Får nya Bang. Där finns serie av Nanna Johansson och Sara Hansson som handlar om antifeminister. Den är tre sidor lång och kritiserar bland annat antifeministisk humor.
Och man ba... Får jag snälla, snälla, snälla rara slippa förknippas med sånt här när jag säger att jag är feminist? Hur jäkla mycket självmål är man ute efter om man gör sånt här? Är ens rygg så sönderklappad att man glömt att man inte fått dispens från att använda lite vett? Har Bangs chefredaktörer marinerats i svensk mediekultur så mycket att de glömt att serier kan se ut på annat sätt?
Den här serierutan sammanfattar mina känslor fint. Det här är bara fruktansvärt pinsamt. Snälla, sluta.
PS.
Jag har också nyss skrivit om mina gyn-äventyr, och att jag ska ta examen, och så finns Vecka 6 att skriva på!
15 kommentarer:
Jag känner mig rätt förvirrad och förstår inte riktigt vad som upprör. Har visserigen inte läst serien men skulle du kunna förklara lite mer?
Inlägget är ju rätt rageigt, så jag förstår att det kan vara svårt att hänga med.
Med det som upprör är att serien kritiserar antifeministers skämtteckningar, de framställt som oschyssta, tråkiga och allmänt dåligt sätt att föra debatt på. Tyvärr hamnar serien själv i samma fälla och framställer antifeministerna ungefär lika karikatyrmässigt som 100 år gamla skämtteckningar framställer sufragetter.
bra rageat tycker jag - snacka om att ta billigaste möjliga poänger a la rätt upp och ner "amendurå!". stackars feminismen behöver inte fler skott i fötterna.
Tror du har missuppfattat serien! Det är ju inte en sorts allmän kritik mot skämtteckningar (då skulle tecknarna bli arbetslösa!) utan ett rätt roligt hånande av av den antifeministiska argumentationen
Nanna Johansson och Sara Hansson ser inte längre än näsorna räcker. Jag har aldrig sett något verk av någon av dem båda som höjer sig över antifeministernas argumentationsnivå. Man ska städa upp för egen dörr innan man klagar på grannen. Och man ska inte bekämpa något med sådan frenesi att man själv blir det.
naomii:
Tack!
Anon4uXyWEqa:
Jag tycker iofs inte att serien är rolig, men det får folk tycka. Och ja, den kritiserar antifeministernas retorik, till exempel när antifeminister gör uttjatade klyschskldringav av feminister. Serien i sig skildrar antifeminister precis likadant. Om en viss retorik är dålig när antifeminister tillämpar den har jag svårt att förstå hur den skulle vara bra om den tillämpas i feminismens namn.
@anon, Stef: Det som framför allt gör att jag blir irriterad av de här bildrutorna är att man väljer att skildra antifeminister som JÄTTEFULA och med JÄTTETÖNTIGA kläder och frisyrer och mustascher. Underförstått att dom får säkert aldrig ligga och det är därför dom är så arga.
Som feminist borde man ju känna igen och undvika sådana argument.
De första rutorna är mer tråkiga. Till exempel tycker jag själv att Hans Lindström är tråkig, plump och reaktionär, och jag fattar inte varför han visas upp år efter år i stora svenska dagstidningar. Men om man ville göra en skämtteckning om hur dålig han är borde man väl kunna komma på något bättre än att rakt av klistra in en av hans skämtteckningar med undertexten "Modigt. Roligt. Smart."
(Och varför verkar så många svenska serietecknare från Galagoskolan ta stolthet i att inte kunna rita?)
Jag tycker faktiskt att det är rätt effektiv (och rolig) satir över en av underströmmarna i den antifeministiska "rörelsen". Och då är jag man, icke feminist, och hyfsat väl insatt i både sakfrågorna och hur olika antifeminister agerar både på nätet och på andra ställen.
(Fast jag kan ju iofs tycka att pruttkuddar är rätt kul ibland också.)
Om det däremot på allvar är tänkt som seriös kritik mot hela antifeminismen så är det ju rätt otäckt.
Jamen, jag förstår att man tycker det är rolig och träffande satir. Att feminister har hår under armarna kan också vara rolig satir. Men om man först säger att det inte aaaaalls är roligt när nån skämtar om håriga armhålor, så, eh, ja...
Tanja:
OK, jag är helt med.
Men ja! Störde mig också i förra numret (eller var det förr-förra) där man hackade på bl a Ronnie Sandahl. Han må vara ett enfaldig som en åsna men knappast en storspelare, medan Nanna Johansson har krönikor i P3. Det är mycket charmigare att sparka uppåt. Just sayin.
Nu har jag t.o.m läst serien, så jag känner mig kvalificerad att kommentera:
1. Nej, den är väl inte lysande argumentation - men det är varken det här blogginlägget eller den här kommentaren heller; så man kanske inte ska ha alltför höga krav. Risken är annars att varje inlägg resulterar i en debatt om avsändarens uttryckssätt och inte om sakfrågan. Det är säkert en härskarteknik att inte bemöta argument utan att istället klaga på att personen inte uttrycker sig som "en proper kvinna/man bör", men jag har ingen lista över tekniker att kolla av detta mot. Så klaga bara på detta om det verkligen, verkligen är berättigat. Det är väldigt lätt att det blir lågt i tak väldigt fort, om man hela tiden ska vara ängslig för hur det man säger uppfattas.
2. Alla komiker träffar ibland och missar ibland. Om det är som Fredrik säger, att Nanna och Sara missar betydligt mer än de träffar, ok, då är det ett problem och förtjänar kritik. Men en serie - bakgrundsbrus. Jag tyckte inte serien var speciellt rolig, men inte heller särskilt klandervärd.
3. Har du skrivit till Bang om detta? Det här inlägget är ju bra, men om du nu ska bråka - låt Bang försöka motivera det de trycker. För feminismen som helhet är det nog bättre att klaga så det syns. Om du har fel så får du i alla fall veta varför, och om du har rätt så har du förhindrat att feminismen försvagats: Risken finns ju att folk säger upp prenumerationen på Bang & "tron" på feminismen p.g.a. serien. Detta betyder ju att åsiktsgenomsnittet av feminister i Sverige skiftar mot de som gillar serier som den du kritiserade. Detta betyder - för en tidning som försöker företräda "sveriges feminister" - fler serier som denna, o.s.v. (Du har pluggat fysik eller något, tror jag - slå upp hur avkylning genom avdunstning fungerar, processen är liknande.)
4. I drivandet av någon form av politik är det ganska vanligt att internt göra narr av motståndare som ett sätt att hålla ihop gruppen. Detta är inte alltid bra, eftersom man måste omvända motståndare för att nå framgång om det inte finns en stor klump neutrala att ta av. Men det är ingen katastrof i sig.
Jag har inga problem med att man ibland måste överdriva i satir. Och att man kan tillåta sig att ta ut svängarna i humor är självklart.
Men här är kritik i sak. Enligt värdegrunden serien driver - det är dåligt och tråkigt att göra skämtteckningar med klyschiga framställningar av "motståndaren".
Gör serien samma sak? Ja.
Förtar det den roliga poängen? Ja.
Förtar det seriens trovärdighet som debattinlägg? Ja.
Jag tycker mycket i svensk feministretorik har ordentliga drag av "de får inte, men vi får", och den här serien är ett uppenbart exempel.
Och det är inte det att jag bryr mig att antifeminister och neutrala ska se serien och avskräckas. Jag känner som feminist och Bang:s målgrupp att serien är ohederlig och håller låg ton. Jag vill inte som att som feminist bli behandlad som en person som tycker att det är i sin ordning att på samma sida dissa folk som skämtar att feminister har håriga armhålor, och visa precis lika spännande karikatyrer på antifeminister.
Och slutligen - jag tänker naturligtvis maila Bang. Och då kommer jag naturligtvis hålla annan ton än "och man ba...". För det spelar roll i vilket medium man uttalar sig, jag hade inte haft några problem med serien i ett litet privat blogg, den är upprörande i Bang.
Jag förstår. Det är verkligen bra att du tänker skriva till Bang om det.
Du kan säkert skriva ett bra brev utan hjälp; men låt mig dra fram några punkter - mest för mig själv, så att jag vet att du vet vad jag vet:
Själv kan jag inte yttra mig om svensk feministretorik, p.g.a. bristande erfarenhet, men jag skulle nästan göra din generella kritik av retoriken till huvudpunkt, och ta in serien som ett exempel på detta. Se strukturerna först, liksom. Tvärtom mot inlägget alltså. Det kan vara alldeles för lätt att diskussionen ramlar ned i konstnärlig frihet / "men ja får väl rita va ja vill"-facket annars.
Bara såhär rakt av utan vidare tankar - om jag var skapare av serien skulle jag vilja debattera serien och bara serien, för då kan jag:
...skulle jag först bara säga att "serien inte är tänkt som ett debattinlägg", och låta dig arbeta dig genom det först.
...fråga dig om alla inlägg på din blogg håller "hög nivå", eller om du håller mig till en standard och dig själv till en annan.
...rena personangrepp av typen att du springer patriarkatets ärenden genom att påstå att antifeminister inte får skämtas med är visserligen riktigt riktigt låga, men baserat på läget efter (1) och (2) kanske en bra "finishing move", speciellt om de används av någon som har viss status inom den svenska feministvärlden. (Typ Bangs redaktion.)
Enda sättet att komma undan är att banka på huvudmålet först. Om de sedan försöker få till det att det handlar om konstnärlig frihet kan du ju alltid hävda att de undviker huvudfrågan och att du står oemotsagd där.
Jag har behövt tala med personer i liknande syfte, där det funnits ett triggande uttalande eller liknande, men problemet egentligen varit en lång serie, och en bra mall är att säga "om du vore neutral i fråga X skulle dina uttalanden hamna ungefär lika ofta på ena sidan som på den andra, men det gör de inte". Exempelvis: "Om Nanna och Sara verkligen bara var ute efter komedi, och drev med 'alla', så skulle de göra narr av feminister lika mycket som icke- och anti-feminister. Men det gör de inte, och därför är det berättigat att undersöka exakt vad de säger. Serierna, som helhet, har ett budskap och förmedlar en sorts feminism som..."
...blah blah blah ok där tog syret till hjärnan slut men jag tror jag lyckats förmedla konceptet.
Angående Dans fråga:
(Och varför verkar så många svenska serietecknare från Galagoskolan ta stolthet i att inte kunna rita?)
Svar: Därför att redaktionen för Galago bara tar in bidrag från tecknare som inte kan rita.
/Anonette
Skicka en kommentar