Det skulle vara intressant att se hur kvinnor (och män) i dagens samhälle ser på att prioritera familj framför karriär. Familjelivs undersökning säger väldigt lite om det. Man behöver inte ha tagit många poäng vetenskaplig metod för att inse att urvalet gäller endast personer på webbsidan Familjeliv.se och bortfallet är dessutom stort, men det finns många statistiska metoder för att hantera sådana situationer. Rapporten erbjuder inga närmare redovisningar av exakt vilka statistiska analyser som genomförts på datan, men det står klart och tydligt att man har tagit hänsyn till bortfallssituationen. Låg svarsfrekvens är någonting som alla större formulärundersökningar brottas med, och det vore enfaldigt att slentrianavfärda Sverigemamman 2011 på grund av bortfallet.
Det man istället borde titta på är hur frågan var ställd och vilka svarsalternativ som erbjöds.
Frågan som ställdes var, av rapporten att döma, "I vilken utsträckning skulle du vilja vara hemmafru?". Bara det garanterar att svaren inte kommer kunna användas till annat än underhållning. Svarsalternativen som presenteras i rapporten är "inte alls" och "väldigt gärna". Med den enkäten hade man inte kunnat dra mycket slutsatser av resultaten ens om man hade fått svar från varenda morsa i landet.
För vad betyder ens frågan? Hur ofta man drömmer om hemmafrulivet? Hur mycket hemmafrudrömmarna påverkar ens val av partner? Frågan definierar inte vad som menas med "hemmafru". Frågan förtydligar inte om man ska tala om en idealbild eller om den hemmafruverkligheten. Sannolikt har de flesta tolkat frågan på det mer drömska sättet, för majoriteten av svenska familjer har ingen hemmaförälder. Detta trots att de flesta familjerna hade klarat sig på en inkomst - om de valde att bo trångt och på oattraktiva orter, om de valde bort ny teknik och resor, om de ärvde kläder som de sedan sydde om efter trendernas svängningar.
Men de som svarade "väldigt gärna" menade nog inte så pass gärna att de faktiskt vill drastiskt sänka standarden, vara beroende av sin man och ha kass pension. De menar snarare att de gärna hade velat vara hemmafuar under gynsamma fantasiförhållanden. Om det gick att behålla levnadsstandarden fast man inte jobbade. Om det inte var förenat med stora risker att lägga sin och barnens finansiella trygghet i en annan människas händer. Om det inte innebar att man förlorade karriärpoäng om man sedan skulle vara intresserad av att sluta vara hemmafru och börja förvärvsarbeta. Om man kunde vara som Betty Draper, fast utan neuroser. Då skulle man i väldigt gärna-utsträckning vilja vara hemmafru.
Men verkligheten ser inte ut så, och en lön är mindre än två, ens om kvinnans lön redan från början är lägre än makens. I verkligheten väljer kvinnor att arbeta. Den generationen mammor som valt "väldigt gärna" i störst utsträckning (53%) är de unga, 18-28-åringar. Det är också den åldersgruppen där kvinnor är mest överrrepresenterade bland de som utbildar sig på högskola. Knappast ett tecken på att unga kvinnor i praktiken kastar bort kvinnorättsarvet och vill gå till extremer i sammanblandning av sin ekonomiska situation och sitt kärleksliv.
Det vore spännande att få veta hur kvinnor i dagens samhälle ser på att vara ehmmaförälder. Men som man frågar får man svar, och med en dåligt konstruerad enkät kommer resultatet säga väldigt lite. Så länge frågan lyder "I vilken utsträckning skulle du vilja vara hemmafru?" kommer resultatet kunna användas till pajdiagram och inlägg om att feminismen är den största kvinnofällan - och ingenting mer.
18 kommentarer:
Tack Tanja! Tack tack tack. Och tack igen.
Finns en massa studier om detta. Alla säger samma sak, kvinnor vill vara hemmafruar.
Efter att feministerna förvägrade dessa kvinnor rätten till att vara hemmafru, har kvinnan istället börjat jobba deltid för att få mer tid med familj och vänner.
Den massiva väpnade kampen som tvingade kvinnor från hemmet ut i arbetsläger är sannerligen en stor skandal i västfeminizmens historia. Naturligtvis ska vi icke glömma detta, Someone.
Näråmen, kom gärna med lite fakta på hur denna förvägran från feministerna sett ut, mig veterligt har inte annat hänt än att möjligheten att arbeta ökat och något tvång inte synts till.
Tvånget har legat i att feminister helt tog bort möjligheten att vara hemmafru. De tvingades ut i arbete.
@someone
Jaså? Bygga ett dagis = ta bort möjligheten att vara hemma? Nej. Gick det bra på en lön förr gick det bra på en lön sen också. Ditt påstående är helt enkelt inte sant, och ganska pinsamt.
Someone: Kan man få se länkar till några av dessa massa studier? De går säkert att nå med hjälp av scholar.google.com, och hittas säkert lättast av någon som själv har sett dem, vilket du väl har eftersom du säger att de finns.
Nu var ju dagis inte det enda som gjordes, det borde du veta.
Feminister gjorde det omöjligt att leva på en lön då förändrade skattesystemet.
Och då snackar vi en vanlig människas lön, inte Paul Ankas.
Elin, läs Pär Ströms böcker, har för mig han tog upp det i den senaste, annars skriver han om detta lagom ofta då feminister gråter om att kvinnor inte vill göra som feminister tycker att de ska göra.
Jag undrar varför de feminister someone pratar om inte räknas som kvinnor dem också? Det finns ju ganska många av oss liksom, som kombinerar fitta med feminism, men som ändå inte längtar efter att vara hemmafruar.
Sen kan jag inte låta bli att invända mot historielösheten i diskussionen, "hemmafruar" som fenomen har funnits ett par hundra år, och fortfarande bara inom de priviligerade samhällsklasserna. I Sverige kan jag tänka mig att fenomenet varit än mer sällsynt då vi var ett u-land en bit inpå 1900-talet och de allra flesta var bönder eller urban arbetarklass, och i dessa familjer arbetade alla, även barn.
Jag tror faktiskt inte att det var supervanligt senare heller, men det grundar jag bara helt ovetenskapligt på att vare sig min mormor eller farmor var hemmafruar mer än vad som absolut krävdes i samband med barnafödande (då det var innan den feministiska tvångskampanjen och därmed dagis införts) utan jobbade hela sina liv.
Att säga att feminister representerar vad kvinnor tycker o vill ha, är som att säga att SD representerar vad svenskar tycker o vill.
Feminister är och förblir en liten, men högljud, minoritet.
Om någon ska klassas som historielös så är det du. Hemmafru uppkom tidigt 1900tal, det kallar inte jag flera hundra år. Och att nio av tio barn hade en mamma som var hemmafru anser inte jag vara en särskilt liten del. Bara för att du levt i en urfattig familj betyder det inte att alla gjort det.
Fan vad grymt, kan man fixa till sig en hel extra lön genom att beskatta på två i taget än på en i taget! Kände ej till detta.
Kanske för att det är uppenbart osant. Varför så många vidare pinsamheter, Someone? Gå en mattekurs, läs en skattelagstiftning.
Visst är det en påverkan med annan skattemodell, men precis som påpekats gör det undersökningen än mer spekulativ då man inte frågar om den oundvikligen sänkta standarden som kommer med hemmafrublivandet.
Arbetarbladet säger det bäst:
http://arbetarbladet.se/ledare/1.4041491-svenska-kvinnor-vill-arbeta-pa-arbetarbladets-ledarredaktion-
Someone, metodproblemen i Pär Ströms återgivning har kritiserats på synnerligen goda grunder. Se här, till exempel: http://metablogg.blogspot.com/2011/05/it-relies-on-homonymic-relationship.html och här: http://metablogg.blogspot.com/2011/05/but-why-is-rum-gone.html och här: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/latt-ga-vilse-bland-myter-och-forskning_6199477.svd
Så: länkar till vetenskapliga studier? Inte återgivningar av dem, utan de artiklar/rapporter som forskarna själva skrev.
Jag hade inte möjlighet att kommentera först nu.
Jag tvivlar inte att många människor fantiserar om att inte behöva arbeta. Däremot tror jag att de flesta väljer bort det skulle innebära i verkligheten - extremt beroende av en man och låg standard. Ett hushåll med en inkomst är betydligt känsligare än ett hushåll med två - förlorar den ena jobbet har familjen ingen inkomst alls. Så visst tycker nog många det vore trevligt att slippa tråkigt jobb, men jag tror också att de flesta fattar att det tillhör samma sfär av framtidsplaner som äta tårta till middag varje dag.
"Levt i en urfattig familj"? Min morfar var VD och tjänade en himla massa cash, ändå jobbade min mormor som lärare. Varför? Antagligen därför att hon VILLE jobba.
Hemmafrun som det fenomen vi tänker på (mamma är hemma, tar hand om barnen och bakar bullar) fanns egentligen bara under mitten på 1900-talet. Innan det var bara kvinnor i välbärgade familjer hemmafruar och de gjorde inte heller särskilt mycket hemarbete. Det gjorde tjänstefolket.
Många av de som historiskt räknats som hemmafruar var inte heller bara hemma med barnen och bakade bullar! Bönders fruar räknades till exempel som hemmafruar, även om de mjölkade kor och hässjade hö.
Men det som slår mig i blogginlägget är just det där med hur gärna man egentligen vill vara hemmafru. På den tiden det var vanligt att vara hemmafru, och man sambeskattade, var levnadsstandarden väldigt mycket lägre än nu. Kvinnor hade inte råd att skilja sig, och hade väldigt dålig pension (det var därför änkepensionen fanns). Det är fritt fram att ha det så nu också! Jag och min man har levt på en inkomst i långa perioder, och vi hade både mat, kläder, bostad, och månadskort till kollektivtrafiken.
Jag tror att de som svarar att de gärna skulle vilja vara hemmafru tänker sig ett liv som i Svenska Hollywoodfruar. INTE som att leva på halva den inkomst de har idag och bara snyta barn och hänga tvätt hela dagarna.
Långt senare men ändå - den där undersökningen visar ju faktiskt att hälften av "sveriges kvinnor" INTE vill vara hemmafruar, så även om den hade varit riktigt utfärdad och den hade tagit hänsyn till att man fick leva fattigare och vara beroende av sin man, så bevisar den ju bara att några vill och några inte. Lite lustigt att fokus då blir ALLA VILL VARA HEMMAFRUAR!!! och inte INGEN VILL VARA HEMMAFRU!!!
Naturligtvis ska vi icke glömma detta, Someone.
Skicka en kommentar