söndag, oktober 18, 2009

Opt-out is an option

Om jag ska köra den här illustrera blogginlägg-kampanjen borde jag kanske satsa mer än kludd utan skiss med pennor som råkar stå på sträcka ut armen-avstånd...

Jag tänkte skriva det här tidigare under helgen, och nu känns det dessutom bloggosfären-relevant i och med Pillowtalk-Gustavs Aftonbladet-inlägg om sexspalter. Han skriver om normer som finns implicit (eller explicit) i spalterna, ett liknande tema togs som jag förstått det upp på HBTH i helgen, och jag vill också prata om en norm som finns i väldigt mycket sexualrådgivning och överlag offentliga och privata samtal om sex.

Det där med att alla antas bry sig om sex skitmycket. Bry sig om att utvecklas, om att satsa på sex, att vilja vara bra älskare, att allt ska vara spektakulärare och spektakulärare.

Man kan försöka hävda att sex är en viktig del av livet, och ett starkt inslag i livets samlade njutning. Men så är mat med, och det är mycket mer okej att prioritera micromiddag framför avancerade recept än att göra motsvarande med sex. Man kan invända att man nuförtiden känner krav på att prestera super och vara bra på precis allting, men för mig känns det mer realistiskt och igenkännbart med människor som (säger att de) inte bryr sig om att de är snygga, eller om de har bra betyg, eller om de slackar bort några år på lågstatusjobb, än människor som säger att de inte tycker att sex är viktigt. Det här är i och för sig mest en observation från kompiskretsen och behöver inte stämma in på andras polare, men jag upplever det som att det är förhållandesvis okej att inte tycka att sex inte är viktigt om man ändå inte får nåt, men är man i en relation där sex ingår ska man ha sex, bra sex och absolut helst kinky/avancerat/spännande sex.

Att säga att någon inte är särskilt bra ligg känns från allt jag upplevt som en riktigt hård diss, hårdare än att personen är kass på relationer, till exempel. Betydligt hårdare än att det enda personen kan laga är stekt ägg. Betydligt hårdare än att personen är omusikalisk, eller har en trettonårings filmsmak, eller saknar all form av Trivial Pursuit-skills.

Jag har skrivit mycket, och kommer skriva än mer, om hur jag inte är down med att sex inte behandlas som en del av livet, utan som en helt utomstående aktivitet. Precis som med andra intressen är det där med sex faktiskt någonting man måste jobba på, och bry sig om och prioritera om man vill utvecklas. Precis som med bildning kan man välja det eller välja bort det. För man kan faktiskt tycka att det inte är sådär jätteinterssant. Det går utmärkt att nöja sig med att inte bry sig om bokstavskombinationer på punkter som ska ge helt nya typer av orgasm och andra ställen än sovrummet, men lyssnar man på hur sex samtalas om verkar den möjligheten inte existera. Att sexlivet lägger sig lågt efter några år i en relation är någonting som ska tas som en elak naturlag som ska bekämpas med alla medel. Om man inte känner sexlust ska man till läkare, eller åtminstone omvärdera sitt stressade liv. Att ta sitt samlag till helt nya höjder är någonting som man är intresserad av, slutdiskuterat. Är man inte beredd att investera tiden och pengarna är man lat och snål och det är lite suspekt. Man vill nog i alla fall innerst inne. Man kan möjligtvis vara asexuell, men är man sexuell ska man åtminstone vilja ha allt. Och vara lite misslyckad om man dör efter ett liv av lagomsex.

Amirite?

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

8 kommentarer:

Mattias S sa...

Ja, detta är något som jag också lagt märke till och pratat om en del.

Ett annat tydligt exempel på just den grejen är ju i monogana relationer där en person vill ha mer sex än den andra.
Då snackas det om hjälpmedel för att öka lusten, mediciner och metoder osv men det pratar ALDRIG om motsatsen.
Alltså mediciner och metoder som sänker lusten hos den andra.
Båda dom sakerna är precis lika rimliga anser jag.

christina sa...

tanja, jag älskar dig. jag har tänkt skriva nåt om detta ett tag men inte fått ihop en bra text. tack!

Tanja Suhinina sa...

Mattias S:
Mmm!

Christina:
Man struntar i att få ihop ett bra text och skriver bara nåt, så får man i alla fall ut det och så kommer folk och älskar en. Det är så jag gjorde nu.

Johanna Sjödin sa...

Mattias S:

Min uppfattning är raka motsatsen, att det är den som har ett större sexintresse som uppmanas "lugna ner sig". Intressant.

Mattias S sa...

Johanna:
Ja, det var lite intressant.
Men så som du säger är det ju i fall där sexnivån är på en rimlig nivå, säg 1-2 gånger i veckan.
Om den ena parten vill oftare så är det den personen som ska lugna ner sig, men det pratas ändå inte om metoder och mediciner.
Men om sexnivån ligger på kanske 3-4 gånger om året pratas det om att det är för lite.

Så upplever jag det iaf.
Det handlar inte om att ha så mycket sex som man själv tycker är bra, utan vad som anses "normalt".

Christina sa...

hehe, noterat.

Johanna Sjödin sa...

Minst en gång om dagen tycker jag personligen är en rimlig nivå, men alla gör ju inte det.

Eftersom att vi är så olika tycker jag att det är viktigt att man kan prata om dessa saker innan, att det finns en möjlighet att förhandla, men alla gillar ju inte det heller, en del vill ta det som det kommer och då riskerar du stå där utan sex. Vilken trygghet, not.

Anneli sa...

Tack!
I perioder har jag verkligen uppfattat det där. Att jag faktiskt inte tycker att det är kul med sex, att mitt sexliv är sjukt ovarierat och att jag därför föredragit att låta bli. Då är man dålig och får sin partner att känna sig otillräcklig för att man inte vill knulla dagligen. Väldigt dålig.

Och jag har försökt med "är det viktigt att du får sex jätteofta och jag inte vill, så kan vi väl ha ett öppet förhållande då, så får du ligga med vem du vill". Men då är man ju orealistisk och dålig i alla fall.

Ja är int bitter ^^''