Val 2010

Valvaka igår, temamuffins och te, vänner, SVT. Idag Facebook och alla är besvikna och folk har "Vi gillar olika"-händer på sina bilder.

Jag är upprörd, men inte enbart över att Sverigedemokraterna kommit in i Riksdagen. Jag är upprörd över inkompetensen kring det. Över hur alla behandlar SD:s 5,7% som någonting som Jimmie Åkesson själv har klottrat in i statistiken, och som av ett fruktansvärt byråkratiskt misstag har fått stå kvar. Inte att 5,7% av dem som röstade tyckte att Sverigedemokrater var värda att lägga rösten på. Att det finns människor bakom de där 5,7, faktiskt fler människor än de 5,6 som röstade för KD eller V.

Att som partiledare vägra sminkas i samma loge som en annan partiledare är barnsligt, oprofessionellt, respektlöst mot både 5,7 och 5,6. Avsky rasister får man göra privat,s om partiledare i ett riksdagsparti är det ens jobb att arbeta ihop med andra som folket har valt fram. Givetvis är det också ens jobb att arbeta för de värderingarna man blev inröstad för. Självklart. Men det är inte ens jobb att tvära sig och bete sig som om man inte har begripit att anledningen till varför den där mannen ska sminkas för teve är att människor har ställs sig bakom honom idag. På samma sätt som människor har ställt dig bakom dig.*

Det finns utrymme för symbolhandlingar, men dem ska andra ägna sig åt. Människor som inte har fått förtroendet att styra Sverige kan ägna sig åt att behandla Sverigedemokrater som luft. Som partiledare är man proffsig om man ignorerar Kristian Luuk, inte Jimmie Åkesson.

Och det här handlar inte bara om Ohly. Det handlar om att Sverigedemokraterna har all rätt att hävda att andra partier har aktivt låtit bli att ta debatten med dem. Det handlar om att SVT talar om SD:s siffror som en naturkatastrof, som om de 5,7 procenten omöjligen kan finnas bland valvakans tittare. Från de etablerade riksdagspartierna hör man att man är meningsmotståndare, inte fiender, men det gäller inte SD. Jag förstår att det kan kännas motbjudande att behöva hantera dem, men i ens jobb (eller liv) måste man ibland göra saker som man finner motbjudande.

Jag antar att alla sätt att markera sin ståndpunkt behövs, och det inkluderar "vi gillar olika"-händer** på Facebookbilder. Jag känner samtidigt ett starkt obehag. Inte för att människor känner ett behov att att visa att de tycker att rasism är dåligt, eller att deras bildmärkning skulle antyda att de som inte har en hand på profilen är rasister. Det som ger mig obehag är obehaget. Händerna känns som ytterligare ett av tecken på hur insikten om att SD skulle få vara med 2010-14 sjönk in först vid fullbordat faktum, om ens det, trots alla tidigare tecken. Att det har gått att vifta bort så länge. Att vanliga människor, politiker och media så lätt hamnar i tänket att det onda inte finns bara man inte låtsas om det.

Tittut.

Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om val 2010, valvaka, lars ohly, sminkloge, see no evil, jimmie åkesson, sd, vi gillar olika

* För framtiden, när det här episoden inte är lika självklar att minnas - Vänsterns ledare Lars Ohly vägrade gå in i sminklogen samtidigt som Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson under valvakan i SVT.

** För framtiden - såhär skulle det kunna se ut.