torsdag, september 08, 2011

Tankar kring en läsarkommentar om att öppna upp

Jag fick en kommentar på det senaste av mina inlägg om KBT för polyfolk som jag väljer att svara på i ett inlägg.
haha, de här inläggen passar mig för bra just nu. Lever med en härlig kille sedan 4 år, och har ju en djup kärlek till honom. Samtidigt är jag djupt förälskad i en annan kille som visar intresse för mig med.

När jag först blev kär i den andre killen så blev jag ledsen, -måste jag göra slut med min sambo nu, älskar jag inte längre honom. Men efter ett tag kom andra känslor, trots -vem bestämde att jag måste välja? Är inte all kärlek bra kärlek, som det brukar heta.

Nu är jag i ett tillstånd av förvirring, ena dan är jag glad över min förälskelse och glad över att min kille verkar hyfsat poly-positiv, det lilla jag fiskat efter det. Andra dagar känner jag mig barnslig och knäpp, som tror att någon skulle tycka om mig så mycket att han till och med skulle skulle kunna tänka sig att bara ha halva mig. Sen är det ju rädslan att bli sedd som världens freak om jag skulle ta upp det med någon av de "inblandade".

He. Några tankar?
- E

Hej, E!

Tack för förtroendet och kul att inläggen når ut.

Mina tankar är att det låter på det stora hela lovande. Jag menar, det finns ju hur många som helst par som öppnar upp sina relationer och det går bra. Sedan finns det väl också en del som det inte går så bra för, men jag ser ett par saker i ditt mail som känns som tecken på att er relation har bra odds.

För det första så verkar ju relationen med din nuvarande partner att vara bra. Då tar han sannolikt inte ditt förslag för "jag vill göra slut, men är för feg". För det andra låter det som att du är tillfreds med att du gillar två. Det låter inte som att du tycker att du är en hemsk människa som sviker din partner genom att ens tänka tanken.

Dina tvivel är förståeliga, och tanken på att det krävs mycket kärlek för att tänka sig att dela någon är rimlig. Å andra sidan är det också rimligt att tänka att det kräver helt enorm kärlek för någon att gå med på att bara älska dig, och det har ju din partner gjort. Det finns hur många som helst sätt att tänka runt kärlek så att just man själv blir otillräcklig, barnslig och knäpp. Det leder ingenvart, så även om det är svårt att skaka av sig känslan så behöver du inte låta den styra dina val om hur du ska göra med situationen.

Om du tror att din relation håller tycker jag verkligen att du ska ta upp det med din nuvarande partner. Även om han kanske väljer att inte låta öppna relationen så kommer ni få mer koll på hur just er relation fungerar. Men jag tycker också att du verkligen ska tänka genom din situation så du vet var du står. Jag menar inte att du ska ha klara svar på allt, men så att säga veta vad du vet och vad du inte vet. Vet du om den nya killen kan tänka sig en polyrelation med dig? Tycker du det låter trevligt att din nuvarande partner också blir öppen och träffar andra? Kommer det kännas värt om ni öppnar relationen, och den nya killen inte vill ha dig?

Om du ska ta upp det med din nuvarande partner, våga visa att det här är överrumplande för dig med, att du inte riktigt är beredd på en sådan situation, att du verkligen vill ha honom kvar. Var också beredd (vilket du iofs verkar) att det inte går att fråga ut så mycket om poly utan att man får frågan "vadå, vill du öppna upp vår relation? Finns det någon annan?". Det kanske blir lättare att skriva ett brev som du får tid att formulera, och din partner får tid att tänka genom sin reaktion.

Jag önskar att jag kunde ge dig råd om hur man gör det här så att ingen blir ledsen, men det finns tyvärr inga garantier för att allt kommer att lösa sig helt perfekt. Jag vill i alla fall att du ska veta att det är helt okej att känna som du gör. Det kanske är ovanligt att känna att man vill öppna upp en relation, men det är inte ovanligt på ett dåligt sätt. Du gör ingenting fel när du förälskar dig i en människa utan att sluta älska en annan. Du har förstås ansvaret för att bete dig som en vuxen människa och vara mogen mot dem inblandade, men om deras känslor är viktiga och värda att ta hänsyn till, så är dina känslor också det.

Om du vill ha mer råd, rekommenderar jag sidan Polyheart, samt böckerna the Ethical Slut och Opening Up (har själv inte läst den senare, men sett den rekommenderas). Lycka till, och berätta gärna hur det gick!

6 kommentarer:

Dvärghundspossen sa...

En grej som jag inte sett dej ta upp i nån av dina poly-inlägg, är hur det funkar när en av personerna ligger mycket mer än den andra... För många år sen var jag ihop med en kille som bodde i en liten håla. Jag bodde i Stockholm och gick ut typ fem dagar i veckan. Vi hade s k "öppet förhållande" (ingen sa "poly" på den tiden, tror inte ens det begreppet var uppfunnet) och jag tyckte det var frid och fröjd att inte behöva hålla på och begränsa sitt sexliv bara för att man råkade ha pojkvän. Långt om länge så kom det dock fram att killen ifråga inte tyckte det var så kul att förhållandet hade utvecklats till att mest vara öppet åt mitt håll s a s. Tror det var ganska svårt för honom att erkänna eftersom det var han som lagt fram idén om att ha öppet förhållande till att börja med.
Men i alla fall. Detta är ju inte nåt aktuellt problem för mej längre, i o m att jag numera är i ett monogamt förhållande och trivs jättebra med det. Men jag kan tänka mej att det är ett ganska vanligt problem, att nån ligger mer och nån annan mycket mindre och så blir det liksom nån obalans i förhållandet?

peachmebaby sa...

Fast är inte poly och öppna förhållanden där det är fritt fram att ligga med andra två olika saker? I alla fall har jag noterat att polymänniskor brukar verka vilja hålla isär de här två sakerna, att poly liksom handlar om relationer och inte om fri sex?

Jag kan annars tänka mig att det är rätt vanligt att det blir så i öppna förhållanden. Den ena kanske helt enkelt är mer på hugget, har lättare att ta kontakt med folk osv, medan den andra är lite mer tillbakadragen och därmed kanske inte får tillfälle att ligga lika mycket. Och det är klart att det kan leda till nån slags obalans, att man känner att det är "orättvist".

Tanja Suhinina sa...

DHP: Mmm, det, eller att den ena har fler partners på andra sätt, kan absolut bli ett problem. Fast jag tänker också att det är i många fall en tillgång - att man har olika behov och det blir "rättvisare" om man även får olika. Men jag kan tänka mer på det och skriva ihop nåt!

PMB: Polyfolk är väl mest irriterade över att folk utanför typ alltid tror att det enbart rör sig om sex, medan polyrelationer kan vara lite allt möjligt. Tycker nog att öppna förhållanden där sex är grejen med öppenhet är poly.

peachmebaby sa...

Tanja: ja, det är ju en tolkningsfråga och jag tror också att polymänniskor kan välja att tolka det helt olika (har noterat att en del poly och relationsanarkister har just det som käpphäst, att man inte behöver definiera relationer med ord, att man inte ska behöva sätta etiketter på saker. Fast då blir det ju lite bakvänt att ändå känna att ett ord ska ha just den och den definitionen. Ja, du fattar.)

Överlag är det väl en fråga just om vilken innebörd man sätter i olika ord och uttryck, och för mig står "poly" för relationer eftersom jag tänker mig att polyamorös betyder just att det handlar om kärlek i en eller annan form. För mig skulle det kännas främmande att använda det ordet för relationer som involverar ett par som så att säga är monogamt (alltså inte har kärleksrelationer med andra) men samtidigt har en öppenhet vad gäller att ha sex med andra. Det skulle väl kallas polysexuell då i så fall, men säger man bara poly så blandas ju två olika saker ihop. Bla bla.

Nu kan ju folk som är poly då störa sig på att jag tror att det handlar enbart om kärleksrelationer. :)

(Obs att jag inte läst just dina inlägg om poly där det kanske står något vettigt och klokt om det här, men de var så långa och många och det är inget som intresserar mig så där jättemycket.)

peachmebaby sa...

För övrigt så tyckte jag att det var en intressant frågeställning och att ditt svar var jättebra!

Dvärghundspossen sa...

Vi hade inget avtal om att vara "kärleks-monogama" heller... Mot slutet av förhållandet blev jag förresten ihop med en annan kille. Killarna blev svartsjuka på varandra. Kille nummer ett försökte hantera det hela genom att tala ut om sina känslor. Kille nummer två ställde ultimatum, och ville vara ihop monogamt eller inte alls. Eftersom jag kommit att inse att kille nummer två var min tvillingsjäl och att vi hade nåt helt unikt ihop var det ett jobbigt men inte så svårt val. Sen levde kille nummer två och jag lyckliga i alla våra dagar.
Snipp snapp snut, så var sagan slut.

Men hur som helst. Om ena parten i ett "öppet förhållande" helt enkelt är mer utåtriktad och social än den andra så kanske det faller sej helt naturligt att den utåtriktade har både sex och kärlek med fler människor än den introverta. Men som i vårat fall, när ena parten är tvungen (pga sin utbildning) att bo i en håla, och därför ofta sitter ensam hemma på kvällen medan den andra parten gör stan i Stockholm och har massa partners hit och dit... Eller om man tänker sej ett förhållande mellan en ful och en snygg, där den fula bara har obesvarad kärlek och misslyckade ragg vid sidan av, medan snyggot får allt h*n kollar på, då blir det liksom nån makt-obalans eller skevhet i förhållandet. Den obalansen eller skevheten kanske hade funnits där även om dom var monogama, av blotta vetskapen att ena parten kunnat få mycket mer än den andra... Men jag tror det blir ett tydligare problem om man har öppet förhållande.