffsfotade typ jämt. Så visst kan det vara bra att jobba med att få unga att sluta använda tidningsomslag som måttstock för miniminivån.

Å andra sidan, att slentrianmässigt avfärda känslan av att man på något sätt inte är snygg som noja och fantasifoster är att dumförklara. Det är mycket möjligt att tonåringen faktiskt har finnig hy eller fettigt platt hår eller en kropp som inte riktigt är klar med övergången mellan barn och vuxen. Jag vet att skönhet inte är så jäkla objektivt, men när tonåringen anser att hens mage är för plufsig kan det hända att hen inte jämför med ouppnåerliga ideal, utan med någonting helt realistiskt och uppnåerligt. Att då på autopilot rycka in med ett "men du är så fin och man ska gilla sig själv som man är och det är definitionsmässigt fel att tycka att man skulle kunna se annorluna och bättre ut" är inte alltid lyckat.

När jag var tonåring och inte tyckte att jag var sådär särdeles jättesnygg kändes det som att det kanske bara var tonårsnoja. Nu i efterhand när jag ser på bilder på mig från den tiden kan jag pusta ut lite. Jag var inte så särdeles jättesnygg. Tittar jag på gamla foton är det ett klart brott någon gång under våren jag fyllde 13. Från att ha varit ett helt okej sött barn (av korten att döma var jag inte så gullig-söt, men hade klart utstrålning och såg klart bra ut som unge) går jag över till att under sisådär åtta år omvandlas till kvinna. I den processen domineras mitt utseende av mina samtliga mindre smickrande drag i kombo med jobbigt hår, tonårshy och konstant rodnande. Det är först under de senaste par-tre åren jag börjat känna att bitarna har fallit på sina rätta platser, transformationen har stabiliserats och jag gillar banne mig vad jag ser.

Jag hoppat att ingen ser det här som en debattartikel med poängen "teens, let's face it, ni är fula". Det är verkligen inte meningen. Det jag vill säga är väl att (förutom det uppenbara, att Dove inte direkt hjälper att luckra upp normerna och skönhetsidealen) tonåren är en jobbig tid i förvandling på många sätt och tonåringar har all rätt i världen att tycka att förvandlingen är jobbig. Både den fysiska och den psykiska.

Och ja, jar har blekt håret. Andra bloggar om: hur tänkte de, dove, campaign for real beauty, real beauty, äkta skönhet definierad av dove, keepin it real, tonåringar, nojor, kropsångest, viktångest, tjock, för tjock, för smal, reklam

Och när ska vi ha SEX då?

Dagens "hur tänkte de?". Mannen. Blicken.

Scannad från tidningen pappa.nu från våren 2007.
"Hela detta magasin är en annonsbilaga från Pampers".

Nice guys - after all those years

Jag har haft många olika nördområden under olika perioder i livet, de kommer och går av olika anledningar. Ibland kommer de tillbaka, ibland försvinner de för gott. Några övergår från besatthet och fangirlism till någonting jag håller småkoll på, men utan fanatism. Några slutar vara intressanta för att jag känner att jag har utforskat allt i ämnet och det finns inget spännande att hämta. Ett sådant är Nice Guys (jag säger Nice Guys för att det är ett begrepp på engelska och inte på svenska och det blev så). Alltså "vi som är snälla kan inte få tjejer för att de är blåsta slynor som vill va med taskiga muskelberg". Fenomenet dök upp i mitt medvetande genom Heartless Bitches, bekräftades genom en period av umgänge i kraftigt manligt dominerade nördkretsar, diskuterades på Lunarstorm där jag ofta bidrog med att länka till en stripp från Something Positive och bloggades om när särskilt roliga citat dök upp.

Sedan tröttnade jag. Det var samma sak om och om igen. Men nu... nu... nu hittade jag en essä som väckte Nice Guys-disserskan i mig till liv. Litegrann. Egentligen är essän en omtuggning av alla centrala begrepp och problem i Nice Guy-ismen, men det var så länge sedan jag tänkt på fenomenet att det känns kul igen, och jag har inte sett just den här texten förr.

What happened to all the nice guys?

The answer is simple: you did.

See, if you think back, really hard, you might vaguely remember a Platonic guy pal who always seemed to want to spend time with you. He'd tag along with you when you went shopping, stop by your place for a movie when you were lonely but didn't feel like going out, or even sit there and hold you while you sobbed and told him about how horribly the (other) guy that you were fucking treated you.

-Etc etc etc

Jag borde strukturera upp teorin för det här någon gång. Jag hade ett gäng punkter jag tyckte var viktiga för att förklara dealen med Nice Guys. På rak arm...

Nice Guys anser sig förtjäna en medalj för hur otroligt goda människor de är, fast de egentligen knappt ens uppfyller minimikraven.

Nice Guys behandlar tjejer de är intresserade av som "bara vänner" och sedan tar det som en förolämpning när tjejen vill vara "bara vänner".

Jag har många gånger hört/sett uttalanden av typen "jag är ju schysst kille, och det är inte så att jag har för höga krav, jag vill bara ha en snäll och söt tjej". Nyckelordet är söt. Nyckelordet skulle i många fall varit applicerbart på gnällspiken om han duschade och klippte sig och kanske började fundera på att välja kläder efter andra principer än vad som ligger högst upp i garderoben.

Nice Guys tror att man kan förtjäna attraktion genom lång och trogen efterhängenhet. Och blir sura när tjejen fortfarande inte är intresserad fast han har varit snäll mot henne i hela sex månader nu.

Nice Guys har urtaskig kvinnosyn. För att alla kvinnor som han vill ha men som inte vill ha honom är dumma i huvudet. Man undrar om det där med orsak och verkan...

Nä, jag borde verkligen bygga Nice Guy-teorin. Men inte klcokan kvart i fem på morgonen efter en all nighter-vecka.

Intressant. Andra bloggar om: nice guys, snälla killar, genuint snälla killar, korkade brudar som inte vet sitt eget bästa, relationer, duscha, klippa sig, lång och trogen tjänst, återupptäckta gamla intressen

Romancing the våldtäkt

Jag har nu läst ut Våldtäkt och romantik.

Någonting kändes väldigt konstigt. Någonting var väldigt väldigt off.

Någonting i fråga var det Anna Svensson har skrivit om i flera inlägg (här, här, här, här). Våldtäkt och romantik består av två delar, två sorts kapitel som turas om. Dels kapitel som handlar om diskussionen, syn på våldtäkt, olika feministiska inriktningars sätt att hantera våldtäkt på, teorier, ismer, kopplingar. Dels kapitel som bygger upp en historia om en våldtagen kvinna, från kvällen innan, genom våldtäkten, genom tiden efter, genom magiska piller, tills våldtäkten inte finns där längre. Ingenting i bokens upplägg skiljer delarna åt. Historien är berättad i jag-form.

För läsaren är det självklara att anta att händelserna är självupplevda av Katrine Kielos. Det är de inte. Varken den våldtäkten eller någon annan, Kielos har inte blivit våldtagen.

Jag menar absolut inte att få det att låta som någonting dåligt. Att hon inte blivit våldtagen, alltså.

Jag menar att Katrine Kielos måste vara fullt medveten om att läsaren kommer att läsa de av berättarjaget självupplevda delarna som självupplevda av Kielos. Hon måste vara fullt medveten om vad det innebär i att den delen inte ifrågasätts. Hon väljer ändå att aldrig förklara att fiktionen är just fiktion, att den finns där för att illustrera bokens andra kapitel, de med ismer och analys. För inte kan väl någon mena att Neil Gaiman-plankade

This is a work of fiction. All the characters in it, human or otherwise, are imaginary., excepting only certain of the fairy folk, whom it might be unwise to offend by casting doubts on their existence. Or lach thereof.

fyller den funktionen, att tydliggöra vad de narrativa kapitlen har för ursprung och funktion?

Kielos har haft rykte om sig att ha blivit våldtagen. Kielos har, som jag förstått det, ofta tigit när tillfällen att dementera uppstod. Kielos har nu, i samband med boken, sagt att erfarenheterna inte är hennes egna. Men det spelar ingen roll, ingenting om Kielos som person utanför boken spelar roll, för boken ska kunna stå utan att man vet vem sjutton Katrine Kielos är. Och utan bakgrundsresearch är det en bok skriven av en kvinna som har blivit våldtagen och som till hälften handlar om hennes resa. Och i och med det en bok där man som läsare inte får ifrågasätta hälften av innehållet, för man ska inte ifrågasätta subjektiva upplevelser.

För den fiktiva delen är inte fiktion för fiktionens skull, utan illustrativ fiktion som knyter an till teorierna, till poängen författaren vill få fram. Och alltså borde kunna ifrågasättas på helt andra premisser än egna subjektiva upplevelser eller skönlitteratur.

Varför gör hon så? Varför välja en väg som får henne att framstå som om hon försökte få billig legitimitet och immunitet? Vad fanns där att vinna? Alla poänger som boken har i övrigt (jag hittar inget nytt, men å andra sidan har ju Kielos själv sagt att hon inte tillför någonting eget, bara formulerar om) förloras mot bakgrundskänslan av att författaren försöker lura läsaren.

För övrigt tycker jag att omslaget är intressant. Vad var tanken med att välja att ägna hela omslaget åt författarporträtt? Vad var tanken med själva bilden - ögonkontakt, smink, snygg, särade läppar?

"Snygga brudar säljer"? "Hur smart man (kvinna) än är måste man dessutom vara snygg för att få finnas"? Det här är berättarjaget när hon är sexig och utmanande men tom inombords? En signal att man inte får våldta någon, inte ens tjejer som ser på en sådär och särar på läpparna sådär och uppenbart är medvetna om effekten? Att alla kvinnor, inlusive författaren, är våldtäktsbara?

Intressant. Andra bloggar om: katrine kielos, våldtäkt och romantik, våldtäkt, våldtäktsbarhet, legitimitet, immunitet, subjektivitet, judging a book by its cover

Om jag använde "fitta" som skällsord skulle inlägget heta "Wii Fitta!"*

I det här inlägget ska jag gnälla på Wii Fit.

För er som inte vet - det finns en sån sak som tevespel. Wii är en relativ modern tevespelskonsol. Den är lite känd för att vara någorlunda nytänkande (nytänkt, snarare) när det kommer till hur den styrs. Till den finns ett spel som heter Wii Fit. Wii Fit är egentligen inte ens ett spel, utan en massa småspel som har det gemensamt att de styrs genom att man på olika sätt trampar på en tryckkänslig platta man har på golvet. Man tränar, alltså. Därav Fit.

Jag köpte min Wii Fit för exakt två veckor sedan. Under introduktionen lät spelet mycket fixerad vid hållning. Balans, kroppshållning, bygga upp rätt muskler... Och sedan fick man sätta upp ett mål.

Helt plötsligt blev jag frågad vad jag ville väga. Helt plötsligt skulle jag inte bli stark eller vig, jag skulle vägas. Jag satte upp ett mål, Wiin varnade mig att nästa tillfälle jag skulle få att ändra mitt mål var om två veckor, och jag körde igång.

Det är förbannat kul att leka med Wii Fit. Ba så ni vet. I två veckor lät jag min Mii (man får göra en figur som representerar en själv) vara utklädd till pingvin, stepaerobicade till Honey & Clover och tränade armhävningar med min PT.

I två förbannade veckor gjorde jag ett body test där viktmätning och demonstration av förändringen på en graf var ett obligatoriskt inslag. Ett annat obligatoriskt inslag var att kolla om man fördelade kroppsvikten jämnt mellan benen, men det animerades inte alls på någon graf.

Under de här två veckorna undrade jag litegrann vad som skulle hända om jag ville gå ner så mycket att mitt BMI gled ner under gränsen för normalvikt. Idag fick jag tillfälle att testa. Jag börade snällt med att säga att jag ville gå ner tre kilo på två veckor, jag skulle hamnat nära men inte under gränsen. Wiin informerade mig om att man ska helst inte gå ner mer än 1,4 kilo på två veckor. Jag blev glad. Tänk, varningsmekanism! Wiin säger ifrån!

Så jag testade igen, ner till undervikt. Wiin informerade mig återigen om att man helst inte bör tappa mer än 1,4 kilo på två veckor.

JAG PÅSTÅR MIG VILJA GÅ NER TILL FUCKING UNDERVIKT OCH DE SÄGER ATT JAG GÖR DET FÖR FUCKING SNABBT?

När jag gick upp i vikt ett kilo på ett dygn undrade spelmaskoten ibland vad jag trodde att orsaken var och kom med förnuftiga tips om att snacks innehåller kalorier. När jag gick ner lika mycket frågade den ingenting. Kunde det bero på att jag inte drack nåt vatten under träningen? Kunde det bero på att jag blev bantningstriggad av viktgrafen och började leva på en Nutrilett om dagen? Nivån på allmän info om träning kan vara otroligt basic (typ "man behöver muskler för att ha bra hållning"), men nämner de någonsin att muskler väger mer än fett? Svar nej.

På ytan är det hållning hållning hållning. Egentligen är det vikt vikt vikt. Eller, förlåt, BMI BMI BMI. För se här:

Wii Fits hemsida

Man behöver ju inte ens kolla på vikten om man inte vill! Man kan bara följa BMIt om man vill. Och de är inte alls helt utbytbara, för man kan, eh, råka ändra längden från dag till dag?

Och det här ska alltså föreställa ett hälsosamt spel för hela familjen.

AAAAAAAAAAAAAARRRRGH!!!!!!!11!!

Det är fruktansvärt kul att spela Wii Fit. Men, Nintendo, UR DOING IT WRONG!!!!!

Nu ska jag väga mig... oj, oops, mäta mitt BMI!!! Andra bloggar om: wii, wii fit, vikt, bmi, vikthets, hållning,

*För övrigt använder jag "fitta" som skällsord, tyvärr. Men det är för att mina två standard-fula ord som jag använde som utrop när jag var arg/irriterad/hade anledning brukade vara "knullah" och "Hitler". Sedan började folk klaga på att de var tvungna att avsluta diskussioner på grund av att jag sa "Hitler". Då skulle jag byta, men kom inte på nåt och sedan råkade jag börja säga "fitta" för ordet låter ungefär likadant som "Hitler".

Vänta med tandläkarbesöket - gå ner i vikt

I dagens avsnitt av "Hur tänkte de?" ska vi prata om Metros löpsedel från igår och Microsoft.

Metro hade igår en artikel som handlade om att tandläkarbesök kommer att bli billigare första juli. Fint, men till det valdes rubriken Spara på att vänta med tandläkaren och löpsedel som jag inte minns ordagrant, men någonting i stil med VÄNTA MED TANDLÄKARBESÖKET - SPARA PENGAR!. Och det kändes ju ungefär lika aha-upplevelseartat som "gå ner i vikt genom att äta mindre och röra dig mer". Och dessutom jävligt okänsligt med tanke på att alla vet att tandhälsa är en klassfråga.

Scannad från dagens DN, påklottrad på lektionstid.

Microsoft roar oss med någon sorts tjejsatsning som heter DigiGirlz (sic!!!1!). Nästan lika häftigt som Futurekids.

I övrigt kan vi kort konstatera att vi numera vet att det som händer på första bilden i mitt inlägg med förslag till okejsex-kampanjen är sexuellt tvång, plusminus. Och inlägg #139 i en tråd på Feminetik kosnaterar RasmusS att alla människor är våldtäktsbara. En fantastisk insikt. Synd att bara att hen missar hela poängen med "kvinnor är våldtäktsbara"...

Äktenskaplig trohet var inte Lilis starkaste gren

För ett par år sedan försökte jag läsa Simon Sebag Monteffiores stalinbiografi "Stalin. Den röde tsaren och hans hov". Det dröjde inte länge innan jag var helt klar och införstådd med vad författaren tyckte om Sovjetryssland och allt som hade med kommunism att göra, fanns det någonting som boken inte led brist på så var det laddade utfyllnadsord (ni vet, som att alla brott är fasansfulla eller fruktansvärda, ifall läsaren skulle missat det). Jag led, men lät mig idiotförklaras fram till sida 194. Kapitlet handlade om Stalins mamma och att han inte gillade skvallerjournalistik, men plötsligt, helt utan sammanhang, dök en fotnot upp. Den inleddes med "För den händelse att läsaren glömt att detta var en stat baserad på förtryck [...]". Då gav jag upp. Jag var liksom liite trött på att läsa Monteffiores åsikter och bli idiotförklarad under tiden.

Sedan dess har frasen "för den händelse att läsaren glömt att detta var en stat baserad på förtryck" flitigt använts av mig och min pojkvän för att beskriva texter där författaren bara inte kan låta bli att komma med egna värderingar i tid och otid. Och det är här vi kommer till Bengt Jangfeldts "Med livet som insats. Berättelsen om Vladimir Majakovskij och hans krets".

Här är det inte författarens inställning till Sovjetryssland som är problemet, det är istället hans inställning till andra relationer än romantisk tvåsamhet. Och det blir en ordentlig jäkla brist om man ska skriva om Majakovskijs liv.

För er som behöver lite introduktion: Vladimir Majakovskij var en rysk poet, aktiv mellan 1910-talet och 1930 då han tog livet av sig. Under den tiden hade han en lång relation med ett gift par, Lili och Osip Brik. Briksen levde i vad som nu skulle kallas för öppet förhållande, Majakovskij var passionerad förälskad i Lili praktiskt taget från ögonblicket de möttes 1915 tills han sköt sig, vilket inte hindrade honom för att ha förhållanden med andra kvinnor. Lili hade före, under och efter den tiden relationer med många män, och ett tag även ett sexuellt förhållande med Majakovskij.

Ja, som ni ser är det bäddat för att göra en människa som inte riktigt är hellugn med att man skulle kunna älska mer än en person man inte är släkt med mycket mycket obekväm med materialet. Och det märks desvärre tydligt.

Lili och Vladimir

"Hon gjorde ingen hemlighet av sina affärer och skämdes aldrig för dem, och Osip förhöll sig till dem med en nästan obegriplig lugn, uppenbarligen inte alls sårad i sin manliga självkänsla" (sid 62). Jo tack, man märker att Jangfeldt inte begriper sig på Osip. Han försöker vid ett tillfälle förklara det med att Osip skilde på kärlek och sex, underförstått att Osip var okej med Lilis vänstrande eftersom det bara var sex det rörde sig om. Den här tolkningen kanske hjälper någon att behålla sin världsbild, men jag tycker att det är lite väl svårt att med enbart sexuell attraktion förklara varför Lili tog hand om en av sina älskares dotter när han satt i fängelse. Inte heller går det att bortse från att Lilis relation med Majakovskij handlade mycket lite om sex och mycket mer om... ja, men det var väl förstås vänskap. "Bara vänskap" som det brukar heta, sådan utan Kärlek. För, som författaren ivrigt poängterar, hade Lili många älskare, men älskade bara Osip. Och Majakovskij hade många kvinnor, men älskade bara Lili.

Jag tror helt enkelt att "kärlek" i den här boken definieras som antingen Lilis känslor för Osip eller Majakovskijs känslor för Lili, allt annat är vad som helst utom just kärlek. Sex, kanske. Eller vänskap. Eller vad-det-nu-var-som-nästan-fick-Majakovskij-att-gifta-sig-med-en-annan. Inte var det kärlek i alla fall.

Liksom Osips, måste även Lilis beteende förklaras. "Hennes avspända syn på sex var inte bara en läggningsfråga utan måste ses i ett större sammanhang". Lilis affärer måste ses i ljuset av en sexuell revolution och Kollontaj, men det behöver inte Majakovskijs affärer med andra kvinnor göra. Lilis gifta *hint* manliga * hint* älskare behöver inte ses i ljuset av den sexualradikala tidsandan. Majakovskijs svartsjuka behöver inget sammanhang, inte heller får man sociokulturella förklaringar till alla äktenskap där makarna inte är så förtjusta i varandra från början.

Och visst kan det vara jag som är överkänslig, men nog är tonen i boken många gånger inte till Lilis fördel. Som i titelcitatet "äktenskaplig trohet var inte Lilis starkaste gren" eller när författaren kallar sättet som Lili vill leva sitt liv på för hennes "teorier". Ingen annans har "teorier" om hur de vill ha det med sina närmaste, bara Lili. För den händelse att läsaren har glömt att monogam tvåsamhet är naturligt, liksom utomäktenskapliga förbindelser om man är man.

Det ska mycket till för att jag verkligen ska irritera mig på monigaminormen, hade jag stört mig på minsta lilla hade jag haft mer magsår än magsäck i nuläget, men den här boken körde över min gräns, backade, och sedan körde över igen för att försvinna i solnedgången. Och det är förbaskat synd att Jangefeldt inte kunde hålla sina moraliska värderingar utanför, för i övrigt är boken välresearchad och intressant. Om man är intresserad av Majakovskijs liv vill säga.

Betyg:
För den händelse att läsaren har glömt*: -is -is
Fakta: -is -is -ibus -ibus
Språk: -is -is -ibus

*Där -is är Monteffiores stalinbiografi och -is -is -ibus -ibus -ebus är någonting som är neutralt och inte idiotförklarar läsaren.

Intressant. Andra bloggar om: vladimir majakovskij, majakovskij, bengt jangefeldt, med livet som insats, monogami, normer, sexualmoral, sexualpanik, moralpanik, sexualmoralpanik, enough is enough

Jeopardy. Svaret är: vita unga smala heterokvinnor

Jag undrar lite varför det är så snårigt att hitta bilder ur Niveas nya kampanj "Skönhet är...". Kanske för att få åtminstone någon känsla av utmaning i att ta bilderna, skriva "skönhet är smala kvinnor" och blogga dem. Det verkar faktiskt vara så att utmaningen blev lite väl svår, för jag har hittills inte hittat några inlägg om kamoanjen, fast den är lätthäcklad och förtjänar det. Eftersom jag är bäst har jag i alla fall ordnat screencaps från deras TV-reklam. Filmen finns på hemsidan.

Skönhet.

Vissa säger att den är uppenbar, den handlar om det uttre, det vi kan se.

Andra säger: öppna ögonen och upplev skönheten stråla från insidan!

En del säger: låt oss öppna våra hjärtan och upptäcka den mellan oss!

Vi säger: skönhet är mer än så...

... den har lika många nyanser som livet själv.

Ta till vara på dem alla!

Nivea.

Berätta vad skönhet är för dig på nivea.se

Jag tänker inte berätta vad skönhet är för mig, men jag tror att bilderna berättar vad skönhet är för Nivea bättre än tusen ord.

Och låt er inte luras att män kan vara skönhet, männen på bilderna är bara där för att visa att de är tända på kvinnorna, i reklamplanscherna saknas de helt.

Andra bloggar om: nivea, skönhet är, vad är skönhet för dig?, vita, hetero, smala, unga, kvinnor

PS. På nivea.se/beauty_is kan man lägga upp "vad skönhet är för dig" i jpg-format. Gå och posta nåt fint!

Hur tänkte de?

I det här avsnittet av "Hur tänkte de?" ska vi analysera föjande bild.

Ovanstående är inscannat från en broschyr om Nova T380, en kopparspiral. Det här är den enda bilden därförutom ett par tecknade bilden på själva preventivmedlet. Hur tänkte de? Jag menar då inte att alla ser förskräckligt 90-tal ut, för 90-talet är inne igen, utan VARFÖR ÄR DET EN BILD PÅ ETT LYCKLIGT LEENDE PA MED EN BÄBIS I ETT INFOBLAD OM PREVENTIVMEDEL????!?

Och apropå. Vissa av er har sett följande mästerverk en miljon gånger, andra inte, så njut. Eller förklara. Om ni kan.


Andra bloggar om: inscannat, reklam, kopparspiral, dum reklam, hur tänkte de, formad för att skydda

Jag visar ballen! Nu! Nej... men NU!

Avdelningen "saker jag borde skickat till NoN, men orka":

Hur upplevde du testvisningen?

- Det var oerhört obehagligt. Lite panikångest, faktiskt. Som om någon plötsligt drar ner ens brallor och tvingar en att visa ballen mitt på torget.

Gjorde du några ändringar?

- Ja, jag klippte om en del, men jag minns hur jag satt med alla dessa hundratals enkäter och inte visste vad jag skulle göra av informationen. Det är väl annorlunda om man som regissör vill testa olika grejer mot en publik. Man visar fortfarande ballen, men då har man åtminstone självmant gått till gynekologen.

- Filmtestvisningar vinner mark inom svensk film

Det skulle vara mycket roligt om mannen faktiskt menade just vad han sa, vilket jag misstänker att han inte gör.