tisdag, september 06, 2011

KBT & poly IV

Idag tänkte jag skriva en kort fortsättning på de tidigare inläggen om KBT och poly. Jag ska gå genom några teman som en terapeut kan hjälpa polyperson(er) med, och sedan någon annan gång går jag lite mer på djupet på några av dem. Då blir det mer KBT.

Att fatta beslutet att leva poly
Eftersom beslutet kan bero på så mycket kan den här processen se väldigt olika ut. Det kan vara en individ man jobbar med, eller ett par. Eller kanske en individ som lever i ett par men känner att det inte längre går, och måste nu fatta ett beslut som skakar om hela tillvaron. Det kan vara en individ som tycker det låter som en bra idé, men är orolig över konsekvenserna - eller någon som blivit kär i en polyperson och funderar på hur det kan gå.

Att lära sig förhandla om öppenhet
Man kanske vet precis hur poly man vill leva och tvivlar inte ett ögonblick. Det gäller bara att förmedla det till dem man vill vara poly med. Och det är inte alltid så enkelt om man träffat nån underbar som bara antar att nu är man ihop med allting på. Eller att man redan är med någon underbar sedan tjutre år, men vill ändra i relationen lite. Eller att man brukar hamna i relationer där partnern från början är het på om att det ska vara öppet, men sedan anser att man ska bli mer monogam ju med seriös relationen är.

Att komma ut
Att komma ut den där allra första gången. Och sedan att komma ut alla de andra gångerna, för resten av sitt liv.

Att arbeta med konflikten mellan två värdesystem
Man glömmer lätt att polypersoner växte upp på samma planet som alla andra. Man har sedan barnsben fått höra om sagoprinser- och prinsessor, och att otrohet är förkastligt. Så oavsett hur utanför man känner sig i den världen, oavsett hur rätt poly känns för en, så kan man fortfarande ha svårt att skaka av känslan av att man gör någonting fel. Eller så behöver man lite gammal hederlig sorghantering för att man bearbetar att det aldrig kommer bli the one and only glänsande prins i tajts för ens egen del. Det blir kanske nåt oändligt bättre, men man kan behöva sörja förlusten av någonting man under hela ens liv fått höra är ett viktigt ideal.

Att dela upp resurserna och funktionerna partners emellan
Låter lite torrt, ja. Men det handlar helt enkelt om att man kan gå vilse i förväntningar på varandra, och sådana saker som att man inte kan fira julafton på två ställen samtidigt.

Att hjälpa klienten ta hand med likasinnade
Finns det fler som jag? Var finns de? Hur träffar man dem (ja, på polyheart, det står om polyfikor där) Hur ska jag våga? Hur gör man? Hur besöker man swingersklubb? Som terapeut eller annan variant av proffs som pratar kan man både hjälpa till med att hitta ställen/sammanhang/nätforum/klubbar och att våga ta sig dit.

Att jobba med svartsjuka och känslor av otillräcklighet
När man på förhand gissar vilka känslor polypersoner kan ha problem med så är det de här två man gissar på. Så bara det kan behöva bearbetas, att man med en klient som inte riktigt tagit steget till praktik än pratar genom farhågor och på förhand förbereder sig. Eller att man jobbar det med redan erfarna klienter.

Kommunikationsträning
Anna är konflikträdd, Noa flammar upp lika fort som han lugnar ner sig, och Jaroslav tycker om ordning och regler. Tillsammans bor de i en liten villa och det börjar märkas lite att deras personliga kommunikationstilar inte riktigt går ihop. Terapeuten kommer in och lär ut jag-budskap, schemalagda hushållssamtal och att man ska prata om sina primärkänslor. Alla gör det och blir glada. Eftertexterna rullar.

Att göra slut
Att kunna hjälpa folk att göra slut ingår i arbetsbeskrivningen för alla terapeuter som jobbar med par och sånt, lovar. Just i fallet poly kan det vara lite speciellt för att om en relation kraschar så finns det kanske en annan som just funkar jättebra, det kan bli annan dynamik än kraschad relation-äter glass i sängen-börjar leva singellivet på krogen-träffar en ny. Eller så kan det vara extra knepigt att göra slut för man blev aldrig riktigt ihop heller, att ens relationer är lite flytande och det blir knepigt med hur slut ska göras, om man bryter helt eller om relationen bara förändras, och i så fall till vad.

...
I nästa avsnitt: Kognitiv omstrukturering! Worst case scenarios! Time management! Värderad riktning! Och vad är "öppet", egentligen?

...
Oförskämd smygreklam: Det här veckan handlar Vecka6 om sex i kroppen och i hjärnan. Skriv gärna någontiing, eller läs förra veckans bidrag om hur man lär sig.

3 kommentarer:

E sa...

haha, de här inläggen passar mig för bra just nu. Lever med en härlig kille sedan 4 år, och har ju en djup kärlek till honom. Samtidigt är jag djupt förälskad i en annan kille som visar intresse för mig med.

När jag först blev kär i den andre killen så blev jag ledsen, -måste jag göra slut med min sambo nu, älskar jag inte längre honom. Men efter ett tag kom andra känslor, trots -vem bestämde att jag måste välja? Är inte all kärlek bra kärlek, som det brukar heta.

Nu är jag i ett tillstånd av förvirring, ena dan är jag glad över min förälskelse och glad över att min kille verkar hyfsat poly-positiv, det lilla jag fiskat efter det. Andra dagar känner jag mig barnslig och knäpp, som tror att någon skulle tycka om mig så mycket att han till och med skulle skulle kunna tänka sig att bara ha halva mig. Sen är det ju rädslan att bli sedd som världens freak om jag skulle ta upp det med någon av de "inblandade".

He. Några tankar?

Jo sa...

Ena hjulet i diket topic:

Kan det finnas en mer övergripande polyläggning/kapacitet i livet i stort, typ tendens till flera olika hobbies/intressen, parallella yrkesverksamheter, fler subgruppstillhörigheter o dyl, som även har betydelse för hur man fungerar i relationer?

Och skulle det i så fall (kom on topic i alla fall!) kunna vara användbart i terapi o dyl att utforska om "patienten" har några bra copingstrategier inom andra polyområden som kanske går att tillämpa i relationerna?

Tanja Suhinina sa...

E:
Hej! Jag svarar i ett inlägg!

Jo:
Jag tror att det är såpass vanligt att vara "Poly" i övriga livet att det inte är särskilt meningsfullt att försöka se om det är vanligare hos polyamorösa. Däremot tror jag verkligen det är en bra idé att ta upp det i terapin och fråga om klienten har bra strategier från övriga livet!