Äktenskaplig trohet var inte Lilis starkaste gren

För ett par år sedan försökte jag läsa Simon Sebag Monteffiores stalinbiografi "Stalin. Den röde tsaren och hans hov". Det dröjde inte länge innan jag var helt klar och införstådd med vad författaren tyckte om Sovjetryssland och allt som hade med kommunism att göra, fanns det någonting som boken inte led brist på så var det laddade utfyllnadsord (ni vet, som att alla brott är fasansfulla eller fruktansvärda, ifall läsaren skulle missat det). Jag led, men lät mig idiotförklaras fram till sida 194. Kapitlet handlade om Stalins mamma och att han inte gillade skvallerjournalistik, men plötsligt, helt utan sammanhang, dök en fotnot upp. Den inleddes med "För den händelse att läsaren glömt att detta var en stat baserad på förtryck [...]". Då gav jag upp. Jag var liksom liite trött på att läsa Monteffiores åsikter och bli idiotförklarad under tiden.

Sedan dess har frasen "för den händelse att läsaren glömt att detta var en stat baserad på förtryck" flitigt använts av mig och min pojkvän för att beskriva texter där författaren bara inte kan låta bli att komma med egna värderingar i tid och otid. Och det är här vi kommer till Bengt Jangfeldts "Med livet som insats. Berättelsen om Vladimir Majakovskij och hans krets".

Här är det inte författarens inställning till Sovjetryssland som är problemet, det är istället hans inställning till andra relationer än romantisk tvåsamhet. Och det blir en ordentlig jäkla brist om man ska skriva om Majakovskijs liv.

För er som behöver lite introduktion: Vladimir Majakovskij var en rysk poet, aktiv mellan 1910-talet och 1930 då han tog livet av sig. Under den tiden hade han en lång relation med ett gift par, Lili och Osip Brik. Briksen levde i vad som nu skulle kallas för öppet förhållande, Majakovskij var passionerad förälskad i Lili praktiskt taget från ögonblicket de möttes 1915 tills han sköt sig, vilket inte hindrade honom för att ha förhållanden med andra kvinnor. Lili hade före, under och efter den tiden relationer med många män, och ett tag även ett sexuellt förhållande med Majakovskij.

Ja, som ni ser är det bäddat för att göra en människa som inte riktigt är hellugn med att man skulle kunna älska mer än en person man inte är släkt med mycket mycket obekväm med materialet. Och det märks desvärre tydligt.

Lili och Vladimir

"Hon gjorde ingen hemlighet av sina affärer och skämdes aldrig för dem, och Osip förhöll sig till dem med en nästan obegriplig lugn, uppenbarligen inte alls sårad i sin manliga självkänsla" (sid 62). Jo tack, man märker att Jangfeldt inte begriper sig på Osip. Han försöker vid ett tillfälle förklara det med att Osip skilde på kärlek och sex, underförstått att Osip var okej med Lilis vänstrande eftersom det bara var sex det rörde sig om. Den här tolkningen kanske hjälper någon att behålla sin världsbild, men jag tycker att det är lite väl svårt att med enbart sexuell attraktion förklara varför Lili tog hand om en av sina älskares dotter när han satt i fängelse. Inte heller går det att bortse från att Lilis relation med Majakovskij handlade mycket lite om sex och mycket mer om... ja, men det var väl förstås vänskap. "Bara vänskap" som det brukar heta, sådan utan Kärlek. För, som författaren ivrigt poängterar, hade Lili många älskare, men älskade bara Osip. Och Majakovskij hade många kvinnor, men älskade bara Lili.

Jag tror helt enkelt att "kärlek" i den här boken definieras som antingen Lilis känslor för Osip eller Majakovskijs känslor för Lili, allt annat är vad som helst utom just kärlek. Sex, kanske. Eller vänskap. Eller vad-det-nu-var-som-nästan-fick-Majakovskij-att-gifta-sig-med-en-annan. Inte var det kärlek i alla fall.

Liksom Osips, måste även Lilis beteende förklaras. "Hennes avspända syn på sex var inte bara en läggningsfråga utan måste ses i ett större sammanhang". Lilis affärer måste ses i ljuset av en sexuell revolution och Kollontaj, men det behöver inte Majakovskijs affärer med andra kvinnor göra. Lilis gifta *hint* manliga * hint* älskare behöver inte ses i ljuset av den sexualradikala tidsandan. Majakovskijs svartsjuka behöver inget sammanhang, inte heller får man sociokulturella förklaringar till alla äktenskap där makarna inte är så förtjusta i varandra från början.

Och visst kan det vara jag som är överkänslig, men nog är tonen i boken många gånger inte till Lilis fördel. Som i titelcitatet "äktenskaplig trohet var inte Lilis starkaste gren" eller när författaren kallar sättet som Lili vill leva sitt liv på för hennes "teorier". Ingen annans har "teorier" om hur de vill ha det med sina närmaste, bara Lili. För den händelse att läsaren har glömt att monogam tvåsamhet är naturligt, liksom utomäktenskapliga förbindelser om man är man.

Det ska mycket till för att jag verkligen ska irritera mig på monigaminormen, hade jag stört mig på minsta lilla hade jag haft mer magsår än magsäck i nuläget, men den här boken körde över min gräns, backade, och sedan körde över igen för att försvinna i solnedgången. Och det är förbaskat synd att Jangefeldt inte kunde hålla sina moraliska värderingar utanför, för i övrigt är boken välresearchad och intressant. Om man är intresserad av Majakovskijs liv vill säga.

Betyg:
För den händelse att läsaren har glömt*: -is -is
Fakta: -is -is -ibus -ibus
Språk: -is -is -ibus

*Där -is är Monteffiores stalinbiografi och -is -is -ibus -ibus -ebus är någonting som är neutralt och inte idiotförklarar läsaren.

Intressant. Andra bloggar om: vladimir majakovskij, majakovskij, bengt jangefeldt, med livet som insats, monogami, normer, sexualmoral, sexualpanik, moralpanik, sexualmoralpanik, enough is enough

E=mc2 - ser likadan ut fram och bak, precis som du!

På TVn i bakgrunden pratar Kunskapskanalen om Big Bang och partikelacceleratorer (Universum föds i Schweiz heter filmen, ifall någon är intresserad). De pratar Einstein. De pratar eemsekvadrat och det illustreras av närfilminig av skrivmaskin som trycker fram E=mc2.

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHH!H!H!!!!

De fortsätter. Bakgrundsrösten upplyser: "men det märkliga med det här ekvationen är att den fungerar åt båda hållen".

AAAAAAAAAAAAAAAAAAJKSDIFGUEFBGTYVFETGr t6¤%&(¤/()%/&!!!!!!!

Det här är betydligt mer irriterande än att viktiga formler i min statistikbok är satta i fetstil, så att man ska fatta att de är viktiga.

Intressant. VIKTIGT. Mina ögon blöder, och mina öron!

RFSU är kärlek

Jag kollade på den där sexdebatten i tv4 som till exempel Helena skriver om. Det var hemskt.

Jag som i framtiden tänker använda "jag är leg. psyk. och aukt. sexolog!!!" som argumentationsteknik blir riktigt upprörd när jag hör Linn Heed och Eva Rusz uttala sig dumt. Hallå, ni urholkar min framtida shortcut till respekt! Särskilt Heed, hon har precis samma utbildning som jag tänker skaffa.

Och då blir jag så glad att en av de få vettiga vuxna röster i debatten är Maria Bergström, representanten från RFSU. Vem är det som säger att det är positivt att ungdomar pratar om sex utan omskrivningar? Maria Bergström! Vem är det som poängterar attdet vanligaste problemet man söker hennes hjälp för är vaginalt sex? Maria Bergström! Vem är det som rättar psykoterapeuten när hon säger att bara människor har sex för njutning? Just det! Visst håller jag och RFSU inte alltid med varandra till 100% men påd et stora hela tycker jag om RFSU. Och det är ju bra, det skulle vara för hård smäll att ta om landets dominerande sexualitetsinformerande organisation skulle vara helt åt Linn Heed-skogen.

Andra bloggar om: kvällsöppet, tv4, moralpanik, sex, sexualitet, ungdomar, fula ord, linn heed,

PS. En kommentar från TV-programmets webbsida.

Nej då. All sex idag ger oss bara ytterligare tips o alternativ/möjligheter.
Det är bara ett jäkla hycklande av alla som är för blyga för sig själva o inte ens vågar bejaka sin egen sexuallitet! Jag älskar all sex. Bi, BDSM, wet, scat fetish domination men jag gillar också vanlig vanilj-sex i missionären o mysa framför TVn.
Bara ytterligare ett komplementsex, lite variation bara. Hur många äter pannkaka varje kväll?
Sluta dalta och låtsas som att alla kvinnor måste behandlas med förståelse och respekt.
Samma gäller för männen - eller hur var det nu igen feministerna? Fråga istället varför alla kvinnor klär sig fulast och osexigast i världen? På med era högklackade så vi får se era tår brudar!

- Footlover

PPS. Ge fan i att höhöa och fnizza när ni diskuterar sex i TV. Väx upp!

PPPS. "Tre svenska tjejer och en utländsk kille". Fantastiskt, Linn Heed, fantastiskt! Otroligt nödvändig information. Det slår faktiskt Ruszs "lägga ut sig på entreprenad".

Jeopardy. Svaret är: vita unga smala heterokvinnor

Jag undrar lite varför det är så snårigt att hitta bilder ur Niveas nya kampanj "Skönhet är...". Kanske för att få åtminstone någon känsla av utmaning i att ta bilderna, skriva "skönhet är smala kvinnor" och blogga dem. Det verkar faktiskt vara så att utmaningen blev lite väl svår, för jag har hittills inte hittat några inlägg om kamoanjen, fast den är lätthäcklad och förtjänar det. Eftersom jag är bäst har jag i alla fall ordnat screencaps från deras TV-reklam. Filmen finns på hemsidan.

Skönhet.

Vissa säger att den är uppenbar, den handlar om det uttre, det vi kan se.

Andra säger: öppna ögonen och upplev skönheten stråla från insidan!

En del säger: låt oss öppna våra hjärtan och upptäcka den mellan oss!

Vi säger: skönhet är mer än så...

... den har lika många nyanser som livet själv.

Ta till vara på dem alla!

Nivea.

Berätta vad skönhet är för dig på nivea.se

Jag tänker inte berätta vad skönhet är för mig, men jag tror att bilderna berättar vad skönhet är för Nivea bättre än tusen ord.

Och låt er inte luras att män kan vara skönhet, männen på bilderna är bara där för att visa att de är tända på kvinnorna, i reklamplanscherna saknas de helt.

Andra bloggar om: nivea, skönhet är, vad är skönhet för dig?, vita, hetero, smala, unga, kvinnor

PS. På nivea.se/beauty_is kan man lägga upp "vad skönhet är för dig" i jpg-format. Gå och posta nåt fint!

Klasshat och avundsjuketänk in action

Jag har på sistone halvföljt Blondinbellas blogg. Och utifall någon undrar: nej, inte för att skratta åt henne.

För er som inte läser. Isabella Löwengrip är en 17-årig tjej från ett av samhällets högre strata. Hon pluggar på gymnasiet, hon är aktiv i MUF, hon tränar, hon är social och driven. Hon verkar gå in i väggen ungefär varannan månad. Som ni kanske förstår stör folk sig enormt på henne. Jag skulle störa mig på kvinnan något galet om vi var tvungna att umgås IRL, men det är vi inte. Nu tycker jag att hennes blogg är intressant. Det är en värld jag inte har koll på och tjejen verkar rätt smart och dessutom ha självinsikt närdet kommer till hur mycket hon fått "gratis" i och med sin bakgrund. När jag var 17 fattade jag inte hur mycket mina föräldrars höga utbildningsnivå hade påverkat mig som person.

Men som sagt, det är många som stör sig på henne och det verkar vara en hel del som besöker hennes blogg bara för att skratta åt henne. Det gör de inte heller någon hemlighet av, utan gladeligen kommenterar hur löjlig de tycker att hon är, hur ful de tycker att hon är och "fattar inte att du fortsätter blogga när du är så HATAD!". Dessutom jämförs hon hela tiden med någon Kenza. De två har höga placeringar i bloggtoppen och tävlar ofta om förstaplats, men skriver egentligen rätt olika bloggar. Enligt Kenza-frälsta Blondinbella-bashare är Kenzas blogg bättre och Kenzas läsare tycker om Kenza, till skillnad från Blondinbellas läsare.

Det verkar som att det faktiskt finns någon bloggbeef där och när Kenza häromdagen postade ett inlägg där hon lät sin hund "skriva" lite skrev Blondinbella ett inlägg om hur mycket hon stör sig på folk som låter sina spädbarn eller husdjur klampa lite på tangentbordet och sedan lämna hilöewfiwhcfcbsiybct kvar och skriva "lille Nisse hälsar". I skrivande stund har inlägget (bloggen tillåter dumt nog inte direktlänkningar till inlägg, men det var i alla fall 3 februari) genererat över 280 kommentarer. Jag har sett mycket Internethat, men det där irriterar faktiskt mig mer än det mesta av varan.

Vi möter det för mina läsare aktuella "du är bara avundsjuk [på Kenza]".

Vi möter det självmotsägande "å du är så puckad jag hatar din blogg vadå om du stör dig på folks om skriver så SÅ SLUTA BESÖK DERAS BLOGGAR".

Vi möter "du är ful" och "du är dum". Vi möter "fatta hur HATAD du är".

"Blondinbimbo", såklart. "Lilla vän". "Väx upp". "Du är tamigfan patetisk".

Galla, galla, galla och kommentarer om att Blondinbella tror att hon kan vara stor bloggare genom att skriva provocerande inlägg. Och det är förstås sant, fast inte på det sättet som kommentatorerna verkar mena. Blondinbella skriver sällan om kontroversiella ämnen eller är elak mot folk i sina inlägg, oftast är hon snarare mycket positiv, skriver om sina vänner, sina fester, sina planer. Det provocerar.

Byt ut en av variablerna och mängden hat minskar: Tjej, Blond, 17 år, Framgångsrik, Höger, Överklass. Har inte ens vett att skämmas för det. Det är så lätt att hoppa på Blondinbella att jag inte ens förstår vad hatarna får ut av det. Å andra sidan verkar dissarna inte vara ute efter avancerade påhopp. Det här är ganska representativt.

jasmine

HAHAH, okej. du måste vara så avensjuk på Kenza. Moget blondie, trodde inte detta om dig, men va fan.
det kanske grundar i att du är avensjuk på henne för:

DU ÄR TJOCK OCH KENZA ÄR SMAL
maha

Jag läser inte Blondinbellas blogg för att skratta åt henne. Jag läser inte dessa kommentarer för att skratta åt dem. Jag blir bara trött. Jag vill verkligen förstå varför folk gör så, vad som motiverar så många människor att gå in på en blogg och upplysa bloggerskan om att ALLA HATAR HENNE. Visst har jag själv skrattat åt folk på Internet, men jag har faktiskt alltid gjort det bakom ryggen på dem, jag var road men jag var inte intresserad av att såra människan som jag tyckte var oavsiktligt rolig. Jag har aldrig flejmat. Jag kan inte relatera till hatet som Blondinbellas kommentarer dryper av.

Intressant. Andra bloggar om: blondinbella, kenza, beef, njdehrcnygcr, klasshat, blogghat, internethat, människor med för mycket fritid, människor som uppenbarligen aldrig varit i närheten an god uppfostran, sorgliga människor, provokation

Till någonting helt annat, eller kanske inte helt. Sofia Dahlén har skrivit ett riktigt intressant inlägg om bilder vi förmedlar, skönhet, vilka kriterier man har när man lägger upp foton på sig själv, hur vi uppfattar oss själva och hur vi uppfattas.

Hur tänkte de?

I det här avsnittet av "Hur tänkte de?" ska vi analysera föjande bild.

Ovanstående är inscannat från en broschyr om Nova T380, en kopparspiral. Det här är den enda bilden därförutom ett par tecknade bilden på själva preventivmedlet. Hur tänkte de? Jag menar då inte att alla ser förskräckligt 90-tal ut, för 90-talet är inne igen, utan VARFÖR ÄR DET EN BILD PÅ ETT LYCKLIGT LEENDE PA MED EN BÄBIS I ETT INFOBLAD OM PREVENTIVMEDEL????!?

Och apropå. Vissa av er har sett följande mästerverk en miljon gånger, andra inte, så njut. Eller förklara. Om ni kan.


Andra bloggar om: inscannat, reklam, kopparspiral, dum reklam, hur tänkte de, formad för att skydda

Du är bara avundsjuk.

Är det bara jag (svar nej, men jag frågar ändå) som märker att människor är lite väl förtjusta i att förklara sina debattmotståndares åsikter med avund? Det gäller både konkreta motargumentatörer och diffusa grupper som man påstår tycker på nåt särskilt sätt för att de är avundsjuka. Jag vet att "du är bara avundsjuk" är ett urgammalt sätt att vifta bort irritation mot i stort sett vem som helst, och det är mycket roligt att säga det som en humoristisk klyscha när någon exempelvis klagar på att jag inte har diskat eller att Nisse räcker upp handen och ställer dumma frågor hela tiden, men att använda det hur som helst i en seriöst debatt är allt annat än förtroendeingivande. Och fölk gör det. På riktigt. jag lovar.

Det mest klassiska inom mina referensramar är att de kvinnor som har åsikter om utseendeidealen bara är avundsjuka för att de själva inte är så snygga. Logiken ("logiken") går ungefär att om man har åsikter om att fotomodeller alla är unga, smala och photoshoppade så är det för att man är avundsjuk för att man själv inte ser ut så och är rädd att unga smala kvinnor ska sno ens karl. Man kan dessutom styrka sin tes genom slutsatsen att om man klagar på någonting som har med smala sexobjektifierade dekorationskvinnor att göra så måste man vara feminist, och är man feminist är man ful per definition. Är man ful är man avundsjuk på snygga, för man vill ju själv, fast man inte kan. QED.

Ett specialfall av det där är att kvinnor som är emot prostitution helt enkelt måste vara avundsjuka på att män vill ha prostituerade. De gångerna jag sett resonemanget har det handlat om att kvinnor som är gifta inte vill att prostitution ska finnas för att de är avundsjuka på att horor är så sexiga att de äkta makarna vill gå till dem istället för att ligga med frugan. Slutledningen går i två steg. Ett: enda anledningen för kvinnor att vara emot prostitution är att de är rädda att horor ska hota deras monogama förhållanden med män. Två: kvinnor är avundsjuka på andra kvinnorsom deras män kan tänkas vilja ligga med.

Ett annat exempel som har dykt upp nu i kommentarer till den nya hippa moralpaniken om ungdomar och Internet och sexualitet. De vuxna är tydligen avundsjuka på att ungdomarna har lättare att komma åt sexkontakter och porr än moralpanikvuxna hade när de var i samma ålder. Det kan helt enkelt inte finnas annan anledning till moralpanik.

Suck. Stön. Sluta.

Intressant. Andra bloggar om: avund, avundsjuka, dåliga argument, feminister är fula, du är bara avundsjuk

PS Den som skriver "Äsch, du är bara avundsjuk på dem som säger 'du är bara avundsjuk'"... Instaban!

Igår tänkte jag på kapitalism

Holstein är verkligen underlig. Det låter verkligen som om han är nykär i kapitalism. "kapitalism gör det här" "kapitalism är så" "igår tänkte jag på kapitalism".
Hoppas inte kapitalism gör slut med honom.

- Tomas Antila

Kitty Jutbring är singel!

Ni kommer kanske ihåg att jag skrev om tidningen Starlet förr i tiden? (Det gör i alla fall Anna Svensson, så det kanske är fler) Senast jag skrev handlade det om att de bytte chefredaktör, men behöll spalten Fråga Kittys kille.

För några dagar sedan fick jag ett SMS om någonting väldigt viktigt för det popkulturella pusslet: "Omg. Kitty Jutbring är singel! Vad händer då med Kittys kille?"

Det stod tydligen i .SE att hennes civilstatus var "singel". Och ja, kommer de nu behålla Fråga Kittys kille?

Jag tycker i alla fall att det är en mycket intressant fråga och jag återkommer så fort jag fått svar.

Fyra små rätter

Och det magiska ordet?..
Jag tror jag har lyckats sätta fingret på vad jag stör mig på med människor som resonerar som Pär Ström eller till exempel Yzerman i kommentarerna till mitt stora inlägg om Mansförtryck och Kvinnovälde. Ni vet, människor som säger sig förespråka jämställdhet och vilja ha samhällsförändrinmgar, men som samtidigt talar om feminismen som en ideologi som bara kämpar för jämställdhet för ena könet (!!!).

Det jag stör mig på är historielösheten i kombination med total frånvaro av tacksamhet.

Vilka tror Pär Ström har i hundra år arbetat för att han som man ska kunna prata om pappaledighet utan att bli utskrattad för sin omanlighet? Vilka är det som fört den största delen av jämmställdhetsarbetet och vilka är det som fortfarande gör det?

Visst kan man klaga, och med rätta, på att problemen ofta formuleras från ett kvinnligt perspektiv. Språk speglar och språk skapar, och just därför kan man varken vifta bort formuleringarna av jämställhetsdelmål eller avfärda kritiken mot att alla är män tills motsatsen bevisas med "det rör sig ändå bara om språkliga spetsfundigheter" (Ström, sid 83). Men faktum framstår, från vilket håll feminister än har närmat sig jämställdhet har de närmat sig jämställdhet. Och skapat ett mer jämställt samhälle.

Vilket kön har arbetat mer syns i vilka som oftast syns i samband med jämställdhet. Med tanke på hur efterfrågade män har varit i jämställdhetsfrågor och med tanke på att män har god tillgång till medierna tror jag inte på att den huvudsakliga anledningen till varför män är underrepresenterade i offentliga jämställdhetsdebatten inte att män tack vare någon sorts feministisk sammansvärjning inte har någon talan i jämställdhetsfrågor utan att de flesta som ägnar sig åt jämställdhetsfrågor är kvinnor. Och inte bara kvinnor, utan feminister.

Det här är förresten inte kritik mot bara Ström och Yzerman, och inte ens kritik mot bara män. Jag är lika kritisk mot kvinnor som sågar feminismen uta att inse hur mycket i deras liv de har att tacka feminister för. Både feminister från förr och feministerna nu, för även om det har blivit bättre finns de gamla problemen kvar. Det tar tid, det där.

Sagan om kvinnor som bara roffat åt sig fördelarna
När människor som är "för jämställdhet men emot feminismen" kritiserar den feministiska rörelsen brukar man ofta få höra att feminister bara har roffat åt sig mer möjligheter utan att släppa på privilegierna. Kvinnor vill ha kakan och behålla den kallas det. Mnja, jag tror vi har förlorat en bra bit av kakan...

Varje gång jag kommer till min ryska släkt inleds mötet med att någon man tar min resväska ifrån mig. Även om det är en väska med hjul som jag är helt kapabel att dra själv. I Sverige får jag bära mina väskor själv, vilket fungerar utmärkt. Det är förresten bra att jag klarar mig själv, för jag kan inte längre förvänta mig att min pojkvän ska spöa ner folk jag har konflikter med, jag kan inte förvänta mig att bli försörjd av någon annan än mig själv eller skattebetalarna, jag kan inte förvänta mig att mitt manliga middagssällskap betalar (det händer, men det händer minst lika ofta att jag bjuder), om jag skiljs från mina barns pappa kan jag inte räkna med att behålla barnen för mig själv. Visst håller folk upp dörren för mig, men lika mycket män som kvinnor och jag svarar med att hålla upp dörren för andra oavsett kön. Visst har kvinnor kämpat sig till nya möjligheter, men inte utan att betala.

Ström tar förresten upp Titanic och hur kvinnor och barn skulle räddas först. Ja, så var det. Och enligt Ström är "kvinnor och barn först" fortfarande en regel, i teorin. Mycket möjligt och i fallet barn berättigat, men av dödssiffror från katastrofer att döma har ridderligheten sinat. På Titanic var det bara 20% av männen som räddades, av kvinnorna var det 74%. Av passagerarna på Admiral Nachimov (1986) rädaddes 46% av de manliga passagerarna och 55,5% av de kvinnliga (för besättningen var siffrorna 85% resp 73%). Från Estonia räddades 20% av männen och 5% av kvinnorna.

Priset kvinnor betalat för att slippa ihopbuntas med barn. Säkerligen praktiskt om man ska sättas i livbåt, men i vardagen kan det nog vara rätt påfrestande. Skönt, förvisso, om man inte vill ta ansvar, men vill man kunna ta ansvar för sitt liv är barn inte vad man främst vill förknippas med.

Med sådan frihet behöver man ju nästan inget tvång!

- En kvinna kan välja mellan en livsstil som är mer eller mindre manlig och en högst feminin livsstil, liksom allt däremellan. Jag tänker då på beteende, attityd, aktiviteter, utseende med mera. Hon har valfriheten att skaffa sig förmåner i en manlig omgivning genom att spela på sin kvinnlighet de gånger hon har lust med det, men när hon hellre vill uppträda könlöst och neutralt går det också bra.

- Ström, sid 29

Ja, det är mer accepterat för kvinnor att göra typiskt manliga saker än för män att göra "kvinnliga" saker. Absolut. Det suger. Och jag kan förstå hur en man kan uppleva det han observerar när han ser på kvinnor som frihet att röra sig fram och tillbaka. Kruxet är bara att om en kvinna vill bli accepterad (och det är ju det "friheten" handlar om, ignorerar man vad samhället tycker är den här diskussionen ointressant) får hon först uppfylla kraven på att vara en bra kvinna och först när man lyckats med det ägna sig åt den andra planhalvan. Kvinnor har betydligt mer frihet att välja till än att välja bort.

Vidare förväntas kvinnor faktiskt gå över manssidan. Prova bara på att vara hemmafru i Sverige.

Strömnytt
Charlotte har skrivit ett bra inlägg om boken. Och Ström har intervjuats i Sydsvenskan. Jag tycker att journalistens skeptiska inställning lyser genom lite väl mycket, men det gör inte Pär Ström mer sympatisk eller förtroendeingivande. Ser man Fi som representativa representanter för feminismen i Sverige eller utlar sig om att ens " huvudtes i boken är ju inte att kritisera feminismen som rörelse" efter att ha ägnat en mycket stor del av boken åt att såga den feministiska rörelsen får man liksom räkna med att inte tas på särskilt mycket allvar.

Jag vet ärligt talat inte om ytterligare ett inlägg om Pär Ström är så intressant. Andra bloggar om: pär ström, mansförtryck och kvinnovälde, feminism, jämställdhet, kön, titanic, otacksamhet, historielöshet, perspektivlöshet, sammanhangslöshet, jag är inte feminist, privilegier

7 sanningar

Isabella har utmanat mig. Sju sanningar ska det vara. Om mig. Okay!


1. Jag är svag för följande hjärta-smärta-scenarion:
return of the gammal flamma
bästa vänner där vän A är fruktansvärt smärtsamt förälskad i vän B
det kan aldrig bli vi två och vi är vuxna människor och vi vet det.


2. Jag har en komplicerad kärleksrelation till bandet Franz Ferdinand.


3. Jag tycker mycket om en viss typ av manlighet, men jag har svårt att sätta fingret på vad det är som är typiskt för den och det gör mig frustrerad. Det är någonting som finns hos bl a Vladimir Vysotskij, Roy Mustang och Leonard Cohen. Och sättet jag tycker om den där manligheten om är inte att jag absolut vill ligga med män som de eller att jag vill ha sådana i min närhet ens en gång, utan mer att om jag var en man skulle jag vilja vara en sådan man.


4. Det här är också lite svårt att sätta fingret på, men jag uppskattar hur som helst mångsidighet hos människor och en av mina mest omtyckta sociala processer är att upptäcka att någon jag halvkänner är en sådan där mångsidig människa. Att gång på gång upptäcka nya sidor hos människan som jag inte skulle kunna gissat utifrån det jag redan vet om människan. Det är helt fantastiskt! I kontrast till förra punkten har jag bara upplevt det med kvinnor, men man kan förstås inte dra förhastade könsslutsatser för sådana människor är sällsynta.


5. Jag leker vit kaffevecka nu. Andra dagen. Still going strong!


6. Jag är en av de människorna som kan loopa en låt en miljon gånger. Det behöver inte ens vara en låt jag tycker är jävligt bra, det behöver bara vara en sån där låt jag loopar. Det värsta är att jag inte ens brukar lyssna sönder grejer utan bara lyssna på låten normalsällan sedan. Bo aldrig ihop med mig. Eller ge mig hörlurar.


7. Ibland tänker jag på N och tänker att jag nog aldrig har älskat någon som jag älskat N. Sedan kommer jag på att men förihelvete, jag har aldrig älskat någon som jag älskat någon annan. Då blir jag grymt irriterad över att jag tänker i klyschor som "aldrig älskat någon som jag älskat N".

Jag utmanar Hello Kitty, Vladimir Putin och Gud!

Ha lite stake!

I onsdags gjorde jag någonting så heroiskt att jag fortfarande inte riktigt kan sitta. Jag lyssnade genom hela Pär Ströms bok Mansförtryck och Kvinnovälde (ni som känner för att gå genom samma procedur, börja vandringen genom att klicka här ). Det var förresten ett bra medium för boken, uppläsaren hade stora problem med att uttala ordet patriarkat. Det kanske var meningen att det skulle låta som att han var skeptisk till ordet, men nu lät det mest som att han var skeptisk till ord med så många bokstäver i.

Det tråkiga är att mycket av det Pär Ström lyfter fram är viktigt, men han har uppenbarligen missat att frågorna han tar upp inte helt okända för jämställdhets-/feminismdebatten. Med "inte helt okända" menar jag att de har diskuterats och i många fall har stora förändringar skett sedan diskussionerna först började.

Och vad hände med att vara konsekvent? Inte konstigt att Pär Ström hela tiden skriver att han tror att han kommer bli motsagd, han motsäger ju sig själv hela tiden!

LÅNGBYXOR

Män är förtryckta, de måste bära långbyxor.

Bland många exempel på hur män är förtryckta drar Pär Ström upp att kvinnor en varm dag kan klä sig i luftig kjol eller klänning, mellan män måste hålla sig till långbyxor. Jag håller fullständigt med om att det är en helt onödig könskonvention.

Det här är ungefär vad jag skrev om i det här inlägget. "Feminister är DUMMA, feminismen är ONÖDIG *dissdissdiss* och förresten bu-hu får jag inte ha kjol alltså är män diskriminerade och det är oss det är synd om!".

Vad jag vet är det ytterst sällsynt att feminister, i egenskap av feminister, protesterar mot att män bär shorts eller kjol. Om feminister har åsikter om sådant över huvud taget är det att utsuddande av sådana gränser mellan könen är en superbra idé. Har feminister inte skapat en värld där män kan ha kjol hur som helst? Well, det tog ett bra tag innan det skapades en värld där kvinnor kunde bära "herrkläder" utan att bli åtminstone utstirrade. Och klädkoderna förändrades inte genom att någon viftade med ett trollspö och det över en natt blev helt okej att bära byxor även om man inte hade kuk, det krävdes mycket insatser från enskilda individer. Lite, öh, stake.

Kan fruntimmer, så kan män! Vem stoppar dem från att ta på sig en kjol och gå till jobbet? Är det piiinsamt? Rädda att folk kommer titta? Kanske till ochy med fnissa? Har man dresscode som föreskriver olika kläder för män och kvinnor? Det finns lagstiftning mot diskriminering, var så goda, använd den!

(Och hur var det nu med att kunna ta av sig tröjan när det är varmt?..)

Äkta jämställdhet är inte 50-50, det är att det kan vara 50-50.

Senare i boken pratar Pär Ström om brandmän och att det inte är ojämställt att de flesta brandmän är män, för "[b]randmannayrket ligger helt enkelt inte för majoriteten av kvinnor, så
enkelt är det" (sid 184). Kvinnor kan bli brandmän i lika stor utsträckning som männen, men få kvinnor söker, så det är inte alls tecken på ojämställdhet att det finns nå kvinnliga brandmän. De vill helt enkelt inte.

Öh, och de flesta män vill inte ha kjol. Eller shorts. Män kan ju köpa kjol lika mycket som kvinnor. Hallååå.

("Brandmannayrket ligger helt enkelt inte för majoriteten av kvinnor", nej och inte för majoriteten av män heller.)

Tråkigt utan skillnader

För att förvirra oss ytterligare tar Pär Ström till det stora farliga vapnet och det värsta som kan hända en modern människa - men tänk om det blir tråkigt!

Vi hyllar det multikulturella samhället, vi understöder dialekter, vi ger hundratals miljoner kronor av skattemedel i presstöd för att upprätthålla partipolitisk pluralism i nära nog varje svensk stad, men könen ska helst vara kopior av varandra. Bortsett från att det strider mot naturen och lägger en plågsam tvångströja på människor tycker jag själv att en avkönad värld känns oerhört tråkig.

- sid 186-7

Skittråkigt med folk som är individer utan någon förhandsbestämd mall för vad deras favoritfärg är, vad de gör med sin föräldraledighet och vilken sorts skor de väljer. Fruktansvärt tråkigt, långtråkigt och tråkigt och alldeles alldeles...

Öh, men okej, om det nu blir så trist med att könen är "kopior" av varandra, vad gapade du om i shortsexemplet? Det skulle ju vara oerhört tråkigt om män och kvinnor kunde välja kläder lite mer som de ville?

(Och hur blev "kön gjorda till kopior av varandra" till "avkönad"?..)

PAPPOR

Pappor får inte lika självklar tillgång till barn som mammor.

Helt sant. Och jag känner till minst en grupp människor som i väldigt många år har talat om att det suger att pappor knappt känner sina barn. De kallas feminister.

Pappornas våndor beskrivs till exempel i ett tankeexperiment.

Tankeexperiment för kvinnor
Tänk dig att du sitter på bänken vid en lekplats medan ditt lilla barn springer omkring i sanden. Plötsligt får barnet en hård boll från några större barn på sig. Det gulliga lilla ansiktet som du älskar så mycket förvrids och gråten bryter fram medan barnet sätter fart i riktning mot dig. Du lägger bort den bok du läste, ler mot ditt barn, sträckar fram armarna och gör dig beredd att ta upp din lilla älskling i knäet. Då springer hon förbi dig, bort till nästa bänk där din make sitter, och hon ropar ”pappa, pappa”. Ditt leende stelnar medan du långsamt sänker dina armar. Du känner dig fånig, tittar dig skamset omkring, undrar om någon såg det hela, och funderar på hur du nu ska agera. Det skär till av smärta i dig när ditt barn trycker sig mot din mans bröst och de isolerar sig från omvärlden i en känslomässig gemenskap så tydlig att den exkluderande bubblan runt omkring duon nästan går att ta på.

- Sid 22

Det var ett intressant tankeexperiment. Min unge får en "hård boll" i huvudet och jag ler och förbereder mig på att ta lilla älsklingen i knät? Istället för att ställa mig upp, grabba tag i ungen och snacka förstånd med barnen som kastat "hård boll" mot en unge som är mindre än de?

Och sedan, när barnet inte använder närhets- eller biologistprincipen när det väljer vilken förälder det vill ha tröst av känner jag mig, uh, fånig? Varför då? För att mitt barn har två föräldrar som det kan hämta tröst hos?

Menar Pär Ström at det är så män upplever faderskapet? Faaaaan. Då är det illa ställt med världen om halva mänskligheten inte kan hantera att deras barn har två föräldrar som båda kan tillgodose barnets behov av tröst och känslomässig gemenskap.

Den sociala konstruktionen är en konstruktion

Inte nog med att män tydligen inte tål se andra kramas, det är dessutom så att män är medfött mer riskbenägna, medan kvinnor är naturligt mer omhändetagande och empatiska (sid 163). Men vad bra då att mammorna är med barnen mer än papporna. Och så borde det väl förbli, eller? Nej, jusste, det var dåligt. Män var förtryckta.

Snälla någon, ska man hålla på med biologism får man svälja att kvinnor har företräde till barnen. Säger man att skillnaderna är naturliga så är det naturligt att barnet springer till mamman och snyftar i hennes barm. Eller passar det att kräva 50-50 när det handlar om ett område där män är underrepresenterade medan man brandmannamässigt får tala om att kvinnor inte vill och att vi ska respektera det? När det kommer till pappor pratar Ström om att mammorna minsann motarbetar att föräldraledigheten delas lika. Är det inte så att papporna inte vill? För hade de velat hade de ju varit pappalediga, ska vi inte respektera deras val?

"Exakt vad är problemet med att de flesta brandmän är män? Är inte det viktiga att de är bra på att släcka bränder?" (sid 187). Det kan man ju undra. Och exakt vad är problemet med att de flesta föräldralediga är kvinnor? Är inte det viktiga att de är bra på att uppfostra barn? Och det är ju klart att de är, de är ju empatiska och "känsligare för andra människors sinnesstämning
och subtila signaler" (sid 163).

(Könsskillnaderna måste vara naturliga för att nio månader gamla barn beter sig könsolika, att man behandlar ungarna olika från födseln kan ju inte spela in...)

ON AND ON AND ON

Det finns mycket mer jag skulle kunna kommentera, till exempel fler inkonsekvenser i resonemanget eller någonting annat, som att Ström är så övertygad att varje seger för feministerna är ett nederlag för männen och jämställdheten. Jag skulle kunna analysera framväxten av termen "egofeminister" (det är feminister som vill att det ska bli bättre för kvinnor, vilket automatiskt innebär "sämre för män" om man är Ström). Jag skulle kunna undra hur sjutton man kan säga "det finns inga ”strukturer”" (sid 182) om man just ägnat en hel bok åt ett samhälle byggt så att män systematiskt förtrycks. Eller, vänta, det där är ytterligare en inkonsekvens.

Men jag orkar inte. Det finns andra bloggare i bloggosfären och de får ta hand om resten.

Intressant, Tanja, men folk läser det här bara för att du har sexig bild på dig i bloggen. Hade du varit man hade du inte dragit läsare lika lätt! K-vapnet, Tanja, K-vapnet. Andra bloggar om: pär ström, mansförtryck och kvinnovälde, feminism, jämställdhet, inkonsekvens, pappor, mammor, biologism, hårda bollar

Jag visar ballen! Nu! Nej... men NU!

Avdelningen "saker jag borde skickat till NoN, men orka":

Hur upplevde du testvisningen?

- Det var oerhört obehagligt. Lite panikångest, faktiskt. Som om någon plötsligt drar ner ens brallor och tvingar en att visa ballen mitt på torget.

Gjorde du några ändringar?

- Ja, jag klippte om en del, men jag minns hur jag satt med alla dessa hundratals enkäter och inte visste vad jag skulle göra av informationen. Det är väl annorlunda om man som regissör vill testa olika grejer mot en publik. Man visar fortfarande ballen, men då har man åtminstone självmant gått till gynekologen.

- Filmtestvisningar vinner mark inom svensk film

Det skulle vara mycket roligt om mannen faktiskt menade just vad han sa, vilket jag misstänker att han inte gör.