Fredrik Stangel och jag hade väldigt mycket tid att döda på perrongen i Älvsjö igår. Det enda roliga vi hade med oss var det senaste numret av tidskriften Arkitektur (6-2011). Inlägget kommer alltså att hålla "det var roligt på kollektivtrafiken"-nivå av konstruktivitet. Numret innehöll finalister och vinnaren av debuttävling. Den hålls varannat år. Vad jag har att säga om årets tävling kan ni läsa här (OBS! Viktigt för förståelsen av resten av inlägget)
1) Det första som hände var att Fredrik skrev en dikt:
På omslaget till senaste Arkitektur
står en klossformad byggnad i karg, svensk natur
och suddar ut gränsen mellan varför och hur.
Moderna arkitekter är en sorts skadedjur.
2) Vinnaren var en rostfärgad kloss i karg svensk natur. Dock något coolare än de övriga klossformade naturplacerade bidragen, pga att den innehåller utfällbara terasser och sånt. Det är coolt. Även om man inte tänker att nästa steget är att huser blir en jättestor mecha. Eller, en ganska liten mecha. Som en projects-mecha skulle äta till frukost.
Enligt uppgift är hela interiören vitmålad och golven är målad betong. Jag tänker "enjoy your kamin och smakfulla fäll och jättekalla fötter".
3) Jag har skrivit en dikt om det här bidraget:
En ung ambitiös arkitektTyckte om moiré-effektMed utskurna fönsterI ett Modrian-mönsterBlev det nominering direkt!
4) Sen hittade jag och Fredrik följande bild med bildtexten "Robert Petrén har använt handen som en idé för villan"
Jag hann visa högerkoordinatsystem och sen också visa "titta, Södertörns högskola!" innan det blev obscenare.
Samma byggnad har för övrigt lågt sittande fönster i sovrummet. De är placerade i bra strategisk höjd för folk som gillar att blotta sig när de går upp på morgonen.
6) Det här huset var bäst av alla i debuttävlingen på att sudda ut gränser!
Över och ut!
6 kommentarer:
Ja herregud. Ibland undrar man ju. Jag och min pojkvän såg en stubbe i svart gummi på moderna museet i Liverpool, som tydligen skulle sudda ut gränserna i vardagen. Som en bdsm-stubbe liksom.
Det är lustigt det där hur det går att skriva hur bra kritik som helst om ruskigt fula/tråkiga saker, jag har också hatkärlekskänslor inför det. Det är både väldigt fascinerande och kan få en att tycka om nästan vad som helst, samtidigt som det får mig att undra vafan folk håller på med.
Det här inlägget made my day - fick av okänd anledning hem moderna svenska inredningstidningar i veckan som jag öppnade i badkaret nyss, tänkte att "Det här skulle Tanja ha åsikter om typ sudda ut gränsen... posten!" och sen det här! Bra tajming.
det vore ju helfestligt om det faktiskt inte är samma jury 2007 som 2011. Well spotted!
Man kan undra om de verkligen ser de verkliga tallarna, eller bara sin inre blicks schablonritade. Och så kan man fundera på hur stor skillnad det är på att sudda ut gränser och kränka gränser. Men om man ser naturen som objekt i stället för subjekt kan det ju gå hur illa som helst. Jag tycker lådorna är skitfula i den miljön.
Hihihi BDSM-stubbe.
Jag tycker de där lådorna på sätt och vis är just passande för miljön för de sticker ut så mycket att man omöjligen kan råka förväxla dem med naturen. Fast med tanke på att det där sista bidraget lånade "fyra nyanser av brunt" (sic!) från omgivningen så är de ju uppenbart inte tänkta att tolkas som UFOn som landat mitt i skogen.
Poesi på tidningen arkitektur är kanske det roligaste någonsin!:D
Skicka en kommentar