KBT & poly III

Tidigare delar: KBT och poly I, KBT & poly II.

Polyfolk verkar vara ungefär som alla andra på de flesta sätt. Det finns dock lite riskfaktorer med att leva poly idag. Riskfaktor innebär inte att alla som är poly får problem med just detta, men är man lite ängslig av sig till att börja med är det inte orimligt att man oroar sig mycket när det dessutom finns någonting att oroa sig över.

Förhöjd risk för social fobi

Många av tankarna i den här inläggsserien kommer från en bok som handlar om KBT för HBT-personer. Jag tror att det finns en del likheter. En tanke jag tyckte var bra är att vissa egenheter som i populationen i stort är symptom kan för vissa personer vara väldigt befogade. Ett exempel var att personer med social fobi ofta oroar sig för att bli utstirrade, att folk diskuterar en bakom ryggen på en. Ett lite elakt sätt att uttrycka det på är att man inbillar sig att folk bryr sig om en betydligt mer än vad folk i allmänhet gör. I meningen att folk som i kollegor inte bryr sig om att analysera varje liten detalj på en för att märka att ens händer skakar när man redovisar avdelningens kvartalsresultat. Kollegorna tittar nog mest på powerpointen, dricker kaffe och längtar hem.

De flesta som tänker "alla stirrar när jag går i korridoren" överdriver. Är man enda gayeleven i sin high school så är det väldigt möjligt att tanken speglar verkligheten. Och är man öppet poly i ett sammanhang där det ses som väldigt avvikande är det realistiskt att tro att omgivningen skvallrar om en. Hånglar man med någon på en fest fast folk vet att man har sambo hemma är det rimligt att tro att det blir fler reaktioner än om folk visste att man är singel. Om man jobbar med behandling är det viktigt att inte glömma att samma handling kan i olika situationer vara funktionell och helt fel, samma farhågor vara realistiska för en person och fullständigt överdrivna för en annan. Så skulle en polyperson kunna uppvisa symptom för social fobi, men symptomen skulle kunna vara en adekvat reaktion på verkligheten.

Sen är det ju så att mycket socialt smörjmedel människor emellan handlar om relationer. Man pratar lite om familjen, hur det går för barnen, vad man gjorde i helgen. Vill man inte klättra upp på barrikaderna och dra uppmärksamhet till sig kan det vara knepigt läge om man inte lever i monogam tvåsamhet. Även om reaktionerna är positiva så sticker man ut. Det vill inte alla göra alltid. Så man undviker vissa ämne, formulerar om, drar vita lögner... och i värsta fall får sån ångest av att ständigt vara på sin vakt att man helt börjar undvika sådana situationer.

Förhöjd risk för oro

Många människor känner att det är viktigt att hitta kärleken, ha partner, bilda familj. Personer som vill leva poly är inget undantag där, samtidigt som de är relativt ovanliga. Därför är det inte så konstigt om man oroar sig över att personer man förälskar sig i inte kommer vilja ha relationer med en då de sannolikt vill vara monogama.

Hur kommer en familj ta det? Eller ens vänner? Eller de på jobbet? Tänk om grannarna misstänker något? Det är ju inte så att dessa orospunkter är helt obefogade, en hel del sociala relationer kan drabbas negativt när det uppdagas att någon är avvikande. Vissa har man kanske råd att förlora, andra vill man behålla nästan till vilket pris som helst.

Att ses som dålig förälder är minst sagt otrevligt. Vad värre är kan det kosta en barnet, om man anses vara dålig förälder i en vårdnadstvist. Och även utan vårdnadsvist kan man oroa sig för att någon omtänksam granne får för sig att småbarn inte ska leva mitt i en orgie och skickar socialen på familjen. Man vill kunna leva som man vill, samtidigt som man inte vill att det ska få konsekvenser för ens rätt till sina barn. Självklart kan det vara ett orosmoment.

När homoäktenskap blev lagliga i Sverige stod det "nu är all kärlek laglig, nu får alla gifta sig" i tidningarna, och polykretsarna suckade. Man får bara vara gift med en person åt gången. Man får ha romantiska trolovningsceremonier med hur många som helst, men de juridiska ramarna kan bara gälla par. Det kan finnas en hel del att oroa sig över där.

Garderoben

Det finns forskning som pekar på negativa konsekvenser av att sitta i garderoben. Kanske föga förvånande att man mår psykiskt dålig av att vara rädd att bli outad, behöva ljuga för människor man bryr sig om och inte kunna leva livet som man vill.

Terapeutens bemötande

Kan man som polyperson känna sig trygg med att ens terapeut kommer kunna hantera ens relationssyn väl? Många polypersoner undviker att berätta om sina relationsformer för terapeuten. Inte obefogat - många terapeuter har fördomar om poly och ser själva flersamheten som ett problem att arbeta med. I en studie jag sett har en tredjedel av terapeuterna ansett att personer som lever poly har personlighetsstörningar, och 9-17% av terapeuterna skulle använda sina terapeutiska förmågor till att få klienterna att stänga sina öppna äktenskap. Det finns fler studier med liknande resultat. Även om de är från 1970-80-talet finns det fog att tro att även terapeuter i dagens Sverige kan bära på negativa uppfattningar om poly.

Det kan leda till sämre vård på flera sätt. Samtalsterapi är i hlg grad beroende av öppenhet och ärlighet - om terapeuten uttalar sig negativt om ens kärleksliv blir man kanske inte så pigg på att avslöja mer. Och om klienten söker för depression kommer depressionen sannolikt inte botas av att terapeuten flyttar fokus till att bekämpa närhetsfobin som klienten ju uppenbarligen måste bära på.

...

I nästa avsnitt: Vad kan terapeuten hjälpa med? Var hittar man andra prickiga kaniner? Polymänniskor växte upp med samma prinsessagor som alla andra! Tankeläsning! Annat!