Upphetsning, lust, vilja

Okej, nu ska jag utveckla en grej som jag skrev om i min text om What do women want?. Som ni kanske läst blandar den boken friskt kroppens sexvänliga tillstånd (erektion, lubrikation) med den psykiska kåtheten.  Dessa två komponenter kallas i litteraturen för upphetsning respektive lust. Till vardags använder man dem lite som man vill, men ska man kolla i en diagnosmanual så är det två skilda begrepp.

Till dem två vilja lägga till vilja. Det är inget vi hittar i DSM, men det är också någonting som ofta rörs in i sexcocktailen, inte minst i bokens titel som ju efterfrågar kvinnors vilja. Den heter ju inte What makes women lubricate?, direkt.

Varför är det viktigt att se skillnaden på dessa tre? För att det är skillnad, det är väl en bra början. Det här är förstås inte den enda möjliga uppdelningen, men den är rimligt och det blir ofta trassel när man rör ihop begreppen.

En situation där det är väldigt viktigt att skilja på lust, upphetsning och vilja är förstås sexuella övergrepp. Att ens kropp är upphetsad (och kanske till och med får orgasm) är ingen garanti för att sexet är frivilligt. Man kan ha stånd utan att det betyder någonting alls, eller få orgasm under övergrepp - det gör inte övergreppet till mindre av ett övergrepp. Vad händer om upphetsning tas för lust och vilja? Den som har blivit utsatt för övergrepp blir osäker på sig själv, skäms eller undrar om hen kanske ändå ville, innerst inne. Den som begår övergrepp inser inte att hen kränker en annan persons gränser. Och de utomstående som sedan ska bedöma situationen kan dra slutsatsen att inget övergrepp har ägt rum.

Och det är också viktigt att komma ihåg att upphetsning och lust kan finnas utan att viljan finns. Man kan vara hur kåt och våt som helst och ändå inte vilja. Det finns massor av skäl man kan vilja att låta bli sex trots att man är kåt och utrustningen är redo. Typ att man är på familjemiddag, eller att man inte vill vara otrogen, eller att man respekterar den andres gränser som råkar gå så att hen inte är tänd på en. Ofta rör det sig inte om ren vilja och och ovilja, det är lite plus och minus på båda sidorna av vågen, men det är viktigt att minnas att människor inte är slavar under sina libidon. Man kan gå därifrån, Man kan låta bli. Ja, det är fett jobbigt, men man kan. Och om man är både kåt och upphetsad men ändå inte vill så ljuger man inte för sig själv. Man får inte vilja fast de andra två knapparna är intryckta.

Och så kan det förstås vara tvärtom - att viljan finns men inte det andra.

Det kan vara så att man är tillsammans med någon som man älskar. Man vill ha sex med den personen, och när man väl har det så fungerar könet som det ska. Det sväller, blir vått, man kommer kanske. Men ändå är det nåt som saknas. Lusten.

När jag ska förklara lusten för mig själv, i huvudet, så tänker jag att det är tillståndet där allting blir sexuellt. En stämning, ett sexläge. Upphetsning utan lust kan innebära ett mekaniskt svar från könet, men resten av kroppen kommer inte vara med, riktigt. Man kommer inte rysa av någons andningsluft i ens nacke. En smäll över skinkorna kommer inte eka inne i en, den kommer bara göra lite ont. En kyss blir den kladdiga ohygieniska tungsugningen den är rent fysiskt. Det här är en parentes, men det kanske förtydligar vad jag menar.

Eller så är det ännu mer som saknas, det kanske är både lust och upphetsning. Man vill ha sex, man vill vara en sån som har sex, och en sån som är sugen på sex. Men någonting vill inte. Det kanske är en sån period i livet. Det kanske är en sjukdom, eller medicinerna man tar. Kanske en upplevelse som fått en att tappa suget, både i kroppen och i själen. Och man vill så gärna ha sex, man kanske har det. För partnerns skull, eller för sin egen. Och viljan kan vara hur ärlig och äkta som helst, även om lusten och upphetsningen saknas.

Vi måste förstå att den ena delen inte implicerar de andra. Och att frånvaro av någon del inte implicerar att de andra inte finns där.

Vi måste fatta att sex inte alltid behöver alla tre för att vara en önskad och givande upplevelse.