Fria associationer kring det senaste i femibloggsverige

Jag har pluggat Organisations- och Arbetsplatspsykologi hela dagen och nu sitter jag och läser Vanity Fair-artikeln om varför kvinnor inte är roliga (återhittad via Sofia Dahlén). Jag klarar inte av att ta artikeln på allvar, men är road. Jag associerar fritt.

Why are men, taken on average and as a whole, funnier than women? Well, for one thing, they had damn well better be. The chief task in life that a man has to perform is that of impressing the opposite sex, and Mother Nature (as we laughingly call her) is not so kind to men. In fact, she equips many fellows with very little armament for the struggle. An average man has just one, outside chance: he had better be able to make the lady laugh. Making them laugh has been one of the crucial preoccupations of my life. If you can stimulate her to laughter—I am talking about that real, out-loud, head-back, mouth-open-to-expose-the-full-horseshoe-of-lovely-teeth, involuntary, full, and deep-throated mirth; the kind that is accompanied by a shocked surprise and a slight (no, make that a loud) peal of delight—well, then, you have at least caused her to loosen up and to change her expression. I shall not elaborate further.

Det fick mig att tänka på en anekdot. Gammal flamma till mig (A) möter annan gammal flamma till mig (B). A känner till B, både att hen är en gammal flamma och öht lite som person, för jag har berättat för A om B. B känner inte till A. Så A tänker smalltalka med B och frågar "känner du Tanja?". Varpå B svarar "ja, hon är rolig".

A var tvungen att messa mig om det. Både jag och A tycker fortfarande det är roligt, och det var ett par år sen det hände. För "rolig" är typ allas förstaval av ord om de ska säga nåt om mig. Min eviga förbannelse, men jag är förbannat bra på det. Att vara rolig. Har alltid varit det. Det är, gissar jag, en av egenskaperna som folk gillar hos mig, spontant dras till, och spontant märker att jag finns för. Jag har just på grund av det lite svårt att relatera till att tjejer inte får vara roliga, men å andra sidan har jag ju även länge varit allmänt känd som en inte särskild tjejig brud med (det här ska sägas som en komplimang) killkompatibel humor.

Vilket får mig att tänka på Skärp dig! och grejen med att en anpassningsstrategi för tjejejr i mansdominerade och grabbiga miljöer är just att bli som grabbarna och höhö och kunna skratta åt kvinnoförnedring. Säger tjejen att det inte är roligt är det bara att anklaga henne för att sakna humor. Vilket är ett litet socialt mord och man vill egentligen inte dit, ofta hellre fnissa åt nåt man inte tycker är okej. Just att det är ett erkänt faktum att jag är rolig tycker jag är grymt skönt i såna situationer för jag tvivlar aldrig på mitt sinne för humor. Jag vet att jag har det, min omgivning vet att jag har det, så jag kan ifrågasätta utan att riskera bli tråkstämplad. Det är lite samma sak med intelligens, jag vet att jag är smart, så oftast börjar jag inte tänka "oj, jag kanske är dum" när jag inte begriper någons obegripliga argumentation. Oftast. Att jag är rolig tvivlar jag aldrig på.

Men bara för att jag är rolig betyder inte att tjejer är inte roliga-grejen känns främmande. Och dessutom, som ovan nämnt, är jag erkänt obrudig. Eller, jag har i alla fall varit det tillräckligt länge för att fortsätta tro det, kanske mot bättre vetande. "Vem vill knulla den roliga tjejen?" undrar Elin, och jo, jag undrar lite om sådant. Ibland. När jag var liten och läste Fittstim och de andra i tiden närliggande texterna stod det om "den roliga tjejkompisen", hon som alla killar tyckte vara svinkul att umgås med, men som aldrig fick ligga. När jag var liten kändes det som att det här skulle bli mitt fucking öde. Det blev inte riktigt så, även om det kanske beror på att jag aktiverades som köttmarknadsvara senare än högstadiet och på så sätt slapp det allra humorfientligaste. Och visst får jag ligga, så så hemskt kan det inte vara, och en av de roliga sakerna med anekdoten är att båda är just gamla flammor till mig. Men samtidigt kan jag inte låta bli att undra hur det skulle vara om jag hade någon annan egenskap folk primärt tänkte på. Nåt annat än "rolig". Typ kanske "snygg häck". Eller "snäll". För jag är rätt schyst och har snygg häck, så det är inte så att de saknas, det är bara att "rolig" verkar överskugga. Skulle jag få mer då? Och med vilka då i så fall? Och vill jag ligga med dem som skulle ligga med mig då?

Jag tycker egentligen att Kvinnor i Svenska Ståuppen-debatten är tråkig. Det finns liksom egentligen inte så mycket att diskutera i sakfrågan, tycker jag. Men att det blivit så stort beror nog på att det är så många trådar debatten rör vid. Allt från samhällsalmänna filosofiska diskussioner om struktur kontra individ, till personliga och känsliga saker som att få eller inte få ligga. Humor i sig är ett intressant ämne, och känsligt, och personligt. Och jag ska lägga mig nu och plugga mer AO-psykologi imorgon. Toodles!

Intressant. Andra bloggar om: humor, manligt, kvinnligt, sexigt, vanity fair, kvinnor är roliga, kvinnor är inte roliga, män är inte heller roliga, feminism, genus, könsroller