Jaha?

Även nyfödda har aktiv hjärna

Det finns debattörer som hävdar att människans hjärna är "ett oskrivet blad" när hon föds. Hon skulle alltså kunna utvecklas nästan hur som helst, beroende på vilken miljö hon vistas i.

Men de flesta forskare anser numera att bebisar föds med vissa förutsättningar inprogrammerade i sina hjärnor, till exempel förmågan att utveckla ett språk.

Forskare på Karolinska institutet ger nu stöd till den senare teorin. De visar att även mycket små bebisar har aktivitet i hjärnan.

Neurovetaren Peter Fransson och hans medarbetare har testat tolv för tidigt födda barn i så kallade funktionella magnetresonanskameror. Kamerorna avslöjar att system för bland annat rörelse, hörsel och syn är aktiverade.

Barnen i studien är för tidigt födda, men av allt att döma friska. De ingår i ett större projekt, där för tidigt födda barn ska testas för att risken för hjärnskador ska bedömas.
DN

Öh? Alltså, de forskade säkert fram någonting viktigt, men det kunde väl ändå inte vara att bäbisar har aktivitet i hjärnan i system som har med rörelse, hörsel och syn att göra med tanke på att nyfödda barn, you know, rör sig? Hör? Ser?

WTF?

Nu ska jag skriva klart fråga 7 i hemtentan och sedan ska jag skriva fråga 6 och sen är jag KLAR!

Eat lead, hemtenta!!!!!!!!!

Sex med Victor

När jag var typ tio hade mamma en driftig kompis som hette Gina. Gina var nån sorts sminkmänniska och då och då gick jag och mamma hem till henne för att mamma skulle få tjejsnack och manikyr. För mig fanns det två saker att göra där - leka med Ginas son eller läsa Cosmopolitan. Lyckades jag inte sno åt mig sonens gameboy med Tetris fick det bli Cosmo. Det blev oftast Cosmo. Sexspalterna var skithäftiga. Det var omskrivningar och intressant. Det verkade löna sig att växa upp - man skulle få göra så mycket ballt! (Jag tror förresten det var i Cosmo som tween-Tanja läste en artikel om telefonsexförsäljning och det verkade så himla häftigt)

Sju år senare fick jag min första pojkvän och tänkte att nu jävlar skulle jag läsa sexspalterna, -artiklarna och -listorna för att faktiskt använda tipsen. Och det var då jag upptäckte att Cosmo hade ingenting mer att lära mig. Det fanns liksom tre sexartiklar som Cosmo loopade, och jag visste allt som Cosmo hade att säga och lite mer därtill. Samma sak gällde sex-program i TV, samma sak gällde andra tidningar - det fanns ingenting nytt. Ingenting intressant. NOLL.

Det kanske är mot den bakgrunden man ska se vad jag tykte om Sex med Victor. När jag först hörde om programmet tänkte jag "suck, inte en till omtuggning av sameold". Sedan läste jag intervju med Victor i Metro och vad han själv hade att säga om saken, och han verkade klipsk. Han verkade vara nån som faktiskt skulle åstadkomma någonting intressant.

Och nu svepte jag de första tre avsnitten på webb-tv och... jag ville verkligen tycka om programmet. Verkligen. Jag lovar. Men det gick inte så bra.

För det var naturligtvis unga tjejer, som naturligtvis var fnissiga och berättade om *tihi* hångla. Det var Sandra som pratade om att alltså, folk brukar tycka att man inte ska ha för mycket lust och inte heller för lite lust utom lagom lust. Det var tre ungdomar som töntade runt på stan. Det var stående klipp på unga från olika länder som pratade om sex (på originalspråket engelska som inte textades). Det var snabba klipp och mycket videokollage.

Gäsp.

Jag förstår inte vad det där skulle ge mig. Vad bryr jag mig om vad Nissinna Nilsdotter tycker om att suga saliv? Vad var poängen med Hootchy-koochy-inslaget? Var det att förklara grejen med burlesk? Det gjorde inslaget inte särskilt bra.

Victor, du har ju själv sagt det så bra, att när folk frågar om det verkligen behövs fler TV-program om sex motfrågar du om det behövs fler program om bilar! Men för knullet, brukar folk sitta och fnissa i bilmagasin? Typ "tihi, jag tycker det är kul att köra", "aha, men jag tycker att det bar är roligt på landet, fniss". Brukar bilexperter sitta och säga "i vårt samhälle har de flesta någon relation till bilar och dessutom har bilar fyra hjul"?

De kanske de gör i bilprogram, jag ser inte på sånt. Men när ser ett program om mitt specialintresse vill jag liksom se människor som kan och får prata länge, seriöst och till punkt.

Det är först i tredje programmet jag börjar känna att det finns någonting som skulle kunna intressera mig - de där tre ungdomarna som töntar sig på stan (otroligt meningslöst i fantasi-avsnittet) börjar prata om att kukar är liksom roliga, medan fittor är hemliga. Kukar finns som skämtartiklar, fittor syns nästan aldrig i sådana sammanhang. Inte så at ämnet utvecklas, men där fanns i alla fall en början på någonting som inte fnissades bort, som inte MTV-klipptes i bitar, som kanske kunde få någon att tänka till.

Och så är det mycket Victor. Victor tittar in i kameran och säger att det är svårt att förklara det där med lust, det är lite som att förklara kärlek. Victor tittar på uppklädda människor. Victor stirrar rakt in i kameran och i korta klipp berättar vad han själv tycker att man ska eller inte ska berätta om sitt sexliv. När sådana inslag är som bäst påminner han om Ellen Feiss. När sådana inslag är som sämst sitter jag där och tänker "och?".

Jag hoppas att programmet utvecklas, för programmet har potential. Jag litar fortfarande på att Victor har intressanta saker att förmedla. Jag litar på att de som sätter ihop showen ska våga lita på att läsarna ser programmet av andra anledningar än "det är färger och rör sig". Jag hoppas det för jag hoppas att det finns fler än jag som vill ha sex på TV av andra naledningar än självändamålet "de pratar om sex, så spännande!". Jag hoppas att de onödiga återkommande inslagen darwinar sig bort från programmet (vad är egentligen poängen med de där engelsktalande människorna från utomlands?) och att reportagen får mer utrymme. Jag hoppas att Sandra ska ha mer att säga än att många vågar mer när de är fulla på den ändå ganska långa tiden hennes inslag får. Jag hoppas att programmet ska få ett tydligare syfte - nu förstår jag inte riktigt vad teamet vill säga till oss åskådare.

Jag tror att det kan bli riktigt bra!

Intressant? Andra bloggar om: victor bernhardtz, sex med victor, sex, tv, fniss

Phonephucker i andras ögon

För ett tag sedan skickade Phörläggaren ut ett mail till en massa bloggare och frågade om de hade lust att recensera en ny kommande bok som hette Phonephucker och skulle komma ut på Hydra förlag 20/9. Några nappade. Här är resultatet hittills.

Med hjälp av snygga illustrationer av Elin Jonsson känns boken väldigt lättläst. Nästan lite väl lättläst. Jag trodde att dylik läsning skulle lämna en läskig eftersmak, men känslan är snarare att en fantasi är en fantasi och att telefonsexande är en konst. Och jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig. Absolut läsvärd!

Hannas lilla blogg

PhonePhucker analyserar klassiska fördomar från telefontorskarna, men dödar samtidigt en hel del av mina fördomar om telefontorskarna själva. Boken har en sorts värme, som gör att den går hem, och visar på att även de sjukaste beskrivna samtalen ändå är rätt okej.

Frihet, Fildelning och Feminism

En hääääärlig bok att försjunka i nu när höstrusket stormar in.

Blogge Bloggelito

Tanja är rätt bright för att vara kvinna (2.0 på högskoleprovet slänger hon ur sig i början av boken) och uttrycker sig ganska välformulerat för att vara just kvinna och till råga på allt invandrare.

Vi som alltid sa hora

Personligen blev jag besviken på bokens trevlighet.

Dexion

Elin Jonssons Illustrationer är bra och gör att boken känns fräck och skapar samtidigt en distans till texten. För ibland - ofta - tycker jag TJ tar sig själv på alltför stort allvar.

Bokidioten

Tanja duckar snarast genom att att påstå att hon arbetar subversivt inifrån, och att alla branscher är sexistiska, vilket blir kanske lite väl rappt och ytligt. Å andra sidan det är inte bokens syfte eller avsikt att diskutera just det på djupet.

Louise P

Man skulle kunna tro att det blir en ganska snaskig historia, men så är det inte. Visst, boken handlar om sex och om man har problem med att det står "fitta", "kuk" och/eller "knulla" på ungefär varenda sida i boken så bör man kanske läsa något annat. Men det vore synd (fast på det andra sättet, då; hela den här boken handlar ju om synd), för den här boken är kul.

Du är vad du läser

Jag vet att det låter otippat, men på det planet är boken lite som en kursbok i tysk grammatik. Det mesta är undantag.

Gylf

För även om boken hade kunnat vara så enkel att avfärda som "en stackars förtryckt kvinna som säljer sex på telefon och försöker försvara det" så är Phonefucker inte det. Just när man tror att hon biter sig själv i svansen så kommer en fenomenal vass formulering som lämnar mig utan come back.

La dolce vita vs Hell i Stockholm

Det som har fastnat mest i mitt huvud är kukstorleken, ja ni läste rätt. Här skrivs det spalter med kukstorlekar och även omdömen mm

Ökad lust

Suhinina skildrar men ger inga lösningar. Boken ger därför en hel del frågor som är värda att fundera över.

Kulturbloggen

Den är smart, underhållande, betänkvärd och lättsmält.
Allt det jag söker i en bok ;)

Izza - en skön lirare

Intimtelefonisten är duktig på att sälja fantasier till folk, är nu detta ännu en av hennes fantasier? Den lyckliga telesexösen? eller R U 4 real? I want to believe, att Tanja är på riktigt, en levande fantasi in the flesh, en våg av voluptiös verbalitet.

Tempus Fugit

Det bästa med boken är dock det man läser mellan raderna: en vanlig tjej (Tanja) med känslor och tankar om feminism - men som samtidigt är ovanligt fördomsfri.

$akine

Så anser jag mig då kunna rekommendera den här boken till mina vänner och bloggläsare? Ja, till de/er som tål runda ord i alla fall. För att man lär sig något av den. Den är bitvis väldigt rolig. Den är välskriven. Och den utmanar sin läsare.

Kamferdroppar

Genusperspektivet är dock intressant; att en uppenbart intelligent kvinna kan välja ett såpass, i många kvinnor och mäns ögon, “förnedrande” yrke och uppenbart komma oskadd ur det.

Bokhora

Jag tyckte det var en tråkig och tämligen ointressant bok. Kanske för att jag inte är det minsta intresserad av telefonsexförsäljning och det är vad boken handlar om? Fördelen med boken är att den är i ganska korta kapitel, så att man kan ta sig igenom åtminstone ett kapitel varje gång man sitter på toaletten.

Kamilla och Helene om böcker

Det är intressant att läsa recensioner, jag som jobbat i yrket och skrivit boken har ju min bild av båda och har ganska svårt att se hur andra läser boken. Ett tag under skrivandeprocessen var jag till exempel orolig att jag skulle låta för dissig mot kunderna. Jag ville ju liksom förmedla en för mig verklighetstrogen bild och även fast de irriterande egenskaperna var mest givande att raljera om var det ju så att de flesta samtal var trevliga och/eller tråkiga.

Av kommentarer från ett antal människor att döma har jag lyckats att förmedla någon sorts värme snarare än ren dissighet. Att inte bara klaga på jobbet, utan även visa de sidorna jag gillade. Att en del sedan tycker att boken är för positiv får stå för deras underliga förväntningar.
Jag tänkte även länka till några mediegrejer jag gjort och kommentera vad jag har på mig. Det kommer mer sånt med amelia och Vi och Expressen söndag.


Den här intervjun kommer från tidningen People . De stavade fel på titeln, som många andra. Jag brukar hinna rätta i tid, men här blev det inte. De hajpade releasefesten. TACK!
Bilden är en pressbild som togs av Michaela Idhammar för phrojektet. I våras tror jag det var, jag vill minnas att vi hade en bild från samma bildserie till Textmässan. Jag har på mig mina favoritglasögon och en svart smårandig klänning, vilket visar att jag var korkad n00b när bilderna togs - smårandigt=moiré. Å andra sidan är det en mycket fin klänning.
Samma bilder användes i till exempel Ottar Rapport-intervjun.
Klänningen kommer från början från H&M, men jag köpte den på Myrorna för ~60 kronor. Den är fantastisk, sexig och bekväm. Tyvärr lyckas den inte riktigt framhäva min kropps enda intressanta kurva - svanken.

Jag är månadens profil på Girlscorner.nu.

Jag tyckte fasligt mycket om min svarta smårandiga klänning och ville ha en liknande. Jag letade lite slött, men hittade ingenting som jag tyckte kändes bra. Och så kom mamma hem med den här från Budapest. Den är röd och prickig - den bästa kompisen en svart smårandig klänning kan få!
Det är sommar och min lugg kan fortfarande användas som lugg och inte som nåt man drar åt sidan.

Aftonbladet 16/9. Bara morgonupplagan, sedan blev det flygplanskrasch.

Man ser inte att jag har shorts på mig, över svarta H&M-tights. Och osexig verklighet kan de vara själva, jag har fucking knästrumpor!
Jag skulle vilja ha lilla porträttbilden i större version. Jag ser ung, vacker och konstnärlig ut.
Och jag har UTVÄXT! Flera meter!

Metro 18/9

Tisdagen var den stora folk-SMSar-att-de-sett-mig-dagen. Alla läser Metro. Alla. Jag fick sjukt mycket SMS och kommentarer. Jag hann inte svara på alla. Men TACK! Det är roligt att ni ser och uppmärksammar och gratulerar! Det var bara det att ni var många och jag hade hemtenta och TV på kvällen. Så allt blev rörigt. Men, you know, ♥!
Jag har min loppis-fundade kavaj och en röd tröja som det står "übermensch" på, men det syns inte på bilden. Texten tryckte jag själv. På gymnasiet.

Kulturnyheterna 14/9
Jag var värsta rödsvartövermatchad, men det som syns på bilden är en svart topp som mamma ville ge bort till välgörenhet, men jag tog över. Och mina röda glasögon.

Eftersnack 18/9
Jag har tröja från ArtLebedev (den heter "på anständighetens gräns", typ felmoftan lär uppskatta), gula byxor of death (Myrorna), världens snyggaste skor (Myrorna) och uppenbart för mörka nylonstrumpbyxor. I ansiktet har jag tv-smink. My lipgloss is poppin!
Jag klarar av live-studio-teve.
Jag är inte rädd för NÅGONTING längre.

Elin och jag på releasepartyt igår.

Mina ögon lyckades vara superkänsliga mot någonting i sminkborttagningskemikalierna i TV-huset, så jag skar ner på ögonsminket på festen, eftersom de fortfarande gnällde. Så jag förlorar mot Elin som är värsta hott. Å andra sidan har jag superfancy åttiotals festpryl på mig. Prickig. Bokmatchande.
Och titta! Nyfärgat hår!

PhIB - Phonephucker i bild

Igår var det fest. Igår kutade jag runt och skrev autografer. Idag har ett par bloggrecensioner dykt upp och jag gräver genom gamla bilder och nostalgitrippar. Här är till exempel Elins första bild på mig. Med tanke på att Elin inte hade sett en endaste bild på mig då tycker jag att hon lyckades riktigt bra. Jag tror att den här bilden ritades till första mötet som jag, Elin, förläggaren, redaktösen och konsult-Harald från Ruin var med på. På samma möte diskuterade vi även omslaget och kom fram till att rosa var sjukt bra. Tanken var faktiskt att jag skulle ha rosa hår till releasen. Den tanken blev ganska tidigt under projektet gång utkastad ur mitt huvud av smartare tankar. Fatta att avfärga ett års förbrukning av svart färg!

Det fanns flera förslag på layouten till omslaget. Eftersom inte hela världen tyckte att min idé var bäst gick jag hem och kluddade en skiss för att visa att min idé var bäst. Förutom att vi strök mina tre avatarer på baksidan är det ungefär så omslaget blev. Nya-nya-nya. Men den fantastiska torsk-skyline-idén är Elins.

Jag minns inte hur andra förslag såg ut. Däremot minns jag att jag ville ha boken mer kvadratisk, typ som Fittstim. Så blev det inte. En annan sak som inte blev var att den första versionen av omslaget såg ut såhär.

Jag tycker fortfarande mer om aksiktuttrycket v1.0, men jag blev nedröstad. Demokrati. Potatis.

När jag kom hem från första mötet skaffade jag mig ett särskilt anteckningsblock för PhPh-ändamål. Med en bild på omslaget. Självritad bild. Jag använde naturligtvis inte blocket typ alls överhuvudtaget. Det är tolv halvfyllda sidor bokrelaterade anteckningar, en bild på Rei Ayanami och sedan är det meny till min förelsedagsfest. Bra bra!


Här är några sidor från klotterboken. Enjoy!

Första kluddet på vilka teman skulle tas upp. Temat "en gång hade Telia bränt ner ett växelhus så att jag inte hade fast telefon i en vecka" togs aldrig upp i boken.

Tanken var att Phonephucker skulle ha en klatchig undertitel. Här är mina smarta förslag.

Kludd till ett verklighetsnivåschema som skulle illustrera ett verklighetsnivåkapitel. Kapitlet blev inte av eftersom ingen i PhPh-crew förstod ett dyft av vad som menades.

Kapitelindelning.

Jaja, sen var det bara att sätta igång att arbeta med boken. Maila texter till alla, få bilder av Elin, kommentera bilder, komma på idéer till fler bilder, hjälpa Elin på traven med referenser.

Ett riktigt arbetspass dokumenterat för att ge Elin referenser på Tanja som ser dum, leende och uttråkad ut. Man ler jääävligt mycket när man pratar.

Pantsu!

Fjortisens (d)evolution. Hon började som sexig på LAVA och slutade som sexig på sam-ekonomi, utseendemässigt.

Ja, roligare än så blir det nog inte. Just nu, i alla fall. Jag ska, när jag kommit hem efter att ha vinkat av en av DJs från festen (han bok i Helsingborg, så jag ser inte mannen så ofta), skriva lite mer om publicity. Recencioner och dagens outfit och så.

Intressant? Andra bloggar om: phonephucker, elin jonsson, tanja suhinina, making of

DÖÖÖÖ!

Jag fick Phonephucker idag. Mina författarex, alltså.

Och naturligtvis upptäcker min pojkvän att jag råkade skriva en idiotgrej som lyckats passera en massa korrläsning av en massa folk.

Antibiotika dödar naturligtvis bakteriefloran i fittan.

Inte ökar.

DÖDAR.

Jävla idiotjävel! Jag, alltså.

Halo dansar och skrattar.

Halo på Berwaldhallens konserthus

Om man nu gillar Halo-musiken

Sveriges radios symfoniorkester kommer den 26 september på Berwaldhallens konserthus framföra musik från Halo-trilogin. Musiken som är skriven av Martin O’Donnell anses av många vara bland de bästa i genren.

Förutom Sveriges Radios Symfoniorkester kommer även gruppen Stockholm 59º North med dansare från Kungliga Operabaletten än en gång framföra sina koreografiska tolkningar av scener ur spelet. Men det slutar inte där, även Backyard Babies kommer spela sina tolkningar av äventyren i spelet. Som vanligt när det gäller allmänna TV-spelsevenemang är det Orvar Säfström som är konferencier.

Berwaldhallen
26 september med start kl 23.00
Halo i Berwaldhallen

Sveriges Radios Symfoniorkester
Hans Ek dirigent
Stockholm 59º North dansare ur Kungliga Baletten
Backyard Babies
Daniel Espinosa regissör
Orvar Säfström producent samt konferencier
mfl

Biljetter kan man köpa på Ticnet och mer information om evenemanget hittar man på SRs hemsida.
sr.se

--Härifrån, genom Tomas Antilas LJ

Alltså. Förr i tiden var jag mycket road över hela grejen med tevespelärkonst. Numera är jag lugn på den fronten. Men det här är faktiskt fruktansvärt roligt. Gay-lo, balett och Orvar.

WOW.

Intressant? Andra bloggar om: kultur, tv-spel, halo, orvar säfström, balett

Ottar Rapport

Jag orkar inte skriva så mycket just nu, men i senaste Ottar Rapport finns:

• En intervju med mig
• STORT HÖSTTEST: Definiera dig!
• En massa annat

Under tiden...

På TV är det Upp till kamp och alla är så moderiktiga att jag dör. Alltså moderiktiga 2007, inte 196n. Jag kärlekshatar filmgenren "alla kläderna i denna produktionköpte vi på Myrorna". Jag illustrerar.



Under tiden säljer Berny Pålsson klänningen från omslaget till Vingklippt ängel på Tradera.

För övrigt vill jag ha den här.

Och så var jag med i P3 Populär imorse. Jag glömde säga att jag skulle ha releasefest på Soft 19/9, med fri entre och 18-årsgräns. Fast jag hade tillfälle. Dumma dumma Tanja.

Intressant och varierande. Andra bloggar om: upp till kamp, moderiktighet, myrorna, maia hirasawa, berny pålsson, tradera, phonephucker, tanja suhinina, p3 populär

Nazistsäl

Pojkvän och jag lagar mat i köket.

Pojkvännen: Bla bla bla nazistcell
Tanja: Nazistsäl?! ...öh?
P: Ja, de hittade en i Israel idag.
T: En nazisäl?
P: Ja. En stor.
T: En stor? Nazistsäl? I Israel?
P: Cell, dumsnut, inte säl!

Som vanligt var min version bättre. Det kanske ar en heilande säl tränad av en nazicell? Liksom, hallå?

Andra bloggar om: nazisäl, nazistsäl, säl, cell, nazistcell, samtal

Lårstrumptips till P

Jag var ute idag och kollade efter strumpor i affärerna. Litegrann. H&M har sliskiga overknees, och Indiska har beigea/naturvita/nånsåntråkfärg och svarta. Följde även Ciccis råd och kollade in Dance & Gym Shop. Mycket riktigt, upp-till-fittan-benvärmare i fem olika färger. Och ursnygga stickade jumpsuits. Vill ha. Vill verkligen ha.
Men för sjutton, 400 spänn för en rosa stickad sparkdräkt. Som om jag nånsin skulle våga ha den i skolan. Eller så skulle jag. Tål att tänkas på.

Fler tips på lårstrumpor/benvärmare?

För högkvalitativ utländsk strumpporr gå till Sock Dreams.

Liksom, fatta! Overknees! Av klippt får! VARMT! SNYGGT! PROFIT!

Andra bloggar om: strumpor, benvärmare, lårstrumpor, jumpsuit, sparkdräkt

Pjatigorsk

Alltså, egentligen ska jag inte hålla på med sånt i den här bloggen, men det är ju intressant! Jag är med i ett Live Journal-community som heter ru_sovarch och handlar om arkitektur i sovjetryssland. Ett mycket intressant community, särskilt om man kan läsa texterna som nördarna som bidrar med inlägg skriver. Nyah-nyah-nyah.

I alla fall, nyligen var det en nisse som postade länkar till tre inlägg om bostadshus i Pjatigorsk byggda mellan ~1920-talet och nu. Man förlorar förstås på att inte kunna läsa kommentarerna, men det finns massor av klickabla bilder.


Inlägg 1: vad man kallar mellankrigstiden på svenska ("förkrigstiden" heter det på ryska) och Stalinperioden efter kriget. Det byggdes, enligt uppgift, inte så mycket sånt i stan på den tiden. Det var mest småhus.

Inlägg 2: Chrusjtjov-hus (~motsvarigheten till Miljonprogrammet) och fyra-femvåningshus fram till modern tid.

Inlägg 3: höghus, korridorboenden, udda bostadshus.

Vill man ha mer Live Journal och sovjet finns äver bloggen sovarh.

Vill man ha mer aktuellt och svenskt kan man läsa om väg-och-vatten vid LTH på Betongelit.

Intressant? Andra bloggar om: bostadshus, hus, chrusjtjov-hus, sovjet, arkitektur

Benvärmarjaktsäsongen har börjat!

Det är svinkallt ute. SVIN. KALLT.

Normalt, när det är kallt ute, kan man trösta sig med att man snart kommer in i ett varmt inomhus och köper sig en plastmugg automatkaffe för 6 kronor.

Det kan man inte göra om man läser till psykolog i Stockholm. Då läser man i ett kulturminnesmärke där draget bläddrar boksidorna åt en.

Jag körde aldrig med lager-på-lager och sedan började jag plugga och då var det bara att finkamma Tradera på allt Tradera hade att erbjuda i benvärmningsväg. En vanlig vinter dag kan jag ha detta på underkroppen: trosor, lårstrumpor i bomull, yllestrumpor, jeans, benvärmare, skor.

Och nu är det kallt igen, och nu är det åter dags att kolla vad Tradera har att erbjuda. Inte så mycket, än. Och ingenting jag vill ha, nu när jag lyckades missa auktionen för de sköna gröna benvärmarna med glitter i. De skulle ju bryta av mot allt rosa så fint...

Jag har även missat de postmodernistiska leggingsen, verkar det som. Inte så att jag tänkte köpa dem, men spets och randigt och prickiga rosetter... Fucking WIN! Det verkar iofs finnas fler av den sorten, men hade jag velat handla tajts för 160 spänn hade jag inte handlat på Tradera.
Det tar liksom emot att betala över 50 spänn för nylon. Myrorna som normalt förser mig med billigt brukar inte ha så mycket småsaker för underkroppen, men på Tradera hittar man apahäftiga saker apabilligt. De på bilden kommer exempelvis fråm Tradera och jag samlar redan tårar för att gråta den dagen jag lyckas förstöra dem på mitt vanliga klantiga vis.

Det här är den enda bilden i inlägget som inte kommer från Tradera-auktinen den refererar till.
Jag har ingens tillstånd att publicera bilderna, men hoppas det är okej.

En auktion jag har hittills lyckats hålla mig borta från är 35 par höstens läckra strumpbyxor. Det är 10 timmar kvar ochjust nu är maxbudet 40 kr. Jag vet inte vad jag skulle göra med 35 par av det där, men snyggt!


Och de här är inte min stil, trots benvärmare + rosa + glitter + 20 kr i utrop. Men jag tipsar om dem här. Köp!


Det inns ingenting roligt att slåss om på värmefronten, så jag börjar leka min favoritlek på Tradera - söka på ord som vintage eller kawaii och se vad som dyker upp. Traderas definitioner är underliga. Men man hittar en del riktigt snygga grejer, förstås. Typ saker som är vintage på riktigt.
Jag vill egentligen ha ett ord man skulle lätt skulle kunna googla på som skulle betyda ungefär samma sak som vintage, men mer med betoning på "det här hittade jag på vinden och lyckas jag inte sälja det för 10 spänn ger jag bort det till Myrorna" än "roligt mönster typ öh sjuttiotal, köpt på Lindex i våras".

Åh! Billig och snygg och hopplöst för liten. Har du en dotter eller son eller nåt nåt kan du köpa den åt ungen tycker jag. Halsvänlig polokrage. Varför är jag inte i storlek 86-92 cm?


Bedårande klänning. Varken min storlek eller min stil, men bedårande.


"Läcker blå jacka" står det i rubriken och jag håller med. Min storlek, men totalt inte min stil, trots att priset är 26 kronor, och allt snyggt för 26 kronor borde vara min stil.


Om jag var en sån som var beredd att betala mer än 100 spänn/plagg (om det inte är en balklänning, så är maxgränsen 300) skulle den här bli MIN. IDAG. NU. Oändligt Tanjakompatibel. Utropspris 300. Här.

Totalt irrelevant till varmt. Men ursnyggt. Verkligen. Och den här... Jag vet inte. Å ena sidan vill jag bara skrika av puffärm och guld, på ett dåligt sätt. Å andra sidan vill jag ha den här utan BH och dansa dansa dansa. Hade den varit i min storlek och kostat 65 spänn på Myrorna... Nu kostar den minst 200. Hoppas någon hittar den och blir glad.


Fast Tradera är tråkig nu. Det var bättre i vintras. Bättra på dig, Tradera!

Och det jag vill ha sagt med inlägget är att om ni ser swussian köpslå om varma strumpor på Tradera, ska ni inte lägga er i. Jag behöver strumporna mer än ni. Faktiskt.

Förmodligen ointressant. Andra bloggar om: tradera, vintage, klänning, benvärmare, strumpor, kallt, vädergnäll

Genre: Branschavslöjande

Idag har jag mediehorat mig rätt big. Men det får ni inte läsa än, det får ni läsa en annan gång. Än så länge kan ni läsa en intervju med mig på Girlscorner. Här är en direktlänk och det är därifrån bilden är tagen. Fast först är den tagen av Ylva Maria Thompson på Ritorno.

Här är en recension som tidningen Modette har publicerat. Jag har redan utsatts för tre tröstningsförsök, men jag gråter faktiskt inte blod över att jag bara fått två kristaller av fem och dessutom bara en kristall i modebetyg. Honest. Don't trösta mig, roa er åt att Modette av alla tidningar stör sig på bloggigheten.

För övrigt - såhär-kan-internetmarknadsföring-gå-till uppstår när Hydra Förlag försöker sig på viral med bloggen Citronmuffin.

Avslutningsvis. En möjlig tolkning av den här bilden är att jag inte alls försöka att jag är villig att suga för mediejobb, utan att jag väntar på de stekta sparvarna.

Intressant? Andra bloggar om: media, girlscorner, ritorno, modette, recension, branschavslöjande, citronmuffin, viral marknadsföring, viral, stekta sparvar, phonephucker, recension, tanja suhinina