Den som hittar mellangården får ett halvt kilo guld.

Men för i helvete, RFSL.

Seriöst.

Ni, av alla!

RFSL har i dagarna lanserat en sida som heter Sexperterna. "Sidan riktar sig främst till HBT-personer som bor, sexar och lever i Stockholm."

Det låter ju fint. Det är sexinformation ur perspektiv som inte är heteronormativt. "Sweet", tänker man och klickar på rubriken Skönare sex. Underrubrukerna kommer upp - Konsten att slicka fitta, Konsten att suga kuk, Bakvägen till njutning och annat som på rubriknivå känns flera tiopotenser mer sexpositivt än vad man oftast får se i populära media. Det är trevligt fram tills att man börjar känna en viss underförstådd läsekrets och attityd. Och då menar jag inte ens det något inbyggda dominans/underkastelse-tänket när de beskriver rimming respektive påstättning:

Det häftiga med rimming är att det finns en dubbelhet. Man kan slicka en röv för att visa sin undergivenhet, tacksam att få serva sin master, men det kan också vara ett sätt att mjuka upp personen som man snart kommer att dunka på. Oavsett varför och hur du gör det, njut av det.

Jag tänker faktiskt den här:

En annan lite bortglömd del av kroppen är mellangården, området mellan pung och röv.

Ja, okej att jag hittar den här meningen under rubriken Glöm inte P-punkten!, men det här är faktiskt den enda beskrivningen av en mellangård som finns i texten, och med en sådan karta skulle jag haft svårigheter att hitta mellangården på en person som saknar det manliga paketet. Jag hittar inte heller någonting om att man kan stimulera slidan indirekt genom mellanväggen. Sådana alternativ nämns senare i Din kropp/röven, men det är talande att de tappas bort i Skönare sex. Det där om att aldrig gå från rumpan till fittan utan att byta kondom eller vidta nån annan åtgärd hittar jag inte över huvud taget.

Jag läser vidare om hur man gör sexet skönare. Jag kan köpa att analsex är det man primärt pratar om under rubriken Glidmedel, men att det finns en rubrik för Fisting utan att det i tillhörande texten ens nämns att man kan föra upp handen i någons fitta, det är faktiskt oförlåtligt. Ja, de nämner denna möjlighet under både Din kropp/Säkrare sex med fittan och Skönare sex/Konsten att slicka fitta, men faktiskt just nämner - det finns ingen utförlig beskrivning av fittfisting som jag har hittat. Det finns ingen lång förklaring på att man ska ta det lugnt och långsamt öka antalet fingrar.

Sen rullar det liksom på. "Om det nyss gått för den som pissar kan urinen innehålla rester av sperma" står det under Skönt kinky, och man råkar tappa bort vulvan när man pratar om områden man kan använda en vakuumpump på.

Jag skulle säkert kunna läsa vidare och hitta fler tillfällen där det underförstås att det är snubbar man pratar om, eller kanske hitta nåt där fitta underförstås (och nej, de två felen skulle inte ta ut varann), men jag har lite bättre saker för mig och är tillräckligt irriterad som det är. För när typ Cosmopolitan eller Slitz failar är det betydligt mindre inke okej än när RFSL har ambitioner att göra saklig och kaxig informationssida och snubblar på så onödiga detaljer.

Gör om, gör rätt?

Ja, precis som ni tror har jag superviktig tenta på tisdag. Därav allt postande. Läs även andra bloggares åsikter om sex, analsex, rfsl, sexperterna, bögar, flator, transpersoner, homosexuella, mellangården, sexualupplysning, fail


PS - 1 mars
Jag mailade ett "bra jobb, men WTF?"-mail till sidansvariga igår och fick en förklaring, som de nu också har lagt upp på sidan.

Sexperterna.com skapades genom finansiering av hiv-medel, och kvinnor som har sex med kvinnor (KSK) är inte en av de prioriterade grupperna för hivmedel enligt Socialstyrelsen. Vi kände ändå att vi vill släppa en sida som inte bara snackar om sex mellan mellan killar utan även riktar sig KSK. Eftersom vi inte får använda pengarna för detta görs allt av det arbetet volontärt – och sexualhälsa för KSK har därför hamnat en aning i skymundan för allt kuksex.

-här

Nu känns det genast mycket bättre!

Kritik kontra tillåtelse

Pelle Billing skrev häromdagen ett inlägg som jag egentligen borde besvarat i hans kommentarer. Tyvärr var det sist jag kollade 50+ sådana, som till hälften handlade om att en Frida råkade säga att hennes man är bra och en Tupp! som tolkade det som att hennes relation inte kommer att hålla. Om ni vill läsa om det inlägget handlar om eller om Fridas förhållande är det bara att följa länken. Jag vill koncentrera mig på detta stycke:

Av någon anledning är det tabu att prata om mäns positiva egenskaper. Det är fullt tillåtet att säga att män är de som har startat krig, och att det är hemskt att männen har använt sin makt ute i samhället till detta. Men det är inte tillåtet att säga att män har byggt upp civilisationen, utrotat svält och många sjukdomar, samt i många fall offrat sitt eget liv och hälsa för att uppnå detta. Om man säger något sådant bemöts man bara med ett ilsket: “Jamen det var ju för att kvinnorna inte fick chansen”. Visst. Men hur ofta säger någon detta när krig kommer på tal? Då är det ingen som väser: “Jamen det skulle kvinnor också gjort om de fick chansen”.

Är det inte tillåtet? Vardå? Har Billing verkligen missat att Genderrorist (här) och Pär Ström (här och här) har helt nyligen kommenterat en rapport om skolböcker i historia som har analyserat fyra och kommit fram till att registrena nämner 63 kvinnor och 930 män?

Det är jättebra att lyfta fram slentrianuttalanden som missgynnar män och framställer kvinnor som helgon. Det är inte alls lika bra, intelligent eller konstruktivt att inte kunna skilja på "inte tillåtet" och "möter kritik". Jo, jag fattar att man vill framstå motströms, men det kan faktiskt bli löjligt.

Läs även andra bloggares åsikter om antifeminister, pelle billing, historieböcker,

Tanja - förklädd

Jag var på studentorkesterfest(ival) igår. Temat var "förklädd" som i att man försökte smälta in i ett sammanhang. De flesta var studentorkestrare som försökte smälta in sig, men jag tog uppgiften ett steg längre. Av nån anledning tyckte inte samtliga i lokalen att jag var ETT GENI, fast jag var det, men jag tänkte att mina läsare kanske skulle uppskatta. För det kan vara er sorts humor.

Jag hade rött läppstift, svart runt ögonen, palestinasjal, gulsvart ryskt arméskärp och Maos lilla röda som accessoir... Jag skulle kunna smälta in bland vilka vänsterkids som helst!

Men under palestinasjalen dolde sig ett dollartecken för egentligen var jag inte-det-minsta-vänster-ikonen Ayn Rand!!!!!!!!!!!!!! Smart, va?

Så stilig och suddig var jag på unisextoaletten på Nymble. U-huh.

SJUKT GENIALT. Läs även andra bloggares åsikter om cosplay, ayn rand, maos lilla röda, den lilla svarta, vänster, liberalism, studentorkester, nymble, ink, qork

Handfasta tips för antifeminister

En sak jag alltid stört mig på i diskussionerna i sammanhang där folk verkar vara överens om att de är antifeminister är känslan av mycket snack lite verkstad. Det är lite roligt, för i samma sammanhang har jag även läst att feminism är en passiviserande och ansvarsfråntagande ideologi eftersom feminister bara gnäller på att de är förtryckta (exempelvis diskussionen med/hos Genderrorist angäende väsenkvinnor här, HÄR, och här, eller Pelle Billings nöjda inlägg om Darja Samads uppgörelse med sin tid som feminist).

Hur som, hos Pär Ström kom det häromdan upp en kommentar som efterlyste just aktion, och som den vänliga själen jag är gav jag tips. Jag fick naturligtvis genast kommentar om att jag har fel även om jag tycker som antifeministerna för jag är feminist.

Men jag ger inte upp så lätt! Jag vill fortfarande hjälpa människor som ibland råkar tycka om jag att göra nåt konkret av sina tankar. Därför ska jag nu ge råd på konkreta saker man kan göra om man vill belysa och minska orättvisorna som slår mot män.

• Skriv. Skriv blogginlägg, debattartiklar, fanzines, kommentarer och insändare. Ni kommer inte alltid bli publicerade - det blir inte feminister heller. Ni kommer få mothugg - det får feminister också. Skriv direkt till artikelförfattarna om ni hittar en underlig vinkling eller formulering. De flesta kommer inte att ta åt sig. Någon kanske kommer.
• Utnyttja rättigheterna ni har i lagen. Anmäl till DO. Anmäl sexuella trakasserier.
  
• Nätverka.
• Lyft fram problem som drabbar män på grund av skeva könsroller.
  
• Var jävligt jobbiga i vardagen. Säg "eller pappan" när någon vid fikabordet automatiskt antar att förälder är mamma. Gnäll på att män framställs stereotypt på film. Spela inte med om folk antar att ni kommer göra nåt bara för att ni är män. Kräv att vara hemma med barnen, fast mamman också vill.
  
• Strunta i puckoregler om hur man ska se ut som man respektive kvinna. Typiska nya saker du kan göra som man - sminka dig. Fixa med håret. Klä dig i kjol, blommigt och spets. Det kräver mod att bryta mönster och du kan vara beredd på att folk kommer stirra. Var inte själv en del av mobben. Motarbeta inte andra som har "fel" färg på skjortan eller "fel" mönster på strumporna.
• Återigen - män. Försök att tillskansa er förmåner och fördelar genom sådant som anses vara kvinnornas privilegier att kunna göra - typ flörta eller goddigga er till pengar, gråt tills chefen ger upp och ger er ledigt på påsk, låt tjejen betala drinkarna.
• Relationen till feminister... Till att börja med - slåss inte mot alla feminister. Visst tycker du och många feminister olika, jag är feminist oh jag tycker olika från många feminister. Men det verkar vara lätt att glömma hur många feminister bryr sig om könsroller och -normer oavsett vilket kön de slår mot. Det är fett onödigt att genast idiotförklara många kloka människor på grund av ordval. Var inte heller historielös och otacksam - feminister har gjort mycket grundarbete för dig som vill uppmärksamma männens villkor. Och precis som jämställdhetskampen kan vara tuff för dig har den varit tuff för många före dig. Faktiskt även för feminister i dagens Sverige. Jag lovar.

Det är faktiskt inte så svårt. Man kan börja nu, direkt, utan att det finns något nätverk. Man kan fortsätta när det finns nätverk. Man kan jobba för en jämställdare värld överallt - när man köper strumpor, när man hämtar ungarna på dagis, när man sitter på en lektion, när man ligger med sin partner, när man håller föredrag, när man är med i tevedebatt. Det finns risk att man blir förlöjligad, missförstådd, att ens ansträngningar inte ger något direkt resultat. Samhället förändras långsamt och att du komplicerar livet för dig själv kommer inte nödvändigtvis leda till nån vinst för dig personligen - men kanske dina barnbarn.

Go!

Man ska inte säga "I love you" för ofta, det bli mindre speshul då.

För övrigt har senaste numret av tidskriften Love åtta omslag som samtliga pryds av smala modeller. Nämenherregud, psis, varför ska de ha fler tjockisar, de har ju redan haft en. Och de behöver ju inte bidra till den stora växande trenden med annorlunda naturliga kroppar, som till exempel Beth Ditto....

Senast jag skrev om det här.

Seminarium om porr - tankar efteråt

I onsdags var jag på ett seminarium om pornografi. Tillställningen ägde rum på Kungsholmens Gymnasium och var en del av ett projektarbete av två treor. Hade jag varit annat än dum i huvudet hade jag bloggat om det innan så att ni hade fått komma. Första halvan utgjordes av att Julia och Cornelia gick genom lite porrhistorik. De lyckades få in både själva pornografin och debatten kring den på ett sammanhängande sätt på ganska kort tid - respekt. Andra halvan var en paneldiskussion där jag deltog, tillsammans med fyra andra debattörer. I det mån vi hade roller var vi sexradikal psykstudent med erfarenheter av sexarbete (jag (!)), vanlig kille, vit klasskampmedveten kille, gymnasietjej som inte riktigt var insatt men tyckte det var en svår och intressant fråga och normalkonventionell feminist som hade grundat feministförening på sin skola.

Jag tyckte det var riktigt intressant, jag är ju visserligen engagerad i feminism och sexualpolitik, men jag brukar sällan vara engagerad som tyckare AFK. Att möta gymnasieungdomar såhär var både intressant för att de är en grupp jag sällan möter, men också, inte minst, för att jag tyckte det vore intressant att jämföra med porrdebatten när det begav sig för mig.

Jag blev intresserad av sexualpolitik och feminism (finns det ett samlingsord? de två hänger ju ihop ofta, känns det som) under sena nittiotalet. Nyckelord för hur det lät då - TV1000/Kanal+, Shocking Truth, analsex, stringtrosor.

Jag har skrivit om det här förut, men jag minns inte var, så jag upprepar beskrivningen av hur min resa som nån som tycker saker om porr gått till:

• Barnsligt nyfiken
• Ungdomligt nyfiken
• Shocking Truth - tiden. Porr är dåligt och objektifierande, vissa sexuella praktiker är förnedrande, sex ska va fint.
• Läser Shocking Lies och inser att man kan tända på saker som inte är vanilj utan att för dess skull tända fel. Och att man kan njuta av en hel del sånt som antiporrfolket ser som definitionsmässigt förnedrande.
  
• Ung kaxig tjej, slashare, och läser en del porrmanga. Berättar om det för alla för jag är ung och kaxig. Tycker att folk som engagerat tar avstånd från porr är pryddon.
• Konsumerar en del porr i olika former, både för att onanera till och i studiesyfte. Producerar en del porr i novell- och bildform.
  
• Idag. Tycker att porrkonsumtion påverkar ens sexliv rätt mycket, på gott och ont. Tycker att det är intressant inte minst eftersom det nuförtiden finns mycket lättillgänglig porr för åldersgrupper som förr inte kom åt så mycket porr och inte har så mycket egna erfarenheter. Konsumerar och producerar inte särskilt mycket. (tre relevanta inlägg: 1, 2, 3)
  

Hur som. När jag först konfronterades med en porrdebatt var det hela väldigt polariserat - förr eller emot. Under föredraget som Cornelia och Julia höll och debatten efter var den allmänna bilden betydligt mer nyanserad. Betydligt mer "det finns mainstreamporr och amatörporr, och professionell men inte mainstreamporr" än "porr är förnedrande, sex ska va fint". Det känns tusen gånger mer nyanserat och konstruktivt. När jag först blev intresserad var det en orealistisk tanke att en sådan där panels feministiskaste feminist inte skulle vara emot porr - nu var hon emot mainstreamporr, men positiv till rättvis och jämställd pornografi.

Hej, Internet. Tack, Internet. Jag har inte sett forkning, men jag har aningar om att Internet är en betydande faktor i den här utveckligen. Trots att den mesta porren som konsumenras är av samma typ som skulle vara lättillgänglig även om internet inte fanns.

Sedan fanns det förstås saker som inte riktigt har blivit bättre. Trots att Julia och Cornelia faktiskt hade nämnt det där att sex framställs som en avgränsad och väsenskild del av livet som man inte riktigt kan prata om blev diskussionen väldigt... ja, porr var nånting som fanns och andra såg på.

Jag blev mest förvånad över hur sugen jag var att pådyvla min sexualsyn på åhörarna. De flesta var i gymnasieåldern och så fort jag fick chansen försökte jag få fram "kids - ha bra sex". Det jag skrev om i inlägg jag länkat till förut - tänk på att porren påverkar, tänk på att det fokus på två sinnen som finns i porren inte är nödvändigt i sex i verkligheten. Reflektera över vad ni tänder på och varför, utnyttja att tillgången på internet är så stor, producera eget, känn efter om ni kan runka utan porr, ta reda på vad som händer bakom kulisserna och de tekniska detaljerna...

Men jag fick bara med en bråkdel, hur frestande det än var att strunta i sammanhanget och predika lite.

Och jag lämnade seminariet med en känsla av att det är på rätt väg.

Spela med de stora grabbarna

Super PLAY, vill jag minnas. För några år sen. Epic FAIL.

Åååh. Aaaah. Ni som bara känner mig härifrån har nog aldrig sett den här sidan av mig, men ni lär inte bli förvånade.

AAAAH TEVESPELS-KULTUR OCH -JOURNALISTIK ÄR SÅ SJUKT LAMT MED HELA TEVESPEL-ÄR-KONST-OCH-BÖR-TAS-PÅ-ALLVAR-GREJEN!!!!!!

Jag tror på att videospel har potential att vara sån där riktig kultur och konst som många skribenter i den branschen vill att spelen ska vara. Men när ett uppföljarspel recenseras i en av våra största dagstidningar och recensenten talar om att första spelet "ensamt slog in portarna till finkritikens salonger" för att spelen innehåller referenser till Ayn Rand...

Det här handlar inte om att Ayn Rand inte är fin nog att referera till om man vill vara äkta snobbkultur. Det handlar om att... nu har jag inte spelat Bioshock själv, men jag har läst recensioner, så tillåt mig uppfatta det som att jag har koll. Det handlar om att någonting där man refererar till en tänkare/författare som bakgrund till att man springer runt och dödar monster/människor/mittemellan ska ses som ett solklart exempel på att branschen har "vuxit upp".

Tänk er en film med samma premiss - det är mest slakt med motiveringen till slakten är Ayn Rand-refererande for the lulz. Skulle någon recensent någonsin skriva nåt annat än "ja, det var ju roligt med lite intellektuella påskägg som anledning att slå ihjäl saker" om det var en film? För jag tror inte för ett ögonblick att spelets "många filosofiska och politiska frågeställningar" har det djup som skulle krävas av vilket annat medium som helst (det inkluderar serier) för att anses tankeväckande.

Vet ni vad Tanja och Bioshock har gemensamt? Båda är snygga och refererar till Ayn Rand. LOLOLOLOL. Läs även andra bloggares åsikter om videospel, tevespel, tv-spel, konst, super play, bioshock, journalistik

Vill du dansa med mig? - Princess Tutu

När jag har bloggtorka glömmer jag alltid bort att min plan B är att rekommendera kultur. Så nu ska jag göra någonting dumt.



Princess Tutu är, kort sammanfattat, en välgjord metasaga i magisk flicka-format gjord i Japan under tidiga 00-talet.

Jag tycker att Princess Tutu är bland det bästa jag har sett, jag tycker den är allt för okänd för att vara så bra, och jag vill sprida ordet och få fler att upptäcka den. Jag har full förståelse för att den inte är för alla, så precis som med Utena har jag inga problem med om den inte faller någon i smaken. Det jag inte kan stå ut med är när människor gillar den på fel sätt.

Jag vet att formatet "moderniserad/omgjord saga" har en stor fanskara, men jag tycker själv att resultatet av arbete i genren ofta blir otroligt lamt. Det blir modernisering av sagan för moderniseringens skull, som att vara o-PK för att vara o-PK, det blir egennytta och otroligt förutsägbar sådan. Ofta gör man sagan "mörkare" och "vuxnare" och i det tydligt demonstrerar att man missat att sagornas styrka är att de aldrig varit befriade från mörker och vuxenämnen utan att för dess skull vara annat än sagor. Men i de sällsynta fallen då man lyckas hantera materialet får man Ett Vanligt Mirakel eller Princess Tutu.

Så om du gillar att man går på sagor med postmodernistisk sax och lim kommer du sannolikt gilla Princess Tutu. Men berätta inte om det för mig.

Jag vet att många som gillar japantecknat gillar saker som är söta, gulliga och kavajiga. De gillar att alla kvinnor pratar med bäbisröst, de gillar söta flickor som avslutar alla meningar med ett sött ljud, de gillar stora runda ögon, de gillar när hividpersonerna tillbringar halva sin screentime i chibiform. Princess Tutu innehåller allt som är sött - djur, småbarn, förvirrad huvudperson, rosiga kinder, svettdroppar.

Om du gillar din kawaii med extra gull kommer du sannolikt gilla Princess Tutu. Men berätta inte om det för mig.

Man kan gilla saker för att de är konstiga, för att verkligheten inte beter sig som vår och det händer underliga saker som man inte alltid kan förutsäga. Man kan gilla att säga "vad rökte de som skrev manuset?" när man tittar på en film med kompisar. Princess Tutu är egentligen inte särskilt okonventionell på något sätt, men om man söker crazy kommer man inte ha några svårigheter med att finna det.

Om du gillar helsjukt på crack kommer du sannolikt gilla Princess Tutu. Men berätta inte om det för mig.

Det finns människor som blir varma i hela kroppen så fort två manliga figurer visar någon som helst känsla för varandra. Oavsett skaparens syfte ger det en lite mer anledning att slasha personerna med varandra, eller fnissa åt ögonblicket med kompisarna i tillstånd av ljuv grupptillhörighetslycka. Kärlekens olika ansikten är ett centralt tema i Princess Tutu, och det innebär även att manliga figurer bryr sig om varandra.

Om tillfällen att yaoifangirla är en avgörande faktor för dig när du väljer animé kommer du sannolikt gilla Princess Tutu. Men berätta inte om det för mig.

Jag antar att det jag försöker säga att jag tycker om Princess Tutu och vill att andra ska få tillfälle att upptäcka den. Och det är okej om de gillar den på fel sätt. Så länge jag får vara lyckligt ovetande om det.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om princess tutu, prinsessan tutu, balett, anime, animé, saga

När känner VR-läsare sig som sexigast?

Jag ville ha nåt att läsa på tåget häromdan och utbudet var inte det bästa, så jag köpte VR. Ingen som vill överleva till pensionsåldern orkar bry sig om allt i Veckorevyn, men det här tyckte jag var anmärkningsvärt.

VR nr 03 2010

Inte så att det är fel, men det är underligt att fyra av fyra svarar att de känner sig sexigast när de fixat sig jättemycket och mer eller mindre ska på fest. Antingen tycker plusminus alla VR-läsare så eller så tyckte redaktören att det var just de här fyra som skulle lyftas fram. Som sagt, intressant.

Läs även andra bloggares åsikter om vr, vecko-revyn, veckorevyn, sexig

Om jag var heterokille skulle jag flippat för länge sen

Jag skulle bloggat om det där annars också, men nu har det visat sig att Gustav och Lisa Magnusson har bloggat redan. Hela inlägget är förresten superhetero.

Nour El Refai pratar alltså killar som är dåliga i sängen. Det är bitvis ganska roligt, även om större delen av humorn grundas på att en skitsnygg tjej säger "fitta". Men i ett större sammanhang känns det hela rättså trött. För det är väl ett beprövat kvalitetshumorrecept - snygg tjej pratar grovt om hur män är (kassa) i sängen.

Alltså, ja, det är roligt. Men hade jag varit kille hade jag varit sjukt sur på sexrådgivning och -framställning i populärmedia. För visst, väldigt mycket av ens dagliga bildintag caterar den manliga sexualiteten, det som räknas som "riktigt" sex är skönare för män som grupp än kvinnor som grupp. Men om man som kille försöker göra rätt... Alltså, på sätt och vis har heterokillar tur för väldigt många av de tekniska sextipsen riktar sig till dem - men samtidigt med en underton av att det är fel på dem och de måste jobba upp sig till nånsorts lägsta acceptabla nivå. För från början är de kuken-i-fittan-fixerade one minute men.

Alltså: Att så stor del av råden handlar om hur en heterokvinna tillfredställs signalerar två saker. Dels att heterokvinnor är bra på att göra det skönt för sina partners och behöver således inga råd och heteromän är dåliga och behöver skolas. Dels att heterokvinnor är svårtillfredställda och man behöver guidebok och karta, medan heteromän är lättillfredställda och man inte behöver nån teknik.

Hade jag varit heterosnubbe hade jag vart skitsur för att jag inkompetensförklaras, men också för att ingen verkar bry sig om att ge goda råd om hur jag skulle tillfredställas. "Testa den nya häfiga orgasmen" - hur ofta handlar det om snubbar? Hur skulle man kunna skämta om tjejer som suger på att suga (heh heh heh) utan att framstå som en mansgris?

I nuläget är jag mest heterobrud som blir skitsur varje gång hon får för sig att hitta sextips på hur man gör med killar. Nä, jag ska tydligen gå på instinkt och behöver ingen teknikstöd. Yeahright. Och så tycker jag att killar borde flippa lite mer, precis som i andra jämställdhetsfrågor.

Nu kan jag förresten medge att jag kanske har en väl rosenröd bild av sex, för precis som med relationer har det alltid funkat bra för mig. Jag gissar att mycket av den här sorts humorn är igenkänning. Jag kan tänka mig att det är skitkul när Nour El Refai beskriver killar som skryter om sin kärlek till fittslick och sedan är kassa på det om man har stött på såna. I humorsammanhang är även hela utläggningen om kisspapper (eller att lida genom för att inte såra känslor) rimlig.

Men precis som att det finns ett korn sanning i att vissa killar tror att deras fittslickinsats är det som gör alla (alla) kvinnor lyckliga, upplever jag att det finns ett korn sanning i Nour El Refais ståuppreaktion. Konstruktiv kritik? Hell no. Kritik? Hell yeah! Om det rör sig om en feature blir det en rolig och insiktsfull beskrivning av kasst sex utan kommunikation. Om det bara är killarna man ska skratta åt tycker jag inte längre det är roligt - för kom igen, det är ju ändå han som frågar om det var skönt. Det är ju ändå killen i berättelsen som verkar ha nån sorts engagemang i att vilja göra det skönt för sin partner. Det är killen som ser till att få en orgasm på ett sätt som passar honom.

Nej, det skulle inte vara samma sak om en ung snygg manlig komiker pratade om fellatio på samma sätt. Det skulle uppfattas annorlunda. Dels är det fortfarande nån sorts tvärtom-provokationshumor när tjejer pratar om att de vill ha sex. Dels riskerar en man, som ovan nämnt, uppfattas som konservativ jämställhetsblind perspektivlös människa som inte ser sitt sexliv i större sammanhang. En ung kaxig tjej på scen tror jag uppfattas som nån sorts feminist även om hon aldrig uttalat sig i sådana frågor. (<- men inte ung kille, det här är förresten också intressant) Men grabbar, är det inte tröttsamt att alltid framställas som sexuella analfabeter vars alla behov tillfredställs av att sticka in den i ett random hål? Kan inte strukturmedvetna killar börja göra humor av hur tjejer är dåliga ligg? Jag vill se!

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om sex, fitta, fittslickning, oralsex, nour el refai, bra sex, dåligt sex, kommunikation, jämställdhet, feminism

Gynekologfail - berätta det med en serie!

Jag hade av nån anledning bestämt att jag skulle berätta det här i serieform. Sedan orkade jag egentligen inte och skulle skriva ett vanligt inlägg, men kunde inte, så jag kompromissar med visserligen kluddig, men ändå serie.

Så.... i torsdags hade jag äntligen fått gyntid.
Jag vet faktiskt inte riktigt vad som skulle vara en mer slående punchline - den i serien antydda att gynekologen puckobehandlade mig för att jag inte är monogam, eller att gynekologen över huvud taget pratar på det sättet. Jag hoppas på det första, för då får åtminstone inte de flesta av gynekologens patienter höra taktlösa skämtfrågor om ifall de är säkra på att deras partners inte har oskyddat sex bakom ryggen på dem.

Och jag tänkte också rita upp ett flödesschema över hur hon inte lyssnade på hur jag försökte förklara för henne att jag misstänker spermaallergi, men det skulle bli ett tråkigt flödesschema. Alla pilar skulle ledatillbaka till "säg att det är svampirritation". Hävdar patient att hon får irritation i underlivet efter kontakt med sperma i vissa perioder? Det är bara svampirritation, spermaallergi finns inte. Hävdar patient att hon får röda fläckar på huden vid kontakt med sperma under samma tidsperioder? Svamp, spermaallergi finns inte. Hävdar patient att hon inte nödändigtvis har svampsymptom under samma tidsperioder? Svamp, spermaaleergi finns inte. Hävdar patienten igen att hon får flckar på huden? Svamp svamp svamp.

Jag är ju inte läkare och spermaallergi kan inte finnas så mycket den vill, men det minsta den som är läkare bör göra är att lyssna på vilka symptom patienten beskriver.

Jag fick hur som mina antisvamppiller, så besöket var inte helt fruktlöst. Men nu tänker jag hitta en bra gynekolog i Stockholm, och tänker att ni ska hjälpa. Kommentera här eller maila (tanja.suhinina på gmail)!

Kontaktannons:

Ung kvinna söker gynekolog. Man eller kvinna spelar ingen roll. Du ger fan i om jag gillar skogspromenader eller inte och försöker minimera smalltalket under undersökningen. Du har HBT-kompetens eller vanligt jävla folkvett så att de frågorna som du ställer om mitt privatliv är relevanta. Känner du igen dig? Don't call me, I'll call you.

Och efter sådana där tillfällen blir jag än mer förbannad över att jag inte får någon som helst undervisning i normbrytarvett i min psykologutbildning.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om gynekolog, pucko, läkare, hbt-kompetens, irrelevanta frågor, oprofessionellt, kasst, va kan man få klamydia av att ha sex?