torsdag, november 06, 2008

the Capital of Scandinavia

En av delanledningarna till varför jag inte skrivit på ett tag är att jag har varit i Norge. Trondheim, i studentorkestersyften.

Stangel brukar ofta och gärna prata om att Sverige som nation är kass på att vara skandinavistisk, medan det står om svenska nyheter i norska och danska tidningar är det rätt lite Norge och Danmark i svenska media. Jag brukar tro honom, men det märktes förstås mycket mer när man konfronterades med norrmännens koll. De visste liksom vem Blondinbella var. Wow. Och så pratade de så man begrep och begrep vad man sa. Fantastiskt land, varför kunde vi inte behålla det?

Stangel (som kommer från provinsiella Uppsala) brukar även prata mycket om att de som bor i Stockholm har svårt att fatta att det finns en värld utanför, till exempel övriga Sverige. Jag känner mig träffad ibland (ofta), men jag rår inte för att jag är Sverige-born and raised i Stockholm. Jag har liksom inga rötter någon annanstans i Sverige och håller fast mig hårt med de få rötterna jag har. Men jag erkänner, min första spontana reaktion på tanken på en svensk småstad är att rysa lite och förutsätta att de som bor där inte gör det av fri vilja, precis. Och då har jag ändå uppvuxen i en industrihåla och vet att det inte är så hemskt. Å andra sidan är det ju kanske inte ens bilden av småstaden som är problemet med Stockholmscentrism (min eller någon annans) utan snarare oförmågan att faktiskt relatera till att de mindre städerna och byerna faktiskt existerar och inte nödvändigtvis bryr sig om Stockholm. Hur som helst har Jeff, uppvuxen i Falköping (väl?), sagt en fin sak till mig på MSN häromveckan.
Lite enkelt kan man väl säga att den största skillnaden mellan sverige och stockholm är att stockholmarna generellt teoretiserar mer kring sina fantastiska lösningar på allting kontra mindre städer där man får kompromissa mer för att det inte finns samma möjligheter att proffstycka med sina kompisar på något alternativt kaffehak, för det finns bara ett hak i hela stan, så nynassarna och talibankurderna måste hålla sams lite grand annars får de inget kaffe.

***

Annars har det hänt moralism i bloggosfären. Bloggkommentatorerna har varit moraliska om Towas blogg. Det känns inte bra för dem att Towa "fläker ut sig". Towa kontrar med ett inlägg där hon uppmanar bloggkommentatorerna att köra upp en dildo i röven, och fortsätter sedan att fråga sig vad som kan vara problemet. Men sedan verkar Towa känna sig mån om att påpeka att hon inte visar sig naken och faktiskt bara har en pojkvän. Jag vet inte. Känns rätt moralistiskt det med.

Och i kommentarerna till Bloggkommentatorernas inlägg pratas det white trash och socioekonomisk bakgrund. Åh åh!

***

Läs nya Ottar Rapport.

Intressant. Andra bloggar om: , , , , , , ,

7 kommentarer:

zusi sa...

Helt sant att norskar och Danskar oftare försöker anpassa sitt språk så att vi Svenskar lättare ska förstå dem.

Malin sa...

Men hehe, finns antingen bara Stockholm eller småstäder med "bara ett kaffehak"? Vad hände med mellanstora städer med trettiotusen invånare och uppåt, det finns ju liksom väldigt många såna.

Tanja Suhinina sa...

Ja, och vad hände med landsbygden där det inte ens finns ett kaffehak?

Malin sa...

Jamen det är där alla utanför huvudstaden bor (enligt Stockholmarna)!

Fredrik Stangel sa...

Malin: Jo, men t.ex. Uppsala har över 100.000 invånare, och där finns ändå inte den kulturskiktning i trendiga lattehak och invandrartäta förortshak som man närmar sig i Stockholm.

Malin sa...

Du menar att mellanstora städer inte är segregerade?

Magnus sa...

Jag tillhör själv de som inte bor i Stockholm men som drömmer om att göra det i framtiden (har gjort det tidigare). Jag har dock träffat flera personer som växt upp i Stockholm, flyttat därifrån -
och aldrig skulle kunna tänka sig att återvända. Delvis har de min förståelse, för mindre städer har sina poänger de också.

För övrigt har jag ofta reagerat på många stockholmares (och kanske även göteborgares?) förvrängda syn på Sverige: att där finns "landet", byar, småstäder, Malmö, Göteborg och Stockholm. För mig finns där "landet", byar, samhällen, småstäder, mindre städer, mellanstora städer, större städer, Malmö, Göteborg och Stockholm.

Och jo, det är faktiskt en jävla skillnad mellan att bo i en (riktig) småstad och att bo i en stad som Linköping, där jag är uppväxt. För att ta maten som exempel så finns i de flesta småstäder bara ett enkelt lunchställe, en sunkig kinakrog, ett par gatukök och en handfull pizzerior. I Linköping däremot kan man äta kinesiskt, thailändskt, indiskt, tacos, libanesiskt, franskt, spanskt, holländskt, sushi...