När Kroppsbilder just lanserades användes termen "det virtuella badhuset" mycket. Alltså att det skulle vara ett ställe där man skulle se vanliga oretuscherade kroppar, som omväxling mot medias gallring, posering och retusch.
Jag bidrog, min bild är en av de första. Men jag har samtidigt aldrig riktigt känt att den här typen av sidor hjälper min relation till min kropp. Det här är ju väldigt personligt - en del har aldrig haft komplicerad relation till kroppen, en del hjälps av virtuella badhus. Jag blev till exempel hälpt av en grej i boken Bli vän med kroppen och maten. Där fanns ett kapitel om att olika människor har olika förutsättningar, och de flesta kommer aldrig kunna få "alla rätt" på ideallkroppen oavsett hur mycket de sprattlar. Typ att en del kroppar får för sig att lägga fett på magen och då blir det fruktansvärt svårt att få synliga magmuskler. Framför allt blir det omöjligt att få både synliga magmuskler och fettvadderad booty. Just det kapitlet lyckades ta sig förbi membranet som skiljer på att fatta intellektuellt och att faktiskt fatta.
Det var väl typ tre år sedan jag läste boken, och sedan dess har jag börjat gymma. Det har gjort mirakel för min nöjdhet med min kropp, må jag lova. Och en nyans av det är att se andra kvinnor i träningsmiljö. Där är nån som har gudomligt fast rumpa - men fortfarande lite dallrig mage. Och där är någon annan som har korta ben oavsett hur mycket hon kan lyfta. Och där i spegeln är jag som aldrig kommer få slanka lår. För att våra kroppar har bestämt hur musklerna ska gå, hur skelettet ska vara byggt, var fett ska lagras. På gymmet blir illusionen om att alla kan få "idealkroppen" om de anstränger sig lite krossad.
Samtidigt blir det förstås väldigt uppenbart att man kan förändra sin kropp, och att förändringen inte enbart handlar om centimeter och kilon - vilket man annars lätt kan få intrycket av. Jag lade upp nya bilder på mig i somras, de togs lite drygt ett år efter min Kroppsbild. I och med att det är olika kläder och belysning vet jag inte om det är uppenbart för var och en att det är min kropp har förändrats. Jag vet i alla fall att mina proportioner är annorlunda nu, musklerna finns och syns mer, vissa mått har ökat och andra minskat. Men jag väger lika mycket på båda bilderna.
Jag har någon gång funkderat på att skicka ett nytt foto till Kroppsbilder. Det skulle vara så illustrativt. Titta, det är ju samma kropp, samma vikt. Och en hel del likheter finns det, men mycket ser olika ut. Visst är det spännande! (Det finns väldigt mycket roligt med träna som inte handlar om hur man ser ut, men det här inlägget fokuserar på utseendet)
***
Det här inlägget har varit påtänkt i flera månader, men jag orkade skriva det nu tack vare attNoBoyToy nyligen bloggade om sidan och i kommentarerna framställde mig som projektets svarta får som ser ut att vara redo för BDSM. Intressant att hon gjorde det i ett inlägg om hur kvinnors kroppar i offentliga rummet ständigt objektifieras och sexualiseras. Men det är no big deal, haters gonna hate.
20 kommentarer:
Jag har så lätt att falla in i sådär manligt bestämmande över kvinnokroppar och tänka "men hur kan du vara missnöjd med xxxx, du är ju skitfin och just den detaljen är fantastisk hos dig".
Men nu är det ju kanske inte mig man är ute efter att behaga med sin kropp.
Intressant hur det blir könat, för det här med att automatiskt tänka "men vad sjutton gnäller hon på, hon har ju fantastisk xxxx" är väl en vanlig reaktion oavsett kön. Som tjej blir den dock mer färgad av "tjejor ska hålla ihop och typ peppa varann yo", om en man säger det blir det mer "sexobjektifieeeering!".
Jag följde Kroppsbilder i början, men ju mer jag tittade på den, ju ledsnare blev jag. För det är så mycket "jag är så tjock" [bild på smal person], "jag är så missnöjd" [bild på skitfin person], osv. Jag blir deprimerad av att människor verkligen ser så på sina kroppar, jag hade nog inte riktigt förstått innan vilket kroppshat folk faktiskt bär på.
Eftersom jag är tidig fick jag många kommentarer. Det var fascinerande, riktigt lärorikt, även om inte bara trevligt. Intressant, t ex, hur mycket fokus det blev på mina bröst. Jag vet ju att de är små, det har varit ett ganska vanligt internskämt runt mig, men det är faktiskt inget jag nånsin haft komplex över. Men ingen sa pip om mina lår, t ex, som jag tycker är sådääär asså. Och så alla som skrev att det är fint med alla bröst, stora och små, etc...
Jag tycker inte dina lår kommer fram så mycket på den bilden pga dina svart nätstrumpor.
Vad är det du inte gillar med dina lår?
På den bilden tycker jag överlag dina lår är väldigt anonyma så jag tycker inte det är så konstigt att folk inte kommenterat på dom.
Hur tänker du själv kring dina lår när du ser den bilden?
De punktsamlar fett jätteduktigt högt upp på låren. Syns nog inte så mkt på bilderna inte minst pga att strumpbyxor jämnar ut. Alltså, högre delen av låren är objektivt det stället min kropp tycker att fett helst ska förvaras. Dremot syns det ju inte ur alla vinklar, och de flesta människor bryr sig nog marginellt.
Och då tänker jag: "åh, så fint, sexigt och härligt med lite fett på låren" och förstår inte problemet. :)
Jag hade tidigare komplex för att jag lätt samlar på mig fett på brösten, även när jag var smal så hade jag mer bröst än andra med liknande kropp i övrigt.
Och då hjälper det liksom inte om någon annan gillar det, det är ju det att jag sticker ut och ser annorlunda ut som gör att det kändes jobbigt.
Och det är ju det som är så tråkigt. :(
Tycker fortfarande att det är intressant. Har inte så mycket att bidra med i diskussionen - som man har jag aldrig fått lära mig att mitt utseende (bortom att vara välvårdad) är viktigt till den grad att det skulle påverka mitt liv betydligt. Är man kvinna i patriarkatet märks det nog mer.
Avseende bilderna tänker jag visa mina svarta bälte-konster i den antika österländska konsten att hålla min jävla käft stängd.
För att inte tala om hur tröttsam den återkommande ekvivalensen "kvinna klädd i svart och 'ovanliga' material" <=> "dominatrix" är. Men det är klart, NBT lär väl falla i lägret att all BDSM är sånt som bara utövas på mäns villkor och som ingen kvinna någonsin skulle vilja syssla med, så då är det väl fullkomligt logiskt att identifiera det helt med halvtaskig porr (som vi alla vet så är ju all porr av män för män och en annan grej som ingen kvinna utan sexuella övergrepp i bagaget kan tycka om).
Jag hade lite konstigt förhållande till min kropp tidigare. Jag tyckte den var snygg "rent objektivt" liksom. Men kände mej inte hemma i den. Den var så superkvinnlig, smal med timglas-sväng och kupa nånstans i gränsen mellan B och C. Sen började jag gå mer och mer pga att jag skaffat hund, och så för ett par år sen började jag också gymma rätt hårt två gånger i veckan. Nu har jag fått mycket mer "manhaftig" kropp - platta bröst, grövre armar, bredare axlar, lite mindre röv, mer deffad (gick upp sammanlagt 5 kg). Och jag trivs så himla mycket bättre. Jag KÄNNER mej inte som nån feminin kvinn-kvinna, jag känner mej i så fall mer som nåt sorts androgynt mellanting. Nu är kroppen mer som jag känner mej.
Apropå NBT förresten så undrar jag vad hon skulle tycka om Lina Neidestams Maran som jag just köpt och läst. Den lanseras som "feministisk porr" eftersom det växlar vem som är aktiv respektive passiv i snuskandet, det är mycket fokus på snygga karlar som objekt att dregla efter, kvinnor får också vara desperat kåta m m normbryteri. Men det är en jäkla massa penetrerande, och det har minsann FORSKNINGEN BEVISAT att kvinnor inte tycker om utan bara gör för männens skull!
AM:
Alltså, ge workshops i den konsten!
CC:
Alltså, de som sysslar med BDSM, jag tycker så synd om dem mtp senaste tidens BDSM-trend i kläder och så. Och i sex, för den delen. Stackars seriösa BDSM:are.
DHP:
Asså, ja! Det här med att känna sig rätt i sin kropp. Jag tycker muskler är najs och så, men det kan fortfarande kännas ovant. Och det är ju inte det att jag inte tycker det är snyggt, utan mest att det inte känns som jag.
Varje gång NBT ska vända mansporr uppochner talar hon om män som penetreras analt. Så jag antar att Maran inte är feministisk.
Haha ja, Tanja du har ju förstört kroppsbilder med din bild! Skäms!
Jag tycker det är minst lika viktigt att, som du, visa på bilden att man är bekväm med och stolt över sin kropp, oavsett hur den ser ut. Det som gör mig glad i simhallen, det är inte att se att andra människor inte har idealkroppar, utan att människor med o-idealkroppar fortfarande går runt med självförtroende och inte försöker gömma sig trots att dom är spritt språngande. För även om man tycker man är tjock blir det ju inte bättre av att man ser andra tjocka människor om dom skäms för sig själva och ger intryck av att dom tycker det är dåligt... Då måste man ju se att man kan må hur bra som helst, och trivas fantastiskt med sin kropp, hur den än ser ut. Precis som man som DHP kan känna sig onöjd med idealkroppen.
(och Maran innehåller lite anal penetration av män också)
Lovisa, ja det gör den ju, men inte BARA. Om den var verkligt feministiskt så skulle BARA männen bli penetrerade, inte kvinnorna, för kvinnor har minsann INGEN PROSTATA! Så det så!
DHP - haha, jag glömde det! Men så tyckte jag ju också att den var kvinnoförnedrande och rent utsagt vidrig, finns inte en tjej som kan tända på sånt! Är ni med mig systrar??!!
(Observera ironin)
Maran sprider den trötta patriarkala mytbilden att kvinnor vill knulla med övernaturliga män som bor i floder, spelar fiol och förvandlar sej till hästar ibland.
Dvärghundspossen: Varför inte, alla män vill väl ligga med huldran, eller en sjöjungfru?
Fredrik, jag var ironisk. *S* Försökte kanalisera NBT. Svårt att få fram i skrift kanske.
Jag vill ligga men nakna män som spelar fiol! Men jag har ju inte heller någon klitoris. De med klitoris får kanske satsa på instrument som man mer plokar, liksom. Eller kanske pianospelare?
Du är bara behagsjuk, Tanja. Du vet att killar gillar när tjejer säger att dom gillar fiol, och så anpassar du dej efter det.
Det måste vara din klitorisbrist som gör dej så behagsjuk.
Skicka en kommentar