Invandrare på riktigt

Julia Skott, andra generationens invandrare med rysk mamma, skriver om att "inte få vara" invandrare och annat intressant man får uppleva när man inte är, ja, ni vet, som invandrare är. Gå och läs.

Jag känner igen det så väl, fast i mitt fall är det än mer absurt eftersom jag är första generationens invandrare. Jag har skrivit om det (och, som hör ämnet till, blivit massivt missförståpdd av en del) och kommer nog att skriva mer. Det finns ju så mycket att säga, som det där med "mammas kontakter" som Paulina Neuding tar upp i SvD-ledaren som även Julia inleder med att länka till, lätt att vifta bort om man själv har ett inbyggt kontaktnät. Eller diskussionen om ifall ett utländskt namn och allmän invandrarbakgrund försvårar det för en på vissa delar av arbetsmarknaden, och ifall det är så - är det då skadligt att vara medveten om det?

Jag har små bröst. Jag konstaterar det i tal ibland, och det kan vara roligt att se vilka som genast börjar säga att "så små är de väl inte" och på andra sätt försvara dem. Det blottar liksom att människan har en spontanuppfattning att små bröst är lika med dåliga bröst, någonting som människan aldrig skulle säga rakt ut. Då blir jag haha-road. När jag hör "men du ju inte invandrare, Tanja" blir jag... motsatsen till haha-road.

Intresseklubben antecknar. Andra bloggar om: invandrare, inte invandrare, första generationens invandrare, andra generationens invandrare, fördomar, små bröst

"Meh, varför vill ni inte ligga, killar?"

Man märker att det är sommar och de små krafterna som svenska bloggare har kvar i hettan går åt att skriva om Blondinbella. För ingen, inte ens Pär Ström som annars är het på att påpeka orättvisor mot män (det ska han ha credd för, däremot inte sin analys), orkar skriva om senaste numret av VR. Och är det nåt folk gillar så är det ju att basha VR.


Meh. Huuuur tänkte de? VR som så nyss gjort ett nummer om att våldtäkt är fel! Eller kanske just därför, de måste hålla balans i karmabehållaren.

För dem som inte orkar läsa från bild, här kommer min favorit.

"För att hon är 'för' på"

- Visst, vi kanske fantiserar om kvinnor som ber på sina bara knän för att få oss i säng, men i verkligheten är det inte så upphetsande när du trummar med fingrarna på ett irriterat "kom igen nu, nu kör vi"... Ingen gillar att göra något under tvång. Det är en fin gräns mellan att förföra en man och att vara tjatig. Du kan absolut säga till en kille att "Nu ska vi ha sex", men snälla, gör det på ett förförande sätt - inte så att vi känner oss some n syssla som ska genomföras. / Kristian, 22

HANNAH TIPSAR: Allt handlar om hur du framför budskapet. Tjata på honom om sex i dina smutsmjuka pyjamasbrallor och det låter som en syssla. Stassa upp dig i snygga underkläder och du behöver inte säga ett ord för att meddelandet ska gå fram.

Ni som vill ha allt serverat övertydligt, tänk samma text med omvända kön. Jag får flashbacks (1, 2, 3), är det inte sånt vi hade okejsex.nu-kampanjen till?

Superintressant artikel! Nu fattar jag verkligen varför N inte släppte till den gången för längesen! Andra bloggar om: meh, killar, tjejer, sex, tjatsex, okejsex.nu, meh, killar vill alltid, hennes pappa, vr, v-r, veckorevyn, vecko-revyn, för "trött", meh

Meh.

Pride imorgon

Imorgon ska jag och andra duktiga och intelligenta diskutera lika och olika teorier och strategier för alternativ till mononormen. I anslutning till panelsamtalet hålls en frågestund. Minsann. Klockan 14-15:30. I Pridehuset. Information finns här, läsare!

det är alltid fel att ________, fast inte när______

Jag blir bara mer och mer arg på kommentarerna i Blondinbellas inlägg jag länkade till för inte så länge sedan. De påminner mig om någon artikel jag läste (eller var det kanske flera artiklar, situationen känns tyvärr som om den kunde uppstått många gånger) om någon som skulle prata om sexuella övergrepp i en ungdomsgrupp. Kanske en skolklass. Först frågade hen om det någonsin var okej att tvinga sex på någon och ungdomarna svarade att det aldrig är okej. Då började ledaren kasta ut konkreta exempel med detaljer som kunde göra det "mer okej" - som kort kjol eller tidigare initiativ - och plötsligt var det inte alls lika självklart.

Jag har sett många diskussioner om ansvar och skuldbeläggning och om att man måste vara rätt sorts offer, men under de hypotetiska diskussionerna har de flesta ändå hållit sig på "rätt" (enligt min åsikt) sida. När fallet är en konkret Blondinbella blir samtalet plötsligt som en zombiefilm där alla gamla ruttna åsikter kryper upp. Det är verkligen ett skolexempel på vissa människors oförmåga att hantera "fel sorts offer".

För er som inte orkar klicka och läsa ens originalinlägget kan jag berätta bakgrunden. Blondinbella är en svensk bloggerska som åkte på semester till Rimini för ett par veckor sedan. Hon avbröt dock semester i förtid, och som förklaring i bloggen anger hon "övergrepp" (det hitnas om att det var ett sexuellt sådant) som fick henne att gråta två dagar i streck. Hon skrev så småningom ett inlägg om att resebolagen borde ta sitt ansvar och varna unga tjejer för att man inte kan bete sig som i Sverige när man är utomlands. Italien anklagas för att inte ha kommit lika långt i utvecklingen som Sverige.

Nu tycker jag iofs att Bella förtjänar en del kritik för uttalandena om resebolagens ansvar och framför allt Italien, men jag tycker inte det är god ton att försöka föra hård debatt mot någon som uppenbarligen är skärrad efter en händelse hen upplevde som mycket jobbig. Än mindre tycker jag att det är okej att fälla ibland otroligt taskiga kommentarer om själva händelsen och hur hon upplevde det. Jag skrev tidigare att det verkligen rörde sig om skolboksexempel, och nu ska jag försöka kategorisera några vanliga kommentartyper.

"Men gumman, du är ju bara sjutton år..."

Det här är iofs inte helt oprovocerat, eftersom Bellas ålder ofta dyker upp i samband med en kommentar om att det inte är resebolagen utan föräldrarna som borde ansvara för att en så ung tjej reser utomlands med sina lika unga väninnor.
Men vems ansvar det än är finns det ingen anledning att skriva att övergreppet är sånt som händer när man bara är 17 och oförmögen att fatta mogna beslut. Hur mogenheten ska hjälpa en om man är omringad av flera karlar och tagen på verkar ingen vilja förklara.
Det är för övrigt intressant att låg ålder, som normalt brukar vara en anledning att tycka mer synd om den utsatta, vänds mot henne i det här fallet. Vissa Blondinbellahatare kan visst inte hålla käften ens när det verkligen passar och med stor skadeglädje kommenterar att här fick hon, hon som trodde att hon var mogen, men egentligen är hon bara barnet.

#462 Vakna upp: Du Blondinbella, insinuerar och antyder att du är en världsvan, clubbvan samt mogen 17:åring, måste själv se ironinen i din historia.

...och så var du full...

Naturligtvis måste alkoholkonsumtionen lyftas fram. Hon var säkert full. Mycket relevant.

#384: Fattar du inte att polisen inte orkar ödsla tid på någon full fjortis som blir uppraggad. De har viktigare saker för sig...

...och lättklädd.

Klassikern. Man tycker ju att så mycket som det pratats om det så borde folk kanske inse att det är dags att lägga av. Likförbannat lyfts hennes klädsel och hår (!!!) fram som sådant hon borde ha tänkt på.
Förresten kan det vara intressant att notera att mycket kan sägas om bella, men inte fan klär hon sig särskilt utmanande. Nu vet jag inte vad hon hade på sig just den kvällen, men det vet inte de som anklagar henne för att vart horigt klädd heller.

#324: Stackars lilla Bella.
Ta ditt eget jävla ansvar och klä dig INTE som en billig slampa och bjud ut dig som en.
skyll dig själv!!!!!

"Du bad om det [och ville innerst inne]"

En del av kommentarerna går ut på någonting i stil med att Blondinbella, bloggerska och allt, vill ju bara ha uppmärksamhet, så där fick hon minsann uppmärksamhet så det räckte och blev över. En kommentator påstpr faktiskt explicit att hon njöt av det, men kommentarerna från personen är så grammatiskt failande och felstavade att jag hoppas att det inte är meningen att man ska ta henom på allvar.

#148: En tjej som du söker ju dessutom uppmärksamheten rätt aktivt så du fick väl det.

"Du gick ju och bloggade om det direkt..."

Någonting man absolut inte ska göra för att vara "rätt sorts offer" är att fortsätta leva som förr. Det man blev utsatt för ska krossa en helt, annars var det nog inte så farligt. Skulle en normal tjej sätta sig ner och blogga efter att en sån sak hänt? Och dessutom ha mage att posta semsterbilder?

#167: ...Du verkar inte må så dåligt som du beskriver då du sitter och bloggar imorgon läser vi väl att du varit på cafe och festat där och där eller vad du nu än gör...

"...och så skriver du dessutom inte vad som hände"

Att Bella väljer att utelämna detaljerna betyder säkert också att det inte var så farligt. För hade det varit det hade hon väl berättat i detalj? Tanken på att hon kanske inte vill berätta allt för att det till exempel känns för jobbigt eller för privat eller för att hon vill berätta för polisen först verkar inte finnas i allas huvuden.
Jag reagerar extra mycket på den här och föregående kommentartypen, eftersom jag misstänker att det här är precis vad jag hade gjort om det hade hänt mig något hemskt. Alltså bloggat i stora drag, men avvaktat med detaljerna.
Anna Svensson skrev ett mycket relevant inlägg om att man alltid är så nyfiken på hur "farligt" ett övergrepp var, och i kommentarerna till ett senare inlägg skrev en anonym stjärna "Nu förstår jag bättre Annas ord om att hon ville ta reda på hur allvarligt det var, eftersom det låter så falskt, som om hon gör en grej av det". Vilket för oss in på nästa kommentartyp.

"Och så var det inte ens en våldtäkt! Pfft!"

Vad som egentligen hade hänt var oklart i några dagar tills det kom ut i tidningarna att hon blev omringav av flera män som tog på sig själva och en av dem förde in två fingrar innanför trosorna på henne. Utvecklingen av allmänt spridd kunskap om "graden" på övergreppet märks i kommentarerna. Först antar många att att det rör sig om våldtäkt, men när det kommer ut att det "bara" handlar om "vanligt tafs" blir vissa riktigt provocerade. Snuvade på konfekten. De är upprörda. De säger att Bella ska rycka upp sig och anklagar henne för att inte leva i Verkligheten. I Verkligheten händer tafs jämt.
Som om man inte har rätt att uppleva "vanlig tafs" som någonting riktigt obehagligt. Och som om tafs var någonting att inte gråta över, bara för att det är "normalt".

#289: FÖRÄSSTEN vad aftonbladet skrev iaf VA DE INTE SÅ HEMSKT!!! FINNS FOLK SOM RÅKAR UT FÖR VÄRRE.

"Du hittar bara på för att vinna någonting"

I vanliga fall brukar det här argumentet ofta dyka upp i form av "man får inte göra det lättare att fälla misstänkta våldtäktsmän för då kommer tjejer anmäla killar för att få skadestånd/ för att de inte gillar killen och vill sätta dit honom".
I det här fallet säger tvivlarna istället att det verkar skumt det hela. Vi vet ju inte vad som hände, och Bella skriver A utan att skriva B. Hon vill nog bara ha uppmärksamhet och fler besökare i sin blogg.

#399 ...Att jag sen inte tror på din historia för fem öre eftersom jag fått den bilden av dig att du gör vad som helst för uppmärksamhetens skull är en annan sak...

----------------------------------------------

Det var säkert fler, men det här är stereotyperna jag kunde finna på rak arm. Allt det här och mycket mer och naturligtvis tonvis med vanligt Blondinbellahat och uppmaningar att "vakna upp". Blondinbella skriver att hon ska utnyttja sin maktposition för att det som hänt henne ska kunna hjälpa andra kvinnor. Folk är snabba att påpeka att den makten hon har är bara någonting hon hittat på, hon har ju trots allt bara Sveriges mest lästa blogg. Det är lillande till höger och vänster, det är "tjock korkad fjortis" och mycket tröst och snälla ord, men också väldigt mycket hat. Jag blir så arg. Jag blir så förbannad på människorna som tror att de har rätt att spy mestadels oprovocerat hat över en människa bara för att det är Internet och hon är känd. Att ytnyttja en jobbig upplevelse i hennes liv för att sparka på henne ytterligare.

Svin. De är förmodligen svin IRL med, men på Internet kan deras överjag åka på solsemester och sörpla drinkar. Den enda anledningen varför jag inte skulle vilja se dem möta Bella ansikte mot ansikte och tvingas uttala det de skriver är att Bella inte förtjänar detta. Jag gillar inte allt Blondinbella gör, men jag gillar henne långt mer än jag ogillar henne. Och det är synd att hennes mest intressanta superkraft som Internetfenomen är att locka fram så mycket smuts.

Intressant. Andra bloggar om: blondinbella, övergrepp, sexuella övergrepp, våldtäkt, sexuellt ofredande, tafs, skyll dig själv, det är alltid fel men inte när, rätt sorts offer, fel sorts offer, internethat

PS. Intressant inlägg om drama på teh intrawebs.

Pojkar

Pojkar i åldern 18-35 kommer alltid att tycka att de vet bäst.

...men Thomas Eliasson är en man och därför vet att han vet bäst.

Stolthet - något att svälja, kanske?

Jag har inte så mycket tid att skriva nu, men jag tänkte bara uttala mig lite kort om det där med vissa journalisters flipp mot Pridereglerna. Journalister uppmanades, i reglerna för journalister, att inte dra in folks sexuella läggning i onödan och inte beskriva någon som man eller kvinna om hen som beskrivs inte har okejat.

Vad är problemet? Varför är det så viktigt att beskriva människor i termer av kön, även om man inte ens vet vilket genus människan identifierar sig med? Agneta Lindblom-Hulthén har i en intervju med den kristna tidningen Dagen sagt att Pride-arrangörerna bör”sluta upp med att uppmana hur journalister ska uppträda” (journalisten.se) Jaså varför då? Och vad har hänt med ömsesidig respekt?

Det här låter relaterat till det eviga tjatet om att "vi kan väl inte gå runt hela tiden och vara rädd för att man kränker någon om man håller fast vid normen! Hur man än gör kommer man ju alltid att råka krönka nån liten minoritet". Ja, men på Pride är de där minoriteterna man kan "råka kränka" snarare i majoritet. Det kan säkert vara svårt att hantera för vissa, men så är det. Och risken att kalla någon för "fel" kön kanske är så liten i vanliga fall att man kan bortse från den, men Prideområdet är väl ett typiskt sådant sammanhang där risken är betydligt högre än i världen i stort?

Dessutom. Det är faktiskt väldigt sällan relevant om personen man skriver om är man eller kvinna. Även utanför Pride. De som känner sig provocerade ska kanske passa på att lära sig att inte dra in kän i onödan och använda hen/henom.

Andra bloggar om: pride, journalistförbundet, man, kvinna, relevans, yrkesstolthet

Och så är de fattiga, de skilda föräldrarna!

På Debattsidan i DN debatteras idag skilsmässa. Det är inte bara det att förslaget är ogenomförbart, argumentationen är dessutom obegriplig. Det där med att blanda in frånvarande pappor och bete sig som om det var skilsmässa som var problemet där. Eller följande:

Ny forskning visar att en skilsmässa är bäst för barnen enbart i de fall det förekommer öppna konflikter med eller utan fysiskt våld. Så är det endast i en tredjedel av alla skilsmässor. För barnen spelar det egentligen inte så stor roll om vi föräldrar är kära i varandra eller inte. Bara vi inte bråkar.

Stycket ovan förvirrar mig. Ska man se till att barnen får se konflikter och våld om man ska skiljas, för att det är bättre för barnen? Är våldsamma skilsmässor bättre än lugna sådana, tvärtemot vad uppfattningen har varit under min uppväxt? Eller menar de att skilsmässor bara är bra om de avslutar en konfliktfylld relation? Hur är det då med relationer där man känner på sig att det kommer bli konflikter om man inte skiljs? Ska man vänta på att konflikterna faktiskt kommer?

Förresten, "endast i en tredjedel av alla skilsmässor"? Hur ser deras definition av öppna konflikter ut egentligen? Det måste vara rätt våldsamt om bara en tredjedel av paren som skiljs har sådana. Kalla mig cynisk, men är inte konflikter en naturlig del av alla långvariga nära parrelationer?

Och visst är det trevligt att använda svepande formuleringar, men "vi" är inte alltid det bästa pronomenet att välja.

Vi är stolta över att våra barn får växa upp i ett av världens mest jämställda länder, men bekymrar oss inte särskilt mycket över alla de tusentals barn som varje år får vara med om en uppslitande skilsmässa. Vi talar om hur viktigt det är med hög kvalitet i förskolan, men inte så mycket om hur viktigt det är med en kvalitet och hållbarhet i parrelation. Vi framhåller hur betydelsefullt det är för barnen att papporna tar föräldraledigt och är hemma och närvarande under barnets första år. Men att många barn sedan får växa upp med en frånvarande pappa som de sällan eller aldrig ser betraktar vi inte som ett lika stort problem.

Vilka är "vi"? Artikelförfattarna? De verkar ju bekymra sig om barn som får genomleva uppslitande skilsmässor. Och vilka vi är det som inte tycker att frånvarande pappor är ett problem? Visa mig dessa vi så sliter jag ut tarmarna på dem. Eller i alla fall blänger på dem argt. För i min verklighet bryr vi oss.

Hur som helst, om folk nu ska stanna ihop och vänta ut att barnen blivit stora så att man äntligen får skilja sig, hur har artikelförfattarna tänkt sig att nativiteten skulle hållas på vettig nivå? För numera är det ju vanligt att man skaffar barn, skiljs, stadgar om sig och skaffar barn med den nya partnern. Skiljs man inte blir inga halvsyskon gjorda.

..eller... vänta? Man kanske fortsätter bo ihop och skaffar nya partners och de flyttar in och man bor i en härlig storfamilj med en massa kärleksfulla vuxna och en massa halvsyskon att leka med. Det måste vara precis så som artikelförfattarna tänkt! Då förstår jag!

Andra bloggar om: skilsmässa, gifta föräldrar, ogifta föräldrar, för barnens bästa, synliga konflikter, konflikter, vi

Snippa - återfall

Jag brukade förr vara rätt negativt inställd till ordet snippa. Skrev till och med ett inlägg om det. Har sedan dess blivit länkad till i flera snippnegativa sammanhang, senast från Steve Lando. Så det är nog på tiden att jag skriver ett nytt och informerar världen om att jag ändrat mig.

Jag tycker fortfarande att ordet inte är det optimalaste och förstår ine vad det skulle vara för fel på mutta, men i slutändan är det en sak som avgör - huruvida "snippa" används som det var tänkt. Och det verkar som att småbarnsföräldrar faktiskt nappat på ordet och använder det. Om ordet faktiskt fyller behovet av ett allmängiltigt ord för små flickors organ är det bara dumt att tjafsa om huruvida ordet är foetiskt tilltalande eller etymologiskt försvarsbart. Väldigt många av orden vi använder har väldigt underlig bakrgund om man börjar gräva.

------------------------------------

Ni vet, diskussioner om huruvida folk anser att den som utsatts för sexuellt våld/ofredande/övergrepp har sig själv att skylla... Om någon vill ha en hel ocean med exempel kan gå till inlägget i Blondinbellas blogg där hon skriver om att resebolagen borde tagit ansvar och informerat om kulturen. Blondinbella har en tendens att locka fram kommentatorernas fulaste sidor och det blir extra tydligt i kommentarerna.

Så jäkla löjligt. Alla dessa korkade svenska tjejer som åker till Italien eller Turkiet för att träffa "riktiga" män. Sen gnälls det och snyftas det hur de blir behandlade. När ska Ni förstå att italienare och turkar ser ner på er och att Ni faktiskt får skylla Er själva. Ja, så är VERKLIGHETEN, även om Ni inte vill inse det. Samma sak är det med invandrarna. Låt det bli dig en läxa, Bella. Men säg inte åt andra tjejer att de inte ska åka till dessa länder får de bryr sig inte. Låt de istället få uppleva det du upplevde, så att de får skylla sig själva. Jag har många turkiska vänner, så jag vet vad jag talar om. Jag skulle aldrig döma dem. Det är inte fel på dem utan på Er tjejer! Välkommen till verkligheten, Bella.

-Stig

Andra bloggar om: snippa, etymologi, könsord, blondinbella, verkligheten, skyll dig själv

propagandisk ton som påminner om artikelförfattarens snäva referensramar

DN Kultur skriver idag om Faireys Obama-konst i bland annat följande ordalag "Faireys posters visar Obamas huvud i rött, grått och svart, designade i en slags propagandisk ton som påminner om Sovjet-tidens konst och har fått stort genomslag."

Oooh vad jag önskar att jag slapp associationskedjan "propagandaaffisch -> Sovjet". Och de närliggande "bild från Sovjet = propaganda" och "konst från Sovjet = propaganda".

Jag bärandes ett stycke modärn amerikansk propaganda.
Tishor och andra prylar på temat "Obama is the new black" kan köpas här eller IRL i NYC.

Tillbaka från framtiden

Hej! Jag är varken död eller i koma, jag har bara varit i New York. Nu är jag tillbaka. Vad har jag missat?

Och när ska vi ha SEX då?

Dagens "hur tänkte de?". Mannen. Blicken.

Scannad från tidningen pappa.nu från våren 2007.
"Hela detta magasin är en annonsbilaga från Pampers".

Public fanservice

Bara en kort grej, ett inlägg jag länge tyckt borde skrivas av någon, men helst inte mig. Nu skriver jag bara av mig litegran. Ni får gärna vara med och fylla på, för det här är nästan mer en fråga än ett svar. Jag ser själv rätt lite på teve och lyssnar nästan aldrig på radio, så jag har inte stenkoll på programutbudet, vad som har sänts och vad som inte har det.

Såhär. Jag har då och då hört åsikter om att svensk public service är moralistiskt och sexfientligt och skulle aldrig visa någonting som helst pornografiskt eller tala annat än negativt om någon sorts sex som inte är under täcket, med släckt lampa och politiskt korrekt, vad det nu betyder i sammanhanget. Jag tycker inte riktigt det stämmer. Dessutom förstår jag inte vad man jämför med, för motsvarande kommersiella medier är väl inte ett dyft bättre?

När min bok (om hur jag jobbade som telesexförsäljare, ifall någon missat det) kom ut fick jag leka offentlig och fick bland annat tillfällen att prata om bokeländet i teve och radio. Jag filmades i tre olika inslag för svensk teve (ett av dem sändes dock aldrig) och samtliga har varit för SVT. Jag minns inte riktigt hur mycket radio det blev. Tre studiogrejer, om jag minns rätt, och minst lika många till telefonintervjuer. Samtliga för SR.

Och visst fick jag min beskärda del av korkade frågor från public service-hållet ("vad gör man om man inte är kåt?", typ) men bemötandet och framställningen har överlag varit positiva. Absolut inte mer sexualfientligt och PK än någon annanstans. Aldrig någonting i närheten av "ojdå hoppsan, nu låter det ju nästan som att du är en lycklig hora och det får ju inte ske!".

Jag har svårt att få det att gå ihop med bilden av att public service är jobbigt PK medan kommersiella media levererar.

Och självklart kan man säga att det sänds för lite porr i SVT/SR(/UR), för det är rätt subjektivt med hur mycket porr är lagom, men mig veterligen sände P1 erotisk radioteater för något halvår sedan. Alltså specialskrivna och -upplästa sexnoveller. Jag kanske avslöjar min egen frånvaro av koll nu, men är det inte jäkligt ovanligt att en kanal med brett utbud sänder porr, och dessutom egenproducerad? Finns det någon kommersiell kanal (eller tidning för den delen) i Sverige som gör någonting som ens kommer i närheten? Alltså, inte en renodlad porrkanal, utan kanal som i övrigt sänder lite allt möjligt. Och så egenproducerad erotik.

Nu ska jag sova. Har ni några tankar om ämnet?

Intressant. Andra bloggar om: public service, svt, sr, porr, erotik, sexskildtingar, sexualfientlighet, politiskt korrekt, pk, sexnoveller, radioteater

Jag på Pride

Copypasta från Dr. Andie

Måndagen den 28 juli kl 14:00–15:30 hålls en paneldebatt om alternativ till mononormen. Jag är moderator, och paneldeltagarna är Jon Jordås (sexfakta.se), Tanja Suhinina (Phonephucker), Helena Meyer och Hanna Hård (Vi som aldrig sa sexist). Vi kommer att ha ett samtal om strategier, funderingar, teorier, ord och sätt att förhålla sig till den monogama normen. Du hittar punkten i Pride-programmet här: Alternativ till mononormen

Vi vill gärna ha frågor från publiken, men för att göra samtalet intressantare och ha en chans att förbereda svar vill vi ha frågor från dig på förhand! Vad är din fråga eller fundering kring mono-normen och alternativ till den? Vad vill du att vi ska ta upp? Har du en fråga till en särskild medlem i panelen?

Du får gärna ställa frågor även om du inte kan komma, paneldebatten kommer filmas och läggas ut på nätet efteråt. Skicka din fråga eller kommentar genom formuläret [i Andies inlägg].

Jag ska prata på Pride, kul va? Men seriöst, jag ser fram emot det, men jag har fortfarande inte förberett någon tiominuters presentation eller ens ett ämne för denna. Lalalah. Jag vill inte köra "avsnoppande svar på dumma frågor om öppna förhållanden" för att det är defensivt. Fast roligt. Men Pride känns som fel forum för "defensivt".

Om någon har önskemål är det här ett bra tillfälle att framföra dem. Annars hittar jag nog på nåt. Vi ses, eventuellt, den tjugoåttonde!