tisdag, november 18, 2008

Svarssession, Pt. 1 (Continued)

Nu kommer den spännande fortsättningen!

Charlotte Wiberg undrar: Vad tycker du om Gudrun Schymans inhopp i Aftonbladet idag? (http://www.aftonbladet.se/debatt/article3786419.ab) :-)


Jag förväntade mig någonting roligare. I övrigt - här.

Malou frågar också!: Vilken var den mest oväntade instkten/erfarenheten som du vann genom ditt telesexjobb?

Det där är nog den vanligaste frågan jag fick när jag intervjuades för Phonephucker. Och den har alltid varit svår att svara på, för allt det oväntade kom liksom den första månaden och sedan vande jag mig. Och dessutom var det oväntade inte så konstigt heller. Jag skulle nog säga att det var att de flesta ville prata om hela normalt vanligt "tråksex", jag hade väntat mig värswta orgien i fetischer och avvikelser. Och det säger nog mer om mitt/samhällets syn på telefonsexkunder än om dem.

Alexander vågar gräva på djupet: Hur känns det att vara duktig och intelligent?

Noblesse oblige.

C har fattat vad menades med illa förklädda komplimanger: hur gör du för att vara så himla snygg?! tänker framför allt på din perfekta hy, dina vita tänder och din fantastiska kropp.

Jag använder Basiron, dricker kaffe och dansar minst två pass i veckan.

Anna inleder mjukt: Är du för eller emot frihandel?

Det här är inte riktigt mitt expertområde kan jag säga direkt. Men det känns spontant som någonting som skulle fungera bättre i en perfekt värld än om man skulle införa det i en värld fylld av gamla orättvisor och maktobalans.

Anna fortsätter: Vilken politisk ideologi ligger dig närmast hjärtat?

Jag tror jag brukar beskrivas som vänsterliberal. Det låter bra, tycker jag.

Anna ställer ytterligare en fråga, som är flera frågor: Vad kommer du att bli för typ av psykolog? Dvs. vilken "typ" av människor kommer att komma till dig? Och varför.

Jag är i nuläget intresserad av dels sexologi och dels gruppsykologi som framtida arbetsfält. Sexualitet har alltid varit ett intresse. Som gruppsykolog tror jag man får en hel del möjligheter att jobba som konsult, rycka in i dåligt fungerande organisationer och lösa problem, gärna kreativt. Det där med att lösa problem kreativt är nåt jag gillar och är bra på. Jag tror hur som helst att jag inte kommer jobba med precis samma sak hela tiden, utan kanske ha två deltidsjobb paralellt eller ha ett fast jobb och lösa frilansuppdrag. Jag vill dessutom gärna ha akademisk karriär och så vill jag skriva populärvetenskapliga böcker. Besvarade jag din fråga nu? För jag vet inte riktigt vilken sorts människor jag vill jobba med, men jag tror inte jag vill jobba länge med människor med mycket allvarliga problem. Tror inte jag är rätt person för det.

Anna ger sig inte: Du borde skriva en bok om poly. Är det något du planerar?

Jag tycker verkligen inte jag borde skriva en bok om poly. Jag känner mig inte som någon relationsexpert och vet inte riktigt vad som kan skrivas om icke-monogami som skulle ta upp en hel bok. Jag kommer liksom inte på vad jag önskar jag fått läsa när jag själv funderade, och då kan jag ju inte skriva nåt heller. Eller, såhär, jag vet vad som hjälpte mig när jag sökte och det var att få se exempel på att det går att leva annorlunda. Få ord satta på mina funderingar och så. Så jag skulle nog kunna tänka mig att medverka i en antologi eller nåt, men en hel bok av bara mig? Näääää...

Anna är on the roll: Tycker du att neger, hora, fitta, cp, osv. är invektiv eller "bör" man använda dom hur som helst? Vet hur inte jag ska formulera frågan, men bör dessa reclaimas, om ja, hur?

Det beror på vad det är för ord och varför det anses vara fult. Fitta ses som ett fult ord för att alla ord för könsorgan är fula ord, för att könsorgan är skamliga. I ett sådant fall tycker jag att man kan visa att man inte tycker att det är hemskt med könsorgan genom att använda ordet fitta utan att rodna. Och så tycker jag nog att reclaimandet ska starta inifrån gruppen som blir kallad för det "nedsättande" ordet, att svarta vänder på "nigger" och så. Kanske självklart, i och för sig, men nåja. Jag tycker att det i många fall kan finnas en poäng i att lämna det överladdade ordet bakom sig och använda ett nytt för begreppet, och jag stör mig enormt när människor använder orden bara för att vara "härligt o-PK". Men det finns också ett värde i att faktiskt gå tillbaka till vad ordet betyder, skaka av den negativa laddningen och bära det stolt. Hur som helst ska allt sådant göras försiktigt och naturligt, växa inifrån gruppen, inte göras till ett jippo där det "reclaimade" ordet blir en tom symbol.

Anna igen: Anser du att slöja är ett plagg fyllt av förtryck?

Jo, är den väl. Liksom, rent kulturellt. Men jag har svårt att se en klar gräns mellan slöjor och andra plagg med förtryckande historia. Och det är väl typ det mesta man bär.

Anna, fortfarande: Hur ställer du dig till plastikkirurgi; dvs. sådan som silikonbröst, sprutainiläpparna, fettsuga the old gravidmagen, lyfta diverse, osv.

Ungefär som till bantning/träning/piercing/hål i öronen/korsett/smink/andra former av kroppsmodifikationer. Fast ganska långt åt det extrema hållet på skalan. Men precis som i fallet med slöjan är skillnaden i mina ögon snarare kvantitativ än kvalitativ. Och visst, precis som med slöjan kan man prata om relevanta saker som förtryck och kravsamhälle och utseendehets, men om någon faktiskt mår bättre av att få större tuttar eller plattare mage eller rakare näsa... Och dessutom är det inte för mig helt förståerligt att det är liksom okej att sminka sig varje dag, men vill man operera sig är det liksom mer tabu och antaganden om att man har dåligt självförtroende.

Anna är outtröttlig: Vad tycker du om tidskriften Bang?

Jag läser den. Jag är varken jättesåld på allt de skriver eller helt emot allt.

Anna: Åsikter om Café, Slitz, osv.

Trams i klass med tjejtidningar. Men tjejtidningarna borde låta sig inspireras och ha med naket.

Anna och en rättså svår fråga: Om du hade en kuk istället för fitta, vad hade du då gjort? Hur tror du att du hade varit. Vad hade du varit mer av, respeltive midnre av? Mer självsäker, mindre självsäker, mer fnittrig, mindre fnittrig, osv osv.

Jag hade slagits mer under min uppväxt. Jag hade nog varit kaxigare, mindre ängslig. Betydligt mindre ytlig, i alla fall mot mig själv. Fast förmodligen även omgivningen, jag skulle nog inte vara sådär "JAG ÄLSKAR SNYGGA MÄNNISKOR!" som jag kan vara nu. Hade jag haft samma intressen som nu, plusminus, hade jag inte varit lika van att sticka ut. Jag har ofta haft intressen som normalt drar killar och således arit en av de få tjejerna. Jag hade nog inte fått ligga lika mycket. Förmodligen skulle jag skylla det på att tjejer inte vill ha feministiska killar.

Anna väcker storasystern i mig: Om du fick träffa Blondinbella, vad skulle du berömma henne för, och kritisera henne för. Vad skulle du ge henne för "storasysterråd" och "lillebror bli inte som jag"?

Generellt sett, när jag pratar med människor i hennes ålder/ minns tillbaka får jag en bild av att man på gymnasiet var mycket mer tidsängslig. Att "förlora" ett år från sina framtidsplaner känns som en katastrof. Fram till slutet av gymnasiet lever ju de flesta precis samma liv som deras jämnåriga, karriärmässigt sätt, och då är det nog klart att det känns otänkbart att hoppa över ett år, börja på en utbildning senare än andra, plugga på komvux eller jobba mer än kanske ett sabbatsår. Och sedan börjar man på högskolan, jobbar, hoppar av, börjar om, missar tentor, går om, och det blir mer blandat och mindre linjärt och man inser att den tiden man "förlorar" är oftast inte alls någon bortslösad tid.

Allt det där skulle jag nog säga till Bella. Liksom, "chill, bruden, du hinner". Sen skulle jag säga att hon får bli som jag.

Анна: Saknar du Ryssland?


Har aldrig riktigt bott i Ryssland och känner en viss typisk baltrysk ambivalens till landet. Jag känner mig rysk, men inte ryssländsk. Känner mest obehag inför tanken att bo där. Och Lettland har förändrats så mycket sedan 1995 att det är meningslöst att tänka på att "återvända".

Аннушка купила подсолнечное масло: Vad har Ryssland som inte Sverige har, som du tycker att Sverige bör "anamma"?

Det första spontana jag tänker på är maten, förstås. Riktig ukrainsk/kosackisk borstjtj (storysslandsimperialist? jag?), kokpiroger, färskostmassan tvorog, kondenserat kaffe på burk.

Anna har fler frågor up her sleeve!: Hur lärde du dig det svenska språket? Du verkar helt fantastisk på't, och skriver grymt.

Tack! Jag gick i Svenska 2 mellan VT i femman och VT i sexan, det gav inte så mycket. Däremot började jag läsa på svenska sjukt tidigt. Jag var total bokslukare i den åldern och även om jag var kass på att prata och fattade inte hälften av det jag läste envisades jag med att läsa. Jag minns att jag plöjde genom Strugatskijs Picknick vid vägkanten på svenska mindre än ett år efter att jag kom till landet (hade läst den på ryska tidigare och ansåg att det var ett bra sätt att lära sig språket). Jag läste Liftarens guide till galaxen för första gången på svenska på hösten i sjuan, alltså mindre än två år efter att jag kom hit. Hur jag lyckades är ett mysterium. Hjärnan är så jäkla kapabel i den åldern!

Anna blir alltmer kortfattad och djup: När är man ung? När är man gammal?

De där begreppen är relativa och sociala konstruktioner.

Anna har inte själv dessa problem, men en kompis undrar: Hur kommer man över en olycklig kärlek? Kan man någonsin komma över en människa?

Beror på vad man menar med olycklig kärlek, för man menar ofta obesvarad, men även obesvarad kärlek kan vara lycklig och besvarad kan vara nog så plågsam. Att någonstans bestämma sig för att detta ska ta slut är nog ett måste i vilket fall, att bestämma att från och med nu ska jag jobba på att inte vara förälskad i henom och inte lida för hens skull. Sedan lider man en massa, dunkar huvudet i väggen, dricker whiskey, försöker distrahera sig, skriver hyllmeter med dagbok, pratar med vänner och försöker föreställa sig en framtid utan henom.Det är svårt och jävligt. Jag tror det hjälper att som jag vara en människa som visserligen är sentimental och passionerad som fan, men som även kan distansera sig och uppskatta det hela som man skulle uppskattat en roman.

Jag tror det är lättare att komma över en människa om man faktiskt konfronteras med henom lite då och då, eller på något annat sätt undviker att skapa en fryst idealiserad bild. För man själv utvecklas och så även den tilltänkte, och att man blev kär i henom när man var 24 betyder inte att man skulle blivit kär vid en senare tidpunkt. Det inser man kanske på ett annat sätt om man ser kärleksobjektet än om man har en realistisk bild.

Jag idealiserar f ö jättemycket relationer där båda är kära, men inte inleder nåt för de vet att det inte kommer funka. Alltså, idealiserar och uppskattar på det där sentimentala idealiserade sättet.

Anna, slutligen: OCH! JA! Vad spelas i dina högtalare just nu? (Alltså allmänt, inte justprecisNUlåt, utan musik du gillar för tillfället)

Jag har på sistone lyssnat rätt mycket på hip hop (och närbesläktat). Dels har det blivit så för I like, och dels har jag pinsamt nyss kopplat att hip hop är en sjukt kul genre att nörda sig i för att den liksom bygger rätt mycket på referenser (jag är smart men ibland förvånadsvärt trög), och då vill man ju lyssna in sig. Så nu har jag t ex Straight Outta Compton med N.W.A och 7 Day Theory med Makaveli...eh...2Pac i min iPod. Nas Illmatic, Hip Hop is Dead och hans senaste, vad den nu till slut fick heta, finns också i min lilla svarta appleprodukt, likaså Kanye Wests Graduation och Lupe Fiasco's Food and Liquor med ta-dah Lupe Fiasco. Jag lyssnar även på sånt därnt alternativt som säkert anses vara god smak som I'll Sleep When You're Dead med El-p och Personal Journals med Sage Francis, kan rekommendera båda skivorna och en kanadensisk artist som heter Buck 65. Jag försöker i omgångar lyssna på rap francais, men det går sådär. Har lite Mc Solaar i podden, det funkar. Till USA-valet laddade jag ned det här och det här, Obama-fangirl som jag är, och tycker det vart grymt kul att lyssna. Alla är så pepp på Obama.

Ett band jag har haft en period för nyligen är Bravo. De är... okay, right. På 50-talet i Sovjet formades en subkultur som kallades (mer av andra än sig själva) stilyagi. Den gick ut på att återskapa någon sortsidealisk illusorisk bild av USA-kultur med hjälp av den lilla mängden information man fick. Det blev väl en mycket exotifierande bild de fick till, med en galen blandning av sådant som i väst aldrig hämgt ihop, med kläder och rock'n'roll-musik som viktiga element. Kulturen levde väl och evolverades och Bravo är ett band som bildades på 80-talet som anspelar på den. Grymt meta, alltså. De pendlar mellan slätstrukna och banala till oemotståndligt sympatiska.

Min standardblandning av musik att skriva hemtenta till (alltså sånt som inte är för anonymt och går att nynna till, men som inte distraherar) är en playlist med Depeche Mode, Pet Shop Boys och And One. Musik som jag försöker att alltid ha nära till hands för jag vet att jag kan komma att vilja lyssna är t ex Alright Still med Lily Allen, Vendetta med Zemfira, Love.Angel.Music.Baby med Gwen Stefani, nån minimisamling Kino, Franz Ferdinands första (ser fram emot nya plattan), och gärna nåt av Vysotskij.

Nu tänkte jag egentligen be er att rekommendera nåt, men utifrån det jag skrivit kan ni nog mest rekommendera en massa hip hop och dels har jag så jag klarar mig av den varan (fast tipsa på ändå!) och dels vill jag nog bredda mina vyer lite. Och det blir kanske svårt för er att veta vad jag kan gilla utifrån det jag skrivit. Jag gillar manlig sentimentalitet. Unga tjejer med attityd som dissar sina ex. Det får gärna vara tungt. Det får gärna vara hjärta-smärta. Lätt och skört får det också gärna vara.

Just nu, justprecisNU lyssnar jag på Vidare med Adolphson & Falk på Spotify.

7 kommentarer:

anna sa...

TANJA!!! Anna glad, anna MICKET glad! Så bra (fick lite ont i maggisen av skratt) inledningar om mig! Så bra svar! Nu blev jag lite friskare. Och det mest tack vare DIN MUSIKSMAK! Sage Francis är min husgud, El-P likaså. Har du lyssnat in dig på Aesop Rock? Cage, lyssna på honom. Lyssna på Zero 7. Sia. Madvillain. Danger Mouse and Jemini. Dead Prez. Chords. Dilated Peoples. Outkast. RJD2. Tricky. Saul Williams. Gorillaz. DJ Shadow.

Bla bla bla. DU BORDE SKAFFA DIG EN LASTFM, om du inte redan har't. Fred ut.

Martin L. sa...

Håller med Anna, Aesop Rock är att rekommendera. Men om du är ute efter manlig sentimentalitet så borde du lyssna på Atmosphere. Framför allt skivan "Seven's Travels".
Och när det gäller tjejer, kolla in Amanda Blank.

Aron sa...

Lätt och skört, hmm… då tycker jag att du ska lyssna på Lowood som har gjort en låt vid namn "It's a Mess".

gustav sa...

Om man trivs med manlig sentimentalitet med hjärta och smärta, då är det skam att inte lyssna på country och bluegrass. Illusoriska, exotiserande bilder av USA får man väl på köpet helt naturligt också, då. ;)

Pröva Chris Knights "Enough Rope", veteranen Willie Nelsons "Across The Borderline", eller Brad Paisley om du vill ha det lite poppigare.

Tanja Suhinina sa...

Anna: Vassego =) Och jag kan med en gång säga att min musiksmak, i alla fall det mesta av det ovanbeskrivna, är egentligen Jens musiksmak. Jag brukar skaffa musikkoll inom ett visst område genom att hitta nån vars musiksmak jag gillar och sedan be människan att rekommendera. Kommer jag ut som poseur nu, så slipper jag göra det sen =) Och fan heller att jag skaffar mig Last FM, då kommer ni få veta hur mycket jag EGENTLIGEN lyssnar på HSM3-soundtracket...
Tack för tipsen, ska kolla upp.

Martin:
Har lyssnat lite på Atmosphere (tack vare Jens ^^), inget jag verkligen föll för, men kan tänka mig mer.

Gustav:
Åh, jag håller faktiskt med, det känns som en spontant bra idé, jag har bara inte riktigt utforskat för VAR BÖRJAR MAN LIKSOM. Det är ju enormt stort. Det finns så mycket. Men, åh, fan, vem gillar inte exotifierad romantiserad USA? Jag får ta och prova det du tipsar om. Jag anar att jag kanske vill ha min manliga sentimentalitet åt det bluesigare hållet, men egentligen är det manliga hjärtasmärtat som lockar, oavsett förpackning. Det får gärna kännas rått och gärna lite noir och sådär härligt hopplöst.

Anonym sa...

Lite brittisk hip hop (eller vad fan musiktidningarna kallar det nuförtiden) kanske. Lady Sovereign, The Streets, Dizzee Rascal och M.I.A. är en bra start.

"Unga tjejer med attityd som dissar sina ex"
Hmm The Veronicas passar rätt bra in på den beskrivningen men de är nog för poppiga för din smak.

/Pär

Tanja Suhinina sa...

Pär - ang de första tre tipsen - already doing'em. Och ingenting är för poppigt för mig, jag ser frivilligt på MTV.