fredag, november 21, 2008

Nä, va, jag såg inget.

Jag länkade till två inlägg om kvinnor och humor på Newsmill igår. Sedan fortsatte jag läsa där och upptäckte någonting jag sedan fnissade åt ihop med sambon. En sån där väldigt typisk och förutsägbar historia:

Artikel 1: Noul El-Refai, kvinna, säger "hej, ståuppscenen är inte så jäkla female friendly"
Artikel 2: Elin Grelsson, kvinna, säger "alltså, kvinnor och humor är övr huvud taget en problematisk kompbination, det är inte bara ståuppen det handlar om, egentligen"
Artikel 3: Aron Flam, man, säger "jag är ståuppare och jag ser inte att kvinnor har andra villkor än män"
Artikel 4: Per Robert Öhlin, man, säger någonting väldigt allmänt och grovt biologistiskt om att manliga värden har tagit över och vi behöver fler kvinnor i offentligheten
Artikel 5: Daniel Claesson, man, säger "meh, min familj hade kul, och sån här diskussion hjälper inte jämställdheten och ungdomar bör få se mångfald (mångfald = bara män, min anm.)"

Nähä, vilken överraskning att Flam, varandes man, inte märkte det. Och det här är ju verkligen första gången som kvinnor påpekar en struktur som behandlar dem jobbigt och nån man ser helt "what?!" ut. Flam har ju inte sett nåt. Och Claesson verkar befinna sig i samma see no evil-land från vilket han bekvämt kan uttala sig om jämställdhetens bästa och vikten av mångfald.

Så jag och Stangel skrattade lite åt det, men jag påpekade att man kan ju aldrig riktigt veta om jag bara läser in saker. Det är ju sådant som är så svårt med mönster och strukturer, att man inte riktigt kan peka ut ett konkret fall och säga "hej, det här är fel", för just det konkreta fallet kan vara en slumpmässig avvikelse.

Men senare samma kväll råkar jag på ytterligare ett exempel på samma beteende (och nu, när jag tänker efter, är det dessutom relevant till förra styckt om ett konkret fall kontra mönster... nåja), alltså en man som säger att nej, han har inte märkt nåt. Mot kvinnor. Inte i dagens samhälle. Jag hittade det genom Pär Ströms blogg, och detet är ett youtubeklipp där en man berättar om att han blev otrevligt behandlad när han skulle skriva på faderskapet, han är inte gift med sitt barns mamma och måste alltså skriva på att han är pappan.

Det var ett typiskt fall som Ström anser att jag som feminist inte bryr mig om, och har fel. Jag tycker att det suger att pappor ofta per automatik anses inkapabla att ta hand om sin avkomma. Jag hoppas att jag själv har vett att bete mig jämställt när jag skaffar ungar, och om jag inte har det hoppas jag att jag har den goda smaken att skaffa ungar med någon som kan påpeka mina brister i det avseendet. Hade klippet bara fokuserat sig på att mannen blivit behandlat illa hade jag inte, efter de sex minuterna av mitt liv som gått åt att kolla på klippet, velat peka och säga "haha!".

Mannen i videon berättar att han har både blivit ifrågasatt som kompetent förälder och utsatt för skämt om huruvida han verkligen var pappa till barnet som han upplevt som förodmjukande. Med rätta, tycker jag. Men sedan kommer Ström och försöker sätta det hela i sammanhang.
Ström: Vad tror du skulle ha hänt, tror du, i ett helt annat sammanhang, en en mansdominerad miljö, em ett antal män hade förödmjukat en kvinna på det viset?
Peter: Ja, det är fullständigt... I dagens samhälle är det ju fullständigt uteslutet att nån får bete sig på det viset, om det nu skulle ha varit tvärtom. Det finns ju feministiska initiativ om saken, till och med. Nej, det hade varit "mansgrisar" eller vad det nu kan heta.
Ström: Många genusdebattörer menar att det finns ett så kallat patriarkat i samhället och manliga maktstrukturer som samarbetar för att förtrycka kvinnor. Känmner du igen den bilden?
Peter: Ja.. jag vet inte. Jag har inte upplevt det så personligen och... hm... igår upplevde jag möjligen omvänt förhållande. Så kändes det igår, åt andra hållet. Jag var fullständigt hjälplös och var tvungen att sitta kvar, istället för att gå i taket som jag borde ha gjort. För att jag inte riktigt visste vilken makt de hade och fick utstå den behandling som jag inte tyckte att jag skulle behöva utstå.
Ström: Vad kallar man det här då? Är det ett patriarkat?
Peter: Det här är ett matriarkat.
Och här har båda männen förbrukat sin rätt till min empati och mitt engagemang i deras problem. Istället vill jag peka, skratta, och nypa Peter i kinden. Nä, har lille gubben fått smaka på att sitta, inte tro sina sinnesintryck och inte kunna bli förbannad som lille gubben borde blivit? Är det första gången? Har folk dragit skämt som du inte tyckte var så roliga, på lille gubbens bekostnad? Men förfan, skaffa lite humor. Höhö, Peter! Var inte en sån torrboll! Kom igen nu, skratta med, det var ju bara ett skämt!

Det är någonting gulligt över en man som förnekar att kvinnor förtrycks för det har han ju inga egna erfarenheter av, men sedan springer till mamma Pär Ström så fort han själv blivit allra minsta kränkt. Eller, nej, det skulle varit gulligt om mannen inte var 30+ (min uppskattning). Nu är det bara löjligt och tragiskt att inte ens en egen upplevelse kunde få honom att se längre än sin egen kuk. Bu-knull-hu, Peter. Kom tillbaka när du fattat hur det känns för kvinnor i alla situationer de blir utsatta för "mansgrisar eller vad det nu kan heta". Eller kommit ur din söta bubbla där sådant beteende är "fullständigt uteslutet".

Det här är förstås fortfarande två konkreta fall som jag fortfarande inte får bygga mönster på, bara för att de hände på samma dag och för att jag tycks ha sett liknande förr. Men ett preliminärt uttalande skulle se ut ungefär såhär:

KILLAR, FÖR I HELVETE! Kan ni typ testa att lyssna på tjejer när de uttalar sig om att de upplever sig diskriminerande eller ser strukturer eller så? Även om ni inte känner igen er? För vetni, det finns liksom en möjlighet att ni inte känner igen er för att ni är killar! Vi får inte ett bättre samhälle om vi inte tror på andra erfarenheter än våra egna, om vi inte låter andra människor med andra erfarenheter påverka vår begreppsvärld. Det gör man ju hela tiden, genom att till exempel följa recept eller låta bli att slicka på kalla lyktstolpar. Varför ska det vara så svårt att inse att kvinnor kan ha en poäng när de klagar på att de blir behandlade annorlunda än män? Det är ju till och med fullständigt logiskt att man som kille inte känner igen sig - för det hela handlar om just att män och kvinnor behandlas olika och det vore grymt konstigt om killar hade samma erfarenheter som tjejer.

Det här är så tröttsamt. Så. Tröttsamt.

Intressant. Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , ,

15 kommentarer:

b8q sa...

Det må vara hursomhelst med maktstrukturer, jag ville bara säga att jag är _ganska_ nöjd med hur det såg ut på min dotters förskolas utflyktsdag igår: Ca 20 barn och alla hade med sig minst en förälder (som alltså tagit sig ledigt från jobbet). Av dessa 20 var det ett barn där båda föräldrarna följde med, och av de övriga var det väldigt jämnt fördelat om det var pappa eller mamma som följde med.

Det enda jag kan gnälla på i sammanhanget är att samtliga fyra ur förskolepersonalen är kvinnor.

Alexander sa...

Nu råkar jag visserligen tro på strukturer och att såväl kvinnor som män (men kanske oftare kvinnor) både upplever sig vara negativt särbehandlade och dessutom är det, med olika grad av systematik och av olika anledningar. Men samtidigt blir jag också frustrerad av att det tycks vara så lätt för framför allt kvinnor att påpeka att de upplever en viss sak och därför är det så. En upplevelse är inget bevis. Dessutom ser jag det som både osympatiskt och inkonsekvent att å ena sidan hävda att männen är inskränkta puckon som inte ser saker från andra hållet, när kvinnorna ofta är likadana -- särskilt när de hemfaller åt argumentet "du ser/förstår inte för att du är man". Okej, visst. Men i så fall förstår inte du mitt perspektiv heller. För du är kvinna. Det är precis sådana attityder och resonemang som gör att många män varken vill eller kan ta plats i jämställdhetsarbetet. Tror jag. Med risk för att vara puckad. ;)

Tanja Suhinina sa...

b8q:
Bra att både män och kvinnor klarar av att ta ledigt från jobbet nuförtiden =) Synd att arbetsmarknaden fortfarande är så segregerad.

Alexander:
Menar du mig nu? Jag menar att män och kvinnor kan uppleva olika saker och därför är det viktigt att lyssna på varandra. Om man ignorerar andras upplevelser för att de skiljer sig från ens egna är man ett inskränkt pucko. Det är väl typ en del i definitionen av inskränkt pucko, eller?

Julia sa...

Jag känner ett stort behov av att pussa dig lite på kinden så det smackar. Går det att göra utan att det är förnedrande och nedlåtande?

Tanja Suhinina sa...

Alltså, såhär, va. Du och jag kommer ju veta att det inte är förnedrande för det ligger liksom i den kvinnliga naturen att pussas på kinden och inte förnedra. Men svenska plattbystade gråsossestatsfeminister kommer genast säga att det är nedlåtande egentligen. Det 'r kvinnor som de som gör att det inte finns kvinnliga VD:ar.

A.P.SE sa...

Om män har ett kollektivt ansvar för tex våld mot kvinnor så har feminister ett kollektivt ansvar för det ni kan påverka och som orsakar män en massa skit.

Elin sa...

VÄL RUTET!
Jag tycker att det är så jäähävla svårt att skriva om mönster och strukturer och tjejer uppfostras si och killar så. Risken är ju att man istället cementerar normerna och klart som fan att det blir generaliserande.
Men i det här fallet var det för många exempel för att jag inte skulle kunna se ett mönster. Jag tycker att vi börjar bli mönsterängsliga också iom allt om personlig erfarenhet och individualism. Nää, men så kan man väl inte generalisera. Jo, ibland måste man faktiskt få göra det.

anna sa...

Och det är ju exakt samma problem som "den vita mannen" har gentemot "invandrare", när man gnäller om "omvänd rasism" (jag hatar den benämnningen förresten, omvänd rasism- gör det ändå till ett VI och ett DOM).

Det är liksom helt okej och vi ser inte att invandrare (eller hellre ordet immigranter) i tysnad bilr diskriminerade, utrfysta osv osv. Vi märker och ser ju ingenting av det så länge vi sittrer i våra röda stugor med vita knutar. Och ser och hör vi ingenting så är det ju så, det är helt ok för dom, men! åt EHLVETE när vi själva bli kallade för rasister eller får höra "jävla svenne". Omvänd rasism för bövelen! USCH! Det är så fruktansvärt infekterat och vi vet ju att så fort dom får en chans så klagar och gnäller dom över hur "segregeeeraaat sverjäää ääär". Infantila as. Så jävla jobbigt för gemene svennebanan att sätta sig in i deras situtation, testa deras glasögon för en dag. NÄ, jag sitter hellre och tittar på idol en fredagkväll än föreställer mig hur det känns för hiphopsnubben med afrobakgrund när han går i en butik och alla antar att han ska råna butiken (hur har han annars råd med blinget i örat?).

Samma sak är det med män och piggsvinsbeteendet när de får höra att de förtrycker eller diskriminerar kvinnor utan att veta om det - i tystnad, för att strukturerna sitter i ryggraden. Man orkar inte ta kritiken, man tar till lipenoch fäller ut taggarna istället. Så jobbigt, allt är så jobbigt. "Jag har ju inet valt min snopp, ska jag då behöva bjuda in tjejer till mitt företag för att vara snäll?" Lite så. Och guuud buuhuu vi har det ju så jobbigt för våra barn vill helst bli tröstade av mamman coh buhu i vårdnadstvister har vi det så himla jobbigt vi har INGEN på vår sida snyft snyft. Att kvinnor och immigranter sen har feta fördomar att krossa vareviga dag inför de som besitter makt är inget man orkar bry sig om. Man har det ju så jobbigt, PLUS att man kan få stånd utan att vilja få det just då!!!!!

Ja för kvinnokroppen är inget jobbigt, inget som de som äger en egen har något jobbigt med iallafall. Typ som att bara gå på stan kan leda till att man helt plötsligt blir som en rullande köttklump på random kebabställe. Redo att skördas med köttkniven och förtäras av random dregglande snubbe som sitter bredbent på parkbänken och visslar på sin "HUND" (doggystylebaaaabe).

Jobbigt att vara man, alltså. Jobbigt att vara svennebanan, alltså.

/Lite full och glad och osammanhängande och blåst men just i detta nu lite arg, men snart glad igen. puss!!!!!!!

Tanja Suhinina sa...

A.P.SE:
Jag tycker att alla med möjligheten att påverka borde försöka göra världen till ett bättre ställe och påverka bort sådant som orsaker andra människor en massa skit. Män, feminister, svarta, vita, medelklass... ja, alla.

Elin:
Tacktack. Håller d om struktirerna och cementeringsskräcken.

Anna:
=)
Jag tycker förresten det är intressant hur vissatar antidiskrimineringskamp som ett tecken på att det redan är bra. Tanken på att mörkhyade eller kvinnor organiserar sig på förekommen anledning verkar inte slå vissa som istället ser det som ett tecken på att de själva blir förtryckta.
Jag är normalt en rättså empatisk människa, faktiskt, kan se flera perspektiv och ha förståelse även för dem som tycker annorlunda än jag. Men att hävda att kvinnor inte behandlas dåligt på grund av sitt kön efter att man (tydligen för första gången i sitt liv) eventuellt blivit illa behandlad för att man är man och att förvänta sig att bli tröstad och omhändetagen utan att visa någon som helst förståelse för kvinnor som utsätts för liknande behandling... Nej. Gör om gör rätt, Peter. Hoppas han uppfostrar sin dotter vettigt. Eller kanske eventuellt inser att när kvinnor öppnar munnen och det låter litegrann så är det en del vettiga saker som är värda att lyssna på som kommer ut.

Tanja Suhinina sa...

Elin: Med. Strukturerna. Sovningsdags för mig, uppenbarligen -_- Jag lovar, jag KAN skriva utan tyrkfel egentligen.

Dancing Moon sa...

Jag anser att det är så otroligt uppenbart att samma sexism som säger att kvinnans plats är i hem med barn och matlagning medan mannens är som chef på jobbet, är den som gör att pappor har en mycket svagare ställning i vårdnadstvister.

Just gruppen fäder av alla män och feminister borde ju kämpa tillsammans för att visa att det inte är det man har mellan benen som avgör ens kompetens inom olika områden - men i stället verkar många arbeta emot varandra.
Ibland undrar jag om det är någon divide-and-conquer taktik som pågår. Flera svarta feminister i USA säger att känner av sånt från både sexistiska antirasister och rasistiska feminister, och vilka tjänar mest på det? Den förtryckande maktmajoriteten av rika vita gubbar som skrockar gott medan de förtryckta gräla med varandra.

Sleepless sa...

Bra inlägg. Skönt att läsa efter PS försök att undervisa om saker han så uppenbarligen kan mycket litet om. *urge to repeatedly bang head against desk dissipating*

M sa...

Ok, så som man har man två alternativ i den här debatten.

Man kan vara upplyst och sett ljuset och därmed anamma konceptet med ett patriarkat och kvinnors underordning.

Om man däremot inte håller med om att det finns en strukturell diskriminering av kvinnor så kan man bara inte se den för att man är man.

Eller hur skall man tolka detta inlägg?

Tanja Suhinina sa...

M:
Man ska tolka inlägget såhär: bara för att man inte ser någonting betyder det inte att det inte finns. Särskilt om det som ska ses berör en grupp som man själv inte tillhör, men däremot berör den gruppen som pratar om det.
Man ska vara särskilt lyhörd för andras berättelser om man sedan själv vill få gehör när man blivit utsatt för någon sorts behandling för att man tillhör en grupp.

Så din andra tolkning är närmare. Men det betyder inte att man nädvändigtvis inte ser strukturell olikabehandling för att man är man. Man kanske bara inte ser det för att man är korkat pucko, och könet spelar ingen roll. Men visst, män har svårare att spontant se sådant som berör kvinnor, egna erfarenheter är alltid en märmast.

Magnus sa...

"KILLAR, FÖR I HELVETE! Kan ni typ testa att lyssna på tjejer när de uttalar sig om att de upplever sig diskriminerande eller ser strukturer eller så? Även om ni inte känner igen er? För vetni, det finns liksom en möjlighet att ni inte känner igen er för att ni är killar!"

Min erfarenhet är att kvinnor ofta ser diskriminering där någon sådan inte existerar, eftersom: De har i skolan, på universitetet och i media fått lära sig att de ÄR diskriminerade. Punkt. Att skylla på diskriminering blir därför en enkel förklaring för de som inte orkar tänka själva kring den enskilda situationen. För de som inte vill se sitt eget ansvar för misslyckanden. Och när man som man fått x antal totalt osakliga beskyllningar om diskriminering kastade i ansiktet är det väl ganska givet att man slutar bry sig?