Sonja Schwarzenberger beat me to it, tänkte blogga om det när jag kom hem idag, för att blogga om nåt annat än elitskolor.
Jag tycker om att se på Let's Dance. Det är avkopplande, det är dans, det är färger och rör sig, jag gillar att se människor utvecklas. Och så är det en akademisk guilty pleasure - alltså nåt som egentligen är lågkultur och under ens nivå, som man tycker om att se på och skäms lite för det, men samtidigt ser man förstås inte på det som en annan medelsvensson utan för att man är intresserad av att studera sin samtid och mönster, och man skäms för att man inte ens kan kolla på vanlig fredags-teve utan att dra in popkulturanalys.
Och en sån där samtidsmönstergrej är att killar är winners, för herrejävlar vad de har lägre krav på sig. De behöver inte ens försöka rör sig snyggt, de behöver bara gå utan att ramla, så är alla nöjda. Gör de någonting utöver att inte ramla (gärna en ful-tönt-sexig move) dör alla av kollektiv extas. Åh my god, en man på dansgolvet!
Det suger.
Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om let's dance, feminism, könsroller, akademiskt guilty pleasure
10 kommentarer:
"Och så är det en akademisk guilty pleasure - alltså nåt som egentligen är lågkultur och under ens nivå, som man tycker om att se på och skäms lite för det, men samtidigt ser man förstås inte på det som en annan medelsvensson utan för att man är intresserad av att studera sin samtid och mönster, och man skäms för att man inte ens kan kolla på vanlig fredags-teve utan att dra in popkulturanalys."
Exakt DÄR nailade du mitt intresse för såväl Bonde söker fru som Ensam mamma söker.
Och ja, Sonjas artikel var bra och väl rutet. Själv har jag aldrig orkat se Let's dance, det krockar ju dessutom med På spåret för bövelen.
Jag gillar också Lets Dance (fast jag brukar missa det mesta eftersom det, som sagt, går samtidigt som På spåret) och jag har liksom känt det där, men inte kunnat riktigt formulera det. Skitbra skrivet av Sonja Schwarzenberger, för JA. Precis så är det. Ugh.
...men dom har fina kläder >_>
Word.
Min pappa läste också Sonjas artikel och satt å hetsade och sa att åh jo, hon har så rätt, så rätt!
Men Tanja, har du läst Katrin Zytomierskas debattinlägg på SVT Opinion? Jag behöver dig eller Elin, jag vill att ni iallafall nämner någonting om det. Jag läste den för 10 minuter sedan och svettas mängder, grinar lite och skulle mer än gärna vilja äta frukost med Katrin nu och säga henne ett jävla och annat.
"Anorexi är en sjukdom som är hemsk. Naturligtvis. Men så är det med de flesta sjukdomar. Cancer är värre. Skillnaden är att anorexia är en sjukdom som är självförvållad.
Det är en sjukdom som man utvecklar och som härstammar från felaktiga värderingar, fel uppfostran, brist på kärlek och uppskattning.
Den största anledningen till att unga flickor drabbas av anorexia är att media målar upp en bild av hur man ska se ut. Absolut. Det här resonemanget är det vanliga.
Men jag undrar hur det kommit att bli så accepterat. Kändisar ser ut som benrangel och alla småflickor vill se ut som benrangel. Men det finns många "tuffa" kändisar och förebilder som röker, knarkar och super. Ändå blir detta inte problem i samma skala.
Uppenbarligen är det så att folk tycker att det är snyggt att vara smal. Annars hade det inte blivit något som så många tar till sig och eftersträvar.
Jag tycker att anorexia är en sjukdom som framför allt drabbar dem som inte fått sunda värderingar från sina föräldrar. Naturligtvis kan man inte hårdra och visst finns det fall där unga människor dött av anorexia som haft en bra uppväxt med mycket kärlek och där andra aspekter tagit över.
Men jag tror att grundstenen är att få trygghet hemifrån. Brist på kärlek och uppmärksamhet och framför allt uppmuntran skapar en osäkerhet hos ungdomar och som resulterar i dålig självkänsla som i sin tur bidrar till att unga faller in i dåliga mönster.
Jag tror inte att det alltid är så och att det är det enda som formar en människa. Det finns massa andra faktorer som spelar in. Grupptryck, miljö, och tillfälligheter. Men det viktigaste är att föräldrar förklarar, stöttar, uppmuntrar och präntar in sunda värderingar i skallen på sina barn.
Bygger man upp en säkerhet hos ungdomar så blir det mycket svårare för dem att falla ner i olika livshotande träsk."
Nu vill jag bara använda ditt kommentatorsfält lite för vädring.
För för det första, sen NÄR kan en cancerform inte vara självförvållad? Rökning, hej hej?
För det andra; 5 tjejer, inklusive mig själv, som varit sjuka i anorexi, är alla uppväxta i fina, trygga och kärleksfulla familjer, skolor, osv. osv.
För det tredje; nu är jag så upprörd, ledsen och förbannad över trångsynthet och okunskap att jag lägger ner. Ville bara vädra här. Sorry och tack, hej!
Jag hinner inte svara ordentligt, men jag tror att AIDS är nåt man får om man är homo och missbildade barn föder man om man vänstrat med djävulen. Och det här är förstås ironi och illustrativa exempel över hur man inte ska ta och tro saker om sjukdomar. Även om man kanske tror rätt är sjukdomar liksom inte en fråga om _tro_.
Anna: Förstår din upprördhet. Jag tycker att man ska vara oerhört försiktig med att prata om sjukdomar som självförvållade. Många sjukdomar kan uppstå för att man har en medfödd sårbarhet, t ex autoimmuna sjukdomar, bipolär depression mm. Själv har jag en autoimmun sjukdom som vissa hävdar utlöses av stress. Alltså var det mitt eget fel att jag fick den eftersom jag stressade... Jag kunde ha undgått den om jag bara med hjälp av "sunda värderingar" hade tagit hand om mig själv lite bättre.
Sådana diskussioner är inte fruktbara, tycker jag. Finns det utlösande faktorer ska man titta på dem i varje enskilt fall och inte säga "om bara föräldrar hade gett sina barn sunda värderingar skulle inte anorexia finnas." Och? Vad hjälper det, liksom? Man skuldbelägger föräldrarna och ser inte helheten.
Avskyr just hur man pratar om sunda värderingar eftersom det får mig att tänka på nåt slags moralpredikningar.
Livet är komplext. Sjukdomar är komplexa. Människor är komplexa. Så där enkelt är det inte.
Nu kan jag inte heller låta bli att kommentera Annas inlägg:
Det där om att bygga säkerhet för ungdomar så att de inte faller ner i livshotande träsk... alltså, det finns forskning som visar att människor som inte hade en skyddad uppväxt utan lämnades fria att utforska världen själva upplever sig vara lyckligare som vuxna. Det skulle man ju vilja trycka upp i käften på Katrin Zytomierska.
Jag förstår verkligen att du blev arg! Jag tror en får ha i huvudet att hon skapat sig en image på att Tycka och Tro, och att det handlar mer om att sticka ut hakan än att säga något vettigt.
instämmer med elin otroligt mycket. man vill ju gärna legitimera sitt bonde söker fru-tittande med att man gör popkulturellt studium i rollen som luttrad medelklass. egentligen så kanske man faktiskt underhålls av skiten. och förresten är det helt okej i vårt postmoderna tillstånd.
Bobbi och Christina; Kärlek och tack för att ni tycker samt tänker med hjärta och hjärna.
Bobbi, PRECIS så! Helt sjukt faktiskt hur känslokalla och svart-och-vitt-tänkande random människa kan vara. En sjukdom är en sjukdom, ska det spela någon roll hur och varför människa fick den? Särskilt när den redan är ett faktum och man inte kan spola tillbaka tiden och pumpa i några fler liter kärlek och självkänsla i "den drabbade/svage/well, Katrin kan namea it" så att dom håller sig PÅ BANAN och BETER SIG som folk och inte GNÄLLER så mycket över självförvållade (ibland dödliga) sjukdomar hit och dit.
Hoppas du har fina och respektsfulla människor omkring dig, för det är precis vad du verkar förtjäna, och lite till :)
Christina, word på allt du skrev! Så bra, så bra.
Ni är bra, görls!
DU MED, Tanja! För fan! Och det vet du. Och tack för din djävligt bra och stundtals fett viktiga blogg!
Skicka en kommentar