Doris Lessing

Sandlådan börjar... NU!

Ottar Rapport 9/10

Nu undrar ni varför jag visar denna bild?

Jo, för att uppmärksamma er på att nya Ottar Rapport finns nu på nätet.

Det officiella temat är "nya EU-länder", men det inoficiella temat verkar vara mer "den katolska kyrkan hatar abort". Transsexualitet/-ism, lipsters och en bok som kommer i oktober och verkar intressant. Läs.

Men sluta skriv era böcker på min näsa!

Jag fick lust att läsa social-SF häromveckan och gick till biblioteket. Experimentet "låna Ayn Rand och se om jag blir antecknad i block och tittad på konstigt" failade - the Fountainhead var utlånad. Jag dumpade katalogen på datorn och gick till den fysiska SF-hyllan. Det blev en underlig upplevelse.

På högstadiet gick jag i Engelbrektsskolan och att svänga förbi standsbibblan på väg hem var mer norm än undantag. Hade någon brutit mina armar och ben samt bundit för mina ögon hade jag ändå kunnat krypa till SF-hyllan och mina inre blödningar till trots lyckas låna en klassiker. Jag läste mycket science fiction och jag är fortfarande svag för genren - det finns så mycket man kan säga om oss nu genom att visa en annan planet, en annan tid, en annan utveckling.

På högstadiet var SF-hyllan i Asplunds runda bibliotek en av de fasta punkterna i min tillvaro. Nu, nästan tio år senare, är hyllan omflyttad och känns så liten som allting ska kännas när man kommer till sin barndoms stad i vuxen ålder. Jag har aldrig fått uppleva det med just städer - Petersburg är fortfarande enorm, Olaine har alltid gått att korsa på en kvart och Krasnoarmejskaja har jag inte varit i sedan jag var femton. Science-fiction-hyllan, däremot, den hade verkligen krympt i mina ögon.

Jag tittade på titlarna, lånade Mona Lisa Overdrive och åkte vidare till Medis. Där, av en slump, såg jag Beatriz och himlakropparna, en roman jag läst om i DN i våras, när den släpptes på svenska (hej, Täby!). Jag lånade. Jag läste.

Det här är omslaget, se och njut.

Ja. Vad säger man. Bok. Trevlig. Lättläst. Inte dålig. Språket är sådär kaxigt som omslaget lovar. Ung tjej, knark, gamla värderingar, nya värderingar, kärlek, relationer, familjespöken, kropp, sex. Genom hela boken kände jag att jag hade kunnat skriva en sån, vilket inte nödvändigtvis är en dålig sak. Det som var dåligt, åtminstone för min läsupplevelse, var att den hela tanken gick "jag hade ju kunnat skriva en sån, fast jag skulle skämts sedan för att den var så explicit".

Jag har någon sorts uppfattning om att det inte är särskilt coolt att skriva "Mary-Jane var en bitchig bitch", man ska istället försöka visa det genom Mary-Janes beteenden, andra romanfigurers beteenden mot Mary-Jane och så vidare. I Beatriz och himlakropparna är allting väldigt tydligt och pedagogiskt förklarat. Visserligen fint beskrivet men ändå lite väl tydligt för att jag ska bli imponerad. Förvisso gillade jag just precis den här berättande och allvetande tonen i Öster om Eden, men kanske passade den mer till den sorts historia som Steinbeck berättade. Eller så är Steinbeck en bättre författare.

Inte för att Beatriz och himlakropparna är en dålig bok, den är sammanhållen och konsekvent, personligheterna är framställda på ett sätt som gör deras påverkan på varandra fullständigt naturlig. Om det här var en recension skulle jag rekommendera den till gymnasieungdomar som kan känna igen sig i Beas problem.

Hur som helst gillar jag inte att få saker skrivna på näsan. Jag tycker mycket illa om det. Det är i grund och botten en fråga om hur mycket min intelligens betyder för min självuppfattning - ifrågasätter man den genom övertydlighet blir jag defensiv. Att det finns en personlig ingrediens i att jag föredrar att inte får saker skrivna på näsan borde dock inte påverka helhetsinställningen till att jag tycker om när skönlitteraturen nöjer sig med att berätta, inte förklara eller lära mig hur världen fungerar eller bör fungera. Det är här jag tänkte skriva några rader om Peter Pohls nya, Nu heter jag Nirak.

För er som missat den lilla debatten som förts: boken är en ungdomsbok och handlar om en fjortis som ligger med sin mammas nye man och njuter av det. Jag har inte läst boken, det har inte Mikey heller, men han skriver ner några viktiga tankar och vill ni veta mer får ni gå till hans blogg.

Jag blir inte upprörd över att människor har svårt att hantera det där med att en flicka har sex med någon som är tre gånger så gammal som hon. Det är ett svårt ämne... Men för knullet, jag trodde att vi alla var överens om att skönlitteratur inte ska behöva ha någonting med vare sig läsarens eller författarens eller någons överhuvudtaget moral att göra. Varför diskuteras Nu heter jag Nirak på det sättet?

WRYYY????!!!!

Tipsa mig gärna om bra social-SF. Det gillar jag.

Intressant. Andra bloggar om: sf, science fiction, bibliotek, beatriz och himlakropparna, bokrecension, peter pohl, nu heter jag nirak, boecker

för den döde munken

Jag har börjat se på MTV igen. På MTV finns det mycket Jamba-reklam. I ♥ Jambareklam. De kör lätt fem inslag per paus och många börjar med motsvarande "det här har du aaaaldrig hört förut!". En av de spottarna som går nu pimpar olika teman att pimpa mobilen med och ungefär mitt i får man höra "...för den döde munken, skicka TEMA6".

Varje gång jag hinner jag hoppa till och tänka "har de for serious gjort en bakgrundsbild av den där bilden på en död rödklädd munk som flyter i en flod?! Hur snabba är de på Jamba, egentligen? Och var inte det hela ändå, öhm, cyniskt?"

Och sedan kommer jag på att nääj, det är bara den här bilden som heter death monk hos Jamba. Bara den och lite tajming.

Andra bloggar om: död munk, death monk, jamba

gamelmedia

Ute på stan med Calle igår. Calle ser Stockholms Unika Vattenspegel. Calle pekar och säger "titta, Tanja, vattenspegel". Jag låtsaskräks. Jag står inte ut med ordet, inte sedan insändartorkans badhus-hegemoni.

I alla fall. Vill Calle även i fortsättningen få mig att låtsaskräkas, får han väl peka på en tidning och säga "gammelmedia". Ett vidrigt ord. Inte nog med dess egna äcklighet, det används dessutom ofta i sammanhang där folk skriver "hela bloggosfären" och menar det. Och är lätt att särskriva.

På väg hem från ute på stan (och utan Calle) stannar jag till för att ta på mig mina långa svarta benvärmare. En man går förbi och säger "Vad långa strumpor du har!".
Jag tittar naturligtvis upp och säger "tack!", artig som jag är.
Mannen inner sig först efter att ha passerat mig med ett halvdussin meter. "Vassego!".
Det var roligt.

Andra bloggar om: hemska ord, vattenspegel, gammelmedia, människor, möten

VR (satan vilken dålig tidning) om otrohet

Helena skriver om otrohet för att SvD skriver om otrohet.

Jag skriver om otrohet för att VR skriver om otrohet.

Jag var på Coop när jag såg ett lila nummer av VeckoRevyn och på omslaget står det OTROHET - därför kan det vara okej. Tidningen kostade som en latte. Jag köpte. Och ja, vad säger man? Visst är det jobbigt när folk som inet är monogama framställs som ett jävla freakshow, men man kan ju alltid trösta sig med att monogamin framställs som precis lika knäpp.


Och ja, öppet förhållande är naturligtvis lika med otrohet. Samma sak. Precis.

I samma nummer: IQ-test för treåringar, "märker en kille om jag bytr från rosa klänning till orange?", poänglös krönika om smisk och Ebba von Sydows egna sida med rubriken "det lila extra".

Intressant? Andra bloggar om: otrohet, veckorevyn, öppna förhållanden

PS.
fri kvinnlig sexualitet ♥ bögporr
biljetterna till BLYG har släppts

PhiB 2 - the end of this omgång av fame

Utifall ni lyckats missa bilderna från Expressen hallå, trots att jag har narcissat dem överallt, här är min favorit, som även användes i artikeln. Fler finns här.

(Thomas Engström, Expressen )

En helt vanlig skoldag förra veckan. Jag köper amelia på väg till skolan, river upp plasten, drar ut tidningen, slänger plasten och succémascaran i väskan och öppnar tidningen på innehållsförteckningssidan. Vad möts jag av? Jo:

(Theresia Köhlin)

Sedan tog det mig en timme att komma vidare - jag brast ut i LOL varje gång jag tänkte på den här bilden. Såhär ser den stora versionen ut. På mig har jag världens coolaste linne jag köpte i Borlänge i somras för hela fem kronor. Accesoirerna diskhandskar och diskborste matchar linnet. Jag har på mig turkosa glasögon istället för mina blå för att inte övermatcha. Till det hela hade jag jeansshorts, men de syns tyvärr inte.

Det bästa med amelia-bilderna är att de är shoppade som in i helvete. Köket ser renare ut. Födelsemärket jag har vid vänstra mungipan (under, kolla på diskbortsbilden) är borta på porträttbilden. Alltså, jag har inget emot retusch, jag tyckte bara det var roligt att de cleanade upp kökskaklet.
Min favorit fan girl angle. Jag ser bedårande ut 4 real.

(Sara MacKey?)

Här är jag i tidningen Vi. Jag skulle ha mig vid KTH den dagen, så fotografen och jag bestämde oss för att träffas där. Sedan tog vi en miljard bilder. Det här är mitt ansiksuttryck för "satansatansatan hoppas ingen jag känner går förbi nu det vore pinsamt liksom här står jag och blir fotad med värsta kameran och så ska jag visst se naturlig ut".
På mig har jag min nuvarande favoritkavaj (har den även på Metrobilderna som är tagna en vecka senare, men på ungefär samma locations), pojkvännens T-shirt och gud vet vad nedtill.

Jag måste förresten berätta en grej från telefonintervjun till Vi. Första frågan journalisten var "I din presentation står det att du föddes i Leningrad 1984. Hur kommer det sig?".
Klart den mest minnesvärda frågan från hela Phonephucker-mediashebanget.

Och nu... BOKMÄZZAN!

(från Li Östbergs blogg)

Det här är jag och Elin. För en gångs skull posear jag mer. Och så ser jag bra ut. Jag har misslyckats med det på de flesta bilderna från releasen, och då är jag ändå inte en sån människa som tycker att bilder på mig är per automatik hemska.



De där två däruppe är tagna av Elin. Tror jag. De är i alla fall från hennes Facebook. Den första föreställer mig och förläggaren. Den andra föreställer mig, jag tror jag skriver kort. Den första bilden är tacksam att sätta in pratbubblor med rolig text i. Det gillar jag.
På mig har jag samma tröj-halsband-glasögon-kombo som jag skulle haft i Rapport om inslaget hade sänts. Halsbandet matchar glasögonen perfekt, vilket inte kan beskrivas på annat sätt än WIN. När jag gick ut för att ta ut pengar, till exempel, hade jag på mig min rutiga kavaj. Som ni ser på bilden med Elin.
Det där i bakgrunden är vår monter. Imorgon ska jag till releasen för Lukas Göthmans Run Naked (Hydra Förlag, whoaduh). Om någon har kamera kan jag modeblogga därifrån.

Alla kvinnor är horor

Jag älskar älskar älskar andra kommentaren på denna debattartikel (handlar om "drinkhoror" kontra "dyra resehoror" i Stueplanmiljö, rätt bra).

Äntligen en tjej som öppet säger som det är; alla tjejer säljer sexuella tjänster på ett eller annat sätt. Det är bara skillnad i betalningssätt.

Nej, artikeln handlade inte om det. Lovar.

Det är fantastiskt hur vissa människor är överförtjusta i att peka ut det hela tiden (typ "jag har sex med thaihoror och det är som att ha västerländsk flickvän för att flickvänner i väst tar en massa pengar fast man säger att de älskar en gratis"). Tar verkligen varje tillfälle i akt. Det roligaste man kan göra när sånt folk börjar prata om vad drinkar kostar är att börja berätta för dem vad det kostar att hålla sig snygg. Det är ju inte bara att kleta på lite läppglans och ögonskugga; det är hudvård, hårvård, nagelvård, sillisar, högklackade skor vars klackar går av hur lätt som helst, solarium, underlag och sminkborttagare, före- och efterkrämer, dyra underkläder, hårborttagning, strumpor som går sönder efter en gångs användning... alltså, tar man det där med utseende på allvar kostar det. Inte bara tid, utan även cash.

Det är bra att jag vågar säga att alla killar säljer sexuella tjänster på ett eller annat sätt.

Öh.

Bokmässan

Vid lunchtid på lördag, enda dagen jag var på mässan, bestämde jag mig för att jag var dötrött på att signera och le och ville istället shoppa loss. Jag gick ut, ställde mig i bankomatkön som var längre än en genomsnittlig telefontorskkuk, bestämde mig för att man bara lever en gång och tog ut två femhundralappar. Direkt efter ringde förläggaren och sa att jag skulle tillbaka till montern NU. Jag rusade dit och när jag kom fram satt förläggaren där ensam och upplyste mig om att jag just missat att signera Alex Schulmans exemplar. Jag morrade åt att jag just fått armbåga mig genom hela mässan för att jag trodde det var nåt viktigt, och armbågade mig tillbaka till entrén för att kunna utforska från start. Gick runt. Letade. Hittade ingenting intressant.

Ingenting.

Jag är inte helt fanatisk i att äga böcker. Visst är det skönt att ha några hyllmeter hemma (jaja, skratta ni som varit hemma hos mig och sambon...), men finns en bok på biblioteket lånar jag den gärna, och sedan kanske köper om jag tror att jag kommer vilja ha den lättillgänglig. Poesi är bra att ha hemma, likaså några lättlästa böcker för att kunna spontanta dem med sig på länga SL-resor. Böcker på ryska är svåra att få tag på i Sverige, så dem köper jag i stora lass när jag får tillfälle, och eftersom ögonporr ska vara tillgänglig när lusten faller i ska man inte tvingas gå till biblioteket varje gång man vill titta på Stenberg-affischer. Men modern skönlitteratur utgiven i Sverige på svenska, vilket var vad de flesta tycktes sälja, går det utmärkt att låna. Får jag verkligen för mig att köpa en bok kan jag köpa den till fullpris, ingen anledning att skaffa den i Göteborg.

Så jag hittade ingenting och var sur. Mässan stängde klockan arton. Vid femtiden funderade jag på att SMSa Aron och fråga om han fortfarande ville fika med mig, fast jag har varit på bokmässan utan att ha köpt en enda bok. Sedan gick jag på toa (de hade förresten pissoirer på tjejtoaletten) och på vägen tillbaka hittade jag en monter med böcker om design, resor och arkitektur. Shoppade för 600, totally halva priset mot det vanliga. Blev glad. bestämde mig för att cruisa antikvariat en gång till, utifall att.

Just antikvariat tänkte jag skulle vara tacksamma att kolla in och det var dem jag blev mest besviken på. Det är en sak att internethandla skönlitteratur från antikvariat, men ska jag köpa runkmaterial vill jag kunna bläddra i det först och se vad boken egentligen innehåller. Vid första genomgången av antikvariatmontrarna hittade jag dock varken bra porr eller mässpriser som kunde få mig att satsa på mindre bra porr. Och så plötsligt, vid mitt andra försök..... Åh! De kostade 645 tillsammans. Klockan var 17:30. Elin skulle ut och röka. Det passade mig bra, jag fick sällskap i bankomatkön. En kvart senare var jag en lycklig konsument.


De är från 1983 och handlar om hur man ska tänka när man attackrenoverar bostäder. De är superpedagogiska med tydliga illustrationer och, i fall med den första boken, fåglar med pratbubblor. Som

Jag vet inte ens om det hjälper att känna mig för att förstå hur glad jag är.

För övrigt fick jag en affisch på Harry Martinsson från Harry Martinsson-sällskapet. Helt gratis. Den glömde jag hos Elin. Och så träffade jag Li Östberg. Och så såg jag och Elin Victor från Sex med Victor åka spårvagn.

Ottar: SKÅL!

Senaste Ottar (nr 3, kommer online snart) har alkohol som tema, och det gör mig riktigt glad.

Jag dricker väldigt lite och väldigt sällan. Det provocerar. Jag har faktiskt fått fler dumma frågor om och irriterat fler med min nykterhet än med mitt ointresse för monogami. Jag har blivit anklagad för att vara better than thou och barnslig för att jag normalt inte dricker alkohol på fester och för att jag verkligen inte är intresserad av att bli full.

Jag fattar inte vad sjutton jag ska gå och bli full för. Ingen har lyckats motivera mig. Precis som den där grejen med monogami - jag har verkligen försökt, men det är inte min kopp te. Dricker jag så gör jag det för smaken, den största andelen alkohol som konsumeras av mig konsumeras hemma på småborgerligt avec-sätt. Jag dansar nykter. Jag flörtar nykter. Det går alldeles utmärkt.

Det är konstigt att alkoholnormen uppmärksammas så sällan, jag har i alla fall läst många fler artiklar om "heteronormen" än normen att alla har genomgått initieringsriten "första fylla".

Jag har inga större problem med att andra dricker för att ha roligt, men jag har ingen som helst förståelse för att regelbundet dricka så att man får minnesluckor och eller kräks. Det är mer socialt acceptabelt att kräkas på tunnelbanan för att man är full än för att man är magsjuk. Hur mycket sense gör det? Äter man så man kräks har man ätstörningar och borde söka hjälp, dricker man så man kräks är det ett svart men naturligt moln över en festkväll. Det är mindre oaccepterat att vara otrogen för att man är full än för att man är kåt.

Arrgh!

Det som stör mig mest är ändå synen på kontroll i samband med alkohol. "Oj, dricker du inte? Är det en sån grej med att du inte vågar släppa kontrollen?".

SUG KUK!

Är det någon som är kontrollfreak så är det rimligtvis människan som måste ha neurokemisk hjälp för att släppa loss. Och framför allt en ursäkt. Grejen med alkohol är ju inte bara det att man släpper hämningarna med konsumtionen, det är även, kanske framför allt, det att man får släppa hämningarna. Att man får en ursäkt att göra sådant man egentligen skulle kunna göra nykter, men då skulle alla tycka att man är knäpp. Att vara en häärlig knäpp crazy partypeople är visserligen eftersträvansvärt, men då ska man faktiskt vara påverkad. Annars är man konstig på riktigt, och det är inge bra. Alkohol ger människor en legitim ursäkt till att göra sånt som andra kanske egentligen inte tycker är en bra idé, man får göra fel och dansa fult när man är full. Dagen efter skyuller man själv och alla andra failes och svinerierna på spriten. Man var inte sig själv. Egentligen. Fuck in vino veritas.

Jag har massor av undertryckt irritation här, som ni märker. Det skulle ni också vara om människor som inte vågar ragga nyktra kallade er omogna för att ni inte vill dricka. Men skulle jag ta ut alla mina aggressioner nu skulle det här inlägget bli mycket långt och det jag egentligen vill säga är hatten av för Ottar som tar sig an ämnet på ett mer spännande sätt än "ungdomar dricker och sen knullar utan kondom, det är dåligt".

För övrigt tänker jag aldrig ta körkort. I alla fall inte de närmaste 10 åren. Ba så ni vet.

Intressant? Andra bloggar om: ottar, sprit, fylla, nykternet, normer

tema:bibliotek

mässan
Imorgon åker jag till bok- & biblioteksmässan. Ska vara där under helgen, kanske fredag också. Kom förbi, träffa mig och Elin, stamma lite nervöst och uppskatta våra skills i att vara heta!

täby
Min pojkvän väckte mig idag med att recitera följande insändare i dagens DN

Biblioteket i Täby var ett av sommarens stora internskämt - det var i Täby kommun som bibliotek inte fick låna ut film av konkurrensskäl. Lokala videouthyrare var lika WTF som jag.
Så jag mailade och frågade vad dealen med nya böcker var. Det visade sig vara någonting mycket mindre dramatiskt och internskämtvärdigt - heeelt vanlig ekonomi. §54 punkt 6.
Och det är ju naturligtvis när man inte köper in nytt som det är rimligast att inte öppna den helt nyinköpta och fina filmavdelningen...

/asplund
Alltså. Venne. Jag är nor fel kvinna för uppdraget med tanke på min tidstypiskhetsfilofobi, att stora glasytor får mig att fnissa och att jag på allvar stör mig på att allt ser ut som ett jävla bibliotek. Det sistnämnda beror nog på att jag bor nära Södertörns högskolans bibliotek. Jag har liksom sett det byggas från grund. Jag ser det rätt ofta. Jag har nog överdoserat bibliotek med betong och mycket glas, men även någonting organiskt över sig.
Det enda jag kan säga att jag inte fattar Blanket och att det är trevligt att de löst det jag störde mig på med Cut, att man inte kunde ta sig från ena sidan negativa tårtbiten till andra på ett bekvämt sätt. Nu behöver man inte det.

Intressant? Andra bloggar om: bibliotek, bokmässan, bok- och biblioteksmässan, /asplund, asplund, stockholms stadsbibliotek, blanket, cut, täby,

Tidstypiskt, alltså

Jag hatälskar sådant som är tidstypiskt. Jag kan bara förklara hatdelen (jag får klaustrofobi, det kan bli oändligt tråkigt när folk har samma kläder på sig, formuleringen "nu i januari är det snyggt med [plagg] är trist...), kärleken är oförklarlig, som det ska vara med kärlek. Kärleken kanske inte kommer fram tillräckligt, min förläggare tyckte att korttidsretroinlägget var elakt, till exempel. Så kan det gåmed blogg, ibland missförstås man i sammanhangsbristen.

Anledningen till varför jag skriver det här är att jag fick na numret av tidningen Arkitektur i måndags. I den presenterades vinnaren av tidningens debuttävling (tidskriftens blogg: finalister, vinnare, party) och jag fick ungefär samma vibbar av att bläddra genom finalistsidorna som jag får av typ tidningen Modette. Och nu har jag illustrerat mina känslor!

känns likadant som

Intressant? Andra bloggar om: mode, arkitektur, tröjklänning, gränsen mellan inne och ute, benvärmare, grått, kläder, tid, trender, illustration, modeillustration, lila, strumpbyxor,

Känn ingen sorg för mig Göteborgs stadsbibliotek

I somras, efter att min debuttantpresentation hade kommit ut, blev jag kontaktad av Göteborgs stadsbibliotek. De ville ha författarbesök. Jag blev glad. Liksom, författarbesök. På ett bibliotek. Med böcker i. Inget jävla "oohkollaungsextjej" utan författarbesök. Jag bokade datum såfort schemat för höstterminen hade kommit - jag ville ju inte missa någonting obligatoriskt - skrev 11/10 in i kalendern och såg fram emot.

Förra tisdagen (18/9) ringde min mobil. Det var Nissinna Nilsson (som egentligen heter någonting annat) från biblioteket. ag trodde att jag skulle få höra lite konkreta detaljer kring besöket, men fick istället veta att det blev inställt. Sedan följde ett ganska långt samtal, kanske tio minuter-en kvart. (Hade det här varit Phonephucker hade jag nu refererat till Solaris angående att jag borde lärt mig att uppskatta telefontidssträckor) Vad vi kom fram till kan sammanfattas ganska kort, men det tog lång tid att framföra. Inte minst för att Nissinna hade svårt, riktigt svårt, att förklara för vad min bok var.

Hon förklarade avbokningen ungefär såhär:

Alltså jag fick din bok och den var riktigt bra, jag tyckte om den, men den var tyvärr liksom för... Ja, för... För positiv, kanske?
Ja, jo, du beskriver de dåliga sidorna också, mebn det blir ändå för...
Om du skulle komma hit, skulle vi behöva ha någon från den andra sidan också. Den andra sidan är någon som är emot sexbranschen, alltså.
Din bok är för...
Om vi skulle kalla in någon från "den andra sidan" om det var ett annat jobb du beskrev i positiva ordalag? Jaqg vet inte, vi har inte varit i sådan situation med andra författare. Vi har haft hon med Sexpuckona anfaller här.
Alltså, det här blir ju nästan som reklam för branschen.
Ja, jag förstår hur du känner också, såklart.
Du blir nästan "den lyckliga horan", om du förstår...
Vi är ett bibliotek, vi har liksom en bildande funktion och det här skulle ju bli som reklam. Det är för positivt.
Om vi hade kallat in någon motdebattör om boken hade varit negativ till sexbranschen? Nej.
Vad vi hade väntat oss så att vi bokade in dig till att börja med? Alltså, att boken inte skulle bli så positiv.
Jo, tänkte väl att du inte ville ha någon debatt, det skulle sätta dig i en defensiv sits, liksom.

So far so fine. Det är hennes jobb att bestämma vilka som ska komma och författarbesöka, inte mitt, och framförhållningen var god. Men när vi kommit överens om att det inte skulle bli något besök alls eftersom besöket skulle innebära debatt (boken handlar om mina upplevelser, trots allt, och ingen som inte känner mig väl ska komma och ifrågasätta mina upplevelser) sade Nissinna någonting som gjorde mig upprörd.

Nissinna kvittrade nämligen någonting om att det var synd, egentligen, för boken var välskriven och det kändes nästan som slöseri för en så smart och rolig tjej som jag att jobba med telesex.

Hade jag varit kvick hade jag comebackat att det var slöseri med en tjej med så fin röst att jobba som bibliotekarie. Men jag var inte kvick. Jag var irriterad. Det är en sak att i egenskap av någon som företräder ett bibliotek ställa in ett besök på grund av att bibliotekets och bokens värderingar inte går ihop, men Nissinna får gärna bespara mig sina personliga åsikter om mitt före detta jobb. Om att det inte var ett bra jobb för en smart tjej och så. Det tyder, om inte annat, på dålig läsförståelse av boken - jag tycker det framkommer alldeles solklart att intelligens och humor är mycket relevanta egenskaper för yrket. Dessutom verkade hon anse att jag borde ta det där som en komplimang och sade att jag får kanske en ny chans om jag skriver en till bok.

Biblioteksgöteborskan verkar inte vara den enda som förväntade sig saftigare misärporr av Phonephucker, tecken på sådant tänk har funnits i en del recensioner och jag ömsom stör mig på att människor vill se mer elände i mitt liv, ömsom roar mig med att göra dem ännu mer besvikna. Jag tyckte om mitt jobb, whatcha gonna do about it? Jag har inte märkt några förändringar i mitt sexliv som beror på att jag snackade pr0n med män jag inte känner. Jag tyckte om mina kunder, fast vissa mindre än andra. De kunderna jag tyckte mindre om var sådana som var jobbiga kunder. Igår Facebook-converserade jag med två kolleger och det var nästan så jag saknade jobbet. Bokens syfte var att skildra mina erfarenheter och är de för positiva för någon... well, jag är i alla fall glad att jag hade övervägande positiva erfarenheter.

Det hela får mig att tänka på ett par radiointervjuer. De är relevanta till förväntningarna folk ibland har, och dessutom har jag inte länkat till dem förr. Jag har inte hört inslagen själv, basånivet, blir fortfarande rätt jobbig av att höra mig själv prata svenska. Jag berättar ur minnet.

SR Metropol
(länk här, i mitten av klippet, ~kl 8:45)
Tänk er att ni klockan kvart i nio efter er releasefest väcks av direktsänt radio som i telefon vill höra svar på frågor som "vem utnyttjar vem". På min "öh, vadå uttnyttjar?" får jag förklaringen "alltså, du får ju pengar, men kunderna får sin fantasi tillfredställd".
Öh. Ja?

Kvällspasset i P3 idag
(klicka här, jag ska visst vara i början av andra delen, klockan var ~ 20:15, om det hjälper)
Det var tydligen torsktema. Jag lyssnade inte, jag firade pojkvännens födelsedag. Men jag fick ett par fantastiska frågor. Dels om jag känt mig såld. Dels om det där med att man måste låta trovärdig för att kunder ska gilla det, hur låter man trovärdig?
Tja, typ, skådespelar?

Det är inte så att jag bara får sådana frågor av P3, men de syns tydligast i livesändningar. När tidningar ställer liknande frågor och jag stirrar oförstående och undrar vad sjutton de menar med "såld" i det här sammanhanget brukar det istället bli så att frågan formuleras om eller inte tas upp alls i den färdiga intervjun. I radio får jag stirra oförstående utan att det kan bli bortklippt. It's live's gift, it's live's curse.

Intressant? Andra bloggar om: phonephucker, tanja suhinina, författarbesök, göteborgs stadsbibliotek, kreativa pseudonymer, intervju, radio, p3, fördomar, telefonsex, positivitet, torskar, sexköpare, sexsäljare