Varning: det här inlägget riktar sig inte primärt till min vanliga publik. Det är inte skrivet av bloggar-Tanja. Det är skrivet av studentorkestermupp-Tanja. Närmare bestämd en balett-Tanja. Och som prvatpersonbalett-Tanja såklart, det här är absolut inte vad hela Paletten står för. Hade jag haft nåt bra studentorkesterforum hade jag skrivit där, men nu skriver jag här istället. Och så handlar det här mest om PQ, men det går nog att läsa även om man är med i nån annan balett - eller orkester.
Under senaste månaderna har jag vid flera tillfällen hamnat i sammanhang där det varit uppenbart att orkesterfolk inte vet så mycket om dans, och särskilt inte om dans av den typen som PQ dansar. Och med senaste månaden menar jag egentligen de senaste nio åren, men just senaste månaderna har detta vart mer på tapeten än vanligt. Det har kanske tydligast märkts när personer som inte är med i Paletten har pratat om koreografier. Så jag tänker nu skriva ner allmänna koreografitankar från mitt perspektiv, som baletta med nio års Paletten-erfarenhet.
Folk vet väldigt lite om swingdans
Jag vill verkligen vara tydlig med att jag tror att det mesta handlar om okunskap snarare än illvilja eller något annat. Och det är jättenaturligt att man inte vet så mycket om den här typen av dans, om man inte själv dansar det. När jag började i Paletten visste jag vad charleston var, men jag visste inte vad black bottom var, eller lindy hop, eller authentic jazz.
Att man inte kan mycket om dans eller Paletten är inget att skämmas över. Dans är en en ganska obskyr konstform nuförtiden, om man jämför med musik. Alla balettor kan nämna några musiker, sångare, kompositörer eller producenter. Jag skulle tippa att det inte alls ser lika bra ut om man ber orkestermedlemmar att nämna dansare eller koreografer. Och nej, inte heller balettor är så bra på det. Så det är verkligen inget konstigt att ha dålig koll på dans.
Att det finns så lite kunskap om det här påverkar förstås Palettens verksamhet från alla perspektiv. Det påverkar våra dansare. Det påverkar hur publiken ser oss. Det påverkar hur orkestern ser oss.
Våra dansare är inte skolade (i någon dans) (alls)
Jag har vid flera tillfällen varit med om följande situation. Jag - eller annan paletta - förklarade till en orkestermedlem att de flesta som börjar i baletten aldrig har dansat förut, medan de flesta i orkestern har gått i musikskola. Detta har bemötts med en kommentar om att de flesta som är med i orkestern har inte spelat jazz.
Så jag upprepar. De flesta av oss har inte scendansat alls förut, jazz eller nåt annat. Alls. Det är väldigt mycket man måste lära sig när man börjar dansa. Dels kroppsmedvetenheten - att inse att kroppen ser ut, att ha kontroll över kroppen, att i varje givet ögonblick känna av posen. Dels tekniken - att kunna snurra utan att ramla, att kunna isolera delar av kroppen, att kunna vrida på fötterna. Dels kroppsminnet - vi har inga noter, vi kommer ihåg våra danser i huvudet, och det tar tid att lära sig hur man lär sig koreografier, kroppsstudietekniken. Dels tar det tid att bygga upp ett stegbibliotek - det finns vissa typer av rörelser som återkommer och det underlättar att ha de färdiga byggklossarna i kroppen. Dels scenvanan. Dels fysiken - en del av nya balettorna har varken dansat, motionerat eller tränat förut, och dansandet blir bättre om man har en stark, snabb och smidig kropp att jobba med.
Jag var själv där en gång i tiden. Det tog år innan det blev en dansare av mig. Det tog år av danskurser och läger och övning på fritiden. Jag har fortfarande problem med ganska grundläggande tekniska moment. Jag tittar fortfarande ner för mycket på scen.
Våra dansare är inte skolade i swing heller
När man väl börjat landa i att scendansa överhuvudtaget får man jobba med att förstå vad det innebär att dansa den typen av dans som Paletten kör. Det tar tid, kurser, övning, youtubeklipp, övning framför spegeln, övning på busshållplatser, övning hemma, Herräng. Jag spelar själv inte instrument, men jag antar att när man spelar en viss typ av musik (klassiskt, eller folk, eller jazz, etc) så får man efter ett tag en intuitiv förståelse för den. Så är det i alla fall med dans, tycker jag. Att man på en fysisk kroppslig nivå börjar förstå en typ av dans. När man inte längre bara gör steg, utan faktiskt dansar.
Våra dansare är inga koreografer
Ja, och så är det ju att även om man kan dansa så betyder det inte att man kan koreografera. Som orkestermänniska tänker man gärna att koreografi motsvarar arr, men det är inte riktigt så. I arr utgår man från ett befintligt stycke, eller flera. Koreografin, däremot, är inte på samma sätt baserad på en annan dans. Man kan inspireras, man kan stjäla, men det är en helt ny dans man skapar.
Och här kommer det svåra - den nya dansen behöver dessutom ligga inom ramarna för stilen. En charlestonkoreografi kan inte innehålla vilka steg som helst om det ska vara bra, men kan man inte dansstilen tillräckligt väl blir det trist med enkla steg, ingenting intressant och spännande som händer, ingen musikalitet. Om jag ska jämföra så är det liksom skillnaden mellan Hero och typ Idomin. Den första följer originallåten troget och fyller sin funktion, men är knappast särskilt kul att lyssna på. Den andra är uppenbart It Don't Mean a Thing, fast fyndigt, överraskande och mer musikaliskt intressant.
Varför gör ni inte nya koregrafier hela tiden?
Ja, ofta hör man frågor av typen "annan orkester/spex gör nya koreografier hela tiden, varför gör inte Paletten det?" eller "ni gjorde ju den där koreografin på ett rep, varför kan ni inte göra nya koreografier mer?".
Det finns flera svar på det, men ett svar är att koreografier kan vara bra och dåliga. En bra koreografi är smart, stilren, det finns ett flöde och en logik i den. Precis som ett bra musikstycke inte kan vara uppbyggt av slumpmässigt ihopslängda takter så kan en bra koreografi inte vara uppbyggd av slumpmässigt ihopslängda steg. Att man kan göra ett visst steg efter ett annat betyder inte att det blir bra. Och det finns flera fördelar med bra. Dels ser det bättre ut. Dels är det lättare att lära sig. Dels känns det bra i själen att göra nåt bra.
Ett annat svar är att i ett spex koreograferar man specifikt för den gruppen som ska dansa. I min erfarenhet är det mycket lättare än att koreografera nåt som ska hålla i generationer.
Ett annat svar är att PQ har traditioner
En grej som Paletten nästan aldrig gör i sina koreografier är att spexa. Ja, vi har lite spexiga saker där man spelar olika roller, men det är under tiden man dansar. Sjömännen i Plenty gör inte armhävningar mitt i (däremot efteråt, då jääääfvlar!!!), ingen av Palettens koreografier dansas i simfötter. Paletten har scenkläder, men väldigt lite rekvisita - den rekvisitan vi använder är som mest i broadwaysammanhang klassiska hatt eller paraply. I min erfarenhet är spexiga danser både lättare att koreografera och tar mindre tid att sätta snyggt. Det blir inte lika viktigt att alla är synkade i tid och styling. Rekvisitadanser ger helt enkelt mer i kvoten action/svårt.
En annan grej som gör PQ:s musik svår att koreografera till är att det ofta saknas uppenbar struktur av typen vers-refräng-vers-refräng-stick-refräng. På det sättet blir det svårt att återanvända koreograferade sekvenser, och tar således även mer tid att lära sig än koreografier som kan tillåta sig en tydlig refräng.
Nu ska jag inte få det att låta som att Paletten verkligen satsar på svårare skit än alla andra baletter sammanlagt. Det finns också uppenbara förenklande poänger i att dansa swing. Eftersom det finns ett stegbibliotek för de olika dansstilarna som Paletten dansar kan man om man redan har biblioteket lära sig koreografier relativt snabbt. Lullaby börjar exempelvis med "Två Pimp Walk, en Fall of the-Fishtails, och en åtta Susie Q". Det är åtta takter och jag uppskattar att om någon visade mig detta skulle det ta mig ca 30 sekunder att lära mig sekvensen. Fast det är ju för att jag är en hyfsat duktig amatör, se avd. "vi kan inte dansa när vi börjar". Men det här med att ha ett stegbibliotek underlättar förstås enormt när man ska koreografera.
Men varför dansar ni inte den där dansen ni dansade förra året?
Det kan finnas flera svar. Ett av dem är ungefär samma som svaret på "varför spelar ni Bye Bye Blackbird långsamt nu när ni spelade den snabbare förut?". Och svaret på den frågan är, som jag har förstått, att det behövs vissa personer som klarar av vissa svåra stämmor (Uppdatering: och det stämmer inte enl orkesterchef, men ni får helt enkelt tänka er en liknande situation för att jag tror nog att även orkestern kan vara beroende av vissa enskilda personer för att sätta vissa nummer). Det är ungefär vårt svar på frågan om varför vi aldrig kör Hero längre. Det är för att den har ett soloparti skriven för två ex-gymnaster och en tävlingsdansare. Jag skulle till exempel inte klara nån av de rollerna. Samma sak med Americano - det är inte en koreografi vi skulle lära ut till någon som inte dansat ordentligt med lindy.
Det behöver inte ens handla om svårighetsgrad, det kan handla om andra aspekter som gör dansarna svåra att ersätta, och gör en koreografi odansbar om någon försvinner. En sådan är att stegen skiljer sig beroende på vilken position man har på scen. På Tigern och Zambezi dansar alla likadant och man kan vara mellan en och jättemånga på scen. I Jazzballen eller Charleston finns det två variationer - "tjejer" och "killar". I Funken (My Lovin') är det fler variationer, och man vill dessutom vara ett visst antal personer för att sätta dansen - hoppar en av sex av blir det stor skillnad för hur det ser ut. Every Baby är gjord för precis fyra dansare och varje position har sina egenheter, så om man ska lära ut den kommer man antingen vara beroende av att alla kan dansa vid varje tillfälle, eller så lär man ut den till för många och personer måpste hoppa över den i framträdanden.
Det finns också mer praktiska frågor, och det är att dans inte bara är koregrafin eller dansarna. Det är också saker som scenkläder. Varför kör vi inte Canned Lightnin'? Jo, för att dels var den en enshowsgrej, framtagen specifikt för den gruppen på 11 dansare. Dels kräver koreografin helst ett hål i scenen, för jag feat. Gunnar planerade den specifikt för Årsta. Dels kräver koreografin åtta stycken kjolar som Paletten inte har, utan måste låna av Kårsetten. Ja, och så är den ett nummer specifikt framtagen för att visa vad PQ inte gör.
Kvalitet och publikfrieri kan vara lite olika saker
Okej, nu spolar vi tillbaka till den biten där jag sa att publiken inte kan mycket om den typen av dans som Paletten kör. Det är helt sant och leder förstås till dilemman i koreograferande och val av danser. Det som gör ett nummer bra i mina (och andra dansares) ögon är inte alltid samma sak som drar flest applåder. Här är några saker publiken gillar.
Publiken gillar humor. Publiken gillar när någon är klumpig och kass, publiken gillar när man visar snoppen, publiken gillar spex. Varför dansar inte Paletten mer spexigt? Because fuck you that's why (obs förmodligen inte därför). För att vi tycker att det är coolare att sätta Lullaby snyggt fast folk tycker den är tråkig. Och med "vi" menar jag Paletten on my watch. För visst kan jag inte tala för hela Paletten, men jag kan ju inte heller sticka under stolen med att jag har varit en tonsättande person.
Obs - en historisk förklaring till att Paletten inte kör en viss typ av spexiga nummer är att vi haft unisexbalett sen forever. Därför har vi ingen tradition av "herrbalett", som en del andra orkestrar har.
Publiken gillar låtar de känner igen. Det här handlar inte om just Palettens preferenser, utan om att PQ envisas med att köra jazz, som vi alltid har gjort.
Publiken gillar akrobatik. Oavsett hur kässt man sätter ett acro kommer publiken jubla. Jag vet, jag satte acron kässt med Gunnar 2008/2009. Då tyckte jag och Gunnar att vi var sjukt coola. Nu tycker jag och Gunnar att vi var gölligt noobiga. Americano är jättemycket svårare och coolare än RGB-solot vi körde, Americano har ett antal tillfällen där musiken och koreografin sitter ihop så niiiiiice att vi dör, men vi hade förmodligen fått betydligt mer publikuppskattning om vi dansade kässt och gjorde acron.
Annan grej som publiken gillar är sexigt. Egentligen tror jag inte att publiken gillar det fullt så mycket som de väsnas (gäller acron med). Men det är en sån där reflexgrej man lärt sig - ser man strumpeband så skriker man. Suger för Paletten då att vi är så osexiga. Nämen allvarligt, Paletten är ju ganska aktivt osexiga, det är liksom en grej vi är stolta över. Till en grad där det nog kan uppfattas som att vi föraktar baletter som spelar på det. Den attityden kommer, skulle jag tippa, från att Paletten länge varit en könsblandad balett och reaktionen är snarare mot kombinationen sexig+tjejbalett än sexighet i sig. Jag tror också att en faktor är att man kan ta billiga publikpoäng med sexighet.
Killar i kjol och ombytta roller
Ja, apropå billiga publikpoänger. Det har då pratats om Plenty som vi ofta kör den med biologiska killar som blommiga damer och biologiska tjejer som manliga sjömän. Är det normbrytande att göra så, eller förstärker man bara könsrollerna? Det har även pratats om att det skulle vara mer normbrytande att köra blandat. Jag vill bara verkligen verkligen poängtera att det som händer om man kör blandat och det finns en kille i kjol på scen - publiken stirrar på honom. Hela dansen. För att oavsett hur normbrytande vi vill vara så tycker märkbar del av publiken "lol kille i klänning". Paletten har under min tid gjort ca alla varianter av "könsbyten", och aldrig har det uppskattats så mycket av publiken som när killar har kjol.
En annan sak som det har pratats om har varit att byta roller på förare och följare under dansen. Jag har två invändningar mot det. Invändning ett är att det är ungefär såhär, om man översätter till orkestriska:
- Vi kör flöjt- och trumpetsolo! Och så får ni byta instrument med varann!
- Eh, men det kommer ju låta illa?
- Men vadå, det är ju kul! Det är ju typiskt att killar spelar trumpet och tjejer spelar flöjt, och här blir det ombytt, spännande!
- Fast asså, vi kan ju inte spela varandras instrument...
- Men ni har ju några rep på er att öva?
I de danserna där man faktiskt för och följer (läs: lindykoreografier) är det generellt så att dansarna kan en roll bättre än den andra. Man kan byta, men då blir det en kvalitetssänkning. Jag tycker inte om kvalitetssänkningar, så jävla duktiga är vi inte att vi har råd med det. Och min andra invändning - publiken kommer inte märka att man byter förare och följare, för publiken kan inte så mycket om dansdynamik. Publiken kommer inte märka om jag och Petter byter roll så att jag för honom. Publiken kommer inte märka om jag för Gunnar. Publiken kommer märka och Gunnar och Petter dansar ihop, men det är liksom endast beroende på att de är två killar och det är rätt bortslösat med svårighetsgrad i att byta dansroll om det enda publiken får ut av det är att se ett enkönat par.
Älska er balett!
Jag skrev i början att det inte är konstigt att man inte kan mycket om dans. Men precis som jag rekommenderar balettor att lyssna på musiken (såväl live när orkestrar spelar eller folk jammar, som andra versioner av våra låtar), så rekommenderar jag orkestern att kolla på baletten. Fråga oss om det är nåt ni undrar. Lyssna på oss när vi pratar balettsaker. Kolla på oss när vi dansar socialt. Titta på fler baletter och lär er att förstå skillnaderna. Be oss att visa danssteg eller hålla i dansrep för orkestern. Spela i olika tempon på jam och se hur dansen skiljer sig mellan snabba och långsamma låtar. Kolla på hur olika balettor rör sig i samma steg och hur olika man kan styla samma steg. Att vara med i PQ har lärt mig jättemycket om hur musik funkar i praktiken, att vara med i Paletten har lärt mig oerhört mycket om dans. Så passa på, var nyfiken, var inte rädd att framstå som okunnig. Kom ihåg, vi är en orkester - och en balett!
we look so good
we look so good
we look so good together
and we are underground
we are underground
we are underground
and we don't care
we don't care
we don't care what you say about us
- Underground, Broder Daniel
Folk vet väldigt lite om swingdans
Jag vill verkligen vara tydlig med att jag tror att det mesta handlar om okunskap snarare än illvilja eller något annat. Och det är jättenaturligt att man inte vet så mycket om den här typen av dans, om man inte själv dansar det. När jag började i Paletten visste jag vad charleston var, men jag visste inte vad black bottom var, eller lindy hop, eller authentic jazz.
Att man inte kan mycket om dans eller Paletten är inget att skämmas över. Dans är en en ganska obskyr konstform nuförtiden, om man jämför med musik. Alla balettor kan nämna några musiker, sångare, kompositörer eller producenter. Jag skulle tippa att det inte alls ser lika bra ut om man ber orkestermedlemmar att nämna dansare eller koreografer. Och nej, inte heller balettor är så bra på det. Så det är verkligen inget konstigt att ha dålig koll på dans.
Att det finns så lite kunskap om det här påverkar förstås Palettens verksamhet från alla perspektiv. Det påverkar våra dansare. Det påverkar hur publiken ser oss. Det påverkar hur orkestern ser oss.
Våra dansare är inte skolade (i någon dans) (alls)
Jag har vid flera tillfällen varit med om följande situation. Jag - eller annan paletta - förklarade till en orkestermedlem att de flesta som börjar i baletten aldrig har dansat förut, medan de flesta i orkestern har gått i musikskola. Detta har bemötts med en kommentar om att de flesta som är med i orkestern har inte spelat jazz.
Så jag upprepar. De flesta av oss har inte scendansat alls förut, jazz eller nåt annat. Alls. Det är väldigt mycket man måste lära sig när man börjar dansa. Dels kroppsmedvetenheten - att inse att kroppen ser ut, att ha kontroll över kroppen, att i varje givet ögonblick känna av posen. Dels tekniken - att kunna snurra utan att ramla, att kunna isolera delar av kroppen, att kunna vrida på fötterna. Dels kroppsminnet - vi har inga noter, vi kommer ihåg våra danser i huvudet, och det tar tid att lära sig hur man lär sig koreografier, kroppsstudietekniken. Dels tar det tid att bygga upp ett stegbibliotek - det finns vissa typer av rörelser som återkommer och det underlättar att ha de färdiga byggklossarna i kroppen. Dels scenvanan. Dels fysiken - en del av nya balettorna har varken dansat, motionerat eller tränat förut, och dansandet blir bättre om man har en stark, snabb och smidig kropp att jobba med.
Jag var själv där en gång i tiden. Det tog år innan det blev en dansare av mig. Det tog år av danskurser och läger och övning på fritiden. Jag har fortfarande problem med ganska grundläggande tekniska moment. Jag tittar fortfarande ner för mycket på scen.
Våra dansare är inte skolade i swing heller
När man väl börjat landa i att scendansa överhuvudtaget får man jobba med att förstå vad det innebär att dansa den typen av dans som Paletten kör. Det tar tid, kurser, övning, youtubeklipp, övning framför spegeln, övning på busshållplatser, övning hemma, Herräng. Jag spelar själv inte instrument, men jag antar att när man spelar en viss typ av musik (klassiskt, eller folk, eller jazz, etc) så får man efter ett tag en intuitiv förståelse för den. Så är det i alla fall med dans, tycker jag. Att man på en fysisk kroppslig nivå börjar förstå en typ av dans. När man inte längre bara gör steg, utan faktiskt dansar.
Våra dansare är inga koreografer
Ja, och så är det ju att även om man kan dansa så betyder det inte att man kan koreografera. Som orkestermänniska tänker man gärna att koreografi motsvarar arr, men det är inte riktigt så. I arr utgår man från ett befintligt stycke, eller flera. Koreografin, däremot, är inte på samma sätt baserad på en annan dans. Man kan inspireras, man kan stjäla, men det är en helt ny dans man skapar.
Och här kommer det svåra - den nya dansen behöver dessutom ligga inom ramarna för stilen. En charlestonkoreografi kan inte innehålla vilka steg som helst om det ska vara bra, men kan man inte dansstilen tillräckligt väl blir det trist med enkla steg, ingenting intressant och spännande som händer, ingen musikalitet. Om jag ska jämföra så är det liksom skillnaden mellan Hero och typ Idomin. Den första följer originallåten troget och fyller sin funktion, men är knappast särskilt kul att lyssna på. Den andra är uppenbart It Don't Mean a Thing, fast fyndigt, överraskande och mer musikaliskt intressant.
Varför gör ni inte nya koregrafier hela tiden?
Ja, ofta hör man frågor av typen "annan orkester/spex gör nya koreografier hela tiden, varför gör inte Paletten det?" eller "ni gjorde ju den där koreografin på ett rep, varför kan ni inte göra nya koreografier mer?".
Det finns flera svar på det, men ett svar är att koreografier kan vara bra och dåliga. En bra koreografi är smart, stilren, det finns ett flöde och en logik i den. Precis som ett bra musikstycke inte kan vara uppbyggt av slumpmässigt ihopslängda takter så kan en bra koreografi inte vara uppbyggd av slumpmässigt ihopslängda steg. Att man kan göra ett visst steg efter ett annat betyder inte att det blir bra. Och det finns flera fördelar med bra. Dels ser det bättre ut. Dels är det lättare att lära sig. Dels känns det bra i själen att göra nåt bra.
Ett annat svar är att i ett spex koreograferar man specifikt för den gruppen som ska dansa. I min erfarenhet är det mycket lättare än att koreografera nåt som ska hålla i generationer.
Ett annat svar är att PQ har traditioner
En grej som Paletten nästan aldrig gör i sina koreografier är att spexa. Ja, vi har lite spexiga saker där man spelar olika roller, men det är under tiden man dansar. Sjömännen i Plenty gör inte armhävningar mitt i (däremot efteråt, då jääääfvlar!!!), ingen av Palettens koreografier dansas i simfötter. Paletten har scenkläder, men väldigt lite rekvisita - den rekvisitan vi använder är som mest i broadwaysammanhang klassiska hatt eller paraply. I min erfarenhet är spexiga danser både lättare att koreografera och tar mindre tid att sätta snyggt. Det blir inte lika viktigt att alla är synkade i tid och styling. Rekvisitadanser ger helt enkelt mer i kvoten action/svårt.
En annan grej som gör PQ:s musik svår att koreografera till är att det ofta saknas uppenbar struktur av typen vers-refräng-vers-refräng-stick-refräng. På det sättet blir det svårt att återanvända koreograferade sekvenser, och tar således även mer tid att lära sig än koreografier som kan tillåta sig en tydlig refräng.
Nu ska jag inte få det att låta som att Paletten verkligen satsar på svårare skit än alla andra baletter sammanlagt. Det finns också uppenbara förenklande poänger i att dansa swing. Eftersom det finns ett stegbibliotek för de olika dansstilarna som Paletten dansar kan man om man redan har biblioteket lära sig koreografier relativt snabbt. Lullaby börjar exempelvis med "Två Pimp Walk, en Fall of the-Fishtails, och en åtta Susie Q". Det är åtta takter och jag uppskattar att om någon visade mig detta skulle det ta mig ca 30 sekunder att lära mig sekvensen. Fast det är ju för att jag är en hyfsat duktig amatör, se avd. "vi kan inte dansa när vi börjar". Men det här med att ha ett stegbibliotek underlättar förstås enormt när man ska koreografera.
Men varför dansar ni inte den där dansen ni dansade förra året?
Det kan finnas flera svar. Ett av dem är ungefär samma som svaret på "varför spelar ni Bye Bye Blackbird långsamt nu när ni spelade den snabbare förut?". Och svaret på den frågan är, som jag har förstått, att det behövs vissa personer som klarar av vissa svåra stämmor (Uppdatering: och det stämmer inte enl orkesterchef, men ni får helt enkelt tänka er en liknande situation för att jag tror nog att även orkestern kan vara beroende av vissa enskilda personer för att sätta vissa nummer). Det är ungefär vårt svar på frågan om varför vi aldrig kör Hero längre. Det är för att den har ett soloparti skriven för två ex-gymnaster och en tävlingsdansare. Jag skulle till exempel inte klara nån av de rollerna. Samma sak med Americano - det är inte en koreografi vi skulle lära ut till någon som inte dansat ordentligt med lindy.
Det behöver inte ens handla om svårighetsgrad, det kan handla om andra aspekter som gör dansarna svåra att ersätta, och gör en koreografi odansbar om någon försvinner. En sådan är att stegen skiljer sig beroende på vilken position man har på scen. På Tigern och Zambezi dansar alla likadant och man kan vara mellan en och jättemånga på scen. I Jazzballen eller Charleston finns det två variationer - "tjejer" och "killar". I Funken (My Lovin') är det fler variationer, och man vill dessutom vara ett visst antal personer för att sätta dansen - hoppar en av sex av blir det stor skillnad för hur det ser ut. Every Baby är gjord för precis fyra dansare och varje position har sina egenheter, så om man ska lära ut den kommer man antingen vara beroende av att alla kan dansa vid varje tillfälle, eller så lär man ut den till för många och personer måpste hoppa över den i framträdanden.
Det finns också mer praktiska frågor, och det är att dans inte bara är koregrafin eller dansarna. Det är också saker som scenkläder. Varför kör vi inte Canned Lightnin'? Jo, för att dels var den en enshowsgrej, framtagen specifikt för den gruppen på 11 dansare. Dels kräver koreografin helst ett hål i scenen, för jag feat. Gunnar planerade den specifikt för Årsta. Dels kräver koreografin åtta stycken kjolar som Paletten inte har, utan måste låna av Kårsetten. Ja, och så är den ett nummer specifikt framtagen för att visa vad PQ inte gör.
Kvalitet och publikfrieri kan vara lite olika saker
Okej, nu spolar vi tillbaka till den biten där jag sa att publiken inte kan mycket om den typen av dans som Paletten kör. Det är helt sant och leder förstås till dilemman i koreograferande och val av danser. Det som gör ett nummer bra i mina (och andra dansares) ögon är inte alltid samma sak som drar flest applåder. Här är några saker publiken gillar.
Publiken gillar humor. Publiken gillar när någon är klumpig och kass, publiken gillar när man visar snoppen, publiken gillar spex. Varför dansar inte Paletten mer spexigt? Because fuck you that's why (obs förmodligen inte därför). För att vi tycker att det är coolare att sätta Lullaby snyggt fast folk tycker den är tråkig. Och med "vi" menar jag Paletten on my watch. För visst kan jag inte tala för hela Paletten, men jag kan ju inte heller sticka under stolen med att jag har varit en tonsättande person.
Obs - en historisk förklaring till att Paletten inte kör en viss typ av spexiga nummer är att vi haft unisexbalett sen forever. Därför har vi ingen tradition av "herrbalett", som en del andra orkestrar har.
Publiken gillar låtar de känner igen. Det här handlar inte om just Palettens preferenser, utan om att PQ envisas med att köra jazz, som vi alltid har gjort.
Publiken gillar akrobatik. Oavsett hur kässt man sätter ett acro kommer publiken jubla. Jag vet, jag satte acron kässt med Gunnar 2008/2009. Då tyckte jag och Gunnar att vi var sjukt coola. Nu tycker jag och Gunnar att vi var gölligt noobiga. Americano är jättemycket svårare och coolare än RGB-solot vi körde, Americano har ett antal tillfällen där musiken och koreografin sitter ihop så niiiiiice att vi dör, men vi hade förmodligen fått betydligt mer publikuppskattning om vi dansade kässt och gjorde acron.
Annan grej som publiken gillar är sexigt. Egentligen tror jag inte att publiken gillar det fullt så mycket som de väsnas (gäller acron med). Men det är en sån där reflexgrej man lärt sig - ser man strumpeband så skriker man. Suger för Paletten då att vi är så osexiga. Nämen allvarligt, Paletten är ju ganska aktivt osexiga, det är liksom en grej vi är stolta över. Till en grad där det nog kan uppfattas som att vi föraktar baletter som spelar på det. Den attityden kommer, skulle jag tippa, från att Paletten länge varit en könsblandad balett och reaktionen är snarare mot kombinationen sexig+tjejbalett än sexighet i sig. Jag tror också att en faktor är att man kan ta billiga publikpoäng med sexighet.
Killar i kjol och ombytta roller
Ja, apropå billiga publikpoänger. Det har då pratats om Plenty som vi ofta kör den med biologiska killar som blommiga damer och biologiska tjejer som manliga sjömän. Är det normbrytande att göra så, eller förstärker man bara könsrollerna? Det har även pratats om att det skulle vara mer normbrytande att köra blandat. Jag vill bara verkligen verkligen poängtera att det som händer om man kör blandat och det finns en kille i kjol på scen - publiken stirrar på honom. Hela dansen. För att oavsett hur normbrytande vi vill vara så tycker märkbar del av publiken "lol kille i klänning". Paletten har under min tid gjort ca alla varianter av "könsbyten", och aldrig har det uppskattats så mycket av publiken som när killar har kjol.
En annan sak som det har pratats om har varit att byta roller på förare och följare under dansen. Jag har två invändningar mot det. Invändning ett är att det är ungefär såhär, om man översätter till orkestriska:
- Vi kör flöjt- och trumpetsolo! Och så får ni byta instrument med varann!
- Eh, men det kommer ju låta illa?
- Men vadå, det är ju kul! Det är ju typiskt att killar spelar trumpet och tjejer spelar flöjt, och här blir det ombytt, spännande!
- Fast asså, vi kan ju inte spela varandras instrument...
- Men ni har ju några rep på er att öva?
I de danserna där man faktiskt för och följer (läs: lindykoreografier) är det generellt så att dansarna kan en roll bättre än den andra. Man kan byta, men då blir det en kvalitetssänkning. Jag tycker inte om kvalitetssänkningar, så jävla duktiga är vi inte att vi har råd med det. Och min andra invändning - publiken kommer inte märka att man byter förare och följare, för publiken kan inte så mycket om dansdynamik. Publiken kommer inte märka om jag och Petter byter roll så att jag för honom. Publiken kommer inte märka om jag för Gunnar. Publiken kommer märka och Gunnar och Petter dansar ihop, men det är liksom endast beroende på att de är två killar och det är rätt bortslösat med svårighetsgrad i att byta dansroll om det enda publiken får ut av det är att se ett enkönat par.
Älska er balett!
Jag skrev i början att det inte är konstigt att man inte kan mycket om dans. Men precis som jag rekommenderar balettor att lyssna på musiken (såväl live när orkestrar spelar eller folk jammar, som andra versioner av våra låtar), så rekommenderar jag orkestern att kolla på baletten. Fråga oss om det är nåt ni undrar. Lyssna på oss när vi pratar balettsaker. Kolla på oss när vi dansar socialt. Titta på fler baletter och lär er att förstå skillnaderna. Be oss att visa danssteg eller hålla i dansrep för orkestern. Spela i olika tempon på jam och se hur dansen skiljer sig mellan snabba och långsamma låtar. Kolla på hur olika balettor rör sig i samma steg och hur olika man kan styla samma steg. Att vara med i PQ har lärt mig jättemycket om hur musik funkar i praktiken, att vara med i Paletten har lärt mig oerhört mycket om dans. Så passa på, var nyfiken, var inte rädd att framstå som okunnig. Kom ihåg, vi är en orkester - och en balett!
we look so good
we look so good
we look so good together
and we are underground
we are underground
we are underground
and we don't care
we don't care
we don't care what you say about us
- Underground, Broder Daniel
3 kommentarer:
Jag uppskattade verkligen det här inlägget, för det är saker som jag också har gått omkring och tänkt på, då likaledes i egenskap av studentorkestermupp. Jag är aktiv i Kamrérbaletten, och jag har funderat i flera omgångar på att få tag på folk ur andra baletter för att ta reda på hur saker fungerar för dem, och om man kan lära sig något av det. I någon utsträckning är det väl också en typ av inspirationssökande, men det tar tid och är en större ansträngning än jag egentligen orkar med, särskilt eftersom alla andra baletter rent geografiskt befinner sig rätt långt bort.
Jag önskar att jag kunde tillföra något med lite mer substans i och med min kommentar, men jag antar att det får räcka med att jag förstår precis vad du menar. Jag för min del tycker i alla fall att det är roligt att se PQ uppträda, särskilt på grund av jazzen.
Jules:
Fan vad roligt med en balettkommentar! Kommer du förbi Stockholm nån gång och vill snacka så ska jag se till att försöka minst bjuda dig på fika, och kanske även dra ihop fler stockholmsbalettor. Jag har verkligen saknat att kunna snacka med andra baletter och höra hur saker funkar för dem! Jag nås på namn.efternamn@gmail.com (mitt namn och efternamn, alltså)
Det låter hur roligt som helst! Jag får se när jag kan komma ifrån, men jag brukar lyckas ta mig till Stockholm med jämna mellanrum så omöjligt är det inte.
Skicka en kommentar