fredag, juli 25, 2008

Stolthet - något att svälja, kanske?

Jag har inte så mycket tid att skriva nu, men jag tänkte bara uttala mig lite kort om det där med vissa journalisters flipp mot Pridereglerna. Journalister uppmanades, i reglerna för journalister, att inte dra in folks sexuella läggning i onödan och inte beskriva någon som man eller kvinna om hen som beskrivs inte har okejat.

Vad är problemet? Varför är det så viktigt att beskriva människor i termer av kön, även om man inte ens vet vilket genus människan identifierar sig med? Agneta Lindblom-Hulthén har i en intervju med den kristna tidningen Dagen sagt att Pride-arrangörerna bör”sluta upp med att uppmana hur journalister ska uppträda” (journalisten.se) Jaså varför då? Och vad har hänt med ömsesidig respekt?

Det här låter relaterat till det eviga tjatet om att "vi kan väl inte gå runt hela tiden och vara rädd för att man kränker någon om man håller fast vid normen! Hur man än gör kommer man ju alltid att råka krönka nån liten minoritet". Ja, men på Pride är de där minoriteterna man kan "råka kränka" snarare i majoritet. Det kan säkert vara svårt att hantera för vissa, men så är det. Och risken att kalla någon för "fel" kön kanske är så liten i vanliga fall att man kan bortse från den, men Prideområdet är väl ett typiskt sådant sammanhang där risken är betydligt högre än i världen i stort?

Dessutom. Det är faktiskt väldigt sällan relevant om personen man skriver om är man eller kvinna. Även utanför Pride. De som känner sig provocerade ska kanske passa på att lära sig att inte dra in kän i onödan och använda hen/henom.

Andra bloggar om: , , , , ,

12 kommentarer:

Anna Svensson sa...

Eventuellt kan man ju tycka att de kunde uttryckt sig lite mildare. Men det är överdrivet att babbla om censur som vissa gör. Sen är det ju så att många behöver påminnas om att sexualiteten i regel inte har nyhetsvärde.

Under Pride är iofs sexualiteten mer politiserad och kan sägas ha ett värde i vissa texter, om man pratar om hur den egna sexualiteten krockar med den politiska strukturen tex. Alltså lagar och sånt.

Äh, jag kan förstå vissa journalisters reaktioner. Det finns ju en enorm prestige i den journalistiska integriteten och en stark yrkesstolthet. Men man väljer ju verkligen sina strider. Och den här striden grundar sig nog mycket i en oförståelse för frågan.

Det är inget ovanligt att få sin text kontrollerad och ändrad i citat och formuleringar. Eftersom det är krångligare med random festivalbesökare kan generella regler tjäna ett syfte.

Kin sa...

Det är ju inte som att Pride förbjudet journalisterna att kalla någon kvinna tex, bara sagt åt dem att fråga först om det är okej och stämmer.

Robert W sa...

Men det är faktiskt synnerligen ovanligt att en organisation ger anvisningar till journalister om hur dessa ska skriva. Tänk vilket ramaskri det skulle bli om socialdemokraterna inför sin partikongress gav instruktioner om hur journalisterna borde skriva sina artiklar.

Anna Svensson sa...

Ja men det händer ju inte jätteofta att sossar presenteras med vare sig sexualitet, oufit eller sossegenre i en vanlig nyhetstext och detta utifrån textförfattarens egna tolkningar. Eventuellt topnotch-sossarna men inte vanliga årsstämmobesökare.

Sen handlar ju Prides politiska delvis del om just alla dessa uppdelningar. Om inte annat kan man ju se detta som en lyckad PR-kupp. Budskapet har ju nått fram liksom. Att var och en har rätten att definiera sig själv.

Tanja Suhinina sa...

Jag tycker det är lite intressant att många uttalar sig om Prides önskemål i termer av att "ingen ska säga till jornalister vad de ska skriva" när det önskemålen egentligen uttrycker är "snälla, ge fan att skriva sånt ni INTE VET utan bara antar/hittar på". Är det inte just sådant som jornalistiska yrkesstoltheten grundas på?

Anna Svensson sa...

Jo. Men som jag tolkar det jag ser finns det två journalistiska spår att följa. Det är de som är nyfikna på hur saker står till och vill ta reda på det samt försöka föra det vidare. Samt de som bara "tar saker för vad de är" och vill föra informationen vidare.

Iggy D sa...

Så länge man inte skriver i Femkul och andra tidskrifter där man använder påhittade pronomina behöver man könsange personer i en vanlig tidningstext.

Tanja Suhinina sa...

Mnja. Men hur som helst är det faktiskt bara att fråga.

Hans-Georg Lundahl sa...

För egen del svälger jag ej den språkliga stoltheten

Hans-Georg Lundahl sa...

Min kommentar angick mera titeln och étiquetten än innehållet. Deremot äro kommentarer från en annan språkvetare välkomna.

Ang. innehållet, så, tja, min protest mot ny stafning har ngt att göra med motviljan mot ena eller andra "språkliga" new-speak-regeln.

"A man is a man, and a woman is a woman" och jag emnar betrakta dem så äfven på Pride-området. Om jag nu går dit ens.

Tanja Suhinina sa...

Jag känner en Lundahl i verkligheten, och han är mycket trevligare.

Hans-Georg Lundahl sa...

Du känner eller känner till två Lundahl i verkligheten, hvaraf den "per internet alone" är den mindre treflige. Antar jag att du menar.

Ql att ha en trefligt slägting!