fredag, februari 29, 2008

Äktenskaplig trohet var inte Lilis starkaste gren

För ett par år sedan försökte jag läsa Simon Sebag Monteffiores stalinbiografi "Stalin. Den röde tsaren och hans hov". Det dröjde inte länge innan jag var helt klar och införstådd med vad författaren tyckte om Sovjetryssland och allt som hade med kommunism att göra, fanns det någonting som boken inte led brist på så var det laddade utfyllnadsord (ni vet, som att alla brott är fasansfulla eller fruktansvärda, ifall läsaren skulle missat det). Jag led, men lät mig idiotförklaras fram till sida 194. Kapitlet handlade om Stalins mamma och att han inte gillade skvallerjournalistik, men plötsligt, helt utan sammanhang, dök en fotnot upp. Den inleddes med "För den händelse att läsaren glömt att detta var en stat baserad på förtryck [...]". Då gav jag upp. Jag var liksom liite trött på att läsa Monteffiores åsikter och bli idiotförklarad under tiden.

Sedan dess har frasen "för den händelse att läsaren glömt att detta var en stat baserad på förtryck" flitigt använts av mig och min pojkvän för att beskriva texter där författaren bara inte kan låta bli att komma med egna värderingar i tid och otid. Och det är här vi kommer till Bengt Jangfeldts "Med livet som insats. Berättelsen om Vladimir Majakovskij och hans krets".

Här är det inte författarens inställning till Sovjetryssland som är problemet, det är istället hans inställning till andra relationer än romantisk tvåsamhet. Och det blir en ordentlig jäkla brist om man ska skriva om Majakovskijs liv.

För er som behöver lite introduktion: Vladimir Majakovskij var en rysk poet, aktiv mellan 1910-talet och 1930 då han tog livet av sig. Under den tiden hade han en lång relation med ett gift par, Lili och Osip Brik. Briksen levde i vad som nu skulle kallas för öppet förhållande, Majakovskij var passionerad förälskad i Lili praktiskt taget från ögonblicket de möttes 1915 tills han sköt sig, vilket inte hindrade honom för att ha förhållanden med andra kvinnor. Lili hade före, under och efter den tiden relationer med många män, och ett tag även ett sexuellt förhållande med Majakovskij.

Ja, som ni ser är det bäddat för att göra en människa som inte riktigt är hellugn med att man skulle kunna älska mer än en person man inte är släkt med mycket mycket obekväm med materialet. Och det märks desvärre tydligt.


Lili och Vladimir

"Hon gjorde ingen hemlighet av sina affärer och skämdes aldrig för dem, och Osip förhöll sig till dem med en nästan obegriplig lugn, uppenbarligen inte alls sårad i sin manliga självkänsla" (sid 62). Jo tack, man märker att Jangfeldt inte begriper sig på Osip. Han försöker vid ett tillfälle förklara det med att Osip skilde på kärlek och sex, underförstått att Osip var okej med Lilis vänstrande eftersom det bara var sex det rörde sig om. Den här tolkningen kanske hjälper någon att behålla sin världsbild, men jag tycker att det är lite väl svårt att med enbart sexuell attraktion förklara varför Lili tog hand om en av sina älskares dotter när han satt i fängelse. Inte heller går det att bortse från att Lilis relation med Majakovskij handlade mycket lite om sex och mycket mer om... ja, men det var väl förstås vänskap. "Bara vänskap" som det brukar heta, sådan utan Kärlek. För, som författaren ivrigt poängterar, hade Lili många älskare, men älskade bara Osip. Och Majakovskij hade många kvinnor, men älskade bara Lili.

Jag tror helt enkelt att "kärlek" i den här boken definieras som antingen Lilis känslor för Osip eller Majakovskijs känslor för Lili, allt annat är vad som helst utom just kärlek. Sex, kanske. Eller vänskap. Eller vad-det-nu-var-som-nästan-fick-Majakovskij-att-gifta-sig-med-en-annan. Inte var det kärlek i alla fall.

Liksom Osips, måste även Lilis beteende förklaras. "Hennes avspända syn på sex var inte bara en läggningsfråga utan måste ses i ett större sammanhang". Lilis affärer måste ses i ljuset av en sexuell revolution och Kollontaj, men det behöver inte Majakovskijs affärer med andra kvinnor göra. Lilis gifta *hint* manliga * hint* älskare behöver inte ses i ljuset av den sexualradikala tidsandan. Majakovskijs svartsjuka behöver inget sammanhang, inte heller får man sociokulturella förklaringar till alla äktenskap där makarna inte är så förtjusta i varandra från början.

Och visst kan det vara jag som är överkänslig, men nog är tonen i boken många gånger inte till Lilis fördel. Som i titelcitatet "äktenskaplig trohet var inte Lilis starkaste gren" eller när författaren kallar sättet som Lili vill leva sitt liv på för hennes "teorier". Ingen annans har "teorier" om hur de vill ha det med sina närmaste, bara Lili. För den händelse att läsaren har glömt att monogam tvåsamhet är naturligt, liksom utomäktenskapliga förbindelser om man är man.

Det ska mycket till för att jag verkligen ska irritera mig på monigaminormen, hade jag stört mig på minsta lilla hade jag haft mer magsår än magsäck i nuläget, men den här boken körde över min gräns, backade, och sedan körde över igen för att försvinna i solnedgången. Och det är förbaskat synd att Jangefeldt inte kunde hålla sina moraliska värderingar utanför, för i övrigt är boken välresearchad och intressant. Om man är intresserad av Majakovskijs liv vill säga.

Betyg:
För den händelse att läsaren har glömt*: -is -is
Fakta: -is -is -ibus -ibus
Språk: -is -is -ibus

*Där -is är Monteffiores stalinbiografi och -is -is -ibus -ibus -ebus är någonting som är neutralt och inte idiotförklarar läsaren.

Intressant. Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

7 kommentarer:

Alexander sa...

Intressant. Det väcker en del funderingar. Bland annat drar jag mig till minnes en ledare i Psychology Today för några år sedan där chefredaktören skrev att han satt in en annons om giftermål för att han ville testa ett arrangerat äktenskap. Det tycks nämligen vara så att de flesta arrangerade äktenskap fungerar relativt väl. Vad det beror på vet jag inte, kanhända är det i motsats till det romantiska paradigmets grundtes bättre att basera ett livslångt nära partnerskap på något annat än förälskelse, kanske beror det på vilket socialt system man lever i, vilka valmöjligheter som finns och så vidare. Förmodligen det och mer därtill.

En annan sak jag kommer att tänka på är påståendet att tvåsamhet är en universell norm med få undantag. Undantagen finns i olika varianter, och det är intressant. Men det är också intressant att de är just undantag. Vad beror det på? Hur mycket av partendensen kan spåras till kulturer och trender och hur mycket är ... någonting annat?

Själv har jag svårt att hitta rätt både i tvåsamhet och flersamhet och vet inte var jag står personligen, om det spelar någon roll. Andra får förstås göra som de vill och jag tycker det är lite fånigt att man fortfarande måste vara just två för att gifta sig o dyl.

scharonne sa...

Intressant. Att hålla på att analysera i främmande människors sexuella val är ungefär som att försöka tänka sig in i vad djuren tänker när de har sex. Det har man sett många gånger på typ Animal Planet - att de säger "ja, här går lejonet och känner sig sugen på en hona..han letar men hittar ingen idag".

Btw. Uppdatera oftare!

Meidi sa...

Hahaha, herregud. Citatet i rubriken...jag skrattar uppgivet.

Och ja, uppdatera oftare!

Tanja Suhinina sa...

Alexander: Jag är ingen antropolog/historiker, men som jag förstått det har den "universella" mest handlat om barn. I övrigt har normerna sett rätt olika ut, men storfamilj verkar populärt i allmänhet. Vilket ju är bra när folk dör som flugor.

Scharonne: Oh, så sant. Att tillskriva djur människosexualitet är typ bland det fånigaste som en speakerröst kan göra i ett naturprogram.
^^ Jag har fått lite mycket att göra på sistone, men nu verkar rutinerna komma och jag ska nog blogga mer =)

Meidi: =)
Jag råkade slå upp boken på den meningen när jag bläddrade i boken när jag precis hade köpt den. Det kändes lite "ojoj, jag kan se vad som kommer".

Alexander sa...

Hm. Så vitt jag känner till är parbildning grunden till familjeenheten i så gott som alla kulturer, inklusive de primitiva. Jag är heller ingen expert, men skulle du kunna peka på något undantag som du vet eller tror existerar? Eller menade du att det finns kulturer där parbildningen blir en norm först när barnalstring är aktuell?

Alexander sa...

Det där med att tillskriva djur mänskliga egenskaper är intressant i många sammanhang. Djurrätt till exempel. Och hur folk förhåller sig till sina sällskapsdjur. Och... hm... hur personer som grizzlymannen fungerar.

dancing-moon sa...

Så vitt jag känner till är parbildning grunden till familjeenheten i så gott som alla kulturer, inklusive de primitiva.

Alltså, en-man-flera-fruar är ju inte helt ovanligt. Och så finns det någon slags syskonäktenskap, flera bröder delar en kvinna som jag tror har uppstått oberoende hos olika kulturer.

Sen ska vi inte glömma att slaveriet var ganska vanligt i de flesta områden och att sex med slavar (framförallt kvinnor pga risken för graviditet inte ligger hos ägarna) förmodligen förekom en hel del.