
Doris av Susanne Fredelius, från DN 9 och 10 maj 2008.

Doris av Susanne Fredelius, från DN 9 och 10 maj 2008.
Här får ni lite söndagslektyr. Från tidningen Ung och Kär, nummer 6/1975.Ja, Fysik. | 2 (2%) |
Ja, Psykologlinjen. | 3 (3%) |
Ja, Mangakai. | 9 (10%) |
Ja, PQ. | 5 (5%) |
Ja, LJ. | 7 (8%) |
Ja, som Phonephucker. | 7 (8%) |
Ja, genom svenska bloggosfärens klubb för inbördes beundran. | 7 (8%) |
Ja, annat. | 10 (11%) |
Nej. | 16 (19%) |
Nej, men jag önskar jag kände henne. | 38 (45%) |
Ja, men jag önskar jag inte kände henne. | 2 (2%) |
We hooked up and it was | 2 (2%) |
Kära Författare,Jag vet att det här är hundra år gammalt, men herregud, kan folk nånsin lära sig att kreativt arbete är arbete? Betala, för fan! Det behöver inte vara pengar, mind you, men det ska finnas motivation. Stor upplaga eller intressant målgrupp, så man faktiskt får synas ordentligt. Intressanta medskribenter i vars glans man vill sola. Framtidsutsikter. Någon sorts bild av att tidskriften fattar vad de håller på med.
Ett önskemål har inkommit från lilla, men naggande goda, magasinet Nya Upplagan om spännande skribenter.
Eftersom vi ju har förmånen att ha ett antal av dem i vårt stall, så går därför frågan ut till er om någon är sugen på att synas och höras lite genom att skriva en intressant artikel eller iakttagelse.
Något arvode utgår ej, men det är naturligtvis bra reklam och ett tillfälle att publicera någon spännande tanke som ligger och lurar i bakhuvudet och vill ut. Det kan också nämnas i sammanhanget att de avser recensera boken Järvlöpan som just gavs ut på Hydra och är välvilligt inställda till kommande böcker från vårt kära, lilla förlag.
Den som är intresserad hör av sig till Lars Yngve, chefredaktör för Nya Upplagan, på lars@nyaupplagan.se. Gärna med CC till oss, så vi vet vad som är på G.
Allt gott,
[signatur]
Hej, Tanja!För det första - om man nu verkligen tror att man som skribent är desperat efter att synas (vilket Nya Upplagan och Hydra verkar tro) är det väl ganska självklart att man ska appellera till just det. Och inte genom att säga "öh, du kommer få synas", utan genom att visa att de sett en, läst en, vet vem man är. Smicker, förihelvete, smicker! Hur svårt kan det vara?
M är en nystartad tidning som handlar om A, B och C. Vi på redaktionen har läst din text till N och tänkte direkt att vi bara måste värva dig! Vi älskar verkligen hur du namedroppar ryska verk som inte finns i svensk översättning så att ingen kan kolla upp om du droppar relevant! Skulle du vilja skriva en text till oss, förslagsvis om A, vi tror att ämnet skulle intressera dig och vara perfekt för din [superlativ superlativ] stil. Ämnesvalet kan naturligtvis diskuteras, vi litar på att dina referensramar är bredare än våra och du kan komma på ämnen vi aldrig ens skulle drömt om.
Vi kan tyvärr inte betala, men du är först på vår lista över folk som ska få cash när vi börjar gå runt.
MVH
M
Gunnar Asplunds bibliotek i Stockholm är känt över världen. Det måste skyddas mot politiker som tror att huvudstaden är i akut behov av ny spektakulär arkitektur.Låt oss tänka nu, vad kommer tas upp... Kallbadhuset, Klara, "Sätta Stockholm på världskartan"? Vi kan kryssa in första rutan redan efter flrsta stycket.
Förra året var det nära att Stockholms politiker lät bygga ett hotell med kallbad i Riddarfjärden. Planerna var långt gångna. Om de realiserats hade en av Sveriges vackraste platser i ett slag förändras.Ja, vad säger man. Om det var nära eller inte kan man förstås diskutera, vad "nära" betyder är ju lite relativt. Det är ju till exempel nära till Proxima Centauri, men långt till soffbordet där min tekopp står, och då var det verkligen nära att Kallbadhuset byggdes och planerna var verkligen långt gångna. Hur som helst tycker jag att ni ska lägga märke till att Riddarfjärden skulle förändras "i ett slag". Och att Riddarfjärden är ett av Sveriges vackraste platser.
Lyckligtvis stoppades projektet efter en våg av protester. Flera politiker bytte fot när de insåg hur många människor som värnar om huvudstadens unika kvaliteter; den kombination av vatten och klassisk stadsbyggnad som gett Stockholm internationell ryktbarhet."Unik" verkar i det här sammanhanget inte betyda att det inte finns andra städer som har både vatten och klassisk stadsbyggnad, utan att det kan hända att det finns städer som inte har de egenskaperna. Och det gör Stockholm unik.
Det är förmodligen redan försent att rädda Stockholms stadshus från det väldiga hotell- oc konferenskomplex som kommer att uppföras på Klarabergspostens tomt och därmed rycka sönder proportionerna mellan Stadshuset och dess omgivning. Precis som med Riddarfjärden visas föga respekt för Ragnar Östbergs majestätiska byggnad.Jag byggde snabbt en 3D-modell i huvudet och jag har svårt att se hur det nya komplexet kommer "rycka sönder" proportionerna från de flesta vinklar man brukar se Stadshuset från. Min personvanligatse synvinkel - från pendeltåget - kommer inte att påverkas alls. Har man Söderutsikt över Riddarfjärden är det förstås ett större problem, men även där har jag lite svårt att se vad som kommer at gå förlorat. Stadshusets intressanta kvalitéer är väl ändå inte att det dominerar stadsbilden med sin mäktiga volym?
I fallet med Stockhoms stadsbibliotek finns det emellertid fortfarande tid för eftertanke innan några beslut fattas. [...] Om det vinnande förslaget i arkitekturtävlingen skulle bli verklighet skulle det snabbt förändra helhetsmiljön kring biblioteket. Asplunds verk skulle från Odenplan bli skymt av en avlång glasbyggnad som arkitektoniskt inte kan mäta sig med det nuvarande biblioteket.Jo, är det något som finns så är det tid. För ingen tror väl på allvar att de kommer bygga snart? Först ska alla som bor i närheten att överklaga. Hur som helst tycker jag att ni i det här stycket ska lägga märke till att Hanadas förslag är "en avlång glasbyggnad" medan den orangea putsfyrkanten med cylinder ovanpå är "Asplunds verk". Likaså stadshuset och badringen där den ena byggnaden har en auteur, medan den andra är typ kommersiellt projekt.
Huvudentrén från Sveavägen skulle förlora sin roll.Som brukare kan jag upplysa er om att den entrén sänder ut väldigt lite huvudentrévibbar. Det är ungefär lika pampigt att gå in från Odengatan, och Sveavägeningången signalerar "jobbig trappa" och "tom outnyttjad terass". Och ja, jag kan skriva en djup analys om att vandra i en öken, att trotsa motståndet, att steg för steg närma sig högre värden och hur just den utformingen av entrén signalerar de värden som ett bibliotek bör förmedla. Men det säger ingenting, för jag kan analysera en diskmaskin ungefär lika ingående. Det finns vittnen.
Centrum förskjuts från den mäktiga rotundan till vinnarförslagets "konventionella och kontorsliknande arkitektur", för att citera en protestgrupp som bland annat Horace Engdahl, Lars Nittve och Per Wästberg undertecknat.För det första är problemet plötsligt att byggnaden är "konventionellt" och inte "spektakulärt" som i ingressen. För det andra har jag alltid velat bli professor för att få uttala mig i alla möjliga frågor, särskilt sådana som inte hör till mitt expertområde, och ändå ha tyngd för att "professorn säger". Om ni fattar vad jag menar.
Men den fråga som knappast diskuteras är hur denna typ av projekt i ett längre perspektiv påverkar Strockholm. [...] Rivningarna på 1960-talet ersatte Klarakvarteren med dagens citybebyggelse. Den ideologiska ambitionen var att gå längre än så, men dåtida makthavare fick backa. I årtionden blev det tabu att angripa stenstaden.För det andra tycker jag nog att den bespottade "sätta Stockholm på världskartan" är att just se sådana byggen i ett perspektiv. Och nog har "tänk på Klara!" inte gått över än. Senare i ledaren kallas Clarion Hotel Sign vid Norra Bantorget för "klumpig hotellkoloss". Bra avpolarisering av debatten där, verkligen.
Om det här var en seriös debattartikel istället för ett blogginlägg skulle det här vara min främsta angreppspunkt. "Lärt oss att uppskatta". Det ligger mycket i det.
Det är en del av den felaktiga tron att att Stockholms innerstad måste begåvas med nya landmärken som övertrumfar de platser och byggnader vi lärt oss uppskatta mest.
Men Stockholms problem har inte skapats av arkitekter som Gunnar Asplund eller Ragnar Östberg. Svagheterna finns i city och bortom tullarna, i det miljonprogram som frikopplade boendet från staden. Det är strukturen och formed i dessa efterkrigstidsprojekt som ligger bakom den vantrivsel som många upplever.Ja, varför inte passa på att bespotta miljonprogrammet, om man ändå kan? Att miljonprogrammet skapar vantrivsel upplever jag ofta när jag bloggar om det. Intressant nog verkar miljonprogramsomrpden gärna skapa vantrivsel bland folk som bor någon annanstans.

Enligt kth.se, alltså. Näääää, TEKNISK FYSIK 4-EVER! Nej, faktiskt. Skulle jag vara tvungen välja KTH-utbildning igen skulle jag välja fysik.